Senaste kommentarerna i forumet

Men du.. vill du verkligen leva med en man med det beteendet? Du är fri att välja ditt liv.

Hade verkligen vilja till att ta mig i kragen och komma utanför dörren för en stund sen. Hade till och med planerat åt vilket håll jag skulle gå. Nu skulle det faktiskt bli av. Jag skulle inte bara sitta och dega vid datorn. Hade tröttnat på att vara en som inget kan, eller gör. Ville vara duktig och ta en nyttig långpromenad åt något håll. Då jag ju vet att det verkligen behövs.

Var i princip helt färdig för att gå utanför dörren. Men då gick liksom plötsligt all luft ur mig och jag var totalt helt orkeslös och splittrad igen. Kände mig så himla värdelös att inte orka och kunna genomföra något vettigt alls. Kände mig bara tom och hopplöst nedstämd igen.

Då som så ofta genom åren knackade liksom alkoholdjävulen på lite försynt inom mig och gav mig en känsla, som blev till en tanke som gick ut på att, vad försöker du ens bevisa alltså... Fattar du inte att det inte är någon mening att försöka göra sig bättre än vad man liksom är. Hade jag haft någon rejält stark alkohol hemma så hade jag direkt lagt ned det här med att försöka bli alkoholfri.

Hade direkt korkat upp första bästa flaska och utan tvekan glidit in i dimman igen. Tänkte först att man kunde gå till matbutiken och köpa ett par sexpack med folköl, men hade inte ens ork till det. Dessutom får man ju dricka som en häst om man ska bli lite berusad på sånt. Så man ska väl kanske trots allt vara tacksam för att man är så jäkla energilös att man inte ens orkar gå och handla pilsner. Men det ju även orkeslösheten som är en del i dramat av att jag bara är sittandes för det mesta.

Har tröttnat på att skriva en massa dravel om min värdelösa och trista tillvaro. Har tröttnat på mig själv igen än en gång. Ska nu stänga av datorn och gå in i rummet och titta på något skräp på tv som gått runt i repris i en hundra år liksom. Då jag inte har kraft till att göra något annat. Det ser inte ut att bli nåt bättre än så här. Borde ju vara på fin-fint humör då solen ju skiner. Men inte ens det hjälper. Får se om det vänder om en stund, men nu är det då inte kul alltså...

Min man tog beslutet själv efter en händelse att gå i behandling och ha sponsor och gå på AA, kändes verkligen som han kämpade, och blev en ödmjuk , talför, samarbetsvillig person.
Jag kände , att det finns hopp.
Men han slutade efter någon månad med möten, sponsor mm.
Han blev den samma igen men utan alkohol.
Sånt ego, ilsken, oresonlig, allt är mitt fel inte han, ljuger, ser mig inte eller vad jag gör hemma. När han bara ägnar sig åt sådant som intresserar honom…
Suck

Nu har jag snart varit nykter i två och ett halvt år. Glad att någon i början tjatade att det är obruten nykterhet som gäller, annars börjar man från början igen med allt. Och det vill man ju inte. Märkt lite tecken på att min tanke- och planeringsförmåga har ökat. Känner lite fläktar av hur det var förr, när jag hade mycket ideer och kunde göra upp planer. I flera år har jag tofflat på med ganska låg intensitet och varit nöjd med det. Skrivandet har tuffat på, långsamt och envetet. Men nu känns det som om jag kanske kan lägga i en lite högre växel. Jag håller ju en livsreflekterande skrivgrupp sedan flera år och den gruppen har blivit så bra. Skulle vilja notera våra samtal, ett så fint funderande över livets alla tider och vad som gäller nu, när vi är gamla. Glad också över denna grupp och hur vi alla handskas med våra utmaningar, med en i grunden positiv inställning.

@Andrahalvlek låter som en härlig helg trots allt! Kram! 🥰

@Se klart låter jobbigt med oro! Men jag tolkar det som att nu ser det lugnt ut ett bra tag framöver och du kan fullfölja dina planer. Pensionärslivet= göra vad fan man vill hela tiden, det är underbart. Kanske med en jobbdag nu och då, bara för att lite hålla kontakt. Heja från mig!

@L3dsen kära, fina du. Du behöver inte ta en massa skit. Du har gjort det du kan. Vill han inte ha, eller kan inte ta emot, hjälp så kan du spara din energi och fokusera den på dig själv istället. Vi anhöriga tar mycket stryk av alkoholisternas beteende och det är helt oförtjänt. Fokusera på dig själv. Vilka val han gör har inget med dig att göra. Många kramar!

@Sattva ibland lagas skärvorna med guld. Det blir underbart, också en bild av slumpmässigheten i hur saker går sönder. Och där skarven sen är det mest värdefulla. Det låter som att du har landat bra trots allt! Kram!

@L3dsen
Hej
Håll dig borta och tänk på dig själv. Menar det verkligen. Stäng av all kommunikation med de som skyller på dig.

@Carisie Klokt. Inte lägga upp någon plan, bara avvakta. Får så mycket goda idéer här. Som det där med bubbelvatten, gärna med citron. Eller det att vänta 20 minuter när suget sätter in. Kommit på att jag helt enkelt är hungrig … Slutat gruva mig för gästerna i morgon. Hon har visserligen ingen känsla för minerad mark och kan ställa frågor om de mest känsliga saker utan en tanke på att man kan bli väldigt ledsen. Men det får stå för henne, och vi är ju bara fyra .
När du skrev om att du inte vill sluta helt, tänkte jag, att så har jag tänkt i årtionden. Ibland undrar jag hur mitt liv sett ut om jag inte anpassat mig efter min dåvarande man. Tryggheten i det invanda, rädd att skiljas. Rädd att han skulle försumma barnen. Ingen jag vågade tala öppet med. När jag blev änka och gifte om mig blev jag måttlighetsdrickare. Så kom hans första infarkt, följt av dramatiska händelser ett par gånger om året. Ambulansfärder, oro, ångest - och in i den gamla välkända vanan igen.
Jag gissar att du är mycket yngre än jag. Glad för din skull att du tar tag i ditt liv!
Kram!

Tyvärr kan vi inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp! Så är det bara även om det är svårt att ta in att någon väljer att supa ihjäl sig, fast väljer är egentligen fel ord för det är alkoholen som styr.

Du lär ta dig en funderare vad du vill och orkar .

Välkommen hit och skriv när det är jobbigt!

Tack! Vill gärna höra hur ni andra gjort o vilka strategier

Har precis hittat hit och tror jag behöver ventilera. Människan jag levt med i 6 år är inte längre den människan jag en gång blev tillsammans med. Hans liv styrs av alkoholen och jag är bara i vägen.

Har nu lämnat vårt hem och vet inte alls om jag bara ska lämna och inte se tillbaka? Vill inte heller lämna honom då jag vet att han behöver hjälp men mig lyssnar han inte på. Dem två personerna som faktiskt kan hjälpa väljer att inte göra det. Utan även dem skyller hans beteende på mig, när han gjort något mot dem. Jag är rädd att dem ska hjälpa honom ta livet av sig. Genom att låta honom fortsätta supa bort sitt liv. Vet inte alls vad jag ska göra? Vet bara att jag inte orkar ta med skit. Att vara den som ska be om ursäkt, att vara den som ska tassa på tå, att vara den som är tråkigt. Är bara ledsen och sårad. Vet inte om jag ens betyder något för honom längre. Om det ens är någon idé för mig att försöka hjälpa? Har ingen aning om vad jag ska göra.

Hemkommen från retreaten kanske lite klokare eller inte, dock ska jag börja gå och samtala med en präst , sen bör jag komma ut i något sammanhang . Det är kloka råd men hur?

Sitter på bussen hem och får hålla emot gråten allt kännns så stort , hela livet hela världen...... hon var iaf bra , diakoner, hon verkar varit med förr att jag har som abstinens, att saknaden efter katten inte är onormal den enda som älskat , att jag måste låta det ta tid......

Inte tagit kontakt och det är skönt ....men tankarna mal ändå....

@Rina oj vad skönt att du sov! Man kan ju bli enormt trött när man är nykter. Och då är det nog bara att vara så snäll mot sej själv som det bara går. Många vittnar ju om att man blir så pigg och energisk när man blir nykter och det kommer ju. Men först kan man bara vara jättetrött.
Hoppas du kan stå emot vinet idag också! Ta inte illa upp men du kanske inte har funderat på att söka hjälp i vården? Det kan ju vara jättebra med proffs på missbruk när man behöver hjälp? Sköt om dej nu🩷

Hejsan! @Lovisa222, Det är bra att du har hittat hit till forumet och tänker på det här med drickande av alkohol. För det blir lätt för mycket av den varan om man inte tänker sig för och till sist kan man sitta riktigt fast i det hela fast man från början kanske trodde att det var en oskyldig grej som inte kunde skada så värst mycket. För det är som du säger att det inte fungerar i längden.

Det blir lätt som du skriver att det blir till en vana att dricka mer och mer och till sist ofta då mer blir till ett slags tvång liksom. Då försvinner den där kanske lyxiga frihetskänslan som man kanske hade i början när man först drack sitt allra första glas så att säga. Det att du nu funderar på det hela betyder nog faktiskt att din kropp inte vill ha det där nervgiftet som drycker innehållande alkohol faktiskt handlar om.

Tycker det är väldigt bra att du inte har druckit något på tre dagar och inte saknar det. När det är så har du nog än inte hunnit att utveckla ett så stark beroende till alkohol som drog vilket nog gör det lättare att komma ifrån drickandet om du har det som mål. När man känner att det är för mycket då ska man lyssna på kroppen för den har alltid rätt i såna här frågor tror jag.

Det bästa är så klart att vara alkoholfri och då är det bra att ta en längre paus lite förutsättningslöst som du nog är inne på med dina ord om ”En dag i taget!” För gör man så kan man rätt som det är upptäcka att man kanske har varit nykter i över ett helt halvår och då är det ju ”bara” att fortsätta på den vägen. Nu har ju jag druckit på ett mycket skadligare sätt och inte direkt för att det varit så himla mysigt. Men jag gör som du och ser nu på drickandet som något man ska hålla sig ifrån.

Kämpa på kompis!

@detblirbättre @vår2022 tack för inlägg i min tråd, sätter stort värde på det❤️
Forsätter vidare utan a, blir 4 veckor imorgon.
🤗

Svårt att erkänna att jag dricker för mycket. Fungerar bra på jobbet, tränar regelbundet men sen kan det lätt gå åt en flaska vin en vardag (alla?) och två på helgerna (som tenderar bli längre och längre). Tror det är känslan av att det är mysigt, lyxigt och lite lagom busigt. Men det blir det ju inte i längden. Har inte druckit på tre dagar nu och saknar det inte, men ser att ”alla” på sociala medier lägger ut bilder på drinkar och vin. Hoppas inte det ska påverka mig. En dag i taget!

@gittan64 Det är bra att du hittat hit. Här finns människor som alla har mer eller mindre problem med alkoholen. Jag själv har varit här länge och varit aktiv av och till. Du är varmt välkommen och fråga gärna någon om råd. Ha en fin lördag🙂

@gittan64 Det låter som en bra början, det finns inget rätt eller fel men första steget är taget. Bra! Ta det lugnt och andas. Du behöver inte ta några livsavgörande beslut här och nu. Men efterhand kommer du att komma underfund med vad du måste göra för att må bra. Vi är alla här av liknande anledningar men vi hjälps åt.
Var rädd om dig! 🌷

Hejsan! @Andrahalvlek, Ja, psykiatrins lärde har väl varit inne på det mesta i diagnosväg och även funktionsvarianten ADD har väl vissa delar som jag klassar in i liksom. Svårt att hålla fokus och ha en redig skåpordning liksom. Men huvudsakligen så är det väl Dystymi med en ständigt lågintensiv nedstämdhet och orkeslöshet som är det allra jobbigaste för mig. Humörsvängningar som kan komma rätt snabbt och utan synbar yttre anledning som då kan ta mig ned på djup depression stundtals kommer nog delvis från ett bipolärt arv från morsan som någon läkare väl var lite inne på.

För det mesta är jag ju så orkeslös, nedstämd och mörk att det faktiskt inte är riktigt klokt. Sedan är det jobbigt med social ångest i mindre folksamlingar som ger hjärtklappning och lättare huvudvärk utan synbar anledning, och det att jag blir stressad och utmattad av sånt som att ens klara av att fixa så pass enkla grejer som att passa olika tider och exempelvis åka buss. Det var väl därför som man även beviljades färdtjänst.

Har även ett kort tag testat på boendestödjare för nåt år sedan, men då jag inte är oförmögen att sköta mig själv skapligt och ekonomi utan problem, och vid behov kan tvinga mig till i stort sett vad som helst en kort tid om jag av någon outgrundlig anledning kanske så känner för det. Så därför tyckte väl nån handläggare på det sociala att inget reellt behov av nån boendestödjare förelåg kan jag tro.

Sedan så kändes det väl inte direkt bekvämt för mig att bara liksom vallas runt som ett hjon. Vilket jag kände mig som då jag skjutsades i bil till nåt storköp med nån dam som väl kanske skulle vara motor för igångsättning när vi gjorde ett par vändor för att veckohandla. Vilket väl kanske mest syftade till att det sociala ville se på vilken funktionsnivå jag låg på kan jag tänka.

Fick ju även höra av en överläkare att ”Ja, Du är ju inte dum – Snarare tvärt om”. Det känns ibland som att det nog kanske hade varit enklare om man inte hade haft så pass mycket av förstånd som man väl ändå trots allt har. Det hade nog varit enklare om man varit en glad idiot. Man får väl försöka göra det bästa man kan av den situation som man befinner sig i så att säga. Men nog känner man sig ibland som en rätt så udda fågel liksom.

Har egentligen ingen som helst framtidsvision eller motivation till någonting alls. Berättade för allmänläkaren som ska vara min kontaktperson eller nåt sånt, att det får väl knata på så länge kroppen fungerar maskinellt sett skapligt, och att jag psykiskt orkar att stå ut med tillvaron. Det enda som jag väl är bra på just nu det är att var nykter och alkoholfri vilket jag ser som något rätt otroligt att jag klarat av så länge. Har inte ens längtan till att åka och inhandla alkohol denna somrigt vackra lördag vilket är helt otroligt.

Brukade ju tidigare i många år pyssla med att göra musik ofta, men det är inte heller längre något som jag just nu känner det minsta för att göra vilket väl är lite trist då det ju var ett rätt trevligt tidsfördriv att ha liksom. Jag fungerar nästan som en slumpgenerator har jag förklarat för psykiatrins folk, då jag aldrig i förväg kreativt sett vet vad jag hittar på.

Sedan att jag är så långsam på att bestämma mig för nåt är också lite jobbigt. Farsan fick på sin tid ligga på i flera år och tjata på mig innan jag ens kom mig för att bli medlem på STIM vilket ju är bra att vara som musikskapare. Motivation till att vara helt nykter har jag då ännu, tack och lov, så kör alkoholfritt vidare på den linjen då det ju funkar. Det var nog hur som helst tur att jag i höstas började att skriva av mig lite på detta forum. Nej, nu blev jag trött plötsligt, så får nog gå och vila mig en liten stund.

Ha en fin dag kompis!

Jag är inte där än att jag vill ta en sådan kontakt än
Jag har börjat med självhjälpsprogrammet här o ska nu föra dagbok

@finalina Finns mycket jag känner igen mig i av det det du skriver. Kan även jag dricka måttligt när jag bestämt mig för det. Slappnar jag av och tycker mig ha koll så blir det ofta för mycket. Är en man och nog äldre än du och har haft ett komplicerat förhållande till alkohol under livet. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer få någon ordning på min alkoholkonsumtion? Ha en fin lördag🙂

@Se klart Tack Se klart! Vilken fin och kärleksfull bild. De gamla tufsiga elefanterna, med visdom och livserfarenhet. Ja, det är ju faktiskt livet.
Och det viktigaste känner jag är att vi fakyiskt gör vad vi kan för att laga oss. Ta ansvar. De ihoplimmade skärvorna är vackra! Vilken underbar bild! Tack!
Kram!

@Varafrisk
Ja, jag tror precis som du, att mat/sött/snacks kan fylla samma funktion känslomässigt som alkoholen. Det finns ju ingen diagnos inom hälso-och sjukvården, men personligen tycker jag att det borde finnas det.
Det finns privata aktörer som tar sig an detta. De har även "lägg-in-mig"-veckor. Som behandlingshem. De har även onlinekurser. Att vara sockerberoende är ju samma kontrollförlust som vid alkoholberoende. Du kan googla på "Leva sockerfri", så har de en hemsida. De förespråkar RIKTIG MAT, men utan livsmedel som ofta triggar en dopaminkänslig hjärna. Att bara dra ner på kalorier utan att jobba med orsakerna till ätstörningen är enligt mig bara att behandla symtomen.
Jag har faktiskt en patient vars psykolog skrev remiss till ätstörningskliniken. Nu bedömde de inte hennes symtom som tillräckliga, men det är ju en väg att gå. En annan patient har fått sprutor förskrivna av sin VC läkare som minskar aptiten (men får ingen övrig hjälp med ätbeteendet än).

Jag känner också att det är väldigt lätt att hamna i att tröstäta, eller bedövningsäta, när den inre balansen vacklar. För min del blir det nåt varje kväll, och mer på helgerna. Vad som håller mig på banan är yogan. Dels rent fysiskt, jag rör mig mycket, men ffa att känslan i kroppen påverkas av det jag äter. För mycket socker osv ger direkt utslag på kroppen. Och psyket. Det blir tungt på alla plan. Så min inre motivation är stark, eftersom yogan betyder så mycket. Och i yogafilosofin är det tydligt att ett lugnt och fridfullt sinne uppnås genom att "sköta sig" både kroppsligt och mentalt.

Jag tror du är inne på helt rätt spår i att det handlar om att hitta något större inom sig som fyller en på riktigt. Maten, snackset, sockret ger bara en tillfällig lindring, men är inte en hållbar lösning.
Men vet du Vara frisk, vägen är lång. Alla steg åt rätt håll leder ju framåt. Självmedkänsla. Och också se de små framstegen. Precis som nykterhetsjobbet. Och kanske helt enkelt tillslut landa i att hjärnan inte tål kolhydrater. Enligt de böcker jag läst om sockerberoende finns det dem som mår lika dåligt av socker som av tex alkohol. Jag tror jag är en av dem. Men orkar inte riktigt adressera det i nuläget.

Kram!