Senaste kommentarerna i forumet

Men funderar på att gå dit i morgon, om jag vågar ?
Nån annan kan säkert berätta lite ?

#Vinäger
Tack, snälla du, för att du svarar på mitt inlägg. Jag vet att jag blev så berörd när du berättade om att du druckit alkogel. Där gick en viktig gräns. Men du reste dig upp och har nu klarat 50 dagar! Helt fantastiskt! Jag lever väl i förnekelse fortfarande. Jag fattar inte hur mycket negativitet, bakslag och bekymmer vi ska orka med i familjen. Det tar aldrig slut! Ingen i vår familj mår bra. Inte jag, inte min man och inte våra barn. Senaste är att vår dotter säger sig inte vilja bli ihop med sitt ex igen men ändå lyssnar hon på hans meddelanden, hon vill inte byta telefonnummer och hon påverkas utav honom dagligen. Hon är som en sekt-medlem som vill befrias men samtidigt inte! Vi föräldrar ställs inför svåra beslut. Antingen väljer hon honom igen, flyttar hem till honom och sköter sig själv eller så lämnar hon honom! Och då får hon faktiskt hjälpa till lite själv! Byt telefonnummer, avsluta Facebook eller vad som nu krävs. Hon fortsätter, mot vår inrådan, lyssna på hans meddelanden och läsa hans inlägg som mest handlar om hans kommande självmord osv. Hon pluggar inte, sover dåligt och har ingen plan för sitt liv. Detta påverkar hela familjen, även hennes lillebror. Jag och min man planerar att delvis konfrontera henne imorgon. Hon måste bestämma sig. Vill hon fortsätta ha honom i sitt liv? Hon verkat blivit en "dramaqueen". Hon säger sig vilja göra slut men beter sig tvärtom. Finns det "avprogrammerings program för folk som inte varit medlem i någon sekt utan programmerats utav sin pojkvän? Vi vill inte ha det såhär.
Förlåt, nu har jag svamlat klart. Alkohol är naturligtvis inte lösningen eller svaret på några utav våra problem. När jag vill ge upp, verkligen "logga ut" från allt, så påminner jag mig numera om att "nej, du får inte ge upp. Du är värdefull för att du är du. Du finns. Du är värdefull för dina barn, din man, din mamma och din syster." Även om jag inte jobbar och går hemma arbetslös. Även om jag känner att jag aldrig mer orkar jobba heltid. Jag påminner mig om det, varje dag. Jag önskar bara det nångång kunde vända! Vi behöver mindre bekymmer, inte mer. Hur det går med alkoholen för min del får vi se. Just nu orkar jag inte stå emot.
Önskar alla allt gott!

Oavsett stort GRATTIS ?✨??!!
Jag är på 50 idag och har för mig vi är på samma..?☺️!
Trött - men en riktig pingla nu då kan jag tänka mig?! Man får göra vad man kan för o pigga upp sig..?! En liten tröst är iaf att de allra flesta känner sig så vid denna tiden..
Och VI ÄR NYKTRA! (Tänk hur trötta vi känt oss om vi fortsatt med skiten, i den omfattning vi gjorde..☠️

Stor kram pinglan ??!
/Fibblan ?

Så fint att läsa att du fortfarande är på banan. Speciellt med tanke på att det inte varit smärtfritt och utan sug. Som jag skrev till Fibblan, ungefär att det är inte svårt att vara stark om man inte stöter på motgångar. Alltså extra starkt att fixa det. Känslan är lika skön varje gång man ridit ut ett sug och kommit ännu ett steg framåt.

Önskar dig fortsatt lycka till och att du slipper kämpa och bara kan åka med ett tag.

Kram

Undrar också var du är. Oavsett alkoholstatus får du gärna höra av dig. Påminner om min luciadikt. Omsorgen innefattar alla.

Kram

Men ville titta inom och göra gemensamt firande av våra 50 dagar av nykterhet ???✨!!!
Stort GRATTIS ?!

Kram
/Fibblan ?.

Hade precis hypnos via Skype. För er med ångest, oro och rädsla, prova! Hjälper mig mycket. Det har även hjälpt mig att minska min alkholkonsumtion. Vilket är positivt ? hypnosen och viljan har gjort att jag inte dricker något alls. Och ja, det kostar men är så värt det. En dag i taget. En saki taget.

Lider verkligen med dig, även om det inte hjälper dig ett dugg. Så jobbigt med din mamma.

Instämmer med FinaLisa angående hjälp. Du måste göra någonting åt situationen. Det känns som att kraschen kommer närmare för varje gång du skriver. Ju längre du låter det gå, desto jobbigare blir det att komma tillbaka. Det där vet du, förstås, men jag vill så gärna pusha dig i rätt riktning.

Snälla, fina du, gör något. Jag står fast vid det jag skrivit tidigare, sjukskriv dig nästa vecka. Ta vara på dagarna och fundera i lugn och ro. Bor du där det är sportlov nästa vecka och barnen är hemma, skjut på det till veckan därpå. Tänker att du behöver vara helt ensam med dina tankar och med så lite krav som möjligt. Förhoppningsvis kommer du på någon lösning.

Ännu en gång skulle jag vilja köpa den där tulpanbuketten, komma över på en kaffe, ge dig en stor kram och bara finnas för dig. ?

Fortsätt gärna skriva, kanske kan vi hjälpa dig på något sätt.

Kramar i massor

om och när du känner för det. Håller tummarna för att du hittar motivation att förändra det du önskar. Har du några mål och i så fall strategier för att närma dig dem?

Önskar dig lycka till, vad du än bestämmer dig för. På återseende.

Kram

Inför oss behöver du inte känna dig pinsam, däremot kan man ju ibland göra det inför sig själv...

Du är bra på att analysera, så det är nog helt enkelt det du får göra. Är det för att du är orolig att det blir för mycket igen eller för att det går emot det vita mål du satt upp? Kanske en mix?

Tänker att orsaken till dina känslor inför detta är viktig. Handlar det om det förstnämnda, att du är rädd för att halka tillbaka till ett drickande du inte kan hantera, gäller det att hitta verktyg för att kunna kontrollera dessa situationer. Handlar det mest om motstridiga känslor får du fundera över vad du verkligen vill och göra ett nytt ställningstagande.

Vad tror du själv?

Skickar lite energi och styrka så länge. ?

Kram

för mig att ta en paus här på forumet. Jag vet att jag sagt det förut och kommer förmodligen säga det igen. För det första för att jag har en tendens av att bli beroende utav att logga in här, flera gånger per dag, så fort jag har tråkigt. För det andra för att jag fortsätter att dricka vin. Kram på er alla kämpar!

Hua det är en ännu tyngre bit att sluta med tror jag..
Beundrar dig verkligen Vitutanvin skulle SÅ gärna vilja sluta (tror jag) eller skulle vilja spara dom pengarna o slänga i sjön...
Det ligger på att göra planeringsstadiet att ta tag i men jag har som du Fibblan snusat i ja säkert 22-23 år...tufft tungt...
Graviditeter o amning gick bra men sen back to normal! Tror det är samma där beroendehjärnan som gör att man inte kan sluta ??
Chansen- Fibblan när vi tror oss vara stabila för att sluta tar vi ett ryck med det med ??
Mindre sug denna vecka men noterar fortfarande gröna skyltarna på vägen...
Men har verkligen inte gjort o tänker inte göra mig något ärende dit ??
Kämpa på alla härliga vänner!! Kram på er ??⭐️⭐️

Ett par veckor sedan som jag var inne här. Händer så mycket i mig nu efter att jag har tagit tag i mitt liv efter att jag till slut orkade bryta upp med mitt ex då han misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Jag började dricka alkohol för att stå ut. Mitt ex drack öl varje dag. Han tyckte att jag gott kunde ta ett glas vin.. och så började det hela. I början sa jag nej, då jag är en person som tänker mycket på kropp och hälsa. Men gav upp. Ett glas blev två.. två glas blev tre och så fortsatte det. Inte varje dag som tur var men jag märkte att toleransen ökade. 2016 hade jag inbrott hemma, min farmor gick bort och jag råkade ut för en olycka och upptäckte att mitt ex återigen hamnat kronofogden och varit otrogen som resulterat i ett barn. Men fick jag upp mina blå? Nej. Tyvärr inte, det kommer bli bättre tänkte jag. Men inom mig pågick ett krig. Sakta började vi glida isär och jag fortsatte att dricka. Men så 2017 runt jul där så insåg jag att så här kan jag inte fortsätta. Han får gärna sitta i skiten men det tänker inte jag göra. Han fortsatte att försöka gottgöra mig men föll hela tiden tillbaka i sina gamla beteenden. Men jag började tänka mer på mig själv. Komma till insikt med allt. Så förra året i januari bröt jag helt med honom. Fortsatte dock med alkoholen men det minskade iallafall. Jag kom till insikt varför jag mådde som jag gjorde och att alkohol inte hjälper. Jag träffade en ny helt underbar kille förra året. Då ökade min alkoholkonsumtion igen. Pga nervositet. Men sakta, sakta har jag minskat och berättat för honom. Hans svar gav mig ännu mer insikt, i grund o botten är det ju att du inte tycker att du duger som du är. Tar du tag i ditt mående så behöver du inte alkoholen. Och det svaret träffade mig på pricken. Så just nu jobbar jag mycket med mig själv, går hos psykolog, hypnos, healing m.m. Jag är fullt övertygad om att allt sitter i hjärnan. Har i skrivandets stund inte druckit på 11 veckor. Jag är inte ute efter att vara nykter resten av livet, utan tror att man någonstans kan lära sig att dricka med måtta igen. Det är min tro och åsikt just nu. Men visst kan det ändra sig. Tror på ett längre uppehåll för att programmera om hjärnan. Att jag kan klara det. Det enda jag vill är att kunna må bra. Oavsett med alkohol eller inte så är det mitt mål. Vägen kommer att vara lång men det är en kamp jag gärna tar. Det man behöver lära sig är att förändringar tar tid och man kanske gör misstag på vägen men då får man resa sig igen och börja om på nytt. Alla härinne är verkliga kämpar!

..tyvärr, får man kanske säga. Jag tycker också personligen för min egen del att det är stor skillnad på att använda alkohol för dövande kontra förstärkning av en positiv känsla. Det sistnämnda känns mer okej och berättigat eller hur man ska uttrycka det..
Och när mina återfalls-tankar pockar på brukar jag tänka att det ska iaf inte få ske för att döva ngt.
Och bara du vet ju om dina återfall känts väl övervägda och kontrollerade s.a.s. Är det så du känner? Det hänger väl ihop med vilken målsättning man har också. (Kommer inte ihåg just nu, vad som är din..)

Jag tycker iaf att du har en go inställning i att sikta mot stjärnorna och däremellan också kunna tillåta sig att känna att trädtopparna gott nog i vissa sammanhang?!

Stora kramen!
/Fibblan ?.

Tack för Grattis och tillbakakaka Grattis till er! ? Starkt av dig Kuriosa att hålla din kontroll! Vi förtjänar alla en?!

Fibblan det här med snus.... det tar mer energi än man fattar. Javisst abstinensen är brutalt vidrig upp till två-tre veckor men det är värt det!!!! Det är som med all förändring man måste ha viljan, motivation och en plan ! ?
Har du lyckats ta dig ur a kommer du kunna ta dig ur n.

Ultra det här är din tråd som det nu känns som vi kidnappat. Hur är det med dig?

Druckit hemma alldeles själv i ett år typ, mer eller mindre.
Kollar på tv-serier, sport, surfar och lyssnar på musik. Har gillat det väldigt mycket, men kroppen fick nog så nu är jag inne på dag nr sex som nykter ?
Även jag har tagit avstånd från alla vänner, mitt ex och familj. I fredags berättade jag för familj, ex och några vänner varför det blivit som det blivit. Alla har varit grymma och hjälpsamma och snälla!

Jag är mitt i detta.. Jag vill sluta.. men vill samtidigt inte.. Att ta ett glas vin (eller fler) är för mig att umgås med en kompis när jag kommer hem från jobbet... Har tappat bort alla mina vänner, pga. att jag är ensamstående heltidsmamma.. Finns ingen tid över till umgänge eller till sig själv.. Detta är en kompis i min ensamhet. En kompis som får mig att må bra för stunden.. Fast jag inte mådde så bra i morse :( För att jag ska få vara en stund för mig själv.. i min lilla värld..
FAK...

Verkar slutsåld på alla apotek och slut hos tillverkaren.. är det möjligt!
Jaja får klara mig utan, tänkte ge det en chans, men det går ju inte få tag på grejerna.

Ja, visst är det konstigt beteende. Jag gör likadant. Smyger ut i sovrummets garderob och dricker. Har jag råkat glömma ett halvt glas vin där till dagen efter blir jag överlycklig. Så sjukt det är med denna starka drog.

Tack för ditt tips! Det är tyvärr för kallt för att träna ute just nu. Under sommaren tänker jag vara ute och träna när det är bra väder. Jag var med i en lokal löparklubb tidigare men tjejen som arrangerade det blev gravid och eventen har därför upphört. Jag testade på ”tough viking” träning men jag var tyvärr inte tillräckligt vältränad för att klara av det. Under sommaren ska jag utöva en bollsport under en månad vilket ska bli kul. Jag ska även leta efter en bra träningsgrupp som passar min nivå.

..

Har du ingen egen tråd? Tänkte spana in din historia, men du kanske bare är inne och ger råd och hjälper andra?
Tack för råden hur som helst

Hm, idag är en sån där dag utan några svar. Igår gjorde sambon trots att det var både kväll och vardag faktiskt ett nytt försök till en intim invit efter att jag varit ganska nere under veckan och lite kort mellan oss. Egentligen sämsta möjliga tillfälle då jag för en gång inte var så sugen och verkligen behövde vila efter först ett riktigt tungt benpass i gymmet och senare på kvällen även styrelsemöte på förskolan. Men tacksam och desperat som man är varje chans så säger man inte nej.
Tyvärr blev hela stunden summerad väldig misslyckad även om vi lyckades slutföra det. Det är tydligt att hon vill göra det för min skull och försöka lappa ihop stämningen. Precis som försöket i helgen känner jag igenom så tydligt att hon inte riktigt var där själv i lusten. Hon har väldigt tydliga drag när hon är "på" på riktigt eller inte t.ex hur hon reagerar vid t.ex vissa beröringar. Hon vill att det ska bli gjort men hennes kropp är inte med. Eftersom jag är begåvad/obegåvad med att vara högkänslig så snappar jag in dessa signaler direkt och kan inte även om jag vill ignorera dem. Min lust försvinner och vi hamnade flera gånger dödläge där jag fick säga som det var, jag känner att hon inte är där och jag kan inte gör det som en enmanna show som något som bara skall bli gjort, då har det ingen betydelse.
Bara några timmar innan detta så kände jag mig riktigt ledsen på jobbet och funderade massor på framtiden. Spelade scenen i huvudet när jag lägger fram att det inte håller längre men att jag inte vet hur vi ska gå vidare.
Jag känner skuld över hur jag är och hur hon försöker hålla ihop det trots att olusten skiner igenom. Jag vet ju att hon älskar mig på sitt sätt men att hennes lust inte finns fastän hon vill. Jag har insett att "det" har ingen betydelse om det inte är "the real deal" från bådas håll. Samtidigt som jag inte kan hålla tillbaka mina negativa känslor när det inte händer så kommer en lika stor uppgivenhet när det väl händer och ändå inte är äkta.

10min skulle aldrig funka, det skulle bli minst 2-3t om jag skulle somna nu ?
Jag har ju redan gått promenad i morse, men tror jag ska gå och handla lite mat.
Det fungerar säkert oxå mot trötthet.
Jag bor i Stockholm, visst solen skiner men det blåser ju hyfsat.. storm känns det som.

Är så ledsen och bekymrad över att du är så ensam med allt det tunga.
Du måste få bli avlastad, det går inte att dra ett så stort lass själv!

Finns det ingen form av stöd där du bor?
Ingen förening, typ ensamma föräldrar som hjälper varandra?

Fan, vad besviken man blir på en sådan mamma som du har!
Du har ingen annan släkting som kan hjälpa dig?
Har du haft kontakt med kuratorn på vårdcentralen?
Jasmine, jag är orolig på riktigt för din fysiska hälsa då utmattning av kropp och själ sättet igång farliga processer i kroppen.
Återhämtning är jätteviktigt!!

Önskar av hela mitt väsen att du ska lyckas få till en förändring.???

Kramar
???