Senaste kommentarerna i forumet

Antonia, det där känner jag igen! Undrar om inte upprorskänslan är en drivande del i ett missbruk/beroende av vad det nu är man övernyttjar. Man vet ju att man gör fel och att man gör sig själv illa,men treårstrotset måste bara få ösas ur. Å treåringar har ju inte hunnit bli särdeles förnuftiga än...

Jag stångades med en terapeut för många år sedan och det klokaste som jag har haft användning av var:

Tänk dig att du har alla dina åldrar i dig. Du har treåringen som kastar sig på golvet i frustration. Du har tonåringen som är astrött, obstinat, ifrågasättande och en besserwisser. Du har tjugofemåringen som har hunnit få lite perspektiv på livet etc. Alla de finns och de visar sig då och då och alla har sina roller och syften. Men! Om du nu vore ett företag, vem av alla dessa skulle du då anställa som VD?

Jag gillar sådana där konkreta föreställningar. Jag får ansikten på mina beteenden och kan koppla ihop mina reaktioner med liknande och göra mönster. Å andra sidan kan det blir för mycket av det där när mitt kontrollbehov slår till på nätterna.

I natt var en vidrig natt. Ni vet, en sådan där när man knappt sover, men drömmer och liksom vet att man drömmer. Jag låg på rygg, med huvudet mot en glasruta. Vi var högst upp i ett höghus och allt hade blanka, skinande ytor. Jag vet inte vilka som var i rummet, men situationen var hotfull och det hade med min bror att göra. Jag skulle kastas ut med huvudet före, men inte förrän min skalle hade krossat glaset. Det var ett tjockt glas. Jag kunde inte röra mig, inte heller skrika. Till slut får jag ändå ur mig att de ska få tummen ur, för jag vet att jag måste våga släppa taget om livet. En liten del av mig vet ju att det är en dröm, men skräcken är ändå verklig.
Jag vaknade av att jag skrek på riktigt när jag föll tusen våningar ner och jag var dynblöt av svett.

Efter en dusch vid tretiden i morse, somnade jag om och hoppades på att jag skulle få vara i fred nu när jag hade varit så modig i förra drömmen. Men icke. Jag jagades av att mina föräldrar la över ansvaret för min bror på mig, att svägerskan ringde mig och bar telefonen nära min bror, så att jag hörde hans röst. Han hade en liten, tunn röst och det var vidrigt att han var utom räckhåll. Precis som i verkligheten hade han brutit med mig och därför kunde jag inte ge mig till känna. Jag tvingades på sätt och vis titta på (lyssna på) när han gick under.

Endast tre veckor har gått sedan min bror bröt med mig. Det känns som en evighet. Jag är ändå förvånad över hur det tär på mig - vi har i princip aldrig haft en vardag tillsammans eftersom han är så mycket yngre än jag. Under 3-4 veckor innan dess, härjade han med mig och mina föräldrar och ända sedan dess har jag sovit skruttdåligt.

Mina sömnsvårigheter är grundorsaken till att jag har druckit för mycket. Innan brorsan brakade loss, hade jag faktiskt hittat det som Antonia beskriver ett par inlägg upp: harmonin. Nu känns det fanihelvete att jag ger en självisk skitunge makten att störa och förstöra. Jag dricker inte, men jag sover heller inte. Och om jag sover, ser ni ju ovan hur hjärnan bråkar.

Nå, det var skönt att få sätta ord på allt.
Sköt om er!

Du har funderingar kring prover i samband med alkoholen. Vi ger generellt inte medicinsk rådgivning här på forumet utan för tryggast svar är det alltid bäst att prata med någon inom vården.
Det finns flera olika prover som kan tas och det ser olika ut med olika prover. Du nämner exempelvis den som mäter CDT. Det går inte att ge ett rakt och säkert svar men jag kan beskriva lite kortfattat och hoppas det på något vis blir hjälpsamt för dig.

Det finns flera olika prover som används inom vården, en del för att försöka se hur konsumtionsmängden ser ut andra om levern kan ha påverkats. När det kommer till dessa prover är det effektivaste att få ner värdena till ett normalt värde att vara nykter. Vad som är normalt är individuellt och en helhetsbedömning av en läkare behövs. Det finns också mediciner som kan påverka dessa värden och vad som är ett förhöjt värde kan vara olika mellan personer.

Det kan ta allt mellan 2 - 5 veckor eller mer av nykterhet för att få ett normaliserat värde. CDT som du nämner brukar vara 3-5 veckor.

Det var som sagt lite genomsnittliga svar, hoppas det ändå på något vis blev hjälpsamt för dig. Det bästa är som sagt om du träffar en läkare och får en helhetsbedömning och där kan fråga kring dessa prover.

Nu fick du lite information, vad tänker du själv kring det här?

Om du vill få stöd kring din förändring här av oss och andra användare får du gärna berätta lite mer om det så kan vi försöka finnas här som ett stöd.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har börjat din förändring av dina alkoholvanor och kanske som ett sätt att stärka ditt beslut skriva här. Bra gjort! Du ringar in att det är enklare att ta ett beslut när du är en bit ifrån de dagar där du vanligtvis dricker (helgen om jag förstår rätt) och ju närmre du kommer desto mer vacklar beslutet. Det är nog många här som kan känna igen sig i det. Nu var det ett litet tag sedan du hittade hit och skrev detta inlägg, hur går det för dig nu?

Du beskriver att det som motiverar dig att ta dessa beslut är att problemen blir fler, mindre energi till ditt arbete och mindre pengar. Kanske ytterligare saker som gör att detta känns viktigt för dig?

Fortsätt gärna skriva och läsa här, hoppas du hittar lite som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Yes, har klarat mig i 3 veckor nu.

Idag har jag åter fått bevis för hur störd missbrikshjärnan är. Kommer att fira jul på annan ort, så jag kommer inte att ta min medicin på VC som jag annars gör. Vi pratade om det på VC idag. Det räckte för att den där jäkla tanken på att det kanske går att lura och möjliggöra för ännu en fylla ska vakna till liv. Fasiken så frustrerande! Så jag gjorde det enda rätta: Berättade om planeringen för maken, så att möjligheten till en ev lucka i den medicinska behandlingen tas bort.

Jag behöver verkligen jobba med de där sjuka tankarna spm letar möjlighet till alkoholkonsumtion.

Du startade ett par trådar här på forumet och berättade lite om din påbörjade förändring. Hur går det för dig nu? Fortsätt gärna skriva och läsa här om du tycker det är hjälpsamt!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du skrev det här inlägget för ett tag sedan, ibland kan det ta tid innan man får svar och det kan vara bra att skriva flera gånger så ens tråd syns igen bland senaste inläggen.

Det hörs att du funderat mycket kring vad alkoholen tar från dig, framförallt de gånger där du gör saker du inte minns och det påverkar relationer och som du skriver ditt rykte. Du nämner också att du gått på andra droger, de har du då klarat av att sluta med, bra jobbat!

Alkoholen har kanske varit ett sätt, om jag förstår dig rätt att försöka nå ett liknande rus som med dessa samtidigt som du helst skulle vilja vara helt fri även från den. Kanske hitta till ett bra mående, feststämning eller liknande på andra sätt.

Du har tidigare varit vit en period och mådde bra av det. Vad tror du skulle passa dig nu?

Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet om det är hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Den där oron du beskrev känner jag igen, har också föräldrar som har ett osunt förhållningssätt till alkohol. Att aldrig slippa oroa sig, att alltid få hjärtat i halsgropen när dom ringer på helgen. Men vi måste ju ta ansvar för oss själva, lova oss själva att våra barn inte ska behöva känna samma oro.

Grattis till 1 år, jag är påväg dit med, fast det har bara gått strax över en vecka.

Har gått o blivit sjuk. Läkaren kunde inte hitta vad det är. Men hade en förhöjd snabbsänka. Ont i rygg som strålar ut i mage. Jag fick penicillin. Idag mår jag bättre. Men jag hatar att jag kopplar allt till alkohol. Att det är alkoholen som gör detta. Kan det vara det? Jag har ju inte druckit något på över ett år. Jag vill kunna släppa alkoholen helt. Vill liksom att det kan försvinna ur min hjärna.
Kanske jag ska acceptera att jag inte kan dricka mer? Liksom sluta? Blir det lättare för hjärnan då? Jag blir trött av att ständigt ha dessa tankar. Men samtidigt finns det ju en del som har klarat det. Och då blir jag irriterad. Varför kan inte jag?!
Samtidigt som jag är medveten om att jag har det i släkten, alkohol är inte bra för någon, det skapar massa skit och tar onödig energi. MEN jag vill kunna vara runt det, jag vill kunna festa utan det, jag vill kunna vara runt berusade människor utan att tänka på det. Blir och är knäpp av detta.
Hoppas ni alla mår bra därute ?

Heja dig JoYo! Vi hjälps åt. Jag är på min tredje dag, vi tar en dag i sänder. Har också kämpigt.. framförallt hur jag ska klara detta utan min man..jag fixar inte att ha A hemma och låta bli.. jag behöver nån mer som backar upp mig. Det får bli du och ni andra här inne. Kram❤️

Känns som 2 veckor...

dagar slår dysterheten till med full kraft.
Regn, grått, modlöshet, ensamhet, svårt att ta beslut.....kort sagt en kanondag att supa ner sig på.

Men just idag tänker jag inte göra det utan bara stanna ett tag i självömkan, liksom frossa i det, innan jag måste återvända till livet.

Inte blir det bättre av att en artist jag följt genom hela livet går bort och lämnar ett gigantiskt tomrum efter sig fast jag aldrig kände henne personligen. I början av hennes karriär var jag ju aktiv, hyfsat "normal", alkoholist dvs jag kunde fortfarande dansa till musiken och njuta av det. Sen spårade det ur totalt för mig. Kommer inte ihåg om/hur jag reagerade när hon blev sjuk ??

Eftersom jag alltid hittade orsaker till att dricka så hade ju en sån här dag bara varit en av alla dagar när jag drack. Jag har använt alla ursäkter som går att läsa på forumet för att skylla på mitt krökande och i morgon hade jag haft en annan ursäkt. Min beroendesjukdom går aldrig över men för alkoholens del så kan jag hålla mig frisk genom att inte ta det första glaset. Men jag är också sockerberoende och det är ett jävla krigande mot den delen av beroendet. Tidigare har jag struntat i det men i och med att jag fick diagnosen diabetes 2 så har det blivit ett problem. Att amputera fötter och ben som en följd av diabetesen har ju bara en ev fördel : Dödsboet kanske kan pruta på kistkostnaden då det går åt mindre material då jag tar mindre plats ?

Att beroendet tar sig olika uttryck glöms ofta bort, tyvärr. Hos läkarna är det urusel kunskap, de skriver helst bara ut ett piller så fixar det sig...tror de. Att se helheten är inte deras paradgren.

Men nu återvänder jag till soffan och tänker absolut inte gå ut i skitvädret som är !
Och återvänder till fina minnen och tänkvärda texter med hjälp av : https://www.youtube.com/watch?v=ARvSDkcm0k8

Hej. Dag tre. Inget farligt sug än så länge. Men är mest rädd. För hur det ska gå. Men rädsla verkar vara något vi alla känner här inne. Och så undrar jag hur min man ska reagera när jag inte vill dricka mer.. senast jag hade en vit månad hängde han på men lite som ett trotsigt barn och jag kände mig som hans mamma. Nojig och kontrollerande. Denna gång tänker jag göra det vare sig han hänger på eller inte. Göra valet helt till mitt eget!
Ha en fin dag i mörkret!?

Det här är säkra dagar och jag tänker inte ens på A eller jo det gör jag, men inte på det sugiga sättet utan mer vad det är för nytta med att dricka A. Jag vill aldrig mer vara berusad, faktiskt inte ens lite grann. Tidigare försök att hålla mig vit har varit med varierad resultat och då har jag ändå ”provat” att dricka med måtta. Första gångerna efter ett längre uppehåll fungerar det fin fint sen spårar det eftersom.

Just nu så är det ju berg och dalbana när det gäller mina känslor och jag ska som skrivet hålla mig ifrån alkoholen den period jag har sagt. Min kropp och knopp behöver få läka, få nya rutiner och vanor.

Nu ska jag förjobba innan jobbet. Mannen är på väg till Arlanda för jobbresa och jag får lite tid för mig själv. Nice!

Hej dag 57, nu kör vi ??

Vaknade flera gånger inatt på grund av att regnet piskade mot rutorna.
Det är halv storm på västkusten??️
Men här ligger jag i sängen och myser med katten??
Har redan fått i mig en kopp kaffe☕ och njuter av känslan att slippa vara bakfull.
Hoppas ni alla får en fin onsdag trots väder och vind.
Kramar ???

Vad ÄCKLIGT! toaborstskålsvatten!! :-D
tack för den <3

Antonia, så glad för din skull när jag läser om din utvilade, harmoniska morgon. ?
Jag söker efter denna morgon, denna känsla, harmoni så fort jag slår upp ögonen.
Det vore faktiskt den bästa av julklappar jag kan få. ??
Vi får se om jag kan börja meditera, som jag lovat mig själv i evigheter. Kanske då kan sömn o sinne bli mjukt och gosigt?
Nykter och tacksam inför livet och dagarna framför mig.

Gojan o Antonia, så kloka tankar och reflektioner. Skänker mig glädje och ljus.
Sköt om er.
GP

Berra .. Jag läser också ?❤️

..har du i mig Berra ❤️!
Finns inget bättre än att ta del av dina
(nyktra☺️!) betraktelser ?!
Sluta aldrig skriv här! M
Eller snarare..; så länge du vill skriva och dela med dig av dina reflektioner och klokskap här, är jag evigt tacksam ?❤️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Första veckan gick förvånansvärt bra, tror det kan vara för att jag äntligen inser att jag aldrig mer kan dricka, aldrig mer i hela livet.

Nästa helg är fullbokad med aktiviteter, från morgon till kväll, samma med förra helgen. Jag behöver det, min rastlöshet har förmågan att ställa till det för mig.

Har tidigare gjort några trevande försök att skriva här. Läst mycket och inspirerats mycket av alla likasinnade som kämpar?
Har druckit för mycket. Balanserar från o till.
Tack för att ni finns ?

men den är inte alltför högljudd. Den mer surrar i bakgrunden. Märkligt hur gärna hjärnan (Dvs jag själv!) vill lura mig att svika mig själv o det löfte jag gett mig själv. Varför vill jag på ett plan utsätta mig för de fysiska o psykiska men det alkoholbruk jag haft ger? Varför respekterar o älskar jag inte mig själv nog att tysta det begäret? Blir jäkligt lack på det! Varför ska inte jag tycka om mig själv o respektera mig själv? Jag gillar ju mig själv! Och tycker att jag är en alldeles lagom och fantastisk människa bakad i ett och samma stycke; nog fan ska jag väl kunna älska mig själv såpass att längtan att döva mina sinnen tystnar?

Tänker inte dricka idag heller. Även om tankar på det kommer farande här o där. Min broms är fortfarande i och jag tänker fortsätta kämpa för att förändra mitt alkoholbruk✊ Ett delmål i taget. Det är en process som tar tid och jag försöker att ha tålamod o inte begära att allt ska vara klappat o klart i förrgår! ?

Kramen från LingonDamen

.

Jag tog mig till ett slutet AAmöte idag. Vilken skam, ”jag är ju inte alkis”, hjälp så jobbigt det var. Men vi behöver nog stödet av andra. De rekommenderade att bara fortsätta gå. Trots alla mixade känslor. Står du ut än?

Varit på AA.
Förvirrad.
Ska gå igen.
Jag inser att jag inte klarar det här ensam.

Har en bra dag i dag och det har ni hjälpt mig med? I dag kommer yngsta gullunge och vi ska klä granen med äldsta gullunge. Ser sååå mycket fram emot det! För att svara på lite frågor... Jag och mitt ex har väl en helt ok relation. Han vet hur jag kan vara och är inte orolig. Det är pappas flicka så han ringer henne minst en gång per dag när hon är här. Och då hade han märkt om det skulle varit nån drama här. Bara pinsamt för MIG att han ska veta allt... MEN det är en smäll jag helt enkelt får ta! Och det kan verka som att det kan komma något bra ut av detta. Väntar på ett samtal som den förra som ringde, sa skulle komma. Om drog och alkohol terapeuten som jag gick hos för några år sedan. Får jag en chans igen så går jag med på allt han föreslår! Hoppas bara jag får många fler såna bra dagar som i dag. Med en hand som är obrukbar har jag endast surfplattan och ALLA farm-spel att roa mig med? Det var mig! Hur är det med er alla? Skickar många kramar!