Senaste kommentarerna i forumet

Stolpskotten får klara sig utan mig ?

Jag har inte tidigare försökt kontrollera mitt drickande. Mest bara konstaterat ”nu spårade det ur rejält igen”. Sen har jag möjligen legat lite lågt igen. Möjligen. Oftast har jag stoppat huvudet i sanden, inte låtsats om mina övertramp.

Jo, en sak har jag kontrollerat. Sen många år tillbaka dricker jag inte starksprit. Med mitt dricktempo blir jag annars asplakat på nolltid ? Och det klarar jag av att avstå helt utan problem. Dricker inte ens en nubbe på jul. Av ren princip faktiskt.

Men senaste tiden har antalet dagar per vecka och mängden vin ökat så markant att jag inte kunde lura mig själv längre. Jag var tvungen att fejsa sanningen.

Om jag inte klarar att dricka kontrollerat över tid så slutar jag helt. Även på den punkten ska jag vara sanningsenlig mot mig själv!

I mitt "nyfrälsta" nyktra tillstånd aktar jag mig lite för att gå in och läsa i andras trådar - speciellt de som handlar om en massa längtan efter alkohol. Men nu har jag läst ikapp i din efter att du skrev hos mig.
Så BRA att du vågar vara så ärlig härinne. Det tror jag är själva nyckeln till allt. Att erkänna för sig själv (och alla oss andra anonyma här) hur det ser ut på riktigt.
Jag har själv försökt att begränsa och få kontroll över drickandet med en massa regler hit och dit. Det funkade alltid i början, men sen började jag långsamt tumma på dem. Det är en slippery slope. Alkohol ÄR beroendeframkallande för oss människor, så enkelt är det. Så det är svårt. Och det tyder inte på svaghet att man inte klarar av att "dricka normalt". (Inom citationstecken eftersom det normala borde vara att inte hälla i sig gift som man kan dö av ? )

Två böcker som förändrade allt för mig: This naked mind och The unexpected joy of being sober.
Rekommenderar dem verkligen!
Och tänker att du kanske skulle ta en PAUS från alkoholen till att börja med, innan du börjar med regler och begränsningar? Hålla upp en månad eller så och känna hur det känns? Bara en tanke.
Fortsätt skriv här istället för till en massa stolpskott i dejtingappen tycker jag. ❤️

För min del funkade inte kontrollerat drickande. Efter allt jag läst och lärt mig från egna och andras erfarenheter verkar det vara noll som gäller om man fått ”sjukdomen” alkoholism. Dvs ett fysiskt eller mentalt beroende. Det är något man nog känner själv. Ett till boktips är ”skål ta mig fan” som tar upp olika grader av problemdrickande. Lycka till med din väg framåt :)

För min del funkade inte kontrollerat drickande. Efter allt jag läst och lärt mig från egna och andras erfarenheter verkar det vara noll som gäller om man fått ”sjukdomen” alkoholism. Dvs ett fysiskt eller mentalt beroende. Det är något man nog känner själv. Ett till boktips är ”skål ta mig fan” som tar upp olika grader av problemdrickande. Lycka till med din väg framåt :)

Tveksamt om jag hade kunnat låta bli när det står en halvfull flaska framför mig ? Tillfället gör tjuven liksom.

På ett sätt är jag glad att jag bor ensam. Köper det jag får dricka, inte mer. Hällde till och med ut det sista vinet i lördags kväll.

Hade det funnits vin hemma när jag är svintrött, arg, ledsen så vet jag inte om jag hade kunnat låta bli att dricka. Måste hitta andra sätt att hantera de känslorna först.

nästa vecka blir bättre ? skickar lite energi och en kram ❤️

Tack för omtanken! Livet är bra och jag är nykter ??? Jag har bara haft fullt upp. Har inte haft svårt att avhålla mig från alkohol men saknade faktiskt ett glas rött i helgen vilket jag inte gjort innan. Men jag kör på. Har ju sagt 3 månader och sen utvärdera. Nu väntar en intensiv jobbvecka och annat ??

Var det ensamheten som gjorde det? Eller att du hade tillgång till alkohol? Tillfället gör tjuven liksom.

Jag skulle aldrig klara av sådana ”svackor” om jag hade alkohol hemma. Då är det faktiskt en fördel att bo ensam, ingen annan köper ju hem heller.

Misstag gör alla, det är mänskligt. Det viktigaste är att man lär sig något av misstagen, för att försöka undvika samma falluckor senare.

Slå inte på dig själv. Sträck på dig istället och be alkoholdjävulen att dra åt pipsvängen!

Tack för tipset om boken! Jag satt faktiskt precis och läste dina inlägg och blev nyfiken på tankesättet och de regler du satt upp. Ska köpa boken bums och sen se hur jag ska förhålla mig till drickandet framöver.

Snyggt jobbat med en vecka! Alla måste vi börja någonstans!

Hörs det på rösten att jag är onykter? Usch, jag får ont i magen vid bara tanken. Har hänt mig så många gånger ? Men inte mer!

Härligt att du njuter av ditt nyktra liv ?

Alla positiva erfarenheter av att vara nykter är ju verkligen högsta vinsten varje gång ? Keep up the good work!

Vi måste alla hitta vårt sätt, och du verkar ha hittat ditt sätt ? Underbart! Är så glad för din skull. Keep up the good work!

Jag dricker också väldigt destruktivt, och jag ska nu ge mig själv ett ärligt försök att dricka kontrollerat. Funkar det inte så måste jag sluta helt.

Jag kan rekommendera boken ”För mycket för ofta”. Den hjälpte mig att komma igång.

En vecka kontrollerat drickande är förvisso inte mycket att skryta med, men allt måste ju börja någonstans.

Det känns viktigt för mig att vara hundra procent ärlig - som ett sätt att analysera och planera och fundera över hur jag faktiskt vill leva mitt liv ❤️

Hej vad modig du är som delar det här .
Bekräftelse är vi många som söker och ibland på ett destruktivt sätt. Det känns som att du kan börja vara rädd om dig nu när du kommit till punkten att du inte vill leva så här längre eller vakna med ångest. Steg i rätt riktning kram❤

Är glad för din skull. Fint med högmässa :)
Kram

Jag har under ganska lång tid vetat, även om jag inte velat ta ansvar, att jag har svårt att hantera alkohol i vissa sammanhang. Går jag ut med vänner och vet att jag inte behöver ta hand om barnen dagen efter (om de sover hos farmor eller mormor) så är det som att det inte finns något stopp! Häromdagen delade jag och en vän på en flaska vin innan en spelning. Under spelningen drack jag 5 glas cava, på nästa uteställe 4-5 glas till och på sista klubben drack jag också, men har ingen aning om hur många glas..
Sitter jag däremot hemma en fredag/lördag så kan jag öppna en flaska skumpa på fredagen och ta några glas och så dricker jag resten på lördag. Jag känner inte att jag behöver dricka alkohol varje helg, däremot har jag under senare tid använt det som avslappning efter jag nattat barnen...
Måste man sluta dricka helt och hållet - om det enbart är i vissa sammanhang det skiter sig?!

Tråkigt eller inte, du drack inte! Just den tristessen, att livet känns aptråkigt utan alkohol är ett väldigt tydligt abstinenssymtom. Det är alkoholdjävulen som sitter på din axel och viskar ”allt blir roligare och skönare om du tar ett glas vin, bara ett”.

Tro inte på hen! Tristessen går över. Har jag hört och läst i alla fall ?

Kram ❤️

Jag ska genast leta reda på Alkispodden! Alla sätt att boosta sig är bra :)

Kram <3

Jag har ju lovat att vara ärlig. Mot mig själv, och mot er. Därför är det dags för det här inlägget nu. Jag måste sätta ord på det, förhoppningsvis slutar det skava inombords då. Åtminstone litegrann. Fram med trolla i ljuset – så spricker de.

Jag är en uppmärksamhetsjunkie. Älskar att få likes och kommentarer på FB och Instagram <3 Och hänga på dejtingsajter. Där kan man verkligen få uppmärksamhet så att man storknar. Om man är kvinna vill säga.

Det är sex år sedan som jag och barnens pappa separerade. Sen dess har jag sökt kärleken med stor K. Det går inget vidare alls. En kille höll jag ihop med 1,5 år inklusive ett halvårs samboskap. Det tog slut med buller och bång. Annars har det mest varit hit och dit, och mest ensamhet.

I juni 2018 blev jag medlem på en dejtingsajt och gick all in. Det är ett tydligt drag i min personlighet. Allt eller inget. Sen dess har jag nog dejtat 10-12 killar, och haft sex med hälften. Jag har också bara haft sex utan egentlig dejt. (Vet ni att det finns massor med killar som kastar sig i bilen och kör 10-20 mil om man skriver "kom hit så ska vi kn......") Antalet killar som jag har sexchattat med kan jag inte ens räkna, inte heller hur många bilder som jag har skickat och fått.

Jag försöker rannsaka mitt minne. Hur många? Vad hette de ens? Det mesta är höljt i en dimma av rödvinsrus om jag ska vara ärlig. Jag skäms så jag rodnar när jag skriver det här, men jag måste sätta ord på det. Det är så galet destruktivt från början till slut, och jag vill inte leva mitt liv så här.

Det senaste halvåret har jag träffat samma kille. Honom har jag varit "trogen" och jag slutade logga in på dejtingsajten. Men han fortsatte logga in, och då kände jag mig tvungen att hålla lite koll. Jag blev svartsjuk och kontrollerande, misstänksam. Alla som bryr sig om mig sa "dumpa honom, han letar efter något bättre". Vi har bråkat massor om detta. Är man i en relation så ska man inte hänga på dejtingsajter. Punkt.

Men för att ge igen med samma medicin så gjorde jag förstås vissa utspel för att få honom svartsjuk. Jag berättade för honom hur många och vilka som tog kontakt med mig osv. Helt puckat. Och han blev inte ens svartsjuk, det var i alla fall vad han sa. Till slut kände jag, och sa också till honom "Jag tycker inte om mig själv så som jag blir ihop med dig."

För två veckor sedan träffades vi senast. Det var bättre än någonsin. Det kändes som vi valde om varandra, jag var så lycklig <3 Tre dagar senare släpper han bomben. Han har dejtat en annan kvinna just den dagen, och nu är han kär i henne. Det kände som himlen ramlade ner över skallen på mig. Givetvis blev det mycket rödvin veckan efter – MYCKET gråt och hårda ord. Det kändes som jag hade ramlat ner i ett bråddjupt dike.

Jag har sannolikt träffat på ytterligare en uppmärksamhetsjunkie. Han går igång på uppmärksamheten man ger varandra i början, men han vill egentligen inte ha en relation som bygger på att man kompromissar. Han vill leva sitt liv med barn, jobb och hobbies – och leka med kvinnors känslor framför tvn på kvällarna. Typ. Och jag tror faktiskt att han av någon anledning behöll mig ”på övertid”.

Det här med dejtingsajter är en stor del av mitt missbruk. För hur kul är det att hänga där nykter? Men jag orkar inte vakna ännu en morgon och tänka "Vad fan gjorde jag igår kväll, hur många hade jag kontakt med, vilka bilder skickade jag, vilka bilder fick jag?"

Så när jag började läsa boken "För mycket, för ofta" förra söndagen så slutade jag samtidigt att logga in på dejtingsajten. Istället har jag loggat in här – och det här forumet är precis vad jag behöver just nu. Min självkänsla behöver egenkärlek, och jag behöver hitta tillbaka till den person som jag vill vara – och som jag är utan alkohol.

Idag har jag tagit en lång promenad vid havet, och den känslan lever jag på länge <3 Naturen är ett stort intresse som jag har. Där tankar jag energi, och njuter av skönheten <3

Det var en väldigt upptagen helg, men ändå lyckades jag klämma in en tupplur på eftermiddagen, som var så skönt och jag kände mig helt utvilat och fräscht efteråt.
Har även satt upp en massa gardiner, krokar för jackor, en spegel, röjt i garaget, osv - nu ser huset mycket bättre ut! ?

Har varit på högmässa idag igen. Jättefint. Vacker höstdag. Skördat sista gräslöken för i år. Nu finns det gräslök för kommande året i små påsar i frysen. Går att använda till mycket. ?️

Vi kämpar ihop!

Tråkigt att du föll, men upp på hösten igen och kämpa. Jag vet själv hur svårt det är ensam ute på resa. Går ju inte direkt bra för mig men jag är medveten, alltid något kanske.

Som svar på din fråga tidigare i tråden. Nej jag vet inte alls vad jag skulle ta mig till efter en separation. Alla mina drömmar involverade min fru, det gör de fortfarande. Men jag kan inte leva på ett minfält där jag hela tiden är 5 sekunder ifrån hennes nästa utbrott. Nyss kom det under matlagningen, hon sa att hon skulle fråga barnen om de ville ha pastan i eller utanför. Då jag lagar maten och inte var säker på om det skulle bli bra med pastan i så jag åt henne att vänta lite. Då skall det till och hon blev förbannad. Orkar inte leva så här.

Efter mitt första AA möte, att få sitta tyst, lyssna på alla i gruppens delningar och få min första medalj var en upplevelse. Upplevde värme, kärlek och förståelse att min botten är ingen annans botten, man kan bara gå till sig själv och man kan bli den bästa versionen av sig själv men man får det inte gratis. Jag känner att jag vill gå på ett AA möte till och hoppas jag känner så efter andra, tredje och tionde... Så känner du för att prova eller bara tänkt tanken? GÖR DET! kärlek och styrkekramar till er alla