Senaste kommentarerna i forumet

Jag börjar bli riktigt gammal nu, över 60 och lever ett ensamt liv inte bara nu under Corona. Ingen partner, ingen att umgås med, arbetslös (inte pga alkoholen!). Lika ofta som jag säger mig att nu räcker det, lika ofta tänker jag; vem bryr sig, livet är rätt värdelöst ändå! Kan jag inte få döva tristessen åtminstone? Dessutom har jag restless legs och svårt att somna om jag inte dricker vin. Det är bara det att det blir för många glas, för jag tycker det är gott, jättegott! Förr tränade jag mycket, men kroppen orkar inte så mycket längre, den billigaste träningen: löpningen, säger kroppen stopp för med ständiga muskelbristningar. Det är dessutom mycket tyngre sen jag gått upp 10 kg. Jag trivs inte med min kropp och inte med mitt liv!

Den kommer i små stötar, men på gång är den, ingen tvekan.
Jo i övermorgon är det ju december.
Det fryser på, strax under nollan, kommer tunna skikt av något som till synes skulle kunna vara frost på bilarna.
Isskrapan halkar på frostskiktet på bilrutan så man får ställa den på högkant för att få ett hårdare tryck, men bara en liten bit därifrån har isen smält till en sörja och man halkar över backspegeln istället med kroppen.
Denna helgen har vi dragit fram all typ av julbelysning, den vackra slingan på farstukvisten hade gått sönder under sommaren, den var så pass diskret att den fick sitta uppe året om, men det gillade den inte.
Troligen så är det trimmern som tagit kål på den, det brukar den göra, man slinter till lite när man kantskär rabatten och schvupp där åkte den in i rullen, men jag hann att köpa en ny slinga innan jag lyckades laga den gamla.
Den är så otroligt fin med varannan varmvit och varannan kallvit ledlampa, den ser gul och blå ut på håll.

Vardagarna har varit sådär gråtråkiga som bara höst/vinterkvällar-vardagar kan vara.
Det är mörkt när man åker till jobbet, och ännu mörkare när man kommer hem, man sliter och stressar på jobbet och på kvällarna är man både fysiskt och psykiskt trött och allting känns bara slitsamt, och man är bara trött på allting.
Helgen däremot får man se dagsljus och då piggnar man till, efter att ha fått sovit ut ordentligt, natten mellan fredag och lördag sov jag i 13-14 timmar, somnade ganska omgående i soffan direkt efter middagen.
Ingen partygosse där inte, frugan måste tycka jag var rejält trist där hon satt i ensam vaken i soffan med sitt rödvin.

Sena höstkvällar eller vinterkvällar utan snö är verkligen ingen höjdare, man går in i sin vinterdvala, avsaknaden av solens starka strålar är verkligen total, och det artificiella ljuset räcker inte till att få hoppet att komma tillbaka.
Jag är en solknarkare utan tvekan, hela min kropp skriker efter solens livgivande kraft.
Huden börjar tappa sommarens bränna även om den fortfarande är mörkare än frugans.
Jag mår egentligen bra, men har ingen livsgnista i mörkret, vill bara att vintern snabbt skall passera förbi och solens strålar ska väcka min kropp till liv igen.
Snart jul, jodå den blir mysig men mycket av glädjen förtas av julhetsen, även om vi försöker tona ner den lite med lite förändringar och lättnader, dottern med familj åker iväg till farföräldrarna under julen under tre veckor.
Och inte heller kan man umgås med de äldre som skulle må bra av lite sällskap under dessa virustider, jävla Corona!

Jag håller på och renoverar allrummet på övervåningen som ansluter till sovrummen, alla möbler är ute och golvet belagt med skyddspapper, dörrkarmar och lister är tejpade med maskeringstejp.
Har rollat väggarna med en färg i magnolia, en mysko färg som anta alla möjliga färger beroende på infallande ljus.
Först rosa, sedan lila, sedan svagt blå och just nu grå men i grunden är den vit, mysko som sagt.
Det finns droppar på skyddspappret som skinnat sig men spricker när man trampar på dem och färgar fötter och strumpor som man sedan trampar runt med i hela huset tills man upptäcker att det är försent.
Under veckan om jag inte är för trött ska vi tapetsera en fondvägg i en storblommig magnolia.
Jag har en förmåga att stressa fram resultatet både i huvudet och i praktiken och försöker så gott det går att dra ut på det så jag inte ska slarva för mycket, min akilleshäl, vill blir klar snabbt och effektivt.
Men jag hatar att trampa runt bland färghinkar, spackel och spackelspadar, roller och tejprullar, vill fort få tillbaka ordningen till det normala.

Vissa saker förändras inte med en nykterhet, jag är fortfarande samma person som innan.
Jag visste redan då att renovera gjorde man aldrig på fyllan, det blev bara kasst.
Men framstressandet är fortfarande detsamma, men ändå i ett lugnare tempo.
Jag vet idag att det inte finns en belöning i form av en berusning efteråt, en kall öl, javisst, men ingen fylla.
Det blir inte roligare med alkohol, bara en massa omständigheter som inte gör en nöjd med resultatet.
Men också ingen bergochdalbana i humörsvängningar och gastkramande ångest...
Livet blir lite lugnare, någon skulle kunna säga tråkigare men vad är alternativen, inga alls egentligen.

Fick en minnesflash från min tonårstid i veckan, plötsligt kom en obehaglig känsla som en konvulsion genom kroppen.
Det framkom en minneskänsla när en av mina dåvarande flickvänner gjorde slut, hon fick det till att vi gemensamt kommit fram till det beslutet men jag hade inga tankar alls på att göra slut.
Jag kände mig helt tom på allt, som en zombie satt jag mig i bilen och åkte de sex milen hem.
Hela livet rann ur mig som en störtblödning och jag hade inget som längre höll mig vid liv kändes det som.
Funderade många gånger under de sex milen på vilket betongfundament jag skulle köra in i.
Men något höll mig ändå kvar vid livet, jag var allt för nyfiken på resterande tid av mitt liv, hur skulle det se ut.
Att jag just vid det tillfället trodde att någon ny kärlek skulle träda in i mitt liv var helt otänkbart, nä du!
Jag kunde lika väl bli en munk, skulle aldrig mer kunna lita på någon mer.

Samma känsla som jag hade vid mina tidigare ångestattacker när jag drack, men munken blev då en nykterist.
En hemsk känsla som jag undslipper, och lite läskigt hur starkt den framkallade en obehagskänsla inom mig.
Det var länge sedan jag hade en sådan stark känsla, förr hade jag den varje söndag.

Jag känner mig tacksam att jag befinner mig i just det läget jag är i nu, nykter och ett avslutat kapitel med kraftig ångest, och plötsligt slog det mig, jag har passerat min tolvårsdag sedan förra inlägget.
Jo jag är bra, och klappar mig själv på axeln, bra jobbat Berra, du sköter det här fint.
Saker du aldrig hade fått uppleva om du parkerat bilen i en betongfundament den dagen du var nitton år gammal.

Berra

En sån seger i taget, det här klarar du! Man får komma ihåg den där lättnaden nästa dag över att man inte drack kvällen innan, den är värd att kämpa för, eller hur!

Allt är bra med mig tack för att du frågar Blenda ♥️.Har fortsatt ta hand om mig själv med bra tankar och mycket frisk luft. Längtar inte efter alkohol konstigt nog. Annat tar plats på kvällarna och det finns mycket mer tid känns det som. Roliga saker blir inställda pg av covid och det är ju segt. Men många har det nog värre än jag. Om jag druckit alkohol så hade den konsumtionen ökat betydligt nu. Tänker på er alla här och önskar en en fin o vintrig första advent kram ?

”Pigg, kreativ och alert” hela dagen. Fortsätt så!

Kram ?

Dagens bonusar;
- vaknade inte utsövd tyvärr, men jag vaknade i varje fall inte svettig inatt pga att kroppen höll på med avgiftning
- ingen ångest när jag vaknade
- behövde inte kolla mobilen för att se om jag fylleskrivit något dumt
- ingen tecken på att jag konsumerat skräp igår kväll, varken chips eller hamburgare eller annat
- pigg, kreativ och alert hela dagen idag
- en gnutta mer energi redan idag faktiskt
- ingen lögn idag, varken för mig själv eller gentemot någon annan
- ingen panik om jag skulle ha fått oväntat besök idag, står inga ölburkar eller vinkartonger eller annat någonstans
- över 2 timmars gott träningspass i naturen idag
- jag fortsätter att göra gott (nyktert) intryck på en person som jag är nyfiken på och som intresserar mig

Jag ser för övrigt att många här firar månader och dagar som nyktra och inser att jag i mitt nuvarande stadie och som senaste månaderna har sett ut, räknar och firar timmar som nykter istället. Dag2 strax avklarad och två vita dagar på raken minns jag inte när jag hade sist.

Japp, du har nog genom mitt sätt att skriva säkert också listat ut "vem jag var" här sist, stämmer fint med åldersspannet med. Jag hade helt klart en fantastisk tillvaro under de nyktra åren som följde, så en viss besvikelse finns att jag föll tillbaka inte bara på något litet återfall, utan verkligen landade tillbaka i som nu i år att i praktiken dricka varje dag. Samtidigt tror jag att covid19 ställde till det lite för mig också. Alla events, alla tävlingar och allt som jag brukar ha, var huxflux borta. Ska inte skylla på covid19, men det gjorde inte saken bättre eftersom jag får som mest sug att dricka just när jag är i mitt eget hem.

Aldrig på ett hotell. Aldrig på ett flygplan med barvagn. Oftast inte utomlands i en mataffär heller, även om det nog var så att jag faktiskt köpte en baileys förra året när jag var på en resa. Dock dracks den inte för någon berusning just. Samtidigt inget som tillförde något heller. Men det är bara när jag är i mitt eget hem som suget efter att bli lullig kommer.

Vilket jag inte har känt något under hela dagen idag, tills precis nu. Jag har en grej varje söndagskväll där jag med några vänner gör en sak "över nätet" och där alla sitter med alkohol samtidigt. Så nu och några timmar framåt kommer suget stiga, men jag är medveten och förberedd.

Så fungerar dock tyvärr alkoholen. Dels försämras upptaget av de ämnen vi behöver, dels åtminstone för egen del, så får jag en sämre kost överlag om jag dricker. Suget på skitmat ökar i varje fall för min del, liksom inte så jag går nykter på jobbet en dag och känner bara "fan vad gott det vore med chips nu!" men fråga mig i lulligt tillstånd en kväll istället :)

Det finns B-vitamintillskott som har rubbet upp till B12, sedan finns det olika Forte-vitaminer (fokus på B1-B6) som rekommenderas till folk som har haft/har alkoholmissbruk (står rentav på bipacksedeln). Jag tar även en hög med andra tillskott, bland annat omega3 då jag inte äter fisk alls egentligen osv och som hjälper till att stävja inflammationer (vilket hela min kropp är i just nu eller ngt) osv. Samtidigt vill jag dock vara försiktig med att skriva om vitaminer osv överlag, särskilt på ett forum som detta. Vissa vitaminer om de överdoseras kan försätta kroppen i ett sämre läge.

Jag har koll på min egen kropp och är påläst inom nutritionslära. Någon annan kanske gör bättre av att ta ett enkelt test som visar på exakt vad man har brist av och kan komplettera med mer vitaminer efter det. Med det sagt, så är B-vitamin vattenlöslig och överskott kommer följa med urinen ut. Bli inte livrädd om urinen blir saffransgul, men det kanske bidrar till julstämningen ;)

Men denna vecka har det varit svårt med att få strömmen att fungera...få hjärnan att fungera som jag vill. Ibland vet man ju inte alltid vad som är hönan eller ägget...visst heter det så?? Naturligtvis är det grundläggande problemet i mitt liv alkoholen! Så är det absolut inget snack om det!! Men årstiden, högtiderna, pandemin gör det inte lättare. Kan inte den där j-a pandemin bara ta slut!! Å den kommer bara närmare och närmare...Det märks så på jobbet...det blir inte samma stämning som det brukar vara..har en kollega som är en riktig ordningspolis...å det är väl inte fel men man behöver väl inte låta så arg...jag tankar väldigt mycket energi på jobbet så det påverkar mig mycket hur vi har det på jobbet.

Jag kommer inte klara mitt mål för november dvs att ha fler alkoholfria dagar än dagar med alkohol men det är ändå en bättre månad än på mycket länge. Skulle vara fantastiskt om jag kunde klara december. Å vem beror det på om jag klarar den?!?! Jo, men för sjutton det är ju jag. Å livet blir inte bättre av att oroa sig för pandemin..jag kan bara göra mitt bästa...ibland glömmer jag av mig fastän jag är riskzonspatient då är det någon som är för nära....men i det stora hela så gör jag inte det. Träffade ett syskon till en patient i fredags som sa att coronan är en förbannelse....så sant!

Har pratat med vårdcentralen och ska ta prover för att kolla "järnvärdet" samtidigt som jag tar leverprover i slutet av december. På onsdag ska jag träffa en arbetsterapeut för min höger tumme fungerar inte som den ska. Kan inte alltid böja den och den låser sig. Fick kallelse på 1177 från sömnmedicin, har redan fått en tid i december om ca tio dagar. Så på min födelsedag ska jag få min sömnmaskin. Lite läskigt men hoppas att det ska bli bättre med sömnen. Så fastän strömavbrott har jag tagit itu med en del saker.

Och idag började dagen väldigt mysigt...vår dotter sov hos oss inatt..så vi bjöd hem vår son med sambo på frukost inkl våfflor...så tände vi första ljuset tillsammans. Och ja...det är så mysigt med alla ljus, stjärnor, adventsljusstakar ...ja all belysning...samt tända ljus.

Tycker ju om att skriva här på forumet men tycker att det är jobbigt att skriva när jag inte lyckas....men nu är det en ny vecka...och en ny månad...december...som alltid varit speciell för mig..eftersom min födelsedag infaller då. Och jag har alltid tyckt om att fylla år...jag blir äldre för vad är alternativet? Vem vill bli yngre eller inte leva alls? Fast, det känns ju lite läskigt att det blir kortare tid kvar att leva...å dumt är det ju att ev hjälpa till att förkorta den genom att dricka alkohol. Så gode Gud eller om det finns högre makter ge mig styrka att göra rätt val i veckan som kommer!

Tack till er alla som skriver till mig och tänker på mig:)

Varm kram:)

Jag tar också b-vitamin och magnesium som tillskott, och även d-vitamin nu på vintern.

”Alkohol kan skada matsmältningssystemet, vilket kan orsaka vitaminbrist. Den vanligaste vitaminbristen vid alkoholberoende är brist på vitamin B1, tiamin. Tiamin behövs för att nerver och muskler ska fungera.”

”D-vitamin är ett hormon som bildas från kolesterolen i huden när den utsätts för exempelvis solljus. Vitaminet är livsviktigt för hundratals gener i vår kropp”.

”Olika kramper i muskler och darrningar är det allra vanligaste symtomet på magnesiumbrist.”

Jag får myrkrypningar i benen nattetid om jag inte tar magnesium.

Kram ?

Hej igen!
Hm, jag tror du har rätt att vi var här samtidigt, 2015-2016 någonting? Har läst din tråd igen och ser likheter i berättelserna med den jag tror är "du". Vad kul att höra att det slutade väl den gången, med många bra år!
Nu tar vi nya tag!!
Det är säkert som du säger, att ensamheten är en utmaning i nykterheten. Bra ide att söka hjälp.
Skönt att du hade en bra dag igår, det gäller att ta vara på dem...

Jag såg att Andrahalvlek hade kommenterat här medans jag skrev. Det här med att berätta är olika från person till person. Man får välja det som känns bäst, olika sätt fungerar. Det tar olika lång tid osv. För min del har det underlättat att berätta att jag inte dricker. Numera känns det hur naturligt som helst att alla på mitt jobb( även chefen) vet om att jag inte dricker. Det är en ickefråga. Men Andrahalvlek klarar sig ju lika bra på sitt sätt. ?

Jag lyckades ta en vecka nykter på raken några gånger och det var alltid samma sak. Värk som inte känns när man dricker. Det var därför jag gav upp och började dricka igen. En annan sak förresten, jag åt en massa B- vitamin och magnesium de första veckorna. Vet inte om det hjälpte men har fått för mig det.

Det där med att berätta för andra var det som skrämde mig mest i början, och jag väntade ju medvetet ganska länge med sådant. ( förutom till min fru då) . Nu blev det ju lite tidigt för din del här, men försök att skita i det. Det är ditt liv, du bestämmer. Det är inget farligt utan egentligen bara bra att folk vet om att du inte dricker. Det känns jobbigt nu, men vad kan hända liksom.Efter ett tag blir man bara stoltare och starkare för varje person som vet om det.

Att åka i väg långt med bilen gjorde jag också. Tiden går, man kan inte dricka och man får annat att tänka på genom att titta på omgivningen.

??

Andrahalvlek: Nej, det var verkligen inte modigt. Jag är tyvärr lite för filterlös ibland och bara säger saker innan jag hinner tänka. Hade jag tänkt igenom det hade jag nog bara instämt i att det var kul att julölen kommit och inget mer med det. Men så modig som att säga att jag har problem med att hantera alkohol är jag inte, och kommer kanske aldrig att bli. Men att jag har problem med magen och får gallsten med jämna mellanrum är känt bland mina kollegor så jag refererade till det och att undvika olika matvaror, varav alkohol var en. Den stora utmaningen kommer om tre månader och när coronaviruset har ebbat ut och jag måste hitta på undanflykter till varför jag inte dricker.

Smygdrickarn: Även om det inte var en rekommendation så är det jag som åker till apoteket och köper lite vitaminer imorgon. Kan ju inte skada att prova. Speciellt när man inte är någon världsmästare på att äta allsidig kost.

Det var modigt av dig att berätta så tidigt i din nykterhet. Själv väntade jag 3-4 månader innan jag berättade för någon utanför forumet, och då berättade jag för min äldsta dotter. Sen har det spritt sig lagom sakta i min privata sfär. Inte alls i min jobbsfär än. I jobbsammanhang kan jag alltid skylla på bilkörande. Och när det pratas om alkohol på jobbet, av typen ”äntligen fredag och det ska bli så gott med vin” väljer jag att bara vara tyst, inte kommentera alls.

Jag har tänkt att jag behövde bli mer stabil i min nykterhet innan jag outar. Nästa steg för mig var att bli medlem i IOGT-NTO och näst på tur är att stå på barrikaderna ? Men där är jag inte än! Snart 10 månader nykter, så det får ta sin tid. För en del tar det flera år innan de bekvämt pratar om sin nykterhet.

Du har ingen redovisningsskyldighet. Vita lögner är helt okej om det gör att du slipper ”stå till svars”. Och de som har allra mest synpunkter på ens alkoholstopp är oftast de som själva borde fundera över hur mycket de dricker och vilka konsekvenser det får. De kommer att försöka locka dig att dricka för att få ett alibi för sitt eget drickande. Det räcker att du vet om det, du behöver inte konfrontera dem.

Tänk på den gamla barnramsan ”Den som sa det, var det”. Det gör kanske att du lite lättsammare kan skaka av dig deras åsikter. Låt dem tycka och tänka. Du tar ansvar för ditt liv, det är mer än många andra gör.

Kram ?

Du har säkert rätt i att det är abstinens. Men efter åtta dagar... Jag hade förväntat mig ett psykiskt sug, men inte att kroppen skulle göra sig påmind på detta sätt. Jag har alltid sett abstinens som att någon är skakig på morgonen efter och behöver en återställare för att kroppen ska fungera. Jag har ju fungerat i nyktert skick. Har druckit på kvällarna och slutat exakt så jag ska hinna bli nykter på jobb (för att sedan fortsätta när jag kommer hem). Jag har ju varit nykter en liten stund varje dag och aldrig upplevt dessa fysiska symtom i denna utsträckning, även om de funnits där annars också. Oavsett vad det är så hoppas jag det går över. Druckit en kanna kaffe nu. Tagit huvudvärkstabletter. Men inget verkar hjälpa mot denna malande huvudvärk. Eller, jo, en sak, men det är ju den jag ska göra uppehåll med.

Jag har skrivit det tidigare. Jag dricker mest för mig själv och omvärlden är inte så insatta i min konsumtion. Har jag varit iväg på konferens eller något så har jag grundat på hotellrummet innan, under och efter så det verkar som jag dricker väldigt måttligt. Mina kollegor på jobb skulle nog bli väldigt överraskade om de visste vilka mängder jag har hällt i mig under åren. Men oavsett så var det en händelse i fredags som gnager lite i mig. Oavsett om eller hur mycket jag dricker eller inte.

En kollega till mig berättade att hen varit på bolaget på lunchen och köpt en hel låda med en av mina favoritöl som nu har den årliga julversionen. Jag hade då två alternativ att svara. Det ena var att jag skulle säga - Oj, vad kul, då ska jag åka och köpa en låda till mig själv också senare. Det andra alternativet var att säga, - Oj, vad kul, men jag har bestämt mig för att inte dricka på tre månader för att rensa kroppen. Jag valde alternativ 2, men ångrade det efteråt.

Diskussionen blev istället att jag var lite udda som skulle ha uppehåll i tre månader. Över jul och nyår dessutom. Jag fick nästan förklara mig som om det var fel på mig. Ingen champagne på nyår. Ingen julsnaps. Ingen glögg. Eftersom jag inte vill (eller orkar) prata om mina alkoholvanor blev det en utläggning om att jag gör ett experiment om att utesluta olika kostdelar för att komma tillrätta med mina magproblem.

Det som skaver i mig är hur omgivningen gör det svårare att sluta. Tyvärr tror jag att jag själv varit likadan. Jag har nog sett nykterister som lite udda eller religiösa. Säkert har jag fällt en liknande kommentar som min kollega gjorde. Ingen skugga över min kollega då hen är en väldigt bra kamrat och empatisk. Hade jag varit öppen med mina problem är jag säker på att situationen inte hade uppstått. Men varför måsta jag vara öppen med det? Varför är det jag som är udda om jag inte vill dricka? Känns som att jag alltid behöver komma att bli tvungen att förklara mig. Jaja, nu är jag där igen och ser problemen som kanske uppstår långt fram i tiden, men det är svårt att inte tänka på dem.

Ja, det känns som botten är nådd.. Jag orkar liksom inte så mycket mer..

På pricken likt mig, det här att dricka upp och byta ut eller fylla på! Det händer t o m att jag byter ölburk med min sambo om han har mer i sin burk alternativt att jag dricker ur hans burk när han inte märker! Suck.. Vart är jag egentligen på väg..??

Det du upplever nu med värk och huvudvärk är abstinens. Alkoholdjävulen vill skapa så mycket obehag som möjligt i dig för att du ska börja dricka igen.

Så som du mår nu kommer du inte att må för alltid. This too shall pass. I början är varje dag en skitdag. Plötsligt kommer en riktig gulddag ? Sen skitdagar igen. Efterhand som tiden går blir det allt glesare mellan skitdagarna. Men de fortsätter att komma då och då. Tänk då att efter skitdagar kommer alltid gulddagar.

Försök att vaska fram lite nyfikenhet på det nyktra livet. ”Hur kan det här bli som nykter?” Som Torn skrev i någons tråd. Efter snart 11 månaders nykterhet har han aldrig upplevt en nyårsafton nykter på 35 år, men han väljer att närma sig nyårsafton med nyfikenhet, även om han är införstådd med att det kommer att kännas ovant.

Kram ?

Hej Emmy! Du kan mycket väl ha nått din botten nu. Det ser ut så med tanke på vad du skriver här. Alkoholen har tagit över för stor del av ditt liv och det är inte” kul” mer. Det gäller bara att verkligen bestämma dig för att sluta. Ta ett definitivt beslut och kör stenhårt. Man måste ge det100 procent, bara fokusera på att inte dricka. Det är tufft men det går, och det är värt till varje pris.

Jag skickar dig styrka och kraft!

Kram ?

Igår hade jag ett ordentligt sug. Kände mig väldigt uppgiven och tyckte att om jag ska må så här så finns det ingen mening med att inte dricka. Men jag gav inte upp. För att hindra mig att köra till bolaget så tog jag bilen och körde långt hemifrån. Tillräckligt långt för att inte hinna tillbaks innan bolaget stängde. Och eftersom jag inte har något hemma längre så fanns det inga alternativ när jag kom hem.

Det är jag glad för idag. Inte för att jag mår så mycket bättre fysiskt. Speciellt huvudvärken plågar mig ganska mycket. Men jag mår psykiskt bättre idag och det har jag er att tacka för. Genom era erfarenheter och kunskaper minskar min ångest och oro över att jag ändå är döende. Jag vet att det låter dramatiskt, men det är faktiskt lite så jag känner. Att jag redan sabbat kroppen så mycket att det inte finns någon återvändo - och vad finns det då för mening med att genomgå detta? Era erfarenheter gör mig hoppfull att det inte är för sent!

Torn: Jag har en enormt hög igenkänningsgrad på nästan alla dina inlägg. Jag har också gått ett tag och varit säker på att jag har cancer lite överallt (och att hjärtinfarkten lurar runt hörnet). Att jag har har fettlever vet jag redan sedan mitt ultraljud så det kanske är så att den är så stor att den trycker mot revbenen.

Se klart: Tack för välkomnandet!. Ja, den där framtidsfällan verkar vara en utmaning. Ibland känns det som att stå barfota framför Mount Everest. Men jag ska försöka följa ditt råd att ta en dag i sänder.

Andrahalvlek: Tack för dina uppmuntrande ord. Uppskattar också att du pluggat stenhårt om alkohol. Det gör att jag kan ta genvägen till din kunskap. Men steget till IOGT-NTO är fortfarande lite långt för mig, men så är jag bara på dag 8. Hoppas att gulddagarna snart blir fel för just nu radas det upp ganska många skitdagar på rad.

Sattva: Tack för ditt stöd. Jo, jag har nog kämpat ett tag och det börjar sakta gå upp för mig att jag nog kämpat lite längre än vad jag erkänt för mig själv. Jag kallar min tråd för ett första försök, men sanningen är nog att det är ett första steg att seriöst hantera min alkoholkonsumtion. Att jag har haft problem har jag egentligen upplevt ganska länge, men mina försök att sluta har nog aldrig varit så helhjärtade som nu. Men jag ska erkänna att det är inte lätt och än har jag inte självförtroende nog att tro att det kommer lyckas.

Klart det kan kännas i kroppen om du har varit i ett tillstånd där alkoholen har levt rövare, men det behöver inte vara domedagen för det. Huvudsaken är att man minskar eller helt avstår från alkoholen, så får kroppen en chans att återhämta sig. Levern för övrigt är helt fantastisk, den tål mycket och den har även en förmåga att reproducera och ersätta trasiga celler osv. Däremot när man tar alkohol, så försämras upptaget av vitaminer, mineraler och annat och det märks än mer om man tar bort alkoholen och märker att kroppen inte var så väldans fit for fight.

Jag tar själv vitamintillskott nu eftersom jag vet just att alkoholen gjort det svårare för min kropp att ta upp de viktigare delarna, bland annat B-vitamin som t.ex. gör att muskler etc kan fungera sämre. Ta det inte som en rekommendation från mig, men jag vill mest förmedla om att det tar en liten period nu kanske innan kroppen din fungerar som den ska till fullo. Försök sova bra, vila, få frisk luft, ät bra osv, så hjälper du den på traven.

Kämpa en dag i taget!

Blir glad över att se att det går bra för dig. Bra jobbat!