Senaste kommentarerna i forumet

Tjoho! Tvåsiffrigt! ? Vakna nykter, så skön känsla.

Idag ska jag jobba från kontoret några timmar. Dessa veckor innan min semester hoppas jag blir lugna och sköna, så brukar det vara. I år verkar det som att vädret är riktigt jobb-väder oxå. Känns ju lite bra, bara det vänder sen när det är dags för mig att vara ledig. ?

Tack Andrahalvlek, jag är verkligen oxå glad för min skull och för din skull med! ?

Nu är det dags för en morgon-prommis med vovvis i skogen. ❤️ Idag väljer jag att vara nykter ??❤️

Härligt att höra från dig dendartjejen! Jag har tänkt på dig och undrar hur det har gått ?? Glädjande att höra att allt har gått bra för dig ???

Och så sjukt stolt och tacksam för dessa dagar ??

Fokus är fortfarande framåt, ett steg i taget med medvetenhet om att akolholdjävulen lurar i kulisserna och än så länge funkar det utmärkt! Han ska inte ta mig ?

Ha en fin vecka alla fina medkämpar! ?

Tack alla för era kommentarer. Nu är det 2 och en halv vecka sedan man drack. Trots ca 8 liter ren sprit i huset så har jag inte rört en enda droppe. Läkarna konstaterade att jag hade en mild fettlever + magsår, de var inte särskilt oroliga mer än att jag skulle ändra mina levnadsvanor. Så nu käkar jag rätt och börjat motionera. Tar medicin mot magsåren. Sover bättre än på väldigt länge, har mer ork och energi än tidigare. Känns väldigt skönt att ha en aptit igen och kunna äta utan att vara rädd att spy eller må illa efter varje måltid. I nuläget så har jag inga planer på att dricka närmsta tiden, eventuellt på min 30-års fest. Om jag ens är sugen då.

För 12-13 år sedan satt jag som vanligt på bussen hem efter en hektiskt arbetsdag.
Ett gäng i runt tjugoårsåldern klev också som vanligt på bussen ungefär halvvägs hem, de jobbade på ett stort lager där många ungdomar jobbade.
De satte sig som de brukade strax bakom mig, vi hade nästan alltid våra favoritsäten på bussen, som vanligt.
Jag brukade också överföra deras diskussioner, ja man skulle kunna säga att det var omöjligt att inte kunna lyssna på dem.
Vanligtvis pratade de om saker som ungdomar i deras ålder brukar prata om, tjejer, killar fester, pengar, lägenheter och trasiga gamla bilar, fortfarande med god respekt för vad deras föräldrar tyckte, de lyssnade på dem fast de ville ge intrycket av att de var vuxna nog att få ta sina egna beslut.
Men en dag så satt det ena av de lite tjockare killarna bakom, med ett buskigt och ovårdat skägg.
Han sade en mening som jag aldrig kommer att glömma, någonsin...

”Fan vad glad jag är, jag skulle kunna krama första bästa människa på busshållsplatsen,
Jag måste nog gå ner på en halv tablett..”

Plötsligt så vaknade mitt medvetande igång, vad var det jag hörde?
Vad är det för tablett, som gör en så lycklig?
Varför är inte jag lycklig, eller är jag det?
Jag började genast rannsaka mig själv, hur mår jag, egentligen?
Försökte se mig på mitt yttre genom att kliva ur kroppen och betrakta mig på avstånd, där satt jag och såg helt vardaglig ut, inga synliga fel, kanske lite skitiga sneakers och en säckig ryggsäck, men annars såg jag nog helt okey ut, från utsidan.

Och likt en psykolog försökte jag rannsaka mitt inre, hur ser det ut på insidan.
Hur mår du Berra ställde jag frågan till mig själv, nästan rädd att jag sade det högt, eller kunde någon ha läst det på mina läppar?
Tittade mig runt i bussen, är det någon som betraktar mig just nu, ser jag speciell ut, rädd för att sticka ut.
Jomen jag mår väl bra, tyckte jag nog, och började räkna upp alla materiella ting, har ett hus, en bil, en familj med två fina barn, har ett jobb, en sommarstuga, inga spelskulder osv....
Men sedan kom jag till...är jag lycklig?
Definiera lycka, tänkte jag...
Är det någon sorts löjligt glad reklam där folk ler falsk, bara för att få pengar, göra ett jobb.
Jag gör ju också ett jobb, men är jag glad för det, nej för f-n, tvärtom.

Under en lång tid hade min arbetsplats utsatts för en massa olika besvärande händelser.
Huvudkoncernen hade velat sälja ut vår del under en längre tid, den var en osäker sektor med hård konkurrens, visserligen med god vinstmarginal, men de ville safe’a och satsa på säkra papper.
Vi var till salu, och andra avdelningar lades ner direkt, tolvhundra man fick gå på ett bräde.
Det som glödde som en framtidsfabrik för bara något år sedan, miljoner hade grävts ner i forskning och utveckling.
Nu bara puts väck borta, och kvar var vi på 60 man, nedbantade ifrån fyra hundra, jag var en av dem.
Vi lades ut på riskbolag under ett nytt företagsnamn och flyttade när byggnaderna skulle jämnas med marken.
Efter ett år var vi nedbantade till trettio, ytterligare ett år senare till femton man med tre nya ägare som sålt oss vidare.
Riskkapitalister har inte så långt tålamod att invänta kassakon.
Vi som var kvar trodde på våra produkter, men tvingades kolla att firman hade betalat in arbetsgivaravgiften vart femtonde i var månad, hade de inte gjort det så visste vad som skulle meddelas i slutet på månaden, KK.
Vi kursade konstruktivt en del av firman som inte hade så mycket tillgångar, så att vi kunde överleva ett tag till.
Det kom auktionsfirmor och satte etiketter på våra utrusningar, och krav på att betala allt i förskott.
Vi var inte längre kreditvärdiga, men vi femton kollegor som var kvar, trodde envist på våra produkter.
De som klagade fick gå på blankt papper, en gång fick min chef gå, och jag träffade VD’n vid kaffemaskinen samma dag, jag behövde en påskrift för en reservdel som kostade fyrahundra tusen kronor.
Han funderade en stund, och lös upp då han kom på att min f.d chefs lön skulle kunna betala den på ett år.
Vi levde ur hand i mun, inget enkelt arbetsliv.

Men för att återkomma till hur jag mådde, nej jag mådde inte alls bra, egentligen.
Jag var vad man brukar kalla allmänt för utbränd idag, det rullade på, men inte så speciellt bra.
Jag drack fyra dagar i veckan, för att bedöva bort något, jag behövde fly till ”jag bryr mig inte hur det går landet”.
Fredag klockan sex pös första ölen, och så fortsatte det enda fram till söndagskvällen, med ett litet uppehåll på mornar och förmiddagar och kanske tidiga eftermiddagarna.
Onsdagar var också en helt godkänd dag att kunna dricka på, mitt i veckan, mellan helgerna.
Två dagar klarade jag av att som mest vara i verkligheten, inte längre.

Nu gick förfallet mycket snabbare, allting fallerade och accelererade mycket snabbt.
Det tog inte lång tid innan jag sökte min husläkare för någon trivialt fysisk åkomma, och i slutet av besöket så föll korthuset ihop, jag bröt ihop och sade att jag inte orkade längre, jag är mentalt helt slut.
Jag ville ha sådana där tabletter som den lilla tjocka killen bakom mig på bussen fick, jag ville också bli lycklig.
Jo jag fick tabletterna, men läkaren sade....ingen alkohol!
Va! Hörde jag rätt, ingen vasaduattdusasaru?
Ingen alkohol, inte ens öl?
Nej absolut inte, det kan få en motsatt verkan på funktionen av medicinen, du kan bli ännu sämre.
Jamen, jamen hur ska det gå, han såg min rädsla i mina ögon, uppgivenheten och förskräckelsen har ett ansikte.
Alltså ett glas vin till maten, men aldrig mer än så, tyvärr brukar det inte stanna vid det, så på min inrådan absolut ingen alkohol, njet nada!
Strax innan hade jag svarat på hans frågan om hur min alkoholkonsumtion såg ut, och jag hade svarat att den såg ut som alla andras, inte mer än andra, om jag jämförde med de som jag umgicks med ja, men det sade jag aldrig.
I chock gick jag därifrån med ett recept i handen, skulle jag ge upp min enda livlina till att få vara lite lycklig?
Och byta ut den till något annat, minst lika kemist som alkoholen, men på ett annat sätt, i mina nervbanor.
Fortfarande i chock så kom jag hem med tabletterna i asken, satte mig vid frugan och frågade, hur ska jag göra?
-Ge det en chans, du vet vad du har, men inte vad du får.
Det var det som skrämde mig, men å andra sidan, jag visste ju att alkoholen enbart gav mig någon timmes falsk lycka, tabletterna skulle ge mig en längre tidsfrist.

Hur gick det då?
Ja inte gjorde de någon nytta, jag tyckte nog att jag fortfarande var olycklig, och hade lagt mer tilltro till psykofarmakan än vad den kunde ge mig.
Jag blev avtrubbad och kunde varken känna de minsta glädjeämnen eller naturlig sorg, jag var bara så ofantligt ledsen hela tiden, inget var längre roligt, sov otroligt mycket, ständigt trött.
Jag kände mig dessutom värdelös i sängen då jag inte längre kunde ejakulera, en vanlig effekt av medicinerna.
Jag begärde hela tiden andra och starkare medikamenter, tills en dag då jag fick en mixtur som skulle blandas i vatten när ångesten var som värst.
Jag blev som en zombie, varken såg eller hörde, reagerad inte som man borde, skulle jag bli ett psykiskt vrak?
Nu blev jag rädd på riktigt, vad håller jag på med.
Jag hamnade mellan olika läkarstationer och kunde inte få tag på mina vanliga tabletter som tagit slut.
Nu tvingades jag avsluta allt med världens utsättningssymptom, det tjöt i öronen av ett högt blodtryck, i en dryg vecka.
Nu kände jag, nä skit i det där, det där med tabletter är inte min grej liksom, det gav mer av andra problem istället.
Samtidigt gick jag hos terapeuter och en shrink, det gav mycket mer än några j-vla piller.

Långsamt började livet komma tillbaka till mig, jag hann att ta små portioner åt gången av det som då ansågs jobbigt.
Till en början sa shrinken att jag skulle acceptera läget, jag använde ett annat ord, blockera!
Det funkade hyfsat bra, jag hade varit allt för sårbar och överkänslig av saker som idag hade setts som bagatellartade.

Så långsamt har jag lärt att ta av livet i små tuggor, inget är som det har varit.
Jag har fått mentala verktyg som gör att vissa saker inte få uppta för mycket av min tid, shit happens!
Ödet får också ta en del av min uppmärksamhet, en högre makt som jag inte rår på, låt det bara vara...

Min övertygelse är dock fortfarande, alkoholen var en av grundstenarna till att jag hann dyka så djupt in i depressionen, den gav mig lite lugn i stressen för några timmar.
Men samtligt drog den ner ännu djupare i skiten, den lobotomerade mig för glädjeämnen.
Och glädjeämnena har också förändrats, inte alls samma som innan, idag känner jag en djupare värme i bröstet när jag umgås med andra, en äkta kärlek till människor som är ärliga med sitt uppsåt.
Djur och natur har alltid varit viktigt i mitt liv, men har ändå förändrats till något betydligt djupare, att uppskatta det.

Idag så skulle jag ha reagerat annorlunda på bussen för tolv tretton år sedan när jag hört den lille tjocke killen bakom mig säga samma sak....

”Du kan få krama mig, jag kan behöva det”

Berra

Dokumentären ”Alcohol: Old before your time” på youtube är verkligen effektiv mot suget. Tror jag, kände mig själv inte sugen varken innan eller efter att jag såg den. Jag ”pluggar” bara ?

Utvecklingen i England är verkligen fruktansvärd. För att inte tala om Ryssland ? Finns en del hemska dokumentärer därifrån också.

Men vi i Sverige är engelsmännen hack i häl. Tyvärr. Till ryssarnas nivå är det dock en bit kvar.

Kram ?

Din glädje känns ända hit till mig.

Kram ?

Nu läggdags den nionde dagen och kvällen som nykter. I kväll märkte jag att brödet var slut, tog bilen 21.30 och åkte och handlade... hade ju aldrig funkat tidigare. Vilken frihet! ?

Hann precis packa ihop tältet idag sen öppnade himlen sig, totalt! Stod på min lilla pall och slet med takboxen, blev dyngblöt på 10 minuter och ännu värre var det när allt skulle ut ur bilen hemma. Men det va värt det! Fy bubblan va mysigt vi haft. ?

Nåt annat nytt, det är att jag packat upp allt, tvättat i princip allt och städat upp i huset. Sånt har jag inte haft ork till tidigare. Då hade jag bara släppt allt, hällt upp vin och satt mig vid datorn. ? Men inte nu. Jag har suttit lite vid datorn men det var för att planera vår semester. ? Jag har som skrivet packat upp, tvättat torkat, ställt undan, gått i skogen i 1,5 timme med vovvis och ett av barnen. Så mysigt och jag var helt närvarande. ?

Så otroligt bra dag, trots regnet!

Se klart, gört! Så mysigt och barnen älskar det. Bästa är att det finns så mycket tid över till att reflektera och läsa. Barnen springer runt och leker, hittar kompisar, badar och är helt slut när det väl är läggdags. All mat jag gjorde var det godaste som de hade ätit. Så det är en fullträff oavsett väder, vi har provat allt utom snöstorm i helgen. ?

Nä, nu ska jag sova och i morgon lite jobb. Tack till mig själv att jag valt att vara nykter idag. ???❤️

Note to self: Det finns nog förresten inget som är för gott för en nykter alkis. Jag kommer alltid att vara på min vakt. Aldrig glömma.

Har glömt hur man stavar till det och nykter semester har jag inte haft på många år. Ser fram emot oplanerade dagar på ett sätt som jag för några månader sedan inte kunde föreställa mig.
Typ; vad gör man då?
Så deppigt och så fantasilöst. Att inte hjärnans kapacitet räckte längre än till: Sitta på en stol/i en soffa, och berusa sig helst inte för snabbt.
Jag vet att ny-nyktringar eventuellt läser såna här inlägg och tänker att det gäller för andra och lite småtrista och präktiga typer, men ”inte för mig”.
Så tänkte nog jag. Andra kan njuta av diverse natur-grejer eller stillsamma kvällar, men jag vill ha kul, spännande samtal och roligheter.
Not so much spännande samtal och inte så kul med en 50+are (eller valfri ålder) att bli slirig och babbla och halka till, eller spilla ut. Ändå med kontroll men så jävla spänd kontroll. Ja, ni vet ju.
Idag har jag latat mig, sovit middag, och varit allmänt glad av att finnas till. Alkoholsug; förekommer överhuvudet inte. Jag hoppas och tror att just den delen ska vara över nu, för gott. Ordet, och känslan av frihet kommer över mig allt oftare.
En dag till räcker, om ni tvekar.
Kram på er alla som kämpar så jäkla hårt för ett bättre liv. ❤️

Jag hoppas verkligen att det är tyst från dig hela dagen - för att du har kul i Ullared ?

Och att du är fattig för att du har hittat mycket fina saker!

Kram ?

Puh tack och lov! Nu gjorde du mig lugn och trygg igen! Jag blev jättenervös och kände bara NEJ för guds skull hur ska jag lyckas få henne att förstå att det inte blir bra med återfall, men ooh så skönt att höra att du vet det! Underbart, blir enormt glad och stolt över dig, du tog åt dig tanken, analyserade den och lyckades inse faran med den, det har gjort om något att du blivit ännu mer insiktsfull, oh så glad jag blev, heja dig, underbart att du vågade känna känslan, tänka tanken och sen ta ett starkt och viktigt beslut! Nu känner även jag mig lugn igen att jag inte råkat skriva något som missuppfattades och kunde tolkas fel, jag vill endast att alla ska hålla sig nyktra här ???

.., med, och skönt.
Ska läsa artikeln du tipsar om, även om det gått en tid är man/jag ibland som en brottsplats-utredare, att jag vill tillbaka och se, om jag missat något. Livet som nykter blir faktiskt aldrig tråkigt, trots att det var den stora skräcken.
Ville bara kika in och säga hej, blir alltid glad av dina inlägg. ?

Haha ? nej hennessy-konjak, var är det ens som du säger? ??‍♀️ Men på tal om vad det egentligen handlade om, du är så stark, en fantastisk tillgång för oss här med alla dina fina inlägg, kloka kommentarer och positiva energi du sprider! Jag är jätteglad för att andrahalvlek finns här och vill hjälpa andra att komma till just sin andrahalvlek ???

Det var just det att jag blev rädd för mig själv när denna sjuka tanke plötsligt dök upp i mitt huvud! Här har jag suttit och läst hur många av er slitit och kämpat med svår ångest efter återfall så tar mitt sjuka huvud detta att flera ändå kan komma tillbaka och använder det för att ge mig “tillåtelse” att dricka? DET ÄR SJUKT!!

Så nej oroa dig inte, om något så blev detta ett brutalt uppvaknande för mig om hur djupt mitt alkoholberoende verkligen är! Jag beundrar dig och andra som lyckas komma tillbaka men tvivlar på att jag själv kommer ha samma styrka. Därför har jag bestämt mig för att göra allt för inte ta det där första glaset. Jag vet att det inte stannar där för mig.

Ensam1984, jag har också alltid haft denna “glömska” och tror inte heller att den beror på alkoholen.

Till sist tack igen AmandaL, Andrahalvlek och Ensam1984 för pepp! Ser med tillförsikt fram emot en nykter morgondag.

Kram?

Din omtanke värmer verkligen ❤️

Jag är så galet inriktad på att komma upp på fötterna igen snabbt. Jag tror att alla år med yngsta dottern och hennes svårigheter har präglat mig.

Kram ?

PS. Råkade skriva hennesz och autocorrect föreslog Hennessy-konjak ? Vad är det ens? Creepy.

Regn och rusk, jobb och stress. Ingen liksom stoppar dig. Är mäkta imponerad men önskar också och hoppas att du hittar nån liten plätt där andra får lov att hjälpa dig. Och att du förstår att vi inte förväntar oss att du ska vara urstark varje dag- och när och om du inte är det, så finns ett gäng här för att stötta dig. Just you know. Kram.

Det som är ensamt med att bli nykter är så krasst att ingen annan kan göra det åt dig. Jag tror vi alla som har en tids nykterhet i bagaget känner så. Det ÄR ensamt, beslut och hålla fast vid. Gemenskapen här- när man bestämt sig för att förändra sitt drickande- har för mig varit avgörande, ovärdeligt. Att med lite stabilitet i nykterheten få ”ge tillbaka” och stötta om man kan, är en bonus.
Jag blir som flera redan skrivit, ledsen av att läsa dina inlägg och som Nicka skriver, det är enormt tröttande för kropp och själ, detta enorma våld som vi begår på oss själva. Slitsamt.
Enkelt är det inte att sluta, men du och jag vet att det sannerligen inte är enkelt att dricka.
Imorgon kommer du att läsa igenom det du skrivit. Då är det dags för en nyktert beslut. Jag hejar på dig. Kram.

❤️

Precis så är det. Jag är så trött och så slut. Jag skyller på jobbet. Vi jobbar ihjäl oss. Jag skyller på värmen, på att jag behöver semester. Men egentligen vet jag att det ör alkoholen som ställer till det. Som ger mig min trötthet. Som gör mig slut. Gör att jag inte orkar, bli irriterad, lättretlig...

Som irriterar familjen eftersom de ser mig vara slut och trött, irriterad och fumlig. Usch. Usch och blä. Vill inte mer...

Som jag kunde längta till måndag de första veckorna nykter, helgen var en enorm prövning precis av de skäl du beskriver. Måndag, vardag och rutin var det som funkade bäst. Lite i taget ändras det (som så mycket annat av det som är tufft i början). Nu njuter jag massor av mina helger men njutningen är inte koncentrerad till varva ner/kväll, utan minst lika mycket morgon, kväll i trädgården utan tid att passa.
Jag kan nog lova att det funkar så för de allra flesta. Håll ut och håll i, med andra ord. Heja dig!

Finns i 35 kommuner. Det finns en app, och också papperskartor att hämta på turistbyråer.

Det är som orientering. Man ska med hjälp av kartan hitta kontrollerna. Ett jätteroligt sätt att lära känna sitt närområde.

Intresset har verkligen exploderat nu under Corona. Jag har kanske hittat totalt 70 kontroller i min hemkommun. Det finns ca 120. Nu har jag hämtat karta till grannkommunen också.

Jag brukar leta upp 4-7 stycken per gång. Trevlig stund i skogen. Några kontroller finns i stadsmiljö också.

Dessutom är det ett intresse som min äldsta dotter delar med mig, så det är en trevlig gemensam aktivitet när hon är här på besök.

Min yngsta dotter är inte lika begeistrad, men jag försöker hitta lätta kontroller så att hon också ska förstå hur kul det är med tiden. Om jag lockar med fika efteråt brukar det funka ?

Kram ?

Jag är gärna dina åror tills du har hittat dina egna ?

Tack för ert fina stöd. ❤️ Sitter och gråter när jag läser era svar. För visst är det sorgligt...?

Men bara jag själv kan ändra på det. Nu ska jag nyktra till och ta mig upp ur denna grop. Det kommer bli skitjobbigt. Men då vänder jag mig hit. Jag är så ensam i det här. Som på ett öppet stort hav utan åror...

Hej Vita smultronet,

Jag hittade till din tråd först idag när jag surfade runt lite på forumet. Och oj vad jag känner igen mig i dig!

I hur ni började, du och din man , och allt var lagom och ni delade på en flaska vin. Tills att det nu blir att han och går och lägger sig efter några öl medan du själv ”festar loss” hemma i din ensamhet.

Jag känner också igen mig i alla din duktighet, när du springer runt och klipper ner syrenerna, tar en löptur mm - och hela tiden vet du att du har din belöning, VINET, som väntar på dig. Jag är precis likadan.

Och så längtan, förhoppningen, att det nog på något sätt ska funka att dricka kontrollerat, för tanken att sluta är för skrämmande….. Precis så tänker jag.

Jag brukade dricka 1-2 flaskor vin om dagen. Visste länge att jag måste göra ngt åt det och sista tiden bara eskalerade det. Hela livet handlade om att planera så att det fanns vin hemma, och det första jag gjorde när jag kom hem fr jobbet var att hälla upp ett glas (som blev flera) när jag lagade mat.

För 19 dgr sedan konfronterade min man mig och sedan dess har jag varit nykter. Jag har sagt att jag tar en vit månad och att jag under den tiden funderar igenom hur jag vill dricka framöver. Tanken på att inte dricka igen är fortfarande väldigt skrämmande för mig, men jag har blivit lite bättre på att inte tänka att jag måste ha en plan för allt och jag har också accepterat att mina tankar kring drickande faktiskt ändras av tiden. De är idag, dag 19, väldigt annorlunda mot hur de var dag 1, och jag mår idag mycket bättre. Hur jag ska göra efter min vita månad vet jag dock inte än. Men jag tänker inte så mycket på det. Jag vet bara att idag tänker jag vara nykter.

Jag känner verkligen med dig när jag läser det du skriver. Jag tänker också att du måste vara väldigt trött, på slutet kände jag helt enkelt att jag inte orkade dricka mer, jag var alldeles för trött och slutkörd. Du förtjänar att må så mycket bättre än vad du gör idag! Jag hoppas att du kan känna att du kan få stöd och pepp här, för mig har forumet och alla kloka och generösa människor som finns här och vill dela med av sina erfarenheter betytt (betyder) jättemycket! Kram!