Senaste kommentarerna i forumet

Tack Sisyfos. Sitter på jobbet nu, men var tvungen att gå in och skriva av mig ett par rader. Normalt hade jag nu längtat efter hemgång för att få ta den där första goa ölen. Känns tomt nu när det inte finns kvar. I mina svaga stunder denna dag har jag känt att detta går ju bara inte. inte dag för dag nu, snarare minut för minut.
Hinner inte mer än till dag 5 innan förhandlingen börjar.
Känns väldigt svårt att behöva ta hjälp, men funderar just nu mycket på AA. Dock så orolig för hur jag reagerar om man skulle stöta på någon man känner.

Båda två! Man blir så impad och inspirerad!

Stor kram

Det kommer att bli bättre. Du vill ju, då kommer det att gå tillslut. Jättebra att du skriver här på forumet. Försök tänka att du skriver här varje dag som en dagbok. Det hjälper och folk peppar. Medicinering kanske inte funkat förr om du provat men annars är ju det en jättebra start?

Kram till dig!

Har varit jobbig, med mycket tankar och känslor, jag har fått fundera och reflektera väldigt mycket.
Kom iaf fram till att det inte var själva alkoholen jag har sugen på utan ruset, flykten, jag ville helt enkelt bli packad så jag fick stänga av hjärnan ett tag.

Har varit fruktansvärt lättretlig också, men jag har sett till att gå ut på promenader för att lindra den värsta rastlösheten.
Och på nåt vis så här jag tagit mig igenom helgen, det känns som att jag är omtumlad av vetskapen att det är så här det är att vara alkolist...man måste lära sig att hitta sätt att ta sig igenom även dom svåra stunderna.
Jag är glad att jag har min terapeut att prata med, för tydligen så här jag ju mycket kvar att bearbeta, det är mycket känslor jag måste lära mig att hantera utan alkohol, och det är jag villig att göra.
Det har varit en väldigt jobbig vecka, men jag har lärt mig en hel del om mig själv och jag är glad att jag valde att hålla ut och inte ge efter för spriten.
Det är också skrämmande vilken makt a har även efter en längre tids nykterhet, hur den kan spela på ens känslor, och försöka få en att tro att bara man tar det där glaset så blir allt bättre.
Nej, jag är stolt över att vara nykter...och jag är stolt över att jag väljer att möta mina demoner utan bedövning..mmdet kommer att bli tufft och väldigt jobbigt, men i slutändan så kommer jag ut det här som en starkare och bättre människa.

Solen har stigit upp även denna dag, även om det är svårt tro..?. Gråmulet hos mig. Oavsett väder hos dig, önskar jag dig en fin måndag och en bra start på veckan?!
Kramar
/Fibblan ?.

Du undrar om någon tycker annorlunda, jag tycker som du men vill ändå skriva en rad. Hoppas det är okej.

Du håller på att ta ett tufft och viktigt beslut: Alkohol ska inte längre få skada dig! Det är förståligt att du är rädd nu men kanske också lite lättad? Du har satt ord på det, här och du är redo att ge dig själv en positiv förändring. Du resonerar så klokt när du skriver att du tar ett steg i taget och att du är beredd att låta vården göra det de är bra på.

Fortsätt gärna skriv här oavsett vilka beslut du tar nu. Du har varit här ett tag men jag passar på att säga varmt välkommen nu.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack nu startar jag veckan med dina ord i ryggen ?❤️

tack för den starten på veckan !!!!

Vilken stark (!) krönika, den berör mig djupt!
Kram och jag önskar dig en bra vecka❣️ / mt

Tycker mig kunna få det bekräftat lite var stans, i någon tidningskröniko, en intervju i tevesoffan, dokumentär på teven osv.
Ingen som har upplevt alkoholistens liv, kan glorifiera fyllan längre, trots att det som oftast har en upplyft status bland vänner, jobbarkompisar etc.
Alla skämtar om hur fulla de eller andra har varit på festen, hur mycket kul de upplevde att de hade...

Alla förutom den som varit på andra sidan, den sidan ingen vill egentligen prata om, den som inte kan begränsa sitt drickande.
Ingen skrattar med en alkis, kanske mer åt, har t.om svårt att känna medlidande, hur svårt kan det vara?
Det är väl bara att låta bli att dricka alkoholen?
Lika enkelt som det är att säga till någon som lider av fetma att låta bli att äta för mycket mat.
Eller en diabetiker att sluta äta sådant som innehåller socker.
Eller en som brutit benet att stödja på det andra benet.
Eller en som är deprimerad att rycka upp sig.
Alkoholism är en sjukdom, men har ingen direkt botemedel i form av läkemedel, inga piller som tar bort symtomen.

En sjukdom höljd i skam, för man skäms över att inte ”bara sluta dricka”, man har dålig karaktär, omdöme osv.
Man drar sig undan, kanske dricker i sin ensamhet så att ingen ser, och hoppas på att ingen misstänker något, dagen efter.
Med sjukdomen följer en massa lögner, man vill inte erkänna för andra, och till slut för sig själv, man lever ett liv i lönndom.
Förljugenhet säger att jag har inga problem, kan sluta när jag vill, dricker inte mer än genomsnittet, jämför sig med storkonsumenter.
Långsamt faller fundamentet sönder som vi har lutat åt oss emot, vi bygger upp en betydligt vekare konstruktion av förhoppningar att ingen ska genomskåda vår nya falska fasad, vi trampar runt på gungfly som kan ge vika när som helst.
Vi blir osäkrare och skyggare, drar oss undan och isolerar oss, dämpar oron med ännu mer alkohol.
Tron över att vi blir starkare av alkoholen gäller bara för stunden, så länge promillehalten ökar.
Därefter nyper den sönder nerverna, det går som vassa ilningar genom hela kroppen, jag är ännu mer sårbar nu!

Alkoholen bryter ner oss, bit för bit, klunk för klunk, och oftast känner vi oss besegrade redan från start.
Ingen idé att påbörja något nytt, allt går ju ändå emot mig, det var ju därför jag började dricka mer.
Alkoholens ekorrhjul har ingen ände, och nykterheten har ingen början, som det ser ut just då.
Hur mycket måste jag offra, kan jag inte ens dricka lite?
En total uppoffring krävs tyvärr, måste underkasta fullständig undergivenhet, kan inte dricka en droppe till, alls.
Är det värt allt?
Den eftergiften får man nog ta med i beräkningen, allt eller inget.
Hur länge?
Så lång tid som det krävs, i morgon, en månad, ett år, eller för evigt?
Precis som en person som bantar, den kan inte förvänta sig att äta som han eller hon gjorde innan bantningen.
Det handlar om en livsförändring, och den gäller för all framtid.
Kroppen ör tillvand att dricka för mycket alkohol, och så fort man tillåter sig att dricka igen, om så bara lite så minns den.
Den otroliga stålviljan som kommer att krävas för att kunna dricka alkohol igen på ett ”normalt” sätt kommer det inte att vara värt.
Att vara barnvakt åt sig själv kommer att vara ett problem, ett växande problem...

Så därför kvällens rubrik, när suget kommer, suger hela livet.
Jag har upplevt hela resan, fått uppleva oförstående hos de närstående, vänner, kollegor och andra festdeltagare.
Det är ingen lek, jag kämpar ensam mot hela etablissemanget, kändes det som, men jag hade en stark stöttepelare.
Forumet är en otroligt fin livskamrat som finns där när motivationen tryter, tack för att ni finns som skapar den.
I med och motgång, i sol och regn, värme och kyla, det finns alltid någon som vill hjälpa till med ett vänligt ord.

Idag en lite ärrad människa som har fått en ökad medvetenhet för andras livsupplevelser.
Som en dryckesperson forcerade jag livet med skygglapparna på, jag var osårbar och ensam stark, trodde jag.
Alkoholen försummade allt medlidande, jag litade enbart på mig själv.

Just ikväll gör jag som jag brukar på forumet, summerar ytterligare en veckas nykterhet.
Ser tillbaka och minns hur livet var som drickare, hon förskräckligt ont jag hade det i själen på söndagarna.
Vad hade jag gjort?, vad har jag sagt egentligen?, hur högt var jag rankad på andras shitlist?
Ångesten grävde som smältande lava i maggropen.
Gör den det idag, nejdå, möjligen knorrar den lite för att den har fått alldeles för mycket festlig helgmat.
För det är som det här, jag kan unna mig så mycket mer av annat än ångesten, däribland god mat.
Lakanen luktar inte längre surt av nattliga svettningar orsakad av mardrömmar som i sin tur orsakades av alkoholen.
Jag lever ett ganska problemfritt liv med min familj, och uppskattar den mer än någonsin.
Jag får fortfarande försvara min absolutism bland nya bekantskaper, men har lärt mig att ta de flesta motargument.
Jag vet att jag är en vinnare, och inte en vin’are.
Om andra försöker framhäva fördelarna med alkoholen så vet jag att det bara är luft, de försöker dämpa sin egna ångest över sitt drickande, och den hjälper jag gärna till med, för de vet innerst inne att jag har rätt, mest intressant är att se hur länge de orkar stå emot mina argument, om det har så många fördelar varför ger du inte dina barn alkohol då?, då spricker det.

Så ännu en söndagsnatt ligger jag i min säng, skriver i forumet och lägger till fördelar av att jag har övervägt att hålla mig nykter i ytterligare en vecka, det känns bra.
Skriver som ett minnesanteckning till mig själv och för er andra som vill ta del av det.
En helg som jag har tillbringat med delar av min familj, skämt bort min hustru med att bara göra saker som vi båda tycker om.
Vi försöker njuta av livets små händelser och intryck, och göra det bästa av situationen inom de förutsättningar vi har.
Att stanna upp och tänka, det här hade jag inte kunna gjort om jag hade druckit, är en bra tankeställare, en tänkartanke.

Jag känner mig fri i tankarna att få tänka på precis vad jag vill, inte när jag ska få nästa dryckestillfälle.
Hjärnans längtan efter berusning kommer i andra små portioner av livsnjutning, stanna upp och njut lite, här och nu.
En varm kopp te med lite honung i är ett tillfälle att bara sitta stilla en stund och filosofera över livets goda ting.

Berra

Tack för ditt meddelande och vad roligt att höra från dig. Hoppas det går bra för dig. Angående vad du skriver så slår du många huvuden på spiken. Mycket strul just nu, både familjeliv och alkohol samt arbete. Jag letar efter vägen framåt, men det är inte lätt. Tack för att du bryr dig. Kramar som fan till dig Sisyfos.

Studenten håller till i ”det vidare livet.”
Du kan också söka om du går längst ner på sidan under fråga så hittar man en sökfunktion. Hittade Zorro-tråden.., hmmmm vi har hängt här länge både du och jag. Tycker att det är så trist att du intalar dig att du är misslyckad när du falller. I och för sig är det ingen vinnande strategi heller att förlåta sig själv snabbt och förtränga... vi grejar det här nu tycker jag.

Idag har det varit en riktig skitdag...känt mig så ledsen för att jag inte får ordning på mitt liv å sätter mig själv i främsta rummet....men nu lägger jag den här dagen bakom mig och hoppas att morgondagen blir bättre????

Hej. Har ofta läst här på forumet, men aldrig skrivit själv.
Jag bara känner att jag måste skriva nu, för nu har det eskalerat så långt att jag är rädd att dö. På riktigt.
Har inte jobbat på två veckor, förutom några timmar i torsdags och fredags, efter att ha lyckats hålla upp så jag blåste noll på morgnarna då.
Men har supit hela helgen nu. Är livrädd för abstinensen och kramper osv. Samt att jag får abstinens fast jag blåser över 1 promille.... Fy farao. Har aldrig nånsin mått så här dåligt av A. Och aldrig varit så beroende som jag är nu.
Har varit inlagd för avgiftning tidigare men då har det inte varit så här illa.
Skit samma, om jag inte grejar att blåsa noll i morgon måste jag nog lägga in mig iaf.
Det är inte rätvist mot min dotter och anhöriga det jag håller på med liksom. Bättre ta chansen och bli avgiftad först och främst, sen lösa andra problem.
Så resonerar jag med mig själv iaf…. Nåvon som tycker annorlunda?
Någon som har erfarenhet av avgiftning via primärvården?

Godnatt alla goa vänner härinne! Dag 4 avklarad och jag ser med tillförsikt fram mot dag 5 som blir min första helnyktra arbetsdag på ett tag.
Ni är alla underbara! Trots alla era egna demoner, ställer ni upp och delar med er och stöttar. Inte bara mig utan alla som kommer hit och behöver stöd, stöttning och råd.
Jag har sagt det tidigare i andra trådar med säjer det igen. Man kommer till ett forum fullt med alkoholister och människor som på något sätt har en dålig relation till alkohol och det är de mest fanstastiska människor jag mött på ett forum! Det säjer en del! Kram på er alla!

Helt säker på att du har rätt Manda, och du beskriver det så bra! Helt klart är det sorg och saknad. Vad gör man med sorg? Jo, genomlider det! Vet inte om det lugnar mig så mycket men i alla fall! :-)
Helgerna är värst. Många säjer att man måste ersätta den "hobby" man haft i många år, med något annat. Så är det säkert också.
Men om jag nu klarar kommande veckan, så skrämmer mig den kommande helgen faktiskt. En grå, trist, regning söndag utan att kunna ta sällskap av A! Ingen munter tanke! Men som också har sagts och upprepats i hundratals trådar..... en dag i taget!

Det här med att livet känns grått och trist utan alkohol har jag också funderat på. Jag har inte heller upplevt någon större glädje av att hålla upp med att dricka, inte denna gången iallafall. Särskilt svårt är det på helgerna, när jag inte har nåt trevligt inplanerat. Men jag kom att tänka på tiden efter, när jag slutade röka för mer än tio år sen, så var det någon som sa att det kan bli som en slags sorg, efter cigarretterna. Det stämde ganska bra in för min del. Blev emellanåt väldigt nedstämd och såg ingen mening med nånting. Men det gick över. Kanske är det samma sak med alkoholen? Så det gäller att hålla ut och försöka tänka på.alla positiva saker med att inte dricka.. ?

Då ligger man här igen och kaskadspyr. Får inte behålla någonting. Varför gör man så här mot sig själv? Dricker ikte dagligen men alldeles för ofta och för stora mängder. Sist klarade jag mig nykter i tre veckor. Och sen skulle man bara ta några glas men slutade väl med 12, 13 öl.

Har tappat räkningen på dagar och lägger inget fokus på det längre. Min uppfattning att dagligt räknande, gör så att jag tänker mer på alkohol då.
Dagarna rullar på i allt snabbare takt utan tanke på att dricka, oftas kommer bara tankarna flyktigt.

Den känsla ångest/oro/svårt att somna/livet är skit har försvunnit i veckorna. Tacklar dagliga problem mer normalt idag jämfört med tidigare, då alkoholen skulle ta bort problemen men gjorde dem värre. Fick lite tips av terapeuten på att inte ta med mig jobbet hem, i alla fall tankar på jobbet.

Med när suget väl kommer så kommer det med all kraft. Fick ett sådant sug igår, visste inte vart jag skulle ta vägen. Började resonera med mig själv att jag ”klarat” det och att ett par öl inte spelar någon roll, börjar bara om imorgon. Lyckades på något sätt övervinna suget efter ett tag.
När jag senare försökte analysera vad som triggade det kraftfulla suget så kom jag fram till tristess. Hade inget att göra, tyckte jag (som ett barn). Nu i efterhand så blir jag lite rädd för hur suget känns, den kraften. Tur att sambon var hemma.
Vilket bara visar att man är som ett nyfött barn som behöver vård och omtanke dagligen, inte släppa ur sikte någon gång.
Att bryta en vana/beteende som pågått i många år, tar längre tid än 2 månader.

Dock så har jag också tankar på om det går att dricka på tillställningar/resor men inte hemma. Men jag vet inte, med tanke på suget igår. Om man släpper efter lite så lär det inte dröja länge innan jag är där igen. Hjärnan romantiserar situationer med alkohol. Känner att det måste gå längre tid och fler gånger med nyktra tillställningar innan jag ens överväger det.
Just nu är nykterheten på obestämd tid, det jag vet bestämt är att jag är nykter idag.

Är dessutom bättre tränad idag än jag någonsin varit, tänk att man skulle vara det när man närmar sig 40. Den enda skillnaden i träningen är att jag inte hinkar i mig öl 2-3 gånger i veckan. Förut tränade jag för att inte ha A-problem och att inte få ölmage, nu tränar jag för att må bra.

Mvh Broken

Fibblan, det hade varit sååå himla kul om du också hängde på????
Håller tummarna??

Så himla strongt av dig!! Grattis till dessa dagar! När det går bra för andra så inspireras jag och tänker...det var väl sjutton jag ska väl också klara det här! Idag är det en bottendag för mig men det kan ju bara bli bättre eller hur?

Kram:)

Så himla strongt av dig!! Grattis till dessa dagar! När det går bra för andra så inspireras jag och tänker...det var väl sjutton jag ska väl också klara det här! Idag är det en bottendag för mig men det kan ju bara bli bättre eller hur?

Kram:)

Så otroligt roligt att höra av dig Sisyfos. Du skriver att det går upp och ner med att sluta, men vad jag kan se har du stannat kvar. Jag har inte det modet när jag faller tyvärr. När jag inte klarar att låta bli ölen känns det som jag ljuger för mig själv och hela världen. Jag vet att det är feltänk, men svårt att komma ur.
Jag har inte direkt letat efter "Zorro-tråden" och det finns ingen vidare sökfunktion här. Det är lite synd för man skulle vilja hitta gamla vänners trådar för att se hur det gått. 2 av dessa som jag funderar mycket över är vintanten och studenten som jag blev god vän med då.
Ärligt känns det rätt hopplöst nu. Tror inte på mig själv längre. Det längsta jag klarade var då. Tror det var 2 eller 2 1/2 månad.
Jag är livrädd och väntar bara på att förhandlingen med A ska börja. Jag kan ju inte vara alkis. Blir ju aldrig redlöst berusad!! Livet är så trist och tråkigt utan alkohol! Nu är det jobbigt och jag klarar bara ett enda flak, sen slutar jag igen, osv........
Jag VET ju att allt jobbigt som jag dövar med alkoholen i princip uteslutande orsakas av alkoholen. Visst tänker man rationellt!!
Funderar på, och har varit inne och läst lite om AA. Problemet är att även om nitt nick inte längre är Zorro så ÄR jag fortfarande just Zorro! Synd att tappa ett så perfekt nick! ;)

Nurture, du undrade om jag kan känna någon glädje överhuvudtaget. Svaret är att utan öl, vet jag inte. Var så många år sedan jag provade.

Återigen Sisyfos, så otroligt roligt att höra av dig igen! Många kramar.

/ fd Zorro :-)

Både vill och inte vill. Hade varit så fint att få träffa er IRL, samtidigt som det kanske känns lite för spännande..
Jag får fundera några varv till?! Har ju lite tid på mig..☺️
Tycker det är ett superbra initiativ iaf?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Så spännande och pirrigt ?