Senaste kommentarerna i forumet

Skriver igen....

Skrev ju i förra inlägget att min man och son inte var sams och det hela resulterade i att sonen åkte hem....Behöver inte diskutera mer om detta men det här gjorde mig väldigt både ledsen och arg?
Tog hunden ut på promenad men när jag kom hem igen kände jag mig fortfarande irriterad...så jag tog bilen åkte en sväng och därefter in en snabb tur t mataffären.

Hade jag haft alkohol hemma så hade jag druckit det eftersom jobbiga känslor dämpas med alkohol. Tänkte att jag kan köpa öl m 3,5% för det dämpar lite men inte tillräckligt. Samtidigt som jag tänkte detta så tänkte jag..varför? Varför ska du dämpa känslorna överhuvudtaget?? Stå ut...det går över! Å jag tänkte...innan du blev alkoholberoende hur stod du ut då?? Inte tog jag varken alkohol el mat för att dämpa känslorna då... så det blev alkoholfri öl istället. Nu har jag snart landat i mina känslor så det blir nog inte öl överhuvudtaget utan Loka??

Under tiden när jag resonerade m mig själv fanns ni i bakhuvudet...jag ville så gärna klara den här dagen. Även om jag vet att jag kan skriva här både när jag inte lyckas/lyckas så förstår ni ju den där känslan när man fixar det...den känslan går inte att dela m ngn annan.

Tack för att ni finns?

Ikväll blir det tacos och Loka?

Annie Grace formulerar det så bra:

”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i det vardagliga.”

Och den tar ifrån oss alla andra äkta känslor också. Allt vi känt har vi känt genom alkoholens dimmiga glasögon.

Otroligt fin betraktelse i ditt inlägg. Det du skriver väcker tankar och känslor hos mig.

Kram ?

Bästa taktiken! Att ge den viskande alkoholdjävulen på käften direkt ??????

Kram ?

Och du betyder jättemycket för mig! Du är en av mina ledstjärnor i det här nykterhetsarbetet ⭐️

Kram ?

Under dagen mått oförskämt bra. Jag och mannen åkte iväg till 3 affärer tillsammans och jag har mått så bra. Städat uterummet ordentligt och M står och lagar en fantastisk spahetti bolognese med fond,vin you name it. Tanken slog mig att nu skulle du egentligen druckit vin för du mår så bra. Trodde du ja tänker jag. Nej sitter just nu med en iskall afri öl och lite chips som aptitretare. Jag njuter av att bara få må så här bra? ljuvligt?

Men trött idag. Regnar ute. Blir en vilodag där jag startar om.

Imorgon är en ny dag.

?

Det är jag också. Känner så väl igen mig i "äta hälsosammare, träna mer, sluta med andra ohälsosamma vanor, sova bättre" etc. och såg inte hur höga krav jag hade på mig själv förrän andra fina medlemmar påpekade för mig. Du gör helt rätt att ta tio dagar i taget.
Går du självhjälpsprogrammet här inne på alkoholhjälpen? Det fick mig att fundera mycket kring just "belöningar" och annat. Att lägga ta bort ohälsosamma vanor, lägga till nya, att det tar tid. Vad som är min "akilleshäl" och att det inte var den jag trodde från början.

Jag blev också påmind idag om att man är i "konvalecens", vad det nu kan innebära för sig själv. Var rädd om dig själv, hushåll med din energi!

- - ?
Honungsblomman
Dag 5

...det var ett svar på ditt inlägg även om jag inte refererade till det.
Men precis som du skriver.....tålamodet vi behöver nu.
Och livet som ( för mig långsamt) sticker upp sin lilla nos:-)

Du är en härlig frisk fläkt, en problemlösare. Dig skulle man ha irl.
Ha en trevlig första maj?

Jag uppskattar också våra samtal här.
Just nu är de en livlina.
Så fint att en webbsida som heter Alkoholhjälpen kan vara en mötesplats att längta till:-)
Jag läste någonstans - minns inte var - att man stannar i ålder ( eller utveckling kanske är ett bättre ord ) när/om man börjar dricka sent i livet.
Det tror jag gäller mig. Jag har de senaste 10 (? i alla fall fem) åren druckit på glädje och sorg och leda och förväntan och sömnlöshet och trötthet och pigghet och separation och förälskelse och avsked av en förälder och vardaglig frustration...
Alla känslor och situationer har jag velat addera alkohol till ...ibland ett glas, ibland två - ibland en flaska vin i ensamhet. Inte alltid - inte varje dag. Men ofta.
Minst några dagar varje vecka.
Och alkoholen är ju en skön förstärkning av förälskelse och erotik och ’pigghet’
Och en tröst i ledan, en blå ton som gör vemodet lite vackrare, ett snabbspår till andra tider, minnen av människor, en biljett till känslan av samhörighet med ngn. Ett lugn efter mkt jobb och mycket ansvar - och ibland svåra beslut.
Så glider man iväg....men efter några glas har den ursprungliga känslan blivit så utspädd och upplöst och förändrad att man dagen efter kan ha svårt att minnas hur verkligheten - som resan ändå utgick ifrån - egentligen var...
Hur pigg var jag? Hur sorgsen? Hur förälskad? Hur brydd?
Vad är jag i dag...var är mina känslor...mina tankar ( ofta upptagna av att komma över bakfylla eller ånger över ngt jag sa eller gjorde, eller i de flesta fall kanske mest en undran - vad upplevde jag? )
Och ingen riktig förflyttning sker. Ingen verklig i alla fall.
Och hur gör jag nu?
Känslorna kommer och impulsen att dricka på känslan eller aktiviteten ( festen, middagen) kommer...men jag dricker inte.
Vad händer då.
Ibland känner jag mig lite djupfryst...utan alkohol som förstärkning händer inte så mkt. Euforin försvinner, tröttheten blir sömn, vemodet är just bara vemod.
Men så sticker livet upp...lite grann. Kanske som naturen gör just nu när vi inte flyger så mkt och föroreningarna minskar. Våra vatten blir lite klarare.
En liten räv går runt på en gata i en stad och känner sig förvirrad ( såg en sådan bild)’
Förvirrad och lite nyfiken och lite vemodig...så känner jag mig. Som den där räven. Har ett litet guldhalsband med en liten liten räv som j nästan aldrig tar av mig. Ramlade över det i Paris en gång och kunde inte motstå och köpte det som en framtida present.
Sedan kände jag att räven var min.
Den springer ...och är lite halvvild:-)
Jag kan bli så sorgsen över att jag stannat i utvecklingen.
När livet är så kort!

Vårt korta enda ( tror jag..:i alla fall i denna form) liv.
Nu får jag springa runt lite och hoppas på att så småningom komma i kontakt med naturen - och verkligheten.
Och det finns redan stunder när jag gör det....( inte minst hade jag sådan stunder under min förra nyktra perioder).

Så bra du är uppe på nykterhetshästen. Bara att hålla sig kvar, du har gjort det förut.
Var rädd om dig nu och fortsätt krya??

Tack! Kommer följa dig med.
Hoppas du mår lite bättre nu och är stark som en björn också??

Jag tror inte jag tänker på vår eventuella storhet som något som driver rubriker i tidningarna men har en stark känsla, kanske intuition och har haft kanske omedvetet under en tid, att det finns något ”mer än dethär” och med dethär är det eventuellt tankarna på hur alkoholen tagit kraft och energi från mig. Dem nyktra vägen, som jag i alla delar instämmer, är en sorgeprocess. Men det är inte så enkelt att ”då får man lära sig njuta av skog och mark” utan jag är rätt säker på att det finns förhöjningar av slag som iaf inte jag ännu har någon aning om.
Härom dagen tänkte jag på en period som var väldigt sorglig och pågick rätt länge, när barnen flyttade hemifrån. I efterhand händer det att jag blir arg på min dåvarande psykoterapeut som inte skickade mig till husläkaren, då jag var så genomledsen under flera år. (I efter-efterhand tänker jag att det kanske var bra att gråta sig igenom de där åren.) Ibland påminner det mig om nuet, att känna att livet aldrig kommer bli bra igen. Men precis som då, överraskar livet genom sin egen kraft, visar vägen, håller mitt mod uppe. Som att någon smugit bakom och när jag känner att näää nu är det för tråkigt, ledsamt eller grått. Så finns små glimrande punkter, fantasier eller att sinnet lyfter. Det är ett nytt sorts tålamod jag får öva på. Och kanske tjatar jag, men att ändå få uppleva att det finns mer liv i livet än dessa stunder med vin på sängbordet, vin för att sova, döva, vin för att glädjas eller hålla emot.
Det är inte mer än så, även om vi har tagit för vana att tillskriva det där glaset långt mer än det är värt.
Här regnar det, men har små barnen på besök så det känns som solsken.
Kram Kavrldun, blir glad att ta del av dina tankar och våra samtal här.

Nu har det gått 8 dagar sedan mitt sista återfall. Känner redan en lättnad även fast det är helg. Det är inte samma tydliga ångest som de var i december, men den gnager ändå där och gör sig påmind. Dock är min hälsa i botten och den känslan är mycket starkare just nu. Mitt hälsotillstånd motiverar mig att hålla mig undan A. Inte meningen att gnälla eller söka er sympati för att jag mår dåligt, utan det är mer en betraktelse av att det är en stark motivation för mig att hålla mig undan A. A är inte lösningen nu. Min hud håller på ge upp, jag är utmattad och har svårt att få mitt arbete gjort. Jag håller mig just nu flytande så att jag kan klara mina åtagande. Hur ska jag nu tar mig ur detta är den fråga som jag ställer mig. En dag i taget och börja göra rätt saker. Har bestämt mig för att var 10dag införa en ny vana som gör att jag mår bättre. Nu har det gått 8 dagar av nykterhet, nästa blir att börja träna.

Kram på er.

Tack för alla fina kommentarer, de hjälper mig att komma tillbaka hit och skriva. Jag vet inte hur det här gick till från att pendla till sthlm 15 mil med tåg varje dag till att jobba hemma och inte längre känna att jag någon tid över. Min styrka försvann i och med att jag drog på mig förmodad Covid19. 6 veckor har nu gått och jag har varit förkyld fram och till baka, andfådd för minsta lilla och varje gång som jag har mått lite bättre och försökt träna så har jag blivit sämre igen. Jag har ingen ork och känner mig sjukt frustrerad över att jag inte mår bra. I omgångar har jag kastat in handduken och tagit A som flykt då jag ände tycker att jag mår så dåligt att det inte gör någon skillnad. Men det vet vi alla här att det inte blir bättre.

Hur är det att vara tillbaka här frågar Se Klart. Ja jag skäms en aning, känner mig som en hycklare, men är ändå glad att detta forum finns att påminna och stötta en i tanken att hitta en sund livsstil utan A. Jag har inte lika mycket tid att skriva och läsa här då jag jobbar för fullt och behöver fokusera på vardag och jobb till skillnad mot hur det var här under dec och jan då jag inte hade något uppdrag.

Vad hände? Det är som Santorini skriver, att man ger sig in en kamp. När är det ok att dricka och hur mycket ska en dricka för att inte gå över gränsen. Att hålla undan begäret som ständigt gör sig påmint. Det är så mycket enklare att aldrig mer börja. Har inte lust att ge mig in perioder av att ha ångest och sug bara för att få några tillfällen av flykt.

Charlie70, tack.. Saknar er med även fast jag har en aningen begränsad tid att läsa alla trådar. Det är skönt ändå att vet att ni finns här.

Vinäger – haha, ja det är lite underligt att säga välkommen tillbaka. Det är som det är och jag är glad att jag är välkommen tillbaka. Jag vet att det inte är så ovanligt med återfall, och jag förlåter mig själv så länge jag har viljan och drivet att hitta nya vägar till nykterhet.

Torn - ”livet är för mig så galet mycket bättre utan A” – Fullständigt instämmer med mig själv! Tack för påminnelsen.

Och säger hej!

Fint att läsa om din resa fram tills idag. Tack för att du delar!

Från en lite klokare ?

....på ganska tråkiga sammanhang som jag stannat i därför att alkoholen var viktigare än festen, samvaron. ...Alkoholen var en drivkraft att ö h gå dit.
Nu låter det kanske som att jag varit på en massa fester med mkt alkohol....det har jag inte. Men har ändå varit i sammanhang där den förhöjning som alkoholen ger likdom varit en förutsättning för att ’stå ut’, ha roligt...
Det är orättvist.
Både mot de människor jag träffat - och mot mig själv ...
Det är inte äkta möten.
Har haft många äkta möten och mkt roligt ...även med alkohol ( och det är en sorgeprocess att tänka sig att det är över nu).
Men också skönt - och svårt - att se livet och samvaron för vad det är - utan den dimma av försoning som alkoholen sveper in oss i.

...det låter så gott.
Så mkt gott det ändå finns i livet - både att äta och att vara i.
Tänker på PO Enquist...nu var det ett par år sedan jag läste hans självbiografi men jag tror att han skrev ngt om att det var leda som fick honom att dricka...
Tänker att leda är så farligt och kanske motsatsen till närvaro. Jag vet inte varför jag började dricka för mkt men jag har nog ofta haft en önskan efter ....förhöjning. Att livet ska vara ännu mer ..kanske inte storslaget - men mer innehållsrikt, fördjupat.
Att dricka dränerar livet på djup...och tröttheten som kommer av att man dricker är leda ( men man står också ut med ledan på ngt sätt eftersom man inte orkar begära så mkt av tillvaron).
Se Klart - du skrev ngt om att leva sin potential och att vi är rädda för det.
Jag tror det ligger en sanning där.
Sedan handlar kanske inte ’full potential’ om att göra storverk på ngt sätt ...utan mer om just närvaro. Att uppfatta nyanserna...se livets alla sidor - stå ut med verkligheten...och i den meningen också...så småningom..se förhöjningarna...som visst finns. Men som man får invänta...och som inte går att kontrollera.
Själv har jag en stark önskan efter att få tid att skriva och läsa. Det ligger inte på ett karriärplan....jag tänker inte att jag ska bli ngt stort:-)
Men jag längtar efter att få vara i det som är på allvar och på riktigt ...ännu mer.
Och efter sorglösheten och leken ...den som fanns när man var barn och som ju också handlade om att vara i nuet....fortsätta leka och fantisera. Utan tanke på att det skulle ’bli’ något.
En fin 1 maj önskar jag er alla här.
Med verklighet, närvaro och lek ??

Så gott med alla era inlägg!! Så tacksam:)

Idag känner jag mig verkligen hoppfull! Det blev dock alkohol men inte pga ångest...men idag blir det ingen alkohol!! När jag drack tidigare var det mycket för att livet var så tufft (som jag har berättat i ett tidigare inlägg) men eftersom drickandet var ett beroende så fortsatte jag. I grund och botten är livet så mycket bättre än vad det har varit tidigare men jag blir starkt påverkad av olika stämningar/situationer..som tex Corona och att ha ganska otydliga arbetsuppgifter på jobbet. Jag måste därför vara väldigt noga med vad gör jag istället för att känsloäta och känslodricka..vi pratade om det på viktväktarna i veckan...fast då handlade det om att äta...jag behöver återigen välja mig själv först i mitt egna liv!!

Men...jag var ju på vårdcentralen igår och träffade en så himla noggrann läkare!! Ställde massvis av frågor..alltså hur många som helst...Han berättade att han var hjärtläkare i sitt hemland (Syrien..väldigt välutbildade läkare som kommer därifrån) ...vilken tur för mig!! Han kollade blodtrycket, lyssna på lungor, tryckte på magen och till sist togs även ett EKG. Vi hade först pratat om levervärdet...i ett levervärde ingår tre olika mätningar/siffror..han visade och förklarade väldigt noggrant och jag låg inom referensramen på två av tre...och det tredje endast lite förhöjt. Jag blev så glad!! Blodtrycket var ngt förhöjt men han sa att det kan gå upp och ner pga alkoholen. Och det sista han pratade om var livsstilen...ingen alkohol, noggrann med saltet, inte rött kött gärna fisk två, tre gånger i veckan samt frukt och grönsaker. Givetvis även träning/motion!! Även om värden var bättre så kvarstår min alkoholproblematik men det kändes så gott!!

Det blev ännu bättre när en specialistsjuksköterska från internetbehandlingen ringde...och nu har jag två samtal inbokade..ett med en psykolog och det andra med en läkare...det känns fantastiskt bra!! Jag känner mig verkligen peppad!!

Och, nej det blev ingen grillning igår Charlie70 det regnade hos mig men det blev smörstekt gös med potatis, grön sparris och vaxbönor. Så himla gott!! Beträffande köksrenoveringen så går den sakteliga framåt...idag kom sonen hem för att hjälpa till....men kombinationen far och son går inte alltid ihop...båda egna på sitt eget lilla vis. Min man har varit i byggbranschen i nästan hela sitt liv varav 20 år som snickare men slutade för nästan 20 år sedan...min son jobbar nu som snickare och jag gjort så i ca fem, sex år. Min man har väldigt svårt till att lyssna på sonen emellanåt... och just nu är dem inte sams...kan man säga...kul...eller inte?? Tror jag tar vår hund ut på en promenad så jag kommer ifrån det här....

Ha en fin första maj alla:)

Det där positiva är en liten åkomma jag har som oftast är till min fördel, men som också kan provocera andra.

Härligt att du visar uppskattning!

Kram ?

Hur bestämmer man sig för att sluta dricka? Och hålla det?

Har ju minskat emellanåt. Köpt mindre mängd. Mindre förpackningar. T o m dem med typ 2 dl vin... inte ens gott. Druckit färre dagar.
Plågad provat varannan vatten och och ett glas i timmen och max tre glas per tillfälle.
Inte nöjd, låt mig dricka! Låt mig fly in i dimman. Problemet bara eskalerade hela tiden.

De sista dagarna jag drack var det inte ens tillfredställande och jag insåg att jag var på väg in i nästa stadie av alkoholismen. Så jag valde att sluta.

Det var en måndag och jag åkte till systemet den dagen. Köpte whisky åt maken. Hade ju druckit upp hans whisky.

Talade om för familjen att nu var det slutdrucket. Startade tråden här och nu när jag läser mina första inlägg så förstår jag att jag hade rätt mycket insikt
redan då.

Har läst på mycket. Har ett visst mått av postakut abstinens. Faktiskt glad för det för det fick mig att förstå hur allvarligt mitt missbruk var och hur det skadar mig.
Man måste påminna sig regelbundet. Så som de säger i alkispodden, slutar man gå uppåt i rulltrappan åker man nedåt. Tillbaks till alkoholträsket?

Det spelar ingen roll om man varit nykter i så 7 år, man kan börja dricka igen om man glömmer sin läxa.

Lite tankar?
Har mina barn hemma det är så skönt. Tänker på att jag skall prata med dem om mitt missbruk och höra hur de mår med tanke på det. Viktigt de får ventilera och jag med?

Kram till alla, ni är bäst?????

Du är verkligen en pärla:)

Du är så positiv och se möjligheter i så mycket! Så härligt att läsa!

Kram:)

Hej odette, känner igen dig från ”förr”, är oxå åter härinne och blir glad att du fortsätter att kämpa.

Och det regnar ute. Det låter som ljudet utanför mitt sommarlovs semesterboende. Lika ruggigt i luften, samma dofter, samma trötthet, melankoli och begränsningar till vad man kan företa sig, men också en trygghet i långsamheten.

Jag är nedkyld och sätter på mig en extra tröja istället för att värma mig med ett glas vin.
Jag sätter på pigg musik (Tijuana Brass Band Party) istället för att ta ett glas vin.
Jag fortsätter att sysselsätta mig med mitt "Was Gij" pussel, istället för att ta ett glas vin.

(Förresten har jag ju inget vin kvar inom räckhåll....vet inte just nu hur jag känner angående det.)
Minut för minut.

- - ?

Lite rörd att du blir glad när jag mår bra? idag har jag bakat bröd för första gången o så gott det blev. Brukar baka ganska ofta för det kan jag. Jag njuter att paniken håller sig på avstånd även om jag ibland bara ska gå ut med hunden kan känna att det får inte hända nu. Så kommer den där gnagande ångesten men den går över. Måste ändra mitt tankesätt. Har du några tips? Skrev i din tråd precis. Du klarade gårdagen och jag är så glad för din skull, att du slipper börja om idag utan kan fortsätta din resa. Kram?