Senaste kommentarerna i forumet

att jag glömmer att skriva. Hade en intention att skriva varje dag, om än bara några rader, men glömmer nu bort det lite då och då?Kanske beror på att dagarna liksom flyter på.

Har grejor att göra varje dag och de dagar som jag helt enkelt inte har lust att göra massa saker så har jag inte ett spår dåligt samvete?

Sover som en stock på nätterna! Nio timmar i natt?Fattar inte, men härligt. Jag har sedan ganska många år haft svårt att sova. Det började i och med att mina föräldrar gick bort samtidigt och väldigt hastigt. Det var dessutom ganska snart efter en separation och flytt från en sambo. Fick insomningstabletter utskrivet och tog dem under en ganska lång period. Blev inte beroende, men efter att jag slutade med dem har jag liksom haft svårt att komma till ro när jag skall sova. Men inte nu längre?

Undrar om jag överlag börjar komma mer i balans i mitt eget liv? När alkoholen är borta blir jag tvungen att ta itu med mig själv. Har inget att gömma mig bakom längre.

Har även mycket tankar runt min relation med min man, men det kan jag analysera mer vid ett annat tillfälle för nu tänker jag fortsätta njuta av mitt kaffe och att jag fortsätter på min nyktra resa?

@Andrahalvlek, nu har jag tagit fram boken ”Tänka klart” och skall börja läsa??

Kram???

.,, tänker jag. En stund då och då.
Över att man själv inte är en av de som tar 1-2 glas och sen går hem och dagen fortsätter nykter.
Vi är alla olika och att acceptera ett nyktert liv (så småningom älska det, men kanske inte ett tvång det heller) tycker jag är att acceptera den man är. Ta konsekvensen av den man är, av djup omsorg med sig själv. Ha en fin dag!

Glädjekick varje dag att läsa dina inlägg och härlig inspiration. Du har verkligen landat (och flyger liksom på samma gång). Nu fortsätter vi, eller hur?
Heja dig! ???

Vilken sommar vi har!! ☀️ Jag har semester exakt rätt period i år igen. Bra gjort av mig. ? Detta har varit en av mina bästa somrar på väldigt länge och det är nog främst för att jag inte druckit alkohol från början av sommaren. Jag känner mig mentalt stark, jag känner att jag har massa energi! Jag kan inte tycka att jag avstått nåt över huvudtaget utan att jag valt en annan väg. Nu påverkar det inte mig över huvudtaget när jag ser nån dricka vin en kväll, har exakt noll sug efter ?. Att vakna pigg och fräsch varje morgon, gå ut med vovvis och bara andas in den friska morgon-luften är såååå fantastiskt. ? Just nu, just idag älskar jag mitt liv lite extra. Jag kommer behålla denna sköna känsla som i en liten ask att öppna då och då när livet känns svårt, för det kommer det att göra till och från.

Min framtidstro är enorm just i dag och jag känner att jag kan lyckas med allt som jag vill! ❤️

Tack livet för att du så generöst ger mig en ny chans! ?

Du beskriver verkligen jättefint hur du upplever din situation, och jag lider verkligen med dig.

Det är så tydligt att alkoholen lägger en våt filt ovanpå alla känslor. Och när man är nykter så kommer känslorna så mycket starkare. Grundproblemen kommer upp till ytan.

Du har identifierat ditt grundproblem. Du måste skilja dig. Hur det ska gå till vet bara du, men spontant skulle jag hellre bo i en etta med kokvrå än tillsammans med en man som jag ogillar så mycket att jag inte vill se honom.

Du kommer att klara det här! På ett eller annat sätt! Börja leta annan bostad, det är konkret och bra.

Kram ?

Så starkt skrivit om det smärtsamma du bär på, hopplöst, meningslöst, oändligt smärtsamt. Svårt skriva något som tröstar, annat än att jag läst det och kan förstå lite - inte utifrån din smärta för den har jag ingen aning om, men utifrån mig själv där livet också varit fruktansvärt och förvirrat och djupt nergrävd i gyttjan.

Vad bra du sätter ord på det du bär på.

Avslutningen i ditt inlägg hoppas jag att du en dag kan känna är annorlunda.

Om man har stängt inne smärtsamma känslor, tillräckligt länge, så fryser de till is i hjärtat. De hårda iskristallerna skaver visserligen men det bedövar man med A så det nästan inte känns...

Men man behöver mer och mer bedövning ju längre tiden går för effekten avtar. Så man fyller på och försöker leva så gott det går.

När någon får hjärtat att tina upp och isen börjar krackelerar kan det vara en befrielse. En lättnad.

Men samtidigt gör det så jävla ont inuti mig nu. Kan inte sova, igen... Måste dölja smärtan inuti för barnen (sonen är ju hemma dygnet runt) så jag inte oroar dem.

Det gör så ont att jag vill skrika högt och gråta en gråt som aldrig kommer ta slut. Det är som att alla frusna känslor blottas och mitt hjärta blöder. Ser ingen utväg.

Att dricka A vet jag inte är en utväg. Jag blir skrämd av tanken hur jag skulle må då. Ångest upphöjt i kvadrat!

Jag vill inte gå och prata med någon. Jag vill bli älskad, helad och läkt. Jag vill att det onda ska värka ut och sen försvinna.

Jag orkar knappt se min man längre. Alla illusioner är borta, alla förhoppningar krossade, nermalda. Jag vill inte ha honom längre, även om han skulle få för sig att bli nykter. Alltför lång tid har gått till spillo.

Jag får gråtattacker i bilen för där kan tårarna få rinna ostört. Det finns ingen som tar emot mig när jag faller. Gud kan inte ta mig i sina armar, torka mina tårar. Jag vill inte vara stark ensam mer. Jag vill kunna vara svag tillsammans med någon. ?

Mår ju egentligen inte bättre utan mer slipper tänka på de jobbiga tankar. Kan lättare trycka undan dem. Jag är egentligen en person som lätt kan vara med mig själv utan problem, reser själv mm. Men nu får jag panik nästan. Just nu klarar jag inte av ha krav på mig som tex måste va nånstans exakt dag/klockslag måste va lite mer på mina villkor och mående. Pratar inte i samtalsgrupper om saker som är jobbiga plus har väldigt svårt lyssna på andras problem när jag själv mår dåligt, kan inte sitta still, himlar med ögonen när jag tycker folk är patetiska mm, en av anl till varför inte AA funkar för mig de bara tar massa energi ifrån mig. Nä egen terapi är de som behövs men förhoppningsvis ska de på Behandlingsgruppen snart höra av sig. Tack det samma

Känner igen mig i att man mår mycket bättre när man är med andra. Och ensamhet har ju varit farligt för människor på den tiden vi levde som jägare och samlare, så det är nån sorts instinkt som gör oss mer oroliga när vi är ensamma. Och fortfarande kan ju vänner och sociala sammanhang verkligen rädda ens liv, så fortsätt träffa folk och försöka nå fram. På sikt kanske du också kan hitta någon grupp att jobba tillsammans och umgås med, som nåt volontärarbete, eller någon samtalsgrupp, kanske går att hitta någon att bolla viktiga frågor med där. Och du verkar bra på att hitta möjligheter och ha koll på vad som funkar för dig! Att fira pappa på lördag låter som något att se fram emot, hoppas du får njuta av det! Ta hand om dig!

Åh jag känner exakt som du, en sorg över att det är slut nu...men försöker tänka "det är nu livet börjar". Dock svårt vissa dagar när solen strålar och rosévinet flödar hos "alla" utom hos mig. Låter löjligt men så känner jag vissa dagar. Har dock aldrig varit så nöjd med ett beslut tidigare, jag ska numera förbli nykter och lära mig att njuta av allt annat livet har att ge. Kram ❤

Grattis till dina 8 dagar AkillesU! Hur känner du dig i kroppen? Skönt ändå att någon kan känna igen sig i mina symtom ?
Du har nog helt rätt Jullan65, ger det ett par veckor och ser vad som händer. Tycker ändå att jag har en relativt hälsosam vardag, om man bortset från stressigt arbete och åratal av för högt alkoholintag såklart...skulle dock inte förvåna mig om jag har någon form av brist...ska börja äta vitaminer och mineraler direkt och se om det blir bätte.
Måste medge att det känns lite tomt utan vinet på kvällarna. Blir det bättre med tiden tro?

Så fort jag gör något el är med vänner så känns livet ganska ok men så fort jag blir ensam kommer tankarna. Om allt möjligt, både bra och dåligt dåliga huller om buller. Allt känns bara rörigt just nu Och ingen jag känner jag riktigt kan bolla med. Plus känner att hålla igång från morgon till kväll börjar ut sin rätt. Och precis som jag försökt förklara för hon soc tanten som är i stället för min ordinarie som har semester som lovade jag skulle få tid på måndags till Behandlingsgruppen som jag sa att de ska vi nog inte räkna med har jag haft rätt om ingen tid än. Vilket inte är konstigt alla har varit på semester och han jag pratade med först kommer tillbaka först nästa vecka och jag är ju inte ensam som klient där så de är ju inte riktigt upp till soc bestämma vem de de ska boka in först. Är nog många som är lika desperata som mig efter tid. Ska i alla fall hålla ut till på lördag el rättare sagt måste hålla ut till på lördag. Pappa ska få den bästa födelsedagen det är han värd :)

?
Idag har jag fått vara till både nytta & glädje igen genom att hjälpa min svärmor. Vi var på fotvården igen och jag handlade åt henne.

Pelle får stanna inne några dagar nu efter kastreringen. Behöver jag nämna att det är inte populärt? Om man ändå kunde kommunicera med djuren... Det skulle verkligen underlätta! ?

Victor Lecksell sjöng sin låt "Svag" i Allsång på Skansen häromveckan. Jag fick känslan av att en ny "Snoddas" kommit fram!

Tack! Jag har haft en del ups and downs, men fokuserar nu på att dricka så lite och så sällan som möjligt. Och att träna hjälper mig. För det mesta. Men det en evig kamp med och mot sig själv.

Livet har inte förändras nämvärt.
Bara små detaljer som knappt märks.
Mindre ångest.
Lika kär i min man som förr.
Vi har varken mer eller mindre sex sen när jag drack vin varje kväll.
Jag tränar lika mycket.
Jag kramar mina barn lila mycket som när jag drack men nu kommer jag ihåg det och nu luktar jag inte vin när jag pussar dem godnatt.

Som sagt, inga extrema förändringar.
Det passar mig bra.
Det är inte realistiskt att förvänta sig fyrverkerier och en lösning på alla världens problem.
Jag bara mår liiite bättre.
Och är liiite piggare.
Men det räcker gott för mig

Har läst hela din tråd och den är väldigt förankrad i verkligheten på ett så bra sätt för oss som inte kommit så långt. Träning funkar för mig med. Det tog mig dock några månader att komma igång men nu längtar jag mer efter en springrunda än ett glas. Kram och heja dig!

Precis - det är inte du utan alkoholen. Om det vore oss skulle vi ju inte vilja bli fri.... Men alkohol är ju en drog som förändrar hjärnan, inte tillräckligt mycket på alla så livet blir förstört även på ytan.

Strongt kliva upp igen och gå vidare! Cykla vidare :)

Att fortsätta hålla sig nykter efter en dipp är jättestarkt..Suget kommer och går..Det är inte du, utan din hjärna som vill ha alkohol..Precis som med alla andra beroenden..Bra jobbat!!??

Tack för alla hejarop och fina kommentarer! Det känns verkligen bra att man inte är ensam om det här. Glädjande nog kan jag meddela att jag upplevde det mycket lättare att hoppa upp på cykeln på nytt igen, än vad det var att börja cykla första gången, så att säga. Naturligt, kanske, men ändå en positiv erfarenhet!

Hej. Jag anser inte heller att jagpassar in i "mallen"(vem gör det(, vill du berätta mer ?

Jag har tidigare ”använt” alkohol en hel del för att lindra oro och stresskänslor. Min erfarenhet är att det är skönt och funkar tillfälligt i stunden. MEN efteråt kommer samma känslor tillbaka som en boomerang med ännu värre kraft. Du kommer inte alltid att må såhär. Ta hand om dig idag, vila, ät och drick hälsosamt, gör sånt du mår bra av och drick ingen alkohol idag. Ta en dag i taget. ?

Man får ju hitta sina egna sätt. På gott och ont. Men man får väldigt många goda tips här på A-hjälpen. Jag läser nästan allt som skrivs. :)

Snälla hjälp. Vaknade idag bokstavligt. Första gången jag haft ångest över mitt drickande och jag vet inte ens om de e för sent att sluta.
Ja har levt för mitt barn sen han föddes å när vi skiljdes så förlorar ja honom varannan vecka. Första dagen ifrån honom har ja dämpat med alkohol. För att få sova, för att lugna känslorna. Men igår blev de för mycket. Ja vet fan inte vad ja ska ta vägen idag?

Det låter härligt, vilken kämpe du är. Grattis till dig ?