Senaste kommentarerna i forumet

Har just läst din tråd, jättebra jobbat! Helgen kan som du skriver vara en utmaning ibland, men jag har verkligen börjat älska helgmornar utan bakiströtthet. Att sitta med kaffet och läsa och känna kroppen må bra, det har blivit den nya njutningen istället för vin kvällen innan. Kämpa vidare och läs på om alkohol, själv har jag börjat känna det som en belöning att inte dricka. Försöker hålla fast vid den känslan.

Keep up the good work!

Kram ?

Hållit mig nykter nu en och en halv månad vilket känns fantastiskt. Ska verkligen fortsätta den resan med hjälp av alla er andra som är i samma situation. Lycka till alla därute, kram

Det var ett tag sedan du skrev här sist. Hur är läget?

Kram ?

Om jag kommit undan med min psykiska hälsa i behåll återstår nog att se... ?

Min vän hörde av sig idag via sms. Efter ett antal timmar beslutade jag mig för att svara med en hänvisning till ett bibelcitat.

Han skrev för några dagar sedan att han inte skulle komma till onsdagsgruppen. Trots det skrev han idag att han varit där igår... Tur att jag inte gick dit. Det är inte för att han skulle vara farlig på nåt sätt. Det är för att jag inte är säker på min egen reaktion. Jag kanske bryter ihop... ?

Jag ska försöka tagga ner lite. ?

Tack alla för era svar.
Ja det är sant, det är inte ok att barnen ska ge tillåtelse. Det är faktiskt väldigt egoistiskt. Tänkte inte så igår....
Ja fy sjutton, jag ÄR innerligt trött på detta. Tänkte på det förut idag, vilket lidande detta är. Först stress-smyga till systemet efter jobbet. Livrädd bli påkommen av någon jag känner el kollegor. Sedan konfrontationen av sonen och hans besvikelse. Sedan inte må så bra idag på något plan, varken fysiskt eller psykiskt. På det stora hela en väldans massa lidande. Jag ser det klart.
Har en telefontid nästa vecka med coachen, för att lägga upp en plan. Har slutat 1 jan varje år i flera år, och vet att det går. Det är efter ca 3 veckor som det brukar bli tufft och spricka.

Visade sig att det inte var så ”farligt” som det först kändes, blev några samtal men ingen uppföljning där utan det kommer ske via beroendeenheten. Läkarbesöket där gick bra och troligen kommer jag få gå i kbt. Allt gott! ?

Ligger visst en dag efter....

Ha en fin torsdag, hörrni!

Misstag är okej så länge vi lär oss något av dem, så vi inte gör samma misstag om och om igen. Var det något speciellt som triggade dig att dricka? Är det något du kan hitta strategier för att undvika?

Kram ?

Vilken omtumlande insikt. Förstår att du vill lära dig mer och se sammanhangen, men försöka att hia dig lite. Det är ingen panik - låt kropp och knopp hänga med i svängarna. Lägg några pusselbitar i taget och låt hjärnan processa och ”sova på saken”. Du behöver hushålla med din energi.

Klokt att du instruerade väninnan att inte informera er gemensamma vän. Tacka Gud för att du kom undan med din psykiska hälsa i behåll ??

Kram ?

Har några vänner som faktiskt tjatar på att jag ska dricka. Till dem har jag bara sagt halva sanningen att jag slutat dricka pga av mina mediciner. Inte för att jag är en alkoholist. Alla varningsklockor ringer också ang deras drickande.
Jag vet att det är deras problem om dom tycker att jag är tråkig som inte dricker men det tar hårt ändå att höra tjatet. Måste nog lägga korten på bordet. Dels för att få tyst på tjatet men också för att kanske få dem själva att se på ditt eget drickande med lite mer kritiska ögon.

Tycker faktiskt att livet börjar kännas lite ljusare och liiite mindre grått de senaste dagarna. Tack alla som hejat och peppat på mig. Visste väl att jag skulle lita på er!
Kram och ha en fin Lill-lördag!

Hej och välkommen, tolkar det som att du nu dricker 1 flaska vin på 3 dagar o därmed minskat din konsumtion. Det är nog en abstinens du har med skakighet, det kommer inte bli sämre utan bättre på någon vecka eller två. Faran med att minska sitt drickande är att man snabbt kommer tillbaka till ruta ett och lite till, om du utvecklad ett fysiskt eller psykiskt beroende, är vägen med kontrollerat drickande tämligen omöjlig, i mina ögon sett. Men klarar du det är det bara att gratulera. Bra att du har börjat fundera och vill ändra dina vanor till det bättre. Jullan

Vilken resa du är på!?
Jobbiga insikter men så utvecklande och spännande!
Att få förklaringar på varför man mår som man gör är en ofantlig lättnad. Då kan man gå vidare och bygga upp sin inre människa.
Lycka till ???

Kram
???

Hej! Jag kikar in här och tänkte bara säga att det glädjer mig att det går så bra för dig nu.? Du har ju kämpat på länge här och det har varit ömsom vin, ömsom vatten om man säger så.? Det verkar ju helt klart ha varit din järnbrist som ställt till det i alla år. Pga det har det varit omöjligt att få uppleva nykterhetens alla fördelar på riktigt. Jag tycker även att du skriver mycket här som jag håller med om till fullo.

Jag läste att du saknade lugnet, lugn, det kommer, det tar lite tid bara. Kram ?

Lycka till med VC, ja, det behöver ju inte vara järnbrist, men du beskriver en trötthet ibland som inte alltid känns normal. Kan givetvis också vara orsakad av alkohol etc, men om det är nåt annat är det bra att veta.

Du resonerar om drycker och att sluta innan man har bestämt sig. Jag bytte ut mot A-fritt. På så sätt slapp jag bryta både beteende och beroende samtidigt. Man vänjer sig vid smaken på blaskigt rödvin. För nä, det är inte gott, men har man druckit det regelbundet i flera år så har man vant sig vid smaken. Jag dricker Natuero. Verkar vara många andra som fastnat för det på sistone för det är ofta slut numera.
Nosecco vitt bubbel är gott. De vita vinerna är ju mer drickbara. Där finns det flera som smakar helt ok. Men jag dricker det mer sälllan. Det har varit mer rött och ja, som sagt man vänjer sig.
Öl finns det många många riktigt bra. Lågbudget är Falcons blå min favorit. Finns i 6 pack. Sigtuna Non Alco Pale Ale är riktigt god. Kanske 0,5 men jag tror ju inte att det är farligt. Finns alkohol i filmjölk också.
Ingefärsöl, Ginger Joe, smakar inte öl men blir en god drink. Lite rivig, inte så söt. På Glöggfronten vet jag inte alls, jag gilllar inte så söta drycker, så jag har hoppat över glögg.
Du kan ju testa att byta ut mot a-fritt. Det blir på sätt och vis ett enklare val än att sluta helt. Sen kan man lägga av helt (om man vill) när man är nykter och vid sina sinnens fulla bruk igen.

Förstår att du har det tufft.. Om jag får ge dig råd så se till att ha stöd på plats inför alkoholstoppet. Du har ju en vårdkontakt redan, kan ni göra upp en plan? Tror det vore bra för dig att inte vara ensam i kampen. Och börja trappa ned redan nu, så att första januari blir första nyktra dagen. Dina barn är ju tydliga med hur de känner och tror också på dig, annars skulle de inte bry sig så mycket. Så du har mycket att vara stark för, det här ska du klara!

Det är det som gör ondast tror jag. När man sviker barnen. Att svika sig själv är en sak, men besvikelsen i barnens ögon, den gör ont.
Och de har rätt att vara besvikna. Hade förhålllandet varit det motsatta hade jag gjort allt för att hindra dem att dricka, eller något annat skadligt.

Du borde inte dra in barnen i ditt drickande med att de ska ge tillåtelse. Har tänkt mycket på det där. Jag urskuldade mig med att det hände så sälllan. För det gjorde det. Men min äldsta var väldigt orolig. Det har kommit fram mer nu när jag har slutat. Man vill att det ska vara en hemlighet. Och det är så jäkla skambelagt att det blir hela familjens hemlighet. Att ha saker man måste dölja och inte kan dela med någon gör ont. Jag var tvungen att säga till min äldsta att hen fick berätta. Det hade hen redan gjort med sin närmaste vän men det var nog för att vi har haft öppna samtal om det tidigare. När vi haft den diskussionen om att hen berättats, tog hen upp det med fler vänner och en kurator. Hemskt att ha sin smutsiga byk ute i offentligheten berättad av någon annan, för hen kanske har en annan version än den jag har. Men jag tror att det var nödvändigt. Det är inte barnens hemlighet. Barnen ska inte ge tillåtelse, det gör de enbart för att göra dig glad (och indirekt sig själva ledsna). Det här är väl i princip det enda område där jag tycker att USA har kommit längre än oss. Det känns inte som att det är lika skamfyllt där. Jag tror att den väl bevarade familjehemligheten måste ut i solen och spricka. Sen får man ta det därifrån, men det är inte familjens uppgift att hålla det hemligt. Det ger för stor skada.
Jag hoppas och tror att du lyckas där den 1 januari Sattva. Att helt stänga dörren underlättar. Att vara hjärtligt trött på skiten underlättar nog ännu mer. Det finns så många negativa effekter av alkoholen som du slipper. Tror att du har stora förutsättningar att lyckas eftersom du har ett jobb med fokus på välbefinnande.

Åkte i diket i tisdags och igår och drack vin. Är så besviken på mig själv. Idag väljer jag att vara nykter. Så det så!

Råkade läsa ditt inlägg (sällan här numera) och tittade lite bakåt. Och du har rätt - du är exakt samma mamma, densamma som förut. En mamma med ett beroende och missbruk som hon kämpar med att få kontroll över.
Så bra att du hittat hit och söker hjälp! Lyssna på dem ’som gått före’ och ta till dig deras erfarenheter. De vet vad de talar/skriver om och kan vara ditt bästa stöd. Jag som vuxit upp med en missbrukande förälder och även upplevt missbruk i min relation önskar dig kraft att bryta och söka hjälp idag.
Det kommer inte att vara lättare en annan dag i kalendern.
Jag skriver också utifrån min erfarenhet att leva med en idag nykter man, många Alanonmöten och öppna AA-möten. Just nu finns många möjligheter att gå på möten online, till och med utan bild. Där finns många som varit och är i samma situation som du.
Jag önskar dig kraft att ta makten i ditt eget liv - det enda liv du har makt att förändra! Varmt Lycka till / mt

men så bra att du ser ’bilden’. Kram / mt

Nu rämnar murarna och insikt efter insikt rasar ner över mig som tegelstenar... ?

Nu vet jag varför jag känt sen min övre tonår att det varit nåt fel i vår familj. Jag har ju sett alla beteenden och symptom, förstått att mina föräldrar var "emotionella analfabeter" men inte kunnat sätta fingret på VAD som var fel för jag är ju uppväxt med detta, vet inte om något annat... Vi hade inget substansmissbruk i min familj och ändå passar jag definitivt in på kriterierna på "Vuxna barn". Lägg därtill in min HSP-personlighet, intuition, depression, ångest, missbruk...

Min pappa var Narcissist! Tusen pusselbitar faller på plats!

Herregud! Hur kan jag missat detta? Jag är 53 år och har varit intresserad utav psykologi och personlig utveckling hela mitt vuxna liv!

Jag kan bara förklara det med att jag naturligtvis hört ordet tidigare men aldrig förstått innebörden. Jag har alltid sett min pappa som "auktoritär" och mamma som det motsatta, dvs medberoende, innan jag visste vad det innebar...

Gud, hjälp mig! Jag kan inte sova! Mitt hjärna går på högvarv av att processa all denna nya information! Vad det innebär?

T ex min mamma, som jag kategoriserat som "energitjuv" med obefintlig insikt om sitt eget beteende och helt tar avstånd från detta.

För att inte tala om mig och de män jag interagerat med genom åren... Min man?

Jag känner en brådska att komma ikapp all denna nya information. Läsa böcker, titta på youtube... Jag är i akut behov av en erfaren terapeut med stor kunskap om narcissism!

Men nu vet jag vad som varit fel hela mitt liv. Hela min uppväxt och konsekvenserna utav detta... ?

På tal om "min vän" så fick jag idag ett sms från en gemensam, kvinnlig vän i AA. Hon berättade att han kontaktat henne och frågat om hon träffat mig på sistone för att han var "orolig" över mig. Hon visste inte vad hon skulle svara. Inom AA finns anonymitetsprincipen. Vi berättar inte vilka vi träffat på möten eller vad som sagts under våra "delningar".

Jag sa att hon under inga omständigheter skulle ge honom nån information om mig. Däremot förklarade jag inte varför. Jag har redan lärt mig tillräckligt om narcissister och vad som gäller vid "no contact".

Allt detta hänger i högsta grad ihop med alkhol/beroende/medberoende/personlighetsstörningar/dysfunktionella relationer/ångest/depression osv. Och varför traumabindning uppstår. Anknytningsstörning. Jag orkar inte ens fortsätta... ?

Gud kommer att hjälpa mig. ?

Det känns som att det går sakta uppåt. Efter en riktigt kass månad har jag börjat hitta tillbaka till lite energi. Har gjort fint hemma och känner mig inte konstant trött och nere längre. Och sakta men säkert börjat få space att fundera på vad jag behöver för att må bättre.

Jag har äntligen fått remiss till KBT, och hoppas att det kan hjälpa mig.
Och jag börjar få utrymme att på riktigt tänka på vad jag är bra på och vill i livet, vad som gör mig peppad.

Det känns skönt att få lite andrum.

Jag är väldigt glad att jag väljer att inte dricka, hittills har det inte alls varit ett problem, på grund av Coronan blir det också så mycket lättare att avstå.

Det är så klart tråkigt att inte träffa vänner, men jag tycker att digitala häng funkar väldigt bra, och det är så mycket lättare att välja bort alkoholen då.

Jag spelar gitarr, badar, tänder ljus, promenerar, yogar, styrketränar, lyssnar på poddradio, musik, läser böcker, kollar på film, det känns helt ok....

Mina ungdomar 14 o 16 år är här denna veckan. Förra "fyllohelgen" för typ 2 veckor sedan lovade jag dem att inte dricka på vardagarskvällar.
Ikväll föll jag igenom. Trodde jag hade försäkrat mig genom att skicka ett "godkännande" till dottern innan att köpa hem lite vin. Hon sa ja mot att bara jag börjar sluta helt i januari som jag sagt...
Så jag handlar hem glad i hågen.
Sonen kommer efter träning vid 21 och blir ytterst besviken att det står ett vinglas på bordet. Det känns mer än allt annat. Honom har jag glömt . Han har aldrig tidigsre dagar glömt något.
Han uttrycker att det är svårt att tro på mig alls nu. Vilket jag förstår. Och samtidigt är jag exakt densamma som förut, exakt samma mamma som just satt vid tv.

Jag tror att helgen kommer att gå bra. Har bestämt mig för aktiviteter som innefattar mil med bil .och sista chansen att få skjuta en älg innan säsongen är slut. Kämpa och njut när det är lugnt

Godnatt vänner

Tack Kaye för tips på alkoholfri öl och lyckönskningar!

Å tack Sisyfos för ditt svar! När jag pratar m vårdcentralen imorgon ska jag fråga om prov för att kolla järnbrist.

Jag vet att man kan sluta utan att ha bestämt sig även om det är lättare att sluta om man bestämt sig. Källan är beroendemottagningen...och det är mitt hopp??

Ses imorgon?