NU har jag fått nog!

661 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Anders 48
NU har jag fått nog!

Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

Meredith12
Omdu inte

Ändrar på nåt i din tillvaro kommer det väl fler race, men varför inte göra något mer åt saken innan det barkar åt fanders. Som du verkar ha märkt kan ju alkoholen sätta klorna i en o bestämma över en om man tar det första glaset. Så varför ta det, egentligen? Är det inte den fåfänga längtan efter måttlighetsdrickande och att vara nöjd med det som är så svårfångat när man väl varit i klorna på vinet för många gånger.

Jag menar inte att det är lätt att avstå, men jag lutar åt att det är värt besväret att avstå.
Ha det så bra du kan!

Anders 48
Så sant Meredith. Jag börjar

Så sant Meredith. Jag börjar också fundera på att lägga av helt - men jag vet att jag kommer hamna i situationen igen. Om ett par veckor så kommer jag säkert dricka ett par glas vin utan problem, men om 4 månader så kanske jag har lagt ytterligare ett race bakom mig.

Måste nog se över min livssituation. Lever själv, bra jobb, tjänar ok med pengar. Trivs inte med mitt boende - och i ärlighetens namn inga fritidsintressen. Har tränat förut, men lagt av. Brukar dock ge mig ut på långa cykelturer - det skänker en del njutning......

Anders 48
3 dygn

3 dygn - inget dilerium. Äter nästan normalt - men får kämpa med aptiten. Lite konstiga svettningar på morgonkvisten, men inte så farligt. Ångesten är nästan förlamande på förmiddagen/dagen. Kvällarna är bättre - i mörkret. Kravlöst. Skönt. Älskar sena kvällar när inga "måsten" finns. Kanske har jag även abstinens från att ha dragit ner på insomningstabletter. Har länge tagit 2 varje kväll, men har inte så många kvar så jag har gått ner till 1. Har ätit dessa i säkert 10 år - de hjälper till viss del även med ångestproblematik - och är ju f-n så mycket bättre än att dämpa ångest med alkohol, vilket jag tror att många av oss ändå gör - och tar oss vidare in i alkoholmissbruket.....

Saga1
Bättre och bättre dag för dag ...

Hej Anders!
Njut och vila i att det blir bättre och bättre dag för dag.
Heja dig!
/Saga

Anders 48
Tack Saga - och detsamma:-)

Just här o nu skulle det vara lätt att suga i sig en halv baginbox. Var o fredagshandlade lite, och man kunde verkligen se att det var massa fredagsmys på gång. Skaplig ångest fortfarande - och tycker att armarna är lite "ryckiga" fortfarande. Aptiten tveksam. Vet så väl att en halv baginbox skulle "bota" allt. Vad skönt det skulle vara - men se: Icke sa Nicke........

Anders 48
Ps: Släpper dileriumtankarna

Släpper tankarna på dilerium. Antar att man inte är på gång att få det om man lyckas spendera en timme på MediaMarkt?!

Tycker ändå det är intressant med hur andra uppfattar och lever sig igenom sina abstinenser. Jag blir på riktigt livrädd varje gång, och tror att jag skall dö. Så fruktansvärt ynklig man känner sig när man ligger i sängen med att kroppsliga symptom och ångesten från helvetet. Vet att man kanske inte skall fokusera kanske på detta - men det är en del i vår kamp.

Självklart skall man hellre fokusera på det positiva, vägen mot nykterheten. Men som sagt, abstinensen är ju något som de flesta av oss också måste ta oss igenom.

aeromagnus
Alkoholens enda positiva effekt....

Hekj! Jo det är väl den enda kortsiktiga positiva saken med a den dövar ångesten, kortsiktigt. Problemet med a är att när den försvinner ur kroppen så egfterlämnar den grava bromsspår av ångest, dvs den ger mer ångest än vad man dövade.

Anders 48
Hej!

Jo, det är väl just det som är en stor del av "förbannelsen". Nu är jag inne på dag fyra......av abstinensen. Fortfarande rejäl och bedövande ångest på dagtid. Ljudkänslig - och reagerar på minsta ljud i lägenheten och från grannen. Förutom ren abstinensångest så kommer ju även ångesten över minnesluckor från de dagar man var "borta".

Hittade en bra sida på Flashback Forum som heter; Vi som tänker bli nyktra. Den ligger under Droger-drogrehabilitering.

Tyckte att den är ett bra komplement till den här sidan - också full av människor som kämpar mot alkoholen. Där skall jag också läsa, kanske "regga" mig.....

Anders 48
Ryckningar vid insomnande

Har tagit mig igenom den fysiska abstinensen ganska väl tycker jag. Men ångesten finns där. Igår när jag gick till sängs så hade jag ett antal rejäla "ryckningar" i muskler/kroppen precis vid insomnandet. Den ena var stor, och kändes som att hela kroppen lyfte från sängen - nästan obehagligt. Jag sover rätt taskigt, men får till sist ihop en godtagbar nattsömn.

Jag håller samtidigt på att trappa ner insomningstabletter. Kanske inte så bra tillfälle - när jag kanske skulle behöva dessa som mest just nu?! Undrar bara om dessa "ryckningar" tillhör abstinensen - eller om det är för att kroppen skriker efter insomningstabletter???

Pallar nog inte att lägga av med dessa tabletter i nuläget - får nog fråga min läkare om jag kan få fylla på förrådet.

Hoppas att helgen har varit torr och fin för er alla därute som kämpar!

Anders 48
Dag 6 tror jag...

Då får man väl blåsa "faran över" för den här gången - kroppen har primärhämtat sig från den sista fylleperioden. Lite diskret molande ångest ligger där bakom och påminner hela tiden. Suget är noll - och det är ju skönt. Samtidigt så vet jag ju att förhandlandet med sig själv antagligen börjar snart igen. Som jag skrev innan så har jag inte några problem att dricka 2-4 glas vin under en lång kväll (i sällskap) - utan att för den skull bli sugen på att "köra" vidare. I nuläget så verkar jag ha en osynlig gräns som verkar innebära att jag, när jag är själv, och har ett par lediga dagar efter, och har druckit kanske 6 glas, har svårt att sluta. Och har jag svårt att sluta så kan man ge sig fan på att det hela barkar iväg och blir en 4-6 dagars nonstopfylla. (Mer eller mindre)

Varför kan man inte då, mitt i den där nonstopfyllan, erinra sig hur fruktansvärt dåligt man kommer att må när man skall hoppa av tåget några dagar senare. Jag förstår att vår mänskliga hjärna är funtad så att den skall glömma bort det dåliga - och tur är väl det. Ibland önskar jag dock att man skulle kunna förnimma och återskapa en del av den smärta och ångest man skall gå igenom, nästa gång det hela har "brakat". Det hade räckt med ett litet uns av den känslan - så kanske man hade låtit bli? Svårt, näst intill omöjligt, verkare det i alla fall vara, att lära gamla hundar sitta. Vi är väl alla lite av Pavlovs hundar när vi nosar upp något med alkohol:-)

Kämpa vidare alla kämpar där ute. Det går att förändra, vill jag tro och hoppas - för min egen och alla andras del.......

aeromagnus
Vart går gränsen?

Problemet med oss med alkoholproblem är att vi inte vet när det slår över. Kan du med 100% säkerhet säga att om du dricker tre glas vin i sällskap så kan du stanna där. Kan du det så har nan inte problem med a. Det låter jävligt hårt men jag är i samma situation. Jag kan dricka 10 gånger utan bekymmer men det kan slå slint elfte gången eller 3e. Det är vårt bekymmer, maktlösheten att inte kunna välja.

steglitsan
Åh känner igen det så väl. Så

Åh känner igen det så väl. Så många gånger som jag inbillat mig själv att jag faktiskt kan hantera spriten. För att nästa gång falla dit djupare för varje gång.

Anders 48
Svår fråga Aeromagnus

Jag kan, i nuläget iaf, säga att jag med 100 % (nåja 99) säkerhet kan gå ut och dricka 2-3 glas vin utan problem. I nuläget. Ett par/tre öl på en mysig uteservering funkar också - utan att "suget" drar igång. I nuläget. Det drar inte igång något sug eller något "jag måste" ha mer. Så är det. Kanske beror det på att jag numera sällan "går ut", utan nästan uteslutande går ut och äter middag med vänner, eller bara "tar ett par glas vin". Inte ofta. Och det funkar.

Mitt sug brukar dra igång efter 6-7 glas. Om jag har druckit det så är jag med största sannolikhet hemma, ensam. När jag så vaknar nästa dag så kan jag inte låta bli att ta den där återställaren - för jag står inte ut med baksmällan. Sen är det hela igång, kontrollförlusten är där! Så nog har jag ett problem med alkohol alltid. Jag har sjukskrivit mig upp till fyra gånger per år för att vara hemma och supa dygnet runt i flera dagar - och sen sitta här med den förbannade abstinensen. Våra problem finns där, även om de i detalj kan se lite olika ut - men problem, nog har vi det alltid.

Så ser mitt alkoholproblem ut, mitt beroende. Herregud, det låter som att jag, likt ett tjurigt barn, sitter på golvet och skriker att: jag har också ett problem med alkohol!!:-) Jag menar bara att ingången till våra problem kanske ser lite annorlunda ut från individ till individ - men att vi alla, någonstans, har insett att vi inte klarar av att ha en sund relation till alkoholen. Kanske aldrig mer, någonsin?! För min egen del så får jag väl se om jag de närmaste åren kommer att klara av att dricka på det sätt jag beskrivit ovan? Kanske kan jag det - eller så kommer jag återigen, om några månader, sitta och slicka mina sår efter ett antal dagars nonstopdrickande?

Mic99
Hitta ut ur dimman?

För första gången i mitt liv..är jag på riktigt rädd. Visst har det varit illa några gånger innan men..denna gången fixar jag det inte. Jag kan helt enkelt inte sluta dricka! Sedan den 20 december så har jag kanske haft 4 vita dagar..och aldrig mer än en i rad..sen är jag där igen.

Visst har jag tagit återställare förr..men nu blir återställaren en fortsättning..med ytterligare en dag i dimman..

Igår bestämde jag mig. Nu fick det va nog! För alltid. Hur det gick? Ja...det förstår ni nog..FAN.FAN.FAN

Nu är det i alla fall ingen tvekan längre. Jag är alkoholist. Svårt att ens lura sig själv längre..och det är jag annars en mästare på..

Alla råd för hur jag ska ta mig ut från detta mottages tacksamt. Men jag kan ju säga direkt att gå till läkarmottagning kommer aldrig att hända. Tyvärr är det sådan jag är..

Vet just nu ingenting om vad som händer..men en sak vet jag. Nu finns det bara 2 vägval. Hoppas jag inte väljer återvändsgränden igen.

Lycka till. Både till mig själv och alla ni som kämpar mot skiten.

/Mic

Anders 48
Hej Mic

Jag antar att du, om du absolut inte vill gå till läkare, i nuläget bara måste gå igenom abstinenshelvetet - den dag du bestämmer dig för att göra det. Om det är idag - det vore ju fantastiskt - eller en annan dag?! Man tar tjuren vid hornen och rider ut det hela. Ett helvete - men det vet du säkert redan. Det finns nog ingen genväg dessvärre. Har du familj, eller någon annan du kan prata med, eller som vet om vilken situation du befinner dig i? Lugnande medicin brukar hjälpa mot den värsta abstinensen - men å andra sidan så kräver ju det också ett läkarbesök med många frågor. Någon du känner som kan ge dig några "sobril" för att underlätta abstinensen?

Har dessvärre inga bättre och mer konkreta råd. Hoppas verkligen att du reder dig - och att du snart bestämmer dig för att det får vara nog - i alla fall för den här gången. Framtiden får man ta sen, för först så måste du börja med att ta dig ur just den här fyllan.

Hoppas att allt går vägen. Fortsätt att skriv här om det får dig att känna dig lite bättre mods.

Mic99
Bara en till?

Tack för din kommentar Anders. Ja visst vet jag vad jag borde göra. Man måste igenom skiten. Den jävla ångesten..den är värst. Så man dövar den..gång på gång..

Det finns bara en som kan rädda mig nu och det är min fru. Hon har försökt allt..stått ut med allt..men även hon börjar tröttna..

Jag fixar det i alla fall inte själv..den saken är klar. Jag har sen senast jag skrev packat ihop det som finns kvar i barskåpet i en väskan som jag tänker be henne att gömma alternativt hälla ut när hon kommer hem... Vad hon gör spelar ingen roll..bara jag slipper skiten. Jag kan inte ha det hemma. Jag trodde det.. eller trodde o trodde.. jag ville väl kanske tro att det gick men det gjorde ju inte det..

Så nu sitter jag här och tittar på väskan. Och tänker..en till..bara en..herregud! Jag är sjuk!!

Jag hoppas att jag kan låta bli.

Ett råd till dig?? Jag trodde med som du att jag kunde dricka 2,3,4 glas. Jag trodde det så sent som innan jul.. Det funkade länge ganska bra..men nu? Glöm det. Om du inte vill hamna där jag är nu så sluta. Du kan inte dricka normalt. Tro mig.

Om det står en "sista" whisky framför mig nu? Ja gissa..

Otroligt...

/Mic

Anders 48
Tack Mic

Jag tar gärna emot råd, mer än gärna. En tankeställare är det allt. Kanske är det så att jag inte heller kommer att klara det? Varför skulle just jag....? I nuläget så är det inte fråga om något glas över huvudtaget för min del - kommer nog att dröja några veckor. Jag är inte sugen - och har fortfarande för mycket ångest efter sista "racet". Jag måste nog själv fundera över hur mitt framtida bruk/ickebruk kommer att te sig.

Just nu hoppas jag iaf att du låter frugan ta din väska - och att du tar smällen. Den blir ju inte lättare för varje fylledag man spenderar. Hoppas att det går bra. Spotta i nävarna och ge dig in i "helvetet". Jag håller på dig!!!

Mic99
Tack!

Just nu behöver jag allt stöd jag kan få. Och jag vet att du har rätt. Jag måste in i helvetet...

Önskar dig all lycka i din kamp. Bra att du försöker snappa upp råd. För är det några som kan ge råd så är det ju vi som är på detta forumet..de flesta andra har nog väldigt svårt att förstå..

Och varför skulle just du?? Håll kvar den känslan!!Jag trodde länge att just jag var annorlunda och skulle klara det. Men...

Nu är det slut att tycka synd om mig själv. Du har rätt. Nu är det dags att "spotta i nävarna" och kämpa!

Återigen Tack! Betyder otroligt mycket att både skriva och få feedback när man är på botten..

/Mic

Anders 48
Mic

Hur går det Mic? Tänker på dig - och hoppas att du svettas o har det jävligt i abstinensen - och inte sitter med en whiskey i soffan...:-) Kämpa på!

Anders 48
Nya insomningstabletter

Blandmissbruk? Fick ett gäng nya insomningstabletter av min läkare idag, jag är så glad och lättad. Det har varit tufft att sova utan när man har använt dessa i över 10 år dagligen. Kanske är det inte heller läge att just i nuläget snabbt lägga av med dessa då de också har en ångestlindrande effekt. Har sovit som en kratta 3 nätter utan tabletter - och det gör ju inte precis att man känner sig starkare och stabilare. Läkaren vet inget om mina problem att hantera alkohol.

På väg till jobbet i morgon efter drygt en vecka - och det känns helt ok. Kan inte säga att jag har något sug efter alkohol i nuläget, och känner mig trygg med vetskapen om att jag kommer att kunna sova ordentligt med hjälp av mina tabletter. Kanske lite väl mycket att försöka bryta två beroenden samtidigt. Och så snuset. Nåja, det får hänga med ett tag till, även om det skulle vara både skönt och pengabesparande att slippa även den lasten.

Kommer inte att tacka ja till något med alkohol på ett bra tag - är för mörbultad och omtumlad för det. Funderar självklart på om jag någonsin....... Kanske var inte det här min botten? Kanske finns min botten runt hörnet? Det får framtiden utvisa.

mod60
en dag en timme en minut i taget

Hej Anders 43 och Mic 99
Jag har som ni druckit i många år och, precis som ni, så har mängderna ökat mer och mer. Även styrkan på alkohol. Förr en 3.5 öl- idag gin och wiskey. Bestämde mig när jag vaknade efter jul med den hemskaste ångest jag någonsin haft. Nä nu j...lar tänkte jag. Nu får det vara stopp.
Nu har jag inte druckit på 18 dagar. Det har gått lite upp och ner men jag har läst mycket här och tagit till mig av alla bra tips som folk har skrivit. T.e.x att dricka cola eller något gott när jag kommer hem. Inte sprit. Jag har även tränat lite ibland.
Jag märker att jag mår bättre och bättre för varje dag, mindre ångest och klarare huvud. Det är värt allt. Min självkänsla är lite bättre och jag är gladare. En dag i taget, ingen sprit ikväll så imorgon kommer jag att må bättre. Tycka om mig själv lite mer.
Sedan försöker jag inte tänka på framtiden. Den vill jag inte sia om men nu mår jag bättre igen och det är värt allt. Tror egentligen inte att jag kan dricka normalt.
Nu ska jag dricka mer cola och se en spännande dansk deckare.
Kämpa på en minut i taget. Ni mår bättre imorgon...lovar. Lycka till. Jag är glad över att kunna läsa och finna tröst i att jag inte är ensam :)

Anders 48
Härlig läsning mod60!

Grattis till de 18 dagarna - och fler lär det bli. Själv gick jag till jobbet idag - första dagen på drygt en vecka. Gick jättebra - men känslan är rätt konstig. Tänk om kollegorna visste att man legat i fosterställning med svettningar och helvetesångest för bara några dagar sedan. De vet ju inte det - men ibland får jag känslan att det "syns". Det är bara hjärnspöken, jag vet. Folk har fullt upp med sitt - och har inte ens en aning om att jag har varit borta så pass länge. Inget sug efter alkohol - bara en del släpande ångest att bära omkring på - fast det är hanterbart.

Under helgen så kommer jag att gå ut och äta med kollegor. Blir inget vin för mig. Ingen frågar någonsin, eller höjer på ögonbrynen när någon väljer att dricka något utan alkohol. Det är jätteskönt. Aldrig någonsin har någon kollega fråga "varför" jag väljer något alkoholfritt. Antar att sånt underlättar - då man rätt ofta läser här att just pressen från kollegor ibland finns där. Känns härligt att detta aldrig är något "issue".

Mina närmaste vänner vet ju hur det ligger till - så där finns ju heller ingen press att dricka. Bara att traska vidare på den, för tillfället iaf, nyktra stigen. Ser att den är rätt upptrampad - antagligen av en del Alkoholhjälpen-vänner härifrån forumet. Tyvärr en hel del fotavtryck som går åt andra hållet också. Man får titta på dessa fotavtryck, och försöka se hur de ser ut - sen får man fokusera blicken på de fotavtryck längs stigen som pekar åt rätt håll. Här gäller det att ha tungan rätt i mun.

Anders 48
Helg med kollegorna

2 middagar med kollegorna avklarade under helgen. Ingen tyckte att det var konstigt att jag drack alkoholfri öl. Kändes bra. En annan kollega gjorde likadant men förklarade att hen hade en "vit månad". Hmmmm. .....

Hade inget sug heller, och var fullständigt nöjd med min alkoholfria öl. Den är ok, men lite för söt tycker jag. Knaprar vidare på mina insomningstabletter. Känns som en trygghet att veta att jag får sova iallafall.

Stingo
Vit januari?

Hur mycket av ett begrepp är "vit januari" i Sverige? I Finland har det varit en grej åtminstone sedan 40-talet, även om det kanske inte är så där väldigt många som verkligen kör med det. Kanske för att sloganen låter så bra på Finska "tipaton tammikuu", vilket bokstavligen betyder "dropplös januari", men man kunde kanske dra med "jävelfri januari" för att få det litet klatschigare på Svenska.

Nu försöker vår Rundradio med en ny giv: "100 vita dagar", vilket nog kunde göra en hel del mera nytta, för dem som verkligen behöver den där pausen.

Anders 48
Hej Stingo

Tror inte att begreppet är speciellt vedertaget i Sverige. Däremot så är det ju rätt många som efter jul- och nyårshelgerna kommenterar att det kanske har varit lite mycket dricka - och därför uttrycker en önskan om att "dra ner" lite, just i januari. Däremot brukar tidningarna ofta skriva i slutet av sommaren, när semestrarna börjar ta slut - om de som druckit för mycket under semestern - och har svårt att sluta/dra ner när hösten kommer.

Anders 48
14+1 dag!

En tisdag för 14+1 dagar sen, på förmiddagen, satt jag på sängkanten och drack den "sista" ölen - efter ett race på cirka 6 dagar, mer eller mindre twentyfourseven. Spydde i vasken - och förstod att det var slutet på den dryckesperioden. Abstinensen var fruktansvärd. "Aldrig mer", hmmmmm. Tagit mig välbehållen ut på andra sidan - och återvänt till jobbet som om inget hänt.

Inte en droppe alkohol på 14+1 dag! Det gör mig stolt och glad. Inget sug heller för den delen - och det underlättar ju, då man slipper den inre diskussionen med sig själv. Ikväll får jag besök av en gammal vän som vill gå ut och äta. Han vet läget - och kommer säkert att dricka ett par glas vin, medans jag själv nöjer mig med vatten eller en alkoholfri öl. Inga frågor på det kommer det att bli. Skönt.

Med abstinensen i färskt minne så räcker den avsky den väcker för att stå över all form av alkohol. Det är när det minnet bleknar som kampen blir svårare. Det måste man lära sig, banka in i sin lilla hjärna, fästa på näthinnan och i bästa fall återkalla minnet av - nästa gång a-jävulen nafsar en i örsnibben.

Ann
starkt jobbat, kämpa på

starkt jobbat, kämpa på

Stingo
Gratts

Många av dem som varit med länge brukar påpeka att de nu har sin tråd här, till vilken de kan gå tillbaka om beslutsamheten börjar vackla.

Stingo
Det där blev visst otydligt

...gå tillbaka och läsa hur det kändes för dem själv med drickandet...

Anders 48
Blev 2 glas vin

Ute o åt med god vän igår. Drack 2 glas rödvin. För att det var gott! Inget mer. Inte sugen på mer, och inget "sug" att dricka mer. Skönt. Var lite nervös hur jag skulle reagera? !

Sidor