Senaste kommentarerna i forumet

Våra rädslor styr oss ofta mer än vad vi tror. Kan det vara så att om du nu pratar öppnare och ärligare med din fru så blir allt detta ännu mer verkligt och sant? Att inte prata om det möjliggör ju att ha en liten dörr på glänt att kunna dricka.
Fortsätt framåt! Det som har hänt under resan kan du inte ändra på. Nu är det framåt som gäller. Kämpa på, du och familjen är värda det.
Kram
Ellan

Det kan vara ett alternativ att kontakta företagshälsovården om du arbetar, då det brukar gå lite snabbare.
Kram!

Jag vill ge dig en Styrkekram Taesa. Att känna sig så trött på situationen. Så in i själen trött men att inte veta hur du/jag/vi ska ta oss ur det. Precis, exakt så kände jag mig när jag tog emot hjälp förra våren. Och så här i efterhand kan jag se att det hjälpte mig framåt. Jag var så långt nere att jag var villig att vara öppen och ärlig mot de som erbjöd mig hjälp. Jag förstår din rädsla inför semestern du har framför dig. Finns det någon du kan prata med om allt detta redan nu? Någon som kan stötta och lyssna?
Varm kram
Ellan❤️

Tack för att Du finns MM. Och tack för att jag och andra bjuds in till din kärna. Du skall veta att du många gånger varit till hjälp för mig när tillvaron verkat trist eller svår. För mig är det inte enbart alkoholen och min alkoholism som jag får hjälp med. Nej, det är som att möta mig själv, du fungerar för mig som en spegel. Trots olika kön och stor åldersskillnad finner jag hos dig stora delar av min egen existentiella problematik.
Stort tack för ditt inlägg i min tråd i dag. Det värmde och jag kände mig glad hela dagen.
Sedan vill jag framhålla att du skall skrinlägga tanken du hade om schizofreni. Är det något du INTE är så är det just det. Klokt också detta med att ta hjälp av medicin när alkoholen gör sig påmind.
I oktober blir det ett år sedan vi började hålla varandras händer. Ibland finns det vinster att hämta där man minst anar det!
Stor kram
Ikaros

Ibland kommer så mycket rädsla över mig.

Rädsla för vad jag har kommit att överföra till mina barn. Det blir så tydligt hur dessa destruktiva mönster är så svåra att bryta.
Har det funnits någon trygghet? Har jag pratat om det som det måste pratas om på rätt sätt? Kommer jag att fatta rätt beslut?

Hur ska jag veta vad som är rätt?

Jag får inte göra några misstag. Jag har gjort så många misstag. Jag kommer att göra misstag.
Även om jag vet att jag kommer försöka göra det som jag tror är rätt.
Jag ska fortsätta göra mycket som jag redan gör. Och jag ska göra så mycket annorlunda.

Jag har skyddat dem från så mycket.
Men jag är full av rädslor över allt jag inte har förmått.

Jag är full av frågor.

Vilka människor kommer mina barn att vara när de växer upp?
Kommer de att ha formats av upplevelser som gör dem till vuxna barn?
Kommer de att fortsätta in i relationer där de förblir anhöriga?
Kommer de att bli beroende?

Denna förbannade skuld. Som inte kan släppa sitt grepp.

Jag vet att jag kommer fortsätta göra mycket som jag redan gör. Det jag vet är rätt.
Jag vet också att jag kommer att göra så mycket annorlunda. Det jag snart kommer veta är rätt.

Och jag vet att det ibland kommer att bli fel.
För alla gör vi fel. Inte bara jag.

Hej!
Känner så igen mig i din historia. Jag Är också 37år, började också dricka vid12 och är också mamma. Jag var nykter under mina graviditeter och 2månader vid årsskiftet...men tar snabbt "igen" det jag "missat". När jag Dricker fortsätter jag sedan i dagar. Är inte full på jobbet och dricker inte på dagarna(jo om det finns chansen så även på dagarna) Blir snabbt tollerant för mer och mer alkohol. Blir rädd för mig själv, hittar på ursäkter för att dricka ,ordnar så att det alltid finns alkohol hemma. Är min man borta med jobbet så kan jag dricka slut på flaskor och slänga dem långt ner i sotunnan (är då hemma själv med barmen(sjukt!!))
Tar hand om barnen och jobbet men tror helt säkert att jag skulle fixa och orka med allt så mycket mer och bättre utan alkohol. Jag vill sluta! Känns som alkoholen är en del av min identitet för att jag har druckit så länge. Utvecklat depressioner och äter nu ssri...
Förstår att jag har problem
Har inte druckit på 8dagar nu och jag vill verkligen förbli nykter denna gången!!! jag vill leva på riktigt!!
Heja dig och tack för att du delar med dig. Det stärker att veta att jag inte är ensam. Vi kan!!!

Jag tycker det är bra att du är medveten om dina problem. Jag tycker du ska försöka lämna den här destruktiva relationen som du är i och försöka ta tag i ditt medberoende. Du beskriver tydligt vilka mönster du ser i dina relationer och för att bryta dem skulle jag föreslå att du gick i någon form av terapisamtal. Det låter dom att du skulle behöva arbeta med din vuxet barn problematik. Det är läskigt hur mönster vi lär in från barndomen fortsätter att följa oss livet ut. Jag tror verkligen att det är det bästa du kan göra för dig själv.

Prioritera dig själv. Ditt liv. Och försöka att få hjälp med att bryta dina mönster.

Heja dig!

Försöker hitta privat kliniker..
Går inte så bra ?

Tofflan, vi tänker mkt lika och verkar ha många gemensamma utmaningar vilket känns bra :) allt i mitt liv har jag märkt är förknippat med alkohol så det gäller nog att beta av landet, grillningen, baseballmatchen, koncerten, kompisträffen, etc etc tills man programmerat om sig?

-bedrövadsambo: ja bra eller hur?! Men hur jag väljer att leva kommer ju påverka hur länge jag lever tänker jag? Och jag vill verkligen leva länge så jag får uppleva barnbarn och annat kul i livet som finns där långt borta

Tack Bedrövadsambo och Ellan för insiktsfulla kommentarer. Jag suger åt mig som läskpapper och det finns alltid något att lära sig av att lyssna på er andra. De finns gissningsvis inte så många andra som på samma sätt kan förstå vad tex jag går igenom än ni här på forumet. Ni har ju A-erfarenhet allihopa..........

Dagen har varit låååång. Jag tog mig i alla fall ut på en mycket lång promenad i väldigt makligt tempo. Jag försökte att koppla bort de destruktiva tankarna, åtminstone bara för några ögonblick, för att hämta lite kraft och vila mig en smula. Inte det lättaste kan jag säga.

Jag tänker mycket på när det började att gå riktigt snett i mitt liv och skrämmande nog är det nog rätt många år sedan. Som jag skrivit om tidigare har jag inte ens vågat gå tillbaka och läsa hela min tråd så ni kanske kan förstå att jag bävar för att, i tankarna, gå ännu längre tillbaka i mitt liv. Visst har mycket trevliga saker skett i mitt liv men hela tiden, någonstans i bakgrunden, har alkoholen lurat för att då och då sticka upp sitt fula tryne. Jag som trodde jag var en någorlunda begåvad person men jag har inte haft skuggan av en chans. Åtminstone inte med min inställning och de s.k. förberedelser jag trodde mig ha gjort. Måhända har jag varit högmodig, inte insett vidden av mina A-problem när jag mått bättre. Det finns säkert en hel rad av orsaker men en av de allra farligaste saker man kan göra är att släppa garden i sin nynykterhet. Då har man ingen chans. Det är jag ett levande bevis för.

Ibland känns det nu som livet är slut för mig. Samtidigt så vet jag att skulle min hälsa stå mig bi ett tag till kan det ändå bli ganska många år, för att inte säga en hel del. Vad i herrans namn ska jag i så fall göra med dessa år????

Jag har absolut inga svar på det idag. Jag är så mentalt och fysiskt trött att jag bara måste uppnå något form av nolläge innan jag börjar tänka mer framåt. Hur lång tid det kan ta vet jag inte just nu. Det känns ändå som en stor tröst, mitt i all bedrövelse, att ha er bästa forumvänner att luta mig mot i denna mycket svåra och tunga period.
Tack för att ni finns/Tjalle

Hej Sannah! Har läst din tråd och känner igen mig i mycket. I inlägg nr 13 skriver du: "det här är mitt livs utmaning", och det träffade mig. Det känns som att det är så jag ska tänka, det får liksom en annan tyngd och blir ju på ett sätt mer spännande, om man kan se det som starten på något helt nytt. Ett äventyr. Jag vill så gärna ha en varaktig förändring denna gång. Just nu på dag 17 känns det bra men jag vet att det kommer att svänga. Men jag ska klara det, när den dagen kommer, förhoppningsvis med hjälp härifrån. Kram!

Fick ett brev idag från soc. Dom hade fått info från polisen (efter att dom körde mig till psykakuten) att jag önskade kontakt med en beroendemottagning. Känner bara - tack snälla polis som orkade ta denna kontakt med soc! Tiden med soc ligger långt fram i tiden - 22:a augusti. Jag har fortfarande inte fått någon remiss till psykolog eller alkoholsköterskan på VC - men antar att det kommer. Är hur som väldigt glad på något sätt att sockontakten är på g. För jag är trött - så trött på det här!!! Det finns inget med det här livet som är "värdigt". Går på semester på fredag - är bara rädd och känner ångest. Vill bara sluta men förmår inte själv! Så i tanken håller jag fast vid sockontakten. Min livlina just nu. Är nog nere på min egen privata botten just nu - då kan det bara bli bättre. Får kravla långsamt uppåt! Kram till den som orkar läsa!

Är ingen stark dag. Inget återfall och inte nära heller. Men idag känns det inte kul.
Familjen är bortrest och det spelar in såklart. Men känner mig jävligt avskärmad från omvärlden på nått sätt. Förut hade jag nu när de e borta säkerligen tagit en aw idag. Eftersom det e onsdag och jobb imorgon hade det nog gått bra. På fredag hade det allra mest troligt blivit någon form av alkoholintag som antagligen slutat i att jag somnat hemna eller på någon pub. Söndag hade det blivit några öl till fotbollen. Ser man ett mönster här? Ja alkoholen gav mig umgänge. Trots all skit och alla jävla skandaler så var tanken på att gå ut på fredag efter jobbet med några jobbarkompisar alltid rolig iaf innan.
Nu har jag dels dragit mig undan pga allt som hänt och dels pga att jag inte längre dricker. Vissa har frågat ibland om jag inte ska med och vara nykter men jag har sagt nej. Är fortfarande inte sugen men frågorna kommer heller inte.
Just idag känns det som att alla andra har kul och miljoner vänner, är ute och tar ett glas. Alla har stora umgängen och supertrevligt men jag har blivit till ingenting.
Det är förmodligen beroendehjärnan som vill få mig att dricka men det ska den inte få.
Men idag får gärna ta slut!

Härligt att läsa Manda, nu är vi på rätt väg! ?

...irriterad förfärad fördärvad lyrisk , men framför allt , så trött och ledsen.

Jävla beroende
Jävla alkohol
Jävla människor
Jävla jobb
Jävla semester
Jävla mig.

Fyfan, så trött jag är , jag hatar det här beroendet så in i... o inte ens då , när det känns så. Så håller jag mig borta från den.

Livet på en pinne , berusad och helt jävlig , hade jag en svans hade den varit mellan bena , skrämd och skamsen men endå hållt handen uppe för en till

Beroende jag hatar , HATAR dig

Det är nog alko relaterat min sorg men kanske på lite annorlunda sätt.
Sorgen är tung då jag känner att a-djävulen inte släpper sitt grepp om oss och dem som kämpat länge. När de trillar dit och en lång tids kämpande slås i spillror i ett nafs. Att vi kommer att få hålla upp garden ibland i hela vårt resterande liv.
Sorgen kom då jag tänkte att så här kommer mitt liv att bli, att man aldrig kommer ur. Känslan blev att varför kämpa emot egentligen, vore det inte enklare att hänga på och inte kämpa emot.
Vet att det låter sjukt, det kändes bara så jäkla jobbigt allt kämpande till ingen nytta då man ändå faller.
Men jag kämpar och jag tänker inte ge upp.

Kom att tänka på: bättre full med fettvalkar än drängfull ;-)

Idag är det 17 dagar. Det känns skönt och jag kör bara på. Har köpt 2 olika sorters a-fri öl till helgen. Just nu förknippar jag ordet alkoholfritt med något läskande och friskt, säkert tack vare alla schyssta alternativ som finns. Humöret varit sådär idag, pms, känner mig ful och full med fettvalkar på osmickrande ställen. Munnen som ett surt streck och blicken ner i marken. Cyklade hem, tränade en kort stund, åt god middag och humöret har väl åkt upp ett snäpp. Imorrn blir kanske bättre.
Tack fina forummedlemmar för pepp! Allt gott till er.

Min fälla är att jag efter en tid slappnar av och glömmer bort, repeterar samma mönster.
Det är typiskt mänskligt att repetera vårt invanda beteende, hur mycket vi än avskyr det.
Det är därför jag har god tro på att det kan hjälpa att prata med andra som har samma problematik.
Jag har bett min sambo om hjälp att komma iväg på AA möten och vill skaffa mig som GOD vana att läsa/skriva på detta forum dagligen.

Som vanligt känner jag mig stark när jag bestämt mig för detta, men skillnaden denna gång är att jag aktivt kommer att söka hjälp från andra och inte bara mig själv.
Jag kan inte lita på mig själv gällande detta. Det kanske jag aldrig kommer att kunna göra.
Tack för ditt stöd!

En snabb update, måste springa iväg :)
Sol o bad idag = ölsug. Kände igen många tankar, men försökte bara låta dem vara, inte göra något. Funkar skitbra, 10 sekunder senare har man glömt det o tänker på något annat. Inte kämpa emot, då blir det bara starkare.

Ett annat tips är se till att inte vara fysiskt törstig. Då blir suget dubbelt så starkt, iaf för mig.

Jame och nystart, ni är grymma och inspirerar mig. En dag i taget

Kram

Självklart är nykterheten viktigast men efter år av öl så ligger magen i vägen i alla vinklar ? så lite ändringar av kosten är bara av godo,
Jag lägger inte om allt utan bara så jag har tre riktiga mål mat om dagen och inte struntar i mat för då kommer suget tyvärr för mig.

Hej Mysan80,
Och välkommen hit. Nej vinet och alkoholen gör oss inget gott. Det är en falsk snuttefilt för stunden men i längden förgör det oss. Klok insikt och beslut du fattat att bryta nu.
Jag är gift och har oxå barn och det är inte bra för någon om du låter drickandet få fortgå. Jag förlorade nästan min familj pga mitt beroende men tack och lov fick jag hjälp och har varit nykter sedan mars förra året. Jag fick behandling... men oxå stor hjälp och stöd via AA. Första mötet är tufft men det är bara att gå dit. Och gå dit och gå dit... min terapeut sa att jag skulle gå på minst 10 möten innan jag kunde avgöra om det var något för mig. Jag mådde så fruktansvärt när jag var aktiv och när AA:s program vävdes in i mitt liv (via behandlingen) kände jag att jag inte hade något att förlora. Varför inte testa liksom det kunde ju knappast bli värre. Och det blev det inte... tvärtom.
Så har du villigheten och ett öppet sinne så testa. Du har inget att förlora på det.
Kram
Ellan

En kram till kommer här... och du vårt beroende handlar inte om karaktärsbrist och fel vi gör. Jag förstår att du ältar vem av oss har inte gjort det. Gissar att det är iskallt och ångestladdat men du har möjlighet att agera. Vad är ditt nästa steg? Gårdagen är historia, vi kan verkligen inte ändra på den hur mycket vi än vill. Men framtiden, hur vill du leva den och vad kan du göra för att det ska bli så. Jag tror (jag har ju egentligen ingen aning) att din fru behöver se en verklig förändring hos dig. Att du aktivt gör något för att tillfriskna. Så en massa styrka och pepp vill jag ge dig. Och dessutom ett sjuhelsikes mod och jävlaranamma.
Kram
Ellan

Träning är bara så bra!!! Skit i kosten, ät vad du vill!!! Träna på och du blir säkrare!!
Kram

Om att nykterheten är lätt att bära och att aldrig sträcka ut handen mot första glaset! Det tar jag med mig! Tack?