Senaste kommentarerna i forumet

Sveriges enda helgon har en enkel bön som lyder: Herre, visa mig vägen och gör mig villig att vandra den.
Dvs, samma betydelse som "ske Din vilja" (inte min). Att försöka anamma de visdomsorden lättar på min prestationsångest, min förtvivlan, mitt velande fram och tillbaka. Kanske kan den vara till samma hjälp för någon utav er. ?

Pinsamheter? Ångest? Minnesluckor?
Jag har testat det. Suger. Så jag (mfl) förstår precis hur du känner, och du är säkerligen en av många som mår sådär idag. Så du är mer ”vanlig” än du tror.
Men din ångest kommer att släppa och du kommer att kunna gå vidare. Så du kan trösta dig med det. Men det är ju ett kanontillfälle att ställa dig de frågor som Glasögon-Smurfen frågar ovan.

Välkommen in i värmen :) Du vill inte dricka mer. Det är ju den bästa tänkbara starten. Tänker du dig att försöka minska din konsumtion, eller en ”vit period” eller att sluta med alkohol för gott?

Ofrivillig ensamhet är så plågsamt... Hoppas att du genom tex AA-möten så småningom ska hitta någon som du kan möta upp på en kaffe eller så. Vårt samhälle är fullt av ensamma människor, så någon väntar på att få bli den där vännen du ringer upp. Kram

Det finns en app som heter Cairy, den är tänkt att kunna bryta lite av ensamheten och att man skall kunna ge stöd och få stöd. På beroendepodden finns ett bra samtal med Andreas som startat den. Kanske något du kan pröva

Tack, jag motstår fortf alkoholens rop, men det är svårt. Ensamheten vill ha något som dövar, dämpar.
Dricker kaffe istället. Sugen på cigg också fast det är 8 år sedan jag slutade. Vet att det är sjukdomen som skriker inom mig. Tack för att du skrev. Lite mindre ensamt kram o tack.

Stanna upp och fundera på om det är värt att dricka om du inte ens kommer ihåg något dagen efter. Mitt ”problem” är dock att jag kommer ihåg 99% av det jag gör fast jag helst bara vill glömma. Vet egentligen inte vilket som är värst?
Oavsett så har du tagit ett första steg att skriva här. Det tyder på att du vill förändra ditt drickande.
Jag är ingen expert, men vet att det finns många inspirerande personer här som kommer med kloka råd och uppmuntrande ord.
Jag har skrivit en lista med fördelar att avstå alkohol. När jag läser den känns det så självklart. Verkligheten är kanske inte lika självklar då yttre faktorer påverkar oss.
Önskar dig all lycka och hoppas kvällen klarnar. Skriv ofta och mycket här. Det hjälper ???

Vet inte vad som hände på studentmottagningen men lider med dig. Jag hoppas verkligen din väninnna ser att du anstränger dig och förlåter dig. Om hon inte kan se det så är det frågan om vilken vän hon är?
Det är just sånt här jag är rädd för. Att människor ska döma en efter den person man blir på en snedfylla. Vi är inga dåliga människor, vi blir bara det tillfälligt. Människor har all rätt att bli förbannade och all rätt att säga åt oss. Men jag tror de flesta av oss här anklagar oss själva så det räcker och blir över. Det vi, eller iaf jag, behöver är stöd och peppning att välja rätt vägar.
Önskar dig all lycka och otroligt starkt jobbat av dig så här långt ???

Härligt ?

Finns ju massa råd man kan ge, men de vet du ju redan så låter bli det. Hoppas du ändå kan känna dig stolt över dig själv och dina dagar// kram Strulan

Hur kunde mitt inlägg poppa upp tre ggr?

Beundrar dig som klarat 3 dagar! Starkt.
Hur har det gått nu?
Själv tampas jag med demonen för fullt. Jag dricker mindre än förut, men det är så svårt att stå emot. Jag vet att jag behöver hitta en strategi och ha självförtroende nog att stå emot när kroppen och hjärnan inte vill fungera utan lite vin. Frågan är hur jag hittar det.
Hoppas du klarat midsommarhelgen utan alkohol!
Kram Mistral

Beundrar dig som klarat 3 dagar! Starkt.
Hur har det gått nu?
Själv tampas jag med demonen för fullt. Jag dricker mindre än förut, men det är så svårt att stå emot. Jag vet att jag behöver hitta en strategi och ha självförtroende nog att stå emot när kroppen och hjärnan inte vill fungera utan lite vin. Frågan är hur jag hittar det.
Hoppas du klarat midsommarhelgen utan alkohol!
Kram Mistral

Beundrar dig som klarat 3 dagar! Starkt.
Hur har det gått nu?
Själv tampas jag med demonen för fullt. Jag dricker mindre än förut, men det är så svårt att stå emot. Jag vet att jag behöver hitta en strategi och ha självförtroende nog att stå emot när kroppen och hjärnan inte vill fungera utan lite vin. Frågan är hur jag hittar det.
Hoppas du klarat midsommarhelgen utan alkohol!
Kram Mistral

Nej, tyvärr finns ingen i min närhet jag kan få stöttning av. All släkt bor långt bort, och ”vännerna” är mest ytliga bekantskaper. Jag är ensam! Vilket jag tror är det största grundproblemet, vin dövar ensamheten.
Har också en medfödd ångestproblematik, och har haft mycket ångest med panikångestattacker långt innan alkoholen blev ett problem.
Min hjärna går på högvarv för att hitta motivation, styrka och självsäkerhet till att klara av att inte dricka, men det är svårt. Jag tror inte tillräckligt på mig själv.
Jag har minskat på vindrickandet ganska mycket, men ofta blir rastlösheten och ångesten för svår att stå ut med.

Hur får man styrkan och självsäkerheten i att klara det?

Känslorna svajjar som fan! Vill bara fly! Det gör ont i hjärtat. Och ingen finns i närheten. Ingen att prata med. Nykterheten är ensam. Och jag har inte pratat med någon sedan i torsdags.

Hej och välkommen, berätta lite mer hur du tänker//Strulan

Tack fina ni som tar er tid att reflektera över det jag skriver❤️❤️ Ni har rätt alla tre.
Och vad gäller vårt äktenskap bör jag nog ta ett NYKTERT beslut, men inte nu. Visst är jag föraktfull men samtidigt så tycker jag synd om honom...precis som alla andra. Jag önskar ibland att han träffade någon annan, någon som passade honom bättre. Men det är nog bara för att det skulle underlätta för mig, då blir det inte jag som är syndabocken...
Just nu känns allt förjävligt rent ut sagt, så fort jag kommer innanför dörren hemma stiger irritationen till absolut max och det kryper i mig. Eller är det ångest? Jag vill liksom krypa ur mitt eget skinn och bara springa, låta det som är jag ligga kvar där på golvet, ett torrt och dött skal som jag aldrig vill tillbaka till...
Fan ta den här jävla rastlösheten, fan ta min jävla oförmåga till att ta väl avvägda beslut. Alkoholen är inte själva problemet.
Det är ju jag som är problemet och det måste jag ta tag i.
Det får bli det viktigaste nu. En timme i taget.
Kram på er❤️

Jag vill inte dricka mer. Jag vill vara vanlig, Snälla någon, prata mig genom detta.

Känslig person som bryt sig om andra, men behöver dra sig tillbaka när stressen blir för stor. Därtill liten hund att promenera med.
Slutligen lite svårt för större sociala sammanhang där man förväntas vara rolig och utåtriktad. Jo, jag tackar jag. Ibland undrar jag om några av oss är stöpta i samma form?? Jag har inga konkreta råd att ge dig, mer än att försöka koppla av och ta saker som de kommer.

Det är fint att läsa att du tänker ändra ditt liv till det bättre, och att du gör det på ditt eget sätt.

Intressanta kommentarer från er. Har märkt nu bara på ett par dagar att jag inte tänker på det om jag inte läser om det. Jag råkade få i mig lite vin igår. Jösses vad äckligt det var! Tog fel glas, kan tydligen hända även den som ör nykter? men det bara vände sig i magen. Men nu kan man ju säga att jag provat.. och jag ville inte ha mer vilket är ett gott tecken! Kanske klarar ett glas i framtiden? Eller inte!
Har en vän som har lite problem med alkoholen och annat, har dock slutat med allt. Hen funderar nu på om hen kan skaffa barn även om hen har haft problem? Vad tror ni om det?
Ha en skön midsommardag?

Gårdagen var fin och nykter utan minsta sug. Jag känner mig lätt och befriad. Mina tre små meditationsstunder på tio minuter, morgon/middag/kväll gör mig gott. Det blir små påminnelser om fokus på vad som är viktigt. Jag läser även i boken "Ett dygn i taget" som jag köpt på scaa.se Den innehåller dagliga reflektioner för alla årets dagar. Jag är tacksam. ?

gick faktiskt så som jag hoppades på. Jag drack sammanlagt 3 glas vin och en öl och det mellan 16.30-22.30 och kände hela vägen att allt var under kontroll. Eftersom jag läst här länge vet jag att det inte är många som klarar att lära sig dricka måttligt och jag tror kanske inte att det kommer fungera för mig heller utan att det är avstå helt som gäller, men jag har bestämt att jag ska ta detta i min egen takt och jag känner just nu att jag inte klarar av det där sociala (middagar samt fest)med större sällskap utan något i glaset. Jag är livrädd rent ut sagt! Om någon har tips hur jag ska tänka kring det tages det tacksamt emot?

Önskar er alla en riktigt fin midsommardag och var rädda om er. //Liten tjej

Ett avsnitt om medberoende, ett bra tips om vad det är som gör att vi gärna kastar oss in i andras liv. En spännande resa vi är på som varje dag lär mig något nytt// styrka och mod till er kram Strulan ❤️

jag förstår precis vad du menar, jag kliver in i den rollen helt naturligt jag med. Nu det sista när jag funderat mycket över mig som människa får jag inte ihop Vem jag är, ena stunden glad (genuint) och social med massor av positiv energi i kroppen men sen vissa dagar vill jag helst inte träffa någon, skulle lätt kunna sitta i soffan eller ligga på sängen en hel dag om det gick. Men jag hoppas och tror att med mindre eller ingen alkohol kanske de mörka dagarna kan bli färre. Jag ska läsa din tråd och följa din resa?