Som många andra här så dricker jag inte "för ofta", men däremot så kan jag inte sluta när jag väl börjat. Jag dricker helt enkelt så länge det finns alkohol. Om jag köpt hem en flaska vin så känner jag ångest när jag ser att den snart är slut och vet att jag inte har mer alkohol hemma.
Jag tycker om att dricka vin. Tycker om att gå ut och äta och ta ett par glas och de gånger jag lyckas göra det så får jag ofta underbara kvällar.
Jag har gjort så mycket dumt på fyllan. Varit otrevlig, osmaklig, blivit omhändertagen och allmänt bara skämt ut mig. Dejter har slutat höra av sig ibland och jag har då förstått att jag varit väldigt osmaklig. Själv minns jag aldrig vad jag gjort och skäms för mycket för att fråga. Jag sticker bara huvudet i sanden istället. Det känns som att jag nu hunnit skämma ut mig inför precis alla i min omgivning. Det finns inga kvar som inte sett mig redlös och pinsam.
När jag är nykter är jag rationell, snäll och glad, så jag förstår inte riktigt själv hur kontrasten kan bli så pass stor.
Jag försöker ofta lova mig själv att nästa gång blir det bara 2 glas vin, sen vaknar jag på morgonen med kläderna på och undrar hur jag kom hem och är livrädd för att kolla min telefon.
Jag vet inte vad jag söker här. Kanske behöver jag mest få ur mig detta inför människor som förstår. Få "säga" detta högt.

Gunda

Härligt, och i morgon vaknar du utan ångest och bakfylla.
Lika gör jag, vi åt räkor och en god sallad med alkoholfritt vin, nu en ostbricka med god ost och alkoholfria vinet.
Jag är glad för oss, i morgon mår vi bra!!!

Karin01

Födelsedagskalas för en släkting idag. Mycket folk och stimmigt och därmed en prövning. Drack ett glas bubbel och ett glas rött till lunch och tog sedan en tur i butiker. Kom tillbaka igen och drack två glas bubbel innan jag lekte med släktens barn en stund och sedan en promenad. Tillbaka inne drack jag två glas rött och nu ligger jag i sängen med en bok och ska snart sova.
Utspridd över dagen så kände jag aldrig av alkoholen utan har kunnat njuta av den istället.
Tack för att ni finns.

Unicorn

Skönt att se att du har haft en trevlig helg och klarade prövningen i stimmig miljö :). Klapp på axeln och va nöjd med dig själv :)

Gunda

Tack för att du frågar. Jo jag mår bra, är på min dag 9 och är nog mer beslutsam än jag någonsin varit. Det här kommer
jag att klara. Men så klart har också jag svåra stunder. Men inte så svåra så att jag inte klarar det.
kram

Karin01

Härligt med nio dagar! Var hittar jag din tråd så att jag kan följa din resa?

Gunda

heter "Vill förändra mitt liv", finns under, Förändra sitt drickande.
Trevligt om du hittar dig.
kram

M66

Jag har lärt mig en hel del i den här tråden. Jag har också ett förflutet med återkommande episoder med okontrollerat drickande. Då blir jag vansinnigt berusad. Jag blir djupt ångerfull och gråter hejdlöst. Jag har försökt hålla mig till en bestämd mängd. De senaste fredagarna har jag sedan gått ner på kvarterets pizzeria och tagit två öl till. Efter det är hela lördagen förstörd. Det fina är att jag får avsmak för alkohol efter en praktfylla.

I fredags hände det som aldrig får hända. Jag hade min dotter (16). Hon skulle sticka direkt från skolan och komma hem ca 23. Då hade jag ju gott om tid för mat och några öl i köket och en flaska vin till maten - mysigt! Senare gick jag till pizzerian och drack mer öl. Efter det stötte jag på min alkoholiserade granne och följde med in i hans lägenhet. Naturligtvis bjöd han på mer. Timmarna gick och när jag kom hem till lägenheten hade hon stuckit till sin mamma. Tillsammans hade de ringt flera av mina vänner för att fråga efter mig. Så otroligt pinsamt. Lördagen var helt förstörd och jag fick ringa runt till mina kompisar i bakfyllan och förklara. Min dotter kom tillbaka till mig igen på lördagen. Hon sa till mig att jag aldrig får göra så igen. Jag hoppas det inte blir så. Jag vill dricka sällan (max 1-2 ggr/v) och aldrig mer få minnesluckor och en bakfulla som ibland sitter i två dygn.

Karin01

Det gick tyvärr inte så bra i fredags. Börjar känna mig som en skiva som hakat upp sig.
Så här illa har det aldrig varit förut, då har det åtminstone tagit månader mellan gångerna.
Det enda som förändrades i helgen var att jag åtminstone valde igår att höra av mig till fem personer som jag totalt ignorerat pga skam.
Fyra stycken svarade och det var otroligt fina ord om hur det enda de varit besvikna över är att de inte fått finnas där för mig. Det märkliga var också att de alla skrev att jag vid det tillfället som fick mig att dra mig undan visserligen varit full men varken sagt eller gjort något märkligt och att de därför inte förstått varför jag ignorerat dem.
Det känns skönt att jag tog mig i kragen och visade dem den respekt de förtjänar.
Nu är dock största utmaningen att våga gå till jobbet imorgon eftersom jag var ute med folk från jobbet i fredags.
Skam. Denna vidriga känsla.

Jag måste sluta med denna övertro på mig själv. Jag kan inte dricka på pubar och barer. Så är det tyvärr bara.

Unicorn

Tråkigt att höra att du råkat på ett bakslag i helgen. Så lurigt med alkohol att man aldrig riktigt vet hur det kommer att slå, beroende på daxformen mm. samt att personer som du och jag aldrig kan känna av riktigt vart gränsen går, när är det tillräckligt.
Bra att du tog kontakt med de personer du undvikit så att dom kan finnas där för dig, det låter som du har ett gott hjärta och många personer som bryr sig om det, värt att vårda! :)
Nu har du ju också kommit på ett nytt ställe där det är läge att undvika alkohol, en steg framåt! Det är bara att kämpa på så tar du säkert lärdom från detta! Kram

Karin01

Ligger i sängen och våndas.
De jag var ute med i fredags är kollegor och det river och sliter i kroppen att jag måste gå till jobbet imorgon. En kollega ringde en vän från min telefon och frågade om min adress.
Jag minns inte slutet av kvällen och ångesten nu är så massiv. Den skrämmer mig inte då jag vet att det "bara" är ångest, men hela kroppen strejkar av tanken på att behöva träffa dem imorgon.

Yanna

Hej, jag vet att jag tycker att vin är alldeles för gott & dricker det gärna & antagligen för mycket ?. Nu genomgår vi hälsotester på jobbet & jag har lämnat blodprov & ska träffa doktorn på onsdag. Skäms för mitt beteende & har drömt mardrömmar om läkarmötet i flera veckor nu. Har dåligt samvete för att jag nog inte passar in i normalitetsmallen men mår ju relativt bra?! Är jag i total förnekelse eller finns det nyanser på alkisskalan?!

Unicorn

Jag har varit där så många gånger, förstår precis vad du menar! Ångesten äter upp en, med tanke på att man inte minns vad man gjort sagt mm. Det finns ju bara en väg ifrån det här och det är bara att bita i de sura äpplet, gå till jobbet och lova dig själv att det inte kommer upprepas igen.
Eventuellt hålla dig ifrån fester med kollegor på ett tag.
När man verkligen är nere på toppen så försöker jag muntra upp mig med tanken att vad bra att man är frisk och kry och fortfarande kan bli en bättre människa :).
Och tillslut mår jag dåligt över att ja tyckt så synd om mig själv när det är så många människor som kämpar med att bara överleva.
Känns det lite bättre idag? Kram

Hu ja vet hur du känner, det är verkligen inte roligt. Men tänk på att du förmodligen är din största kritiker och att dina jobbkompisar inte är insatta i din situation. Sträva efter bättre dagar, de kommer. Och försök vara snäll mot dig själv. Kram

Karin01

Uppskattar er så mycket.

Sitter med den här känslan att det börjar bli så löjligt att jag tror att det går så bra och sen "hoppsan" igen.
Som att all trovärdighet om att man "bestämt sig" bara försvinner.

Karin01

Mina AW-planer blev inställda vilket känns ganska skönt även om det såklart känns trist att behöva vara hemma för att undvika "skandaler".

Jag har sista veckan pratat en del med några nära om mitt problem och de har alla tyckt att jag bara bör dricka i deras sällskap på lokal.
För mig känns det på något sätt fel att gå med på att andra ska behöva "vakta" mitt glas och någonstans känner jag att jag borde stanna hemma om jag inte kan lita på mitt eget beteende.

Vad tycker ni? Rätt eller fel att de ska hjälpa mig landa på två glas?

Hej Karin01, kan ju bara prata för mig själv. Men efter 2-3 glas skaaaa jag ha mer, så då kan folk säga vad dom vill. Dessutom har jag en tendens att vilja göra tvärtom vad andra säger åt mig göra, så för mig är det dödsdömt. Kram