Senaste kommentarerna i forumet

Lägenheten låter underbar och flytt låter bra. Vi har viktigare saker att tänka på än om vi ska bryta lårbenshalsen i januari pga moddiga skor i trappa. ?
Jag håller med om att livet på landet som det har varit denna vår och sommar verkligen är fantastiskt- och privilegierat. På alla sätt. Igår när vi kom hit igen efter några dagar i stan (enkelt och praktiskt) kände jag också tydligt det ansvar i form av städa, fixa, fönsterskrap, som liksom finns här alltid. Jag njuter för det mesta av allt det- men det är på ett annat sätt. Alltid något.
Men också fint för den då och då rastlösa själ jag troligen är. Alltid något.
Ser fram emot att få hänga med i hur dina tankar utvecklas kring detta. Ett liv med blommor frön och sånt kulturellt är dock helt klart beroendeframkallande.
Jag tycker mycket om din beskrivning med den nedsläckta scenen. Pratade med en vän härom dagen som tänkte sluta dricka en period. Det är förstås något att uppmuntra men att också vara medveten om att ifall detta projekt ska genomföras på allvar så är det- just det. Svårt att besluta sig lite grann. Svårt att reflektera helt kort. Kräver massor av oss men så småningom går ridån upp, och ljusen. Då är det något närkvärdigt.
Ha en fin dag! ?

kan ju variera och är egentligen mindre viktig.
Tänker ofta som sagt att jag dricker på ren trots, vilket är så dumt.
Men det är ju just det, jag tänker ju att jag inte har problem, fast jag vet att det inte stämmer.
Jag har inget sug, tar inte återställare, sköter jobb och blir bara "för full" ibland.
Det är bara det att jag är så sjukt trött på slentriandrickandet. Det känns så dumt när jag tänker på att jag dag efter dag, eller snarare kväll efter kväll, druckit bara därför att..
...jag har varit uttråkad
...barnen har suttit på sina rum
...det fanns vin hemma

Jag har liksom sällan varit sugen..

Och det är så DUMT att hälla i sig saker som är onyttiga bara för att jag kan, när jag knappt ens vill..

Jag äter inte godis, jag röker inte, jag skippar köttet eftersom inget av det gör mig någon nytta.. varför är det då så att jag tänker annorlunda om alkohol?

Jag dricker inte läsk, för det är onyttigt med sockret, men häll i lite gin så går det bra! Jag menar hur KORKAD kan en vara? Som om sockret försvinner, det blir mindre skadligt när det blandas med gin???

Nå igår var jag utan alkohol, och jag fortsätter idag!

Snart är det helg och jag ser fram emot fler sköna sovmorgnar, där jag vaknar utan ågren pga alkohol.

Jag bor i en lägenhet som var en förälskelse ...och inte alls ett resonemangsparti. Fyra trappor upp ( utan hiss) och med ytterligare en trappa inne i lägenheten och en terass med Karlsson på taket utsikt - hustak och skorstenar och himmel...
Den är väldigt härlig tycker jag men riskfylld:-)
Skulle jag råka göra illa en fot är jag körd.., Jag släpar upp saker och ting och mat osv varje dag.
Bra träning och inga problem just nu... men det vore dumt att inte se om mitt hus - nu - medan det fortfarande är oproblematiskt...
Tänker att det är ett nyktert sätt att se på saken ?
Jag längtar också mkt efter natur och ro ( och väldigt lite efter att gå på krogen ..,eller för den delen att besöka kulturevenemang). För mig är natur och människor jag tycker om det viktiga.
Sedan är jag rädd att en flytt längre ut skulle göra det svårare att träffa människor.....spontant och planerat.
När man är mitt inne i ett beroende så är det mkt svårt att fatta kloka beslut. Och även initialt i ett tillfrisknande tror jag...,
Att tillfriskna är att skjuta på många perspektiv ...det är både en snabb och delvis långsam förändring...
När man dricker tycker man ju ofta att det är fel på jobbet och fel på både det ena och det tredje.
Som nykter kan saker och ting te sig i ett annat ljus.... Det är lite som en nedsläckt scen som ibland mkt hastigt och ibland långsamt och subtilt ljussätts.
Tycker ditt liv på landet låter underbart Se Klart ....men så har du också en strid ström med barn och barnbarn där ...verkar det som:-)
Både natur och kultur ( i betydelsen odling).

Du vill kunna känna dig trygg med den du pratar med, och då är det svårt om släkten inte kan hålla tyst. En tanke bara, det finns ju präster och diakoner man kan prata med, de har tystnadslöfte och för inte journal. Man måste inte vara troende eller prata om tro heller. Men hur som, bra att du hörde av dig till behandlingsgruppen och att du fått en tid hos psykiatrin. Och att du vet vad du vill!

I lördags hade jag en dag då jag gjorde precis det jag kände för. Tog min MC och drog ut på en härlig tur i grönskan bland sjöar och krokiga vägar. Det var extra roligt för min dotter hängde med där bak på bönpallen. Solen sken varmt och allt var frid och fröjd. Inte hade jag en aning om att jag senare i kvällssolen skulle dricka mig berusad. Hur detta kom sig har jag spekulerat i och situationen var den att jag senare på eftermiddagen var väldigt rastlös och bar på en svag oro över något jag inte riktigt förstod vad. Min dotter berättade under dagen om hur hon besökt farmor, min mor alltså, och där fått nedlåtande, missunsamma kommentarer till nästan allt hon försökte berätta. För mig som ständigt blivit utsatt för denna psykiska misshandel sedan barnsben fick givetvis igång tankarna, känslorna det väcker till liv är otrevliga och omedelbart kommer känslor av otillräcklighet, osäkerhet, hat och vrede.
Jag tyckte mig ganska raskt skaka av mig dessa känslor men något i mig gnagde och rastlösheten blev värre. Inte gör det saken bättre att frugan sitter där i solens strålar med ett glas kylt mousserande i handen. Dessutom att föregående kvälls gäster hade ett vinlager med sig som lämnades kvar här hos oss. ? Jag tror mig hantera att det normalt är lätt för mig att strunta i detta, men inte i lördags. Det var så många fällor och jag gick rakt in i dem allihop. Det slutade som det brukar, ensam kvar i natten med välfyllt vinglas tills jag ramlar i säng. Dagen efter är Satan från Helvetet där igen och gör mig till en liten, sjuk, förvriden och förtvivlad varelse igen.
Nu så här fyra dagar senare är jag tillbaka på den nyktra stigen igen för det är den jag vill vandra. Visst blir jag bedrövad över att falla men denna gång är min fallskärm i alla fall halvt utvecklad då jag vet att detta inte kommer fortsätta. Det är trots allt en väldigt skön känsla att bära med mig. Så snart 50 dagar nykter och bara en av dem på fyllan. Så räknar jag min resa numera.
Kram på er!
GP

Saknar dina inlägg. Hoppas innerligt att hälsan tiger still och att du mår bra ❤️

Kram ?

Kram ?

Saknar dina inlägg. Skriv oavsett om det går bra eller dåligt!

Kram ?

... var det att logga in här och läsa era fina kommentarer, tack Charlie, varafrisk och sommarbarnet.
Forumet ändå!
Mot sen kväll nu, det mörknar snabbt. Ibland tänker jag att när livet är bra är det som att gå på äggskal, ändå. Det blir aldrig säkrare än varje nu. Och nu.
Nykterheten däremot. Som ett järnvägsspår som klyver skogen i ett före och ett efter.
Tacksam!
Godnatt kämpar-föreningen, imorrn är det kanske dag 5 eller 500 eller dag 1 igen. Make each day count minns jag från nån film. Alla dagar räknas. ?

Jag slutade främst för att alkohol mer eller mindre var det enda jag såg fram emot under dagen. Drack så disciplinerat det går utan att riskera körkort och för att tillnyktra varje dag, men det var ändå alltid en tillräcklig mängd varje kväll för jag skulle bli berusad. Fanns inget annat att se fram emot eftersom dagen var så jäkla jobbig fram tills jag fick dricka med bakfylla, ångest. Och berusningen började kännas grå och trist. Så jag behövde dricka mer ibland för att fira...

Främst det, jag vill kunna se fram emot annat under dagen, och framför allt inte släpa och tvinga mig fram tills jag får bli full!

Men också pengar, hälsa, vikt etc. Det tog nästan en månad innan skiten var i bra färg och konsistens. Riktigt rädd för hur jag skadat min kropp, men återhämtning är möjlig innan det är för sent. Jag har också upplevt neurologisk påverkan, ofrivilliga rörelser, spasmer, kanske hade jag det redan innan men märkte det aldrig?

Jag hoppas att jag bröt i tid.

... skulle jag säga, men det bestämmer ju du.
Dock lever ju kvinnor allt längre. Säg 85. Om du skippar vinet och dessutom skaffar trädgård och katt, förlängs ju livet ytterligare.
Säg 90. Då har du mer än en tredjedel kvar. Och är just i livets augusti, första veckan ungefär.
Du skriver inte om varför du behöver flytta, men jag tänker att flytt är hoppfullt och framåtblickande. Rensa och kasta och ge bort. Packa upp i något nytt.
Den känslan. Om man då inte är tvingad men det låter inte så.
Fundera, massa roliga möjligheter. Naturen är viktig viktig för de flesta av oss. Det är en livets sensommar-grej om inte annat. För mig har det blivit ordlösa förklaringar till hur liksom allt hänger ihop, livets krångligheter går att begripa Ihop med det som växer och vissnar och gror igen. Men det är jag det.
Det blir spännande att höra om hur tankarna går, och beslut.
Och jag är nyfiken på AA!
Godnatt K, så fint att du är här. ?

Nä släkten är totalt utesluten de vett inte ens om mitt drickande och så ska de hållas. Min pappa är 90 år och han har haft sin beskärda del av oro ang mig under flera år nu vill jag han ska få njuta av att tro hans dotter fått ordning på sitt liv. Han skulle bara börja löverkontrollera mig och då får jag fullständig panik. Levde hela min barndom/ungdom överbeskyddad av honom, idag som vuxen kan jag förstå varför han var så över beskydande min mamma försökte ju kidnappa mig bla och så klart han alltid efter han ville ha koll på vart jag var, skulle gå mm. Men de förstod ju inte jag då. Och ha han ringande orolig varje dag för kontrollera om jag är nykter de kommer bara leda till mer drickande. Been there Done that. Inte en gång till plus stressen över han sitter ensam hemma orolig för vad jag hittar på nej tack. De kommer som sagt bara öka mitt drickande.

Och min familj större delen av dom i alla fall är ett jädra gäng sladdertackor de en vet, vet alla. Och de är få hemligheter som inte läckt ut i familjen. Och de är de som man gett mig förtroende om att vara tyst om.

Vännner vet inget berättade för en hon blev förbannad men de lugnade sig sen men lång historia kort kan förstå henne iofs. Försökt hinta till min bästa vän och då pratar vi hintar ingen normal missat men hon bara babblade på om sina dejter så kände nä.

Men idag fick jag faktiskt papper från beroende mottagningen psykiatrin och tid redan den 8:e för ett första bedömningsamtal trodde seriöst aldrig de skulle ske så fort. Men soc assistent skrev remissen så hon har nog skrivit en bra remiss :) Sen får vi se om de blir något där är ju anti delux mot psykiatrin men lovat soc att åtminstone gå dit och ge dem en ny chans och kolla vad de kan erbjuda. Fast jag lovat mig själv aldrig någon sin mer i mitt liv ha kontakt med offentliga vården när de kommer till psykiatrin. Men nu när jag har en bra soc som direkt förstår mig och vilka kränkningar jag varit med om i psykiatrin och att hon aldrig skulle tillåta de så ok.

Behandlingsgruppen mejlade jag till idag och lite så där undrade hej ni har väl inte glömt bort mig. Får se om de svarar i mån fick inget svar i dag. Och min soc assistent som är jättebra är på semester fram till 31/8 så glad för jag fick en så bra så hoppas hon inte har tankar på sluta el nåt sånt för oddsen för få en riktigt bra socialassistent är ju typ 0,01 procent. Och idioten som typ man ska kontakta på soc istället för ordinarie gjorde jag mig så klart ovänn med på mindre än 2 mejl :hon va ungefär lika inkännande som en arg kobra. Fast jag var väl inte den trevligaste heller iofs :)

Har en vän till som jag kan prata lite med men den relationen är tyvärr lite frostig men kan messa lite fram och tillbaka med han så ibland när de blir to much så messar jag honom. Han är den ända som kan få mig lugn på typ 3 sek han känner mig inan och utan och vet allt om mig så han vet precis vad hans ska svara för få mig lugn och ge mig styrka för stunden.

... att fira utan alkohol men i början kan det kännas skavigt. Det är som det ska. Dag 4, bra! Imorgon är det dag 5, och snart en vecka.
Tänk på det också när du skålar!

Heja heja dig, och lugg och tatuering, kan inte bli bättre ?

Nu känner jag igen din energi! Försök att lokalisera vad det är som gör det svårt att stå emot. (Finns ju massor av tjat man säger bestämt nej till, och håller fast.) Sen tänker jag att ens partner får vara bjussig nog att inte fresta, fråga. Onödigt svårt. Njut av helgen och fortsätt att skriva här, även när det är kämpigt. Heja dig!

Välkommen tillbaka först och främst. Instämmer med alla som skriver att du är smart och insiktsfull och kommer att fixa dethär. Så är det. Så länge du skriver här finns alla möjligheter, så många fler än att klara det på egen hand.
Jag har (ännu inte) någon erfarenhet av återfall, men det är ju en del av att bli nykter. Lärdomar, detta jobbiga ord! Ändå- så håller man på. Utvecklas och vilja förstå bättre. Vi är inga dumskallar som fastnat i alkoholen, många gånger har det känts som något som ger livet lite mer innehåll. Om jag minns rätt så fungerar alkoholen också som ett sätt att få lite tyst i huvudet.
Jag tänker att ett ”aldrig mer” är att ge sig själv en ordentlig chans. Att leva det liv man önskar. Jag är helt säker på att det är det du vill, och kommer att klara! Skriv, läs, skriv! Kram ?

Ni kanske kan locka med er ännu en nykter fd suparkompis på nästa grabbhelg. Ni lägger ribban för ett nyktert, aktivt och ärligt umgänge ? Tänk vad roligt om ni kunde vara förebilder för gamla vänner ?

Kram ?

Efter grisdagar kommer alltid gulddagar! Och som vi njuter av de gulddagarna ?

Att vara ”mer jag” är typ den bästa motivationen man kan ha för att fortsätta vara nykter.

Kram ?

Utan överdrift. Jag började få såväl fysiska som neurologiska problem efter att ha druckit varje kväll och varje helg en längre tid. Gud ske lov har problemen försvunnit.

Det här inlägget skrev jag i min egen tråd här för ett tag sedan, men jag tycker att det passar på temat återkommande återfall.

Det här inlägget är speciellt riktat till mina kära forumvänner som gång på gång slutar dricka men börjar igen och inte riktigt förstår varför. All kärlek till er ❤️

Annie Grace som har skrivit boken ”Tänka klart” tillhör mina husgudar vad det gäller nykterhet. I det här klippet på youtube berättar hon om sin nyktra resa. Det första viktiga steget enligt henne är att ”sluta att försöka sluta dricka”.

? ”How I went from drinking way to much to being in complete control of my drinking” (This Naked Mind)

Hennes bok var verkligen en ögonöppnare för mig. Genom den lyckades jag relativt snabbt ta mig från stadiet ”stackars mig som inte får dricka” till ”jag vill inte dricka”. Då blir den nyktra resan så mycket lättare.

Annie Grace är också noga med att påtala att skuld och skam är fullständigt värdelöst i dessa sammanhang. (I alla sammanhang!)

Genom att lära sig hur våra kroppar påverkas av det gift som alkohol faktiskt är, så kommer vi till en punkt där vi absolut inte vill dricka. Inte ens ”normalt”, eftersom det numer är onormalt för oss.

Kram ?

Den blev bara SÅ bra, min nya tatuering! Så bra att jag redan planerar för en ny?Och det var så kul att vi var där tillsammans min dotter och jag?

Nästa vecka kommer maken hem och för mig känns det som om han kommer att möta en ny människa för jag är inte densamma. Jag har förändrats. Inte bara har jag fortsatt på min nyktra bana. Jag har dessutom klippt lugg (gjorde jag på impuls efter duschen innan jag skulle åka till Ikea med ungarna?), tatuerat mig och gått ner fem kilo??Men det har hänt mer med mig som jag inte kan beskriva. Jag är mera jag?Jag känner mig starkare på något sätt, starkare än jag gjort på mycket länge.

Jag VET att det går upp och ner, men efter mina grubblerier över mitt äktenskap (har släppt det för ett tag, jag kan ju inte lösa det själv?) så känns det liksom mer och mer upp??

Men nu skall det snart gå ner, i sängen?Lyssna lite på något eller läsa en stund?

Kram och godnatt?

Jag föreslår att du börjar med några nyktra månader och ser hur det känns, och sen kan du bestämma hur du vill gå vidare. Passa på att läsa på om alkohol under tiden, så får du mer kött på benen inför vilket beslut du väljer att ta.. Ta hand om dig, minnesluckor var för mig en stor anledning till att jag valde att sluta dricka, det är en varningssignal som man ska ta på allvar...

Du skriver att du ältar när ytligt bekanta och okända kommer med kommentarer utan att veta vad de pratar om. Brukar du säga ifrån då, eller går du efteråt och funderar? För mig är det den typen av irritationsmoment som jag kan bli upprörd över, men välja att antingen säga något om direkt, eller annars släppa. Det är en träningssak upplever jag, det går lättare och lättare att sluta bry sig när hjärnan lär sig att den inte får gå in i arga och upprörda spiralen...

Förstår att du har det tungt nu... Finns det ingen vän eller släkting du kan prata med om hur du har det? Som kanske kan hjälpa till att ringa? Så här ska du inte behöva må när du vill ta tag i ditt beroende, se det inte som att be om hjälp att höra av dig till beroendecentrum , tänk som om det vore en läkare du behövde ringa angående penicillin mot halsfluss...

Är så otroligt tacksam för att du bryr dig SÅ mycket om mig..om min dotter?? Du ska veta att jag skiter inte i dina råd...de går många varv i min hjärna?? Allt vad som skrivs t mig här på forumet tar jag till mig och kör några varv i min hjärna!
Sedan berättar jag inte alla detaljer därför svårt för er andra att förstå!

Kram t er alla❤️