Senaste kommentarerna i forumet

Vi är många som undrar hur du mår och hur det går?
Tänker på dig och hoppas du borstat av dig o fortsätter din nyktra resa!
Sköt om dig!
Hilding

Uppskattar er så mycket.

Sitter med den här känslan att det börjar bli så löjligt att jag tror att det går så bra och sen "hoppsan" igen.
Som att all trovärdighet om att man "bestämt sig" bara försvinner.

Hu ja vet hur du känner, det är verkligen inte roligt. Men tänk på att du förmodligen är din största kritiker och att dina jobbkompisar inte är insatta i din situation. Sträva efter bättre dagar, de kommer. Och försök vara snäll mot dig själv. Kram

Jag har varit där så många gånger, förstår precis vad du menar! Ångesten äter upp en, med tanke på att man inte minns vad man gjort sagt mm. Det finns ju bara en väg ifrån det här och det är bara att bita i de sura äpplet, gå till jobbet och lova dig själv att det inte kommer upprepas igen.
Eventuellt hålla dig ifrån fester med kollegor på ett tag.
När man verkligen är nere på toppen så försöker jag muntra upp mig med tanken att vad bra att man är frisk och kry och fortfarande kan bli en bättre människa :).
Och tillslut mår jag dåligt över att ja tyckt så synd om mig själv när det är så många människor som kämpar med att bara överleva.
Känns det lite bättre idag? Kram

Ja Ikaros ska jag placera mig i Fack så blir det nog typ2 sen finns de saker som inte passar in i bilden som aggressivitet och osocial tex. Känns dock som att mina problem inte är så mycket ett långvarigt missbruk som lätt mig hit utan de var nog så att ja fick problem redan första gången ja drack vid 14-års ålder. Kan minnas tillbakas till 20-års åldern och de var minst lika illa då om inte värre eller kanske så här drickandet var värre men jag mådde inte lika dåligt av det. Är kanske därför jag nästan har blivit lite av en periodare nykter 3-7 veckor i snitt sen dricka ordentligt 1-3dagar å sen rullar de på med det schemat.

Har läst en del av vad du skrivit Ikaros och blir imponerad av den visshet och kunskap du besitter känns som du har tänkt några varv kring missbruk. Måste också kännas för djävligt när man varit nykter i 13-år och sätt kanske en ljusare sida av livet? Att då sen falla tillbaks kan inte vara roligt. Är ändå glädjande att du har så pass långt mellan perioderna hoppas att ljuset hinner hälsa på där emellan.

Hej, jag vet att jag tycker att vin är alldeles för gott & dricker det gärna & antagligen för mycket ?. Nu genomgår vi hälsotester på jobbet & jag har lämnat blodprov & ska träffa doktorn på onsdag. Skäms för mitt beteende & har drömt mardrömmar om läkarmötet i flera veckor nu. Har dåligt samvete för att jag nog inte passar in i normalitetsmallen men mår ju relativt bra?! Är jag i total förnekelse eller finns det nyanser på alkisskalan?!

Ligger i sängen och våndas.
De jag var ute med i fredags är kollegor och det river och sliter i kroppen att jag måste gå till jobbet imorgon. En kollega ringde en vän från min telefon och frågade om min adress.
Jag minns inte slutet av kvällen och ångesten nu är så massiv. Den skrämmer mig inte då jag vet att det "bara" är ångest, men hela kroppen strejkar av tanken på att behöva träffa dem imorgon.

Hej
Du ställde frågan varför du tog återfallet, kanske den är alltför svår att besvara med mer än att sjukdomen är kronisk. Men den kan hålllas under kontroll. Därför undrar jag hur det går för dig nu? Var återfallet kanske bara en parantes? Elller...
vänligen
Ikaros

Hej Filip
Hoppas den värsta ångesten klingat av. Du är säkert en av de många som läkarna benämner Typ2 alkoholister. Trots att jag är gammal nu räknar jag mig dit. Vi var fast från första supen. Googla gärna på TYP2 alkoholismen och kolla själv om du tycker jag har rätt.

Det jag råder dig till är att ta all hjälp du kan få. Alkoholism är en sjukdom och för sådana som du och jag är den livshotande. Hjälp finns att få på det här forumet, på AA (rekommenderar jag starkt), Länkarna. Kommunens alkoholrådgivning, alkoholmottagningar-beroendekliniker, IOGT-NTO, mfl

Du måste försöka se dig själv som sjuk. Alkoholism är klassad som en sjukdom och av vad du beskriver tror jag du har den. Jag känner alltför väl igen mig själv

vänligen
Ikaros

Tråkigt att höra att du råkat på ett bakslag i helgen. Så lurigt med alkohol att man aldrig riktigt vet hur det kommer att slå, beroende på daxformen mm. samt att personer som du och jag aldrig kan känna av riktigt vart gränsen går, när är det tillräckligt.
Bra att du tog kontakt med de personer du undvikit så att dom kan finnas där för dig, det låter som du har ett gott hjärta och många personer som bryr sig om det, värt att vårda! :)
Nu har du ju också kommit på ett nytt ställe där det är läge att undvika alkohol, en steg framåt! Det är bara att kämpa på så tar du säkert lärdom från detta! Kram

Det gick tyvärr inte så bra i fredags. Börjar känna mig som en skiva som hakat upp sig.
Så här illa har det aldrig varit förut, då har det åtminstone tagit månader mellan gångerna.
Det enda som förändrades i helgen var att jag åtminstone valde igår att höra av mig till fem personer som jag totalt ignorerat pga skam.
Fyra stycken svarade och det var otroligt fina ord om hur det enda de varit besvikna över är att de inte fått finnas där för mig. Det märkliga var också att de alla skrev att jag vid det tillfället som fick mig att dra mig undan visserligen varit full men varken sagt eller gjort något märkligt och att de därför inte förstått varför jag ignorerat dem.
Det känns skönt att jag tog mig i kragen och visade dem den respekt de förtjänar.
Nu är dock största utmaningen att våga gå till jobbet imorgon eftersom jag var ute med folk från jobbet i fredags.
Skam. Denna vidriga känsla.

Jag måste sluta med denna övertro på mig själv. Jag kan inte dricka på pubar och barer. Så är det tyvärr bara.

Hej Karin!
Hur har din helg varit hittills? :)

"Livshotande förgiftning anses vanligen föreligga vid en alkoholhalt över 4,5 promille hos kvinnor och över 5 promille hos män men även lägre koncentrationer kan vara livshotande och har medfört dödsfall. Det är svårt att komma upp i dessa nivåer genom att enbart dricka öl eller vin, vanligen krävs konsumtion av sprit i stora kvantiteter. Det är inte helt ovanligt att alkoholister som vårdas på sjukhus för akut alkoholintoxikation har en promillehalt över 5, ibland upp emot 7-8 promille, i enstaka fall ännu högre. Allvarlig alkoholförgiftning bland ungdomar uppträder redan vid en promillehalt över 2,5."

Hej
Du avgör själv när du skall sluta. Det kan ingen råda dig till. Döden vid alkoholförgiftning ligger väl mellen 5 - 7 promillle. Risken för olyckor finns alltid.
En sak är klar du bör inte köra bil med 4 liter starköl i kroppen
Lycka till
Ikaros

Min morfar sägs ha varit periodare. Min man säger att jag också är det. Kanske har han rätt, jag vet inte. Men det är lite som med bipolaritet – jag är nykterist till tusen (utan "vita knogar"!) och sedan trillar jag dit, mer el mindre. Håller på och forskar i vad det är som utlöser. Till god hjälp har jag det här forumet + att jag deltar i ett forskningsprojekt om internetbaserad behandling av alkoholproblem. Modellen är KBT som jag tycker är utmärkt för denna typ av problematik. Annars är jag ju mer för det psykodynamiska tänket, men det kommer nog att finnas plats för det också vad tiden lider. Nu handlar det mest om att avvärja den akuta faran.

Min mor var s.k. "periodare" under hela min uppväxt. Till slut fick hon ett ganska tufft ultimatum, "sluta drick annars dör du". Hon slutade helt med alkohol och levde upp till tusen. Tog igen det mesta hon försummat under alla år. Läste på universitetet, tog körkort skrev t.o.m. böcker o målade. Hon levde helt enkelt ett gott liv under ganska många år. Jag tänker ofta att kunde hon lägga av då kan alla det. Allt hopp är verkligen inte ute!
Själv har jag sedan barnen flyttat hemifrån börjat upprepa mönstret med att dricka i perioder men tycker att jag ändå har något så när koll. Mina nyktra perioder är också långa och jag har klarat av att bryta mina djupdykningar snabbare nu. Vet att detta är en progressiv sjukdom och det gäller att inte ge upp kampen förrän den är slut.

Ulf
Jag har läst din tråd och imponerats av din kamp. Jag har också kämpat som du gjort och upplevt framgång och motgång. Det finns dock ett alternativ til kamp, nämligen kapitulation. Kapitulera och inse att spriten är starkare än jag. Därför måste jag avstå.

Jag har bara tidvis lyckats med detta, 13 år som mest, men det var en tid av frihet, Där de gröna skyltarna försvann och det blev en självklarhet att be om alkoholfritt alternativ. Omgivningen var inget problem de tyckte inte det var något konstigt med det,
Efter trettton år tog jag ett återfall och lever nu med ett periodiskt drickande där jag kan vara befriad under längre perioder. Återfallen blir i gengåld
svårare.

Jag vet inte om detta kan hjälpa dig men eftersom jag anar att du är något av en typ2 Alkoholist (Goggla gärna på detta) tror jag inte så mycket på att du kan bli en måttlighetsdrickare.

Vänligen Ikaros

Hej
Har nu varit nykter i snart två månader och det känns som om depressionen med hjälp av medicin börjar avklinga.Ångesten på morgonen minskar. Samtidigt känns det som om faran med alkohol blir mindre. Inte för att jag vill dricka utan mer som "att det kanske inte var så allvarligt ändå". Hur ologisk får man vara . Jag hade kunnat dött i spritförgiftning och låg flera dygn och skakade i en sjukhussäng. Jag kom barfota och med uppfläkt skjorta med ambulans till akutintaget. Där min sambo senare hjälpte mig med allt det praktiska. Ångesten och skakningarna var näst intill outhärdliga.
Sedan utskrivning och en depression som grep tag i mig så att livet inte var värt att leva.

Och nu när det börjar ljusna viskar alkoholdjävulen till mig: "Det kanske inte var så allvarligt. En liten vurpa bara".
Mitt intellekt säger mig att det är ett tecken på att jag bär på sjukdomen och att den mörka sidan inte ger upp,

Jag saknar lite grand att inte fler skriver om upplevelser från perioddrickande. Är vi de alkoholister där allt hopp är ute?
Ikaros

Jag har panik och jag vet inte vart eller vem jag ska vända mig till, men jag hittade denna sida på internet och jag måste verkligen få hjälp med mitt drickande. Jag är 18 år och dricker alldeles för mycket och för ofta och går även på sertralin. Jag mår så fruktansvärt dåligt men så fort jag får i mig alkohol så blir allt bra, men dagen efter så blir min ångest fruktansvärd för jag gör så fruktansvärt dumma saker. Jag vet ju själv att den enda lösningen är att bli helt nykter men det är så svårt. Jag har sån ångest hjälp mig

Hej
Har du hittat en balans när alkoholen inte dominerar dina tankar och därmed ditt liv är ett par glas per kväll inget att tala om.
Det är ovanligt att så sker men det händer. Jag vill inte "måla fan på väggen" men du vet ju nu om du behöver ta hjälp.
vänligen Ikaros

Du skojar nog

Alkohol har verkligen en förmåga att krossa drömmar/förväntningar . När jag varit nykter ett tag så börjar ofta planer smiddas allt från olika långväga fisketurer i Alaska till byggprojekt hemma planern tänks igenom kartorn kollas minutiöst osv, sen som ett brev på posten bestämmer jag mig för en mega fylla va händer då? Ja dom här planerna läggs på is 1-2 veckor pga tappad livslust de ändå jag kan tänka på/Drömma då är att jag vill må bra igen.

Är så innerligt tacksam ändå att jag inte är mer försupen vid 36-års ålder, vad hade jag haft för drömmar kvar isf? Mitt nyktra halv år fick väl inte riktigt den effekten jag ville dvs dricka mindre men de har också skänkt mig insikter om vad jag vill i livet och vad ja mår bra av. Vilket ända har reducerat fylle tillfällena. Har nu druckit mig berusad två gånger sen 1/10 med senaste fyllan för 3-veckor sen vilket ja ändå får va tillfreds med gjort är gjort.

Har närt ett drömprojekt en längre tid att med kanot ta mig ner för Yukon floden. Var först för några månader sen som drömmarna började planeras mer seriöst vet att den här resa bara går att genomföra vid ett starkt pyske och där finns inte plats för helgfyllor stup i kvarten.

Ser verkligen framemot denna nyktra helg jag och en kamrat ska kolla in ett nytt reservat så de blir 20 mil bil ikväll och sen skidor och umgänge hela helgen gött som attan.

Vart nästan lite religiös när ja skrev känner jag men sent ska syndaren vakna är de väl skrivet.

Trevlig helg från en tillfälligt religiös man.

Hej Nikki
Hur går det för dig i ditt sökande. Finner du något som passar på dig och ditt förhållande till alkohol. Jag är som du förstår övertygad om att du bör bearbeta ditt förhållande till alkohol.
Känner igen mig i dig som jag var då, för länge sedan.
Vänligen
Ikaros

Sedan 12 oktober i år är jag nykter. Det var då jag transporterades till akuten efter flera dygns ohejdat drickande av öl och spolarvätska. En svår abstinens och en stark ångest har följt och nu står det klart att jag har en depression. Men ingen längtan efter alkohol. Det är klart för denna gång. Vill aldrig komma tillbaks i drickandet igen.
Före den senaste vansinnesfyllan liggande på sängen kramandes spritdunken hade jag varit nykter i drygt två år.

Jag vill nu aldrig komma tillbaka till detta helvete men min erfarenhet är en annan. När en tid har gått har tanken återkommit, tanken att jag kanske kan, och sedan går det några månader så kommer det kopiösa drickandet över mig.
Köper aldrig hem mindre alkohol än för ett par tusen kronor eftersom jag är rädd för att det skall ta slut. Men slut tar det och då går jag över till kemisk sprit.

Är det någon som känner igen mönstret? Jag har genomlevt alkoholens andra faser också men nu har jag hamnat här. I Dipsomanin, vansinnesdrickandet.

Ikaros

i alla fall för tillfället. Alkoholen vann denna rond, och det känns Ok just nu

För jag har försökt sluta under lång tid nu MEN det har då bara blivit värre!! Jag har sagt varje dag (sista året) : Idag är den sista dagen jag ska dricka, sen har jag druckit jättemycket, som om det är sista gången jag får dricka.
Och så har det fortsatt, dag efter dag med baksmälla, ångest, oro, depression, skolkat från jobbet, dragit mig för att umgås med vänner, sagt saker jag inte menar, glömt massor jag sagt o gjort mm

Så för en månad sen bestämde jag mig för att det bara är att gilla läget!! Att jag vill dricka varje dag och det har jag gjort.

Och när jag inte nu längre förbjuder mig själv och slår på mig själv o känner mig som världens sämsta människa, så har det vänt och jag mår bra.
Jag vet inte vad jag mådde sämst av? Alkoholen eller mitt dåliga samvete för att jag dricker?

Jag åker till systemet varje dag nu, köper en halv flaska vin, och dricker mina två glas under kvällen + jag och sambon delar på en flaska eller två under helgen.

Jag mår bättre nu än på länge!!! Har ingen ångest, är inte bakis, minns allt jag säger och gör.... SEN VET JAG ATT DET ÄR fullkomligt idiotiskt att dricka så mycket som jag gör. Men i min värld, där jag sista året druckit mellan 1-2 flaskor vin/kväll....dvs 28-56 glas vin per vecka (!!) och nu sista månaden har det blivit mellan 10-18 glas per vecka, så har det i alla fall gått åt rätt håll.

Jag har slutat ha så dåligt samvete för att jag är så värdelös som inte klarar av att sluta helt, utan tycker om mig själv nu, då jag insett att jag har alkoholproblem, men jag tillåter mig dom där 2 glasen varje kväll....och det är min räddning just nu.... att 2 glas är bättre än 5-10 glas på en kväll.

Så all tid som gick åt till att tänka på HUR mycket jag får dricka, HUR jag ska sluta dricka, HUR jag ska klara en kväll utan alkohol, hur jag ska lägga upp mitt liv utan alkohol...dom tankarna är helt borta nu. Jag går till jobbet utan baksmälla, jag umgås med vänner, tränar, går på bio, lagar mat med familjen, gör läxor, går på matcher, ser på TV, shoppar.... ja, allt flyter på och jag mår bättre än på länge (trots mina 2 glas/kväll)