Senaste kommentarerna i forumet

Enligt min klocka så har jag sovit jättebra, näst intill optimalt, enligt mig själv så har jag sovit ok. Kunde knappt vakna när klockan ringde 4.45. Jag vaknar alltid två timmar innan kidsen går upp... för att få värdefull egen tid. Nu har jag en fantastisk timme kvar. Jag ska planera min tid i dag och jag ska nog läsa lite.

Som jag skrev igår, fasen vad jag på riktigt älskar att vakna nykter! ❤️ En kopp kaffe, helt tyst i huset och jag ligger och myser i den varma sängen, utan tungt huvud, torr mun och ett bankande hjärta.

Jag vill så mycket, men ska försöka begränsa mig. Detta ska vara mitt fokus-område nu. Det kan vara runstreak som jag oxå vill återinföra, att springa ger mig såååå mycket styrka mentalt och det kan jag behöva. Annars ska jag bara låta allt rulla på framåt, utan en massa mål och utvecklingsplaner. Grubbla en timme om dagen som mest och annars låta tankarna komma och gå.

Idag är det alltså dag 63 eller dag 4, egentligen ingen riktig utmaning ännu... brukar kunna hålla upp åtminstone till onsdagen. Torsdagen är svår, men inte omöjlig, fredag har jag nog klarat nån gång och lördag endast om fredagen varit för hård. Så nu börjar det brännas och utmaningen närma sig. Men i dag är jag nykter och glad. ??

Blir så glad av att läsa om din resa mot nykterheten. Äntligen! Som du har fått kämpa för att komma dit du är i dag. Riktigt riktigt bra jobbat.

Tack för att du har funnits för mig så länge här. ? Och nu är det bara två månader tills vi ska träffas. Känns lite overkligt, men så himla kul. En fika efteråt, hoppas jag på.

Många kramar till dig, finaste Lisa. ?

Wow, Soffi, du som från början inte ens hade som mål att bli helvit bara kör på och fixar utmaning efter utmaning. Kanske var det just det att det inte var förbjudet som gjorde att du fortsatte av bara farten. Det där visserligen viktiga och många gånger avgörande "Aldrig mer" ställer ibland till det i vår A-hjärna. Förbjuden frukt...

Hur som, du är riktigt grym, det är en fröjd att följa dig.

Kram

Du har, precis som jag, kämpat så länge. Just nu har du mera motivation än vad jag har, önskar så att du får hjälp att orka hålla i den. Det är du så värd. ?

Vet inte mer vad jag ska skriva än att jag tror på dig. Du kommer att fixa det.

Kram

Kom upp en tanke om en öl som ligger i kylen och väntar på att någon ska dricka upp honom... men den lät jag bara glida vidare på en tankevåg och den var borta efter nån sekund. Är fortfarande ordentligt spak efter helgens händelser och skulle gärna grubbla ihjäl mig kring de tankarna. Har dock precis lyssnat på en ljudbok om metakognitiv terapi och där hittat en del bra saker att ta med mig in på denna resa. Att låta tankarna komma och gå, att låta trigger-tankar komma och gå med ett löfte om att tas upp senare under dagen vid grubbel-timmen. Så istället för att älta, tänka igenom, lägga strategier och lösa problem som inte inträffat ännu... så får alla de tankarna snällt vänta till triggertimmen. Fokuserar istället på ljud runt omkring, en tiger som jag skapar i mitt huvud... verkligen användbara tips kan jag tycka! Så nu kör jag grubbel-timme mellan 16–17 när jag åker hem på bussen. ?

Gonatt och bra jobbat, snart är kväll 3 avslutad och därmed även dag 64 ??

Ja, du Gojan, visst händer det saker när bedövningen släpper. Det där man har självmedicinerat mot tittar fram.
För mig är det oro. En sjuk oro (som sagt, jag tror ju att jag har GAD). Sjukdomar, katastrofer (helst orsakade av mig själv för att jag har glömt något eller gjort något misstag), att något ska hända mina barn - nu eller i framtiden. När jag väl börjat spinna loss kan jag oroa mig för saker som rimligen inte skulle kunna inträffa förrän långt fram i tiden: att mina barnbarn ska börja knarka (de är ännu under två år båda två). När min vuxna dotter hälsar på och bor hos mig några dagar ligger jag sömnlös, orolig och svettig om hon inte kommer hem till midnatt, fastän jag vet att hon är ute och har trevligt med vänner hon inte träffat på länge. Klockan ett är hon våldtagen, klockan två är hon mördad...
Det finns - förhållandevis många - nätter när jag sover gott också, men när en orostanke har fått fäste kan den hålla mig vaken hela natten. Och så blir det en ond cirkel, för när jag är uttröttad kommer än fler orostanker farande.
Men.
Nu kämpar vi på, hörni!
Kram!

Tack Pellis, känner mig välkommen. ? Du har så rätt vad det gäller hjärnhalvornas diskussioner. Än så länge vinner rätt hjärnhalva och jag kommer göra allt för att det ska fortsätta så! ??

Humle - bra beskrivning precis så är det med kvällens vana.... ? Väldigt inpräntad och extremt svår att bryta. Jag tror nånstans på rutiner och att jag ska till vardags kunna bryta gamla mönster med nyskapade rutiner. Kan leva mig in i ditt dilemma om fredagen, själv valde jag alkoholen i lördags (stod inför samma val som du) och det slutade i total katastrof ?

och förtydligade och synliggjorde för mig när jag lite förminskade mig/tvivlade på om huvudet satt sådär käckt på skaft eller inte??

Idag har jag varit på jympa. Senast var på nittiotalet? Gick riktigt bra! Medelpass o massa kombinationer som min koordination inte klarade av helt, men jag hängde med i det mesta o fick flåsa o ?

Just nu tänker jag att jag kanske kan ta mig dit på egen hand; det var inte så läskigt som jag tänkt i mitt huvud? Folk var som folk är med alla variationer en kan tänka sig och jag var en i mängden.

Imorgon kommer kroppen berätta vad den tyckte om passet. Tror kroppen o jag är överens om att det är en bättre timme att ha tillsammans än en timma med alkohol.

Nykter tisdag och imorgon ser jag fram emot en nykter onsdag där kroppen, om den inte är helt stum, får följa med på ngt pass till. Rensade liksom hjärnan från sug; kände mig stark? !

Sov gott när du sover, du kämpande medmänniska därute. Ta dina steg i din takt. På vägen får du en kram av mig, om du behöver en?

Utan bedövningsmedel kryper ledsna känslor så småningom fram och när de kommer fram, kommer sömnlösheten och när den kommer, då hjälper liksom ingenting. När jag är helt slut, blir jag liksom rädd för att sova och tvekar att bryta den onda cirkeln. Det är en jäkla felkonstruktion i hjärnan, eller hur? Jag menar, rationaliteten skadas ju när återhämtningen inte funkar och nätterna blir till evighetslånga inre monologer där jag går igenom alla fel jag har gjort i mitt liv. Det landar hela tiden i att OM jag bara hade kunnat hejda mina känslor och vara så där cool och eftertänksam, hade jag haft kontroll över mitt liv. Men kylig har jag aldrig kunnat vara. När jag mår bra, är jag ganska nöjd med att jag är impulsiv. När jag mår bra, kan jag tänka bra! Men i mina känslosnurror blir det knutor. Jag vet inte vad jag vill säga, mer än att jag är låg och ledsen. Allra mest ledsen för att jag inte orkade bära min brors smärta. Eller snarare, jag vågade inte riskera att han skulle fortsätta säga elaka saker. Men jag mår så dåligt av att sätta gränser för jag känner mig elak.

Dagarna går bra: jag jobbar och är morsa. Men plötsligt kommer huggen i magen och det blir svårare att djupandas. Det går åt så mycket energi att bara låta känslorna finnas. För jag tänker inte döva dem utan låta dem sippra. Tiden läker, men det känns aldrig så när man är mitt i det. Ingen ser. Jag mötte en bekant idag som jag inte har sett på några år och som kommenterade att jag utstrålar lugn och tillfredsställelse. Jag ÄR lugn och i kaos på samma gång och jag känner igen tillståndet. Nästan som i ett vakum. Tankarna snurrar långsammare och tyvärr precis så långsamt att jag kan fånga innehållet, om och om igen. Det är tusan så mycket lättare (för mig!) när jag är uppvarvad! Men jag gör också fler fel då, som jag sedan ältar när jag är trögflytande. Det skulle vara mycket skönt att leva i ett måttfullt tanke-tempo.

Kram på er!

ett sidosteg. Du kan fortfarande fortsätta rakt fram. Tror på dig.
??

Idag har jag haft en sjuk stress i kroppen, massa oro och hyperventilering. Som om det inte var nog tvingade sig en svår släkting in på besök... trots mina försök att undvika och avvärja. Varför just nu? Väl på väg hem från jobbet, bestämde jag mig för att ta ett glas vin.
Jag hade kunnat överleva dagen utan. Men jag drack ett stort glas vin. Jag orkade inte stå emot.

Jag vägrar leva såhär längre. Dags att gå vidare. Har tagit itu med många saker den här veckan, plus:
Varit hos läkaren idag för ett hälsoproblem jag dragits med länge.
Har lämnat leverprover på werlabs, får se vad de visar.
Har bokat läkartid på vårdcentralen för hälsokontroll och så:
bokat tid hos en terapeut.

??
.

Jag är också på dag tre som nykter efter alldeles för lång tid med alldeles för mycket vin. Det här fixar vi :)

… av att läsa att du är på banan igen!
Att du kom ihåg att andas när glasbanken lockade. Det är starkt!
Dina mål är jättebra, följ dem för din egen skull och - stressa inte ihjäl dig!
En nykter mamma är nog bättre för ditt barn än 10 julklappar och pynt högt och lågt. Bra idé också att åka till ett härbärge.

Kram

Tror dessutom du är på något där med effekt kontra stämning.
När jag mådde som sämst för några veckor sedan ville jag också bara dricka mig full, skit samma på vad, och glömma allt i dimman. Sådan har jag aldrig varit förr.
Nu när jag mår bättre så blir jag sugen på goda viner för att höja stämningen och njuta.
Men det är väl bara a-hjärnan som anpassar sig och lockar på det sätt den tror funkar bäst för tillfället...

Jag har förresten löst ytterligare ett "problem".
Vad gör man när man kommer hem en decemberkväll och är jättefrusen efter att ha varit ute och när man inte får dricka varm glögg???
Jo, jag har återupptäckt O'boy. Barnsligt gott och värmer skönt!

Kort stubin, stackars familj. Men sover gott. Upplever att en del ångest har släppt. Gick fint att jobba idag. Lyssnar mycket på böcker om ämnet. En dag i taget.

Bra jobbat! Samma här, sov som en drottning! Också spänd och kort stubin. Men rörelse hjälper mycket. Hang in there! ❤️

Tack söta du❤ Känner mig så otroligt mycket bättre bara av att läsa ditt inlägg! Tänk att ord kan göra så mycket? Du har så rätt. Det var precis så det var förra gången... Bara ett HALVT flak öl och bara en liten FLASKA vin (istället för en bib). Och visst f .n blev det fiasko igen! Nej, bara att inse... Det kommer aldrig att gå att bara social-dricka mer. Och det gör mig ledsen... 70% av när det är någon festlighet eller semester så är det just alkoholen som jag ser mest fram emot (deprimerande nog). Men nu har jag i alla fall ett extremt rent och städat hus för jag har hållt mig sysselsatt i dag! Någon som behöver städat???

Kan någon rekommendera en bra läkare och/eller psykolog som har nätbaserad mottagning?

att man tänker att lösningen är att dricka mer när det är drickandet som är orsaken till ångesten, men alkohjärnan saknar logik...
Samtidigt vill man bevisa att man KAN dricka kontrollerat. Att "den här gången ska jag bevisa att jag kan dricka utan att spåra ur". Och det brukar ju gå bra...tills den där gången när det inte gör det...Också börjar det om...:-(
Upp på hästen igen Milliemus! De flesta av oss har varit där du är just nu. Ångesten är vidrig och man vill bara ligga kvar i sängen med täcket över huvudet, samtidigt som hjärnan går i 190 och funderar över vad man kan ha gjort och inte gjort på fyllan. Men du, det där ältandet är vår värsta fiende för den sjuka alkohjärnan kommer att intala dig att lösningen är alkohol. För eller senare får den dig dit.
Det bästa du kan göra är att sätta dig ner och prata med son och sambo, sen tar du dig till första bästa AA möte eller söker hjälp via vården. Du har en sjukdom, och du behöver hjälp.
Sträck på dig! Vad du än har gjort så är det för att du lider av en beroendesjukdom och det bästa med denna sjukdom är att den går att bli frisk ifrån. Börja i dag! Älta inte mer nu. Du kommer bara att landa i att du nog kan hantera det, att det var en engångsföreteelse, att du minsann kan dricka ett par öl utan att det går överstyr...och det brukar inte sluta bra...
Kram!

Den där ångesten är vidrig, speciellt minnesluckorna... Det är väl också där alkoholhjärnan börjar lurar in en i nästa fylla genom att få en att glömma hur jävligt det var efter en tid. Annars skulle man aldrig dricka en droppe igen. Det är faktiskt samma sak med smärtan när man föder barn, hjärnan ser till att man glömmer den för annars skulle mänskligheten dö ut.

Försök få hjälp direkt så slipper du fler såna söndagsmorgnar, du förtjänar att må bra utan alkohol.

Hur går det Biggie? Låter som du hade en fin helg iaf! ?

Hade något för några år sen som jag inte tyckte fungerade, men kanske dax igen??

❇️ Fylla dagen med innehåll och mening.
❇️ Sätta upp delmål som du klarar av att hålla och ger dig en ärlig chans att lyckas med.
❇️ Fatta beslut som inte bygger på känslomässig och/eller fysisk dragningskraft till alkohol.
❇️ Nyktra reflektioner. Sakta men säkert bli mer och mer klok över hur just ditt alkoholintag ser ut, och vad du ev. ska göra med den kunskapen.
Jag tycker inte det låter som någon som lurar sig själv. Du går in med ett ärligt utforskande som jag uppfattar det?!
Du jobbar dig fram steg för steg och
bit för bit?! Beslut du kommer att fatta i framtiden, tar du då. Lugnt och metodiskt ger du dig själv utrymmet nu, att få syn på just dina mönster?!
Jag tror på dig?!
Kram!
/Fibblan ?.

Har du diskuterat med läkare om att få någon medicin utskriven som ev. kan dämpa suget?