Senaste kommentarerna i forumet

Så sant. Jag borde verkligen veta. Olika känslor. Idag försöker jag gå lite bakom mig själv för att inte ha bråttom åt varken det ena eller andra hållet. Inte styra. Det får vara som det är. Svårt nog.
Be inte om ursäkt! I min forum-värld finns inte ordet svammel. I så fall skulle det bli tyst från mig. ?
Alla tankar uppskattas.
Jag tror att man kan flaxa iväg över horisonten både i den nyktra och alkoholstinna världen och för mig gäller nog - i livet- att landa med jämna mellanrum. Om det så bara är en tänk-stund ifred eller tank-stund här. Men att vara lite stillsam är nog ett behov att vara noga med för mig. Kram.

Känner mig låg...?

Känner mig väldigt låg idag och tårarna rinner lite lätt utmed kinderna....vet inte riktigt varför men tror att det är för mycket oordning just nu?

I köket just nu är det alldeles tomt min son och min man lägger nytt golv. Kökets innehåll m husgeråd, köksmöbler, kyl och frys mm är verkligen utspritt i hela huset...bara det är en prövning för hjärnan?
Dessutom är jag på riktigt orolig för Convid-19 att bli smittad att bli sjuk ...jag vet inte riktigt om min kropp skulle klara det? På jobbet försvinner de arbetsuppgifter som jag är anställd för pga ordinarie kurator är tillbaka. Jag är ju lasad och har då fått andra väldigt luddiga arbetsuppgifter? Det är ju liksom ingen kvick fix att gå ner 25 kg. Å när jag mår så här vill jag ju både dricka vin och öl samt äta och det funkar ju inte! Att sköta sina hälsa har ju varit viktigt även innan Coronan för att inte få diverse olika sjukdomar men det har varit lättare att hålla ifrån sig...Coronan finns ju där hela tiden?

Men om jag fixar en dag i taget med att vara nykter..då kan jag läsa och komma ihåg vad jag läser....titta på en serie och komma ihåg vad jag sett...jag orkar mer när jag är ute och cyklar och promenerar.. jag vill tro på ringar på vatten effekten...att positivt föder positivt...

Som jag skrev i ett tidigare inlägg där jag beskrev hur alkoholen kom in i mitt liv så var kanske de 40-45 första åren inte alls särskild mycket fyllda med alkohol inte heller i mitt föräldrahem. Jag växte upp i ett hem där jag var sladdbarn...yngst av fyra syskon. Mina föräldrar hade ingen god ekonomi men vi var självförsörjande med kött, ägg, mjöl, frukt och bär samt grönsaker.
På somrarna var huset fullt av sommarbarn fr Gbg och släktingar fr Skåne. Jag minns som om det alltid var folk hemma h oss. Mamma kokade alltid kaffe el lagade mat. Det fanns mycket kärlek i hemmet. Mina föräldrar kramade mig mycket men det var dåligt m bekräftelse....det har alltid funnits en jante på axeln som sagt...tro inte att du är någon/något.
Jag hade inte den där tron på mig själv och de pushade inte mig så att jag fick den. Hade även syster där jag aldrig räckte till. Så den där grundtryggheten har inte funnits inom mig och därmed en brist på självkänsla och självförtroende. Fast nu har jag kommit så mycket längre i mitt liv...å får jag bara behålla hälsan kommer jag bli mer och mer självständig utan att hela tiden behöva bekräftelse. Utan att förhäva mig får jag väl säga att jag är både insiktsfull och klok och medveten samt äger en viss kompetens ...grejen är väl på att jag är inte så bra att sätta mig själv främst i mitt egna liv.

Så jag behöver er ..verkligen..era kommentarer t mina inlägg gör skillnad??❤️

Så klokt att dela upp processen i 3 delar.Först inse att man inte tål alkohol.Sedan ta ett beslut om att sluta och inse att man inte kan dricka något mer.Jag pendlar själv mellan 2 och 3.Förstår att man inte ska va sp hård mot sig själv och inse att det tar lite tid att få ordning på sig själv

Så klokt att dela upp processen i 3 delar.Först inse att man inte tål alkohol.Sedan ta ett beslut om att sluta och inse att man inte kan dricka något mer.Jag pendlar själv mellan 2 och 3.Förstår att man inte ska va sp hård mot sig själv och inse att det tar lite tid att få ordning på sig själv

Jag har också dålig broms när jag börjar dricka. Det gäller att se upp med alla fall gropar. Jag köper endast den mängd jag anser är lagom för mig att dricka. Är det slut så är det bara att gilla läget. Jag har haft långa helt vita perioder sedan jag började skriva och läsa här på forumet. Jag vet innerst inne att jag mår absolut bästa av att inte dricka alkohol överhuvudtaget. Ändå gör jag det ibland. Jag har som mål att kunna ta kontroll över min konsumtion. Har aldrig haft fysiskt sug eller problem att avstå alkohol.

På din rekommendation. Hans skildring av hur alkoholen svärtar ner allt, särskilt ett på så många sätt avundsvärt liv. Liksom våra, vi här som ofta har det bra, även om det kanske inte är tjusiga våningar i Paris och premiärer. Vad jag vet.
Dagen här bjuder på kyla men också en väldigt lat förmiddag. Stillar min häftiga själ... ha en fin dag!

PO Enqvist får göra mig sällskap idag.

Hej
Ja känner så väl igen mig i det du berättar. Och när man läste här för första gången så slog tanken att Man verkligen inte är ensamen. Här får man bra med tips och råd från alla snälla människor. Så bra att du hittade hit.
Ha en bra dag kram

Att du känner som du gör beror på att dignalsubstanserna i hjärnan sjunker drastiskt när du slutar med alkoholen.
Dopamin, serotonin och endorfin. De har boostats av alkoholen. Den kroppsegna dopamintillverkningen stoppas t om helt för alkohol ger sådan dopamindusch så det är inte undra på att man blir vissen o låg efter man slutar.
Men det blir bättre. Ge hjärnan naturligt dopamin. Promenera som du gör, lyssna på god musik som du blir knottrig av?, krama din partner, ät god mat, åk o njut av någon fin utsikt gör sådant du älskar!

Det blir bättre. Ge det tid, det kommer och det är så skönt. Jag är fortfarande trött men jag mår OTROLIGT bra nu efter fyra månader. Så värt det?
Heja dig!!!
Kram??

Hej
Ännu en helg man kunnat avstå vinet . Är ganska stolt över mig själv ändå att jag kan stå emot. Lite lättare kanske eftersom man inte umgås med några just nu.
Kram

Det där med belöningar har definitivt ändrat karaktär känner jag. Belöningen är numera att vara klar och pigg i huvudet, att kunna njuta av allt som finns runtomkring, att slippa känna sig sig fången i alkoholen i form av planerande, dåligt samvete och att må illa, att känna en ren ärlighet gentemot livet, nära och kära och vänner/grannar. Jag är helt nöjd så!

Igår när jag jobbat mig rejält trött i trädgården, nöjd och glad, tänkte jag på den belöning jag brukar unna mig. Vin. Utan sug bara ett konstaterande att det brukar vara så.
Jag kände inget behov av att belöna mig med något att dricka eller äta för den delen. resultatet av min insats är en belöning i sig. Även om jag just i detta fall får vänta på slutresultat, att skörda det jag planterat och sått så var dagens mål uppfyllt. Kan man inte nöja sig med det?
I och med det så får jag också öva mig i tålamod.

Hej! Det blir snart bättre, nu gäller det att härda ut, ta dag för dag. Promenader har du ju märkt att det hjälper. Det är viktigt att ha saker att fördriva tiden med. Jag märkte att när man tog tag i något som man egentligen inte orkade ta tag i, så kändes det väldigt skönt när man väl fått gjort det. Och vips så hade tiden tickat på också.?

Bra kämpat, och kämpa på, Snart lättar det ordentligt!

Kram

Kul att du skriver här igen. Längesedan nu.

Vet ju att du, precis som jag, har en fantastisk man. Tänk vilken förmån det är i kampen mot den vita livet.

Ibland får jag dock dåligt samvete på grund av detta. Jag som har det så bra, hur kan jag ens tänka tanken att dricka.

Men vi vet ju också att i alkoholen finns en stark motståndare. Som vi håller på att besegra. Nu har vi tagit ännu ett kliv i kampen. Förhoppningsvis det slutgiltiga.

Tack för fina ord hos mig. ?

Som sagt, jag är glad att du är tillbaka.

Kram kram

Varm kram till dig. ?

Jag eftersträvar nån sorts balans, men just nu krävs en rejäl omstart, diskuterar med frun jag med. Problemet för mig är att jag inte kan ta 1-2 öl, jag måste fortsätta. Enda alternativet är om jag tar 1-2 öl sent på kvällen så att jag blir avbruten för att jag måste lägga mig

Vad härligt att läsa. Lördagen, tillsammans med fredagen, är oftast den svåraste dagen att vara nykter på. Och det klarade du. Med bravur.

Grattis! Är så glad för din skull. Ta hjälp av att du klarade "eldprovet", det vill säga helgen, och tänk att då borde måndagen vara lite mindre jobbig.

Önskar så att du får känna lite lugn inom dig.

Många kramar till dig ?

Tack för era svar, kände mig så värdelös som människa när jag skrev mitt förra inlägg. Kändes bra att få höra att jag inte är ensam. Kram till er❤

Så tack VaknaVacker och Vinäger. Har inte kommit ur sängen ännu.. Men hoppas kunna ta steget ut idag med för att gå min helande långpromenad. Lite pyssel på balkongen blir det nog också.

Har svårt att komma igång med hemmets måsten... Städning, tvätt mm... Så mitt hem ser inte så trevligt ut just nu... Men jag städar ju insidan av mig själv istället...

När kommer lusten och inspirationen tillbaka? Glädjen?

Längtar efter dessa känslor.. Konstigt... Längtar inte alls efter bakfylla, minnesluckor, illamående, ångest dock...

Blir så glad och tacksam över att ni stöttar och finns här för mig. Tack!

Från en lite seg, handlingsförlamad, men nykter Saskij..

Andrahalvlek.
Det blev en lång text men ändå bara en bråkdel av vad livet erbjuder mig som nykter. Livet är ju inte alltid soligt så det blir ju en del motgångar som ska hanteras men om jag fokuserar på vad jag lärt mig så fungerar det hyfsat, tom bra ibland.

En händelse som kunde ha resulterat i en katastrof var den morgonen när dottern och ringde och sa att hon var på sjukhuset :-O Hon hade blivit våldtagen och ville ha mitt stöd. Och jag hade inte fyllt ett år som nykter....

Satan i gatan vad fort det gick genom stan då !! Jag bestämde redan vid start att polisen kör jag ifrån !! Och så ringde jag en alkiskollega för att ha som stöd själv för det här var min första katastrofhändelse och jag visste inte alls hur jag skulle hantera situationen. Dottern var ute när jag kom och vi åkte och åt lite mat innan hon skulle på möte med nån från socialen och jag passade då på att gå på ett lunchmöte på AA. Vi kunde prata helt öppet och sansat om vad som hänt, jag med lärdomar från AA och hon med sina lärdomar från Ungdomsveckan hon hade varit på. Vi visste båda att bästa medicinen var att prata, prata, prata och få ur demonerna som ville bygga bo i huvudet. Det visade sig att killen hade våldfört sig på andra tjejer men de slog undan all samtalshjälp de blev erbjudna och de mådde inte på långa vägar lika bra som min dotter. Det blev ett rejält test på vad vi lärt oss och vi gick stärkta ur katastrofen.

Ännu en episod ur livet och där jag haft enorm nytta av vad jag lärt mig om mig själv och de verktyg jag fått.

Jag undviker numera konsekvent att prata om min tid som nykter eftersom jag inte tycker det är speciellt intressant. Jag tar inte medalj längre fast det visar för nya att det fungerar och kan ge hopp om ett nytt liv. Jag kommer aldrig att komma upp i de 40-50 år, alltså AA-år !!, jag mött och det var jag lite sur på i början :-) Jag lever, försöker iaf, att leva dagen idag och idag är jag nykter och det får vara gott så !

Oavsett längd på nykterheten så har jag precis lika långt till återfallet som min arm är lång ! Jag får aldrig glömma det !

Alla sorters känslor finns och behövs. Inte minst här på forumet. Visst mår vi bra av att läsa om lyckokänslorna och stoltheten över att vara nykter. Att ha lagt ännu en vit dag bakom sig.

Men när ens egen sinnesstämning inte alls rimmar med dessa glädjeyttringar är det skönt att få läsa om den andra sidan. För den finns nästan alltid. Under resans gång.

Att vara nykter under en längre tid innebär förstås att det vita livet ska kännas naturligt. Vara en del av vardagen. Och då är det sällan bara rosaskimrande. När den första euforiska tiden lagt sig kan dagarna kännas tunga.

Vi jämför och letar efter nyförälskelsen i det nya nyktra livet. I början är skillnaden så tydlig mot när vi drack. Vi mår bättre, sover bättre, hyn blir friskare, vi kanske tappar några kilon. Fördelarna är många. Efter ett tag blir även detta vardag. Förstås.

Det är helt ok att inte vara på topp. Att känna även de låga känslorna. Viktigast är nog att ta emot och acceptera dem. Oftast kommer de inte för att stanna.

I längden tror jag att min grundkänsla kommer att vara tacksamhet. Oavsett daglig måndestatus hoppas jag att den känslan finns kvar.

Ursäkta en massa svammel, men det här var vad som dök upp när jag läste dina och de andras senaste inlägg.

Hoppas att du får en fin dag. Kanske lite sol.

Kram

Tack för dina ord och som du säger har man aldrig själv upplevt panikattack så vet man inte hur skrämmande det är när den inträffar. Det jag gjorde sist var att minska min konsumtion ordentligt men så lätt att bli lurad o tänka men nu mår jag ju bra så då kan jag festa till det lite. Har lärt mig nu att det funkar inte så därför avhållsamhet från a tills jag är frisk mentalt. Sen om det tar 3mån eller 1år så får det va så. Nej jag tar ingen medicin. Pratade med min läkare om detta redan i höstas men då fick jag absolut ingenting utan det var KBT som gällde men de hon skickade mig till då var värdelösa. Nu har jag hittat en på mindler sen några veckor som är helt underbar så hen ska jag fortsätta med nu en gång i veckan så länge det behövs. Känner mig otroligt motiverad o till saken tillhör att jag jag har inget sug och har inte haft ngn nämnvärt sådant när jag hållt upp tidigare gånger. Det har mer varit att man tycker det känns så mysigt med ett glas men jag känner nu att jag vill inte ens ha ett glas. Jag mår helt enkelt inte bra av A.Jag vill må bra,uppskatta de små sakerna i livet. Bli mig själv igen sen min första panikattack utomlands förra sommaren?? kramar till dig. Hur går allt för dig?? Jag har bara läst lite sporadiskt den senaste tiden?

Tack för era kommentarer.
Det är faktiskt hit som det går att vända sig med denna sortens tankar- men framförallt är det ju känslor som lever livet på insidan.
Jag har förmånen att ha mina båda föräldrar i livet (båda med var sina beroendegener som tagit sig olika uttryck) men just nu är jag mest glad att de finns här, är pålitliga människor på sina olika vis.
Däremot hör jag ibland människor uttrycka just ”nu kan hen komma tillbaka, nu har vi testat klart” om när någon nära går bort. Och precis så kändes det, och är väl- som du refererar till K- ett sorgearbete som äger rum. Ska väl ner och grotta där.
Jag har nog inga stora problem med alkoholist-ordet. För mig stämmer det dock dåligt med resonemang kring att a liksom lever sitt eget liv, lirkar och övertalar.
Jag tänker att det också är en del av mig som jag måste komma till ro med, över tid. Den där längtan bort som drivit mig tlll alla möjliga platser i livet. Samtidigt som jag haft mina ”bojar” barnen- som hållit mig på plats. Den där viljornas kamp, eller kanske livets kamp: passionen och vilan. Lugnet och det ”goda” (eller då och då tveksamma) dårskapet.
Jag tror jag ska mylla ner mig i min nya ådra om gud och andlighet idag, som i att läsa lite. Det går att tappa bort sig också i det nyktra livet och jag behöver påminna mig om det intressanta i att vara människa, då och då.
Idag är jag såklart nykter. Det känns inte svårt, men tänker att det här landskapet vi ska vandra framåt, har sina trånga passager.
Önskar er alla en fin dag!

Då har vi vaknat vackra tillsammans. Så himla skönt... kaffet smakar så gott?

Blev också superduper trött när jag slutade. Men det det var en annan slags trötthet än när man druckit. Skönt på något vis för kroppen och hjärnan börjar reparera sig. Så det är det viktiga... ta hand om dig nu??

Även om det är med blandade känslor man säger så just här.

Bra ändå att du ännu en gång kommit till insikt och tagit upp kampen mot ett nyktert och därmed bättre liv igen.

Hejar på dig.

Kram