Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är nästan omöjligt att de plockar barnen i Sverige. Jag har själv varit två gånger på utredning för detta pga lob inom ett år. De lade ned utredningen direkt. Så att om man söker hjälp via vc för alkoholproblem ja den risken är minimal. De måste visa att du är direkt olämplig ochdet är svårt. Du kan spärra delar du bestämmer själv om du inte vill visa för vårdgivare. De får nödöppna Om det är fara för ditt liv. Jag förstår din oro hade samma oro men de lugnade mig på Soc och ville hjälpa. När de upptäckte att jag aktivt sökte hjälp så undrade de om de kunde bistå.

Alltså spärra journalen...?

måste jag ju göra ändå då och då pga medsen jag äter, men behöver ju inte säga att jag vill kolla det för att jag vill äta antabus? Och sedan undrar jag vad du menar med att man kan spärra den? För vem?

Har man barn så kan de ha anmälningsskyldighet.
Att någon skulle komma in och vilja ta mina barn är det jag är mest rädd för i hela världen.

Och jag vet inte om jag köper det där med kemiskt beroende. Jag tror det är väldigt psykiskt i mitt fall!
Kemiskt beroende har jag sett på nära håll och då får man riktig avtändning. Det har aldrig jag fått. Visst kan jag bli bakfull som alla andra, men dagen efter det mår jag sååå mycket bättre än jag skulle gjort om jag fortsatt dricka.
Däremot förstår jag ju att det är där en hamnar tillslut om jag fortsätter så här, men än så länge känns det väldigt psykiskt och OCD-aktigt nästan...

Varför är alla så rädda för att det står i en journal som inte en enda människa mer än sjukvården kan se. Du kan ju spärra den tom. Nja jag vet personer som tagit antabus i 15 år utan problem. Att man vill ta en kontroll är ju för att se om du har leverskador eller inte är frisk. Jag har ätit antabus i 1 år nu utan problem.

Hur är det förresten med det? Är det så skadligt för levern som man hör? Alltså är det farligt att börja med det utan att konsultera läkare innan? Vill helst inte ha med det i min journal...

Alkohol både dövar men ger också ny ångest. Ofta så får man ångest för att man börjat dricka. Vet att det är fel men kan inte sluta och lyr då in i dimman. Du har barnet val att göra och det är att sluta idag. Visst du kommer må skit i några dagar men du måste nog för att överleva och få ett hyfsat liv.

Alltså det konstiga är att jag alltid får ÖKAD ångest när jag dricker. Det är därför jag måste fortsätta tills jag blir full, annars hatar jag det som sagt.
Jag var i stort sätt nykterist tills jag var typ 23 år. Då började jag dricka från en dag till annan för att jag minsann skulle visa min mamma att hon var alkoholist! Dvs visa henne hur det känns när någon nära missbrukar på det sättet.
Hon var det typiska förnekelsetypen som ville ha det till att hon inte alls var beroende. Så jag började dricka på ren trots!
Dagen efter ringde jag min väninna och sa att nu är jag alkoholist! Hon skrattade så klart, men jag fortsatte från den dagen att dricka mig full var och varannan dag i två år ungefär.
Gick upp 45 kilo på 1,5år och jag "lyckades" tillslut med mamma. Hon erkände att hon hade problem och precis när vi skulle ta tag i det så dog hon. Hon passade på att dö den ENDA jävla gången jag inte var i stan och kunde ta henne till en avvänjning.
Pappa var redan död sedan i tonåren. Alltså min tonår.
Efter mamma dog träffade jag en man som tog precis alla andra droger än A, och skulle rädda honom...
Jag vet verkligen inte vad jag håller på med.
Är lite orolig att berätta för mycket ifall nån skulle känna igen för många detaljer...

Men tack för svar förresten!

Ditt beteende låter onekligen ... intressant. Lite mystiskt också. Jag undrar lite över vad det är du vill uppnå när du dricker. Är det för att slippa ångest, sova bättre eller sympati-/straffdricker du genom ditt medberoende? Dricker du ensam? Hur känner du dig när du sen ska gå och lägga dig? Vem dricker du för? Är det för att du själv ska koppla ner och koppla bort eller försöker du normalisera nån annans dryckesvanor.

Blir nyfiken, berätta gärna mer. Och välkommen hit!

/Lena

Jag var livrädd när jag tog kontakt med AA. Tänkte att här passar jag inte in. Ack så fel jag hade. En varm atmosfär och stämning. Man fick prata om det som kändes bra. Man fick höra helt vanliga människor berätta om deras öde kring alkoholen. Jag ÄR INTE ENSAM. Så himla skönt. När jag gått därifrån så var jag laddad med ny energi. JAG är en NORMAL människa. Nu i efterhand kan jag skratta åt hur dumt jag och andra agerat. Gömt sprit, hällt det i vattenkannor. Smusslat ute bland stubbar mm. Ja vi är helt vanliga människor. Detta är min erfarenhet av AA.

Angående uppvaknandet/insikten så behövs det en spark i bakändan. Det fick jag och det gjorde att jag idag har jobb, familj, barn, villa, Volvo mm. Om inte hade jag inte ens haft ett liv värt att leva.

Ta en dag i taget. Var stolt över dig.

Ja den svenska sjukvården är ju inte så uppdaterad på alkoholforskning. Vi ligger ca 30 år efter USA som är ledande inom alkoholforskningen. Så tyvärr så kan man mötas av en viss nonchalans ibland. Jag personligen har haft god kontakt med sjukvården när det behövts. Så bra att allt går åt rätt håll. Nykterheten gör att man mår bättre helt enkelt.

Dina sista inlägg visar på en annan insikt, en ny mognad. Bra att du hade en vit helg, det hade jag också. Visst kan det vara tråkigt, men jag är ganska övertygad om att det blir mycket bättre när det blir några vita veckor i följd.
Du skriver ibland att alkoholen är det enda som ger dig glädje. Mitt tips är att du söker inåt, se in i dig själv, vad tycker du är kul, viktigt, vilka är dina intressen. Vad hindrar dig från att engagera dig i det som du tycker är kul och/eller viktigt?
Finns det skyddsmurar du byggt för att inte bli sårad eller för att inte misslyckas? Riv de murarna.
Mitt tips är att börja meditera, det är som ett skumbad för själen.
Kram

Skönt att du fått hjälp! Och hoppas att du får lite frid, så att ni kan ordna upp livet igen, du och din fru. Skriv av dig här på forumet istället för att ta till a. Känner igen beteendet att använda a för att undvika konflikter.

Var på läkarstationen & sa till på skarpen, ingenting jag brukar göra jag e rätt lugn av mig, fick träffa en ny läkare, som förstår mitt problem. Satt & grät inne hos läkaren när jag berättade om mitt liv & mitt beroende. Jag känner mig inte beroende! Jag kan sluta dricka när som helst! : Varför vill du då träffa mig säger läkaren: jag e tyst en stund, sen svarar jag tyst, jag e sjuk. :Så bra att du kom till mig då: sa hon, *Det du har gjort nu, genom att komma hit & prata med mig i dag, det betyder att du redan kommit långt på vägen. Mycket snack efter deten jag kände mig som en ny man efter detta. Fick recept på, selincro samt på nalrexon. Provade det första nga veckor. funkade inte. Däremot kan jag rekommendera nalrexon. Mår skitbra, lite trött vissa tider & sover oroligt, men tror det blir bättre. Vet inte hur det funkar, men jag tänker inte på alkohol längre, okej ska inte ljuga! Visst hade de suttit fint med en öl kanske? Men jag tänker inte på det, de e som om det blockerat hjärnan, & jag mår skitbra.

Vart kontaktar man en alkoholterapeut?

Tack för ditt tips, ska fundera på det och kika närmare. Tog inte illa vid mig, tvärtom :)

/ E

Jag som ska be om ursäkt för mitt naiva "påhopp", vad söker jag liksom och vad vill jag höra.. Jag har ju anmält mig här eftersom jag inser själv att jag har problem och vill höra från någon som har lite mera erfarenhet än mina vänner vad jag borde göra och hur pass illa det är, egentligen borde jag förstå det själv, men alltid skönt att bolla med någon som vet vad han/hon snackar om och att man förhoppningsvis tar åt sig mera då än att lyssna på sina vänner.
Tack för ditt stöd, har avklarat en vit helg nu och det var det bästa jag gjort på tre månader, även om jag mestadels sov och hade väldigt tråkigt så lyssnade jag för första gången p länge på min kropp.

Jag kämpar på..

kram E

Du har utvecklat ett kemiskt beroende och din hjärna kräver a men din kropp inte. Ibland så dricker man för att fly.
1. För det första se till att inte ha något hemma.
2. Försök att ta en dag i taget
De första dagarna är värst med abstinens och ångest.
Jag tycker du ska kontakta vårdcentralen och fråga lite om alkoholmissbruk du kanske kan få samtalsstöd eller annan hjälp.

Tack answe77.
Ska också läsa igenom alla trådar för inspiration.

Bra att du själv kommit till insikt om att ditt förhållande till alkohol inte är bra. Tror det är viktigt att du sätter upp ett mål med vad just du vill i framtiden. Dricka, dricka måttligt eller inte dricka alls? Jag själv har genom att läsa andras trådar och skrivit i dem fått en helt annan syn på mina problem. Mår även bra av att skriva av mig då o då i egna trådar. Det som från början verkade vara ett problem som bara jag hade visade sig vara mer vanligt än man tror med många olyckssystrar och bröder. Jag får mycket peppning och blir inspirerad av att läsa om andras resa och kampen de för. Även om det ibland är sorglig läsning och mycket uppförsbacke. All lycka till dig!

Finns även andra läkemedel förrutom Antabusen och det är
Naltrexon som tar bort effekten av alkoholintaget.
Förstör allt det roliga:-/

http://www.paihdelinkki.fi/sv/databank/informationssnuttar/droger-lakem…

Man kan även boka tid hos en alkoholterapeut och diskutera sina alkoholvanor enskilt, mildare än AA mötena.
Jag gjorde det och det fick mig till insikt efter ett års behandling. (gratis).

Missuppfatta mig inte angående detta, skriver det av egen erfarenhet och vill bara vara en hjälpande hand.

Hoppas din vita månad håller i sig.

Jag har nu fixat kommentaren från Heatpump. Tänk på att det inte går att använda alla typer av emojis i vårt forum. En del sådana kan föra att kommentaren inte publiceras. /magnus

Nej din pappa kan inte få sparken och det är ingen fara på så vis. Du är myndig och det blir bara du själv som får ta konsekvenserna av det som hände. Tråkigt, men kanske kan du vända det till något positivt. Köra bil onykter (tro mig, jag åkte precis dit för rattfylla själv) är verkligen ingen bra kombination, alls.

Du kommer få en del att pyssla med nu då du blivit av med körkortet och så. Även om din pappa säkert kommer att bli arg, så är han ändå din pappa och du kommer säkerligen att behöva hjälp/stöd med det som kommer att ske härnäst. Men som sagt, det är ingen fara med hans jobb. Glöm inte bort din egen hälsa bara, det är inte nyttigt i långa loppet att festa varje helg.

Nej det kan han inte. Du kanske ska fundera över dina alkoholvanor

För det första skriver jag inte att du är misslyckad utan att det är ett misslyckande att det spårar ur om man dricker. Om du tolkade det på annat sätt ber jag dig i så fall om ursäkt om du tog illa vid dig. Om du noga läser ditt första inlägg sakta och där du skriver att när du druckit så har det varit ett under att du inte råkat mer illa ut. Ja vad är definitionen på en missbruksperson? För mig är en missbruksperson som har ett sug efter exempelvis alkohol, tabletter, droger eller annat som påverkar den centrala nervsystemet på något sätt. Om man ofta dricker så mycket att man blir full, gör dumma saker eller kanske försätter sig i farliga situationer. Framförallt när det händer upprepade gånger.
För mig är självmedicinering med alkohol ett missbruk eftersom alkohol inte är en medicin utan ett cancerframkallande nervgift. Har själv missbrukat alkohol, suttit i fyllecell, självmedicinerat med alkohol. Visst alkohol dämpar ångest men när alkoholen lämnar kroppen så får vi än värre ångest och kanske abstinensbesvär. Om du missbrukar alkohol eller inte kan ju bara du svara på och tycker du inte att du missbrukar alkohol så är det ju inget problem.

Tyvärr så är avhållsamhet en nyckel till framgång för ett nyktert liv. Om du tagit illa vid dig av mitt inlägg så ber jag dig uppriktigt om ursäkt. Jag hoppas att du på något sätt får rättsida på ditt mående och önskar dig lycka till.