Ha en fin lördagskväll du me, tänkte följa dig en bit på vägen. Tycker att känslorna blir mer intensiva den första tiden. Man går liksom igång på det mesta, åtminstone jag. Kram jullan

Hallå där,
Vad mysigt att läsa om prat med din dotter, så skönt att vi kan vara där- och inte påväg nånstans i sinne eller handling. Och vad fint att du kämpar på så, trots orosmoment i form av renovering och två som inte håller sams :)
Du fixar det här!
Kram.

Hoppas du har sovit gott i natt Varafrisk! Då blir det väl en dag tre i dag då när bolaget har stängt? Vilket underbart samtal du hade med din dotter. Och grillning på det. Jag tror jag måste köra igång grillningen här hemma också. I mitt liv som gift var det exmaken som stod vid gillen samtidigt som jag langade ut diverse med olika instruktioner. Jag har själv inte grillat på många år. Får kanske bli sommarens projekt nu när vi kommer att vara hemmavid de flesta av oss. Har försökt svara på dina frågor i min tråd.
Kram!

Vilken fin stund du fick med dottern. Det betyder så mycket att få förtroende från dem. Tänk att du klarat helgen. Hoppas att du känner ett flyt nu. Det är du värd. ?

Kram till dig

Ja, så är då dag tre över och imorgon hoppas jag på dag fyra men jag vet att det kommer att bli en prövning. Har ju märkt att det är något som händer när jag är på jobbet..som triggar igång mig.

Är glad över mina tre dagar. Helgen har varit sisådär. Det som har varit positivt har varit vädret igår och idag. Strålande solsken. Två långa cykelturer - 20 km igår och 24 km idag. Mysig pratstund med dottern igår. Idag hämtade jag henne och vi tog en biltur ut till ett sommaröppet café och fikade. Hon körde tillbaka, vi köpte korv och sen grillade vi när vi kom hem. Min man skjutsade hem henne till sig. Vår son kom i em och hämtade sin såg. Vi skulle prata lite grann om vad som hade hänt han och jag. Det brukar ofta gå bra men inte denna gången...mycket av det han säger har han rätt i...men det som gjorde mig så ledsen var att han sa att de senaste åren efter allt det tuffa som har hänt (som han tycker att jag ältar hela tiden)så har jag haft ångest, varit ledsen och arg hela tiden och att min man och jag bråkar. Jag tror att han sa det när jag frågade hur han mådde för jag har upplevt att han är annorlunda på något vis. Det finns väldigt mycket som jag inte berättar nu som man egentligen behöver veta för att förstå sammanhanget men som jag inte vill berätta om. Efter att han hade sagt det blev det så svårt att prata..för jag kände att det skulle behövt vara på ett annorlunda vis för att jag skulle kunna berätta att det stämmer. När jag var ute och åkte med min dotter var jag tvungen att fråga henne om också upplevde mig sådan och hon svarade ja...fast kanske inte att jag var sådan hela tiden. Och, visst har det varit så...arg och ledsen..ångest...allt vad vi har gått igenom min man och jag har starkt påverkat vår relation...och detta har jag ju dämpat med alkohol...och inte sjutton blev det bättre!!! Det har funnits perioder som jag känt att jag kan inte leva längre med min man...men jag har varit rädd för att bli ensam. Min terapeut sa till mig att man får välja, antingen får man gå skilda vägar eller så får man stanna kvar men inte bli bitter. Det är en lång historia det här om min man och min relation...men som det är nu vill jag leva med honom..givetvis är jag även rädd att bli ensam...men min förhoppning är att när jag har levt en längre tid utan alkohol...när jag kommer mer i balans..att jag ska bli mindre arg, mindre ledsen och inte ha ångest så ofta. Men, det gjorde mig väldigt ledsen iaf när min son sa så...det gjorde ont...och något som jag inte kan göra ogjort. Hade jag haft alkohol hemma el systemet hade varit öppet jag hade åkt och köpt alkohol.

Till en annan grej som inte riktigt hör ihop med vad jag skrivit ovan men som jag skriver mer utifrån vad som kan trigga att dricka alkohol...Min man och jag har haft en relativt ..ja..kanske inte stor umgängeskrets men det har funnits ett regelbundet umgänge med vänner. I december 2007 gick jag i väggen kanske inte helt och hållet, jag brukar säga att jag blev rejält vidbränd. Jobbade då som skolkurator och fick fem skolor på min tjänst...hade inte massa ärenden men hade alltid en känsla att jag borde vara någon annanstans. Min svärfar dog och min son började högstadiet. En tid då min son inte mådde så bra..och vi var på mängder av möten i skolan. Var vi inte på möten i skolan, så var det vårdplaneringar med våra föräldrar, besök på vårdcentraler/sjukhus med föräldrar samt mina egna besök. Orken att umgås men vänner tröt, helgerna blev efter några år mer inriktade på att leta tonåringar ute på stan..som vi kanske ändå inte hittade....så umgänget med vännerna blev mindre..vi orkade inte hänga med på partyn, konserter..och än mindre bjuda hem några...så därför är nätverket idag tämligen litet...det är inte så att vännerna försvunnit men vi ses nästan aldrig...och numera kanske det inte bara beror på dem utan att vi..eller åtminstone jag känner att vi har inte så mycket gemensamt. De här vännerna som jag nämner här har varit min mans och mina gemensamma vänner. Sedan är det de vännerna som endast jag umgås med...där relationen har blivit lite sisådär pga att jag har backat för det har alltid varit jag som tagit kontakten eller att jag har varit mer i behov av vår kontakt än vad de har varit därför att de har andra vänner som är de närmare än vad jag är. Det innebär att det blir inte en jämbördig relation..jag tycker om dem...men jag vill inte vara ett andrahands val. Så därför försöker jag backa för att inte bli så sårbar..det innebär att det blir ganska tyst...och lite ensamt...och det är även då som jag gärna har tagit till alkohol. Det här är även något som min terapeut och jag pratat om att stå ut i ensamheten utan att skicka sms utan att dricka alkohol. Jag började därför min målarkurs, gick på viktväktargrupperna, gick till Friskis...men nu finns ju inget att detta pga Coronan.

Känner att jag har skrivit väldigt ryckigt, rörigt men nu orkar jag inte skriva om ..hoppas att ni hänger med för det jag vill komma fram till att med detta i mitt bagage...att mitt arbete inte kommer vara som tidigare (kommer inte arbeta som kurator men är anställd på habiliteringen har dock titeln kurator) att fritiden är som den är ..det bidrar till att jag känner mig ensam och uttråkad...och det är då tufft att även sluta dricka alkohol i allt detta...så det är ju inte konstigt om man är ledsen...idag har jag tänkt flera gånger att jag ska köpa alkohol imorgon...men jag vill inte det för det är inget som kommer bli bättre av det...och jag har många saker inplanerade med läkare och psykolog som ska hjälpa mig att klara av det här...så det gäller verkligen att hålla sig över ytan.

Det här blev långt...osammanhängande kanske...men så får det bli..klockan är ändå 23.40 och om sex timmar ska jag upp igen.

Tack för att ni finns...jag behöver er:)

Är faktiskt helt okej och jag tänker också att du nog inte hade gett uttryck för det om du hade druckit idag. Jag ser en strimma solljus från dig, och att det finns så mycket vilja, försök och önskan om att det ska bli bättre. Stora saker i rörelse.
Vi är ju här och vi är många som tror på dig. ?

Känner att du behöver mycket kraft och energi för att klara denna måndag utan alkohol!
Har läst ditt inlägg nu på morgonen och det är varken ryckigt eller rörigt.
Jag förstår ganska väl hur och varför du hamnat i utmattning och tagit till alkohol som lugnande medicin.

Men på det viset du skrev igår kväll så verkar du redan ha kapitulerat eftersom du redan i tanken planerar att dricka idag..
För det är när du kommer till jobbet som det händer något.
Och då är det kört menar du?
Men det behöver det absolut inte vara!
Du måste bara hitta din inre kraft och välja att INTE dricka!
Kan du ta denna dagen och tänka:
Klarar jag denna dagen då är det fyra dagar, sedan får vi se...
Hur länge sedan är det du höll fyra dagar?
Tänk att din kropp mår jättebra om du inte ger den alkohol utan något annat som är gott att dricka!
Bestäm dig för att göra något helt annat än du brukar efter jobbet.

Jag ska sända dig tankar hela dagen med mycket positiv energi och hålla tummarna för att du ska lyckas! ??
Kramar ???

Först när jag till hundra procent förstod att det är alkoholen som faktiskt skapar min ångest och dåliga mående så kunde jag välja bort alkoholen helt. Intellektuellt och känslomässigt.

Styrkekramar i massor ?

Tycker som FinaLisa skrev. Gör något helt annat efter jobbet, och vad du än gör, åk INTE till Systembolaget i dag.

Kram

Läser ditt inlägg från i natt. Du är inte ett dugg rörig eller ostrukturerad. Förstår mycket väl. Både det du skriver och varför du hamnat där du är. Jag sällar mig till de andra och hoppas innerligt att du kan ta det som en utmaning att INTE gå till Systembolaget i dag. Du behöver bara bestämma dig för i dag. I dag går du inte dit. I dag dricker du inget. I morgon tar du ett nytt beslut. STYRKA till dig!

Kram!

Tänker på dig i dag och hoppas att du klarar utmaningen att inte svänga förbi Systemet i dag.

Jag tror på dig.

Varm kram

???

Det är pinsamt men.....Det blev alkohol idag....sovit dåligt inatt och väldigt ledsen under fm på jobbet? Måste prata m min chef imorgon ang hur jag kan hantera situationen på jobbet just nu??

Jag är ändå positiv och känner att jag är på G...så jag räknar nollor i loggen/börjar på dag 1 igen imorgon....

Känner mig ändå så förhoppningsfull??❤️

Hoppas du orkar hålla i. Ska tänka lite extra på dig i em när du rattar raka vägen hemåt. ?

Kram

Idag är jag hemma från jobbet...måste få ordning på all oreda i min hjärna...har tagit en promenad med min hund vid vattnet..det är verkligen en lisa för själen:) Här, där jag bor skiner solen idag och det är alldeles ljuvligt!

Även om jag inte lyckades få till fyra dagar i rad så har jag trots allt många fler alkoholfria dagar eller nollor som det blir när man registrerar i loggen vilket känns skönt! Att vara hemma när det är mycket i hjärnan som rör gör det lättare för mig att få till en ny alkoholfri dag. Det är så många saker som jag har tagit itu med så jag måste få lite ordning och struktur på det hela. Jag tänker att jag måste hitta ett nytt förhållningssätt på jobbet eftersom det ser så annorlunda ut för min del och det beror inte endast på Coronan. Det beror ju på att jag är lasad och blivit tillsvidare anställd men har ingen tjänst. Har fått några arbetsuppgifter men som är så ostrukturerade på ngt vis och kan inte heller bli på ngt annat vis. När jag jobbar med patienter och föräldrar så vet jag vad mitt arbete innebär men nu ska jag inte gör det längre. Jag måste därför som jag skrev hitta en annan struktur på mitt arbete för att hålla mig över ytan...för är inte min dag bra på jobbet så triggar den än mer att åka till systembolaget efter jobbet.
Var hos tandläkare i tisdags och har nu fått övningar som jag ska göra pga problem med käkarna vilket är till största del kopplat till oro/dåligt mående. Mitt grundläge är att vara spänd..jag vet inte hur det känns att vara avslappnad...Har bokat in tid på taktil massage eftersom jag svarar bra på det. Har fått tid för digitalt vårdmöte med psykolog och läkare när det gäller internetbehandlingen. Ska även ta två blodprover på vårdcentralen kopplad till denna behandling. Dessa prover är markörer för att kunna se hur hög min alkoholkonsumtion är. I måndags fyllde jag i ..jag tror att det var fem olika formulär..kring hur mycket jag dricker, mående mm mm. Det är verkligen skittuftt att fylla i dessa formulär...för det är liksom bara att blotta sig...och det är även en påminnelse om vart är det jag befinner mig någonstans.. och hur hamnade jag här..och jag blir ledsen. Jag känner mig samtidigt väldigt stark och modig som vågar ta itu med detta..som vill förändra mitt liv. Men, det var ju inte över en natt som jag hamnade här och det kommer även ta sin tid att ta sig ur det. Fast jag längtar till att styra över mitt egna liv...Har berättat för mina barn om behandlingen..min man...och jag förstår för vilken gång i ordningen vet jag inte...men jag förstår att jag måste sätta mig själv i främsta rummet...och jag har egentligen tiden till att göra det. Det handlar bara om att tänka om..att lära mig det.

Har förstått vad detta forum betyder för mig..jag kan ju inte berätta för någon annan om denna resa..om behandlingen..tiderna...blodproverna..men ni finns ju..tack och lov för det!

Ha det fint:)

Varafrisk, jag tycker du kämpar på riktigt bra. ?
Du har insikt och handlingskraft att ta kontakt med människor som kan hjälpa dig att komma på rätt köl igen.⛵

Att bryta ett alkoholberoende är ju en process och ett arbete som ska genomföras, du får se det som en investering i dig själv.
Du har så mycket att vinna!

Och tänk vad kul det skulle vara om vi skulle träffas på en danskurs nästa år!???

Lycka, mod och framgång önskar jag dig!?

Kram ?

Ja...FinaLisa det är verkligen en investering i sig själv??och jag har inte gett upp. Det finns bara ett mål och det är att bli nykter men det är en liten krokig väg dit?

Ja tänk va kul det skulle vara om vi sågs på Billströmska ..å fick dansa och njuta??????

Vet att du har haft det tufft men hoppas att det är bättre??

Ja, det är viktigt. Bra att du har börjat investera i dig själv nu. Förhoppningsvis kommer kampen att bli lite lättare när du mår bättre i grunden.

Kram