Senaste kommentarerna i forumet

12 nyktra dagar. Länge sedan jag höll upp så många dagar. Det har gått riktigt bra. Vi har promenerat och arbetat mkt i trädgården. Skönt att få lite gjort nu i det härliga vädret.

Men ledig påskhelg, vackert väder och trädgårdsjobb är ju som gjort för några kalla öl! Och grillning och mer öl..Gah! Men ett par piller lugnade suget.

Mkt matlagning också och svärmor på middag..det var lite jobbigt utan ett glas vin eller två.. Men jag har också mått skit för övrigt dessa dagar; huvudvärk och jättetrött, trots motion å bättre sömn. Har rejäl ångest för vad pethprovet visar. Får kanske svar i veckan.. Glad Påsk!

Varit på ett möte. Också varit tveksam till gud-biten men gud kan vara vad som helst. En insikt, kraft eller vad du själv vill så var inte ett dugg konstigt. Styrkan var att hitta fler som delar samma problem. Otroligt skönt att känna att man inte är ensam. Jag äter antabus nu vilket är superskönt men tror jag ska börja med AA efter 6 vita månader. Lycka till med din väg. Ta den hjälp som funkar

Glad och nykter påsk!

Fantastiskt väder, strålande sol, nästan 20 grader varmt. Jag har gjort vårfint på några släktgravar och styrketränat. Jag har även storhandlat gott i alla former - utom alkohol då. Det blir must, Loka och citronvatten i glasen idag. Fisk och skaldjur på tallriken.

Igår kväll slog det mig plötsligt: Vad skönt det är att vara nykter! Jag satt i fåtöljen framför teven. Det fanns ingen stress längre. Ingen fylla. Bara lugn och ro. Jag börjar mer och mer lära mig att uppskatta nykterheten. Saknar inte alkohol särskilt mycket egentligen. Men jag tänker på alkohol många gånger per dag. Fast inte med längtan, utan med undran: Hur kunde det bli så här egentligen? Alkohol är ju egentligen inte ens gott, kan jag känna nu. Och ändå har jag druckit som en svamp. Jag brukade t o m se mig själv som en finsmakare när det gäller rött. Och konjak - jag var typ världsmästare på konjak. ?

Ha det fint allihopa!

Eller är du, som jag, alkoholist? Jag har varit på AA-möten, men det är inget för mig. Jag väljer att inte gå in på varför. Det enda positiva för mig (endast min egen erfarenhet) är att jag "var tvungen" att erkänna inför mig själv och inför andra att jag är just det. Att uttala ordet. Alkoholist.
Du har kontakt med vård i olika former, har inte någon fört Antabus på tal? Du skriver inget om det, så jag vet inte om du provat.
För mig har självhjälpsprogram och samtal i olika former inte fungerat. Antabus är mitt sätt att få ett akut STOPP på mitt drickande. Det är naturligtvis inte någon permanent lösning, men jag behöver vara nykter ett tag för att kunna komma fram till hur jag skall fortsätta när min 6-månaderskur är över.
Jag tror att din prioritet nummer ett måste vara att sluta dricka NU. Tag kontakt med din psykolog igen, det borde vara den sista personen du skall känna skam inför. Om du sedan landar i att AA kan hjälpa dig att hjälpa dig själv så är det bara bra.

Lycka till och kämpa på!

Börjat att läsa din tråd och undrar om du förstår vilken kunskap om dig själv och dina val som finns där. Om du inte läst den borde du göra det, varje gång du behöver hämta kraft.
Jag försöker hämta kraft och lära mig, ur gamla trådar och inse vilket kraft det finns bakom begäret och att det kommer många strider som måste övervinnas.

Styrka till dig//Strulan65

Det går bra ett litet tag, sen glömmer man bort och så är man tillbaks där man började. Nya tag nu, behöver verkligen bli av med giftet.

Tack alla! Nu drygt ett och ett halvt år. Upplever mycket stress/motgång/ångest. Tung period vilket gjorde att jag tänkte jag styr om hela skutan. Sade upp min boende. Kastade mig ut. Behövde en förändring och det mesta skulle leda mig framåt. Risken var liten kändes detvsom. Yttre faktorerna påverkade mig för mycket så det inre kunde inte hantera konflikten.

Jag beslutade att jag skulle ut och vandra. Helt oerfaren ska jag bege mig iväg nästa vecka. Nu har stressen slagit i toppen. Alla tankar kommer med tvivel. Men det borde utveckla mig enormt. Upp till två månader ute i naturen.

Ska idag köpa in det mesta jag behöver. Sen komplettera kommande dagar och sen bege mig. Att sluta att dricka köndes enkelt i jämförelse. Man är så van med sitt inrutade och tråkiga liv. Jag behövde en utmaning. Kan nog mest jämföra det hela med att bryta upp ett destruktivt förhållande. Man har svårt att bryta med tryggheten även om tryggheten är negativ. Återstår att se om jag tycker jag gjorde rätt om två månader. Har nog alltid saknat en stabil trygghet så då kan jag lika gärna pröva något nytt och läskigt. Drömmen är en sak, verkligheten får vi se hur den är. Lugn borde infinna sig då det kommer vara jag och mig sjäkv som ska hantera en situation utan press och stress. Åtminstone ingen utifrån.

Låter som du fortfarande flyr och undanhåller. När man inte vill gå till sin psykolog är det nog då man mest behöver det.

AA är bra eller sämre beroende på vilken grupp man går till. I grunden är AA bra då man kan lyssna eller bara spy galla. Ett privilegium få har. Ge det några chanser och i olika grupper.

Jag tror ju på gud men lägger ingen vikt vid det alls genom AA men har inga problem att berätta om mina upplevelser, med eller utan en tro.

Tror det handlar om att du vill ha en ursäkt ifall du inte går dit. Flykt. Våga möt dina demoner och utmana dig själv utanför trygghetszonen!

Här och nu med ro önskar jag dig idag, grattis till dina 35 dagar?❤️?Ha en riktigt fin dag i solen, kram Strulan

Mår mycket bättre.
Mannen bad om ursäkt, min stress kunde rinna av mig, jag kunde fokusera på positiva saker. Men att han kunde vara så ”empatistörd”? Lägga ytterligare stress på en som lider. Eller är det bara ”vi” som förstår vår kamp. Är vi överlag lite klokare och känsligare, mer inkännande, empatiska... är det därför vi blir trötta i själen och dämpar med A. Alla dessa intryck som sugs in blir för mycket. Allt man utstår blir övermäktigt. Samlas som i en tvättsvamp tills man är tung och trött och all negativitet måste ur en. Jag vill i fortsättningen inte ta in all skit. Få en lite halare yta. Ord ska halka av en. In få fäste, inte komma innanför. Hur gör man det? Umgås med rätt/liknande människor, stärka självkänslan, lita på mig själv, stå upp för mig själv, lita på att jag DUGER utan att prestera, jag är värd att älskas för den jag är. Och en viktig sak jag tappade bort dessa dagar jag dippade. : TACKSAMHET! Igår kom jag på att jag inte känt tacksamhet, inte mediterat, inte bett om styrka att fortsätta vara nykter. Jag började ta denna balansgång på helveteslinan för given. Den började svaja. Suget kom. Negativa tankar och känslor tog fäste direkt! Min hjärna, min kropp och själ ska dagligen rensas och fyllas med GOTT. Jag är tacksam över att jag insåg, att min man bad om förlåtelse, att jag är på banan igen, jag ska be om hjälp och känna tacksamhet från själen varje dag. Jag har den lilla stund varje dag. Varje timme. NU.
Jag är nykter, dag 35 som nykter! Otroligt glad, tacksam, tar inte nykterheten för given.
När jag känner mig starkare kan jag även bidra med mer stöd åt andra.
Min lilla ”bön” ut är att jag, ni, vi alla är starka och LUGNA i NUet. Orkar se styrkan där inom oss, låt oss varje dag sjunka in i självet, i själen, känna styrkan i jaget och känna tacksamhet. Det hjälper!
Kram till er alla. ?

Mår mycket bättre.
Mannen bad om ursäkt, min stress kunde rinna av mig, jag kunde fokusera på positiva saker. Men att han kunde vara så ”empatistörd”? Lägga ytterligare stress på en som lider. Eller är det bara ”vi” som förstår vår kamp. Är vi överlag lite klokare och känsligare, mer inkännande, empatiska... är det därför vi blir trötta i själen och dämpar med A. Alla dessa intryck som sugs in blir för mycket. Allt man utstår blir övermäktigt. Samlas som i en tvättsvamp tills man är tung och trött och alla negativitet måste ur en. Jag vill i fortsättningen inte ta in all skit. Få en lite halare yta. Ord ska halka av en. In få fäste, inte komma innanför. Hur gör man det? Umgås med rätt/liknande människor, stärka självkänslan, lita på mig själv, stå upp för mig själv, lita på att jag DUGER utan att prestera, jag är värd att älskas för den jag är. Och en viktig sak jag tappade bort dessa dagar jag dippade. : TACKSAMHET! Igår kom jag på att jag inte känt tacksamhet, inte mediterat, inte bett om styrka att fortsätta vara nykter. Jag började ta denna balansgång på helveteslinan för given. Den började svaja. Suget kom. Negativa tankar och känslor tog fäste direkt! Min hjärna, min kropp och själ ska dagligen rensas och fyllas med GOTT. Jag är tacksam över att jag insåg, att min man bad om förlåtelse, att jag är på banan igen, jag ska be om hjälp och känna tacksamhet från själen varje dag. Jag har den lilla stund varje dag. Varje timme. NU.
Jag är nykter, dag 35 som nykter! Otroligt glad, tacksam, tar inte nykterheten för given.
När jag känner mig starkare kan jag även bidra med mer stöd åt andra.
Min lilla ”bön” ut är att jag, ni, vi alla är starka och LUGNA i NUet. Orkar se styrkan där inom oss, låt oss varje dag sjunka in i självet, i själen, känna styrkan i jaget och känna tacksamhet. Det hjälper!
Kram till er alla. ?

är inte religiös och har inga som helst problem med ordet Gud som nämns i Sinnesrobönen.
Gud är just ett ord och det blir vad du gör det till. AA är inte religiöst utan en sammanslutning av män och kvinnor som har ett gemensamt problem : Vi dricker för mycket och kan inte sluta.
AA's Tolvstegsprogram är ett program för tillfrisknande och kan mer ses som förslag på hur jag kan leva utan att behöva dricka. Att få känna att jag inte var ensam om mina problem var en lättnad och att lyssna på de som gått före mig hjälpte mig enormt mycket.
Deras erfarenheter gjorde ju att jag inte behövde göra samma fel igen.

Ge det en chans !

Jag ska gå på mitt första möte måndag nästa vecka.
Min historia är samma som dig och har idag bestämt mig för att sluta dricka. För att hålla motivationen upppe ska jag gå på ett AA möte i veckan

Jag har också missbrukat som ett sätt att komma undan min depression och ångest. Har historia av självskadebeteende, svåra ångestattacker, vikthets. Jag gjorde en stor förändring för 1,5 år sedan, lämnade en relation som höll mig fast i beroende och lyckades då sluta med alkoholen. Jag trodde livet som nykter skulle vara enkelt, men sedan jag slutade dricka har all annan problematik exploderat. Först nu har jag lyckats komma till ett läge där jag kan börja hjälpa mig själv. Jag går i terapi och lär mig hantera måendet, ett myrsteg i taget.
Det är en jävligt ond cirkel att hamna i. Det är inte alls konstigt eller galet, alkoholen hjälper dig överleva och gör samtidigt allting värre, man fastnar ju i en logik där det blir den enda lösningen.
Har du någon hjälp för ditt mående? Har du fått behandling för din depression?
Vad bra att du är här och skriver. Vi hjälps åt att hitta hopp.
Vill gärna höra mer.
Stor varm kram.

Hej,

Jag är 43 år och har missbrukat vin i ca 13 år. Det började med ett flyktbeteende som sedan övergick i beroende både fysiskt och psykiskt. Jag har dagar då jag inte kan låta bli att dricka för att min kropp darrar och kräver drogen. Sedan finns det dagar då jag inte alls har ett fysiskt behov, men då psyket och vanan sätter in och jag dricker i alla fall.
Nu har jag börjat sluka nästan en hel bib per dag. Jag är påverkad, men inte särdeles full.
Jag har en så kallad dubbeldiagnos. Jag har en djup depression i botten som lett till mitt missbruk. Jag har alltid haft ett destruktivt beteende. Om jag inte skar mig, så fick jag mig själv att kräkas. Jag hade Bulimi under hela gymnasietiden. Detta övergick till ytterligare ätstörning där jag missbrukade mat på annat sätt och gick upp ca 30 kg.
Jag fann lugnet i vinet.
Detta fina vin har förstört i princip alla mina relationer. Jag hittade en man jag verkligen ville vara med. Jag valde flaskan före honom.

Nu börjar min kropp säga ifrån. Jag har alltid haft långt och tjockt hår. Det är borta. Jag har inte haft mens sedan september, vilket nu är 7 månader sedan.
Jag har gått ner 10 kg, men inte tack vare bra kost eller träning. Mina fingrar är så svullna. Jag har sår i ansiktet och min hud är bara röd och ful. Varken naglar eller hår växer längre. Jag fortsätter att utsätta mig för idiotiska situationer. Jag hamnar i konflikter.

Någon annan som känner igen sig i detta? Hur galen kan man vara för att fortsätta ett sådant "liv"

Så himla vettigt svar! Får mig att orka förstå mig själv en dag till!
Uppvaknande! Hela kroppen känns arg. Känner mig som en vulkan, varnar och mullrar, vill inte explodera, ska försöka få ut den här ilskan försiktigt. Gråta ut underliggande sorg. Saker jag inte gjort nåt åt, lagt locket på med alkohol, levt kvar. Locket på i många år. Vill inte ta nåt beslut nu. För då skiljer jag mig i världens affekt. Ska låta det ta lite mer tid.
?kram

Våran lösning har varit alkohol i det mesta, så det suget sitter nog i tills vi lärt oss ett nytt sätt. Vi är på väg att vakna både mentalt och fysiskt, de undertryckta känslorna vill ut. Hemskt att leva med någon som dricker, men oftast ganska bekvämt för vi flyr in i dimman och trycker undan våra känslor.

Sen nu när vi vaknar vill vi reda ut, få svar och bli tagna på allvar på hur vi känner. I ditt fall får jag för mig att du har all anledning i världen att vara arg på din man. Men ge det lite tid, det är bara du som lever i uppvaknandet och han är kvar på samma ställe som den dag du ställde ned glaset.

Många kramar❤️//Strulan

Så himla jobbigt att ”gilla läget” idag.? Jag har bråkat med min man i flera dagar. Har så mycket (flera år) gammal ilska i mig som kokat över NU??? Det är så jobbigt. För han ”tar det inte” utan blir sur och elak. Trots att jag förklarar mig. Han vill att jag ska vara sur på ett för honom bekvämt sätt, att mitt sätt inte är ok. Vi förstår inte varandra. Jag är så himla sugen på alkohol. Jag känner enorm stress i kroppen. Är det normalt att suget kommer så lång tid efter? Vad händer med mig? Är jag bitter? Har jag pms? Är det suget? Jag förstår ingenting, är bara så ledsen.
Ska fixa i trädgården, naturen får mig i bättre balans. Fixa med blommor och växter. Orkar inte se min man, och han tycks inte vilja vara snäll emot mig heller. Om det inte är på hans sätt, hans villkor... ?

Jag har druckit för nycket under lång tid. De senaste sex åren har det eskalerat och jag skulle säga att nu vid 32 års ålder har det nått en kritisk nivå.

Jag har varit i kontakt med psyk, med vårdcentralen och nu sedan augusti förra året med Riddargatan 1 i Stockholm. Förra sommaren lyckades jag hålla mig helt nykter i tre månader men tog sedan ett återfall. Det kändes inte så farligt. Nu sedan jag börjar jobba igen sedan två månader har mitt drickande ökat dramatiskt. Jag skäms. Skäms för min mamma, min familj, min psykolog på Riddargatan. Jag har inte varit på möte där på över en månad.

Jag undrar är det någon som har erfarenhet av AA? Tolvstegsprigrammet? Mitt huvudsakliga problem med detta är hela guds aspekten. Hur tänker ni? Känner?

Förlåt att det blir något förvirrat, svårt att få ner alla tankar som rullar.

Hej
Jag skapar denna tråd till er som vill påbörja sin livsföränring med mig.
Jag har idag tagit beslutet efter många månaders velande att sluta med alkohol. Beslutet grundas på att dels dricker jag för mycket och har ingen självkontroll när jag väl dricker. Nuvarande intaget brukar var 2ggr vecka men det blir mycket vid dessa tillfällen. Jag söker vänner som kan hjälpa mig och motivera mig till en forstätt föränding, samt tror jag att detta forum är bästa sättet att forsätta motiveras på.

Önskar jag alla forumvänner?
Kramar
???

Att ha vänner hemma hela påsken, vem tog initiativet till detta?
Din mans mamma på sjukhus, ni har arbetat mer än hårt båda två och ni har barn. Förstår mycket väl att du är stressad. Kan inte vännerna hjälpa till lite typ genom att göra lite påskmat och ra med sig. Chilla när det gäller trädgården och städningen, de får ta det som ni har det. Vem som helst skulle ju fatta att det inte går att hålla tiptop med de arbeten ni har och så barn.
Blir trött bara jag läser det du skriver, stackare.
Kram

Jo det är nog så, känner stundtals att jag håller på o tappar greppet helt..
Har min sambo men han är ofta trött när han kommer hem från jobb,(går upp vid 4.00) så han brukar inte orka göra så mkt o justnu ligger hans mamma på sjukhus så han är mentalt trött för det också. Så mkt ligger på mig med hem, hushåll o barn, känner jag.
Kommer ha vänner boende hos oss hela påskhelgen så blir kanske inte jättelugnt.
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska ta mig ur det här. Det känns som att jag saknar många bitar i mitt pussel o A ger mig en stunds lugn i huvudet.. Hoppas att det finns någon här som har tips el råd..
Trevlig Påsk!??
//Cheri

Då är vi två, men studerat folk som bär och kånkar där i från. Lite sjukt men hade handlat, blev sittande och studera människor också ett sätt att hantera sin drake.
Men imorgon är det stängt och många av oss kan pusta ut en stund.// Strulan

Det slog mig plötsligt att detta måste vara den första skärtorsdagen på 27 år som jag inte har besökt Systembolaget och storhandlat inför påskhelgen.