Senaste kommentarerna i forumet

Inte alls en stor grej..?. Bara några stycken som håller andan av förväntan?!
Kram
/Fibblan ?.

i tisdags. Känner mig både yr och trött, nästan berusad. Orkar inte riktigt med mitt arbete i detta tillstånd. Är det någon annan som har samma erfarenhet av naltrex?

Väntar på rapport :)

Då va det strax dags ?
En snabb dusch, sen promenera bort??‍♂️
Tråkigt att våren försvann.. btw ☀️☹️

Många tänkvärda frågor och tankar. Fastnade direkt..?. Kvinna, har man och barn. På det sättet är vi olika. Åldern densamma, känsligheten och tyvärr begäret efter alkoholen, gör oss lika varandra?. Har många gånger förbannat mig själv för att jag känner för mkt..undra om inte det i mångt och mycket var ingången till mitt alkoholberoende som jag "lyckats" utveckla..
Nyckeln för mig är att acceptera att jag är en person som känner mycket och att det svänger mycket (+ att förhoppningen om att det ska svänga mindre nu, utan..)
Till en början fyllde alkoholen sitt syfte..; slippa känna så mkt..tog udden av det jag inte ville känna och förstärkte det jag ville känna. Men sedan försvann "vinsterna" så sakteliga och bekymmer och de jobbiga känslorna ångest, håglöshet, depressivitet etc.blev de alltmer dominerande..

Vad skönt att veckan har flutit på bra och du sluppit sug?. Nu kommer helgen som sagt och det låter som du har en bra plan för hur du ska klara av den. Göra ngt roligt, som bio t.e.x. och framförallt oavsett vad det blir - försöka njuta lite och vara glad. Det där tror jag är superviktigt och något jag är tacksam för att bli påmind om, eftersom jag är ganska dålig på just det för tillfället. För mkt som handlar om att klara av för mig..?.
Ska också försöka vara lite mer i njutning och glädjen?!

Hoppas helgen blir som du hoppas på ?! Det blir den säkert, och vacklar du så in
och skriv vet'ja ?!

Kram
/Fibblan ?.

Imorgon så är det fredag och helgen är i antågande. Inget sug under veckan men fredagen och lördagen är nu väldigt nära. Nu gäller det att ha något att sysselsätta sig med. Bio på fredag kanske? Njuta lite och försöka vara lite glad. Nåja, vi får se hur det går. Kram till er alla därute som kämpar på!

Läs min tråd angående hur jag försöker tackla mitt helgbehov. Kanske inspirerar dig att inte dricka och fundera om alkoholen är värt all ångest m.m. Håller tummarna för dig.

Tänk positivt och stå på dig!

Välkommen till forumet! Hejar också på härifrån - du kan klara det ?! Vanligtvis målmedveten, och även om andra krafter vill ta över, längtan efter ruset, att få stilla snurret, är starka - så finns det andra också! Håller tummarna att du orkat stå emot så här långt ?! Det är svårt - men det går!
Styrkekramar ?
/Fibblan ?.

Allic? Tänker på dig? det är en jävul den där A. Tänkte på vägen hem från jobb att jag mår så bra så ett glas kan jag ju ta ikväll men bara för jag mår bra nu så vet jag att jag bara kommer må dåligt imorgon så jag förblir nykter idag igen? så onödigt liksom för vi vet ju, tar man ett blir det 4. Kämpa på nu ???

Bra beslut att börja skriva hör. Jag har bara 26 vita dagar men är nu helgarderad med vård, anta us etc. alla har ju olika historier men jag kan ångra att jag inte tog i lika hårt mina första försök att sluta som började för flera år sen. Så vill bara tipsa om att hjälp inte är läskigt. Förstår ditt dilemma om du är en offentlig person och risk för löpsedlar etc.
din beskrivning att få ro och tyst i huvudet kunde jag ha skrivit själv. Man förstår det inte i dimman men att vara helt utan a 2-3 veckor gör underverk för måendet för nästan alla inklusive mig själv. Så håll ut - det kommer bli bättre. Hejar på dig

Och om du druckit mycket och länge så du får fysisk abstinens - ha lite koll på hur kraftig fysisk abstinens du får. Kan vara farligt att sluta tvärt o själv. Vill inte skrämmas men finns bra hjälp att få att bryta på beroendemottagbingar tex.

Det här klarar du! Tänk vad fantastiskt du kommer må imorgon om du låter bli idag. Du behöver inte sätta upp mål som känns oöverstigliga, ta ett myrsteg i taget. Varje sekund du väljer bort alkoholen är en seger. Tillåt dig själv vad som helst annat, ät precis vad du vill, se vad du vill. Håll i nu, vi tror på dig!
<3

Wow topp tre på listan, då känner jag verkligen presset.. inte kan man vända i dörren då ?
Nejdå, jag ska gå dit, men jag tänker inte prata idag. Om jag gillar konceptet, så ska jag gå på ett möte till. Ett så kallat stängt möte, bara för alkisar som jag. Där kan jag nog bärätta lite om mig själv, antar jag!

Heja dig!
Jag har alltid vart alkoholromantiker men sen hamnade jag i en enorm svacka innan jul och fick då diagnos PTSD, depression, panikångest,GAD och tvångstankar. Tog det rätt hårt så började dricka kopiösa mängder. Insåg i helgen att nu räcker det. Alkolholen styr mig och mina känslor. Jag dricker för att inte känna hunger och de ångestkänslor mat ger mig.
Nu är jag inne på dag nummer två och det känns fortfarande rätt ok. Inget sug än sålänge.
Har tid hos psykolog och känner att jag måste ta tag i allt det som gör att jag mår som jag gör.

Kul, konstigt men ditt besök på AA känns som typ top-3 saker som händer mig själv idag. Ska bli väldigt kul att höra om det. Heja dig - du är modig.

Suget är kvar. Men jag har inte fallit för frestelsen att ta ett glas vin (ännu?)

Du är trött på att fortsätta i samma mönster som tidigare, där du kunnat hålla upp några veckor för att sedan tappa motivationen och åter använda alkohol för att hantera ångest och sömnproblem. Du har redan kommit långt när det gäller att inse och erkänna hur det står till och vad du behöver. Du letar nu efter ett sammanhang där du kan dela dina tankar och få stöd och jag hoppas verkligen att du ska få den upplevelsen av forumet här, där det finns mycket värme, omtanke och respekt.

Så starkt och klokt av dig att dels söka stöd här och dels att du har påbörjat den här förändringen, en timme i taget! Skriv gärna mer om hur det går och om hur du mår. Ifall du skulle vara i behov av mer stöd kan t.ex. ett samtal till Alkohollinjen på 020-84 44 48 vara ett bra första steg, men det är bara en idé.
Lycka till och återigen, välkommen hit!
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Nya möjligheter!
Laddar för AA mötet i kväll, antar första gången är värst och man är lite nervös innan. Vet inte riktigt varför egentlige , jag blir i stort sett aldrig nervös. Det måste va rädslan för att träffa folk man känner och rädslan för att erkänna för alla att man har ett problem.
Egentligen är det inte så pinsamt, men hela situationen är lite konstig .. man ska sitta med personer som har samma problem och utmaningar. Man ska prata om det och lyssna på andra. Jaja wish me good luck?

Hej fina ni!
Jag har haft en intensiv period på så många olika vis. Är en "offentlig" person med många bollar i luften, en som också är högkänslig med tusen tankar som snurrar. Nu har det definitivt gått överstyr med alkohol varje kväll. Suget är enormt. I natt kunde jag inte sova. Ångest, oro. Tankar som snurrar. Pratade med maken. Vi beslutade att jag ska ta dagen ledigt idag där jag bara kan få återhämta mig, skriva min "listor" så det blir synligt för mig vad som är viktigt eller inte.

Sååå...nu är jag ensam och försöker varva ner, men dragningen mot vinet i skåpet är SÅ stark. Jag vill bara gråta här.
Brukar känna mig så motiverad och målinriktad, men här är det ruset som styr. Det enda som får tyst på mina surrande tankar.

Snälla...hjälp mig att motivera mig till att just idag ska bli den första vita dagen på det här året.

Det känns som jag inte kommer vidare, varje dag börjar det om... Jag vaknar med någon nivå av ångest, beroende på hur mycket jag druckit kvällen innan, tänker att jag inte orkar mer, vill inte och ska inte dricka mer..Sedan kommer eftermiddagen och kvällen och jag ger upp. Orkar inte fortsätta men orkar inte heller stå emot.
Jag förstår ju att jag behöver hjälp, även om jag var nykter i ett helt år på egen hand så behöver jag hjälp den här gången.
Egentligen är jag inte rädd för att berätta, att prata om det med någon, faktum är att jag längtar efter det. Det finns bara en sak som hindrar mig och det är en skräck som gör mig lamslagen. Att personen jag ber om hjälp gör en orosanmälan, jag skulle inte klara av det. Jag har noll förtroende för myndigheter som socialen, att lägga min familjs öde i händerna på någon jag inte känner? Hur vet jag att den personen inte är en fullständig idiot?
Jag ska förklara vad jag menar med idiot:
Efter att ha jobbat som servitris ett tag har jag insett något om människor som gör mig ledsen och väldigt besviken. De allra flesta människor är skrämmande okunniga, oförstående och saknar helt förmågan att läsa av sin omgivning och människorna i den. De TROR sig veta en väldig massa men har egentligen ingen aning. Så vad gör jag om den som ska bedöma hur min familj mår är både blind och döv? Vad gör jag om min önskan att ta mig ur ett missbruk bara resulterar i att min familj hamnar i händerna på en myndighetsperson som TROR sig veta hur jag är som mamma? Som kanske inte ens vill veta utan bara agerar utefter någon slags förutfattad mening och läser in sådant som inte finns... Det hjälper såklart inte att jag hört en del skräckhistorier om socialtjänsten i den här kommunen... Visst, jag har också förutfattade meningar om människor i största allmänhet men i värsta fall resulterar det i att jag serverar en Shiraz istället för den rekommenderade Zinfandeln till huvudrätten för jag inte hinner hämta den och gästen i fråga ändå (enligt min bedömning) inte känner någon skillnad... Det blir däremot farligt när människor i sitt yrke har makt att stjälpa eller hjälpa andra människor, för hur vet jag att de människor som ska bedöma om mina barn far illa eller inte verkligen ser sanningen? Hur vet jag att de kan agera helt och hållet professionellt? Finns det ens sådana människor? Det tror inte jag därför är jag rädd. Det blir ju godtyckligt, vår familjs framtid kanske hänger på huruvida socialtjänstemannen/kvinnan vaknat på rätt eller fel sida, hen kanske helt enkelt ogillar mig och kommer besluta utifrån sina personliga åsikter utan att ens begripa det?
Kanske är jag paranoid men jag har en känsla av att om jag någonsin hamnar i någon myndighets klor kommer jag aldrig därifrån. Jag kommer resten av mitt liv behöva se mig över axeln och vad gäller mina barn kommer deras minsta felsteg att granskas.
Så detta gör att jag inte kommer ta hjälp även om jag behöver det. Desperat behöver det.
Jag önskar jag kunde hitta tillbaka till den förälskelse jag kände för nykterheten för ett år sedan. Men det är väl som det är med förälskelser, de går över.

AlkoDHyperD: Hur vet jag att personerna bakom titlarna går att lita på? Hur ska jag kunna lita på att de vill mig väl?
Jag har frågat det förut inser jag och svaret är väl detsamma även denna gången: Att jag aldrig kommer veta på förhand...
Men för att byta spår: Det kanske är samma kurs som du sökte? Tänk vad märkligt om vi suttit i samma rum utan att vetat om det! Tror inte just denna kurs finns någon annanstans än där jag går:) Så kanske bor vi faktiskt nära varandra?
När det gäller kursen trodde jag att den skulle fungera som behandling i sig, men det var rätt korkat av mig.. Det enda jag hittills kommit fram till är att jag möjligtvis, kanske, alltid haft ett lågt antal dopaminreceptorer vilket skulle kunna förklara att jag inte kan njuta fullt ut av någonting utan alkohol. Men givetvis är det ju inte så enkelt och forskningsresultaten är inte helt och hållet entydiga.. Jag känner bara att jag famlar i mörkret, tror att, bara jag förstår varför så kommer jag också hitta lösningen.
Att få svar på hur jag tar mig ur skiten. Men så enkelt är det väl inte....
Det kanske är löjligt men detta skrämmer skiten ur mig.

Hur går det för dig ?
Det är tyst, men du kanske har fullt upp med träning och annat som är nyttigt ??

Hur går det för dig ?
Det är tyst, men du kanske har fullt upp med träning och annat som är nyttigt ??

Vill bara skicka en kram ?

Ny dag! Allt går framåt, och tvekar fortfarande inte en sekund med att fortsätta att skippa alkoholen. Jag känner inget sug, jag blir mest bara äcklad av tanken på mig själv när jag vet hur jag resonerat och planerat tidigare.

Just nu känner jag bara skam, jag vill göra saker ogjord. Jag vill glömma, stoppa huvudet i sanden och säga ”det va inte jag.”

Så känns det ena stunden och i nästa stund känner jag att folk överreagerar... att man måste ju kunna festa till det lite IBLAND. Va ju det där med ibland då som va problemet.

Jaja, ny tag! Jag känner mig glad över mitt beslut men ändå sjukt nere p.g.a. allt som händer runtomkring. Hursomhelst så hoppas jag på att något bra kommer ut från detta, det man inte dör av gör en stark.... ellerhur?!???

Gick då inte riktigt som jag ville el hade tänkt...
Har inte skrivit själv på jätte länge men svarat på några av er... Jag har skämts så otroligt mycket och känt mig svag, jag vet att det är till ingen nytta alls....

Fredagen var jag ensam, då drack jag ..
på lördagen hade vi aktiviteter med hundarna så det tog hela dagen.
Söndag jobbade min man igen.... jag drack på kvällen, vi pratade på telefonen vid 22 och maken menade dagen därpå att jag varit berusad ... jag svamlade bort det...
Inget alls på mån, tisdag 2-3 glas och lika igår...i smyg, hade hällt upp i petflaskor ... igen....
Såååå besviken på mig själv!!!!

I söndags så hämtade jag min dotter, dryga 20 år, vi pratade lite och hon frågade... Jag medgav inte...då säger hon ” du, mamma .. det vore inte konstigt om du har provat lite, det är ju vanligt”.... och ” jag är oxå en beroende person, om jag inte blev så dålig av alkohol så skulle jag med kunna bli alkholist” ....
I första meningen så ger hon mig chansen att vara ärlig.... den senare skrattade vi åt, men pratade om hur rätt hon har i det! Jag är såå tacksam att hon ALLTID blir dålig när hon festar, det gör att hon alltid tänker till innan om det är vört att bli liggade en hel dag efter... Jag blir i princip aldrig dålig, tyvärr!!
Jag haft/ har en så jäkla ångest!
Min son ska gifta sig i helgen, de har lite knepig klädkod som jag inte riktigt löst än, talet är påbörjat men långt ifrån klart...Bara 1 1/2 dag kvar nu...

Och min man var otrogen för 3 1/2 år sedan.... finns en risk att den människan är inbjuden, hon känner familjen på min sonhustrus sida....
Jag mår skiiiit.... Sån jävla ångest ifall hon kommer dit...
Men, jag ska kolla det idag! ( vet inte ens VARFÖR jag inte redan har kollat det)

Imorgon ska jag in till lasarettet, slutade röka med hjälp för dryga 5 veckor sedan ..... ( har rökt ca 6 st denna vecka, bara på jobbet, annars klarat det) ...
Jag kommer berätta för personalen där hur jag mår och att a bestämmer i mitt liv, att jag vill förändra det.
Nu ska jag ut o gå en långpromenad, börjar lunch idag så det passar perfekt och känns som jag lite påbörjar nästa veckas läkning?
Kram på Er Alla, ni ger styrka o pepp vare sig ni skriver till mig el att jag läser era inlägg ?