Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du berättar och påminner oss. Jag tror att du har SÅ rätt!

Kram ?

Otroligt sorgligt att dina barn tvingas uppleva att deras mormor indirekt väljer bort dem ?

Min mammas medberoende handlar mer om att stoppa huvudet i sanden. Pratar man inte om det så finns det inte. Plus att hon stängt in sig i en självcentrerad bubbla. Hon är oförmögen att hjälpa andra, hon tänker bara på sig och sitt. Därför var det aldrig med henne jag pratade när jag mådde som allra dåligast.

Mig har uppväxten präglat så till vida att jag också har svårt att prata allvar. Pratar man inte om det finns det inte sitter så starkt i mig. Jag är också starkt präglad i att klara mig själv. Jag är den enda jag kan lita på liksom. Därför var utmattningen så enormt knäckande, för då upplevde jag det som om jag svek mig själv.

Mina barn har en urusel relation till sin mormor också. Det verkar inte bekomma henne ett dugg. Och mina barn har en kanonrelation till sin farmor, det väger upp ❤️

Kram ?

du som varit nykter så länge kan väl börja leva normalt ? "

Ehhhh...va ??

"Ja det kan väl inte vara skoj att ständigt se andra dricka och du får bara titta på ?"

En sån person som resonerar på det sättet har inte en susning om vad ett nyktert liv innebär.
Det är totalt meningslöst att försöka förklara för hen att jag antagligen har många gånger roligare av att titta på fulla människor och att jag sen njuter av att se samma människor dagen efter ! Men ok...jag klarar inte en helkväll med helfulla, eller ens "salongsberusade", innan jag blir trött i hela huvudet av tjattret.

Mitt liv idag är så oändligt mycket bättre än när jag var aktiv alkis så ibland har jag svårt att tro det. Då är det bra att påminna sig på olika sätt bla genom att läsa här. Jag mår på alla sätt bättre idag och kan njuta fullt ut av alla mina sinnen som inte är bedövade med alkohol eller kemikalier.

Efter ett antal försök till att få hjälp att komma ur skiten så tog jag själv beslut om att åka på behandling. Jag är mycket väl medveten om att jag hade det så förspänt just då så jag kunde betala själv. Med tanke på vad Bolaget drar in på alkoholen så skulle en behandling, för de som verkligen vill, vara gratis. Men nu är det inte så och jag kastade mig ut i nåt jag inte hade en susning om vad det skulle leda till. Då ville jag ju att DE skulle fixa MIG och insåg inte alls att det är jag själv som måste göra jobbet, ingen annan kan "göra" mig nykter.

Med facit i handen så ser jag ju att jag gjorde det rätta utan att veta om det ! Jag bad om hjälp !!

Att ödmjukt böja på nacken och be om hjälp är det svåraste som finns men är också det viktigaste för en alkoholist.
Det är skillnaden på liv och död.

Den behandlingskostnaden är den i särklass bästa investering jag någonsin gjort !!

Och ja, jag har en längre nykterhet MEN min nykterhet är fortfarande en färskvara som jag måste vårda ömt. Jag har fortfarande bara en armlängd till det första glaset och jag vet att ett glas är för mycket medan hundra är för lite för mig.... Jag sköter om min nykterhet efter bästa förmåga och jag ser alltid till att prioritera mitt eget mående före allt annat. Jag har lärt mig att sätta gränser, ibland nästan brutalt, för att jag inte ska bli dränerad på energi.

Och just därför har jag ett sånt bra liv så jag njuter av att titta på de som dricker...till en viss gräns sen är det natta för mig :-) Och för mig är det ett väldigt normalt liv !

Sköt om er !!

Tiden går så fort. 5 veckor sen jag bestämde mig för en nykter månad och jag tänker fortsätta på den vägen. Lovar inte evig nykterhet men en månad till är mitt nya mål.
Mår bra. Känner mig fri. Lättad. Det inte är alkoholen som styr mitt liv längre. Det är jag!
Födelsedagsfirande inom familjen i helgen med öl, vin och whiskyglas framför näsan. Jag körde såklart men i vanliga fall hade jag tröttnat ganska snart och lite småsur längtat hem till min soffhörna med vinflaskan inom räckhåll. Nu kände jag istället en stor lättnad över att jag inte behöver den där jäkla flaskan längre. Vilken seger!

Attacker av oro och ångest klarar jag nu bättre att möta och hantera med medveten andning, sångmantra, skogspromenader eller praktiskt arbete. Bara göra. Inte älta.
Inte en gång har jag tänkt att jag vill hälla i mig en flaska vin för att slippa känna.

Jag är verkligen tacksam för varje nykter dag och på kvällen summerar jag dagens händelser och är nöjd med hur det blev även om det inte hände så mycket. Det är ok ändå. Jag peppar mig, öser beröm över mig själv. Är stolt och glad över hur jag lyckats med denna förändring på 5 veckor.
Nu gäller det att hålla i och hålla ut. Precis som med coronan.
Kram

Intressant att de flesta här inne verkar va de som hållit upp fasaden i familjen. Varit den starka. Fixat de mesta själva. Kanske därför vi är här och försöker fixa det här själva.

Jag och min mamma pratar öppet om min mammas medberoende med mina systrar. Har gjort i alla år. Därav alla bråk. Hon är naiv och för snäll. Sätter inte gränser. Kan inte lämna nån i knipa. Mina systrar ramlar aldrig ner ordentligt i avgrunden för försöka ordentligt själva och bli starka. Hon underlättar deras beroende. Hon säger att hon kämpar med det. Men hennes medberoende är starkt. Jag säger att hon behöver hjälp. Hon tror att hon klarar det själv. Enligt min mening är hon rätt trög. Inte så smart.... blåögd och svag.
Det är skillnaden mellan oss.

Jag är hårdare. Sätter gränser. Sätter upp en mur. Ställer ultimatum och är ganska långsint. Men så har jag klarat mig själv rätt mycket. Har fått blivit stark. Har fått sortera bort. Vänner som tar energi och stänga av när det blir för jobbigt. För jag kan vara hård på ytan. Sån har jag blivit. För att orka. Men egentligen är jag superkänslig. Oro. Ångest. Inre Stress.
Som barn var jag rädd, osäker, orolig.... Det lilla barnet finns fortfarande inom mig. Men syns inte utåt.

Vi kommer ingenstans... vi är för olika. Ja hon behöver komma över sitt medberoende. Hon är bara för trög för att fatta det. Har pågått över 20 år..... jag är trött. Hon är ännu tröttare.
Enligt henne straffar jag henne när jag sätter hårt mot henne.... eller under mina perioder när jag stänger dörren till henne. Då mår hon som allra sämst.

Detta snurrar på år efter år efter år efter år....

Tack för era frågor.

Jag är fortfarande nykter, men väldigt trött. Det har varit mycket på jobbet under en längre tid.

Tänker mycket på alkohol, men väldigt lite på att dricka. Jag har inga överväldigande känslor över att vara nykter, som jag ser att andra upplever, men heller inget superkämpande med sug som andra har, så det jämnar väl ut sig.

Jag tänker mycket på att det får vara tråkigt och att jag inte kan uppnå samma toppar som tidigare, och att jag behöver sluta vara egoistisk kring mitt mående och alkohol. Jag har barn och fru och de är värda en trygg tillvaro.

Sist men inte oviktigast - påminner mig då och då om att det är en progressiv sjukdom. Tror det är viktigt att tänka på.

Intressant läsning om relationerna i familjen. Jag har jobbat mycket med att försöka se mönstren i min familj under de år jag har varit på forumet. Jag har egentligen haft en hyfsad barndom och fungerande familj, men men... pappa smygdrack periodvis, det var mycket gräl mellan mamma, pappa och min syster. Min roll var att hålla alla på gott humör. Inte min syster, för henne bråkade jag med. Jag försöker ta mig ur det där träsket, men ibland är man där igen och tar ansvar för att alla är glada och nöjda. Skitjobbigt!
Du känner dig bortvald, medan hon kanske släpper dig som klarar sig själv för att orka med de andra. Hon har verkligen klara problem med sitt medberoende känns det som. Sms:ar hela tiden. Hon möjliggör då också dina systrars missbruk. Hon borde kanske hänga på anhörigsidorna härinne.
Jag tror att ni kanske kommer att ha svårt att reparera er relation om hon inte kommer ur sin destruktiva relation till sina andra döttrar. Så ni måste kanske våga prata öppet om det. Du väljer bort dem för att orka och för att du mår dåligt av att inte ha koll på deras kaos. Hon tar hand om de döttrar som hon tror har störst behov eftersom de inte klarar sig utan henne. Ni måste kanske våga prata om just det där och att hon kanske borde vända sig till någon professionell och prata och försöka få lite perspektiv. Tror att det är bra att du börjar fundera över det här och eventuellt sätter gränser, tex ett mobilförbud under era besök. Det kan verkligen inte vara så akut att hon inte kan ha mobilen av under ditt besök. Hon kanske kan annonsera det innan, eller så är det kanske just det som händer att din syster vill konkurrera om uppmärksamhet just när ni är där. Starkt jobbat med 3 månader också!

Hoppas allt är bra!

Fint att läsa om din nykterhet och helgen med barnen. Var rädd om dig och var vaksam med hur du går vidare.

De dagarna ryter jag ”NEJ” till alkoholdjävulen och låter intellektet styra. Intellektet som vet att jag inte kan dricka lite. Intellektet som därför satt regeln ”aldrig första glaset. Jag börjar inte ens förhandla med mig själv. I en sådan förhandling finns bara förlorare.

Jag kan inte lova att det alltid kommer att funka, men det har funkat hittills. Och för varje gång man klarar av att ryta ”NEJ” till alkoholdjävulen så stärks en självkänsla.

Kram ?

Du bryr dig om din familj och gör ditt bästa. Att du kämpar för deras skull känner de, även om de kan verka sura eller avvisande, det kommer vända när de märker att du fortsätter att vara nykter. Så var lite tråkigt vuxen, ha tålamod och signalera att du har kontroll. Sen får man vara ledsen ibland över allt som varit galet, men förlåt dig själv och tänk snällt om dig själv..

Jag ser inte träden men jag vet att den är där. Jag förstår inte att jag hamnar hör varje vecka då jag inte lyckats. Jag har en sådan sund relation till alkohol ( rödvin) att det är galet. Jag förskönar hela grejen. Men sedan min dotter kom är det bara ångest. Förutom när det gått några dagar och jag mår ” bra” igen. Då köper jag oftast vin. Jag har tänkt på en sak. Ni vet när man bestämmer sig för att inte dricka, och man kämpar som fan. Krigar. Sen finns det de dagar när man bestämt sig helt klart, orubbat att man SKAAAAA dricka. Då kan man känna dig lite glad, ett rus i kroppen. Det är de dagar jag faller på. Hur gör ni? Berättar ni för någon, idag har jag bestämt mig för att dricka?

Sömnen @kennie är det ingen bra med. Oerhört svårt att somna. Och ja första året med bebis har varit ett drömlikt helvete ... mest för att hon inte sovit bra på nätterna....

Tack ❤️

Först av allt: du kommer att klara det här, du har motivationen och viljan. Jag tänker att det skulle bli lättare om du fick hjälp med dina sömnproblem, det kanske du kan prata med läkare om? Och hur är det med humöret rent allmänt? Det första året med barn kan ju vara ganska utmattade.. Och när man dricker skäms man för att vara trött och tillåter sig aldrig att vila när man behöver. Och så blir man mer labil och det blir svårare att låta bli alkoholen. En ond cirkel. Men den går att bryta. Angående orosanmälan, jag vet inte hur det funkar, men de kommer ju inte omhänderta ditt barn för hur du dricker nu, så illa är det inte. Tänk istället att om du går till botten med det här nu och söker hjälp så slipper du vara med om att det eskalerar så att någon annan gör en orosanmälan i framtiden. Ta hand om dig och var snäll mot dig själv, du kämpar ju!

Hur har det gått för dig i helgen, fick du några tips härifrån som hjälpte till att hålla A borta . Hoppas!

Din man är verkligen en klippa, hälsa honom det. ? Det bästa är dock att du nu är tacksam över det som skedde. Kanske kan du få med honom ännu mera vad gäller att vara en bromskloss. I början kan det nog vara bra för dig.

Så glad för din skull nu. ?

Kram

Kan inte tänka mig att det kan leda till en orosanmälan om du söker hjälp. Då tar du ju ansvar. Jag tror verkligen att du behöver hjälp, just nu ser du inte skogen för all träd. Du vet varken vad som är upp eller ner. Du behöver träffa en alkoholterapeut, gå i gruppsamtal, uppleva att du absolut inte är ensam om detta.

Tänkt på att prova AA? De har grupper online i dessa coronatider. Speciella grupper för enbart kvinnor.

Annie Grace har ett koncept som heter ”The Alcohol Experiment” som är gratis och pågår i 30 dagar online. Men de kör nog igång imorgon 2/11 tror jag. Det är på engelska, men jag har hört mycket gott om det. Jag tror verkligen på hennes ”metod”. Hennes hemsida borde heta ”This Naked Mind”, men det finns kanske en hemsida som heter ”The Alcohol Experiment” också.

Slå inte på dig själv, du klarar dig ur det här. Du vill verkligen sluta dricka. Du har bestämt dig. Då klarar du det. Vi finns här, men du behöver nog mer hjälp. Och tänk inte att du är en dålig mamma, du är den bästa mamma din dotter kan ha. Du behöver bara hjälp att bli nykter så att din fulla potential kommer till uttryck.

Kram ?

Jag bara gråter och gråter. Så less på detta. Har druckit vin hela veckan på kvällarna ( ca 4 glas) och jag slutar inte.
Vågar inte söka hjälp då jag är livrädd för en orosanmälan. Men jag orkar inte dricka mer. Jag orkar inte en enda dag till med alkohol. Så varför lägger jag inte av? Den enda jag bryr mig om är min dotter. Men ändå blir det så här.
Kan inte i ord förklara den hjärtesorg jag känner. Vill bara vara en bra människa och förälder. De är så dags att sluta nu, hon är knappt 1 år. Jag har hela livet på med med henne nu. Jag vill verkligen detta men vågar inte söka hjälp:(

Riktigt bra gjort både av dig och din man idag ?

Kram ?

Kan det vara en sämre månad, man brukar ju säga att när det är ett skitväder så är det som en novemberdag.
Inte sant?
Vädret är riktigt risigt, har inte sett solen på länge, någon morgon fick man skrapa bort frosten på bilrutorna.
Vinterjackan har åkt på och någon gång då och då även fingervantarna.
Det småpinkar lite varje dag, ibland flera gånger om dagen, eller så är det tjocka hela dagen som i fredags.
Det mörknar redan vid halvtretiden för alla mörka moln skull, och imorgon så ska det storma, heja Sverige!
Hela trädgården är full av gula löv som kommer ifrån grannen, men det har varit vackra färger i träden i alla fall.

Ikväll höll jag inte på att komma in på forumet, min padda som jag har jag fingeravtrycksigenkänning på ville inte riktigt först, upptäckte att jag hade ett skärsår precis på höger tumme, nä men vad f_n, vad kom det ifrån?
Kollade av båda händerna, och de är fulla av små skärsår och jack, funderade ett tag, jag har ju inte varit vid stugan på länge, men sedan slog det mig, ja det är ju den den gamla datorn på jobbet.
Håller på att skaka igång en gammal dator ifrån början på nittiotalet, med DOS, ni som kommer ihåg det.
Allt är ju pressad plåt i den, och fullt med vassa kanter och utstickande hörn.
Det svider som sjutton när man sedan spritar av händerna, de har ganska så snart läkt ihop, men ärren finns kvar.
Ja Berra ska blöda konstant, behöver inte gå på blodtappen längre, det läcker ju som ett såll om mig hela tiden.

Jo jag vill påstå att jag är ofrivilligt nykter, jag måste ju, annat vore det väl om jag gjorde det utan anledning.

Den här helgen har det varit fullt upp, som vanligt.
Det började redan på lördagen, upp tidigt för att först gå på gravarna, handla lite Ljung och så vidare.
När vi satte oss i bilen så gick bilradion igång, Melodikrysset.....båda jag och frugan blängde på varandra.
Nu är det pensionärsvarning big time, sa vi båda samtidigt, så här tidigt sitter vi vanligtvis inte i bilen.
Min gamla mor ville inte gå med oss ”ungdomar” i dessa virustider, vi kan ju dra döden på na`.

Därefter bar det iväg till grabben och hans lya, vi skulle hjälpa honom att riva ur de inbyggda orginalgarderoberna i hans klädkammare, ni vet sådana där med väggfasta hyllplan som sitter inbyggda inuti väggarna.
Jag hade med mig de verktygen jag trodde vi skulle behöva, vi började lite försiktig bända med kofoten.
Sedan vevade.vi runt med samma kofot så att masoniten yrde omkring oss, det yrde sjuttio år gammalt damm och spindelväv men undan gick det, ut med allt på balkongen, och sedan ner till bagageluckan och återvinningscentralen.
På fredagskvällen hade jag redan hjälpt honom att släpa hem nya modernare garderober han köpt på blocket.
Det behövdes lite brädor, en såg och en spann med färg och någon timme senare stod de på plats med några skruvar i väggarna, vi hade hela fem millimeter tillgodo, svetten yrde och musklerna värkte, men nöjda var vi.
Lite imponerad blev jag nog över att sonen så plötsligt blivit så vuxen, ansvarstagande och mycket målinriktad.
Hans säng som också nyligen blivit inköpt på samma säljsajt var väldigt ”runkig”, helt sönderkn....ad.
Vi slet som djur jag och frugan, ur med madrasserna och drog åt alla skruvar vi kom åt, fortfarande var den helt lealös.
Nä nu jä..ar tog jag fram skruvdragaren, tre av de fetaste skruvarna jag hade, drog skruvarna rakt igenom sängänden genom sänggaveln och rakt in i väggen, nu satt den benhårt.
Nu kan du rumla runt med en elefant om du så vill, men kom inte på tanken att försöka dammsuga bakom sängen sa jag till honom, han skrattade och tänkte nog att den tanken aldrig skulle falla honom in, att dammsuga bakom sängen.

Direkt vidare till nästa barn med familj som så omtänksamt hade bjudit oss på middag, och det var både gott och mysigt, mormor leker med barnbarnet, morfar med två hundar i knät som pockar på hans uppmärksamhet.
Jo jag är den som gärna sticker till dem en godsak eller två när deras husse eller matte inte ser.
Jag skulle nog aldrig kunna ha en egen hund, den skulle bli jättefet, älskar djur.

Idag en lite lugnare morgon med frukost i uterummet, kollade på småfåglarna vid fågelbordet i ruggvädret, glad att jag satt på rätt sida av rutorna och sörplade på mitt morgonkaffe, nöjd med livet.
Vi har ett rum som väntar på en uppfräschning, grabbens rum, med hål i gipsväggarna efter inte så fullt framgångsrika datorspelomgångar.
Vi drog ut och handlade några burkar färg men åkte lite längre än vad man behöver, frugan som jobbar hemma numera klär upp sig fint om vi så bara ska iväg och handla, hon får ju komma ut, utomhus.
När vi kom hem så var dottern med familj redan hemma, en eftermiddagsfika och sedan en god middag, plankstek med inramad potatismos och en rejäl klick av hemmagjord bea.
Svärsonen stod för matlagningen, och jag för att ta hand om disken, frågan man borde ställa sig, vad var värst?

På vägen hem idag ifrån affären satt jag och frugan och spånade på roliga personnamn.
Inte så kul att t.ex heta...
Sam Hall
En finne som heter Anno Nyhm.
Eller från filmen sommaren med Göran, Ann Ahl
Kommer ni på några flera?

Slut på första novemberdagen, och den fullföljde sitt dåliga väderrykte, alla gånger, stormen i antågande..
Imorgon en ny dag, en ny vecka och nästan en ny månad.
Idag köpte jag en hel back med alkoholfri öl på affären, först kändes det lite onödigt att köpa så mycket på en gång,
Men tänk, så funderade man aldrig när man drack bolagsöl, konstigt vad man värdera saker annorlunda idag.

Berra

Tar 21 dagar enligt vissa perspektiv på förändring. Kanske farligt att tänka att vanan är ändrad nu efter 21 dagars helnykterhet, kommer hålla mig ifrån att prova A framöver och har inte bestämt något slutdatum. Jag mår bättre och bättre. Sover hela natten och känner mig på något sätt lite snällare både mot andra och mot mig själv. Jag håller med dig Vinäger att Melankoli inte är farligt att förnimma. Alla känslor behövs och ska ha sin plats, viktig dock att finna balans så det inte tyngs ned i någon ända. I helgen har jag varit med några av mina vuxna barn och samtalat om det som är viktigt i livet. Så skönt att göra det utan rödvinet i glaset. Blev alkoholfri bubbel och mineralvatten till läskiga filme ( de fick välja) jag känner stor tacksamhet mot alla er här som hjälper mig och påminner mig om att fokusera framåt. Jag läser i trådarna när jag behöver påfyllnad och skriver ibland. Har dock varit inne lite mer sällan denna vecka. Önskar er alla en fin söndagskväll och meningsfull måndag utan A.
Kram kram

Jag startade som du med tre månader- har inte haft exakt din upplevelse men insikten kom till mig lite i taget; det är färdigdrucket för mig. Aldrig mer. Så lugn med det beslutet och livet fortsätter att veckla ut sig som en vacker blomma. Ibland är det höst även på insidan men aldrig dessa järnnätter som alkoholen tvingade mig igenom.
Heja dig, heja oss! Kram ?

Två poäng till din man idag, och hundra till dig för dina insikter.
Stor kram! ❣️

Skjutsade min dotter till hennes jobb i em. Min man, dotter, vår hund och jag gick en kortare vandringsled innan middagen. Så skönt! Sen kom tankarna...min man har en kompis som före Coronatider fast kanske även nu har en del alkohol hemma hos sig som är köpt utomlands och han säljer vidare vilket jag tycker är SÅ fel! Å nu ska jag erkänna något som jag skäms för...men när mitt sug är för starkt så kan jag tjata på min man att åka dit. Det händer ganska sällan men ibland...i em var det starkt...å jag bad min man åka...och tack och lov så denna gången stod han emot mig. Jag blev först väldigt arg....men nu är jag väldigt tacksam!!

Att detta händer beror givetvis på att suget är SÅ starkt men det blir ännu mer svårt att hantera när jag känner mig ensam och jag tycker att livet är tråkigt...inte sjutton blir det bättre med alkohol men hjärnan inbillar mig det!

Min man sa något väldigt bra när vi satt och pratade och jag berättade hur det känns inom mig. Han sa till mig att ena stunden vill du åka och bo på hotell men nästa stund säger du att vi inte kan eftersom Covid-19 ökar. Jag svarar att vi ska inte åka och då säger min man ja men då ska vi ju inte fokusera på det vi inte kan göra. Å det är ju så det är...å det är ju så det är med alkoholen...så mycket fokus kring något som man ändå inte ska dricka.

Men...så kom då dag två...vilket inte känns yippee men ändå hemskt skönt!!

Kram:)

Jag går inte i någon behandling. Jag vet egentligen inte om jag behöver någon behandling. Jag vill liksom inte belasta kommunen i onödan heller, men om jag kunde få Previct så hade det varit perfekt. Det borde ju inte ta så mycket tid från dem heller. Det räcker ju att de ser att jag inte druckit så är de nöjda.

Jag är 100% säker på att ett hjälpmedel som detta, eller att få ta PEth varje månad hade varit perfekt för mig. Jag vet bara inte hur jag ska gå till väga.

Jag gissar på att det finns en beroende mottagning i kommunen. Vet inte ens hur jag ska lägga upp det för dem för de vill säkert göra en fullständig utredning och allt och det kommer att ta en massa av deras tid och sen kanske jag inte får detta i slutändan i alla fall.

Om någon har erfarenhet av det är jag också väldigt nyfiken på att få höra mer om det!

Tittar in och under hur det är med dig?