Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du är tillbaka på den vita vägen... Jag hejar på dig och önskar dig lite ro i livet.

Kärlek och kramar <3

Bra att du är tillbaka på den vita vägen... Jag hejar på dig och önskar dig lite ro i livet.

Kärlek och kramar <3

Läste om hur du ramlade på natten och kände mig mindre ensam med min bula och mitt svullna öga. Drack mig till minnesförlust i fredags och har någon gång under natten slagit i huvudet. Varför gör man så här mot sig själv? Tänker att det är svårt för mig att hålla mig nykter eftersom jag inte har någon relation, det spelar liksom ingen roll. Men, inser att det är bortförklaringar... ser ju hur du får kämpa och även andra som har någon nära som stöttar dem.

Bra jobbat av dig i alla fall, ska följa din resa.

Kram

Hej, haft fullt upp hela dagen, ups and downs! Skönt att du påbörjar din kbt snart, hoppas det hjälper dig att hantera din ångest. ? Hoppas oxå du får sova ordentligt inom kort! Tack för dina fina ord om mina trasiga känslor för exet, det värmer. ?

Inget sug för mig idag, vilket jag förutspådde. I morgon kommer min verkliga kamp påbörjas. Negativa händelser under dagen, sms från exet om hur glad han är nu och hur bra han mår... sånt som får mig att vilja fly verkligheten, det är triggers till att köpa och dricka a. Önskar mig en lugn dag i morgon och inga glada sms från exet helt enkelt ?.

Skönt att vara nykter, även om kroppen är ovan och inte vill sova riktigt.

Tack FinaLisa för din styrka du skickar, jag hoppas du har rätt! Styrka tillbaka till dig med. ???

Gonatt! I morgon vaknar vi nyktra igen, sååå skönt. ??

Ja den magkänslan du har stämmer nog! Min särbo drack mycket när vi träffades och jag ibland. Hans vanor blev snabbt mina oxå. Att han sen minskade ner har oxå fått mig att vilja minska men drack istället i smyg.
Han ljög om pengar när vi träffades och han står fortfarande i skuld till staten. Därav så bor vi inte ihop. Han säger att han inte har så mycket kvar men det har han visst. Orkar inte dividera med honom om det men jag hatar lögnerna! Vad mer ljuger han om?

Hoppas du kan sova gott i natt ???

Kram PimPim ???

Har inte hört från dig sen i morse? Hur mår du?

Jag tror på att ta hjälp. Det är sjukt svårt själv. AA. Anonym hjälp på alkohollinjen?
All lycka till önskar jag dig.
Jag funderar ibland på om kag också är bipolär eller manodepressiv eller liknande. Ursäkta min kunskap på området men hur kom du fram till att du hade en sådan diagnos? Själv gör jag allt eller inget oavsett om det är träning, jobb, sund mat, osv

Hoppas att du mår bättre och att svedan i häcken är väck snart.
Du skriver brutalt ärligt.. Man får sig en liten käftsmäll (välbehövlig :-)) när man läser dig.
Man behöver läsa om detta och inse farorna med alkoholen.
Vår dryckeskultur skiljer sig markant från den kontinentala och vi har ju detta med att "dricka sig varandra till"
i vårt arv sedan väldigt långt tillbaka.En kall och karg del av världen med ett klimat som kanske kräver bedövning
ibland under den kalla och mörka årstiden.
Männen drack kopiöst förr i tiden och drickat fanns ju där som stöd för att överhuvudtaget orka med vedermödorna
och tankarna kring hur man ska orka sätta mat på bordet genom kroppsligt arbete som det oftast var.
Brännvinet var förhållandevis billigt och i stort sett alla drack, även prästerna drack stora mängder märkligt nog.
Mycket av vårt sätt att hantera alkoholen har rötter långt tillbaka. Under min ungdom( 16-19 årsåldern) var man vek
om man inte tålde ett helrör en Lördagkväll. Och detta gällde till för inte så länge sedan. Tycker att synen på A
har förändrats och att dricka sig apfull inte är ok längre på samma sätt som när jag var ung.
Det är ju bra på så sätt.. Dryckesmönstret som vi har ( och haft) i Sverige kombinerat med att försöka dricka
kontinentalt är dömt att misslyckas för de allra flesta. Vi kan inte supa oss drängfulla under helgerna för att
sedan dricka vin till maten på vardagarna. Det blir ett missbruk och ett beroende av det till slut.
När man läser dig Berra så tänker man fan, helvete är det verkligen så? Inga öppningar alls.
Bara att acceptera den brutala sanningen.. Har säkert också viftat med armarna som en
väderkvarn och varit högljudd. Man blir annorlunda av för stora mängder alkohol..
Tycker att det är lite jobbigt att vara nykter när andra blir fulla. Så är det och det får man försöka
hantera på något bra sätt som jag inte har någon lösning på ännu ( är kanske inte van då jag oftast
varit på den onyktra sidan). Värst är långrandigheten och övertydligheten. Jag förstår redan efter första
harangen men vill ju inte avbryta ändå. Vill vara artig s.a.s :-)
Jag har tagit mitt beslut och hur jag än vrider och vänder på det så mår jag bäst av att vara nykter
även om livet numera har ett annorlunda innehåll och det krävs lite fantasi för att fylla
tomrummet. Mår bra när jag dricker men känslorna efteråt är sämre än tidigare år
och jag kan inte leva med dessa känslor

Ha det Berra....

John

Jag känner mig nästan lite dum när jag känner att det är skönt att man inte är ensam i kampen. Samtidigt som det är hemskt att så många tampas med det. Skäms också över att jag avundas dom som har en sund relation till alkoholen.
Mitt liv är å ena sidan ett luv som inte lämnar så mycket utrymme åt alkohol å andra sidan finns det många möjligheter till det. Jag har ett eget företag inom kultur, teater. Jag har en familj. Två barn i låg och mellanstadiet. Utåt sett tror jag ingen kan ana mitt problem. Dels är jag duktig på att maskera. Och dels för jag gärna ”kloka” dialoger om hur man bör leva. En fasad. Nu är jag på väg att förlora min familj. Därav min titel på denna tråden. Det räcker nu. Nu ska jag bara räkna ut hur jag ska göra.

Välkommen hit! Det är ett bra första steg...Jag tror att en bra början kan vara att du tittar runt och läser lite på andras trådar samt fortsätter att skriva på din egen förstås....
Du har nu börjat fundera och vill göra/få en förändring....det finns mkt hjälp att få både här och på andra sätt och ställen....
Mediciner (finns fler än antabus....) beroendeenheter etc samtal/rådgivning osv Har du kanske nån vän att anförtro dig till?
Jag känner oxå igen mig i det du skriver att jag försökte berätta för någon som "Inte trodde mig"...som sa; " ah nu överdriver du allt...."
Ps tolkar inte det som du är i förnekelse utan som att du har börjat öppna upp....lycka till
Vi hörs kanske igen...

& läst lite trådar och skrivit några kommentarer och med ens är trycket över bröstet mindre... Det är en ynnest att få dela med sig av det mest förtroliga o veta att någon läser det, en skön känsla av att inte vara ensam...

...än bakrus??
Är så glad att det går så bra för dig Pim Pim???
Krya på dig

Kramar
???

Vi krigar i olika krig och slåss mot olika demoner!
Jag kramar om dig länge, vet inte vad jag ska säga för att stärka dig! Men sluta inte skriva här, jag tror det kan vara medicinen för många av oss!
Kram Femina och jag hoppas du vinner mot dina demoner i ditt krig! ❤// Gröna blad ?

Usch, sjukt obehaglig känsla som jag inte blir av med. Jag tror att min man ljuger, om pengar och om alkohol. Nojar jag? Han säger att han inte ljuger men min magkänsla säger allt annat! Jag har många många gånger sagt att jag måste börja lita på magkänslan men ändå gör jag inte det! Jag vill inte vara den man ljuger för, hellre sanning och bli ledsen än lögner och inte vara trygg.
Jag har blundat för detta för länge, samtidigt vet jag inte till 100% att det är som jag känner i magen...
Det är jag som har varit tydlig med att jag har problem med A fast vi alltid drack tillsammans. Redan då misstänkte jag att han drack lite extra själv i garaget. Men inte säkert... Han drack ändå mindre än mig alltid, blev inte lika berusad. Tyckte jag...
Pengar... Vi träffades för några år sedan och blev snabbt ett stadigt par med framtidsplaner. Jag frågade många gånger om han inte hade några lån eller skulder osv. Nä varken det eller några sparade pengar för den delen. Strax därefter kommer det fram att det finns en skuld på 300000:-....
Ett lån han behövt ta för att kunna bygga upp ett nytt liv efter sitt förra äktenskap. Och jag, jag bara sväljer o accepterar. Ett liv han haft innan oss.
Suck, det är så mycket som inte är bra nu... och jag vill stänga ner, Ctrl + Alt + delete...
Mannen är iväg och men barnen är hemma. Jag andas och går i duschen och gråter.... kram kram
Hälsar en inte så tuff GrönaBlad

Den där nedtrappningen gick åt skogen. Jag har ständigt tusen bra ursäkter för att dricka vin. Varje dag. Motivationen att inte dricka vin är noll. Utom möjligtvis mellan kl 10-12 på dygnet. Alltså motivationen. Jag brukar ta första glaset efter kl 15.30. Jag är ju ändå hemma. Bästa stunden på dagen. All oro och ångest, alla bekymmer rinner bort i takt med påfyllning. Men kommer förstås tillbaka lite eller lite mer senare. Men det känns avlägset just, precis nu. Men senare ikväll eller imorgon bitti, är det inte alls avlägset utan högst påtaglig verklighet. Av samma anledning som jag använder vin för att koppla av och glömma borde jag låta bli. Vilket Moment 22. När jag ser dokumentärer på SVT Play om folk som använder droger som narkotika så kan jag känna att Där skulle jag aldrig hamna. Samtidigt är ju alkohol också en drog, precis som tobak och knark. Är den ena så vitt skild från den andra, egentligen? Är jag "finare" än en herionist eller nån som tar anfetamin bara för att jag dricker vin istället? Det kan vara nyttigt att möta sina egna fördomar gentemot andra. Är någon som dricker dyra årgångsviner och lagrad whiskey en annorlunda beroendepersonlighet än någon som dricker billigt lådvin eller t o m vad alkohol som helst? Knappast, bara mer ekonomiskt stadd i kassan förmodligen. Ok, vad jag svamlar. Dags att sätta punkt för idag.
Ta hand om er!

Först, grattis till månaden!
Tycker inte du ska se dina år här på forumet som att du har ”svårast att få in i skallen”. Jag har väl spenderat rätt många år med trixande på egen hand innan jag hittade hit.

Man passar inte med alla terapeuter, och jag tror som du att det är viktigt att hitta rätt. Rätt kanske inte alltid betyder att de är mysiga att småprata med utan även att de kan utmana en att hjälpa sig själv också. Men en viss kompabilitet är nödvändig.
Hoppas du kan fortsätta din nykterhet och att du kan hitta nån terapeut som passar dig.

Dottern har återigen kommunicerat med sitt ex. Igår satt hon och grät nästan hela dagen. Förra veckan missade hon alla sina seminarier/föreläsningar på universitet för att hon inte mådde bra. Igår kväll hade han tutat i henne att han beställt blommor till henne på Alla Hjärtans Dag som inte gick att avbeställa! Hon så dessutom glad och smickrad ut! Gud, hjälpe mig. Han ljuger bara hela tiden, testar hennes reaktion. Hon beter sig korkat, som en robot! Jag har försökt förklara för henne att det är osannolikt att han beställt blomsterbud flera veckor i förtid och att det visst går att avbeställa! Jag tror bara han är helt desperat när t o m det fejkade självmordsförsök inte fick önskad effekt. Nu kommer han bergis beställa en billig blomma i sista stund för att övertyga henne sin kärlek. Och hon går inte vidare, är helt fucked-up, klarar inte av sina studier och stampar på ruta ett hela tiden. Han har mer makt över henne än jag. Jag gör vad jag kan men det verkar gå in i ena örat och ut genom det andra... Jag tror hon har någon form av diagnos inom autismspektrat som sin lillebror. Hon blev mobbad utav de andra flickorna på typ mellan-och delvis högstadiet. I gymnasiet klickade hon inte med någon i klassen. Han har varit hennes trygghet senaste 3 och ett halvt åren. Även om det sällan varit bra så har han varit där. Gud, ge mig min dotter tillbaka och låt henne få uppleva riktig kärlek så kommer nog äntligen den här destruktiva relationen få ett permanent slut. Hon är så ung och oerfaren. Hon inbillar sig att all hennes framtida lycka står och faller med honom. Det har han ju intalat henne, hela tiden. Men vi, hennes familj och hennes vänner, försöker övertyga henne om motsatsen. Vad kan man göra? Första starka kärleken sitter starkt, även om den är dålig. Hon skulle verkligen behöva få fler vänner, gå ut och ha roligt och få chansen att umgås med andra unga män som inte beter sig som hennes ex. Det kryllar utav normala, trevliga killar därute i världen. Men hon kommer inte träffa dem så länge hon bara sitter hemma och grubblar över sitt liv! Hon är 19 år. Hennes vuxna liv har precis börjat! Enda ljuset är att hon efter lite övertalning beställt tid hos kurator på ungdomsmottagningen. Kanske lyssnar hon på dem lite mer än på mig och alla oss andra.

Vet du, jag tror vi vet var vi har varann, att vi har varann, att vi finns, och det räcker??

Hej forumvänner,
På torsdag har det gått en månad sedan sista?! fadäsen i min A-karriär. Otroligt många tankar och funderingar har passerat genom min hjärna under denna tid och det har tagit både fysiskt och psykiskt. Jag är trött och slutkörd. För någon som inte är alkoholist kan en månads nykterhet vara fullständigt bagatellartat men för oss alkisar är en vit månad en mycket lååång tid.

För att börja med det positiva har inga som helst tankar poppat upp att jag vill ta ett glas. Det är inget som jag drar några som helst växlar på men jag är tacksam för varje dag jag har den känslan. Jag har liksom på känn att jag blir lite, lite starkare varje dag jag lägger till min nykterhet.

Hemmavid är det mycket skört. Min fru bor visserligen under samma tak men läget är spänt som en fiolsträng. Jag förstår att hon inte, på något sätt, kan lita på mig och frågan är om hon någonsin kommer att göra det. Jag läste ett inlägg av Aerogmagnus, som efter 3 års nykterhet, fortfarande inte har fullt förtroende från sin fru........ Genom alla år av snedsteg och svikna löften är det svårt att känna sig som en "jämbördig" part i mitt förhållande. Känner att jag liksom inte har gjort mig förtjänt av att argumentera, vad det nu än gäller, för jag kommer alltid att vara i mentalt underläge. Just nu är det för tidigt att spekulera i om det någonsin blir bättre. Får bara ta en dag i taget.

Mitt möte med terapeuten blev tyvärr ingen hit. Förutom att det kostar en del (1.200 kronor för 45 minuter) så klickade vi helt enkelt inte. För att jag ska kunna gå in i en terapiomgång känner jag att jag måste känna fullt förtroende och det gjorde jag inte med denna person. Dessvärre har jag inte något stort urval i närheten av den ort jag bor på så just i den här frågan står jag på noll.

Jag är glad för att jag ännu en gång orkar "ta tag" i mig själv och även om det tar emot vissa dagar känner jag att mitt aktiva alkoholliv inte är något alternativ. Det är inte värt det längre. Mitt psyke och, för all del, min fysik klarar det inte längre. Att "köpa sig" några timmars fullständig bortkoppling av hjärna och därmed känslor kan inte kompensera vad man därefter är tvungen att stå ut med. Jag känner mig rätt färdig med det livet.

Jag följer er, gamla som nya, varje dag även om jag inte kommenterar. Jag är imponerad av er. De flesta av er är yngre och jag önskar att jag kunde ha kommit på bättre tankar för många år sedan. Många har "försvunnit" från forumet sedan jag började här för drygt 6 år sedan. Jag hoppas och tror att de lyckats sluta och av den anledningen inte är aktiva längre. Det kan ibland kännas lite "ensamt" att vara den där gamle fyllebulten som aldrig lär sig men jag är, trots allt, envis som en åsna och hoppas innerligt att jag till slut lärt mig läxan.
Sköt om er
Tjalle

Bara bestämde mig så där
Jag har länge känt att jag har ett missbruk av vin. Har försökt prata med min man och mina vänner och möttes av aggression- jag är ingen alkolist som behöver antabus eftersom jag jobbar sköter hemmet barn och allt - men det att jag alltid blir den som blir fullast alltid somnar och aldrig minns ursäktas - jag är så jövla trött på att vara den här att vara den som smyger med sitt drickande den som kan dricka en flaska vin på en timma efter maken gått och lagt sig för att vara säker på att somna gott - men samtidigt är jag för nervös för att ringa beroende enheten och erkänna - vad händer med mig - riskerar jag mitt jobb måste man berätta för sin chef - jag har ännu inte gått så långt med att vara hemma för att dricka men jag passar på varje ledig dag och ledig helg och som sagt börjar jag kan jag inte sluta förrens jag däckat och jag känner nu att det får vara bra skulle vilja äta antabus för att inte kunna ha några val men vill inte göra någon större affär av det - Är jag fortfarande i förnekande?

Hur går det för dig? Tänker på dig <3

Stort grattis till dina 41 dagar!!!
Det där med mardrömmar kan jag känna igen mig i. Det sorgliga i det hela är väl att de där mardrömmarna en gång var verklighet (iallafall för mig) men det fantastiska är att vi tagit oss ur det!! ?
Krya på dig och te och serier låter faktiskt inte så dumt!! ?

Still going sober! Har varit nykter i hela 41 dagar nu och det flyter på finfint! Ligger nerbäddad för första gången på länge på grund av feber och förkylning. Får tiden att gå genom att serieknarka och dricka te.
Nu när jag har feber drömmer jag konstiga drömmar om att jag köper vinflaskor och gömmer dem överallt för att i smyg toksupa.
Vaknar alldeles kallsvettig och med ångest till jag i ser att det bara är en elak dröm... dock tickar tankarna igång då jag inser att det faktiskt var så jag levde...

Idag är jag nykter och imorgon kommer jag vara det också!

Kram till alla fantastiska människor här inne ❤️

//PimPim ??

?

Känns som du kommit in på rätt spår igen! Härligt att läsa ?

Kram PimPim ??