Senaste kommentarerna i forumet

Min yngsta dotter, 20 år, har en utvecklingsstörning och bor växelvis hos mig och sin pappa. Varje onsdag sover hon över på ett boende, som träning inför framtida eget boende i en gruppbostad.

Så ofta köper jag en vinbox redan på onsdagen - det är ju ändå ”Lill-lördag”. Ofta har jag då på jobbet hunnit jobba ikapp massor, och jag upplever mig ha koll på läget inför resten av jobbveckan. Så visst är jag värd en belöning?

Och är det kaos och rörigt på jobbet så är jag ju faktiskt värd lite vin som tröst, eller hur?

Jag dricker inte lika mycket på en onsdag som fredag-lördag, men boxen räcker ju även till torsdag, då är det ju ”nästan helg”. Och på fredag köper jag en ny box, för den första räcker ju inte både till fredag och lördag.

Och om jag får i mig enorma mängder på fredagen, och är sugen på att dricka lite även på söndag, så måste jag kanske köpa en ny box även på lördag.

Tre vinboxar onsdag-söndag! Sjuka mängder. Min tolerans var verkligen enorm på slutet - och behovet stundtals helt omättligt.

Riktigt så illa var det inte alla veckor förstås, men alldeles för många. Och jävligt dyrt blir det dessutom!

Imorgon är det onsdag. Funderar på hur jag ska ”belöna” mig ?

Jag ska köpa med mig hem två alkoholfria öl och en thaibox. Det känns lagom ”festligt” och slappt för en onsdag ?

Jag dricker enbart rött vin annars, men jag har ju hinkat en hel del öl också förstås. Jag gillar alkoholfri öl, väljer ofta det på krogen när jag kör bil. Jag gillar inte läsk och söt cider. Dricker oftast vatten, naturellt eller kolsyrat, och mjölk. Men det känns inte så festligt ?

Om man bara vet varför man känner som man känner så är det nog lättare att stå ut tror jag.

Motion tror jag mycket på, för att få utlopp för ångestens rastlöshet, plus att endorfinerna ökar välmåendet. Och man hinner inte grubbla så mycket om man sysselsätter sig.

Jag aktar mig noga för att ”bli liggande” med offerkoftan tajt lindad runt mig. Jag vet att det bara innebär att gropen grävs allt djupare, och det blir bara jobbigare att ta sig upp igen.

Jag har gått igenom fler depressioner än jag önskar min värsta ovän - från tonår till medelålder. Jag har tvingats vara sjukskriven i perioder.

Men det är en enormt stor skillnad på nedstämdhet och depression. En nedstämdhet kan man aktivera sig ur, man kan göra saker även om det känns trist. Fake it until you make it.

Men om man låter nedstämdheten ta över tankar och sinne så kan det utvecklas till en depression, och det är förlamande på riktigt. Dit vill jag aldrig igen.

Och jag ska göra allt jag kan för att slippa det, inklusive att låta bli att dricka alkohol.

Tack för din hälsning, det glädjer mig oerhört att du har läst min tråd med behållning och igenkänning ? Eller glad är jag förstås inte för att vi båda har alkoholproblem, men du förstår nog vad jag menar.

Jag har kämpat mot detta faktum i MÅNGA år. I oktober gjorde jag ett sista seriöst försök att styra upp drickandet, men det höll inte. Inte denna gången heller.

Det var som när jag rökte. Jag började röka när jag var 14 år. Från 18 års ålder slutade jag röka typ varje måndag, och började igen varje onsdag. Jag smygrökte för min sambo och mina barn i många år. Detta smusslande ? Jag tror inte att jag lurade någon mer än mig själv typ.

Nikotintuggummi, plåster - allt har jag prövat i omgångar. Höll endast upp rökandet under mina graviditeter, började sen igen. Vid 38 års ålder började jag snusa, och då slapp jag äntligen ciggen. Nikotinbegäret är oerhört starkt. Och är man ordentligt fast så kan man aldrig ”feströka”, det går från en cigg till ett paket inom en vecka.

Den erfarenheten bär jag med mig, den är liksom cementerad i mig. Så mycket hopp ”nu minsann” och så mycket besvikelse ”fan också”.

Nu försöker jag applicera den erfarenheten på alkohol. Jag är så pass fast i alkoholens klor att jag aldrig kan ”festdricka”. Det skulle bara väcka begär efter mer, och det skulle gå fort och fullständigt överstyr.

Att det tog sådan tid beror nog på att jag verkligen sörjde. Jag sörjde de mysiga stunderna på uteservering och trädäck sommartid. Jag sörjde att jag aldrig mer ska få uppleva det goa lugnet i kroppen efter 2-3 glas vin. Känslan av ”belöning”. Jag sörjer hur kul det är att prata och skoja med kompisar på fest, hur jag blir snabb i tanke och handling och bjuder på mig själv.

Men jag vet ju hur det slutar. Jag minns ju också hur många gånger jag cyklat i diket efter en sådan fest. Jag minns alla gånger jag kräkts på olämpliga ställen. Jag minns min äldsta dotters blickar och ord ”ta det lite lugnt med vinet, mamma”.

Jag kommer att fortsätta sörja det första, kanske för alltid. Men då ska jag påminna mig om det senare. Gång på gång.

Jag är dessutom snabb i tanke och handling även när jag är nykter. Jag är extremt social och kan nog prata och dansa lika bra utan alkohol. Jag har bara aldrig provat. Det värsta som kan hända är nog att jag tröttnar på kompisarnas fylletjat ? Och så många fester är jag inte bjuden på längre hellre, och det är inget jag saknar faktiskt.

Nu ska jag utforska alternativen. Nu ska jag hitta det som snuset blev för mig när jag äntligen slutade röka. Skulle aldrig få för mig att röka en cigg sen flera år tillbaka. Apäckligt!

Men alternativen till alkohol ska helst inte bli godis, eller något annat som triggar beroendehjärnan. Det måste gå att uppleva mys- och lyxkänslan på annat sätt.

Och du, fortsätt läs och skriv här och låt ditt beslut ta den tid det tar. Att du ens hänger här är ju ett enormt viktigt steg!

Kram ❤️

Klurat på varför jag inte är så pigg och rask som jag nog förväntat mig sedan jag slutade med alkoholen. Ångesten finns ju kvar också även om den dämpats en hel del.
Man tror nog att allt löser sig bara man slutar dricka... men så är det ju inte. Har ju druckit av en anledning, flytt från stress och bekymmer. Skjutit upp saker. Och nu kommer verkligheten ikapp och nu är det dags att ta itu med det hela.

Så är det ju det där med postakut abstinens.
Står enkelt förklarat här:
https://www.netdoktor.se/psykiatri/fraga-experten/alkoholism-och-paverk…

Blir lite som jag sålt smöret och tappat pengarna. Lite hjärndimma och det är nog den postakuta abstinensen som gör det... självförtroendet blir ju inte bättre av det.

Man behöver akta sig för att det inte skall bli ett återfall... börja tänka. Äsch mår ju sk*t ändå.

Men nix. Låter mig inte luras av dessa känslor. Tänker framåt och tänker att min hjärna behöver tid att reparera sig. Och så också mitt sinne och hjärta...
Kram?

Har läst nästan hela din tråd. Jag är där du var i oktober, jag försöker trappa ner och dricka "som en normal människa", väl medveten om hur många liksom du som provat innan mig kommit fram till att det enda alternativet är att sluta. Jag antar att jag ändå behöver komma fram till det själv.

Känner igen mig i mycket annat du skriver om, "all in"-mentaliteten, den som sätter fart på festen, alkohol som medicinering för att orka med barn med särskilda behov och en snurrig speedad vardag. Jag (och många av mina vänner) tror att jag skulle få ADHD-diagnos om jag gick och utredde mig.

Tycker du är så modig hur du beskriver dig och hur drickandet har påverkat dig i beslut och beteende. Jag inser att jag har förminskat saker jag sagt eller gjort som helt normala, som jag skulle gjort nykter, för att inte erkänna att jag har problem.

Sömnen är jobbig även för mig, det irriterar mig för jag hade hoppats på att mindre alkohol skulle förbättra den biten. Men, en del som hållit upp länge (jag körde en vit januari) säger att det tar tid att få ur alla spår av alkoholen i kropp och sinne.

Spännande att läsa om dig och jag håller tummarna för att det går bra.
Kram från mig

och tack för mötet i Stockholm! Jag ska försöka hitta den själv, och få upp den till början av listan. Visst kan man gå vilse här inne, men man brukar hitta igen sig själv till slut ?

Jag hittar inte din tråd...nog för att jag har ett obefintligt lokalsinne... men härinne kan man väl inte gå vilse...?
Kram ?

Det blev totalt 44 nyktra dagar denna gång. Nu har jag sällskap utav ett glas rose.
Kram till er alla kämpar! ?

Ja som det står, dagarna går. Hur kan jag beskriva läget? En ganska full bägare som skvalpar på, försöker parera fartguppen, skvätter lite hit och dit men rinner i alla fall inte över. Nu pratar jag inte bägare i form av alkohol utan livet i allmänhet. Min träning är fortfarande den enda fogen mellan pusselbitarna som håller ihop allting, min nya strategi verkar fungera, till viss del.. Två dagar i veckan, inte mer eller mindre. Ge fan i vågen och ät ordentligt med bra mat. Bädda sängen och håll ordning så hemmet är en no-stress zone. Ja ungefär så.
Vissa dagar känner jag mig lycklig, särskilt när jag går ut från gymmet med väskan över axeln och åker hem och lägger mig matt i hela kroppen med en bok i soffan. Den stunden är meningen med hela min vecka.
Andra dagar är det tomt, väldigt tomt. Jag vet inte varför men jag känner att jag börjat distansera mig från familjen. Jag har dåligt tålamod. Känslig för ljud och när barnen springer runt omkring mig. Jag gör det jag ska, i hemmet och alla vardagssysslor, sen går jag undan. Lägger mig och läser, spelar piano.
Mitt mående är trots allt mer stabilt än nånsin men hemma känner jag mig så mentalt trött. Det enda jag längtar till är nästa träning och förra veckan blev jag sjuk två dagar. Jag låg hemma och efter bara andra dagen började jag få panik av rastlöshet och rädsla att jag inte skulle kunna träna nästa gång. Det kokade i mig och jag kände hur en ohanterlig djävul växte i mig. Min fru och mina barn fick sig den ena efter den andra skrapan och jag ville bara fly. Som tur var vände måendet fort och jag var tillbaka på gymmet dagen efter, jag vågar inte tänka på vad som hänt om jag inte blivit bättre så fort.
Så allt hänger på en röd tunn tråd egentligen, men jag har inga bättre alternativ att göra än. Bara sämre, mycket sämre.

Har inte varit så motiverad att skriva, känns som att det liksom tuggar på i samma tempo och finns inte så mkt intressant att säga. Men tror att det ändå är bra för min egen skull att uppdatera.

Idag ännu en dag på jobbet med lite motgångar. Och då blir det lite jobbigare att hålla sig till planen. Ångest och självömkan är en stark trigger för mig. Men denna dag ska jag inte ta till a. Som ju snarare ger mig mer ångest och självömkan, bara en kortsiktig lättnad. Har egentligen bara detta att dela idag.

Snart ännu en dag nykter, om än ångestfylld. Ska försöka tänka positiva tankar nu på väg hem.??

Hej undrare! Din vilja att sluta dricka ska du ta fasta på, med den kommer du långt. Du vet kanske att det finns ett program här på AH för man bland annat kan lära sig mer om strategier när suget/ alkoholdjävulen gör sig påmind.

Önskar dig all lycka??? i ditt beslut.

.. är idag är ingen bra dag. Känner mig ledsen. Plufsig och äcklig. Men en sak är bra. Jag tänker inte ta till alkoholen. Inte en tanke på det. Jag låter det liksom vara. Tror mensen kan spela sin roll i det hela.. ibland önskar jag att jag vore man. ?
Imorse var jag så trött. Haft drömmar inatt, drömmer att jag hänger mig. Vaknade inatt och jag tyckte att jag såg någon utanför fönstret. Min man vaknade också, jag sa att det står någon där. Men givetvis så gjorde det inte det.. men tror nog att det gjorde det ändå.. jag har hela mitt liv sett saker.. och fått höra att jag är medial. Och sen så tändes vår automatiska lampa också utanför..
Helgen var bra? min man blev ganska så onykter och somnade på golvet på hotellet.. men jag la mig nöjd och nykter efter en trevlig kväll. ?? så glad över min nykterhet. Tog en drink och sen höll jag mig till Loka.. man dricker inte så mycket när man är nykter.. ? frukosten var ljuvlig.
Men idag hade jag kanske inte kunnat stå emot.. när humöret går upp och ner..varenda sekund och så mkt känslor.
Men skriver av mig här. Det hjälper.
Hoppas ni alla har det bra på era resor. Tillsammans är vi starka.
❤️

Mår så otroligt mycket bättre av att inte dricka vin i tid o otid. Måste påminna mig om det när det blir svårt att stå emot.
Inte värt ångesten som följer, inte värt att tappa resultatet av träning och bättre sömn.
Jag vill leva sunt och hålla fast vid mina gränser! ?
En utmaning som heter duga , men det måste gå! ?

nu är det dag 11, jag mår bra!!
MEN jag är livrädd för att ”glömma” hur det är o vara bakis/ångest/minnesluckor!!
Jag vill minnas! Påminner mig själv! MÅSTE minnas så jag inte hamnar där, därför köra jag på enl. plan en VIT månad! Blir troligen längre...har även sökt hjälp både här och via sjukvården att hitta triggers o sånt... men tillsdess så blir det ”aldrig första glaset” :)

Nu har jag läst hela din tråd och instämmer i vad så många skriver. Du är en extrem kämpe, och du imponerar! Jag har fem veckor nykter i bagaget, och det är första gången jag har bestämt mig för en längre tids nykterhet (3 månader till att börja med) och första gången jag skapar en tråd här.
Jag inspirerar av den kraft och envishet som du visar. Jag hoppas att du ser lite av den själv? Ibland låter det som om du är väldigt arg på dig själv, och att det du utsätter dig för är obegripligt. Men alla vi här har ju det gemensamt att vi tar irrationella beslut. Hör till liksom.
Hoppas du kan se förbi det bara lite och fokusera på det du gör som är så bra! Kram för nykter tisdag. Inte den roligaste, men det är ok.

ja, ihop med en trött- och sömnighet.
Skulle jag druckit några glas vin en sånhär kväll?
Helt klart. Redan igår för den delen.
Har jag varit såhär sur, och trött UTAN att ta till alkohol, har det hänt de senaste 10-15 åren?
Jag tror inte det. Att vänta ut ett skov av dåligt humör: det var väldigt länge sedan. (Och helt begripligt som det känns just nu.)
Irriterad, ingen ork. Massor att ta itu med, skyr allt.
Var kommer denna strejk på insidan ifrån?
Känns som en förlorad dag och har inget förmildrande att säga om den.
Nykter har jag för avsikt att vara hela dagen.

... ja mitt har inte heller blivit nämnvärt bättte. Energin, borta- och vill helst av allt ligga i sängen och äta men inte ens det kan jag med tanke på att jag har ett jobb, och går på diet.
Men jag är helt med på att inga onödiga risker tas denna dag,
Och OM man ser till antalet bortslösade och trötta dagar som vindrickare, jämför med nykter. Så är vi inte i kapp än på många år.
Hatar mest att inte känna mig effektiv. Det stör mig. Morr.
Vi hoppas på en lugnare kväll!

Se klart: Hoppas innerligt att den här dagen är bättre för dig! Kände mig nästintill besatt av nåt aggressivt mörker.. usch vilka otäcka känslor, gick inte över förrän jag somnade heller. Bättre med ilskan idag men slut i huvudet och utmattad.

Andrahalvlek: Nu skrämmer du mig med hormonreflektionen mellan tonår och klimakterie... Har troligtvis några år kvar tills dess men fy f-n för att uppleva dylikt som ungdomsåren. ?

Huvudvärken håller i sig och gårdagens humör oroar mig. Tittade på en film där det dracks en massa alkohol och nog började fantasierna om ett litet glas komma intågandes. Jag blir så TRÖTT på att tjafsa med mig själv om beslut som redan är fattade. Visste ju att det gått för enkelt att hålla nykterheten och att det kommer bakslag men inte fasen hjälpte den vetskapen nåt när känslorna löpte amok. Tyvärr måste jag erkänna att om det hade stått en flaska vin i kylen hade jag tömt den igår. Så bräckligt är det.

Var tog fokuset vägen? Känns som att det står någonting och blockerar området där det målmedvetna och klarsynta huserar. Jag kommer inte åt det även när jag försöker och att vara så här avskärmad är direkt förenat med högsta återfallsrisk. Jag är inte sugen på alkohol men måendet i övrigt och bristen på fokus släpper fram what-the-hell-attityden som tillåter det mesta.

Det enda jag kan göra nu är att inte utsätta mig för onödiga risker. Hålla mig hemma, äta, sova, motionera och hoppas att det snart går över. Usch det är vidrigt att inte lita på sig själv och sina impulser.

Tack?!Det är otroligt skönt hittills att hålla sig ifrån och må bra?

Det värmer att du hälsat på här?jag kommer att läsa din tråd snart!/Pilla

för ditt inlägg Berra! Jag har lätt för att komma ihåg utseenden, men hopplöst svårt för namn. Därför var det säkert en övermäktig uppgift att komma ihåg alla som satt där, särskilt när man ska försöka gå igenom alla som satt i cirkeln. Hur som, känns bra och allt lugnt igen för nu. Inget skräp under matten som är undansopat. Funderar på att flytta min tråd till vidare livet, borde vara dags nu efter omkring tio år här inne. Får suga på den tanken ett tag. En god vecka till er alla och vi fortsätter vår resa... /Fenix

Tack för orden här!?Det handlar mycket om att duga och vara tillags för mig, just i detta som du skrev om här i ditt inlägg.
Heja dig också på väg mot ditt mål?

Jsg tar till mig det du skriver om behov av sömn i nykterheten.
Idag är jag lika trött.
Obegripligt för mig men jag underkastar mig, eller snarare följer med, och låter mig vila.
Känns som en lång utandning i kroppen ihop m viss oro.
Tisdag=nykter. Kram!

Jsg tar till mig det du skriver om behov av sömn i nykterheten.
Idag är jag lika trött.
Obegripligt för mig men jag underkastar mig, eller snarare följer med, och låter mig vila.
Känns som en lång utandning i kroppen ihop m viss oro.
Tisdag=nykter. Kram!

Hej Dee,

Det var lugnande att läsa. Meningen är att jag ska välja medicinen istället för alkohol när jag får ångest. Och det har jag gjort många gånger. Men igår blev suget efter alkohol för starkt bara.

Tack för att du svarade.