NU har jag fått nog!

Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

Profile picture for user Meredith12

Ändrar på nåt i din tillvaro kommer det väl fler race, men varför inte göra något mer åt saken innan det barkar åt fanders. Som du verkar ha märkt kan ju alkoholen sätta klorna i en o bestämma över en om man tar det första glaset. Så varför ta det, egentligen? Är det inte den fåfänga längtan efter måttlighetsdrickande och att vara nöjd med det som är så svårfångat när man väl varit i klorna på vinet för många gånger.

Jag menar inte att det är lätt att avstå, men jag lutar åt att det är värt besväret att avstå.
Ha det så bra du kan!

Profile picture for user Anders 48

Så sant Meredith. Jag börjar också fundera på att lägga av helt - men jag vet att jag kommer hamna i situationen igen. Om ett par veckor så kommer jag säkert dricka ett par glas vin utan problem, men om 4 månader så kanske jag har lagt ytterligare ett race bakom mig.

Måste nog se över min livssituation. Lever själv, bra jobb, tjänar ok med pengar. Trivs inte med mitt boende - och i ärlighetens namn inga fritidsintressen. Har tränat förut, men lagt av. Brukar dock ge mig ut på långa cykelturer - det skänker en del njutning......

Profile picture for user Anders 48

3 dygn - inget dilerium. Äter nästan normalt - men får kämpa med aptiten. Lite konstiga svettningar på morgonkvisten, men inte så farligt. Ångesten är nästan förlamande på förmiddagen/dagen. Kvällarna är bättre - i mörkret. Kravlöst. Skönt. Älskar sena kvällar när inga "måsten" finns. Kanske har jag även abstinens från att ha dragit ner på insomningstabletter. Har länge tagit 2 varje kväll, men har inte så många kvar så jag har gått ner till 1. Har ätit dessa i säkert 10 år - de hjälper till viss del även med ångestproblematik - och är ju f-n så mycket bättre än att dämpa ångest med alkohol, vilket jag tror att många av oss ändå gör - och tar oss vidare in i alkoholmissbruket.....

Profile picture for user Anders 48

Just här o nu skulle det vara lätt att suga i sig en halv baginbox. Var o fredagshandlade lite, och man kunde verkligen se att det var massa fredagsmys på gång. Skaplig ångest fortfarande - och tycker att armarna är lite "ryckiga" fortfarande. Aptiten tveksam. Vet så väl att en halv baginbox skulle "bota" allt. Vad skönt det skulle vara - men se: Icke sa Nicke........

Profile picture for user Anders 48

Släpper tankarna på dilerium. Antar att man inte är på gång att få det om man lyckas spendera en timme på MediaMarkt?!

Tycker ändå det är intressant med hur andra uppfattar och lever sig igenom sina abstinenser. Jag blir på riktigt livrädd varje gång, och tror att jag skall dö. Så fruktansvärt ynklig man känner sig när man ligger i sängen med att kroppsliga symptom och ångesten från helvetet. Vet att man kanske inte skall fokusera kanske på detta - men det är en del i vår kamp.

Självklart skall man hellre fokusera på det positiva, vägen mot nykterheten. Men som sagt, abstinensen är ju något som de flesta av oss också måste ta oss igenom.

Profile picture for user aeromagnus

Hekj! Jo det är väl den enda kortsiktiga positiva saken med a den dövar ångesten, kortsiktigt. Problemet med a är att när den försvinner ur kroppen så egfterlämnar den grava bromsspår av ångest, dvs den ger mer ångest än vad man dövade.

Profile picture for user Anders 48

Jo, det är väl just det som är en stor del av "förbannelsen". Nu är jag inne på dag fyra......av abstinensen. Fortfarande rejäl och bedövande ångest på dagtid. Ljudkänslig - och reagerar på minsta ljud i lägenheten och från grannen. Förutom ren abstinensångest så kommer ju även ångesten över minnesluckor från de dagar man var "borta".

Hittade en bra sida på Flashback Forum som heter; Vi som tänker bli nyktra. Den ligger under Droger-drogrehabilitering.

Tyckte att den är ett bra komplement till den här sidan - också full av människor som kämpar mot alkoholen. Där skall jag också läsa, kanske "regga" mig.....

Profile picture for user Anders 48

Har tagit mig igenom den fysiska abstinensen ganska väl tycker jag. Men ångesten finns där. Igår när jag gick till sängs så hade jag ett antal rejäla "ryckningar" i muskler/kroppen precis vid insomnandet. Den ena var stor, och kändes som att hela kroppen lyfte från sängen - nästan obehagligt. Jag sover rätt taskigt, men får till sist ihop en godtagbar nattsömn.

Jag håller samtidigt på att trappa ner insomningstabletter. Kanske inte så bra tillfälle - när jag kanske skulle behöva dessa som mest just nu?! Undrar bara om dessa "ryckningar" tillhör abstinensen - eller om det är för att kroppen skriker efter insomningstabletter???

Pallar nog inte att lägga av med dessa tabletter i nuläget - får nog fråga min läkare om jag kan få fylla på förrådet.

Hoppas att helgen har varit torr och fin för er alla därute som kämpar!

Profile picture for user Anders 48

Då får man väl blåsa "faran över" för den här gången - kroppen har primärhämtat sig från den sista fylleperioden. Lite diskret molande ångest ligger där bakom och påminner hela tiden. Suget är noll - och det är ju skönt. Samtidigt så vet jag ju att förhandlandet med sig själv antagligen börjar snart igen. Som jag skrev innan så har jag inte några problem att dricka 2-4 glas vin under en lång kväll (i sällskap) - utan att för den skull bli sugen på att "köra" vidare. I nuläget så verkar jag ha en osynlig gräns som verkar innebära att jag, när jag är själv, och har ett par lediga dagar efter, och har druckit kanske 6 glas, har svårt att sluta. Och har jag svårt att sluta så kan man ge sig fan på att det hela barkar iväg och blir en 4-6 dagars nonstopfylla. (Mer eller mindre)

Varför kan man inte då, mitt i den där nonstopfyllan, erinra sig hur fruktansvärt dåligt man kommer att må när man skall hoppa av tåget några dagar senare. Jag förstår att vår mänskliga hjärna är funtad så att den skall glömma bort det dåliga - och tur är väl det. Ibland önskar jag dock att man skulle kunna förnimma och återskapa en del av den smärta och ångest man skall gå igenom, nästa gång det hela har "brakat". Det hade räckt med ett litet uns av den känslan - så kanske man hade låtit bli? Svårt, näst intill omöjligt, verkare det i alla fall vara, att lära gamla hundar sitta. Vi är väl alla lite av Pavlovs hundar när vi nosar upp något med alkohol:-)

Kämpa vidare alla kämpar där ute. Det går att förändra, vill jag tro och hoppas - för min egen och alla andras del.......

Profile picture for user aeromagnus

Problemet med oss med alkoholproblem är att vi inte vet när det slår över. Kan du med 100% säkerhet säga att om du dricker tre glas vin i sällskap så kan du stanna där. Kan du det så har nan inte problem med a. Det låter jävligt hårt men jag är i samma situation. Jag kan dricka 10 gånger utan bekymmer men det kan slå slint elfte gången eller 3e. Det är vårt bekymmer, maktlösheten att inte kunna välja.

Profile picture for user steglitsan

Åh känner igen det så väl. Så många gånger som jag inbillat mig själv att jag faktiskt kan hantera spriten. För att nästa gång falla dit djupare för varje gång.

Profile picture for user Anders 48

Jag kan, i nuläget iaf, säga att jag med 100 % (nåja 99) säkerhet kan gå ut och dricka 2-3 glas vin utan problem. I nuläget. Ett par/tre öl på en mysig uteservering funkar också - utan att "suget" drar igång. I nuläget. Det drar inte igång något sug eller något "jag måste" ha mer. Så är det. Kanske beror det på att jag numera sällan "går ut", utan nästan uteslutande går ut och äter middag med vänner, eller bara "tar ett par glas vin". Inte ofta. Och det funkar.

Mitt sug brukar dra igång efter 6-7 glas. Om jag har druckit det så är jag med största sannolikhet hemma, ensam. När jag så vaknar nästa dag så kan jag inte låta bli att ta den där återställaren - för jag står inte ut med baksmällan. Sen är det hela igång, kontrollförlusten är där! Så nog har jag ett problem med alkohol alltid. Jag har sjukskrivit mig upp till fyra gånger per år för att vara hemma och supa dygnet runt i flera dagar - och sen sitta här med den förbannade abstinensen. Våra problem finns där, även om de i detalj kan se lite olika ut - men problem, nog har vi det alltid.

Så ser mitt alkoholproblem ut, mitt beroende. Herregud, det låter som att jag, likt ett tjurigt barn, sitter på golvet och skriker att: jag har också ett problem med alkohol!!:-) Jag menar bara att ingången till våra problem kanske ser lite annorlunda ut från individ till individ - men att vi alla, någonstans, har insett att vi inte klarar av att ha en sund relation till alkoholen. Kanske aldrig mer, någonsin?! För min egen del så får jag väl se om jag de närmaste åren kommer att klara av att dricka på det sätt jag beskrivit ovan? Kanske kan jag det - eller så kommer jag återigen, om några månader, sitta och slicka mina sår efter ett antal dagars nonstopdrickande?

Profile picture for user Mic99

För första gången i mitt liv..är jag på riktigt rädd. Visst har det varit illa några gånger innan men..denna gången fixar jag det inte. Jag kan helt enkelt inte sluta dricka! Sedan den 20 december så har jag kanske haft 4 vita dagar..och aldrig mer än en i rad..sen är jag där igen.

Visst har jag tagit återställare förr..men nu blir återställaren en fortsättning..med ytterligare en dag i dimman..

Igår bestämde jag mig. Nu fick det va nog! För alltid. Hur det gick? Ja...det förstår ni nog..FAN.FAN.FAN

Nu är det i alla fall ingen tvekan längre. Jag är alkoholist. Svårt att ens lura sig själv längre..och det är jag annars en mästare på..

Alla råd för hur jag ska ta mig ut från detta mottages tacksamt. Men jag kan ju säga direkt att gå till läkarmottagning kommer aldrig att hända. Tyvärr är det sådan jag är..

Vet just nu ingenting om vad som händer..men en sak vet jag. Nu finns det bara 2 vägval. Hoppas jag inte väljer återvändsgränden igen.

Lycka till. Både till mig själv och alla ni som kämpar mot skiten.

/Mic

Profile picture for user Anders 48

Jag antar att du, om du absolut inte vill gå till läkare, i nuläget bara måste gå igenom abstinenshelvetet - den dag du bestämmer dig för att göra det. Om det är idag - det vore ju fantastiskt - eller en annan dag?! Man tar tjuren vid hornen och rider ut det hela. Ett helvete - men det vet du säkert redan. Det finns nog ingen genväg dessvärre. Har du familj, eller någon annan du kan prata med, eller som vet om vilken situation du befinner dig i? Lugnande medicin brukar hjälpa mot den värsta abstinensen - men å andra sidan så kräver ju det också ett läkarbesök med många frågor. Någon du känner som kan ge dig några "sobril" för att underlätta abstinensen?

Har dessvärre inga bättre och mer konkreta råd. Hoppas verkligen att du reder dig - och att du snart bestämmer dig för att det får vara nog - i alla fall för den här gången. Framtiden får man ta sen, för först så måste du börja med att ta dig ur just den här fyllan.

Hoppas att allt går vägen. Fortsätt att skriv här om det får dig att känna dig lite bättre mods.

Profile picture for user Mic99

Tack för din kommentar Anders. Ja visst vet jag vad jag borde göra. Man måste igenom skiten. Den jävla ångesten..den är värst. Så man dövar den..gång på gång..

Det finns bara en som kan rädda mig nu och det är min fru. Hon har försökt allt..stått ut med allt..men även hon börjar tröttna..

Jag fixar det i alla fall inte själv..den saken är klar. Jag har sen senast jag skrev packat ihop det som finns kvar i barskåpet i en väskan som jag tänker be henne att gömma alternativt hälla ut när hon kommer hem... Vad hon gör spelar ingen roll..bara jag slipper skiten. Jag kan inte ha det hemma. Jag trodde det.. eller trodde o trodde.. jag ville väl kanske tro att det gick men det gjorde ju inte det..

Så nu sitter jag här och tittar på väskan. Och tänker..en till..bara en..herregud! Jag är sjuk!!

Jag hoppas att jag kan låta bli.

Ett råd till dig?? Jag trodde med som du att jag kunde dricka 2,3,4 glas. Jag trodde det så sent som innan jul.. Det funkade länge ganska bra..men nu? Glöm det. Om du inte vill hamna där jag är nu så sluta. Du kan inte dricka normalt. Tro mig.

Om det står en "sista" whisky framför mig nu? Ja gissa..

Otroligt...

/Mic

Profile picture for user Anders 48

Jag tar gärna emot råd, mer än gärna. En tankeställare är det allt. Kanske är det så att jag inte heller kommer att klara det? Varför skulle just jag....? I nuläget så är det inte fråga om något glas över huvudtaget för min del - kommer nog att dröja några veckor. Jag är inte sugen - och har fortfarande för mycket ångest efter sista "racet". Jag måste nog själv fundera över hur mitt framtida bruk/ickebruk kommer att te sig.

Just nu hoppas jag iaf att du låter frugan ta din väska - och att du tar smällen. Den blir ju inte lättare för varje fylledag man spenderar. Hoppas att det går bra. Spotta i nävarna och ge dig in i "helvetet". Jag håller på dig!!!

Profile picture for user Mic99

Just nu behöver jag allt stöd jag kan få. Och jag vet att du har rätt. Jag måste in i helvetet...

Önskar dig all lycka i din kamp. Bra att du försöker snappa upp råd. För är det några som kan ge råd så är det ju vi som är på detta forumet..de flesta andra har nog väldigt svårt att förstå..

Och varför skulle just du?? Håll kvar den känslan!!Jag trodde länge att just jag var annorlunda och skulle klara det. Men...

Nu är det slut att tycka synd om mig själv. Du har rätt. Nu är det dags att "spotta i nävarna" och kämpa!

Återigen Tack! Betyder otroligt mycket att både skriva och få feedback när man är på botten..

/Mic

Profile picture for user Anders 48

Hur går det Mic? Tänker på dig - och hoppas att du svettas o har det jävligt i abstinensen - och inte sitter med en whiskey i soffan...:-) Kämpa på!

Profile picture for user Anders 48

Blandmissbruk? Fick ett gäng nya insomningstabletter av min läkare idag, jag är så glad och lättad. Det har varit tufft att sova utan när man har använt dessa i över 10 år dagligen. Kanske är det inte heller läge att just i nuläget snabbt lägga av med dessa då de också har en ångestlindrande effekt. Har sovit som en kratta 3 nätter utan tabletter - och det gör ju inte precis att man känner sig starkare och stabilare. Läkaren vet inget om mina problem att hantera alkohol.

På väg till jobbet i morgon efter drygt en vecka - och det känns helt ok. Kan inte säga att jag har något sug efter alkohol i nuläget, och känner mig trygg med vetskapen om att jag kommer att kunna sova ordentligt med hjälp av mina tabletter. Kanske lite väl mycket att försöka bryta två beroenden samtidigt. Och så snuset. Nåja, det får hänga med ett tag till, även om det skulle vara både skönt och pengabesparande att slippa även den lasten.

Kommer inte att tacka ja till något med alkohol på ett bra tag - är för mörbultad och omtumlad för det. Funderar självklart på om jag någonsin....... Kanske var inte det här min botten? Kanske finns min botten runt hörnet? Det får framtiden utvisa.

Profile picture for user mod60

Hej Anders 43 och Mic 99
Jag har som ni druckit i många år och, precis som ni, så har mängderna ökat mer och mer. Även styrkan på alkohol. Förr en 3.5 öl- idag gin och wiskey. Bestämde mig när jag vaknade efter jul med den hemskaste ångest jag någonsin haft. Nä nu j...lar tänkte jag. Nu får det vara stopp.
Nu har jag inte druckit på 18 dagar. Det har gått lite upp och ner men jag har läst mycket här och tagit till mig av alla bra tips som folk har skrivit. T.e.x att dricka cola eller något gott när jag kommer hem. Inte sprit. Jag har även tränat lite ibland.
Jag märker att jag mår bättre och bättre för varje dag, mindre ångest och klarare huvud. Det är värt allt. Min självkänsla är lite bättre och jag är gladare. En dag i taget, ingen sprit ikväll så imorgon kommer jag att må bättre. Tycka om mig själv lite mer.
Sedan försöker jag inte tänka på framtiden. Den vill jag inte sia om men nu mår jag bättre igen och det är värt allt. Tror egentligen inte att jag kan dricka normalt.
Nu ska jag dricka mer cola och se en spännande dansk deckare.
Kämpa på en minut i taget. Ni mår bättre imorgon...lovar. Lycka till. Jag är glad över att kunna läsa och finna tröst i att jag inte är ensam :)

Profile picture for user Anders 48

Grattis till de 18 dagarna - och fler lär det bli. Själv gick jag till jobbet idag - första dagen på drygt en vecka. Gick jättebra - men känslan är rätt konstig. Tänk om kollegorna visste att man legat i fosterställning med svettningar och helvetesångest för bara några dagar sedan. De vet ju inte det - men ibland får jag känslan att det "syns". Det är bara hjärnspöken, jag vet. Folk har fullt upp med sitt - och har inte ens en aning om att jag har varit borta så pass länge. Inget sug efter alkohol - bara en del släpande ångest att bära omkring på - fast det är hanterbart.

Under helgen så kommer jag att gå ut och äta med kollegor. Blir inget vin för mig. Ingen frågar någonsin, eller höjer på ögonbrynen när någon väljer att dricka något utan alkohol. Det är jätteskönt. Aldrig någonsin har någon kollega fråga "varför" jag väljer något alkoholfritt. Antar att sånt underlättar - då man rätt ofta läser här att just pressen från kollegor ibland finns där. Känns härligt att detta aldrig är något "issue".

Mina närmaste vänner vet ju hur det ligger till - så där finns ju heller ingen press att dricka. Bara att traska vidare på den, för tillfället iaf, nyktra stigen. Ser att den är rätt upptrampad - antagligen av en del Alkoholhjälpen-vänner härifrån forumet. Tyvärr en hel del fotavtryck som går åt andra hållet också. Man får titta på dessa fotavtryck, och försöka se hur de ser ut - sen får man fokusera blicken på de fotavtryck längs stigen som pekar åt rätt håll. Här gäller det att ha tungan rätt i mun.

Profile picture for user Anders 48

2 middagar med kollegorna avklarade under helgen. Ingen tyckte att det var konstigt att jag drack alkoholfri öl. Kändes bra. En annan kollega gjorde likadant men förklarade att hen hade en "vit månad". Hmmmm. .....

Hade inget sug heller, och var fullständigt nöjd med min alkoholfria öl. Den är ok, men lite för söt tycker jag. Knaprar vidare på mina insomningstabletter. Känns som en trygghet att veta att jag får sova iallafall.

Profile picture for user Stingo

Hur mycket av ett begrepp är "vit januari" i Sverige? I Finland har det varit en grej åtminstone sedan 40-talet, även om det kanske inte är så där väldigt många som verkligen kör med det. Kanske för att sloganen låter så bra på Finska "tipaton tammikuu", vilket bokstavligen betyder "dropplös januari", men man kunde kanske dra med "jävelfri januari" för att få det litet klatschigare på Svenska.

Nu försöker vår Rundradio med en ny giv: "100 vita dagar", vilket nog kunde göra en hel del mera nytta, för dem som verkligen behöver den där pausen.

Profile picture for user Anders 48

Tror inte att begreppet är speciellt vedertaget i Sverige. Däremot så är det ju rätt många som efter jul- och nyårshelgerna kommenterar att det kanske har varit lite mycket dricka - och därför uttrycker en önskan om att "dra ner" lite, just i januari. Däremot brukar tidningarna ofta skriva i slutet av sommaren, när semestrarna börjar ta slut - om de som druckit för mycket under semestern - och har svårt att sluta/dra ner när hösten kommer.

Profile picture for user Anders 48

En tisdag för 14+1 dagar sen, på förmiddagen, satt jag på sängkanten och drack den "sista" ölen - efter ett race på cirka 6 dagar, mer eller mindre twentyfourseven. Spydde i vasken - och förstod att det var slutet på den dryckesperioden. Abstinensen var fruktansvärd. "Aldrig mer", hmmmmm. Tagit mig välbehållen ut på andra sidan - och återvänt till jobbet som om inget hänt.

Inte en droppe alkohol på 14+1 dag! Det gör mig stolt och glad. Inget sug heller för den delen - och det underlättar ju, då man slipper den inre diskussionen med sig själv. Ikväll får jag besök av en gammal vän som vill gå ut och äta. Han vet läget - och kommer säkert att dricka ett par glas vin, medans jag själv nöjer mig med vatten eller en alkoholfri öl. Inga frågor på det kommer det att bli. Skönt.

Med abstinensen i färskt minne så räcker den avsky den väcker för att stå över all form av alkohol. Det är när det minnet bleknar som kampen blir svårare. Det måste man lära sig, banka in i sin lilla hjärna, fästa på näthinnan och i bästa fall återkalla minnet av - nästa gång a-jävulen nafsar en i örsnibben.

Profile picture for user Stingo

Många av dem som varit med länge brukar påpeka att de nu har sin tråd här, till vilken de kan gå tillbaka om beslutsamheten börjar vackla.

Profile picture for user Anders 48

Ute o åt med god vän igår. Drack 2 glas rödvin. För att det var gott! Inget mer. Inte sugen på mer, och inget "sug" att dricka mer. Skönt. Var lite nervös hur jag skulle reagera? !

Profile picture for user Anders 48

Ja nu har det gått nästan en månad sedan den sista "dryckesperioden". Rätt samlad igen - och har varit ute och ätit några middagar med både kollegor och vänner. Ett par gånger har jag valt bort alkoholen, och ett par gånger har jag druckit 2-3 glas vin. Har gått bra - skönt att "suget" inte finns där - utan att jag är nöjd med ett par glas vin. Skall ju inte förneka att känslan är skön efter ett par glas vin, men om man inte snabbdricker så kan man ju hålla sig till den känslan ett tag - och sedan låta den klinga av i lugn och ro, utan att jag måste "kröka vidare". Mina fällor verkar vara när jag har för många lediga dagar och jag dricker hemma, och kommer över en "gräns" där jag blir bakfull dagen efter och försöker bota det med en återställare, och så vidare......... så dumt.

Känns dock som att det inte kommer att hända på ett tag - men det vet man ju aldrig. Gäller att vara på sin vakt - och försöka känna igen vilka situationer som skulle kunna bli "farliga" perioder. Kanske inte det lättaste. Antar att det är det vi alla här på något sätt sysslar med - i olika grad och med olika resultat.

Kämpa på alla! Läs och skriv - det kan inte vara fel.

Profile picture for user Kvaddad

Som svar på av Anders 48

Hoppas det går fortsatt bra för dej.
Att kunna ta ett glas eller två är väl vad alla önskar sej. Men ovanligt att som du klara av det.
Tyvärr tillhör jag inte dem. Det går bra en gång eller två sen tappar jag kontrollen igen.

Profile picture for user Anders 48

Detsamma önskar jag dig......jag hoppas, men vet verkligen inte, om det kommer att funka för mig. Kanske går jag över "min" gräns närsomhelst? I nuläget så kan jag gott dricka ett par glas vin utan problem - men antar att jag närsomhelst passerar gränsen för när jag inte kan hantera det. Hur vet jag, när vet jag? Dilemma. Kan inte i nuläget säga att jag måste sluta helt med alkohol - men kanske är det så? Antingen så fortsätter mitt liv som nu, eller så kommer jag att krascha ordentligt om några månader eller år - och inse att det "är över" - och i bästa fall ta mig levande därifrån?! Kan jag säga att jag är alkoholist - inte just nu, men ibland, vissa dagar så ser jag mig som det. Frågor som snurrar runt i huvudet - inga svar. Problematiskt förhållande till alkohol? Definitivt..........- undrar var det bär?

Profile picture for user Anders 48

Har haft ett nytt fyllerejs på cirka 5 dygn. Druckit kopiösa mängder med vin - upp till 3 liter/dygn - och blandat med lite insomningstabletter. Det är ju jättebra! Slutade med att jag åkte till alkoholakut på fredag morgon/fm. De sa att jag hade 2.2 promille. Jag skrev ut mig själv på kvällen mot läkarens inrådan. Köpte några mellisar på ICA, men jag spydde i diskhon när jag försökte dricka dessa. Nu kan jag få spykänslor bara tänker på det...

Dagen efter åkte jag tillbaks till alkoholakuten - där jag "blåste noll" vid ankomst. Sen fick jag ett par lugnande och blev liggande där på en brits till 22.30 ungefär. Då sade läkaren att jag kunde åka hem om jag ville - eller stanna över natten. Jag åkte hem. Fruktansvärt att ligga på en tillnyktringsavdelning när man inte har promille själv - satan vilka sorgliga människor som man fick dela rum med.

Abstinensen idag har varit uthärdlig - men inte mer. Tagit en lång promenad, och fått i mig lite korv och stuvade makaroner. Fan att man inte lär sig. Fan fan fan......

Profile picture for user AnnLisbeth

En alkoholist har en hjärna som blivit kidnappad. Den har blivit omformad. Vi är allergiska mot alkohol. Men en alkoholist slutar inte, utan fortsätter. Om och om igen, tills man inser att man vill inte dö.
Om man är allergisk mot jordgubbar o riskerar dö, då kan man inte äta jordgubbar. Men för en alkoholberoende blir det tvärtom. Vi spelar roulette med våra liv.
Som nykter alkoholist kan man råka ut för PAA, som står för Postakut Abstinens. Finns massor av olika reaktioner. De återkommer med jämna mellanrum. Kan vara urjobbiga. Nog skrivet för i kväll.

Profile picture for user Anders 48

Sakta men säkert börjar man känna mark under fötterna igen. Knyter sig lite i magen då och då av ångest. Hur kunde det hända igen? Jag hade lovat mig själv att ALDRIG mer behöva ta mig till akut för tillnyktring - men jag klarade det inte själv. Den här gången insåg jag det dock själv - förra gången, för 3 år sedan så var det 2 vänner som kom och hämtade mig...... är det ett framsteg?

Det finns både skam och skuld - men det brukar klinga av efter ett tag. Man är rätt stygg mot sig själv de första dagarna efter ett sådan "nederlag". Man skall vara snäll mot sig själv, inte stygg - men det är svårt ibland. Jag vet ju t.o.m. vad som triggade det hela - just därför borde jag ha lärt mig att hålla mig borta från alkoholen i just dessa situationer av stress. Kanske har jag lärt mig den här gången. En nära anhörig har blivit rätt så sjuk, och jag har de senaste veckorna "funnits" där och hjälpt till med en del praktiskt - en del riktigt stressande och känslomässigt tuffa ting. VARFÖR väljer jag då att "lätta på trycket" genom att supa mig dyngfull 4 dygn i sträck? Beats me?!

Men nu skall jag vara snäll mot mig själv - lägga den här episoden bakom mig - och analysera vad jag lärde mig den här gången - om något???

Profile picture for user MåBättre

Hej Anders!

Vi som dricker lite för mkt än en vanlig Svensson är nog ganska duktiga på att hitta på ursäkter till varför vi drack, har du tänkt på det? Oavsett om det är positivt eller negativt så vill vi gärna belöna/trösta oss på något vis, antagligen för att vi inte har kontakt med våra riktiga känslor.

Fundera gärna på om alkohol som helhet verkligen ger dig det liv du vill leva..? Hur hade du känt idag om du hade hjälpt din nära anhöriga UTAN att dricka i efterhand? Du kanske hade gråtit en skvätt av påfrestningen men det skulle säkerligen också ha stärkt dig.

Som du säger, nya tag men våga förändra dig annars går du på samma mina om och om igen.

Hejja hejja hejja!

Profile picture for user Anders 48

Visst är det så, hur har helt rätt. Om man ser i backspegeln så är det ju så man skulle ha gjort. Att supa bort känslor eller tunga händelser har blivit en vana. Så tokigt det känns - och så mycket ångestpålägg det har skapat. Jag gjorde ju som sagt en vända på beroendeakuten i helgen - och där undrade de om de skulle boka in en första träff på en alkoholmottagning. Jag tackade ja - men har ringt och bokat om datum. Jag känner att jag behöver lite respit - men jag är där och nosar. Börjar ju inse att detta inte kan fortgå.

Jag är dock lite nojig över hela journalföringen - vet att man kan spärra journaler, har gjort det från beroendeakuten. Det borde väl gå här också? Kan hända att jag gör ett första besök, som ett första steg, mot - total nykterhet, eller vad sjutton mitt mål skall vara.......

Profile picture for user Anders 48

Nu är det en vecka sedan sista droppen alkohol, och besök hos beroendeakuten. Fegade ur vad gäller den erbjudna tiden hos öppenmottagningen/beroende. Avbokade just. Jag vet att jag borde, men kan inte förmå mig i nuläget att göra det. Dumt? Kanske. Antagligen.

Själv abstinensen är väl över - men satan vad mycket jag drömmer. Inatt drömde jag att jag var tvungen att "blåsa" - och det visade sig att jag hade 2,3 promille. I drömmen kunde jag inte förstå hur, och blev skräckslagen! Vaknade med rejäl puls - och var tvungen att ligga kvar en stund i sängen för att bli lugn igen - samtidigt som det var oerhört skönt att inse att det bara var en dröm, och att inte har någon promille alls:-)

Har absolut inget sug efter alkohol - men ack så sårbar jag är, och vet väl att jag kan, och antagligen kommer att trilla dit igen. Eller inte? Har tänkt mycket på det där om anledningen till av många av oss dricker - en oförmåga att tolka/uttrycka och agera på känslor på ett sunt och adekvat sätt. Det ligger nog mycket i det. Själv är jag rätt känslig av mig, och tolkar/övertolkar ofta stämningar/känslor i sällskap eller situationer. Har alltid haft svårt att uttrycka ilska - fick man inte göra hemma när jag var liten. Det sitter i kan jag säga. Jag vet att jag borde "gå i taket" betydligt oftare än jag gör - det vore bara sunt, men svårt att lära sig. Då kanske man får stå i skamvrån.

Något sånär stark efter en vecka - ångesten klingar sakta men säkert av, blir blekare för var dag. Skönt som människa att det är så - men farligt för oss som har ett komplicerat förhållande till alkoholen.......

Profile picture for user MåBättre

Hej Anders!

Intressanta reflektioner, jag har också varit inne på att jag aldrig var arg i min uppväxt och att jag nog borde bli arg oftare för att ventilera på något vis. Jag har dock förändrat mitt tänk lite.. Jag inser att när jag inte har fylla och ångest hängandes över mig så klarar jag av saker bättre och förstår bättre varför jag känner som jag gör samt har lättare att se om någon annan har en dålig dag, alltså att allt kanske inte beror på mig. Allt är inte mitt fel, ganska skönt att få lyfta viss tyngd från sina axlar.

Jag tycker att dina "alkoholryck" låter oroväckande. Min känsla är att du står på en skör grund, om nån eller några negativa händelser inträffar, hur långa kommer dina ryck att bli då? Mitt tips till dig är att ta tag i det ordentligt medans du fortfarande har styrka och kraft men du måste givetvis känna själv. Sätt ett rimligt mål med din nykterhet men försök samtidigt sätta något annat mål såsom träning, promenader, fikakvällar eller vad du nu kan komma på. Alltså två mål, ett för nykterheten och ett som du tror kommer tillföra ditt liv något. Testa en månad och sedan utvärderar du bägge målen. Bryt gamla mönster..

Profile picture for user Anders 48

Jo, blir mycket att fundera över! På något sätt, hmmmm, så tror jag att det sista "alkorycket" satte lite mer spår än de jag presterat innan. Det är bra. Jag fick verkligen klart för mig hur svajigt det kan bli för min egen del när det händer något negativt, stressande i livet - och hur jag, hittils till viss del (inte alltid dock) har gömt mig i alkoholdimman för att slippa känna efter och agera. Strutsbeteendet igen.

Idag har jag varit ute på årets första cykelrunda, runt hela Djurgården. Underbart skönt. Inte en tanke på alkohol - och kvällen blir en lugn framför tv´n/datorn. Tänkte dock på alla, och det var många, som satt längs Strandvägens barer/caféer och drack. Några drack kaffe - de flesta öl/vin. Undrar hur många av dessa som är inne i en lång helgfylla, eller bara satt och tog sig en återställare? Tanken bara slog mig när jag cyklade förbi...... Jag blev glad för min egen del att det inte drog igång något sug, eller någon längtan efter att också sitta och bli lite eftermiddagsfull på uteservering i vårsolen. Istället njöt jag av naturen ute på Djurgården (natur, eh, ja typ...)

Profile picture for user Alkoholist Javisst

Anders - det är skitjobbigt att sluta alka. Det är ett helvete!
Jag hade liknande 4-7 dygns suparrundor före jag gav upp och slutade dricka! Jag var som dig... Nyktrade till - fick ångest - drack för att döva ångesten - fick ångest för att jag drack - blev dyngrak för att slippa tänka - däckade - vaknade upp bakis/fortfarande full - drack återställare för att "stabilisera" - återställaren förökade sig till flera återställare och dessa i sin tur blev till en ny fylla.
Så höll jag på i 3 år.
TRE ÅR!

Helt sinnessjukt vad kroppen pallar!

Idag gjorde jag mitt första besök på en pub. Var ute och lunchade med ett vännerpar och min sambo, de drack alkohol till maten - jag drack alkoholfritt. Efteråt gick vi och tog ett par glas, eller de tog ett par glas, jag drack mineralvatten och alkoholfritt.

Nu sitter jag hemma i soffan och är så lättad!!! Hade det här varit för 3 månader sedan så hade jag varit bra i gasen vid det här laget och jag hade suttit och hysteriplanerat hur jag skulle hälla i mig i smyg utan att sambon skulle märka ngt, hur jag skulle klara att övertala honom till att ta ett par glas ute ikväll och hur jag skulle kunna dricka återställare imorgon utan att bli avslöjad. Vilket jobbigt jäkla hamsterhjul man var inne i alltså...

Men liksom du så noterar jag mig hela tiden hur folk runtomkring mig dricker, ser ut att njuta och vara lyckliga med sitt glas i handen.. Hur folk traskar runt med välfyllda bolagspåsar och hur alla ska fira att det är helg genom att få bli fulla och glada... Själv är man tråkig och nykter.

Profile picture for user Anders 48

Jo, precis sådär kan det ju se ut när man är inne i ett race. En återställare blir 4 - och en "ny" fylla. Ny är den ju inte, utan pågående sedan......

Är såååå skönt att vakna idag och vara nykter. Sugen på frukost - och kaffet smakade jättegott.

Tänkte precis som du igår när jag var ute och cyklade. Det var som att min blick lyckades zooma in varenda lila Systembolagspåse som fanns på stan - och det var rätt många. Känslorna är ju blandade - men en del av mig tänker självklart: Undrar hur många av dessa "påsar" som kommer att ha en normalt trevlig lördagskväll - i "goda vänners lag", och hur många är fulla fortfarande just nu, och letar febrilt efter något för att "återställa balansen"? Hos mig skapar de lila påsarna inget sug - men visst sjutton kunde jag se dem på stan - och reflektera över hur "påsen" skall sluta......

Profile picture for user Anders 48

Ny vecka - och inte en droppe alkohol på 10 dagar. Det känns skönt! En lätt ångest sitter dock kvar i magen, men jag vet inte om den beror på det sista fylleracet, eller min frustration över en nära anhörig som har blivit sjuk? Spelar egentligen ingen roll - oavsett så har jag ju fattat, hoppas jag, att proplemlösning/ventilering i ensamhet, med alkohol, inte på något sätt gynnar mig och mitt förhållningssätt. Det BARA raserar och tar fysisk och mental styrka ifrån mig. Har jag lärt mig det nu?

Känner lite olust att vistas ute bland folk - eller att gå till jobbet i morgon efter ett antal veckor. (Har haft semester, samt plockat ut en del komp.). Tror jag skrivit det tidigare, men det känns ibland som att folk kan se på mig att jag för drygt en vecka sedan har suttit här hemma och skakat, svettats och med kraftig ångest. Känns som att de kan se att jag suttit och skakat på beroendeakuten och väntat på att promillen skulle gå ner så att jag kunde få ett par lugnande! Jag vet att de inte kan se - men efter en sådan "period" så känner jag mig så genomskinlig. Livet utanför har ju pågått som vanligt - och alla har sina problem. Försöker se det hela lite utifrån/uppifrån - och inse att självcentreringen är en del av "den stora bilden". Mitt problem - ingen annans. Vill tillbaka till jobbet, och jobba ett par dagar - då brukar känslan försvinna. Man inser snabbt att de flesta inte ens tänkt på att man har varit borta. Det känns bra!

Profile picture for user Harry den Trötte

Som svar på av Anders 48

Hej Anders,

Har läst igenom din tråd och slås av hur lika vi verkar vara. Mitt i livet, med stabila jobb och så vidare och ändå är det något hos oss som är trasigt.

Dina "race" tror jag tyvärr inte kommer bli bättre med tiden, tvärtom. Du bör nog fundera på om du ska försöka sluta helt du också. Det är inte lätt, men det måste gå.

Profile picture for user Anders 48

Jag satt och funderade igår kväll.....det eviga ältandet efter man har haft en dryckesperiod. En del är säkert nyttigt - när man frågar sig själv varför det hände, och hur det kunde gå så långt? Men det finns också en stor del av självdestruktivitet i själva ältandet. Det är ju värst de första dagarna, sen klingar det av. Antar att de går hand i hand, ångesten och ältandet. Skammen finns i ältandet, och skulden. Så kan man se det i nyktert tillstånd. Att skriva och läsa här ser jag inte som något större ältande - det kanske snarare är mer konstruktivt. Jag ser det inte heller som att andra som skriver här ältar. Ältandet gör man nog bäst för sig själv. Ibland är det svårt att låta bli - men varje gång man är inne i en sån tankeloop så vet man ju att det inte leder någon vart - utan mest bara spär på ångesten man redan har.

En del av min skuld/skam/ångest den här gången består i att jag tänker på min nära anhöriga som blivit sjuk. Tänk OM den personen hade behövt hjälp under de dagar jag "varit borta" i alkoholdimman? Att inte kunna svara i telefon, än mindre köra bil p.g.a. en pågående fylla. Jag känner i hela magen hur det knyter sig när jag tänker på detta OM! Idag är jag nykter och tänker så förbli (länge?!) och skulle utan vidare kunna ta bilen/svara i telefon/agera i en "krissituation". Det känns så otroligt skönt - måste hålla hårt i den känslan, och inte "älta" vidare - som jag just gjorde när jag uttryckte min ångest här ovan.......

Profile picture for user Harry den Trötte

Jag tror att det precis som du säger, mängder av skam och skuld i botten. Svårt att bli hel om man inte lagar sig själv från grunden. Jobbig resa, mycket svåra saker som man måste minnas och återuppleva - och ta ansvar för.

Börjar dock tro att det är enda vägen.

Profile picture for user Anders 48

Påsken avklarad, och inte en droppe alkohol - och i ärlighetens namn inte mycket till påsk heller, då jag har jobbat hela helgen. Ganska skönt faktiskt - ingen risk att hamna i "farliga" situationer, med för mycket ledighet. 2½ vecka sedan jag drack sist. Har inget sug efter alkohol heller, vilket självklart är bra. Lite lätt ångest ibland på dagtid - och lite alkohol hade ju lindrat fint just där och då. Men ack så dumt det vore - som att ta hissen rakt ner i en mörk källare.

Börjar känna mig något sånär i balans - och är oerhört glad att jag är klar i knoppen och kroppen. Minnet av den sista abstinensen klingar sakta av och bleknar sakta. Det är väl bra - men samtidigt farligt när man kanske börjar leka med tanken att "ett par glas" nog inte är så farligt. Måste komma ihåg hur den sista abstinensen kändes. Skakningarna, svettningarna, pulsen, de grumliga ögonen och spegelbilden som man inte vill se, men har svårt att undvika. Den oerhörda ångesten, för allt, stort som smått. Har jag ringt någon? Sms:at? Lagt ut något olämpligt på Facebook. Får inte glömma hur ynklig jag kände mig när jag tog en taxi till beroendeakuten. Timmarna i väntrummet, skammen (ja faktiskt) när jag träffade läkaren, 20 år yngre än mig själv. Så sorglig jag kände mig då, så oerhört sorglig. Får inte glömma det - vill aldrig hamna där igen. Aldrig!

Har 3 mellanöl som ligger kvar i kylen efter sista perioden. Aldrig varit tal om att hälla ut - de ligger bra där. Har däremot druckit ett par alkoholfria på en middag nyligen. Helt ok att dricka en eller två - men tycker egentligen att den inte är så god, den är lite för söt tycker jag. Dock funkar det ju bra, för hos mig så drar det inte igång något sug - men däremot så är jag nöjd efter en eller två. Hade det varit starköl så hade jag utan vidare druckit 4-8, blivit full - och kanske fortsatt fyllan några dagar. Så ser det ut för mig.

Önskar styrka till er alla som kämpar, eller har kämpat, kanske lite extra under denna långhelg, och hoppas att ni har lyckats att hålla er nyktra trots allt.

Profile picture for user mod60

Jag blir glad för din skull och förstår hur du känner dig. Håll kvar dina tankar de är så kloka, jag tror på dig :)
mod60

Profile picture for user Anders 48

Tack för det, och detsamma till dig! Jo det är nog bra att vara lite eftertänksam, och analysera sitt beteende. Kanske hittar man en orsak till att man agerar som man gör - och kanske drar en och annan lärdom av sina fyllerace?!

Idag fick jag ytterligare en anledning att vara tacksam över min nuvarande nykterhet. En nära anhörig har blivit sjuk - och jag behöver hjälpa till. Att finnas till hands, och hjälpa till med en del rent praktiska detaljer. Tänk om jag suttit hemma och varit full, eller varit mitt uppe i en ångestfylld abstinens.......-när man vet att man "behövs" på annat håll. Tacksam och glad över att kunna hjälpa, och dessutom ta förhoppningsvis "nyktra" och kloka beslut - och att kunna lita på att de känslor man känner är äkta, och inte färgade att fylla eller abstinens.......

Profile picture for user Anders 48

I morgon är det fyra veckor sedan sista alkoholdroppen. Ett par gånger har jag känt ett litet "sug" - eller snarare en önskan om att få lindra lite ångest med hjälp av alkohol. Är väl ofta samma sak antar jag - en normal ingrediens i "suget". Har inte varit tal om att följa suget - utan har helt enkel tänkt: "Nä, men det går ju inte - funkar ju inte....!".

Varit ute och ätit med kollegor vid ett par tillfällen, och druckit alkofri öl. Första gången så var det ingen som frågade eller ifrågasatte varför? Andra gången så frågade en kollega först: "Dricker du inte alkohol?". Jag svarade: "Nä, inte just nu.". Lite senare frågade samma kollega varför jag inte dricker alkohol? Tror att hon insåg sitt övertramp ganska snabbt, och lade ganska snabbt till: "...fast det har ju inte jag med att göra!". Jag blev ärligt talat rätt störd över frågan - men tänkte att hon kanske själv har funderingar kring sin egen alkoholkonsumtion? Lite senare så gick vi till en bar - där hon glatt beställde in en stoooor gin&tonic - när jag beställde ytterligare en alkofri öl. I vanliga fall när jag träffar kollegor för att äta middag så är det ingen som ens reflekterar över vem som dricker/inte dricker alkohol, vilket är väldigt skönt. Kanske var det därför jag blev så störd över hennes fråga/övertramp?

Har haft det lite stökigt med nära anhörig som är sjuk - och jag kan inte nog glädja mig över att jag har kunnat finnas där de senaste veckorna - både fysiskt och mentalt. Kan bara föreställa mig den skuld och ångest jag hade suttit med i nuläget, om jag istället hade fyllnat till och inte varit tillgänglig. Detta ger mig en stor tillfredställelse - och anledning nog att inte lyssna på "suget" när det nu må dyka upp?!

Önskar styrka till alla er som kämpar därute. Försök att inte titta för mycket bakåt, på skammen och skulden - utan försök att sikta framåt, mot ljuset!

Profile picture for user Anders 48

"Firar" en månad nykter - känns skönt. Går inte och räknar dagar oavbrutet, men noterar ibland hur lång tid det gått, och idag slog det mig att det är en månad sedan.... Jag funderar en del, bl.a. på det där med återställare. Jag tog nog den första för cirka 20 år sedan - innan jag var 30 iaf. Då "upptäckte" jag att jag kunde mildra en baksmälla enbart genom att ta en återsällare. Återhämtningen blev ju, tyckte jag, så mycket softare och uthärdligare om jag tog en återställare dagen efter. Inga tankar då på själva beteendet i sig. Jag nöjde mig med en, och "red ut" baksmällan på ett, för mig, behagligare sätt. Så tokigt - det blev ju bara värre med tiden, och återställarna blev fler.

Har pratat med ett par vänner om detta - och diskuterat skillnaden oss emellan. Hur jag inte "stått ut" med baksmällan, och de, som istället klarat av att må helvete dagen efter, och aldrig har haft tanken på att ta en återställare. Varför tog jag en genväg? Många kan ju nästan spy vid tanken på att dricka något dagen efter - och jag själv kan ju inte säga att jag tyckt det varit gott heller - men gjorde det för att få lugn i kroppen - så det var värt det. Tyckte jag då! Kanske var vi (mina vänner och jag) lika bakfulla - men jag trodde jag kommit på superknepet för att lindra återhämtningen. Så j-a dumt! Så naivt det var/är - men jag tyckte verkligen att "varför lida hela dagen efter, när man kan landa lite mjukare"?

Nu ser jag betydligt "nyktrare" på det hela - tack o lov. Återstår bara att se om jag dragit lärdom av det hela? Det får framtiden utvisa. Jag tror och hoppas!

Sitter och läser här ofta, andras och min egen tråd. Till er som också läser, eller funderar på att starta en egen tråd - gör det!!! Det finns så mycket att ta till sig, så mycket klokhet och sunt förnuft här att "snappa upp" från kloka skribenter som kämpar. Och att kunna gå tillbaks och läsa sin egen tråd kan vara bra tillfällen att påminna sig själv om hur man tänkte och kände vid ett visst tillfälle - och det känns gott. Jag är så glad för att denna site finns - och tror att den ibland kan vara rena livlinan för en del besökare och "inneboende".

Jag önskar styrka och harmoni till er alla som kämpar som mest just nu! Titta inte för mycket bakåt, på fotspåren i snön - titta framåt istället, och skapa nya fotspår, i nysnön.......

Profile picture for user FataMorgana

Som svar på av Anders 48

Tänker ungefär som du att nu är det ett nytt tänk som gäller. Det är nu och framåt som gäller. Att jag inte vill misshandla min kropp längre. Den är så fantastisk men har fått ta så mycket skit och ändå varit stark i över 50 år. Alkohol, nikotin, skräpmat plus mycket annat som inte var bra. Jag är så otroligt tacksam att den har hållit så bra hitintills. Det är ju inte självklart. Har aldrig tagit återställare men åkte dit ändå. Gled liksom in i en för stor konsumtion. Dövade smärta och ångest. Har också varit utan snart en månad och hittills känns det helt rätt. Jag hoppas det håller i sig för mig och för alla andra också. Kram till dig och alla kämpar här på forumet. / FM

Profile picture for user Anders 48

Tack för din kommentar! Och grattis till dig också.... Idag på eftermiddagen hade jag under en stund ett rejält sug efter att få försvinna in i alkoholdimman. Hade lite ångest, och tid över, och ledig i morgon. Upplagt för en rejäl fälla m.a.o. Tänker på hur mysigt det är när den första fyllan kickar in, hur ångesten klingar av, och jag mår sådär bra som man faktiskt gör i början av en fylla.....-men jag gick inte i fällan. Jag förstår ju att det gärna hade blivit för mycket, för länge. Gav mig ut på en rejäl cykeltur för att skingra tankarna. Väl hemma så lagade jag lite god mat och slängde in ett par maskiner tvätt nere i tvättstugan. Gud så glad jag är att jag inte lyssnade på tokhjärnan, och mysfylletänket. Det går ju inte. Inte för mig, just nu. Cyklade förbi bolaget sakta och tittade in. Skall jag? Skall jag inte? En månad sedan sista alkoholen - och kanske är det en anledning (omedvetet) till att jag fick ett sug idag? Kanske var det det faktum att det är fredag - och en hel del människor som satt ute på serveringar och drack, som fick mig på alkotankar? Jag vet inte. Huvudsaken är att jag sitter här just nu, nykter och glad - och lite stolt över att jag inte föll för frestelsen.

Önskar styrka till alla som tycker att den analkande helgen kanske är lite jobbigare än vardagen att klara sig från att dricka.

Profile picture for user FataMorgana

Uj, vad jag kände igen mig nu när jag läste vad du skrivit. Idag var det min (o)tur att få ett vrålsug. Och jag vet varför. Jag var/ är trött, ledsen och förbannad. Då kommer känslan omedelbart att jag vill ha vin. Rastlösheten river i hela mig. Jag gav mig inte utan tillät mig att känna som jag kände. Inte bra än men bättre. Tomt. Och mitt beteende är svårt att förklara för familjen. Blir bara en surkärring. Hoppas det gått över till i morgon. Förstår dig så väl. Kanon att du stod emot :)!! / FM

Profile picture for user Anders 48

Stod inte emot igår.....-men det kanske är/blir ok? Kan inte säga att jag hade ett regelrätt sug igår - hur nu det ser ut? Men: Jag köpte 2 flaskor vin, och drack 3/4 av en flaska igår - och ungefär lika mycket idag. Har jag loosat? Jag vet faktiskt inte? Igår så drack jag typ 3 glas vin - att inte ta det fjärde glaset var ingen fråga - jag var inte sugen. Idag har jag lagat lite mat - och druckit ett par glas under tiden - och sitter nu med det tredje, och sista, glaset för kvällen. Vet inte om jag skall känna mig besviken på mig själv - eller bara se det för vad det är i nuläget, varken mer eller mindre......??? Har absolut inget sug efter att dricka ytterligare antal glas. Kan jag hålla balansen denna gång? F-n vad funderingar och frågor det väcker..... Kan jag hålla mig till detta? Är detta början av en ny nedförsbacke? Det återstår att se - men jag kan, tydligare än någonsin, se mig själv och min situation lite "utanför" och "ovanifrån" - och att en rejäl fylla skulle kunna vara ödesdiger för mig......vet inte vad jag vill förmedla med detta inlägg - kanske bara lämna ett fotavtryck och uppdatera lite om läget? Jag vet vilka fallgropar som finns för mig - och någonstans så tror jag mig ha lite bättre kontroll än tidigare....-men, och ett stort men, är ju trots allt att jag tycker att det är lite "mysigt" efter ett par glas vin - och totalt ångestbefriat! Det är ju en av de stora farorna - att det känns såååå bra efter ett par glas vin....... Avrundar den här kvällen med ett par glas vatten - och inte av tvång utan av egen fri vilja. Har inte något sug efter mer alkohol just nu - men varar den känslan? Eller är jag ute på djupt vatten....?

Önskar alla här en trevlig helg - och styrka till de av oss som har det kämpigt en långhelg som denna.......

Profile picture for user FataMorgana

Jag tror att bara genom att du kan se dig själv "utifrån" har startat en process i positiv riktning. Att man endast genom att iaktta sig själv och sitt beteende kan förändra sitt liv. Att man innan man tar ett glas, eller godis, eller vad det kan vara, stannar upp och och ställer sig frågan: "Behöver jag det här? Tillför det mig nåt positivt i längden eller dränerar det mitt liv på energi och glädje?" SEN kan man dricka eller äta för då gör man det medvetet och agerar inte direkt på en känsla ( som jag gör). Jag vet inte om jag rörde till det nu. Hoppas du förstår vad jag menar:). Önskar dig en fin helg. / fm

Profile picture for user Anders 48

Nejdå, du rör inte till det - tack för dina tankar! Jag håller med dig - har nog aldrig tidigare tagit "ett par glas vin" med så mycket tankar runt omkring.....-och det får mig faktiskt att hålla tillbaks, utan att det är jobbigt eller "duktigt". Bara för att det känns bäst så. Kanske är det så att när ångestnivån är låg, så räcker det med ett par glas - och stannar där....? Är ångestnivån högre så är det ju lätt att det blir ett antal glas till - och vips så är man inne i karusellen igen...! Just idag så är jag idel öra runt de rön som säger att personer med beroende kan "lära sig" att dricka måttfullt. Det låter ju bra tycker jag - och ser mig själv just där. Men det är idag det - man lyssnar gärna på det som passar just idag....

För min egen del så mår jag rätt bra just nu, och har en rätt låg nivå av ångest - vilket gjort att jag "unnat mig" ett par glas vin - kanske är det av rätt anledning? Jag vet inte? Gud vad jag inte vet just nu - men jag har nog, som du själv säger, stannat upp innan jag tagit dessa glas, och tänkt igenom det hela - och det kan jag inte säga att jag har gjort eller upplevt innan. Då har jag bara åkt med i bergochdalbanan.........

Profile picture for user farmor

Jag har också valt att tillåta en begränsad mängd vin på helgen till en vällagad middag. Igår var första försöket, minman fick köpa 1 flaska som vi delade. Jag drack sakta som jag skulle ha gjort på en fin restaurang. Varvade belevat med vatten. Tog ca en timmes paus innan vi delade resten av flaskan. Det kändes så lagom. Gott och trevligt. Ingen ångest för att jag gjort nåt oplanerat. Total öppenhet om mitt beroende inför maken som stöttar. Mår också bra idag och tror inte att det ska bli något problem att hålla mig till vår överenskommelse. Endast vin (dela en flaska) i sambans med middagen på lördag. Vi får höras och utvärdera framöver!

Profile picture for user Anders 48

Tänk att jag "trillade dit" igen....-är jag förvånad? Både ja och nej. Söp till rejält under tisdag till fredag förra veckan..... Detta skedde under lediga dagar, och jag har inte sjukskrivit mig. Var på jobbet igår - och det var tufft, svettigt och ångestladdat. Dock nödvändigt. Jag är ändå "glad" att jag lyckades bryta själv efter "bara" 4 dagar. Vet att jag har misslyckats, men måste ändå försöka se något positivt i återfallet. Jag säger allt oftare till mig själv: Jag har alkoholproblem!

En sen kväll, tror att det var torsdag, så skulle jag ner till Ica och köpa lite fler mellanöl. Klockan var tack och lov sent - och både Ica och restaurangen mitt emot var stängda - så jag fick gå till sängs utan öl. Vilken tur! Det gav mig några timmar att nyktra till en del, tillräckligt för att nästa morgon inse att det var dags att bryta. Dock gick jag ner och köpte några få öl, för att "fasa ut" lite långsamt. Om Ica hade varit öppet kvällen innan så är risken att jag fyllat vidare även denna kväll/natt. Fick lite hjälp på traven att lägga av kan man säga. Tack Ica:-)

Jag har ett halvjobbigt ångestpåslag för tillfället, men helt hanterbart. Min nära anhöriga som har blivit sjuk har blivit sämre - och jag kan INTE hantera det. Jag måste vara stark, hjälpa till, ta beslut, ringa samtal.........-men ibland så blir jag såååå liten och vill bara bli omhändertagen själv - och slippa alla dessa "vuxna" beslut och handlingar. Jag kanske aldrig har blivit vuxen........? Hur som helst så har jag iaf problem att hantera känslomässigt jobbiga situationer på ett adekvat sätt - och väljer allt för ofta att fly in i den icke-krävande alkoholdimman. I den så avkrävs inget ansvar för något - det är den perfekta flykten från känslorna, och satan så förrädisk........

Nåväl, tycker ändå att detta forum hjälper mig en hel del. Att läsa, ibland skriva. Ofta funderar jag över de människor som under perioder skrivit mycket/ofta. Sen är de borta. Jag hoppas verkligen att det är för att de mår bra - men förstår att det ofta kan vara tvärtom, att de "fallit"........-och inte vill skriva p.g.a. skammen och skulden? Synd - för HÄR finns ju inte skam och skuld från någon, utan enbart stöd och support från "andra" som har problem......

Profile picture for user stampe11

Underbart att bestämma sig,gjorde det i natt..mycket abstinens,det värsta jag varit med om..inte sovit bra på länge så ikväll blir det insomningstablett..lite rädd att jag inte ska orka med studentmottagning här om en vecka..har en underbar familj som fick reda på detta idag...ingen har vetat om detta.så skämigt men stolt att jag sagt till min man att jag är alkoholberoende ..behöver mycket stöd av er här som vet hur det känns../L 63

Profile picture for user Anders 48

Jag förstår hur jobbigt du har det just nu, och att abstinensen inte är att leka med ibland. Vill bara säga: Håll ut! Det bliiiiir bättre! Bra att du ändå har tagit beslutet. Det är jobbiga grejer det här......-och jag skulle inte tveka att ta en insomningstablett. Får man inte sova så blir man ju ännu mer tokig i huvudet. Nu kanske inte just jag är den som skall propagera för insomningstabletter, då jag själv anser mig beroende av dessa sedan 8 år....Men om man bortser från det, så är det ju jätteviktigt med sömnen:-)

Profile picture for user Anders 48

Har varit iväg med nära anhörig, min mor, på en tuff läkarundersökning (lungbiopsi), hon lider och har ångest - och förstår inte riktigt vad som händer, efter en lättare stroke och begynnande demens där närminnet börjar suddas ut. Det gör så ont, och jag försöker hantera känslorna. Reptilhjärnan skriker ju rakt ut att jag skall ge mig in i alkoholdimman, och den snabba ångestlindringen. Att "stanna" tiden några dagar, låta mig bli ansvarslös och harmonisk......-eller hur!!!!

Jag kommer inte att dricka, och har egentligen inget "sug" - fast det är ju just det jag har, på ett sätt. För att lindra min egen ångest. Jag kommer inte att dricka, för jag skulle inte kunna leva med känslan av att inte finnas här/där när min närvaro kanske krävs. Min förmåga att "styra upp" och ordna saker o ting för min sjuka mamma får inte förstöras bara för att jag är svag och söker den, för mig, enkla lösningen. Mitt förnuft är det inget fel på - har bara ett trasigt belöningssystem i min hjärna. Men jag går igenom detta utan alkohol, i nuläget. Jag måste, kan och vill. Så: Jag skulle vilja vara full just nu - men det vill jag verkligen inte.

Tänkte ett tag att jag skulle prata med doktorn om att kanske få något som lindrar ångest - men inser att jag antagligen skulle missbruka sådana tabletter också - med tanke på mitt pajade belöningssystem. Får helt enkelt leva mig igenom ångesten och oron - och förhoppningsvis lära mig något av det, som kan ge styrka längre fram i livet när någon krissituation dyker upp.

Fortsätt kämpa alla ni som kämpar! Idag är ytterligare en dag utan alkohol - och det är ju jättebra!!!

Profile picture for user mod60

Jag förstår din känsla av att vilja döva ångesten med alkohol. Invand ovana som vi använt oss av i många år. Var själv i samma sits i våras då jag drabbades av sorg. Ville vara "supa skallen av mig" men lät bli. Gick igenom allt nykter och vilken skön känsla det är. Upplevde allt och kom ihåg allt på ett positivt sätt. Jag tycker du är stark :)
kram mod60

Profile picture for user Anders 48

Tack för dina ord - de gav styrka, och insikt att jag "gör rätt". Det får göra ont, det får vara lite ångestfyllt, det får vara stressande och det får vara sorgligt! Det är, hur man än vrider och vänder på det hela, bättre än att "strutsa" in i ett förstörande alkoholrus.

Profile picture for user Anders 48

Körde en karatefylla på cirka fem dygn.....Skriver här mycket för att själv gå tillbaks och läsa o begrunda..... -men att får självklart bidraga med stämningshöjande kommentarer eller klocka ord!

Började på måndag e.m. med en BiB - perfekt dag att putsa alla fönster. Mysigt - lite musik på. Hej vad det gick. När jag var klar så var jag sååå nöjd, och drack självklart ett par glas till. Inser att jag aldrig kommer att hinna bli nykter för att gå till jobb TIDIGT nästa morgon: Sjukskrivning. Vaknade nästa dag med lite ångest och bakfylla. Fyll på glaset.....-in i en ny gemytlig fylla. Måste förstås dra till bolaget för att köpa en ny box - på cykel. Bra jobbat...... Sen var det ju läge att storstäda hela lägenheten. En njutning - rent och fint blev det - värt några glas till, eller hur? Ojdå måste ringa och förlänga sjukskrivningen innan jag är för full. Tog två dagar till! Satt o poade för mig själv och blev självklart jättefull. Bib:en slut. Här vet jag inte om jag har köpt en till? Pallar inte att gå in på bankensidan och kolla. Sen ringer jag arbetsgivarens jour seeent - efter vin och ett par sömntabletter - för att förlänga sjuksrivningen en dag till. Sömntabletterna gör ju att man tappar närminnet - så när jag ringer igen, en timme senare så skriker han: Men vad fan, du ringde ju för en timme sen och sa samma sak. Vet inte hur man egentligen låter efter denna dubbeldosering? Antagligen inte så som man själv tror....

Under torsdagen och fredagen så löper dagarna/kvällarna/nätterna på med många vändor till ICA för att köpa mellanöl - jag såg så jävla grisig ut i spegeln - och rundade hyllorna med meterprecision. Så jävla full - på dag/eftermiddag/kväll där inne på ICA. Och massa vändor ner till glasåtervinningen i samma skick. Inte en aning om jag mött några grannar? Antagligen gör sömntabletterna att man inte sluddrar lika mycket - så ingen sa nej. Detta förvånar mig verikligen. En e.m. var jag så full att jag inte kunde se siffrorna på koddosan, så jag ber tjejen i kassan slå koden. Inga problem - hem med en ny laddning. Någon gång på fredagen så svarar jag äntligen i telefon när en vän ringer - han förstår direkt vad klockan är slagen. Jag går in i badrummet och ser de sista tomma insomningstablettskartorna. Jag hade 17 tabletter när det här racet började - och nu låg det 1 kvar!!!

Den sista tabletten avslutade fredagkvällen. Nu var de slut - mina "livsräddare". Under lördagen så intog jag några få öl långsamt i något slags landningsförsök. Natten var ett rent helvete......Jag hade ren abstinens och drömde "live" på något sätt med ändå rätt dråpliga och roliga episoder - men jag kunde hela tiden själv bestämma när jag skulle lämna denna värld och titta ut i mitt sovrum. Fick hörselhallucinationer också - det pep på konstiga ställen i rummet. Öppnade sovrumsdörren för att se om grannarna hade nåt på gång. Tyst och svart så klart, mitt i natten. Svettningarna var enorma - och ibland frossorna. Söndagen på dan så var jag ett vrak under början av dagen - men hittade en insomningstablett på golvet bakom tvättkorgen - drack dock ingen alkohol. Men egentligen så borde jag nog ha gått till akuten och bett om en avgiftning. I morse så var jag på jobbet rätt tidigt - förhoppningsvis utan alkohol i blodet. Jag fick dock gå hem efter halva dagen - skyllde på feber och den envisa förkylningen....... Jag svettades och kan inte ha varit en rolig syn. Fick även på eftermiddagen konstiga ringningar i öronen som inte var annat än hallucinationer...... Nu på kvällen så har pulsen gått ner avsevärt - och jag känner mig något närmare en normalitet. Huvudet känns dock segt och trögtänkt - och ögonen grusiga och inte alls glansiga och blåa.

Hur kunde jag? Hur fan i helvete kunde jag? Jo, för att jag är alkoholist, och dessa gånger även tablettmissbrukare. Jag KAN INTE SÄTTA GRÄNSER. Jag kan inte kontrollera mitt drickande. Punkt. Nu väntar antagligen några nätter av rent helvete.....Är ledig några dagar, så det är bara att ta. Men jag måste fan ha mina tabletter snart igen. De är min räddning men samtidigt min dräpare......

Hej så länge!:-)

Profile picture for user Vändningen

Svårt o sätta ord när man läser din text, men tack för att du delar med dig först av allt. Det var verkligen en karatefylla och det slår ju rätt hårt om det påverkar jobbet.
Förstår att det blir en soppa också med tabletter hit och dit. Otäckt med hallucinationer och det där med att du ringde jobbet två gånger inom loppet av en timme.

Att läsa ditt inlägg, hjälper mig minst sagt att komma ihåg varför jag inte bör lukta på en BiB på ett bra tag framöver...
Hoppas du kommer ur detta och kommer tillbaka på banan Anders. Rid ut eventuella dagar/nätter nu och kom tillbaka på banan.

Profile picture for user Valeria

Som svar på av LenaNyman

vad jag lider med dig, Anders ! Jag hade en sådan fylleperiod i maj innan jag började med forumet. Det där med hörselhallucinationer, fy f-n säger jag. Det går över, försök att hålla ut!

Profile picture for user HelenaN

Tufft läge du är i. Låter jättesvårt att klara detta på egen hand. Har du funderat på att lägga korten på bordet och söka ordentlig hjälp? Inte bara andra piller utan ordentlig missbruksbehandling. Med tanke på din frånvaro skulle det inte förvåna mig om din chef och andra på arbetsplatsen kanske misstänker något, men inte törs ta upp det. Du funkar ju dessutom bra mellan perioderna och då "glömmer" kanske chefen konstiga telefonsamtal och oförklarlig frånvaro. Har du funderat på att säga som det är till din chef? Kanske har företaget hjälp att erbjuda?
Jag känner verkligen med dig och önskar innerligt att du hittar ett sätt att komma ur det här. Kram!

Profile picture for user Sattva

Vet inte vad jag ska skriva riktigt, men det låter som du har det jättetufft m alkoholen. Vill bara skicka lite stöd!

Profile picture for user Anders 48

Igår kväll/natt när jag skulle gå och lägga mig så ökade pulsen, blev lite darrig - och fick hörselhallucinationer igen. Inte så höga och avancerade. Först så trodde jag att det var grannarna som spelade högt - men det blev högre ljud när jag satte i mina öronproppar!! Det var mycket läskigt. Hörde nåt svammel i bakrunden - sen kom: "Big in Japan" med Alphaville. Inte lyssnat på den på länge - är det ett budskap, haha...?:-) Jag var redigt rädd - och satte mig i en taxi till Beroendeakuten. Där var det lugnt - och jag fick inom 40 minuter träffa en läkare, och som berättade att jag INTE har "dille", och att hallucinationerna skulle avta. Jag blev såååå lugn. Fick nåt som heter Theralen att sova på - och jag soooov. Vid 14-tiden masade jag mig upp - men hade kunnat sova ännu mer. Hade en rolig men väldigt realistisk dröm - och jag var tvungen att kolla Facebook (som var involverat) när jag vaknade.....

Ringde arbetsgivaren idag som berättade/bekräftade att idag var första dagen som krävde läkarintyg. Jag hade det för mig...... Ut på stan vid 16-tiden och leta intyg. Cityakuten hade inga läkare - och andra cityakuter skriver inte läkarintyg. Helvete. Idag är alltså dag utan giltig frånvaro...... Jag ringer jobbet och säger att jag arbetar i morgon - och att jag inte kunde få tag i läkare under eftermiddagen. Jag får antagligen en "prick" - men är omtyckt och uppskattad på jobbet - så jag hoppas att det inte blir mer. Funderar på att säga som det är - men jag går på semester på fredag - och tänkter att det kan vänta till efter sommaren.

Känns helt ok att jobba i morgon - jag ÄR lugn och stabil - och känner inget av någon abstinens eller några hallucinationer. På jobbet igår så var det heller inte något problem - jag förstod ju att det inte var på riktigt. Känns skönt att det är mitt i sommaren, det är lugnt och händer inte mycket på den administrativa sidan - alla chefer är borta.

Jo, nu kanske det ÄR läge att göra upp med denna demon - jag har ju alla bevis på pränt min egen skrift, och i alla era (gulliga) människors kommentarer. Inser att helnykterhet är det enda alternativet. Jag inser det - och behöver "bara" agera på det också.....

Kram på er/och tack för stödet....

Profile picture for user Vändningen

Nu vet jag inte hur din arbetsgivare är, om det är ett stort eller litet företag och hur de arbetar med personalfrågor osv, men sådant där kan absolut sända signaler som gör att misstankar väcks. Även om du är omtyckt på jobbet och allt sådant. Jag var själv en mönstermedarbetare och strålande chef när jag krökade som värst. Samtidigt, om du skulle bli "påkommen" nu genom att jobbet väcker misstankar också, så är det ju trots allt bara för ditt eget bästa. Själv valde jag att droppa bomben för min arbetsgivare.

Skjut inte upp på för mycket bara oavsett vad du väljer att göra nu. Vi med alkoholproblem är nämligen världsmästare i att skjuta upp saker och ting som kan få oss att må bättre (förutom att kröka då). Hur gör du under semestern nu då? Några planer för att inte gå bananas på en BiB när du hittar nästa städmoment? :)

stå på dig!

Profile picture for user Anders 48

Jag har nog inget val nu - annat än att få en misstanke. Alternativet är att i morgon gå till en Vårdcentral och försöka bli sjukskriven för "vaddå" - och dessutom en dag för sent. Jag är försenad hur jag än gör. Inget säger heller att Vårdcentralen sjukskriver - då är det flera dagar utan giltig frånvaro. Jag får jobba i morgon, få ytterligare en karensdag, -och få en "prick". Vad har jag för val? Har jag något?

Semestern innebär till att börja med ingenting. Men jag tvekar på att jag hamnar i BiB-träsket faktiskt.....-är alldeles för tilltufsad för det. Hoppas jag......

Hälsn. Anders

Profile picture for user Anders 48

Jag tänkte gå till VC och säga att jag har fått svåra panikångestattacker - och att det var en sådan jag fick på jobbet igår. Mitt beteende skulle kunna passera som detta - och jag VET att jag inte luktade alkohol - fick det bekräftat av god vän sent kvällen innan. Jag har tidigare (15 år sedan) en lång sjukskrivning för utmattningsdepression - så det vet arbetsgivaren om. Jag säger till läkaren att jag bara inte KAN gå till jobbet den här veckan. Skulle det vara "trovärdigt"? Och isf säga att jag inte har pallat att berätta - men arbetsgivaren vet att jag har varit under en del psykisk stress den senaste tiden (med tuff anhörigsituation).

Den missade dagen idag kanske läkaren kan bakdatera - annars lever jag väl med den.....

Vad tror du - du har ju själv suttit i chefs/arbetsledarrollen.

Jag försöker med detta - dessutom så är det faktiskt så att jag faktiskt just nu behöver den ev. medicinbehandling de kommer att erbjuda. Jag vill INTE dra in det här med alkoholen för arbetsgivaren ännu, vill hålla de utanför så länge det bara går - åtminstone till efter semestern. Ps. Jag har, helt sant, haft några panikångestattacker de sista året - och bl.a. behövt kliva av tåg, gömma mig på toaletter o.s.v. Vad frisk man är!:-)

Profile picture for user Anders 48

Nån annan som tycker att det är en bra/ok idé. Jag kommer inte på någon bättre...... Jag har dessutom ganska länge tänkt att ta hjälp för just detta, eller snarare depression, och SSRI-behandling. Jag vet ju så väl att depression/alkohol hänger ihop - och att vi ibland inte vet vad som är ägget och vad som är hönan.....

Profile picture for user HelenaN

Jag tycker inte att du ska skjuta upp att berätta för din chef. Nu vet jag ju inget om hur din chef är, men om hen är det minsta lik mig och andra chefer jag känner - skulle det definitivt uppskattas om personen själv kom och berättade om sina problem.
Jag skulle känna stor respekt och verkligen göra allt jag kunde för att hjälpa till. Det är betydligt sämre om det går så långt att jag som chef måste konfontera personen och tvinga fram en utredning under hot om uppsägning. Har gjort det några gånger utifrån att det funnits onormalt hög frånvaro, annnat misstänkt beteende, arbetskamrater som slagit larm mm
Du hamnar i ett sämre läge inför din chef - och även inför dig själv - om du låter det gå så långt.
Så jag säger - ta tjuren vid hornen och berätta vad som ligger bakom din frånvaro nu! Som arbetsgivare har man ansvar för att hjälpa folk som är sjuka att rehabiliteras - det gäller vid alkoholmissbruk likväl som vid andra sjukdomar. F.ör mig känns det som att du inte har något att förlora på att ta det steget - men väldigt mycket att vinna!

Profile picture for user Anders 48

Tack snälla för din kommentar.....ja kanske är det allra bäst. Jag har det i bakhuvudet, och tänker allt mer på det. Det känns bara så jobbigt och skrämmande. Det är därför jag vill få en annan diagnos så länge - och fixa alkoholbiten privat. Men jag funderar även på att göra som du säger - jag får tänka på det nu när jag går och lägger mig.....

Än en gång tack/Anders

Profile picture for user Vändningen

Det är jättesvårt att säga faktiskt. Rent på pappret, så visst finns det en chans att du kan dra den varianten, men det är omöjligt att veta vad de på ditt jobb egentligen tänker. Inte minst när du ringer in dubbla gånger och ger frånvarobesked inom loppet av en timme.

Det är helt upp till dig vad du väljer att göra, men våga bara ta den hjälp du faktiskt behöver. Det viktigaste av allt är att du inte hamnar i sådana där karatefyllor igen och sätter jobb och annat i livet, inte minst din hälsa, på spel. Om du får ett löneavdrag för ogiltig frånvaro eller annat är kanske det lilla i sammanhanget..

Ska inte dela ut moralpinnar, men glöm bara inte att kroppen kan ta för jäkla mycket stryk av mediciner + alkohol i kombination, särskilt de mediciner som har någon form av levertoxisk påverkan. Vet inte hur det är ställt med dina sömntabletter osv, men det finns mer än en anledning kanske att kolla upp allmänhälsan. Förstår hur du tänker där med att du vill reda ut det privat, men försök ta tjuren vid hornen på något sätt i varje fall.

Med viljestyrka och mod, kommer man långt.

Profile picture for user HelenaN

Åh jag förstår att det är svårt! Kräver mycket mod och viljestyrka. Men någonstans in dig anar jag att du har just det :)
Och så har du också oss här på forumet att ta stöd från! Hur du än väljer att göra.
Kram!

Profile picture for user Anders 48

Jag har gått på "min" plan, så länge...... Jag träffade läkare på min vårdcentral idag. Jag förklarade att jag har varit enormt pressad under hela våren (vilket jag också varit), och att jag fått panikångestattacker (vilket jag de facto har haft) - och att jag inte ser det möjligt att arbeta de närmaste dagarna. Förklarade att jag varit på jobbet i måndags men fått gå hem p.g.a. panikångestattack. Han förstod det hela. Vi nämnde aldrig "elefanten i rummet":-) Han kunde själklart inte sjukskriva mig retroaktivt - men kunde skriva i läkarintyget att jag borde ha varit sjukskriven även igår! Nu får vi se om jobbet tycker att det är tillräckligt utan att reagera, och tycka det är konstigt? Kanske "köper" de det hela, då de vetat om hur pressad jag har varit under våren p.g.a. problem med nära anhörig. Läkarens diagnos blev "Stressreaktion".

I läkarintyget står även om panikångestattacker och sömnproblem. Jag fick nya insomningstabletter och även lugnande. Bara det känns som en lisa för själen! Inga mer mardrömsnätter ett tag framöver - trygg i att jag får sova. Visst, jag har ett beroende av insomningstabletter, men det känns som att jag måste få lägga det här sista fylleracet bakom mig - utan att därför glömma det. Sen kan jag, när jag är starkare, försöka ta tag i det också. Just nu är de min "livlina" - faktiskt!

Jag vill ta tag i det här med alkoholproblemen - men jag väljer i nuläget att göra det privat - och inte blanda in jobbet....-att jag ringde och sjukskrev mig 2 ggr på en timme får jag väl på nåt sätt försöka förklara inom ramen för läkarintyget.

Jag hoppas att det fungerar! Jag har iaf fått lite respit med det hela - och kan ändå skjuta upp en ev. diskussion med jobbet till efter semestern - och det känns enormt skönt. Hade jag inte fått denna läkarkontakt idag så vet jag inte vad jag hade gjort? Jag känner ett visst lugn just nu. Det här ordnar sig nog?!

Profile picture for user HelenaN

Hoppas du får frid med din elefant under semestern, så att du i lugn och ro kan fundera på hur du ska göra med den sedan.
Kanske kan börja med att vara öppen inför läkaren?

Håller tummarna för dig!

Profile picture for user Vändningen

Känns det OK och du får andas nu, så gör det. Få lite distans till det hela.
Det enda jag blir orolig över när jag läser det du skriver, är att du fastnar i den klassiska spiralen där du tjongar dit på etanolen, sedan tar till andra medel för att "bli som folk igen". Innan nästa tjonga kommer. Bara det inte blir ett plåster på ett plåster..

Sov som folk nu och ladda energi. Du kommer behöva den om du menar vad du skriver :)
Får ta och följa dig här och se så det går bra för dig.

Profile picture for user Anders 48

Jo, jag får ta itu med elefanten senare.....-min "fint" gick hem - och dagen utan giltig frånvaro ströks när de läste mitt läkarintyg. Det ligger ju sanning i intyget - även om det känns som att jag kör med viss lögn. Sov 12 timmar i natt - vilket var väl på sin plats. Min "räddning" den här gången kanske var att jag varit rätt ärlig om att jag har haft det tufft privat under våren....... Jag balanserade på en skör tråd ett tag kände jag, vad gäller jobb-biten, men jag fick en försäkran om att den ogiltiga frånvaron stryks - följt av en hälsning om att inte tänka mer på det, utan se till att jag får en bra semester. Puh och stön, så skönt.

Balanserar på en skör tråd ändå - och jag tror att den här smällen precis innan semestern gagnar för att jag inte kommer att använda semestern till att krama närmsta Bag-in-box! Jag funderar på om jag skall berätta för min läkare hur det ligger till, eller ta kontakt med en terapeut som jag har fått namnet till, som är specialist på alkoholberoende. Det är möjligt att det blir av den här gången - jag hoppas att jag har den styrka och det mod som krävs - för jag vill för allt i världen inte gå igenom det jag har gjort den senaste veckan. Jag har lekt med elden - igen. Att det gick "bra" den här gången ger mig ingen styrka - och det är bra. Det ger mig bara respit och andrum för att gå igenom vad som hände. Sen får jag höja blicken och försöka ta mod till mig att söka hjälp - det är dags nu.....!

Profile picture for user Anders 48

Det är med andan i halsen jag följt mig själv de senaste dagarna...:-) Jo, jag skall ta tag i det hela! Skall stå betydligt starkare och rakare i ryggen när jag går till jobbet om en månad! (Note to myself - and others....)

Profile picture for user HelenaN

Att kontakta terapeuten låter ju superbra. Helt perfekt att det är en som är specialiserad på alkoholberoende. Genom de fall jag hanterat genom mitt jobb har jag haft kontakt med en alkoholterapeut som var mycket erfaren och klok. Han hade dessutom själv varit missbrukare så han visste väldigt väl vad det handlade om. Det har gått bra för många som han jobbat med. Hoppas du också får träffa en sådan terapeut!

Profile picture for user LenaNyman

... som du, Anders. Kört dom där fyllerejsen, tagit det lite lugnare ett tag - och så på det igen. Det är precis som att jag måstat marinera mig länge och väl, under så lång tid att kropp och psyke till slut verkligen fått nog, liksom totally soaked. Flera dagars supande på raken, dygnet runt. Abstinensen sen är fruktansvärd. Hjärnan svampig, kroppen skakar, hela ens sinne är bortom. Jag har legat utslagen på soffan två dygn i rad och varit i så dåligt skick att jag knappt fått i mig vatten, rädd på riktigt att nu jävlar slår det faktiskt om.

Det var ett oskönt liv.

Jag firade just fyra månader i alkoholfrihet. I dag har jag varit på ett sånt djefla strålande humör
att det nästan skulle ha beskattats. Har fått enormt mycket gjort. Mått helt super. Det är dags för allt det här nu, i mitt liv. Kanske är det dags för dig med? Det som är så fantastiskt i allt detta är att plötsligt, faktiskt, så händer det. Plötsligt är man där. Och man märker att det oföränderliga faktiskt kan förändras.

Profile picture for user Anders 48

Tack för din hälsning! Härligt att läsa att du mår så bra......:-) Jag börjar så sakteliga resa på mig - och ser faktiskt riktigt ok ut när jag tittar mig i spegeln, tro´t eller ej. Den karusell jag varit inne i den senaste veckan lämnar mig inte oberörd. Så mycket som var så nära att gå ännu mer fel. "Saved by the bell" - eller vad är det man säger? Nu väntar en månads semester - en tid som jag tänker använda till att byta riktning och försöka påbörja en läkning av mig själv. Skall iväg på semesterresa med god vän - som vet om allting, och har hjälpt mig till beroendeakuten en gång - så resan är inga problem att låta bli att dricka. Kommer nog inte ens vara sugen om jag skall vara ärlig. Bara varma härliga bad, och goda middagar!

Profile picture for user Anders 48

Den terapeuten jag har pratat med har också själv missbrukat - och på något sätt så tycker jag bara att det gör hen ännu mer förtroendeingivande. (Jag har alltså pratat med terapeuten - men valde den gången att inte gå vidare......)

Profile picture for user Jonte

För ett år och fem dagar sen, så skrev jag här. Då var jag där du var i januari. Abstinensrace, avgiftning, å sen bakslag.

För mig har det betytt: seperation, uppsägning å tuffare abstinens.

Jag är idag inne på mitt andra helvetesdygn! Galen abstinens!

Ingen i min omgivning vet nåt, jag har skyllt på utbrändhet. Då hjälper det verkligen att läsa igenom din resa, för den liknar verkligen min!

Profile picture for user Anders 48

Glad om min rader kan hjälpa någon - och jag lider med dig. Förstår att du har ett "helvete" just nu. Inte roligt att läsa om separation och uppsägning från jobbet. Jag har "dansat med djävulen" åter en gång - men har jobbet kvar, även om jag kände mig tveksam när det var som värst för några dagar sedan. Lyckades "rädda" situationen den här gången. Hur går det nästa? Jag är fast beslutsam att kontakta en terapeut för att på något sätt börja bända och vrida på problemet. Tror inte att Antabus är något för mig, men jag vet att det finns någon annan medicin som gör att det lustfyllda med alkohol försvinner. Min alkoholism ser ut som så att jag utan vidare kan vara nykter, utan att vara sugen över huvudtaget, i veckor/månader. Konstigt? När sen tillfälle gives så kan jag ta fyllerace på 4-5 dagar. Blir inte klok på mig själv.

Jag var till en läkare härom dagen och fick något lugnande. Har gjort mitt eget "nedtrappningsschema" där jag började med 5 tabletter, och sen tar jag 4 nästa dag o.s.v. Det ger ett lugn i kropp och själ - samtidigt som det finns ett slut på det hela - utan att jag riskerar att få sug efter mer. Viss sinnesro känner jag för tillfället - och jag önskar detsamma till dig. Hoppas att det är något lite bättre idag. I morgon så är du ytterligare en dag ifrån den värsta abstinensen.

Idag är det en vecka sedan jag drack någon alkohol - och det känns mer än bra. Inte sugen på någon heller - och det känns ännu bättre.

Hoppas Jonte att du håller samman - och ser ljuset i tunneln. Det finns där, även om det är svårt att se ibland. Håller på dig!!!/Anders

Profile picture for user mod60

Tittar in och vill ge dig många kraftfulla styrkekramar så att du mår bra och står emot alkoholen. Vilken kraft den har men det går, det går att stå emot och du har ju visa

Vill titta in och säga grattis till din nykterhet. Du är tillbaka:)
Jag har inga råd att ge, tror du vet vad du behöver göra och när du kommit till att nu får det vara nog. För mig tog det ett antal år men det gick. Nykter 7 månader i morgon. Räknar fortfarande tiden och tänker " en dag i taget" !!! Idag är jag nykter! Ge inte upp Anders det är värt det....lovar:)
kramar mod60

Profile picture for user Anders 48

Tar mer än gärna emot dina styrkekramar - precis vad jag behöver just nu. Och jättegrattis till din långa nyktra period. Bra jobbat!! Jag skall f-n inte ge mig den här gången. Det går inte mer! En vecka nykter nu - glad för det, även om det inte är mycket att hurra över. Har precis tagit mig igenom abstinensen - och spottats ut på andra sidan. Något tillknycklad och omskakad. Tack snälla än en gång! Nu höjer jag blicken och siktar framåt. Skall försöka att inte blicka för mycket bakåt, och älta - det hjälper sällan. Ska istället försöka ta in att jag har semester i en månad - och det blir en semester utan alkohol. Det känns skönt. Kram på dig själv/Anders

Profile picture for user LenaNyman

Skönt att du ridit ut abstinensen, A. Och att du kom levande ut på andra sidan. Se dig som nyfödd, vetja. Inget förflutet, bara en nykläckt du, här och nu. Det sköna med en a-fri semester är att man vare sig behöver jaga eller jagas av flaskan. Kram på dig.