Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat Nystart!

Ja hur planerar man lagom och när går det överstyr? Använder du allt som medicin? Socker, kaffe etc? Egentligen borde du kanske lyssna lite på alkispodden där de beskriver beroendet, som går över i beroende av träning, möten etc och se om du känner igen det. Ett ”beroende” kan ju vara att ”nolla” allt. Det finns en slags besatthet i det. Å andra sidan så är det ju väldigt motiverande också att lägga av med alt. Tänker att vi båda behöver en lååååååång paus från alkohol i alla fall. Du kanske kan släppa på det andra pö om pö till att börja med.

God morgon

En ny dag. Sovit hårt och tungt inatt. Huvudet är tungt. Men jag är nykter...

Solen skiner idag och ger mig lite hopp.
Funderar på hur jag ska fylla denna dag på bästa sätt.

Behöver strategier idag... Kommer ihåg dag nummer 3 förra gången... Var jobbig på alla sätt... Hoppas det är lättare idag.

Funderar på hur kroppen och hjärnan påverkas efter ett återfall en kväll? Får man börja från scratch igen med hela processen?

Först ska jag njuta av mitt morgonkaffe.

Kram Saskij ☕?☀️

Det är en process som tar den tid den tar. Eller två processer snarare. Först bygger man upp drickandet och toleransen. Sen påbörjar man processen till beslutet att sluta dricka. Förhoppningsvis.

Det här forumet är svinbra för att formulera sina tankar och känslor, komma vidare istället för att stå och stampa.

Jag tänkte som du gör nu i kanske 15 år - och riktigt illa blev det först de 2-3 sista åren. Jag fyllde 50 år i höstas.

Idag har jag varit nykter i 12 veckor, tjoho! Ett av de bästa besluten jag har tagit ?

Har gått sådär, höll mig undan skräpet Jan och halva feb. Men är nu igång på helgerna igen när man grejar. Var hos en kompis igår och hjälpte till att flytta. Såklart blev det massa öl. Frågade frugan. "vem kör idag" ville innerst inne att hon skulle säga "du kan gott köra, du dricker ju så mycket på helgerna annars. Men det sa hon ju inte... Så hon körde och jag blev full.
När jag tänker på mina närmsta kompisar/bröder så känns det som alla dricker för mycket. Är väl förmodligen därför ingen säger till varandra att man tycker den ena dricker för mycket.
Tycker iaf frun borde reagera och säga till att hon tycker jag dricker för mycket.
Är väl egentligen enbart pga barnen jag tänker som jag gör. Se pappa glansig på ögonen, högljudd osv på lördagar.
Men men
Letade upp min gamla tråd, när jag vaknade och tänkte på gårdagen.
Får se hur jag skall attackera problemet.

Kl 6.30, kl 6.40 igår och idag kl 6.47. Kanske landar jag på omkring kl 7 så småningom.

Idag är jag inte ledsen längre. Tvärtom tänker jag njuta av varenda minut jag får ihop med äldsta dottern. På hennes villkor. Förstås. Att hon vill hänga med mig är jag bara hjärtinnerligt glad för.

Och jag behöver inte oroa mig ett dugg för henne. Hon utbildar sig till psykolog för fan. Plus att hon är den smartaste jag känner. Både streetsmart och skolsmart.

Hon är mycket väl medveten om varför hon agerar som hon gör. Hon har alltid varit en ”extramorsa” både för sin pappa och pojkvän. Jag tror att hon både brås på och är influerad av sin farmor.

Och det blev förstärkt när jag flyttade från huset, då hon var 17 år. (Pojkvännen träffade hon när hon var 14 år.) Hon är lite som Malin i Saltkråkan, på ett positivt sätt. Hon är ”extramorsa” till sin lillasyster också.

Det mest positiva i sammanhanget utifrån min synvinkel är ju att hon inte känner att hon behöver ”morsa” mig. Hon vet att jag klarar mig själv.

Jo, hon gör vissa framstötar. ”Jag kan putsa dina fönster imorgon”. Öh, varför det? Det gör jag själv när jag har fått nog av att se dem. Jag vet att mina fönster är otroligt smutsiga.

Som psykologstudent får man själv gå i terapi. För att få patientperspektiv och göra upp med sitt eget bagage, så man inte riskerar att projektera det på sin patienter.

Utan att hon har berättat några detaljer så vet jag att hon har diskuterat detta med att agera ”extramorsa” MASSOR med den psykolog som hon gick hos. Så hon är väl medveten om det.

Inför sin lillasysters student för snart ett år sedan, då äldsta skulle komma hem typ en vecka innan och styra upp typ ALLT med maten, så snackade de om det igen.

Psykologen sa då ”Varför gör du det? För att du känner att du måste, eller för att du vill göra det?” Hon kom då fram till att hon vill göra det. Hon vill göra det för att hon tycker att det är kul - och av kärlek till sin lillasyster och oss föräldrar.

Hon vill åka hem till huset och fixa trädgården och styra upp utrensningar och renoveringar. Hon gör det av kärlek till sin pappa eftersom hon vet att han saknar förmåga och intresse. Eller snarare att han blir inspirerad av att ha sällskap i dessa projekt, annars blir de inte gjorda.

Av samma anledning fixade hon ett överraskningskalas till mig i höstas när jag fyllde 50 år. Jag hade valt att fira på spa med en kompis, men när jag kom hem från det ”tadaa”! Mat, ommöblering och dukning var fixad - och släkt och vänner ramlade in på löpande band. Kärlek ❤️

Så vi ska inte prata om det alls idag. Hon vet varför hon gör som hon gör, och jag ska inte bidra till att hon känner ens ett yttepytte dåligt samvete gentemot mig. Tvärtom.

Det är som sagt svinbra att det här forumet finns så att man steg för steg kan bena ut vad en känsla och reaktion egentligen står för. Tidigare drack jag bara vin på alla typer av känslorna utan att försöka dissekera dem ett dugg.

Kram ?

PS. Gällande lillasysters student så försökte jag allt jag kunde att få henne att tycka att catering var en svinbra idé. Nope. Det gick inte. Både jag och hennes pappa har gång på gång poängterat att hon inte behöver vara ”extramorsa” till sin lillasyster. Det går sådär. Det är bra för äldsta att hon normalt bor 30 mil ifrån oss.

PS2. Fick precis ett sms om att hon kommer hit strax efter kl 8. Lovely ❤️

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, jag är 28 år, bra utbildning, bra jobb, bor på den finaste adressen i Stockholm, Fin familj.
Men jag har ett stort problem med alkohol. Jag dricker en gång i veckan ordentligt. det fungerar i veckorna och på lördag och söndag mår jag skit. men fredag, det är som min dag. Oftast börjar det med 1 flaska vin och sedan avslutas det med några öl, är livrädd att jag supit sönder kroppen. Pratat mycket med min man men han verkar inte förstå, han tycker inte det är någon fara, alla gör det tycker han osv, kan tillägga att han inte dricker speciellt mycket, 1-2 öl då och då. Jag vill verkligen ändra mitt beteende men jag vet inte hur, jag har försökt gång på gång, ibland kan jag hålla upp, oftast inte, tycker liksom att jag ”förtjänar” att bli packad på fredagar.
Jag vill faktiskt på riktigt bli helt nykter men vet inte hur jag ska göra.. har alldeles för svag karaktär. i veckorna ( onsdag, torsdag ) tycker jag inte att det är någon fara, längtar till fredag men lördag, söndag undrar jag vad fan jag håller på med.
Finns det någon annan som mig som vill prata och hjälpas åt?

Nu för en 20min sedan. Och längtar efter kaffet. Tänker jag dricker det och slötittar tv sen kan jag somna om kanske. Sov i soffan inatt för när M har druckit så snarkar han som om någon dragit in en ångvält och jag måste ha tyst när jag ska sova. Kanske därför jag vaknar så tidigt. Ovan plats. Men men dubbelsiffrigt idag. 10 dagar. Det är något att hålla i?? kram

Dagen har gått bra! Ingen a men ett enormt sug på eftermiddagen. Har verkligen sett nu när det är som mest risk att dricka: på eftermiddagen när jag är lite uttråkad och ledig vid tre fyra tiden. Ett glas vin så gott!!!! Så har jag tänkt. Men jag slutar aldrig efter ett glas det vet jag ju. Så jag klarade att låta bli!
Nu ska jag sova!

Så skönt att ligga i sängen och att vara klar i knoppen??

Tror jag släcker lampan direkt...ögonen vill gå igen??

Godnatt ?

Vad härligt! Ja naturen gör så gott?

Sov gott??

Och god natt... Vill se hur det går för dig. Det är ingen lätt resa vi går igenom.

Stor kram och god natt.

Saskij

Jasmine? ditt namn känner jag igen här så gick in i din tråd. Hur har du det? Kram?

Njut av din kväll med familjen!

Jag kan inte säga något som är i närheten av Santorinis ord, och erfarenheter. @santorini jag blir trygg och lugn av att läsa dina inlägg.
Men tänker bara att det du skriver om att du skäms lite nu när du är tillbaka här- av åf som jag förstår, och det ska du inte göra. Här på forumet har vi skämts klart, här är vi för att vi behöver hjälp, och kan hjälpa varandra. Hur mycket eller lite bestäms av ork, lust och dagsform.
Vi följdes åt, och jag har hejat på dig varenda dag, och gör fortsatt.
Nu bestämmer vi att det är bra nog såhär och så bara fortsätter vi, eller hur? Kram!

Hallå där,
Vad mysigt att läsa om prat med din dotter, så skönt att vi kan vara där- och inte påväg nånstans i sinne eller handling. Och vad fint att du kämpar på så, trots orosmoment i form av renovering och två som inte håller sams :)
Du fixar det här!
Kram.

Är så nöjd med min dag. Har fått röjt och städat hemma samt gått 12 km i skogen med en vän. Naturen läker själens oro. Fåglar, den skira grönskan, doften efter vårregnet... Magiskt!

Jag är fortfarande nykter! Stolt som en ?och klok som en ?

Kram Saskij

Kram tillbaks Andrahalvlek, det värmer. Förstår att det är din äldsta dotters relation till sin pojkvän som du är lessen över. Kom ihåg att det är du som är lessen inte hon.

Det här med styrande, kontrollerande människor oavsett kön är något jag funderat över en längre tid. Människor med humör är ofta dominanta mot andra och samtidigt hårda med sig själva.

Bra att du stöttar din dotter så att hon självständigt kan växa i sin egen tro på sin egen vilja som finns djupt inom oss alla men som tyvärr kan störas av människor som vill styra och kontrollera inte bara sig själv utan även andra.

Haft en härlig dag, sol och promenad på Skeppsholmen. Supersömnig nu, ska bli så skönt att sova. Tacksam över att vara nykter och denna fina dag.

Ja, vad kul om du vill följa mig Jullan65?det är ju det som känns så gott när man har följare i sin egna tråd??

Kram?

Tack för din kommentar. Du har helt rätt - och jag är otroligt glad och tacksam för den fina stund vi fick ihop i skogen idag. Och det är det minnet jag vill vårda ❤️

Men det är faktiskt ikväll inte mig själv jag är mest ledsen för, utan jag är mest ledsen för äldsta dotterns skull. Att hon sitter i samma rävsax som så många andra kvinnor har gjort före henne. Att hennes pojkväns humör och vilja ska styra vad hon gör och inte gör.

Jag hoppas verkligen att du får kontakt med dina barn igen. Att de är beredda att ta emot din utsträckta hand till försoning när du bevisat för dig själv och dem att du kan vara nykter.

Att etablera en vuxenrelation med min äldsta dotter är SÅ häftig upplevelse. Det hoppas jag att du får uppleva också ❤️

Yngsta dottern är 20 år men har en utvecklingsstörning, så det är orsaken till att hon beter sig som femåring (en väldigt lat sådan) när vi befinner oss i skogen. Vi hinner inte många meter innan det börjar pipas och gnällas.

Men hon har andra färdigheter - att i ord och handling visa sin kärlek är hennes största färdighet ❤️

Kram ?

Den filmen får det bli ikväll. Då gråter jag floder och får lätta på trycket lite.

Synnerligen avskräckande vad det gäller alkoholmissbruk också. Scenen på galan där hon ska ta emot pris ? Snacka om ”bottenkänning”, inför publik dessutom.

Och musiken ❤️

Idag är det två veckor sen jag släppte taget om min kärlek till alkohol. Börjar vakna upp och vet att jag har en lång resa framför mig innan jag klarar mig själv utan hjälp av andra.

Det här är den första tråden jag läser på i det här forumet och anledningen till det är att jag totalt tappat kontakten med mina nu tre vuxna barn. Dom svarar inte när jag ringer eller skriver sms. Deras besvikelse över att jag tidigare vägrat att söka hjälp och behöva höra mina självklara svar att jag klarar av att dricka om och om igen blir för mycket.

Du börjar fint med att säga att du fick en stund tillsammans med dina döttrar i skogen som satte guldkant på dagen, sug på den karamellen länge så ser du att även kvällen blir bra. För jag tror på dom goda stunderna som finns. Tror att när dom goda stunderna finns så klarar man av att vara lessen, förtvivlad, arg och besviken.

Det här med att skärpa sig, bita ihop och bjuda till är inget som håller i längden utan gör bara att man förminskar sig själv. Att pusta, stånka och skälla är förlösande och ger sammanhållning. Då är man ärlig med sina känslor. Stort grattis till dig för att du har en dotter som vågar visa vad hon tycker.

Din äldre dotter som har pojkvän försöker som jag ser det vara med både dig, ditt ex och pojkvännen samtidigt, vilket är en omöjlighet eftersom ni skilt er. Du försöker sätta dig in i hur hon tänker men det går inte att förstå. Var glad att det finns en dag imorgon när ni kan ses och prata ut om det här för det tror jag att ni kan.

Jag har inte kommit så långt i min nykterhet ännu så att jag vågar ta kontakt med mina barn än. Men börjar få ett hopp om att det blir bättre i framtiden och då kommer jag att göra allt för att få behålla kontakten :)

Tack fina du. Idag har varit en okej dag. En dag i taget. Visst kommer det perioder av gråt , men försöker att samla mina tankar. Kram

Hej på er. Jag sitter hör med gråten i halsen av alla fina och ärliga svar ni givit mig. Jag tar en dag i taget. Detta är min dag 4 på beroendecentrum. Kommer nog hem tisdag om jag har en plan, annars vill jag inte ut. Tack för era värmande ord.

Tja vad ska man säga? Det är som det är och hör väl närmast till med återfall. Men en gång är den sista gången. Det är inget mönster som måste upprepas. En dag är man färdig med alkoholen. Okej, vi vet ju alla att det inte händer över en natt och det blir en del kämpande men det går. Och då kampen är över är man fri. Ja fortfarande efter snart åtta nyktra år känns det fantastiskt. Särskilt inför större helger då jag inte behöver tänka på att köpa hem tillräckligt. En sån lättnad.

Nu Rolf tror jag du är färdig med detta. Du kan reglerna. Det där med en dag i taget kan väl kännas ok för en del men min uppfattning är att det ger möjlighet till förhandling. Och nu är din nykterhet inte förhandlingsbar. Inse att du slutat dricka alkohol och acceptera det. Du klarar inte att dricka. Du hör till den skara som utvecklat ett beroende. Det går inte att träna bort. Alkoholhjärnan är permanent om man säger så. Det fina är att det går att leva alldeles utmärkt utan. Bara du aldrig nånsin börjar förhandla med alkoholdjävulen. Med tiden blir detta helt naturligt. Så här i efterhand känns det inte som att det tog så länge.
Vi är trots allt många som klarat att bli nyktra. Det behöver inte bli nån stor sak. Egentligen borde det vara det normala tycker man. Det finns inget jag saknar. Kämpar ännu ibland med skam och skuld över den tid jag slösat bort på missbruket. De misstag jag gjort. Det känns så otroligt dumt så här i efterhand. Men man har säkert lärt sej av det också.
Ge aldrig upp och ge inte efter för suget, no matter what. Så enkelt kan det vara. Svårt men egentligen enkelt då man bestämt sej. Du kan också.