Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit. Är ett extremt bra stöd bara att läsa om andras upplevelser och försök samt att skriva av sig.
De gånger jag själv lyckats få till bra perioder har jag aktiverat mig med träning. Jag har tvärtom vad alla säger gjort ett schema o trappat ner. Från mitt vanliga drickande ner till ett glas "sista kvällen" och sedan noll. Under perioder har jag också noterat exakt mängd jag druckit varje dag. Ger ofta en trist bild men kan ge en lite insikt att man faktiskt inte kan hantera alkohol.

Jag kom dock in i en lång dålig period och det fanns inga utvägar förutom att be om hjälp. Att erkänna för sig själv och att berätta för dom runtomkring är ingen lätt historia men extremt värdefullt. Har det inte gått fullt så långt kan du alltid kontakta ngt beroendecentrum. Finns flera bra.

Är ofta svårt att lösa själv. Själv gjorde jag det drastiska att avgiftade mig helt och hoppa på antabus. Hade jag inte erkänt o berättat för vänner, kollegor och familj hade det nog inte gått denna gång heller. Nu känner jag hopp.

Finns en rad andra mediciner som kan hjälpa men som alltid bör det kombineras med samtal och hjälp. Finns tyvärr inget mirakelpiller som hjälper.

Kämpa på.

Tack för att du skrev detta! Grymt bra skrivit. Denna text ska jag läsa nästa fredag och varje helg när suget efter fest och sprit kommer. NU ska jag fanimej klarar det efter tusen försök. Nu jäk...!!!!!. Känner igen alla saker du och andra skriver. Dricker tills sista droppen hela tiden. Kan lätt dricka en 70:a. Helt sjukt och nu börjar jag må pyton även psykiskt. Det var sista gången igår jag drack och var hemma kl 03.00 och sen har en liten dotter på 14 månader. Sambon börjar tröttna, ändå har jag fortsatt. SNYFT!!!

Blir så himla glad över att läsa detta, du är värd stöd och bra hjälp. Fint att du tog steget. Lycka till nu!

Hej Carl73,
du gör samma resa som jag gjort.
Vill tipsa om Nämndemansgården på Jälla. Där får du möjligheten till en bra start på ditt nya liv. Att få komma iväg 5 veckor var precis den nystart jag behövde. Nykter, lycklig och fri från alkohol idag sedan 13 månader. Har ett underbart liv idag.

Vill sedan tipsa om Mariagruppen (AA) som ligger i närheten där du befinner dig nu. Du kommer mötas av förståelse, pepp-talk och kärlek.
Prova särskilt mötet på fredag 1830 då det är mycket skratt, men alla möten på Maria (St Paulsgatan) är bra. Det finns många där med lång nykterhet och vi andra lär oss snabbt hur underbart livet blir utan bedövning.

Det du gjort är inget annat än början till ett storverk. Du har lagt alla korten på bordet och kommer få stor respekt från din omgivning. Senare, när du själv fått nykter tid, kommer någon i din omgivning att kontakta dig och be dig om hjälp så registrera och lägg allt på minnet vad du går igenom nu..

Var stark. Kram.

ps. exakt samma resa faktiskt, nästan lite ruskigt, jag vaknade också upp med svår ångest på Island. Vår berättelse skiljer sig i att jag skrev in mig på St Görans ;)

Varenda ord. Du beskriver min situation på pricken.
Du verkar dock blivit lite förnuftigare. Helt klart, men jag är snart också lika förnuftig :) vi kämpar tsm! Kram

Varenda ord. Du beskriver min situation på pricken,. Du verkar dock gått blivit lite förnuftigare. Helt klart, men jag är snart också lika förnuftig :) vi kämpar tsm! Kram

Å så otroligt starkt gjort. Vet du att det kanske inte är så farligt att upptäcka det där som du har dövar med vin. Alkoholen i sig skapar ju ångest. Och till slut dövar man ångesten som skapas av alkoholen också med alkohol. Allt i en enda röra. Jag har faktiskt älskat att upptäcka mig själv igen. Det har inte hindrat ett återfall nyligen, men då har jag också lärt mig i vilka sammanhang jag vill fly med alkohol. Du har en spännande resa framför dig.

OCH klokt gjort! Vilket enormt steg du tagit...jag är full av beundran!!!
Nu kan det bara bli bättre...

Tog det första steget och insåg att jag ljugit för mig själv och de mina nära runt omkring. Jag har alkoholproblem så är det bara.

Åkte till Capio Maria även hur hemskt jag vet att det är där. Blev inlagd på avgiftning direkt.

Tog sedan det andra beslutet. Att berätta för familj, vänner och kollegor. De tio samtal jag ringde är nog det värsta jag varit med om. Min familj, mina vänner och kollegor fick alla sanningen utan några omskrivningar.
Ingen hade förstått. Ingen hade anat. Jag som alltid varit så glad och skött jobb etc. Det senaste 6 mån har allt bara varit en fasad.

Är dom värsta samtal jag någonsin gjort.
Vad tror ni hände? Alla gav mig ett enormt stöd. Alla har messat o ring de dagar jag legat inne.

Bara vetskapen att så många nu kommer ha koll på mig är en bra drivkraft.

Nu börjar dock nästa tuffa resa. Vad är det för ångest som jag dövat med vin? Har en del saker som måste förändras i livet.

Bokat in mig för samtalsterapi en dag i veckan till att börja med.

Nu skall en ny människa skapas

Jag har samma problem som du fast tvärt om. Jag dricker på vardagar och är nykter på helgerna då familjen är hemma.
På måndag hasar jag mig iväg och köper öl som jag pimplar när jag är ensam och på kvällen bestämmer jag mig för att inte göra det på tisdag. Men!!! Osv.

För mig är det pensionärstristess och en stunds flykt in i dimman. Hur korkat som helst men väldigt enkelt.

Du skriver att du är uppstyrd, upp tidigt. Min fundering är om du väljer att vara uppstyrd så skapar du en struktur och kanske ett alibi för ditt drickande. Du sköter dig till vardags om du förstår vad jag menar.

För mig skulle det inte funka med att köpa en mindre förpackning. Jag får inte köpa alls om det skall gå bra.

Lycka till

Jag kommer från anhörigsidan men var inne och tittade här. Du ville veta om någon avgiftningsklinik. Jag googlade lite och hittade två: en i Söderhamn (Selfhelp) och en i Vidsel i Älvsbyn (Renkronan). För avgiftning av alkohol tar det 4-7 dagar, står det.
Jag önskar att det går bra för dig.

Plockar upp en gammal tråd. Jag har exakt samma problem men har inte förrän nu förstått vad det troligen beror på. Har druckit lite för mycket vin i ett par års tid men har upphört helt för någon vecka sedan då jag till sist insåg kopplingen mellan höga levervärden, öm lever och alkohol. Jag är jätterädd att det ska vara något allvarligt och ska träffa min läkare nästa vecka. Måste ju kolla vad det är. Hur jobbigt det än blir att lägga "korten på bordet", eftersom jag inte sagt något tidigare. Jag undrar även jag ifall andra här har erfarenhet av detta och isf hur det har gått för er?

Hej skagen12.
Välkommen hit. Jag kan inte svara på om du har alkoholproblem, men du beskriver ju ändå något som du upplever som ett problem.
Jag är alldeles övertygad om att du bara vinner på att avstå. Vad är så viktigt med alkoholen att du inte skulle kunna vara utan den?
Du har precis ALLT att vinna med att fortsätta avstå!

Du beskriver också att alkoholism finns i släkten. Alkoholism är en sjukdom och den är ärftlig. Detta kanske också kan vara ett argument att avstå.

Oavsett vad du väljer finns fantastiskt stöd att hämta här. Ingen dömer, bara stöttar. Här finns också massor av berättelser från personer i liknande situationer som din. Läs andras trådar. Där finns mycket att hämta.

Återigen, välkommen hit!
/Z

Hej! Jag förstår vad du menar, det här med att ha nyktra perioder (graviditet och amning tex) men sen ramla direkt tillbaka som att den där nyktra tiden inte ägt rum. Jag har själv perioder av samma beteende. Med ångest som påföljd.
Råd till dig som kanske funkar...som jag brukar använda själv - om jag MÅSTE tillfredsställa suget blandar jag ut vinet (är också bib:are) med mineralvatten. Om en röst inom mig viskar att jag KANSKE INTE MÅSTE dricka vin fångar jag snabbt upp det genom att hälla i mig vatten ur vinglas och sen plocka undan disken, en avledningsmanöver!
Samt det flummigaste - jag brukar diskutera med mig själv om vinet för att ifrågasätta skamkänslorna. Varför vill jag dricka? Vad kommer det leda till? Vad tycker min man och mitt barn om när jag dricker? Vad tycker jag själv?
Jag ser inte mig själv som en alkoholist som måste leva nyktert men jag har en tendens att slå över mot tristess/vana/ångest/oro etc och tröstar mig med vin. Jag dricker givetvis även för att ha roligt, men när det kommer till fest måste jag inte dricka, jag har roligt utan. Hatar dessutom att vara uppe sent så jag dricker helst på eftermiddagar. Jag tänker att du kanske kan prata med dig själv om dina alkoholvanor utan att döma? Tex fråga dig själv om du dricker av tristess? Och tänka utifrån det vad du kan göra istället? Jag tror att många människor dricker för att dom inte vet vad dom annars ska göra för att slappna av/flumma bort/ha roligt med sig själva. Hur har du det?
Kramar till dig

Tack Res?
Ja då har ännu en period av långledighet och högtid passerats utan bedövning. Känns som jag bytt ut bedrövliga berusade perioder mot nyktra friska! Smart val och det känns rätt.
Äntligen verkar våren vara här och den vill jag ta vara på och komma ihåg så jag fortsätter en nykter dag till och håller mig till min plan ?

hur går det för dig? Det är ju trots allt helg och då kan det vara svårt. Jag har köpt cola!! :-)

Vardagen har flutit på bra denna vecka, sjuka ungar och mkt pysslande med tider hit & dit men inge sug efter A. Dock kommer helgen nu och det är nu utmaningen kommer. Vill verkligen ha en nykter helg, min kropp o själ behöver det. Laddat mentalt hela veckan. Bunkrat upp med massa gott att äta plus alla alkoholfria drycker man kan tänka sig! Så nu har jag inget att skylla på. Och fördelen är att vi inte är bortbjudna nånstans utan har bara en lugn helg planerad. Så skönt! Håll tummarna!

Wow vilken bedrift! Förstår att det måste kännas underbart! Härligt jobbat och vilken fin present till dig själv, hälsan och välmåendet! :D
Heja dig och fortsatt lycka till! :D

10 veckor eller 70 dagars nykterhet, man kan ju säga som man vill. Jag säger att det känns förbaskat skönt iaf??

Men om du är utmattad, deppig, trött eller äter dåligt så kan ju det kanske leda till att du är mer lättpåverkad?

Annars kan jag säga att även jag hör och märker på alla jag känner att de har druckit, trots att de inte har druckit mycket eller har problem. De låter gladare, piggare och ibland segare. Det märkte jag aldrig förut då jag själv drack...

Kram på dig och hoppas att du mår bra!

Härligt att du kan tala öppet med din fru och alkoholen och hur du känner. Att ha stöd hemma är värt så mycket. Bra att du hittat hit till detta forum. Läs trådarna, där kan du finna några som har liknande historia som du. Att skriva på forumet ofta kan vara ett sätt att sortera sina tankar och att gå tillbaka och läsa, då och då. Ibland när jag läser det jag skrivit i min tråd elelr i andras tråd, kan jag känna, oj har jag skrivit detta. Det är så lätt att glömma och förtränga, så att påminna sig om varför jag/du/alla vi, vill sluta är viktigt.

Lycka till med din resa till det nyktra riktiga livet!

Klarade denna helgen utan en droppe! Helt underbart! Nu återstår alla andra helger men det ska gå! :-))

Jag håller med dig. Jag gör det väl mest för mammas skull (jag tycker egentligen att hon är helt ute och cyklar och sen hon pensionerades så har hon åsikter om allt och alla, speciellt mig och mina syskon), men kanske bara för att bevisa henne fel.
Samtidigt så har du ju helt rätt. Dels så var ju faktiskt min pappa alkoholist och dels så har ju jag också läst mig till att första steget är förnekelse (tror jag). Men jag försöker köra lite uteslutningsmetoden här. Jag har läst lite här och på andra sidor och jag är extremt sällan bakis (fast i tonåren var jag det oftare), jag har aldrig i mitt liv tagit en återställare, jag dricker inte så ofta mer än 1-2 glas vin, jag har aldrig ångest efteråt, jag gör inte saker jag ångrar när jag har druckit och jag har inte blivit osocial eller missat saker pga att jag har druckit.
Det jag däremot gör är att dricka flera gånger i månaden, någon gång (svårt att säga när, men under året som gått skulle jag säga iaf) har jag druckit lite mer än jag tänkt och sen att jag ibland verkligen kan längta efter att ungarna ska lägga sig, så att jag och maken kan duka fram lite gott och mitt glas röda till det... Mamma tycker att det märks att jag druckit efter bara några klunkar och att jag verkar tåla mindre nu för tiden.
I dont know...

Så svårt att svara på men....
Alkoholproblem är det väl om det på något vis påverkar en själv eller människor i ens omgivning negativt. Så brukar jag tänka. Att jämföra mängd med vad andra dricker eller hur ofta är inte rätt väg att gå, det viktiga är hur det man själv dricker, påverkar en och vilka konsekvenser det får.

Det du skriver gör inte mig oroad. Jag tycker att det låter som att du har det under kontroll. Samtidigt kan jag inte säga till dig att det inte är någon fara för jag vet inte. Din mamma verkar oroad och det kan ju bero på annat också, hon kanske ser att du inte verkar må bra och är orolig att du ska ta till alkohol. Du har ju tex börjat äta medicin nyligen...

Sen är det ju väldigt vanligt att vi som faktiskt har eller har haft alkoholproblem inte till en början (eller in i det sista) är villiga att se att vi faktiskt har problem och dricker på ett destruktivt sätt, det gör mig konfunderad när det gäller dig och din fråga här. De flesta som skriver här vill ha hjälp och stöd kring att minska sitt drickande och är på det klara med att de dricker för mycket eller på ett felaktigt sätt.

Din frågeställning skiljer sig lite i mängden :)
Hoppas du får fler svar och tankar här. Det är intressant det du undrar över tycker jag. Kram

Gör någon annan det?
Jag tycker att det är jätteviktigt att du hittar något nu som kan hjälpa dig för du beskriver en tillvaro som du förtjänar att få hjälp att förändra.

Alkohollinjen.
Dit kan man ju ringa anonymt och få tips, råd och stöd.

Prova att ringa dit, de kanske vet något.

Snälla var rädd om dig.
KRAM