Senaste kommentarerna i forumet

Jag är en sån person som behöver 8 timmars sömn, det funkar även med 7h, men med mindre än det blir jag och känner mig bakis hela dagen (även om jag inte druckit). Har i några veckors tid inte kunnat sova, och det är det enda som har funkat i mitt liv. Pust. Men vet att det har att göra med bl.a. värmen. Har ganska svår RLS och tar medicin för det men det tar inte bort krypningarna, bara behovet av att göra något åt det. Ska låta det gå ett tag till. Har ju semester snart och då spelar det ju inte så stor roll.

Nu till en annan liten grej som jag kommit på om mig själv. Jag är så himla motpolig (det är inget namn - men hoppas ni fattar). För exempel. Jag tycker om att göra spontana saker, fast egentligen inte, speciellt inte om de inte är självvalda. Jag blir väldigt stressad när något sådant händer och kan i princip stänga av, alternativt leva i ångesten och maska, vilket sedan leder till att jag mår dåligt senare. Jag älskar att planera, men har inte kapaciteten att följa planeringar. Värst är om man har stämt möte med någon, jag får ALLTID en känsla av att jag vill skita i det - roligt eller tråkigt. Bara för att det är sån press och jag måste tänka på det och under tiden ofta inte kunna göra något. Att gå och vänta på något är outhärdligt. Därför reser jag nästan aldrig, övernattar sällan på annan plats, umgås begränsat med vänner, försöker att inte lova saker - för jag orkar helt enkelt inte.

När man läser stycket över så kan man ju tro att jag är någon riktig knäppis, med noll social kompetens och att ingen skulle någonsin gilla mig. Tvärtom, detta får jag väl ändå ge mig credd för. Allt det där jobbiga syns som tur är inte på utsidan. Är väldigt omtyckt på mitt jobb och av mina vänner. Har inte jättemånga nära vänner men tillräckligt för mig som kan tycka det är ganska jobbigt att "komma ihåg" att kolla till dem. Ingen av dem vet om mitt problem med dricka, tror jag - och är väldigt säker på. Ingen på jobbet vet. Vännerna vet dock att jag inte alltid mår så bra och att jag i nuläget väntar på senare delen av min utredning. En utredning inom NPF, för de jag berättat om detta har inte förstått och kan inte tänka sig. Men jag är så himla bra på att inte visa det, att visa fasaden. Men vet ju inte om jag har någon NPF, det kan ju bara vara så att jag är deprimerad, social fobi eller ptsd. "Bara".

Nej, nu har värktabletterna gjort sitt, får sån huvudvärk när jag inte sovit. Så nu ska jag gå ut i köket till min mor och äta frulle.

Väljer att inte dricka i dag, väljer att inte åka hem förrän efter 15.00 så kan jag inte även om infallet skulle infinna sig.

Ja visst är känslan fantastisk, att vakna tidigt utan bakfylla och inse att man har en hel dag framför sig där man inte behöver spendera halva tiden (minst) med att må skit. Jag njuter också av mitt kaffe efter en lång morgonpromenad nu och känner mig tacksam ?

Härligt att läsa dina positiva rader på morgonkvisten.
Ha en skön, alkoholbefriad lördag!

Sitter i soffan, njuter av en kopp kaffe med hundarna som busar runt. Vaknade vid 6.15 och gick en lång promenad. Ingen ångest, ingen oro utan snarare en känsla av frihet. Igårkväll hade vi sällskap över och vi satt länge och pratade över lite rabarberpaj och alkoholfri cider och bubbelvatten. Ingen rädsla att göra bort mig eller så utan jag kände mig riktigt bra. Och känslan att vakna utan bakfylla och känna att man ser fram emot dagen och att faktiskt ha energi är fantastisk ??

På jobbet börjades det prata om midsommarplaner. Jag och sambon planerar att åka ut till en stuga som tillhör släkten och bara vara där med hundarna, grilla och bara ha det bra. Sambon har hittat lite alkoholfria öl och skumpa som han vill testa som vi kanske ska köpa med oss ut dit. Så det kommer bli en helvit midsommar för oss båda. Även om min sambo är oerhört måttlig med alkohol överlag så är det oerhört skönt att ha hans stöttning i detta ❤

Önskar er alla en fin lördag. Ni är alla kämpar och jag sänder er all styrka. Kram ??

Hur mår du nu, Wasabi?
Panikångest är inte att leka med. Jag vet precis hur lockande det är att fly in i dimman och bli luddig i kanterna med hjälp av alkoholen när man mår dåligt inombords och inte ser någon annan väg ut. Det har säkert hänt de flesta i forumet många, många gånger...

tack för era svar och feedback. Alltid skönt att bolla tankar och funderingar. :)

Exakt så kände jag när tog kursen och min ilska var som värst. Det blir som att jag ska vara gullig mot alkoholisten och så mycket ansträngning för att inte få vara arg. På det sättet slipper han ta ansvar när han sårar mig genom att välja alkoholen istället.
Jag har använt kursen på så sätt att när han har visat sköta sig eller är mer mottaglig för att prata om förändring. Jag har fått mycket mer hjälp av Carina Bångs bok som fokuserar mer på att jag ska hålla fokus på mig.
Jag har tänkt väldigt mycket och reflekterat över min ilska den sista tiden. Varför jag egentligen är så fruktansvärd arg handlar främst om att jag känner mig sårad och bortvald, att han inte älskar mig lika mycket som jag älskar honom. När jag kom till den insikten så släppte faktiskt min ilska och jag blev mer ärlig mot mig själv

Andra lördagsmorgonen jag sitter med kaffekoppen vid köksbordet utan bakfyllan över mig som en våt pläd....känns fantastiskt, uppe 06 och hann med en mil i löpspåret. Vad fasen har jag sysslat med sista 10-15 åren?! Innan det hade jag inte dessa bakfyllor med ångest. Visserligen söp vi en hel del i kompisgänget, sexmissbrukare var vi med hela bunten. Åldern har givetvis sin del i tålighet, ångest o allmänt förfall i bakfyllans tecken.
Men det här slentrianmässiga drickandet efter man bildade familj för andra gången med Villa, Bmw, vovvar.
Äntligen har man vaknat upp!!

Om jag skrev till dig i din andra tråd azalea.
Men i vilket fall så har jag varit om än inte i samma kaos,så i samma grundsituation.
Tillsammans med en man som dricker destruktivt.

Jag vet också vad det gjorde med mig och vilka tighta band eller rep kanske jag ska säga som bildas.

Det jag kan se nu med flera års avstånd till stridens hetta var den tydliga kopplingen till att ju sjukare min sambo blev,ju sjukare blev också jag.

Min förvirring,min oförmåga att se och känna "nyktert" på situationen.
Jag drogs ner med honom i hans virvel och simmade runt i dyn.

Att förhålla sig klar hel och ren är i stort sett omöjligt.

Det är ju fanrastiskt bra jobbat att du skaffat ett eget ställe.
Det svåra jag hade i början sen vi brutit var just att hitta igen mig själv.
Jag kände i kroppen vad som hände med honom.
Om han drack eller inte,jag blev väldigt tung i kropp och själ och drogs ned trots att vi kanske inte hörts på flera dagar.

Jag satt fast i honom och hans liv.
Hans våndor bekymmer och mående blev mina känslor.

Att börja definiera vem du är,vad du behöver och mår bra av är kanske redan verklighet för dig?

Om inte så var det för mig vägen att gå.
Jag fick tvinga mig till att skapa nya sociala kontakter. Gå och ta en fika själv.
Ringa upp någon barndomsvän osv.

Hans kamp är inte din kamp även om det kanske känns så?
Din kamp borde vara att upprätta ett bra liv åt dig själv.

Om du har svårt att släppa taget om honom och hans drickande,så försök.

För mig var det min drog,min sambo och kärleken våndan och oron.
Som en ständigt sjungande melodi som jag hade mycket svårt att släppa taget om och fokusera om på mig själv.

Frågan är ju också,vill du släppa taget?
Vill du leva ett enklare liv utan fylla?
Vill du ha dig själv i fokus?

Jag ville inte det egentligen.
Jag ville att han skulle få insikt,bli nykter och därigenom ge oss båda möjlighet att leva tillsammans igen.

Men efter en tid förstod jag att det inte skulle bli så.
Då kunde jag sakta släppa mitt krampaktiga grepp och börja fokusera om all kraft på mig själv.

Jag hoppas att du får någon ordning på allt och börjar bygga på dig själv och ditt eget liv.
Stor kram från mig?

.När jag sökt efter att få må bra så många år och allt bara blivit sämre tills nu...jag har negativa tankar om alkohol just nu och det är så skönt.Det är inte längre min sanning att jag måste koppla av,unna mig,bli modig,inte känna känslor med alkohol.Tänk att jag lurat mig själv och verkligen trott på den där lögnen.Tack för att jag stod ut och och led tills jag nått min botten.
/Pilla

Kan bli långa ibland?..Jag har också helg och andra oregelbundna arbetstider..Just nu natt..Sover därför på dagtid ibland..Jag är tvungen att ställa alarm..Annars finns risk för lång-tupplur..Men skönt är det..Och man samlar ihop en ny energi..???..

Jag har redan druckit så nu vet ni det. Hamnade i nån sorts panikångest jag inte såg någon annan väg ut ur. Orkar inte reflektera eller moralisera det här just nu. Ta hand om er.

Riktigt bra start på helgen! Kanske en ny vana?

Det där med kompisgäng som enbart träffas för att dricka är kinkigt. Ni är några stycken yngre härinne och jag hoppas att ni kan stötta varandra i detta, ge varandra råd.

Efter en tids nykterhet, när du känner dig stabil, så kan du säkert delta. Men vill du liksom? Hur roligt kan det vara att se och höra alla bli fullare och fullare? Du kanske kan vara med i början av kvällen.

Men du behöver några nyktra månader i ryggen först, så att du kan stå emot tjatet som obönhörligen kommer.

Du får prova att föreslå nyktrare och aktivare aktiviteter till dina vänner. Eller så hittar du kanske nya vänner på gymmet ?

Kram ?

Somna i solen kan ge både solsting och konstig solbränna, hoppas du slapp båda delar.

Ha det bra på jobbet så ska vi göra vårt bästa för att fylla en ledig lördag med ledigheter ? Känns som jag redan haft helg, men jag ska nog kunna sysselsätta mig två dagar till.

Kram ?

Jag var trött efter jobbet i dag, så jag la mig i en solsäng för en liten tupplur. Det var ingen som väckte mig och det blev en väldigt lång tupplur.? Men det var välbehövligt och otroligt skönt att sova ute i den friska luften.
Jobb kl 06.00 i morgon, återstår att se om jag kan somna nu.

Ha en fin lördag! Kram

Beklagar sorgen, fy så jobbigt ? Vi finns här och stöttar dig när du vill och orkar.

Kram ?

Tack snälla nystart för omtanken.
Känns så fint att ni finns där i både med och framför allt i motgång.
Det har varit en hel del kaos skulle jag nog säga.
Han har varit hemma i 1 vecka och 2 dagar och det har gått hyfsat ändå.
Jag har umgåtts varje dag utom tisdagarna samt under hela helgen. Varit naturlig och spenderat tid ihop men jag har åkt hem till min lägenhet och sovit där.
Men i onsdags fick jag lite onda aningar.....Han var då dåååålig i magen och kunde inte köra mig till verkstaden för att hämta bilen så jag fick fixa det själv.
När jag kom hem var han väldigt aggressiv och hackade om allt möjligt. Jag stannade 30 minuter men sen fick jag nog och åkte " hem" . Så att jag tänkt umgås men är du sån här så vill jag inte det.
Kände ändå lite varningssignaler och åkte ut senare. Han var full och en hel del sprit och öl hemma. Man ska alltid lita på sin känsla.
Detta gjorde att han inte blåste i sin apparat som går till soc. Då slutar det med polis och ambulanshämtning. Blir körd till sjukhus för medicinsk utvärdering på kvällen igår.
Imorse kl.6 stack han därifrån och dök upp hemma vi 15 rejält full igen med väskan full av sprit.
Så ikväll kom polis och ambulans igen....suck.
Så nu får jag se vad som händer.
Han är fortfarande under LVM så han ska ju skickas tillbaka till behandlingshemmet igen. Han klarar bevisligen inte vård i hemmet.
Frågan är bara om han kommer att smita från sjukhuset igen inatt eller imorgon.
Det känns som om alla dygnets timmar går åt tiöl oro och väntan på poliser. Är rätt trött just nu.

Är så tacksam för att ni finns och möjligheten att skriva av sig här.

Kanske blev lite virrigt skrivet med det snurrar bara runt o huvudet efter allt som händer hela tiden.

Godnatt och sov sött ?Kram Azalea

Idag letade vi efter hittaut-kontroller och åt ute nu ikväll. Däremellan har äldsta dottern hjälpt sin mormor med den nya mobilen medan jag hämtade yngsta dottern på en studentfest.

Sen tittade vi på film ihop alla tre, det blev ”Skönheten och odjuret”, som gjordes som spelfilm för några år sedan. Funkade bra för oss alla.

Träningsvärk efter yoga och bergsklättring igår kräver liniment på benen. Hittade en ny sorts ormsalva som innehåller magnesium och lite mentol.

Värmer lagom skönt. Hoppas slippa myrkrypningar i benen ikväll. Två nätter i rad har det gett mig enorma problem att somna, trots att jag tar magnesium som kosttillskott.

Nykter? Självklart!

Kram ?

PS. Inleder idag min 16:e nyktra helg. Det finns verkligen ett tydligt ”före” och ”efter” nu. Säger/skriver ofta ”i mitt förra liv” ? Som man gör när relationer tagit slut. Jag har slängt ut min sambo sen 36 år och nykterheten är min nya sambo ?

Var inte för hård mot dig själv, detta har hänt och nu är det så. Imorgon är det en ny dag ?

Hej Saskij! Jag beklagar sorgen.❤️ Jag fattar mycket väl att du har det tufft. Du har ju läst min historia... Starkt av dig att inte ge upp och ta nya tag.? Det här fixar du ska du se! Fortsätt att skriva här, tänk på hur mycket det betydde för dig sist.

Kram

Hej... har haft gäster idag och inte varit här inne :( läste först nu :(... jag skriver imorgon mitti så hoppas jag att du svarar ??❤️❤️❤️❤️?❤️❤️??

Jag fixade inte ens en dag... förra gången. Inte konstigt då det fanns öl i källaren. Men i dag (och i dag är det fredag) har jag fixat det. Har åkt hem till mina päron för att bli lite distraherad. Det är inte svårt att inte dricka om man inte har dricka hemma, och om man påminner sig hela tiden att inte köpa något. Det är därför systembolaget är så bra, det skapar ångest och för mig som ni bor i en mindre stad så har det gjort att jag nog handlat mindre än vad jag kunde ha gjort förut. Men trots detta så har jag druckit sjuka mängder i min ensamhet.

Jag har aldrig haft sådär jättestort problem att dricka i grupp. Har för det mesta inte gillat att andra ser på när jag äter och dricker... älskar ju dock att göra det i min ensamhet. Det är just det som är problemet, och det är också bland annat därför jag isolerar mig själv och inte orkar/vill något.

Jag minns när jag var nykter länge förra gången. Då fick jag så mycket energi och orkade faktsikt saker. Jag var fortfarande trött och började jobba så mycket på jobbet (som en ersättning för A) att jag nästan körde slut på mig själv. Men jag mådde över lag väldigt bra när jag inte drack.

Jag går upp och ner i mitt mående. Men det var bättre. Det senaste 5 månaderna har däremot varit hemska. Jag har varit sjuk från jobbet då jag inte orkat gå dit pga. ångest, jag har fått vänta på mina utredningar som aldrig startar, jag får ingen hjälp (och har inte orkat be om hjälp) från sjukvården. Jag har gått upp 10kg i vikt, jag har inte kunnat besöka mina vänner i andra städer... ja det har varit några riktigt pissiga månader.

Just i denna stund så mår jag okej, men det är inte omöjligt att jag vaknar i natt klockan 03, som jag gjort de senaste nätterna, med total ångest. Skamkänslor över mitt drickande, att jag inte kan ta hand om mig själv som en vuxen person göra, att jag är ensam och inte kan/vill/orkar ha familj eller något som liknar ett "normalt" vuxet liv. Endast ett jobb. Men jag vet att man inte ska jämföra sig, med drickandet så glömmer man ju också allt det där - det är en bra distraktion från ens "liv" man har skapat, eller inte skapat under berusningens dimma.

Har funderat förr på möten (AA) men bor nu i mindre stad och jobbar på ett ställe där jag inte känner mig bekväm i det. Sedan är det även så att jag har viss social fobi och avskyr sånt där kumbaja skit, lekar och att behöva göra saker som inte inspirerar mig i stunden. Får ångestpåslag av att göra nya saker eller vara i nya situationer. Däremot så vet jag att förra gången jag klarade att vara nykter länge så skrev jag här varje dag. Och var 100% ärlig mot mig själv och detta forum. Så det är min plan även denna gången.

Jag vet att jag inte kan dricka i sällskap för det bjuder in till fusk, men det kan jag inte lova att jag kommer klara, det enda sociala liv jag har med några nära vänner skulle försvinna om jag helt förbjöd det. Jag vet dock att jag är 0 eller 100%, det finns inga mellanlägen och jag vet också att ett litet misstag för mig innebär att jag tappar fotfästet totalt. Kanske inte på en dag, men styrkan jag bygger upp försvinner bara sådär. Sedan har jag också sjukt dålig impulskontroll och mitt inre känsloliv och tankar om rätt/fel förändras dagligen på ett skrämmande sätt. Men skadar ju inte någon annan än mig själv, det har jag alltid sett till.

Nu har jag skrivit för mycket, och för länge. Det blev bara ett rabblande av inre tankar, men det är just detta jag vet att jag behöver. De närmaste veckorna kommer vara skittuffa, jag har semester (men det hade jag förra gången också när jag påbörjade min nykterhet) och värmen inbjuder till dumdristiga beslut. Jag tar en dag i taget och vill försöka njuta och inte leva fake.

Tack miss lyckad! Det gjorde mig glad att läsa din fina text till mig ikväll. Jag behövde verkligen få den, tänk vad det kan betyda för en att man har er här, som så gärna vill hjälpa en i kampen om att hålla sig nykter! Det hjälper att få läsa era råd, jag tycker om att få finnas här ?

Fortsätt vara stolt över dig själv! Du har gjort något helt fantastiskt med din tankestyrka! Du har varit så stark, du har vunnit över ett så starkt gift i 80 dagar! Det är så bra, helt otroligt, vilken power det bor i dig, du har gjort din kropp stark och ditt huvud sunt! I 80 dagar har du tagit hand om dig själv på allra bästa sätt, varit ditt allra bästa jag, det är din kropp, ditt sinne och din självkänsla stolta över, du ska fortsätta att vara stolt för du har lyckats övervinna ett gift i 80 dagar ???

Jag har vänner som förstått vad det innebär att vara alkoholberoende, och sen har jag o-vänner som är farliga för min nykterhet..Dom som inte fattar, dom som inte vill vara fulla utan mig, dom som tror att jag kan dricka lite och ibland, dom som tror att jag inte har problem med mitt drickande..Mina riktiga vänner förstår när jag berättar om problemet..Vi gör massa kul saker som spa, bio, resor, fika Osv..Saker som inte innefattar alkohol..Dom andra vännerna är numera bekanta, och vissa av dom har gått ner sig i supande rejält..Det finns riktiga vänner..Ibland får man helt enkelt skaffa nya..Kram??