Senaste kommentarerna i forumet

@Caroline84
Förstår - vaktade själv så att min inte skulle ta livet av sig vid ett tillfälle.

Så dumt.

Man måste sätta sig själv och barnens uppväxt före mannen.

Skaffa eget boende omgående och låt honom ta tag i sina problem. Om han ens vill, tyvärr visar historiken att alkoholen är viktigare än familjens välmående.

Du hittar trådar här där man stannar kvar för mannens skull. I flera fall har man själv gått under, barnen har haft en hemsk uppväxt och brutit kontakten med båda föräldrar när de varit stora nog.
Nu är de i beroendeställning under många år framåt - du måste skydda dem.

dag 10 är trevlig. men hjärnan är upp o ner och överallt.

@Caroline84 jag ställde krav på att om det öht skulle ens tänkas tanken på att bli vi två igen så gällde behandlingshem. Min partner fick även flytta ut från lgh. Tills jag kände att det var ok (efter behandlingshem och ett antal månader) att ge en chans till. För det är en sjukdom, och om viljan finns så finns det verktyg att hantera ångest mm på annat sätt och jag ville ge en chans till. Och än så länge är vi de där det gått bra för. Men inte varit enkelt, långt ifrån. Och man lever med risken hela tiden, även om den inte är stor. Men för mig är det värt det. Jag har en plan om skiten skulle börja igen. Men det har tagit tid innan jag kom dit. Och jag brottas fortfarande med ångest som kom tack vara allt. Men allt blir bättre.
Och jag förstår din känsla det där med barnen och ev lämna dem med honom. Men jag vet inte, jag kanske är naiv, men om personen i fråga ändå är vettig i grunden så tror jag att den inser att den inte kan ha hand om barn under aktivt missbruk. Det innebär inte stopp för umgänge, men huvudbostaden för barnen är hos den nyktre.
Samtidigt läser jag här om alla problem med soc o vårdnad så jadu, jag hoppas min partner o jag fortsätter på den bana vi är idag….

@cluedo kunde du och din man eller sambo lösa detta eller hur ser det ut för dig? Om jag får fråga.
Allt gott

@cluedo och nej, jag har ingen hjälp om jag själv inte ordnar allting.

Precis som du säger så är jag den som alltid styr upp saker när bakfylla eller fylla ställer till problem.Jag täcker upp och döljer så att barnen inte ska märka någonting.

Eller så att jag tror att de inte ska märka någonting, kan man väl säga. Du har såklart rätt i att de märker redan.

Min största skräck är att jag ska bli sjuk eller dö i en olycka och att han då själv ska ta hand om barnen och inte har tagit sig ur missbruket innan dess.

Det är mer än jag vågar tänka på…

@bella70 tack för dina ord och stödet.
Jag är dock otroligt orolig för att någonting skulle kunna hända honom och att barnen då faktiskt inte har en pappa kvar.

Då är det ju mitt fel? Om jag lämnar och han fortsätter dricka och blir skadad eller sjuk liksom…. Svåra tankar och svår skuld att hantera.

Tack igen och jag uppskattar verkligen stödet❤️

@Caroline84 *ledsamt, inte lättsamt

@cluedo tack för din fina kommentar! Det var väldigt skönt att få skriva det här och faktiskt säga det högt på riktigt för första gången, även om det är I ett anonymt forum.
Tack så mycket för att du tog dig tid och tack för att du berättade om dina egna erfarenheter.
Jag börjar tyvärr landa i insikten att det här inte kommer att förändras om jag inte gör någonting.
Att stötta hjälpa och peppa har hittills inte gett något resultat.
Det borde ju betyda att jag faktiskt måste agera och låta honom hitta motivationen och viljan att ändra det här, sedan hoppas jag verkligen att vår relation kan bestå men att han då kan vara nykter.
Det vore så otroligt lättsamt om han skulle välja alkoholen framför oss…

Tack igen för dina fina ord och jag uppskattar verkligen stödet.
Ta hand om dig du också❤️

När jag äntligen fick motivation att ta tag i saker och ting, så gjorde jag en kalkyl på vad jag egentligen druckit. Jag vet inte hur illa det är i ett sammanhang som detta, men jag tippar att mina siffror hade varit röda i en test.
En vanlig dag 8-14 enheter. Snitt 11 enheter. x 7 blir det himmelhögt = 77 enheter på en vecka.
Vissa dagar har det varit mindre, men andra dagar 18-20 enheter.
Så öppen fråga: Hur illa är det?

@Varafrisk @Himmelellerhelvette @vår2022 Vad glad jag blir när jag loggar in och ser era kommentarer. Det värmer otroligt mycket❤️🙏🥰! Även om jag missar att skriva lyssnar jag på ljudbok varje dag, om beroende eller hjärnan alt biografier om missbruk. Kan väl erkänna att det blivit mer om hjärnan innan återfall. Hmm det ska jag lägga på minnet. Har idag varit på bolaget och handlat åt min mor som inte kan gå dit själv och hon vet ingenting om mitt beroende. Hon är psykiskt mycket instabil och vi bor långt ifrån varandra. Hon vet däremot om att jag inte dricker. Köpte ett afritt bubbel till mig själv som heter Lazy….. och är gjort av te och har fått bra kritik. Var inte jobbigt att vara där men undviker det helst. Ikväll ska jag ta mamma på restaurang. Jag kör naturligtvis. Här där jag är är det vår idag! Härligt! Sov dåligt inatt men kände mig ändå fräsch när jag tog en promenad i min gamla hemstad! Önskar er en fin lördag!! ❤️❤️❤️

Hei! @Dimma, grattis med din motstånds förmåga. Du kvalificerar som medlem i motståndsrörelsen ;-) . Efter några dagar utan, blir motivatiioen också att inte pajja streaken, man vill ha sin trackrecord intakt.

@S.Franzen @Ny dag Ansiktsmask funkar bra, det fixar tingpå kort tid. Jag är 57 och "strykfri", men som du säger så har jag märkt att min hud blev tråkig av alkoholen. Ska bli spännande att se om den snyggar till sig eftersom.

@Caroline84 är inte särskilt aktiv här ( förutom läser) men känner att här vill jag svara.
Exakt som du har det har jag haft det, bara att jag inte visste nåt. Allt skedde i smyg. Men min partner var som din, bra förälder, lämnar förskola etc alltså en högfungerande alkoholist. Och det funkade visst på den nivån din partner är på i flera år. Men till slut går det åt helvete. Alkoholism är en sjukdom som, även om det tar lång tid ibland många år, som blir värre. Och värre. Och även om du tycker egentligen allt fungerar bra dagtid så är det säkert så att du (som jag hade) huvudansvaret hemma. Det är tärande. Vad händer om han druckit o är asfull en natt och barnen blir magsjuka? Har du ngn hjälp då? Sätt dig ner och fundera hur det verkligen verkligen ser ut. Och även om barnen är små påverkas dom. Ångrar så mycket själv att jag inte la ihop 2+2 hemma och fattade. För de märker att pappa (i ert fall) är trött varje helg. Att tålamodet är lite mindre etc. De märker så mycket.
Mitt råd är att försök sätta stopp innan du själv blir sjuk. För det blir du till slut. Oro, ångest, utmattning det kommer tyvärr.
Men bara för man sätter stopp betyder det inte att ni ska skiljas. Det kan faktisk funka med en kortare separation, behandling och att han själv har en vilja att inte dricka mer. För ska han inte bli sjukare så kan han inte dricka mer. Och sen kan man få ett bra liv tillsammans. Men det bygger på hans vilja. För det finns de som klarar det. De som blir nyktra.
Sänder dig all styrka och tänker på dig. Du är inte på ett lätt ställe i livet.

Hej
Jag förstår verkligen att du vill hjälpa din sambo men det kan bara han själv.

Du måste hjälpa dina barn och dig själv med eget boende - låt dem inte växa upp i missbruk det är fruktansvärt för dem.. och de behöver en glad o pigg mamma ❤️

@S.Franzen, intressant story. Den illustrerar ju att händelser, små och stor kan utlösa stress, som i sin tur triggar suget. Din seger över dig själv och "hon", visar ju att du har kommet en bra bit.
Så bra också att du hittar på hyggliga saker med andra. Då får man fokus på annat än sig själv och ensamheten man kan känna på.

Tack,@S.Franzen! Ja det känns bättre redan, inte så tung i huvudet, mindre ont i kroppen. Var lite absti igår kväll, ångest, oro och illamående. Idag är jag bara lite skakhänt.
Men jag är glad för att jag äntligen fick motivation till att göra nåt åt det. Har mycket stöd från flickvän och föräldrar och kompisar.
Så tänker jag att ett forum som det här kommer att vara jättebra. För alla här fattar ju grejjen.
Tack för din uppmuntrande kommentar!

Tillägg; Vi har varit tillsammans i 10 å.
Jag är snart 40 och han är 47 år.

Han har varit helt ärlig med att han haft problem att dricka måttligt ända sen han var tonåring. Han har också berättat att det var hans drickande som gjorde att hans förra sambo till slut lämnade honom efter 8 år.

@Tombor blicka framåt och tänk på nuet.. de som varit har varit och kan inte göras om. Även om jag själv skulle vilja spola tillbaka tiden bara lite litegrann 😊 så vet jag att det är omöjligt… utan tänk hur bra och underbart livet faktiskt är ♥️och kom ihåg att du är inte ensam! Alla här har sin historia om sin relation till alkohol.

Min sambo har under hela vår relation haft svårt att dricka måttligt. Han dricker mycket sent på kvällarna när jag gått och lagt mig. Han dricker jättesnabbt och i princip häller han i sig. Han har druckit för mycket i både jobbsammanhang och privata sammanhang och många gånger skämt ut både mig och sig själv. Fyllan har också gjort att han hamnat i konflikt med kollegor och det har också lett till att han till slut har blivit av med jobb på grund av detta.
Han ljuger om hur mycket han har druckit och gömmer ofta flaskor som jag hittar senare.
Han har aldrig sökt professionell hjälp för detta, men lovat att han ska göra det många gånger.

Jag har inte pratat med någon om det här, det känns alldeles för skamfyllt. Han är aldrig berusad dagtid utan dricker bara kvällstid, därför har det här aldrig påverkat vår familj eller vår relation under dagarna.
Förutom så klart det faktum att han väldigt ofta är bakfull och behöver ligga och sova länge, särskilt på helgerna.

Vi har två små barn, 2 och 5 år gamla. Han är en otrolig pappa och är engagerad, kärleksfull och varm. Han är också en underbar sambo som alltid ställer upp och alltid är lojal och kärleksfull.
Men, hans drickande påverkar både mig och vår familj negativt. Dels har drickandet lett till att han blivit av med två jobb, vilket har satt oss i ekonomiska problem. Dessutom sliter det ju enormt på vår relation och på helgerna så går jag undan och smiter in och lägger mig tidigt med barnen för att slippa se honom dricka och vara full. Han håller sig ofta undan och gömmer undan alkoholen.

Jag älskar och bryr mig om min sambo och är orolig över vad han ska ta sig till om jag lämnar honom. Han kämpar med låg självkänsla, depression och gissningsvis ADHD.

Nu är vi återigen i en tuff situation efter ett par månaders andningsrum då hans konsultuppdrag blivit avslutat och han nu behöver söka nytt jobb igen. Denna gång hade det inget med alkohol att göra utan endast ett ekonomisk beslut av företaget.

Sedan han fick veta att det uppdraget skulle avslutas har han druckit i princip varje dag i tre veckors tid. Han tar sig ändå upp på morgnarna, gör sig ordning och tar iväg barnen till förskolan och sen är han vaken och sig själv och söker jobb under dagarna. Sedan hämtar vi barnen och sköter familjen och har det trevligt tillsammans. Men när barnen har gått och lagt sig så börjar han dricka igen.

Jag känner mig så enormt ensam i detta.
Vi pratar jättemycket han och jag och har alltid haft väldigt god kommunikation,. Han har många gånger lovat att han ska söka hjälp, men det händer aldrig.
Han har haft flera nyktra perioder som har varat alltifrån ett par veckor till några månader.
Men så fort någonting blir jobbigt i livet igen så tar han till alkoholen.
Han säger att han är beredd att göra vad som helst för vår familj, men jag för jag känner att jag inte orkar mer.
Jag känner också att jag inte lita på honom längre.

Hur ska jag agera och vad ska jag göra? Det viktigaste för mig är att barnen har det bra .

När man inte vet åt vilket håll man ska gå så kan det vara rätt så svårt. Hade så smått tänkt att gå iväg till nån loppis i stan idag. Gjorde mig alltså redo och tog min morgonchoklad för att få lite energi. Satte på mig strumporna och var på gång att ta på mig skorna och gå utanför dörren. Men då poff liksom, tog energin helt slut och jag visste inte vad det var för mening att gå ut alls liksom.

Nedstämdheten över min orkeslöshet uppfyllde mig rätt snabbt. Då passade så klart den lurige alkoholdjävulen direkt på att liksom knacka på inom mig. Jag kunde riktigt känna igen den välbekanta känslan som drivit mig in till bolaget så många gånger förr. För tanken började direkt kretsa kring sånt som att, nog är det väl dags för en flaska vin eller två nu när det är lördag och allt.

Men så enkelt bäddas då inga sängar tänkte jag nyktert och logiskt. Tog istället och fyllde på ett glas med kallt vanligt kranvatten som det nu slurkas lite smått på så här när man nu sitter och skriver om anfallet ifråga. Styrketräning och fysisk motion i form av promenader i all ära. Men man måste nog ibland för sin nykterhets skull fokusera på den mentala träningen att kunna ta det lugnt och inte bara rusa iväg hur som helst utan nån tanke på riskerna i sammanhanget.

Har nu snart tömt glaset med vatten och känner mig rätt så nöjd över att jag har lyckats blåsa bolaget på en massa stålar igen och dessutom är helt alkoholfri ännu en dag. Vilket man nog inte hade varit om man helt tanklöst försökt att sätta sig över känslan som så starkt sade att man skulle stanna hemma och ta det lugnt. Nu känns det helt okej igen. Förresten, @Andrahalvlek kul att du tittade in en sväng här kompis, sånt uppskattas.

Ha en fortsatt fin lördag!

@Tombor Hahaha... vem gör inte det?
Mvh Specialist i intensivvård 😅🤦🏼‍♀️

@Detblirbättre Du börjar inte på noll. Vin är väldigt gott och kan vara något bra om det sker med måtta. Många här inklusive mig själv har problem med att dricka med " måtta " Alkoholen är svår att hantera när den väl fått sätta klorna i oss. Men! Man kan alltid börja om😊 Ha en fin helg

@Carisie Tack snälla för pepp! Det är precis som du skriver. Dessutom jobbar jag med att hjälpa andra och tror att jag gör det bra. Däremot är jag inte lika bra på att ta hand om mig själv. Gäller säkert fler på forumet. En dag i taget!

Ha det fint😊

@Sofia_83 Tack snälla för pepp😊 Blev himla glad! Jag vet att jag hämtar mig men synd att jag ska sätta krokben för mig själv. En dag i taget. Ha en jättefin helg😊

@Tombor Alltså det här med huvudet 🧠
Jag menar egentligen hade det bär "räckt" med puben & ölen? Men mot bättre vetande handlar vi annorlunda! Missbrukshjärnan är inte att leka med - som att ha djävulen på axeln mitt i huvudet istället. Att konsekvenstänkandet finns men man skiter i det. Som att hälla bensin över sig och titta på tändaren i handen och tänka "jag kommer nog att börja brinna ifall jag tänder en låga" och sen göra det.

Ny dag & nya tag
🩵