Senaste kommentarerna i forumet

...två av tre inlägg här är ju rent uppåt väggarna fel, självförnekelse så det smäller om det.

SJÄLVKLART är du i tjänst dygnet runt om du som arbetsgivare/delägare åker med anställda och andra på konferens.
DU måste ju ta ansvar och vara en god ledare, det är väl ändå tämligen självklart, eller hur.

Nu har du chansen att få hjälp för att dina kollegor uppmärksammat att det finns ett problem.
Näää det vill ju inte du, du VILL fortsätta kröka, för du har ju inte blivit av med körkortet ÄN!!!

Att sen råda dig till att förhala och ännu mer förneka är ju så j''''kla galet att klockorna stannar, du behöver ju hjälp, ta den, ta den nu.

VAKNA och su, vakna nu är du snäll, snart kanske det är för sent.
Tyvärr tror jag inte mitt svar gör någon skillnad för verkar ju inte varit här sedan du skrev i oktober.
Kanske har du lyckats på egen hand, kanske har du blivit värre.

Kanske du har varit här och smugit lite trots allt, i så fall fortsätt med det, läs och begrunda vad andra skrivit.
Det finns många många exempel på ditt resonemang här, de allra flesta har kraschat och hamnat i det jag menar.

Hur eller hur så hoppas jag du landar i något bra.

Stay Strong

Då ber jag tusen ggr om ursäkt, du skrev själv att du druckit vin och whisky och du skriver motsägelsefullt.
SÅ jag tolkade dig - då felaktigt - som onykter.
Nu har jag dock hunnit läsa allt annat du skrivit här på forumet vilket gör att för mig kvarstår frågan.
Varför skrev du första inlägget i den här tråden, du har ju skrivit samma sak förut, du har ju själv konstaterat innan det du ber oss om här.

Det är inga fel att skriva av sig ångest och oro men du måste nog själv inta en någorlunda ärlig inställning till dig själv och ditt drickande.
Detta med att "jag förstår inte att jag däckar på 6 öl å 20 cl whisky, när jag brukade klar 10-12 och en liter", är det en relevant fundering i ditt läge tycker du?

Du har helt uppenbart smärtor i kroppen som kommer sig av drickandet, läkare säger att "om du slutar dricka blir du frisk", sen kommer du om och om hit och skriver "Lite undrande" om dina alkoholvanor, blir lite fel i mitt huvud kan jag säga.

Vill du ha stöttning för att köra ditt sober december så kom igen, vi är här för dig och alla andra som vi behöver och som behöver oss.

Stay Strong

Jo jag är nykter så förstår ej påhoppet. Bara rätt trött p.g.a klockan

...och kanske även full?
Det du skriver är oerhört motsägelsefullt och jag misstänker att du inte varit nykter när du skrivit, det är inte så bra.

Du skriver att du är "lite intresserad" av åsikter, berättar att du sopat i dig två pannor vin och blivit aspackad.
I dag har du "bara" druckit ett glas och 20 cl Whisky, vilket då betyder att du fått i dig runt en "normal" (ofarlig) veckoranson på ett dygn.
Vidare skriver du att det gått över styr då du supit 2-5 ggr vecka de senaste 4-5 åren.
Sen heter det att det är max två ggr för du har märkt av fysiska besvär, där levern nämns.
Du känner dig duktig för att du har massor att dricka hemma men har bara druckit glaset vin och 20 cl whisky.
Tja du kanske tycker du är duktig men här inne får du tyvärr inga "Likes" på den.

Nu då, ja då är levern genetiskt och du har dragit ner till att "bara" kröka 2-4 ggr i månaden, när det i går var 2 ggr i veckan, snabba beslut och snabba vändningar här må jag säga.

Mina förslag till dig är:
1, svara inte på mitt inlägg förrän du läst dina egna, nykter.
2, fundera på VARFÖR du skrev ditt första inlägg i den här tråden, ser ju att du skrivit liknande innan och då uppenbarligen onykter.
3, fundera på varför du förskönar ditt drickande varför "testa" hur kroppen reagerar på några öl som du nämner i en annan tråd.

Är du seriös i dina funderingar så häng med oss och interagera i trådar, men gör det nykter.

Å du, Ge AA en chans, där byts inte ett beroende mot ett annat och om det till äventyrs skulle vara så att du finner DIN gud (som inte alls behöver vara den du läste om i plugget). Vad skulle det göra om du blev beroende av den? (Guden alltså) Din tro på dig själv och det goda kan aldrig skada dig, din självförnekelse och dina tvivel kan.

Stay Strong

Jo samt så finns det en benägenhet till leversvikt i min närmsta släkt/gener, sett själv på nära håll hur plågsamt det är att dö utav det, och jag har insett själv att det inte är en fråga om utan när. Har dragit ned på drickandet markant (2-4ggr/månaden) innan var det länge flera dar i veckan. Men nu blir det sober december, med förhoppning på förlängning.

det dyker upp någon "forum-nisse" som vet precis allt, som talar om för andra hur man ska göra, klampar på med "rakt på sak" - metoden för få andra att ändra på sig trots att alla vet att förändringen måste komma inifrån. Vet alltid - hur, när och varför - andra människor ska göra eller hur dom ska bete sig. Tröttsamt att läsa, tröttsamt att se hela forumet fullt med jävligt goda råd som förmodligen personen i fråga inte en kan leva upp till själv. En självutnämnd alko-healare.

Orkar inte läsa mer av det - det blir explosionsrisk hos
fröken MM

God natt

Min mamma blev tant när hon var 28.
Jag kommer ihåg det som om det vore i går (47 år sedan).
Hon följde mig till skolan och en skolpolis frågade:
"Vet tant vad klockan är?"
Mamma svarade att hon nog visste vad klockan var men inte riktigt visste att hon blivit tant :-)

...också, varför skriver du på ett "alkisforum" och ställer medicinska frågor om du samtidigt vill hävda att det INTE är kopplat till alkohol?
Sorry men det får jag inte riktigt ihop.

Om du inte anser att du har en "förhöjd" alkoholkonsumtion så kanske du ska hitta ett "Fråga doktorn forum".
Här hänger folk som är på väg eller har fått insikt om ett oönskat (för högt) alkoholbruk och du kan nog få en del "spetsiga" svar om du inte passar in här så att säga. Inget illa ment men folk här både missbrukare och medberoende kämpar för sin överlevnad var dag och då blir det inte riktigt bra att komma in som du gör.

De som är här och har förstorad lever vet förbannat väl varför och de vet att läkaren har rätt när han säger "du dricker (har druckit) för mycket".

Kanske är det som du framställer det, en orättfärdig anklagelse mot dig, då bör du flytta ut.
Om du kanske kanske kan tro att det kanske kanske är något endaste glas vin för mycket nån gång då och då...
Ja då kan du gott stanna kvar här och läsa vad andra skriver och begrunda så du inte slungas tillbaka till ditt egna tidigare missbruk.

Stay Strong

...tyvärr. JA!

Så fort drickandet går från att vara festligt vid enstaka tillfällen och man har kul när man dricker till
att bli något tråkigt ledsamt eller jobbigt, så ja, då är man alkoholist men kanske kanske inte alkoholberoende, viss skillnad.

Har du någon gång druckit fast du lovat någon att låta bli?
Har du någon gång druckit fast du vetat att du inte borde för att du ska XXXX i morgon?
Har du någon gång stannat hemma från jobb för att du är bakis?
Har du någon gång avbokat en kompis eller liknande för att gårdagen sitter kvar i skalle?

Svara ja på en eller flera ovan och din rubrik är besvarad.
Du har uppenbarligen ett ganska allvarligt problem med mage/tarm, ändå dricker du, vad säger det dig?
Förstorad lever i 25 års åldern är ju inte riktigt normalt.

Raka svar

Stay Strong

.

Du svarar på din egen fråga i din sista mening. Det är precis så det är när beroendet tar över hjärnan och stor del av energi läggs på att tänka på alkohol, ångesten, planeringen för att dricka osv. Iaf är det så för mig. Mvh LinLun

Som titeln lyder så är jag lite intresserad utav eran åsikt/"expertis" jag är i 25års åldern, har festat sedan jag var 14-15 men har spårat ut dom senaste 4åren, då har det blivit 2-5dagar i veckan, dock max 2gånger i veckan då jag har fått fysiska besvär utav det, förstorad lever och blödande tarmar. Kunde tex inte dricka "lyx" saker som apelsinjuice utan att ligga med smärta i 6tim efter ett glas, men 70cl rökig whisky gick hur bra som helst, men nu har jag fått relativt bra koll på mitt drickande, blev för mycket vin igår (ca 2l) och blev såklart aspackad framför en film, lovade en vän att vi skulle ses hos mig på mat och drinkar vilket vi gjorde. Men jag har samanlagt druckigt ca 20cl whisky om ens det och ett glas vin ikväll och känner att det räcker även när jag har en halv flaska wirre kvar och 17l vin. Så frågan är är jag alkoholist eller "missbrukare" har såklart problem då stor del utav min vardag går ut på att antingen tänka på sprit, nojja sig över fysiska åkommor eller att vara full...

Jag är 51 år och vet inte om vi ska benämna oss som "tant", men javisst, varför inte? Jag vet inget om vare sig reumatism eller cancer. Självklart ska du söka upp en annan läkare som ser till din helhet. Googla gärna själv på vad som kan ha fått dina värden att skena. Socker är något som också kan påverka levern, t ex. Ge dig inte! Bara du själv vet hur mycket alkoholen kan spela in i detta. Kanske bara att du skriver här på forumet kan vara en fingervisning?
Allt gott!

Jag har inte varit på ett "kvinnomöte" men det är nog som ett vanligt möte, bara utan män. Jag som kvinna kan säga att du ska inte haka upp dig med möten för bara kvinnor. Jag har varit på flera vanliga möten och uppskattat blandningen utav könen. Var inte rädd för att prova. Testa ett "öppet" möte, om du vill, dit alla kan gå. Läs lite på AAs hemsida. Du kommer inte att ångra dig, tvärtom. Du blir varmt välkomnad utav alla där, utan fördomar. Mitt första möte kändes så himla fint att jag längtade tillbaka. Det finns ett stöd, en värme, ett välkomnande, en gemenskap, en förståelse osv. Var inte rädd. Bara gå dit. Lycka till!

Om du läser ditt eget inlägg och låtsas att det är någon annans så "ser du svaret".

Missbrukare + Missbrukare = Katastrof
Missbrukare + Nykter Missbrukare = två missbrukare och vi är tillbaka på ruta ett
Nykter Missbrukare + Nykter missbrukare = kan bli solsken under förutsättning att bägge vill satsa på sig själv och den andre.

Om det är så att du till äventyrs ser svaren själv så:
1 NEJ, ni ska INTE flytta ihop.
2 Du ska inte behöva kasta dig in i eget missbruk för att stötta hans, GALET.

För att kunna hjälpa någon annan måste man först ta reda på "var man är själv", sedan måste man finna var den andre är.
Om man inte är på olika platser rent mentalt så kan man inte hjälpa.
Du som hjälpare måste vara längre fram än den du hjälper, du måste visa vägen.
Den du stöttar MÅSTE vilja resa, det räcker INTE med att "ja jaaa jag hänger väl med då, för du vill ju det".

Vill du, vill ni att det ska bli bättre så börja med ett besök hos AA, där får ni hjälp genom lögner och besvikelser av andra som vet på ett ungefär var ni är.
De som du träffar där är stolta och starka, de "ser" dig utan att på något vis nedvärdera eller fördöma.

Ge dem en chans att hjälpa dig att hjälpa först dig själv och sedan kanske du kan hjälpa din kära och HAN dig.

Stay Strong

Alkoholångest botas enklast och bäst med att förstå sig själv, erkänna sina misstag och låta bli att göra dem igen.
Bara en idiot gör samma sak om och om igen men förväntar sig olika resultat.

Stay Strong

Menar du just denna tråd så var senaste inlägget i april. Så den är nog rätt inaktiv nu. Men forumet är i allra högsta grad levande. Posta i en senare tråd eller skapa en egen.

Hej! Är denna sida aktiv?

Hej! Är denna sida aktiv?

Funderar ju på att gå på ett aamöte (finns kvinno möten här)
Någon som kan berätta vad som händer på ett möte.

Grattis till dig och va skönt att du känner dig duktig, det har du all rätt att göra.
Jag tycker du ska unna dig en liten belöning av något slag.
Vad som helst UTOM ett glas, tro för jösse namn inte att du är redo för att testa med en "liten".
Många är de som trott att de kunnat hantera en liten belöningsdrink efter en vit period.
Nej hitta något annat, något som ger dig frid i själ och hjärta, en massage tex, sånt är fint för stressade själar. :-)

Stay Strong

å jag har varit så duktig o hållt mig nykter sen 20 oktober. känns som att jag klarar detta galant, när jag väll bestämt mig för något då klarar jag det.

... jag blir ledsen och arg och frustrerad över hur jag blir bemött av en läkare. Är multisjuk tant på dryga 50. Har ätit ett svagt cellgift, Arava, för att motverka smärta och skov av min reumatism sedan minst tio år. Har en sju år lång cancerhistoria bakom mig, med 2-3 narkoser per år. Friskskriven i september i år. I november 2017 togs gallblåsan, sedan dess har jag varit utförsäkrad av försäkringskassan med flera ganska så stressiga situationer. Sedan månadsskiftet oktober-november i år har mina levervärden skenat, från gott och väl inom referensvärdena till 2-3 gånger högre värden. Plötsligt blir jag behandlad som en missbrukare. Min sjukskrivning ska fortsättningsvis villkoras utifrån mina labresultat, dvs den läkare som uttalar detta frångår den faktiska orsaken till att jag varit sjukskriven sedan 2012 - cancer och följdsjukdom i form av utmattning, svår depression och annat skit. Är det verkligen okej detta? Att istället för att utreda varför ALAT- och ASAT-proverna skenar så ifrågasätter hen min livsstil? Och på tal om den, livsstilen, så var den ohyggligt destruktiv vad gäller alkohol för ett tiotal år sedan samt dessförinnan. Visst gillar jag rödvin, men jag har haft ett gott och betydligt sundare liv sedan jag mötte kärleken 2007. Och nej, jag har inte tredubblat mitt rödvisdrickande de två senaste månaderna, snarare minskat något. Kan jag vända mig till någon annan läkare utan att röja detta för den som nu ifrågasatt mig? Jag lyssnar tacksamt på alla svar.

Jag har sedan många år levt i en berg-o-dalbana. Vissa år med mycket alkohol och cannabis och vissa år som renlevnadsmänniska, träningsfreak och meditatör. Ibland är jag lite av alla de sakerna. Men jag hittar aldrig balans.
När jag gett upp på att hitta den perfekta mannen så snubblade jag över honom och blev kär direkt. Våra energier är magiska tillsammans. Men en av de första sakerna jag la märke till är att han är alkoholist.
Jag kan dricka mycket men har aldrig varit i närheten av att dricka som honom. Att dricka öl mitt på dagen fram till kvällen för att det är fint väder... hela sommaren, är totalt främmande för mig.
Jag kan dricka en kvarta whiskey hemma själv för att jag mår kasst. Men det händer relativt sällan. Eller gjorde.
När vi träffades sa jag till honom från början att jag är känslig och klarar inte av att ha en alkoholist i mitt liv. Jag har levt med missbrukare förut. Han började bättra sig och förändrades mycket relativt sätt. Nu dricker han ”bara” tre dagar i veckan och känner att han gör bra ifrån sig. Hans vänner berömmer honom. Jag däremot klagar och fortsätter hävda att det inte är ok. Att ”bara två öl” räknas också, särskilt om det är flera gånger i veckan. Det spelar ingen roll vilken fotbollsmatch det gäller eller om den där ena kompisen hörde av sig. ”Räcker det inte att bara dricka två ggr i veckan?!” Jag kan inte stötta honom utan tillför bara negativt. Samtidigt så har jag så mycket ångest av att prata med honom om detta varje vecka att jag gömmer mig vissa kvällar och dricker tills jag inte känner mer.. ibland kombinerar jag med benzo. Ibland gör jag det i dagar innan jag skakar av mig det, går till gymmet, fortsätter veckan som en helt normal person och glömmer bort att det har hänt. Ingen märker något. Jag hade kunnat vara helt osynlig.
Jag har berättat för honom att jag kommer lämna honom om han inte dricker mindre. Men han blir mest ledsen och sårad.
När jag är trött på dubbelmoralen berättar jag också om mitt eget missbruk. När jag ”tar en paus”. Inte för att göra honom ledsen men för att han ska förstå att jag faktiskt mår dåligt och håller på att tappa greppet.
Just nu bor vi inte ens med varandra men ska flytta ihop snart är det tänkt. Det känns som en så jävla dålig idé.
När vi festar tillsammans är vi båda värre än vi är utan varandra - och bättre, för att vi har så himla roligt också. Och då dricker vi båda, mycket! Men vi älskar varandra. Jag vill ju inte lämna honom. Men jag vet inte hur jag ska kunna stanna.

Hej,

Det spelar ingen roll tycker jag hur gammalt inlägget var; ditt svar är ju tillämpligt närsom ?