Senaste kommentarerna i forumet

Tack för din analys, mycket tänkvärt! Såklart kan man byta ut låg smärtgräns med hög känslighet, jag har bara aldrig tänkt på det på det viset. Visst betyder det samma sak, men hög känslighet har trots allt en djupare innebörd (precis som du beskriver så bra) än låg smärtgräns. Intressant att få utbyta funderingar kring olika beteenden och vad som kan ligga bakom med dig. Tack!

Hej Maran det finns nog manga sätt att analysera tristess utifrån. Får jag bara reflektera på enmening du skrev. Du skrev "Jag har väldigt låg smärttröskel, vilket innebär att jag gör i princip ALLT för att inte må dåligt eller ha ont." Om jag byter ut två ord i din mening så att det blir så här I stället. "Jag har väldigt hög känslighet, vilket innebär att jag gör i princip ALLT för att inte må dåligt eller ha ont." Då har du just beskrivit stress på ett väldigt bra sätt. Stress och stresshormoner förstärker ju "ALLA" dina sinnen. Inte bara din styrka och vaksamhet utan precis alla dina sinnen blir starkare. hörsel, lukt, känsel, etc etc. Du är ju redo för att drabba samman med något och försvara dig eller för att fly för ditt liv. Det är åtm den funktionen som stresshormoner är till för I vår kropp. Så att du är rastlös och känner en tristess kan mycket väl trigga någon form av beroende problematic. Du kan ju fly med dina tankar in spelberoendet, jaga nya prylar (Köpberoende) När du gör detta så blir du psykiskt stimulerad. I spelet försöker du vinna över någon/Något. När du shoppar loss så jagar du något, du vill ha något, fånga någonting. Du agerar på instinct ofta. Tablettmissbruk och Alkoholmisbruk är kanske ett sätt att fly ifrån rastlösheten? Det stammer in när det gäller mig åtm . (Du vill trubba av rastlösheten genom att söva ner den.) Så jo, jag tror att manga beroendeformer kan bero på det du sa, fast jag vill inte använda ordet "låg smärtgräns" utan I stället "hög känslighet" Visst dessa ord kan ju kanske verka betyda samma sak. Fast de gör de ju inte. Dina sinnen är förstärkta, de är alltså starkare än vanligt. Förr när vi behövde kämpa eller fly för att överleva (I en svunnen tid) då var denna egenskap bra att ha.

Har du sett hur vilda djur som fångats i bur ofta går runt runt och inte lägger sig ner och vilar. Medans djur som är födda i fångenskap ofta ligger mest stilla hela dagarna. Kan det inte vara så att det infångade vilda djuret rör sig runt runt för att det är stressat? Alla instinkter I dess kropp skriker att det vill fly. Fast det är fysiskt omöjligt. Det djuret som är född I fångenskap har sedan lång tid tappat kontakten med sina instinkter. Det känner ingen stress, det agerar mera apatiskt. Som om livet redan var över. De har för längesedan slutat drömma och tro. Hos ena djuret är instinkten maxad och stark för att vilja leva vidare, hos det andra avtrubbat och svagt. Människor fungerar exakt som djur när det kommer till stress och instinkter. De är bara olika starka hos olika individer.
Så att hitta källan till varför man är stressed och sedan försöka förändra där, det kan vara en bättre lösning än att leva ut stressen i olika beroenden.

Nu kan ju inte ett vilt djur som är fångat I en bur lösa sitt problem. Det kan ju inte ta sig ut. Fast om någon släppte ut det så är jag övertygad om att det snart skulle kunna få ro att sluta gå runt runt. Det skulle kunna känna ro i kroppen igen.

Maran, mitt synsätt ovan är mitt sätt att tolka det du skrev innan. Jag kan ha helt fel. Detta är det "jag" kom fram till när jag läste din text.

Grattis till dina 5 dagar ??, önskar jag var där men ligger dig/er hack i häl. Har sovit sista natten i båten för denna semester och det har varit så svalt och skönt MEN jag vaknade på uruselt humör och försökte fundera ut varför. Självklart kom jag på det, om det kommer jag att skriva om i min tråd snart. Ha en fin dag ☀️ Snart kastar vi loss och jag ska träna ikväll! Så skönt!

Du känns grymt stark FinaLisa! Bra jobbat, fortsätt så. Och i natt sover du säkert bättre.
Ha en härlig dag! ?

Önskar dig en fin dag☀️
Kramar
???

Trots dålig sömn inatt så är jag tillfreds med mig själv.
Vårt gäng växer, nu med Fibblan också.? En kvintett som självklart kan bli större och ge fler pepp att haka på?.
Det är en ovärderlig hjälp att vi finns för varandra.
Så fort ett sug uppstår, in och skriv fort som ögat??️‍?️ förhoppningsvis är det alltid någon inne på forumet.
Själv är jag på dag 5 idag och det är såååå skööönt??

Kramar
???

Så besviken på mig själv.
Jag hade klarat det så bra, avstått helt vissa dagar och varit måttlig några kvällar. Som normalt folk typ... idag spårade jag ur totalt. Skäms. Märkte att min dotter undvek mig på kvällen.

Ja som sagt
Igår spårade det ur igen.
Började med en GT, sen drack jag typ allt. Blev riktigt berusad och jag märkte att min dotter undvek mig på kvällen, så hemskt. När jag la mig så snurrade det när jag blundade, det var längesen. Och nu har jag vaknat mitt i natten med hjärtklappning. Så himla onödigt, jag fattar inte varför jag gör såhär.

Grattis till första nyktra veckan ? Bra jobbat! Drömmar ja... Jag super också i sömnen, men tar det med ro. Vi kvinnor får gedigen övning i grenen ”sinnesrubbade drömmar” under våra graviditeter ?

Tack för en väldigt hjälpsam tråd! Du skriver ner många tankar jag kommer att fortsätta vrida och vända på... Att sortera in tristess under stress-fliken blev ett Eureka moment för mig. Det jag upplever som tristess är nog egentligen att jag är upptrissad till max, rustad för kamp, men för tillfället utan ”motståndare” (kris som måste lösas). Fint att du har påbörjat en ny nykter period. Du verkar väl förberedd ?

Du har det tufft nu..? Detta självföraktet och hatet du känner för dig själv nu. Det är såå jobbigt, och så nedbrytande. Och tyvärr också eller kanske är det bra (?) Hänger dessa tankar och känslor ihop mkt med alkoholen.. Bra därför att då vet vi att genom att sluta dricka nu och ta den första helnyktra dagen imorgon igen, så kommer denna känsla så småningom avta. Tänk så uppfylld av livet du kände dig bara för några dagar sedan. Kämpade dig igenom första veckan! Och hann känna glädje, stolthet och tillförsikt! Då fanns det hopp om livet- tankarna och känslorna för dig, i dig, om dig i ditt liv och tillsammans med ditt barn var ljusa. De kan bli det igen! Det var inte längesedan! Du har förmåga att känna även så! Det är inte kört! Förstår att det kan kännas omöjligt nu, men det går! Redan imorgon kan du igen börja göra val som för dig i den riktningen igen. Redan nu, genom att ta ett glas vatten och lägga dig. Gråt dig till sömns om det behövs. Men ge inte upp! Haka på mig imorgon!

Styrkekram/
Fibblan ?

Jag råder dig att söka stöd och hjälp. Själv har jag stor hjälp av gemenskapen i AA. ?

..och ja, jag har redan börjat skälva, ångesten kommer krypandes längs med ryggen, snart är jag där...på jobbet.

Men...som sagt en vecka återstår och det är bäst att göra det bästa av den.
Så har det varit de förra semestrarna, jobba hårt med något projekt första veckan, och sedan varva ner de andra två.
Det funkar men det har blivit lite kyligare och vi har haft det lite svårt att sitta ute om kvällarna.

Uteköket då, jajamän funkar alldeles utmärkt, har inte brunnit upp än.
Lite våghalsigt att peta ner en kolgrill i bänkskivan, men det funkar, har massor av värmeisolerande lösningar.
Två kvällar har vi kört från båda stugorna, och sedan spela sällskapsspel i paviljongen ända fram till klockan tre på morgonen.
Eftermiddagskaffet kör vi också där efter att fått igång det elektriska, så hittills har vi använt den.
Visst har det funnits fylla, svågern och svärsonen körde på hårt i förrgår och mådde därefter under gårdagen.
Man märker hur drickande eskalerar, det ska vara nya drinkar i parti och minut, och lite hur det muntligen tar över våra samtal.
Försöker inte låta det ta över mina sinnen, utan låter det problemet ligga hos den som äger det, dvs den som dricker alkoholen.

Tiden vid stugan är både lat och intensiv på samma gång, svårt att formulera i ord.
Vi bygger och fixar en massa, har lite svårt att sitta stilla, saker och ting går sönder och behöver en ständig tillsyn.
Spången till bryggan körde sopbåten sönder, lagad, nedersta trappsteget på badstegen trasigt, bytt och fräshat till.
En grind till hundnätet ordnade vi till på spillvirke, har tröttnat att fastna med foten i nätet när man kliver över.
Men så när vi slappar så gör vi det ordentligt också, somnade på solstolen idag ett par timmar, dreglade ner madrassen med en snusfläck.

Samtidigt får man inte heller glömma att försöka njuta av livets små stunder.
När man hoppar helt näck i havet efter att ha suttit nästan en timme i bastun jag och svågern, det iskalla vattnet som nästan helt lamslår kroppen som om den försökte säga..är du helt dum i huvudet.
Efter någon minut har kroppen vant sig vid det kalla vattnet och när man stiger upp på bryggan så säger den...tack det där var skönt!
När man tar sista kvällskissen ute vid kisstratten och det är helt kolsvart ute, och alldeles tyst...
Man tittar på en stjärna som lyser mellan träden och upptäcker snart att det är ett flygplan för att den blinkar på långt håll.
Bäbisen gnyr i rummet bredvid och hundarna ligger båda i våran säng, den stora på täcket vid fötterna den lilla ligger sked med mig under täcket och inte ens en prutt kan få den att vilja gå därifrån.
Den lilla voffsingen älskar morfar och kunde inte låta mig vara ifred när jag låg på solstolen och sov, den kom fram med bollen i munnen stod på min rygg och släppte den i skallen på mig tills jag vaknade, hörrö här kan du inte ligga och slagga din slöhög!
Jag busar med dem hela dagarna när jag tar mig tid, och det är väl det jag får sota för i längden.
Myggbetten kliar något vansinnigt på anklarna och jag kan inte låta de vara ifred, också en semesterrutin.
Såg i badrumsspegeln att håret har blivit ordentligt blekt denna semester, kontrasten mot solbrännan är ganska så markant.
Vid närmare titt så är den inte blond, utan herrejösses, håret har blivit riktigt grått i år, precis som det anstår en morfar!

Imorgon tar vi en tur till civilisationen, vi behöver bunkra upp av både mat och dryck, och många kassar med pant som behöver tömmas.
Jag skulle nog anse att bara ca 1/4 av dessa har innehållit alkoholhaltiga drycker, resten låtsasöl och läsk.
Ja vi lever gott härute på ön, trots att vi lever mycket mer spartanskt än hemma, kanske är det just det som gör det så mycket mer levnadsvärt?
Allt har sina konsekvenser, inte bara spola i muggen så är det borta, eller stoppa in disken i diskmaskinen, eller ladda tvättmaskinen.
Ibland försvinner strömmen och man upptäcker hur sårbar man är och hur beroende man är av alla faciliteter.
Här får man ta tag i sakerna om det ska hända något och man måste alltid ha en reservplan.

..och ja, jag har smakat på allas drinkar för att bilda mig en uppfattning, men vet ni?
Jag har stannat där, vet var min gräns går, smaka går bra, men att berusa sig, där går min gräns....
Hur spartanskt man än lever under för sorts förhållanden, så behöver jag inte utsätta mig för mer onödiga risker.
Jag stoppar vi 0,5%, under det är det fritt fram, men varför ska man dricka mer när man inte är törstig längre?
Alkoholen sätter helt andra spärrar har jag märkt, de flesta inga alls..

Tjing!

Berra

Har haft några underbara dagar och ändå föll jag dit igen. Just nu är jag inte nykter och kommer inte att komma fram till något klokt. Men frågorna som cirkulerar i huvudet behöver tas om hand. Antagligen av en nyktrare version av mig själv. Vad är det som bakbinder mig? Vad är det som får mig att känna mig som ett offer? Är det alkoholismen? Sorgen? Någonting, en stark kraft, intalar mig att det redan är kört. Att jag kommer att sabba hans barndom och supa ihjäl mig. Vad är det som ger mig denna känsla av maktlöshet? Mitt barn förtjänar så mycket bättre. Hatar mig själv.

Hej! Har läst din tråd, spännande och intressanta analyser! Jag delar uppfattningen att tristess är en viktig orsak till olika typer av beroendeproblematik. Frågan är VARFÖR man är så rädd för tristessen? Varför klarar man inte av att bara VARA i sina tankar, utan måste sysselsätta sig eller döva sig med något hela tiden? Så har det varit för mig, jag har med facit i hand kunnat se hur mitt beteende har flutit runt mellan olika riskberoenden såsom köpberoende, tablettberoende, spelberoende och alkoholberoende. Allt för att fokusera på annat än mina tankar och mig själv.rrr

En annan fundering jag har är om smärttröskeln spelar roll för beroendeproblematik? Jag har väldigt låg smärttröskel, vilket innebär att jag gör i princip ALLT för att inte må dåligt eller ha ont. Vare sig det är fysisk eller psykisk smärta. (Att genomlida tristess (utstå sina tankar) är ju till viss del psykisk smärta.) Jag undrar om låg smärttröskel är ett gemensamt drag för personer med beroendeproblematik? Bara en tanke som slog mig.

Just nu mår jag bra, jag har bestämt mig för att inte dricka alkohol alls, och jag får ge akt på andra former av beroenden som kan poppa upp istället, så jag inte bara byter ut ett beroende mot ett annat.

Tack för dina kloka analyser, jag ska fortsätta att följa din tråd!

Tack för er respons allihopa! Nej, jag har ingen ny sponsor och har inte börjat jobba i stegen ännu. Däremot inser jag att jag måste ta tag i mitt medberoende. Det kan jag inte vänta med eftersom det är så intrasslat i varandra, beroende/medberoende. Jag hittade ACA på nätet, tillfrisknande vuxna barn, och de har möten måndagar på samma ställe där jag varit på ett 90 minuter långt talarmöte ikväll. Jag provar nog att gå dit imorgon. Jag vet att al-anon har möten för medberoende men när jag läste runt lite på ACA hemsida så stämde mycket in på mig, trots att mina föräldrar inte var alkoholister. Men, har man vuxit upp i en känslomässigt dysfunktionella familj så blir resultatet detsamma och jag tyckte redan som ung att mina föräldrar var emotionella analfabeter. Min pappa dog ju vid 58 av den här hjärnsjukdom en som jag tyvärr ärvt. Min mamma lever fortfarande i offerroll och stor förnekelse och hon gör allt hon kan för att jag ska känna skuld i mitt liv samtidigt som hon kräver att jag ska ställa upp för henne. Hon bor bara ett par kilometer härifrån så vår relation är väldigt dysfunktionell. Inget jag gör är någonsin tillräckligt samtidigt som hon inte kan glädjas för min skull ifall något bra händer. Det räcker med att jag berättar att jag ska äta lunch med en väninna så säger hon genast att "hon minsann inte har någon att träffa/hon är så ensam/kommer inte ut/har ont i benen" osv. Hon är en fullfjädrad energitjuv som inte tar ansvar för hur hon levt sitt liv. Det var så synd om HENNE när min pappa blev sjuk. Jag såg ingen kärlek där utan hon passade på att "ge igen" för gammal ost när hon fick övertaget. Nog om detta för ikväll. Jag kämpar vidare, en dag i taget. Jag tänker inte sluta nu när jag kommit så här långt redan. ?

Har varit en bra dag. Inte känt något direkt sug.
Men sjunde dagen snart slut. Det innebär en vecka. Woohoo!

Dag 8 går mot sitt slut... Underbart att inte vara lördagsbakis. Har fått jättemycket gjort och har sett en film och en dokumentär. Kände lite sug i eftermiddags men det försvann snabbt. God natt.

Oj så tufft du har det ?? Du skrev att du har barn med diagnoser med o sen det du berättade om din man det får mitt liv med ett barn med ADD 18 år att framstå som ganska enkelt. Du måste fortsätta ta hand om dig som du gör! Först o främst dig själv maken är vuxen - förstår att det säkert är tufft att se en person man älskar (för antar att du gör det än?j inte förstår qtt ta tag i sitt liv ?? men du måste rädda dig o barnen främst. Barnen var ganska stora med 17 o 19 så vuxna mer eller mindre (även om vi vet att barn med diagnos inte ligger lika högt upp i år o är inte så vuxna som åldern säger...
Fortsätt att kämpa för dig! Skickar en STOR varm kram ??❤️❤️

Du är sååå välkommen att haka på vårat gäng ☀️☀️ Vi kör o peppar o stöttar varandra igen! Naturligt att falla men en bragd av oss att komma tillbaka o kämpa på nytt!! Nu kör vi - tror det är rätt som du säger inte för stora löften en dag i taget o bara njuta av varje dag o att må bättre ?? kram o ha en underbar kväll!!

FinaLisa, du gör det så bra! Precis så är det, inget första glas. Lätt som en plätt. (Typ...)

Fibblan, välkommen i kvintetten! ?

Kommer du ihåg mig..??!
Vi har stridit sida vid sida förr?vi gjorde det bra och kan göra det igen?! Hakar på nu!
Dag 1 blir imorgon (tog en återställare efter lördagskvällens bravader..inte nöjd, inte stolt, men Nu kan det bara bli bättre!
Fint att du är på G, hejar på dig ?!

Stor kram
/Fibblan ?

Hallå tjejer?! Både bekanta och nya! Jag är tillbaka. Läst lite här igen de senaste dagarna och tänkte att jag måste ta chansen att gå med i eran kvartett?!

Alltså det är ju inte så att jag inte tänker att dela med mig till andra, och det finns fler gamla vänner som jag mer än gärna vill ha mer kontakt med igen ❤️! Såg att Vinäger, tänkte en paus från forumet nu. Och ibland behöver man ju det. Själv försvann jag lite mer abrupt, minst sagt. Jag bara fick nog och kände att jag kom in i ngt kontraproduktivt. Så mkt fokus på alkoholen och så började jag slira med min målsättning och orkade bara inte med att förklara eller göra på annat sätt. Hursomhelst, ska leta upp min tråd och skriva av mig lite inför nystarten nu. Men ville så gärna förmedla att det är så fint o va här och härligt att läsa dina ord och att du också är på G FinaLisa??! Och ni andra?! Nu kör vi?! Kärlek och omtanke till er alla
- gamla som nya?!

Jag tror det blir bra för mig att få en skjuts av att vi är flera nu som tar ett nytt tag! Imorgon blir dag 1 för mig. Redan intagit alkohol idag..en öl bara dock. Men det är fortfarande en för mkt..utifrån hur jag återigen vill/BEHÖVER ha det för att må bra..
Känner mig redan stärkt av att jag nu betraktar mig som en del av en kvintett av kvinnor som kan? som vill och som vågar förändring ?!

Största kramen?????!
/Fibblan?

Då vet jag vad jag har att vänta mig ?

Jag drack ett halvt glas på måndag kväll eftersom jag kände mig stressad. Jag har varit nykter under resten av veckan. Jag behöver ombesörja vissa saker inför skolstarten och kommer därför att skriva betydligt mer sällan. Jag kommer att skriva en kort uppdatering senare under hösten.