Senaste kommentarerna i forumet

@Bullret ?? Ja nu håller vi oss nyktra eller hur!? Vill inte logga in här om ett år igen och vara på samma plats.

Grattis till dina dagar och grattis till dina 10 nyktra veckor. Så långt kom aldrig jag. Räknade också ner då. Denna gången gör jag det inte. Och det verkar vara vägen att gå både för dig och mig ☺️

Jag går in och läser min återfall ibland när jag är sugen. Det är väldigt avskräckande. Den ångesten jag haft är inte nådig.

Kram på dig

Hej lilla björken ?

Du är på rätt ställe, vi alla har varit i din sits. Jag ställer också till det något fruktansvärt för mig när jag dricker. Försökt vara nykter och ramlat på vägen.

I min tråd, Jag har problem, kan du läsa det mesta.

Jag är nynykter (igen) och inne på min 26 dag. Det blir bättre. Och det blir lättare.

Vi är många här som lyssnar och finns till.
Skriv i tråden som en dagbok så blir du av med den värsta ångesten.

Kram

God kväll på dig,

Jag lovar dig, du är inte ensam. Jag har nyligen brutit med min senaste tjej och inser efter en tids nykterhet att det beror mycket på att jag förträngt mycket känslor p.g.a. alkoholen. Jag har också insett att jag inte klarar av att dricka alls, jag kan aldrig lita på att jag inte kommer bli för full igen. Det har aldrig slagit fel. Tagit nån nykter helg ibland och haft en massa regler för hur jag får dricka. Men rätt vad det är så bjuder någon på sprit, jag har inte ätit ordentligt, haft en tuff vecka. You name it! Litar du på dig själv?

Jag har också haft ett otroligt stigma i den här frågan och sett till att hålla det för mig själv och min (nu fd) partner. Efter att vi bröt upp och jag varit nykter en tid så har jag börjat prata med både vänner och familj om mina alkoholproblem, det kanske du också kan göra på sikt. Jag rekommenderar dig att ta en dag i taget, fast med målet att vara nykter i tre månader först! Och skriva och reflektera i den här tråden! Kanske även prata med alkohollinjen eller en psykolog? De är proffs och vet hur man borde hantera såna här situationer :)

Du bestämmer, inte alkoholen :)

Du har nog rätt i att det bästa är att inte dricka alls, det är många här som testat något glas efter lång nykterhet och sen ganska snabbt fallit tillbaks i de gamla ovanorna... Och ju längre jag varit nykter desto mer känns det som att alkohol är något jag slipper och inte något jag saknar. Tiden jobbar för oss, tanken på ett liv utan alkohol blir mindre och mindre dramatisk ju längre tiden går... Och så märker man hur mycket bättre man mår...

Du jobbar på jättebra med nykterheten! En del tror att det bara är att sluta dricka, men det är så mycket mer. Varje nykter månad har jag upptäckt nya saker hos mig själv. Jag har verkligen vänt in och ut på det mesta, och utvecklats massor på olika sätt. Precis samma resa gör du nu.

Kram ?

Bra att ha bilkörning som säkerhet. Testa något gott alkoholfritt och njut av samtal och stämning. Beställ in något gott att äta. Själv blev jag överraskad av hur trevligt det är att vara med och vara nykter...

Hej!
Jag vet inte vart jag ska börja.. Har sedan den tidiga alkoholdebuten alltid haft problem med att sluta dricka i tid. Det blir alltid för mycket - får alltid minnesluckor, gör alltid saker som jag egentligen inte varken vill eller tycker är okej enligt mina värderingar. Det är som att allt mitt konsekvenstänk försvinner och att jag blir någon helt annan. Jag är egentligen kärleksfull, lojal, pålitlig, omtänksam.. När jag dricker försvinner allt det där och jag är som en helt omdömeslös person som gör saker som gör både mig och andra illa.
Jag har som aldrig riktigt vågat prata om det här. Jag har för det mesta dolt det, ljugit, försökt låtsas som att det aldrig hänt. Men verkligheten kommer ikapp och samvetet äter upp mig.
Det som har varit det absolut värsta var att min relation gick i kras. Jag kände som att jag levde ett dubbelliv. Han visste inte om hur illa det var. Och jag försökte hålla masken.
Jag blev gravid men förlorade barnet pga. jag ovetandes om detta hade druckit sådana enorma mängder alkohol.
Därefter distanserade jag mig ytterligare från min partner och till sist bröt jag ihop och bröt upp med honom.
Det är flera år sedan men det gör så himla ont fortfarande. Jag älskar honom fortfarande.
Ja... Som ni ser är allt en ända röra. Och det är tydligt att mycket rotar sig i de beslut jag tagit när jag varit alkoholpåverkad. Jag har fattat beslutet att förändra mitt drickande men allra helst skulle jag bara vilja sluta..
Finns det någon som känner igen sig?

Har under lång tid druckit för ofta. Sedan jag slutade jobba har det eskalerat. Druckit nästan varje dag och haft ågren varje morgon. Vi har pratat om att vi måste dra ner på drickandet, men det har blivit nån/några dagar utan så har vi varit tillbaka igen. Nu är det dags att på allvar ta tag i detta. Vi har lovat varann o nu måste vi få till en ändring! Vi har drömmar om en framtid med ett aktivt liv tillsammans, och då ska inte alkoholen få förstöra planerna.
Jag hoppas och tror att detta forum ska vara en hjälp att få oss till en nyktrare framtid!! Tack för att ni finns där!

Jag är själv ny här och känner igen mig i det du skrivet. Jag skulle önska att jag kunde ta ett glas ibland vid vissa tillfällen men klarar tyvärr inte et så då får det bli slut. Vi får hjälpas åt och läsa och lära av alla i liknande situation på forumet. Kram till dig och lycka till till oss :-)

Hej igen,

Pratade med en psykolog nu på kvällen och fick bekräftat för mig det jag redan visste. Att jag uppfyller många kriterier enligt DSM-5 (ivrig att börja dricka, kontrollförlust, svårt med när, hur mycket och framför allt när var och hur det slutar). Även toleransutveckling (främst för några år sedan) och framför allt prio i livet.

Med prio i livet menar man vad man borde/planerar/brukade göra innan och att man ersätter det med att dricka alkohol. Och i slutändan att man fortsätter trots negativa konsekvenser.

Även pratat om vad ett missbruk INTE är

*Frihet. Göra saker mot sin vilja, styrd mot festen. Frihet att göra det man borde.

*Good will. Man blir självcentrerad och välviljan brister. Man tänker inte på andras välbefinnandekänsla.

*Personlig utveckling. Man kan ha samma emotionella utveckling och hantera vissa situationer som en 20-åring skulle göra. Livet stannar utan mognad, man stannar i utvecklingen inom vissa områden.

*Livet blir en överlevnad. Sällan man älskar livet. Man jobbar mycket med att backa upp lögner.

Jag känner igen mig i många av de grejer jag nämnde här ovan och kanske alldeles för mycket i hur man hanterar situationer i sina nära relationer och att man saknar en vettig prioritet i sitt liv. Varför var jag så sugen på att festa när min f.d. sambo var hemma?

Vad fan har jag gjort?

Samtidigt är jag glad och tacksam över att jag tar tag i det här när jag är så pass ung som jag är.

Misstänker att jag självmedicinerat mot ilskan jag hade i tonåren egentligen alltid som jag druckit. Jag börjar bli jämnare i mitt humör och mår mycket bättre på alla sätt och vis redan nu. Från och med nu är det jag som sitter i förarsätet och styr. Ingen annan.

Dag 47 snart avklarad.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Om du tänker såhär, att du bara absolut ska låta bli att dricka i tre månader, sen får du ta ett nytt beslut. Under den tiden hinner hjärnan skapa nya mönster och det blir lättare att tänka sig även en nykter fortsättning. Läs också Tänka klart av Annie Grace, eller kolla hennes Youtube klipp, hon visar hur alkoholen lurar oss att tro att dricka är det roliga, när det egentligen är vännerna, maten, musiken som får oss att ha kul. Testa sen när du känner dig tryggare i nykterheten att gå på fest och drick goda alkoholfria alternativ. Själv blev jag överraskad av hur kul det faksiskt var. Och som du redan börjat göra, prata med andra om hur du mår, bra att få input och stöd från någon som ser en i vardagen. Lycka till på din väg, det är så härligt när man inser att man inte behöver alkoholen, definitivt värt att kämpa för!

Skönt att hitta lugn... Är också nykter och glad åt livet med alla dess sidor..

Hej, vad bra att du är här! Helt rätt att ändra kurs innan det gått helt åt skogen.. Du nämner att du ska söka stöd hos någon. Det tror jag är jätteviktigt. Hos vården, familj och vänner, Anonyma alkoholister, bara att berätta för någon om hur man mår och vad man har för mål gör det tydligare vad man behöver , och svårare att ändra sig om det blir jobbigt i början. Här på Alkoholhjälpen rekommenderar de många att ta tre nyktra månader och sen fundera på hur och om man ska dricka alkohol i fortsättningen. Det tar ett tag för kroppen och hjärnan att bli ren från alkoholen, men efter nån månad är det många som blir positivt överraskade av hur skönt det är att vara nykter. Ingen bakfylla, mer vila på helgen, mer energi, mindre stressad, gladare humör, det är verkligen lättare att leva utan alkohol jämfört med att kämpa med att inte dricka för mycket var och varannan dag. Läs runt här och hitta inspiration, så hittar du också din egen väg.

Hej
Jag har en bra men funkar tydligen bara för Android
Easy quit drinking. ( nyfikenhet- sluta dricka) heter den i play butik.
Många belöningar och steg att uppnå.

Tack för att du tog dig tiden att svara! Jag önskar det vore så enkelt som att tänka på hur skit man mår med alkohol. Jag har tidigare tagit mig tid att skriva långa listor på saker jag sagt eller gjort under ruset, för att sedan läsa det när jag blir sugen. Men det är som att en del i hjärnan stänger av. Jag fattar ju att alkoholen gör så att jag säger och gör saker jag inte står för, och jag får sjukt grov ångest som går ut över mitt liv. Men ÄNDÅ så lyckas jag fånga det där lilla lilla som var positivt så att jag kan festa med gott samvete. Det funkar inte med skrämseltaktik, jag måste hitta något att belöna mig med.

Jag har ju extremt mycket kontrollbehov och har svårt för att göra saker halvhjärtat, jag kan inte göra lite av något. Det har väl med uppväxten att göra antar jag ... Så rent logiskt sätt borde det inte vara svårt att avstå helt, jag har bara inte hittat den där lilla lilla motivationen som får maskinen att börja gå. Hade det funnits en app som man får belöningar i beroende på om man hållet sig borta från alkoholen eller inte så hade jag lätt klarat det HAHA!

Huvudsaken är att du tagit beslutet att vända skutan!

Jovars...det gick och jag gick, genomförde dagen och gick hem och tänkte. Har landat i mitt beslut, sovit. Det här kommer att bli svårt, men jag slutade röka en gång i tiden så detta skall väl också gå vägen tänker jag mig? Nästa svåra steg blir att tala med någon, finna stöd (det finns där) och helt enkelt inte låta det gå längre. Vända skutan innan den går på grund så att säga. Det kanske var dumt att gå till jobbet, men lika dumt att supa sig full timmarna innan man skall dit och sjukanmäla sig. Två fel gör ett rätt?

Inte varit inne på några dagar nu, haft en bra vecka lungt i själen och ingen alkohol. Så njutit av de lugnet, skönt med lugna dagar så man får hämta lite energi. Hoppas ni ochså haft en bra vecka :)

Mitt tips är att du skriver i din egen tråd som en dagbok och tar en dag i taget nykter. Jag lider av precis samma alkoholproblem som du och jag har insett att jag är alkoholist. Bara inte den sorten man direkt kanske tänker på. Jag dricker mig inte asfull en tisdag kväll framför TV:n eller på en parkbänk. Men mina handlingar under alkoholrus talar sitt tydliga språk, jag klarar ta mig fan inte av det.

Jag kommer aldrig heller kunna dricka som folk gör mest. Oavsett hur många regler jag sätter upp (Jag får inte dricka sprit o.s.v.) så dricker jag för mycket förr eller senarae. Låt tiden rulla på utan att dricka och se efter om det är värt att lägga din tid på något som gör att du får sämre självkänsla eller ej? Jag lovar att du kommer få en helt annan koppling till dina känslor och ångesten kommer börja släppa. Men de sakerna tar sin lilla tid.

(Dag 47 snart avklarad)

Bullret

För mig hjälper terapi och bearbeta hemskheter jag varit med om och lära mig hitta andra sätt hantera ångesten på. Men man får testa sig fram och se vad som funkar bäst för en. Inte själv testat medicin naltroxen och campare men antabus var sjuk i tre veckor i biverkningar rena nervgiftet plus de påverkar levern negativt så har man leverproblem är inte antabus att rekommendera

Hej Västligvind!

Jag har en sån sjuk igenkänningsfaktor så det finns inte. Vi startade våra trådar ungefär samtidigt och ingen av oss klarade av nykterheten den gången. Den här gången är det förhoppningsvis annorlunda. Jag är snart klar med dag 47 och känner verkligen hur mina humörsvängningar gått ner och nästan till och med helt försvunnit.

Självkänslan börjar också så sakta komma tillbaka. Jag var nykter 10 veckor förra hösten av helt fel anledning. Jag räknade bara ner dagarna tills jag skulle supa igen. Det var helt sjukt egentligen. Nu har jag en helt annan inställning och vet att det första glaset kommer få mig tillbaka på ruta ett igen.

Förr eller senare. Och jag tror att vi som är på det här sättet aldrig kommer kunna dricka normalt. Jag vill till slut bara peppa dig att hålla i när tiden börjar gå, och se till att skriva/läsa här kontinuerligt så att du PÅMINNS!!

Annars är det lätt att alkoholen får övertaget igen och säger att "det är nog inte så farligt, du kan säkert dricka som folk nu". Gå inte på det!!

Önskar dig all lycka till framöver och kommer absolut att följa din tråd :)

Bullret

Som rubriken lyder vill jag sluta dricka alkohol helt och hållet! Jag önskar få tips och pepp om hur jag ska klara av det från människor som är i liknande sits. För mig så är relationen till alkohol väldigt komplicerad. Jag är själv ett maskrosbarn, och har fått se hur alkoholen förstör allt i sin väg. Jag dricker inte i veckorna eller så, utan dricker som de flesta ”Svenssons” under tillställningar och fester. Jag har ganska många regler för mig själv egentligen, om under vilka omständigheter jag ”får” dricka alkohol, just för att jag aldrig vill hamna i ett beroende. Men jag har insett att det finns olika typer av alkoholproblem, och det jag har är en typ av alkoholproblem.

Oftast så handlar det om att jag gör bort mig när jag är onykter, men vi ska inte gå in på några detaljer där - ni som är i samma sits förstår på ett ungefär tänker jag. Men jag har även de senaste åren lyckats utveckla någon slags ptsd eller ångestsyndrom som gör det outhärdligt att dricka. Dagarna/veckorna efter jag festat får jag ångest och panikattacker och drar ner mig själv till bottens bott. Jag har kommit fram till att jag måste sluta helt nu, jag tål inte alkohol. Jag blir sjuk! Tyvärr så håller den här känslan och uppenbarelsen sig i en vecka, ibland längre. Men sen börjar jag övertala mig själv om att jag kan ju faktiskt dricka ibland, och oftast är det för att jag tänker på hur ”kul” det är. Så det är det här jag vill kämpa mot nu! Men hur!? Har någon här tips om vad fan man gör när hjärnan börjar övertala en om hur jävla kuuuul det är!? För det är det fan inte!!! Jag har gått med i programmet som finns här på alkoholhjälpen, men är det tänkt att man ska sitta å läsa det varje gång suger kommer? Förutom det så har jag pratat med en nära vän och jag har en förälder som jag kan prata ganska öppet om det här med, men jag vill ha praktiska lösningar på vad man gör när suget kommer.

Och slut på arbetsveckan. En 200gr hamburgare med strips och iskall citronloka?. Får gå en extra promenad i morgon. Sons of Anarchy på tv och livet känns fullbordat. Mår illa av blotta tanken på alkohol så känns bra.
Trevlig kväll på er?

Jobbig dag på jobbet. Mycket trött och sliten hela dagen. Stort sug att åka förbi bolaget på vägen hem men lyckades köra förbi och hem utan A. Känns ändå skönt att klara det. I morgon blir det AW med arbetskamrater och jag är glad att jag måste köra bil för att ta mig hem. Gör det lättare att inte dricka men sugen kommer jag att bli av att se alla andra som njuter at öl eller vinglas. Kämpar vidare och läser er andras kamp

Hej,

Ikväll ska jag prata med en psykolog. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta upp, det är är så mycket man kan prata om. Från början sökte jag mig till psykolog för att jag hade mycket ilska och att det gick ut över alla möjliga saker och områden. Men i takt med att jag slutat med alkoholen har jag ett mycket jämnare humör och det är inte lika relevant längre. Dessutom har jag en fråga om psykologer har tystnadsplikt även när det gäller alkoholberoendefrågor gentemot min arbetsgivare? Någon med erfarenhet som kan berätta mer? :)

Bullret