Senaste kommentarerna i forumet

Så många som är nya, extra välkomna vill man ju verkligen säga till var och en. Påminner också om vilken ständigt pulserande misär, ångest och ren olycka som alkoholen är upphov till. Hoppas så att vi kommer igenom.
Jag känner mig dock på den andra sidan helvetsgapet, ibland som att jag kom iväg från ett brinnande hus i sista stund.
Nu väntar storhelger på nya sätt, utan resor. Jag känner mig lugnare kring det (nuförtiden går jag ju och lägger mig när jag är trött...) men ganska stressad av jobbet.
Försöker pausa. Vila.
Vill ha tillbaka mina kvällar, ska vara noga med det, jobbet är också ett sätt att få försvinna, har lite samma effekt på mig.
Kikar in här, som jag skrev i någons tråd så är resan här inne som att vara liten rädd fågelunge som inte kan flyga, till att nu kunna ta lite längre utflykter, lite högre upp.
Men det är viktigt att läsa här, se hur ni har det, jag tänker på er mycket. Heja en till nykter dag.
Kram.

Hej!
Vi är inga proffs på att ta hjälp, vi som hänger här. För mig är det t om ett steg att ta emot omsorg/omtanke, från er andra. En viktig hjälp. Skammen gör oss oförmögna att se oss som ”vanliga människor”.
Önskar dig en stark dag, kram! ?

Vilket fint inlägg, och välkommen tillbaka, vi gick precis omlott här i januari. Som vanligt känner vi igen oss i varandra. Blev berörd av ditt tidigare inlägg med din dotter. Jag tänker mycket på relationen till barnen, mina vuxna nu, men närvaron minst lika viktig. Att vara en förälder att räkna med.
Vad fint att du är tillbaka här. Jag märker att jag läser och skriver mindre i takt med flera nyktra dagar. Från början är man som en liten fågelunge som inte kan flyga. Sen blir utflykterna längre.
Tror jag alltid kommer att behöva flyga ”hem” till det här boet då och då. Lycka till nu!

består ju oftast av drickande... Min pappa sa det när jag berättade att jag fallit tillbaka till gamla vanor. Jag förstod det eftersom du inte hört av dig lika mycket på senaste tiden, sa han sen. Sedan förra gången jag skrev här har jag gjort otaliga försök att sluta. Varianterna har varit många. Inte dricka alls, bara dricka på fredagar, bara dricka fredagar och lördagar, börjar om efter helgen, bara dricka onsdag och fredag, bara dricka när man är bortbjuden osv osv.
Alkoholdjävulen pratar ett internationellt språk med oss alla. Ibland pratar Hon inte alls utan skickar bara känslor. Ibland tittar Hon bara på när jag tror att jag är stark. Det är som att Hon när sig på min styrka och slår till när jag är ovaksam. Min alkoholdjävul är en Hon. Mitt sämsta jag när jag vill straffa mig själv, belöna mig själv, roa mig själv... Då tror jag att jag vet vem jag är och vad jag vill, det är för att jag tror att jag är Hon. Hon vet vad Hon vill. Ta över mig, göra mig till sin.
Det slår mig nu att jag är på dag 5 idag. En annan dag 5 än mitt senaste inlägg. Av någon anledning, som positivt överraskar mig är att jag blir helt chockad när jag ser mängderna jag drack tidigare. Jag hade förträngt det. Var det så mycket?! Senaste månaderna har jag inte druckit alls sådana mängder. Ca 3 flaskor vin på en vecka. Det är ju en stor skillnad. Dock är beteendet detsamma. Smyger, längtar, dricker mer än jag tänkt, barnen oroliga, blir arg av alkohol, får inte alls samma sköna effekt. Eller jo, skön effekt får jag men hela tiden ligger en hemsk ilska och gror. Varje dag längtar jag efter Henne, att bli Hon. Hon har ett hårt grepp om mig. Jag vill så gärna bara vara mig själv.
Jag har varit inne och läst väldigt mycket här på forumet. Har tvekat fram och tillbaka om jag ska skriva eller inte. Läsa eller inte. När jag dricker upptas mina tankar på alkohol, när jag inte dricker är jag här inne och läser och då upptas mina tankar av alkohol. Valde dock att dela med mig av mina tankar. Kan vara bra att kunna gå tillbaka och läsa lite. Sanningen omformas ju i minnena hela tiden och då är det bra att läsa statiska ord från mig själv. Inse hur det egentligen var/kändes, inte vad jag tror.
Kittlande i mig har jag målet att aldrig mer dricka. Sambon och jag har ett gemensamt mål: Inte en droppe på en månad. Han kommer inte ge med sig. Det är mitt första delmål, sätter ett nytt dagarna innan. Vad det blir måste jag utgå från då, inte idag.

Kram alla

Jag förstår att det känns tungt just nu men du håller ju på att ta dig ur denna onda cirkel. Du är här!!! Försök att se detta som en bump in the road och fokusera på storheten i de 6 månaderna du redan fixat! Du har varit i framtiden för mig, för jag vet inte hur ett halvårs frivillig nykterhet är. Jag vet inte heller om jag får uppleva det.

Förstår också allt eller inget... den inställningen har fått mig att dricka sinnessjuka mängder alkohol genom åren, den har även fått mig att överäta, överträna, idiotbanta, invänta dessa glorifierade sk "rena" nystartsmåndagar då allt ska förbättras som genom ett trollslag. Jag skulle aldrig sluta dricka med en flaska vin i kylen, aldrig! Man väntar på den där energin som gör att man känner att nu är det nog. Den kraften kan man locka fram genom att tänka på den förändring man vill uppnå. Hur vill jag må? Om en dag, en vecka osv. Kanske är det lämpligt att försöka överleva dagen/timmen i början, tänka att imorgon vill jag vakna klar i huvudet, ikväll vill jag somna nykter.

Du är på rätt spår Soffi, rädslan du känner för att lämna något som bryter ner dig är inget annat än en oroskänsla. Den går över fort och du kommer må avsevärt mycket bättre snart. Släpp allt du kan för ett tag och ta dig igenom den första tiden. Var snäll mot dig själv, ät så bra mat du kan, ta en promenad om du orkar, ett bad om du vill, sov när det går, kanske titta på en film för att få tiden att gå, skriv här. Det kommer kanske tankar som "vad f-n hände, hur kunde det bli så här" och det är helt ok. Så känner alla vi som hoppats kunna hantera alkohol med måtta efter ett uppehåll. Man blir rädd och chockad hur fort det eskalerade, att faran var reell, den man undrat över den nyktra tiden. Hur man kunde tro att man blivit omställd till "normaldrickare" om det nu finns ett sånt begrepp att använda. Måtta är ju som bekant ett ord som inte synkroniserar med allt eller inget... Måtta betyder lagom, inte för mycket inte för lite. Det är som att be en höjdhoppare att hoppa lite grann... Liksom helt meningslöst och omöjligt.

Jag tackar dig för att du delar med dig om den här erfarenheten. Det ger oss en påminnelse om att faran är reell, den finns där ett glas bort. Först varm, positiv och avslappnande, för att snart stjäla glädjen i ens liv totalt.

Det tåls att upprepa: Allt blir bättre utan alkohol! Bra att du hittade tillbaka hit!

Alkoholdjävulen är listig och bidar sin tid. Man får aldrig släppa garden!

Idag är det exakt 4 veckor sedan jag hade min första nyktra kväll på väldigt lång tid. Det är nästan så man kan tro att det är någon som testar en hela tiden sedan dess, eller har jag inte sett det innan. Aldrig har jag hamnat i så många situationer som under denna månaden där jag tänkt "vilken tur att jag inte har druckit ngt ikväll"...spontanbesök av någon vän på kvällen där jag normalt skulle haft väldigt svårt att dölja att jag hade druckit (när mannen jobbar natt), brandkårsutryckning sent på kvällen för att hämta hem ett tonårsbarn som helt plötsligt inte kan ta sig hem som planerat, distansarbete pga av Corona - hade varit som ett smörgåsbord för mig innan, massor av ledig tid att slå ihjäl, mannen jobbar mycket extra pga viruset, den planerade semester-resan i början av juni (som jag hade satt som mål att jag kanske skulle kunna social-dricka på) blir väl inställd nu..

Jag flinar nästan lite för mig själv åt allt detta, ödets ironi..men jag tänker fortsätta vara stark idag. Jag ser mer och mer a som en "lömsk djävul som jag inte tål" och som bara har ett enda mål och det är att få mig att dricka igen, han har inga problem med att gömma sig en tid och bara iaktta mig. Han nästan njuter av att jag är så självsäker och stark just nu för HAN är övertygad om att han kommer vinna tillbaka mig..

Just nu mår jag bra över att förakta honom och jag vill fortsätta göra det/Rosa

Tack for pepp! Dag 1 gick bra och har inget sug idag men svettas och kanner mig skakig, angesten ar dar men bara att ta en dag i taget.

Ditt inlägg ger verkligen hopp, tack! Själv är jag inte så plågad av sug, men jag vet att många vänner härinne kämpar otroligt mycket nu när allt är ställt på ända i dessa coronatider.

Jag tror att massor som läser här på forumet känner igen sig. Många läser utan att själv skriva något. Det är jättebra att du sätter ord på den kampen som många har just nu.

Det är kanske läge för en runstreak? Man springer varje dag, minst 20 min eller 1,6 km. Finns en väldigt aktiv grupp på Facebook där du kan inspireras.

Ta på sig träningskläderna och ge sig ut direkt efter jobbet är perfekt!

Heja dig!

Jag vill skicka en hälsning till er alla härinne och hoppas att ni tar hand om er så här i coronatider. Jag har tänkt en del på att detta med hemarbete och isolering nog hade varit en trigger för mig förrut. Jag tror att jag hade kunnat gå ner mig ordentligt under en sådan period som det har varit med oro och gott om tid att vara hemma. Nu ser jag till att ta hand om mig själv och jag mår väldigt bra. För mig har nolltolerans varit ett måste. Tidigare när jag provade att dricka "lite" så gick det inte så bra. Sedan nyår har jag i stort sett inte tänkt på alkohol alls. Då har jag även klarat av en nykter utlandsresa under den tiden. Med tanke på hur mitt planerande av mitt drickande styrde mitt liv tidigare så är det helt otroligt hur hjärnan faktiskt kan ställa om. Man tror det inte i början men det går. I början trodde jag att det var sådant nyktra alkoholister bara sa för att det skulle kännas bättre men nu vet jag att det är sant. ? Styrkekramar till er alla i dessa jobbiga tider. ?

Sista tiden i detta virusstängda samhälle har det verkligen gått utför, har hamnat i något slags vakum och det enda jag kan få mig till att göra är att så fort arbetsdagen är över är att öppna en öl. Normalt dricker jag inte så mycket öl, men för att bota tristessen har jag köpt hem massor med öl. Vin också för den delen. Det här håller ju inte. Hur mycket skit allt annat är och hur tråkigt det än är så är det dags att ta tagi det hela. Jag behöver bryta den här ovanan nu, och det fort. Jag lär ju inte kunna ta itu med frun förrens allt det här eländet är slut, men innan dess vore det ju bra att ha tagit tag i det jag kan ta tag i, dvs alkoholen. Min tanke är att som första steg att börja springa, med gymmet stängt så finns ju inte det alternativet längre. Så mitt mål är att så fort jag slutat jobba ska jag dra på mig träningskläderna och ut och svettas, inte öppna en öl. Om jag bara kan bryta för en dag så kanske jag kan göra det igen en dag till. Hoppet är som sagt det sista som överger en, även om allt ser nattsvart ut.

Ledsen igen för att svammel och alla misslyckanden.

Och du har helt rätt. Det är en enorm skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig. Beslutet måste mogna fram, och det tar olika lång tid.

Men med ett halvårs nykterhet i bagaget har du en massa positiva erfarenheter att fokusera på! Ungefär som med träning. Ibland är vetskapen om känslan efteråt det enda som motiverar.

Kram ❤️

Tack Javelin och Andrahalvlek!
Jag kan inte riktigt se att jag ligger före dig i nykterheten, Javelin. Efter de där första glasen i februari så var det som att jag aldrig varit nykter, jag var tillbaka på ruta noll, för att inte säga minus ett. Allt eller inget personligheten. Jag kan lika gärna dricka en dag till...
Men jag kanske ska försöka se och ta in att jag faktiskt hade nästan ett halvår nykterhet bakom mig. Att jag kan om jag vill.
Men, det är det där med att vilja och att bestämma sig. Jag drack igår också "för att jag var tvungen att hinna ställa om mentalt" innan jag slutar dricka. Sedan var det ju synd att hälla ut den där sista vinflaskan jag hade hemma. Dessutom så står jag ju där i vägskälet och velar över vilken väg jag ska ta.
JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ MINA EGNA UNDANFLYKTER!!!
Jag måste bara bestämma mig på samma sätt som i höstas - nu är det nog. Punkt.
Och att hälla ut den där sista flaskan hade ju varit en ypperlig symbolhandling. Dessutom, vaddå tveka i vägskälet? Jag kör ju för f-n i full fart på motorvägen.
Nej, dags att byta väg. Fattar faktiskt inte varför jag är så rädd att bestämma mig för att idag ska jag vara nykter. Idag har jag ingen alkohol hemma, jag ska alltså bara låta bli att köpa hem något. Inte farligt alls -eller? Finns det en risk att Systembolaget går i konkurs och stänger för alltid bara för att jag slutar handla där en period? Vad tror ni? Nej. Om jag väljer att vara nykter idag, eller en period, eller många år så finns ju alltid möjligheten kvar att få ta det där första glaset igen. Jag måste sluta tänka "allt eller inget" och börja tänka "en dag i taget" igen.
Jag får heller inte vara så rädd för att misslyckas igen att jag inte ens vågar försöka.

Idag väljer jag att vara nykter. Dag ett igen och jag är rädd.

och tår för att du får jobbet? / mt

Ja, som vanlig är det med blandade känslor man hälsar någon välkommen tillbaka hit.

Bra att du har tagit beslutet att skriva här igen - en räddning för många.

Är säker på att din berättelse om de senaste veckorna kan hjälpa. Det du beskriver är ju exakt hur ett litet återfall, hur lyckat det än känns just då, till slut leder till det gamla dryckesmönstret.

Tror på dig!

Kram

Klart vi är och skall vara stolta?
Vi behöver ha en fortsatt plan.
Veta hur hjärnan funkar, ha klart i minnet hur det var... vi var som viljelösa som robotar. Ha en speciell stopptanke och absolut inte gotta oss i hyr mysigt o skönt det kunde vara att dricka.. för det var det inte! Det var fruktansvärt ju?

Kraam ??

Jag hamnar inte så ofta i ”festsammanhang” och bor ensam. Så det har inte blivit tillfälle helt enkelt.

Eller ensam bor jag inte, min dotter bor ju här varannan vecka men hon har slutat fråga om jag inte ska köpa vin ?

Usch, det där med återfall vill jag inte varken tänka på eller oroa mig för. Jag gör nog som jag brukar göra med orossaker. Jag utgår från att jag inte kommer att ta något återfall. Händer det så får jag hantera det då helt enkelt.

PS. Autocorrect ville byta ordet orossaker till prosaskriftställare ? Vad är det ens för ord?

Jag vill givetvis inte ta ngt återfall, varken planerat eller oplanerat.
Men det är en realitet och även här skriver ju jättemånga om detta, jag upplever att det är vanligt och jag är allt annat än säker på att det inte skulle gälla mig. En fördel m nykterhet är att man verkligen är extremt samma skrot och korn, jag ser mig själv i var och en, även skruttisarna på härbärget där jag bor.
Återfall, så som jag läser om det, är ju både att ”prova”, samt att styras av handlingar som inte tycks gå att rå på. Det gör mig rädd.

Andra halvlek, hur har du lyckats att inte berätta för någon? Jag har en lättsam inställning till mitt icke-drick. No big deal. Men jättestor deal för mig.
Idag är jag nykter inget att tveka på.

Precis allt blir så mycket bättre när man slutar att dricka.
Har många gånger tänkt att allt blir så mycket bättre än man tror, i andra sammanhang. Just så är det med att sluta dricka?

Varför har jag inte tagit hjälp med att sluta?! Det är inte omöjligt att sluta på egen hand, t ex med stöd av detta fantastiska forum.
Men med tanke på hur mycket skillnad det faktiskt skulle ha gjort att få reda på hur mycket jag tagit stryk, både fysiskt och psykiskt av drickandet, så hade det varit bra.

Svaret är skammen och skulden över att vara alkoholist. Tänk om någon får veta?!!
That's it. Så dumt.

Stark som en björn. Sov gott alla fina?

Läs och skriv mycket här på forumet så ska vi peppa och stötta allt vi orkar och hinner!

Jag firar två nyktra månader på skärtorsdag och jag känner mig mallig - eller stolt snarare. Det är ett mer positivt laddat ord för mig.

Synd att jag bara har er att skryta för ? Ingen annan har jag berättat för än faktiskt. Kanske mogen för det snart. Kanske.

Återfall vill jag absolut inte ta! Risken finns förstås, men det är ju absolut inget som måste ingå. Är det verkligen så vanligt efter flera år? Enklast är nog att aldrig ”prova” att ta ett enda glas.

Jag tror också att ett återfall kan bli långvarigt för min del. Orka börja om från början liksom ?

Trött sliten och ledsen.
Många kan känna igen sig. Jobbigt är det också med darr och ångest.
Men så otroligt skönt att det blir bättre, så snabbt. Kämpa de första dagarna. Så kommer lättnaden och livet öppnar sig till något nytt.
Kram!

Hej! Välkommen hit?

Jag har också varit såå trött. Lite bättre nu efter tre månader.
Så bra du är beslutsam i nykterheten. Det är jag med. Heja oss!?