Senaste kommentarerna i forumet

Exhale, jag gillar verkligen såna stora komplexa frågor. Sånt man kan grubbla ner sig i några timmar.. Kan man det? Sänka livets förväntningar. Varför har man de förväntningar man har i dag. Dom stora och visa, de säger ju att allt bottnar i våra grundläggande behov. Denna rädsla och skamkänsla av att vara ensam och utanför måste väl också vara nån form av överlevnadsinstinkt? Det mest felaktiga ordspråket som skapats måste väl vara "ensam är stark"? Att komma utanför flocken har förmodligen lett till ditt öde genom historien tänker jag.
Kanske är det ändå väldigt vettigt att se sig själv i spegeln ibland så gott det går och fundera på om man är en trevlig prick att umgås med. Det sorgligaste som finns måste väl vara människor som är blinda för deras egna fel och brister.
När jag var liten hade jag tre småbröder omkring mig och jag kunde säga vad jag ville till dem och de gjorde vad jag ville för jag var störst och de såg upp till mig. Idag fungerar det inte så och saker och ting blir inte som jag vill för jag säger så, jag måste förtjäna det. Min bror kom inte på vårt kalas för han kände att något annat var viktigare. Nu kanske jag inte ska grotta ner mig mer i det för beroende på vilket stadie man är i livet så kan nog aldrig ett barnkalas hur man än gör bli mer intressant än några öl i solen med vänner beroende på vem man frågar. Sen kan jag nog anse att det handlar om en form av mognad och att visa engagemang för sina nära.. Men nog ältat om det.
Det är ju precis som du beskriver det Femina, förmodligen betyder mina syskon, eller vissa av dem mer för mig än jag gör för dem just nu och det är smärtsamt. Allt som inte dödar det härdar! Funderar på om det ordspråket är sant eller bara en klyscha, vad tycker ni?

Hej igen,

Jag har googlat lite på hur abstinens kan uttrycka sig. Jag mår bra, fortfarande lite seg efter bakfyllan men i övrigt inget konstigt tror jag. Jag läste lite om delirium tremens och jag är ju väldigt rädd för att det ska inträffa såklart. Jag har i regel legat på max 14 enheter(öl)/vecka under ett år, en del veckor inget alls, en del veckor mindre. Det är de senaste veckorna jag legat över. Finns det någon uttalad risk att jag kommer drabbas av det?

I övrigt är jag väldigt stolt över att jag inte rört ölen idag :)

Mirabelle G-S, jag vet att jag har kommit en bit i min kamp men det är tyvärr numera en del av problemet, eftersom jag aldrig börjar från min botten så är det svårt att minnas hur jävligt man kan må.
Faktum är att varje gång jag dricker så blir jag besviken på känslan, det är aldrig så fantastiskt som alkoholdemonen försöker få mig att tro, och efteråt så känner jag bara att det där var ju jävligt onödigt.
Semestern blev inte helt nykter men det blev min nyktraste på säkert 20 år.
I fredags och lördags drack jag vin så det är alltså dag 2 för mig igen, och idag har jag tränat ordentligt, det gör underverk för återhämtningen både fysiskt och psykiskt.
Ni vet den där tröttheten och molande huvudvärken som man kan få när man har varit nykter ett tag, så var det för mig under förra veckan och det var en av orsakerna som gjorde att jag åkte till bolaget. Det märkliga var att på vägen hem så kännde jag att både huvudvärken och tröttheten var borta, jag behövde alltså inte ens dricka vinet alkoholdemonen var nöjd så fort den visste att den skulle få alkohol och det fick den ju tyvärr också.
Men jag är iallafall ännu en erfarenhet rikare!
Kämpa på alla forum vänner så går vi tillsammans mot ett nyktrare liv!
Mvh Flyktsoda

Nyss hemkommen från mötet. Var väldigt tveksam, in i det sista, ifall jag skulle orka åka iväg. Men, man ångrar ju aldrig ett möte! Nu känns det lite bättre. ?

/ mt

Nu ska jag duscha, kolla Netflixfilm och gå och lägga mig i tid.

Tänk så många du hjälpt och hjälper?❤️Kram Strulan

Låter som att du har rasat färdigt nu. Fint så. Du behöver minnas hur det var för att inte trilla tillbaka, men försök lämna skammen bakom dig. Nu är du en sån som inte dricker. Var stolt över ditt beslut! Sträck på dig och håll huvudet högt. Andas och ta en stund i taget, en dag i taget. Allt det jävliga går över. Snart kommer bättre tider.

Kämpa, jag tog precis samma beslut idag. Vi får kämpa tillsammans.

Vad roligt att ni får möjlighet att träffas! ?

Välkommen hit till forumet! Här behöver vi inte skämmas någon utav oss för vi har alla vår ryggsäck att bära. Gårdagen kan du inte ändra men idag kan du göra nya bättre val i ditt liv. ?

Jag har druckit varje dag i fyra veckor nu. Hela semestern. Givetvis dricker jag inte mycket de veckorna barnen är där, då tar jag några öl i smyg... Bara för att varva ner... Allt eskalerade när jag och min sambo separerade. Jag drack för att gråta, för att glömma, för att fly. Och det gjorde jag med råge. När jag drack förr så spelade jag också bort stora summor på nätcasinon. Det har jag som väl är slutat med... Det är precis som med spriten... Sökte kicken. Det är ungefär 2,5 år sedan vi skiljdes. Jag ville att vi skulle försöka en gång till men hon hade bestämt sig...vi är för olika. Vi var tillsammans i 18 år och har två barn. Får sån ångest också när jag druckit mycket. Även om jag suttit själv och inte träffat någon. Men nu jävlar. Jag är i usel form och barrundan i lördags var riktigt hård...var helt slut i söndags och svettades hela natten till måndagen... Sov knappt en blund. Började jobba idag och det var riktigt kämpigt. Helt svag och darrig. Jag vet... Mitt eget fel....drack inget igår, inget ska drickas mer förutom vatten och vitaminjuice. Kylen är fylld. Måste fan ta tag i mitt liv. Vilken förlorare man är. Fy fan vad jag skäms över mitt leverne.

skrev jag om i en annan tråd nyss.

Tillit kan också betyda glädje, sann och äkta glädje !

Jag har kontakt med en kvinna som också var med här på forumet i tidernas begynnelse och satt fast i ett svårt medberoende. Hon tog sig ur det och hade några riktigt bra år innan hon blev sjuk igen, också i medberoende men inte alkohol/droger denna gången. Hon hamnade djupare ner än första gången och blev helt apatisk för egen del.

Jag kunde hjälpa lite ifrån den absoluta början för många år sen och hon kunde hjälpa mig när jag rasade ihop pga skilsmässan. Man kan nog säga att vi byggde upp en tillit till varandra som jag ser det. Nu har jag försökt puffa henne lite uppåt framåt men jag har ju ingen egen erfarenhet av just denna typen av sjukdom så det blir ju en aning tafatt.

Jag har åkt och hälsat på några gånger och det har funkat bra och nu till den stora glädjen !!! Vi kommer att träffas i Stockholm under Prideparaden och ta en fika tillsammans !! Ett gigantisk framsteg för henne för det har varit helt omöjligt för henne att åka bort från hemstaden på en del år !!

För mig är det ren och skär lycka att få se henne igen och få uppleva att hon är på bättringsvägen !!

Jag behöver verkligen känna att det går bra för folk så jag har nog inte blivit helt avtrubbad !!!

Tråkigt när det plötsligt dippar sådär. Kanske vore det bra för dig att gå på möte ikväll. Om jag hade haft nåt möte hade jag gått. Yes, det är dipp även i min ände. En stor stressfaktor som såg ut att ordna sig efter flera år ordnade sig inte alls. Tillbaka på ruta ett och jävligt TRÖTT på den stressfaktorn. Känns hopplöst. Städar och rensar garderober för att få en känsla av kontroll över tillvaron. Kram från en dippare till en annan. Imorgon är en ny dag...

Jag kan åka till samma möte som jag var på förra måndagen. Jag hade tänkt vara hemma idag men jag borde kanske åka iaf när jag mår såhär. ?

Dessutom ska jag klara av att vara nykter!!! ???

Svettig, trött, håglös och less. Maken slutar tidigt denna vecka och bara jag ser honom vill jag gråta... Jag går undan så han inte ser. Han skulle iaf inte fatta någonting. Nu känns det väldigt jobbigt... Tårarna bara rinner... Meningslöshet. Frustration. Vill inte vara vaken. Extremt låg. Orkar inte förklara alla orsaker här men många bäckar små... Vill skrika och slå på nåt! Mycket påfrestande att hålla inne alla känslor just nu. Snart är barnen hemma och jag måste fixa middag. ??

Eller så skiter du i VC och ringer en privatläkare. ?

Tack, blir helt tårögd av detta. Tack för supporten!

i sista stycket tyder på ovanligt god insikt. Du kommer att fixa detta med den inställningen. Önskar att jag hade tänkt som du för tio år sedan. Grattis till beslutet ollebulle!

Ja, min sambo dricker inget. Men jag dricker ju i smyg för hon tycker också att jag börjat dricka mer öl.

Tack! Ja, det är rätt att sluta nu. Känns som det bara blir värre.

Till saken hör att jag alltid drar mig in i det längsta att kontakta vården, av lite speciella anledningar. Min fru brukar säga att jag nog inte ringer t.ex. vårdcentralen förrän jag är död. Det kan ju inte sköterskan veta, men det kändes inget vidare att berätta om mina alkoholproblem och sedan få självhjälpsråd som min 9-åring kunde ha gett mig. Skit samma, jag tar till mig det Tackohej skriver och tänker att det ger med sig över tid.

Hela vår sjukvård i det här landet har nog anammat "don't call us - we call you". Vem jobbar för vem egentligen? Däremot har landstinget tid/resurser för namnbyte till Region Stockholm.

Anser man sig behöva konsultera en läkare angående något så har man ju rätt att göra det, utan att bli avsnoppad av en sjuksköterska redan vid tidsbokningen. Ska man bli bedömd och godkänd per telefon? ???

Välkommen hit till forumet! Får jag fråga om du oftast dricker hemma ensam? Det är stor skillnad på två öl och elva. Här är du iallafall inte ensam. ?