Senaste kommentarerna i forumet

och God fortsättning!

Vad bra beskrivet om tankar,
bl a detta som du skriver;

"Det som känns bra ska stå öppet längst fram på hyllan så att det syns ofta och man blir glad varje gång man går förbi det."

Tack för de orden!
Vill även säga Grattis till dina 10 år!

Vänliga hälsningar / R

Sjukdomar, akuten, och oro för nära och kära från dagen före julafton.
Har gått ner 2 kg, har haft en knut känsla i matstrupen och inte haft någon matlust.
Ingen alkohol trots nervpressen är ju alltid något att glädjas över. Fast jag är ju bara ledsen...?
Kramar till alla, ni kämpar på såbra och peppar varandra ???

Du var ett nytt namn för mig, har hunnit läsa ikapp lite om dig, du har ju varit med ett halvår men dina mesta i lägg i din egna tråd handlar mest om din ångest inför julen och strax därefter.
Tack för att du gillar mina rader, det värmer, jag har kluddat runt på forumet länge nu, men har mest fastnat i min egna tråd där jag skriver om det som händer i mitt liv förutan alkoholen.
Försöker i det mesta reflektera på händelser som betyder något för mig, allt kan jag inte skriva om, det hinner jag inte med, men små frimärken som skickar iväg ett meddelande med en notering, det här var viktig för mig, just då.
Öppet skriva om sanningar, både bra och dåliga, så att det blir en bra balans i läsandet och behåller intresset hos läsaren,så länge jag får vara anonym så vågar jag.
Min fru vet om att jag skriver här, men vördnandsfullt läser inte hon här, liksom jag inte tjuvläser hennes dagböcker, jag kan läsa någon rad för henne ibland men låter henne inte styra vad jag tycker.

Jag kan inte ge några bra råd om hur man slutar dricka och får ångest, det finns lika många bra råd som det finns människor, allt passar inte alla.
Det jag kan ge är min story med mina upplevelser, inte alltid detsamma för andra, men kan ge samkänsla över att ha upplevt liknande saker och tankar.
Det jag kan säga är att det blir bättre med tiden, även om det inte känns så till en början, men rid ut tiden, det betalar av sig bra.
Och att bryta och byta belöningstänkande, det är svårt att trampa upp nya tankestigar i sin hjärna, för det är den som spelar oss ett spratt, hela tiden.
Jag brukade tänka att allt som fick mig att inte tänka på nästa dryckestillfälle var bra tankar, det är lättare att skapa en förändring när man inte har något att förlora.
Har man förlorat det sista av sin värdighet i sitt drickande, så spelar,det ingen roll hur man än försöker att bli nykter, allt gills.
Och att man ser det lilla i sin omvärld, det som inte betydde något förut men desto mer nu, avsaknaden av en baksmälla t.ex.
Jag har en god fysik och håller mig frisk, kan gå, har ett jobb som ger mig tak över huvudet och mat på bordet, får kärlek av de som är mig närmast i olika former.
Det är mycket lättare att koncentrera sig på allt som är dåligt, men dåliga tankar skapar onda spiraler som är svåra att ta sig ur.

För varje minut som jag håller mig nykter så är jag en bit på väg, varje dag kan kännas som en evighet och är oövervinnerlig, men dag läggs till slut till dag.
Om man då tänker på hur många minuter dessa dagar innehöll så blir de massor, massor av berömmelse till mig själv.
Jag blir stoltare och envisare för var dag, man vill inte förlora en massa dagar i följd, men skulle man slira till så får man räkna antalet dagar i nykterhet i förhållande mot de som inte var lika nyktra.

Det är inte lätt att skaka av sig allt som har hänt på fyllan, men det som är gjort är gjort, det enda du kan ändra på är det som komma skall.
Så lägg inte energi på att ångra det som är gjort, utan på vad du kan förändra.

Belöna det som känns bra, även om det bara varar för några sekunder.
Det är svårt att le öppenhjärtigt om inte kroppen menar det också, därför börjar mycket av rekonstruktionen djupt inne i själen.
Det känns som om någon röjt runt länge inne på lagret i hjärnan och det ligger en massa skräp på golvet, så en städning av att kassera det som är sopor, lägga det som känns dåligt i hyllan för lagra det dåliga i flyttlådor som jag inte behöver rota i så mycket mera, klar för att förflyttas ännu längre bak.
Det som känns bra ska stå öppet längst fram på hyllan så att det syns ofta och man blir glad varje gång man går förbi det.
Det som känns viktigt ska stå i ögonhöjd så att det är lätt att nå.
Etiketterna på hyllplanen ska säga vad jag känner för det, inte vad det innehåller, det är viktigt.
Någon gång framöver kan jag bygga ett tåg på betonggolvet med rader av saker som avspeglar mitt liv, och med tiden kan jag plocka bort allt fler saker som inte gör mig lika glad längre, och fylla kartongerna längst bort på lagret.
Jag flyttar om i ekipaget så att det hålls levande och aktuellt, saker som blivit inaktuella flyttar jag längre bak strax innan de tas bort.
Kanske har den vännen som du spydde ner soffan för bytt ut den, och då är problemet ur världen, minnet får du leva med men tiden flyttar händelserna längre bak.

Lite så fungerar min syn på livet, jag matrialiserar minnena och gör dem till saker, och då blir de lättare att lagra eller kasta.
Om de flashar upp igen, så brukar jag tänka att det där har jag redan tänkt igenom framifrån och bakifrån, så det är redan genomtänkt och klart.

Berra

Jag misstänker att min man är (/har?) Aspergers syndrom. Det sägs att Aspisar sällan super. Han super, vilket kommit och accelererat med stigande ålder. På senare tid har han emellertid klarat det hyfsat (efter att jag satt ned foten kraftfullt några gånger). Trodde därför att vi skulle få en spritfri jul, men han hade i smyg handlat hem och gömt...(!) Så när jag pysslat färdigt i köket och sagt att nu var bordet dukat, så kom en man som redan druckit sig mätt, fram ur sitt gömsle. Märker att han beter sig mer än full när han är full, mera... knasig. Han blir sur! när jag säger att maten är serverad. Frågar: "vad skulle du tycka om jag kom och väckte dig klockan två på natten och serverade mat!!" (–??!!) Kom då att tänka på det här med Asperger. En sån person har ju viss koll via sitt intellekt men har problem med intuition och känslor. När spriten åker in så åker förnuftet följaktligen ut och vad som återstår är fullt – kaos. Jag tror det är vad som händer.

Vitutanvin
Oj det låter jobbig med seperation o ja det blir då lätt att ta det där glaset med vin.
Jag separerade för 10 år sen efter ett långt destruktivt förhållande, jobbigt Ja men efter en tid så kände jag att det var det bästa jag gjort så hoppas det kan ge dig en chans till en nystart i livet ☺️
Kuriosa skrattar lite när du kommer på att du faktiskt kan köra, haft samma upplevelse i veckan o ja det känns grymt bra.
Nu dags att dra på middag o Ja jag kör tur o retur
Ha det Gött alla anonyma nyblivna vänner ?

Starkt att berätta vitutanvin, jag tror att det är mkt vanligare än vad vi tror, alltså att det är många som tar några glas för mkt för ofta men tränger bort tankarna på att det är fel.
Kuriosa, visst är det en härlig känsla att inte vara begränsad av alkoholen!!

Inlägg hela tiden??

Sonen drog iväg med polare för att bowla, tyvärr dåligt med busstider en röd dag då jag kom på...
- Jag kan hämta er! Bowla hur länge ni vill för jag KAN hämta er. Nu lade jag inte betoningen på "kan" så att det hördes men inombords alltså...den lyckan jag kände!
Längesen jag kunde skjutsa och hämta utan besvär. *lycklig*

Ultra - härligt att höra om din extra energi. Det smittar av sig! Det blir styrkepass idag!
Kuriosa - Grattis till dag 2 – kämpa på! Du har helt rätt inställning!
Lennis - jag förstår dig. Fick hälsporre för två år sedan. Katastrof. Men vill man så finns det ju lösningar ?
Santorini - jag tror inte heller på att dricka lagom när man väl hamnat I beroendet en gang. För mig funkar det inte alls. Jag var vit 3 månader I början på 2018 men efter att ha varit ute och firat en kväll så hamnade jag direkt I det “gamla vanliga drickandet” .
Chansen -så härligt att din fru ger dig fler chanser (dvs frågar om du vill med) och vad bra att du tog den! Jag är inte lika generös….
Vintervila/Nattugglan – det är alltid så himla trevligt att läsa dina inlägg. Min strategi blir att fortsätta berätta att jag ska “testa” vara nykter ett tag. Kanske ändrar jag strategi om jag får för många tankar på det där med testningen. Jag vet ju att det blir supersvårt (typ omöjligt) att hålla sig till ett par glas någon gang I månaden.
Luddrigt - kul att du gästar in här. Det är peppande att läsa om någon som lyckats hålla I längre än en själv. Det ger, iallafall mig, tilltro på att jag också kan.
Fleur -hur går det för dig?

Så här nära nyår är det ju manga som vill bli hälsosammare och göra ändringar, starta om. Heja oss! Vi har redan börjat. Vi leder! Tävlingsmänniska - jag? ;)

Jag har nog fattat beslutet nu – att starta ett nytt liv som ensamstående tvåbarnsförälder med delad vårdnad. Stor sorg mullrar I bröstet. Allt det praktiska tornar upp sig som ett gigantiskt berg och Javisst ett glas vin hade dövat och trubbat av. Men till vilken nytta?
Berättade för en vän bade om nykterheten (och funderingarna på att lämna förhållandet). Det visade sig att vi använt vin som medicin för att uppnå samma eufori – bara sitta och njuta av livet, bli lite gladare och roligare och lugnare. Få en paus från alla måsten och problem som behöver tas tag i. Tänk vad många vi är som “trillar dit”.
Den här tråden ger mig mer styrka än vad jag förstår (tror jag). En slags trygghet. En fin gemenskap som jag ofta saknar I “verkliga livet”.
Tack för att ni alla är så generösa med pepp och personliga tankar.

Dag 10
Så skönt med den energi man nu har, skulle hämta min frus bil idag o köra den till en plats vi hittat, vad gör man då med sin nya energi jo man springer inkl omväg o hämtar bilen kör hem o parkerar så gött ☺️
Santorini och Luddrigt, kul att ni hittade vår tråd o vår gemenskap här...o tack för era erfarenheter ?
Kuriosa bra kämpat o känner igen dvs när man gjort det man ska/varit duktig då brukar belöningen bli ett glas vin som snabbt blir fler men inte längre bara att ta kampen o stå emot.
Lennis bra kämpat o nu fortsätter vi alla med att avsluta denna dag utan A o imorgon väntar en ny dag ☺️

För mig är det dag 2 idag. Inget svårt sug alls, ingen bitterhet över boxen med det iskalla vita som står på verandan. Inte i skrivande stund iaf...
Lade upp ett 1000-bitars pussel igår kväll och vips var klockan 23 innan jag han blinka. Några koppar koffeinfritt thé att smutta på under kvällen.
Sov gott (90% enligt sömn-appen) och vaknade utan huvudvärk. Förmiddagen ägnade jag mig åt julklappsboken Food Pharmacy och for sen till närmaste affär och köpte all antiinflammatorisk mat jag kunde hitta. Har blandat ihop gurkmejashots som jag svept - inser att nu måste insidan även tas omhand :-) tarmfloran måste återställas. Nyss hemkommen från en timmes promenad med hundarna och jag är varm i kroppen och röd om kinderna.
Det är NU det kan börja krångla - det är oftast när jag är klar med alla "måsten" som salongsberusningen var ett MÅSTE...men det var i förrgår det. Det var ju i mitt förra liv.
Ha en fortsatt fin julledighet . ni är mina heroes allihopa <3

Vad bra du skriver Berra!
En njutning att läsa.?

Tack Ellan!
Jag är fast besluten att sluta, 100%. Det konstiga är bara att jag fattar inte varför jag inte har insett det tidigare? Får börja med att hitta någon som jag kan prata med om detta, det här är min lilla start på en lång väg.

Har du talat med dem om hur du ska klara hemgång och eftervården, – hur blir den?

Hej
Jag har varit alkoholist i över15 år och dricker varje dag o natt. Jag får kraftig abstinens så fort alkoholen går ner. Varit inne på avgiftning 4-5 gånger. Blir bra men återfaller.
Försöker just nu trappa ned men har ju ssmtidigt depp o ångest o sen ABSTINENSEN. Dricker jag så jag iaf har 0,6-0,9 ptomille så mår jag bra. Och jag SKA klara av stt sluta utan att behöva åka in igen.

Nu har jag hemma Sobril 5mg samt ngr oxascand i olika mg 5-20. Vid avgiftningar får man ju dessa. Men DÅ dricker man ju inte. Jag får alla abstinenssymtom som finns tror jag. Feber utan infektion, darrningar, svettningar o fryser, blir yr, svårt att äta, kräks, känner mig ”full” och svårt att utföra saker. Även genom åren haft kramp vid 4 tillfällen.

Törs jag ta tablett fast jag ligger på på promille? Dvs under el kring 1 promille?
Skulle vilja avgifta själv men vågar inte egentligen inte blanda alkohol o tabletter.
Behöver dock torrfylla i ngr dagar.

Ja mellan dagarna....
Värsta hysterin har lagt sig, och jag är som förlamad, allt jag skulle göra i mellandagarna är som bortblåsta...
Förflyttar mig mellan säng matbord och soffa, thats it!
Skäms jag?, nej inte det minsta, är kroppen slutkörd så tar den sig en vhila, har lärt mig att lyssna på vad kroppen försöker säga mig, kör man över den så straffar det sig i längden, man blir sjuk eller något sådant, man kan stå över kroppen ett tag, men inte för länge.

Vår julafton blev något annorlunda i år, dottern valde att fira med sina svärföräldrar och släkt lång bort hemifrån, grabben tyckte det blev värdelöst utan syrran och följde med sina kompisar till fjällen på juldagen, så här sitter vi, som ett värsta pansjopar jag och frugan.
Eftersom vi firade jul borta ja på två ställen i år så har vi valt att inte handla på oss en massa julmat, så det slipper vi gudskelov att äta gamla rester.
Men risgrynsgröten åt jag det sista av för en timme sedan.
Flackandet på julafton blev först min släkt, 16 Pers i en lägenhet i 7 timmar, ett tjattrande utan dess like, tog fram mobilen och mätte ljudnivån med en app, 96 decibel i genomsnitt, det kanske inte säger så mycket, men fyra decibel till så är det ljudet ifrån en motorsåg....
Alla försöker överrösta varandra, och man skulle behöva text på Kalle för att hänga med, men jag kan ju redan all text i och för sig.
Dessutom hade tomten mage att komma mitt i Kalle, har de ingen ordning alls på tomteverkstadens planering?
Lite kul observation gjorde jag när Svågern bjöd på fulwhisky i finflaskor och två av grabbarna satt och smackade högljutt och berömde den goda smaken.
Bara jag och Svågern visste vad det var i glasen, och den ena ingifta släktingen som egentligen har ett litet stelt förhållande till och tar ett handslag med när vi träffas och ett lång omfamning av kramar när vi tar farväl av varandra, behöver jag säga att alkoholen har en viss påverkan?

Klockan tio åkte vi hem på kvällen för att hämta mer klappar och dra till frugans släkt, och där var det betydligt lugnare, trots mer groggande.
När klockan var halvfyra på natten kom vi hem, trötta och sletna.
Frugan skäller på mig för att jag har glömt att stänga av larmet på mobilen, helgen infaller ju på en vardag och larmet går klockan sju som vanligt.
Hon kan inte somna om och går nu och gnäller hela dagen att hon är så trött så trött....
Hon pillar traditionsenligt med sitt pussel som hon får varje år i julklapp, samma holländska tecknare som hon har massor av numera.

Försöker återkoppla till alkoholen eftersom det har med forumet att göra, men min påverkan har inte varit så speciellt påtaglig denna jul.
Jo förresten drack en stor klunk ren sprit som grabben hade fyllt en petflaska med, en transportflaska till en fest där det blivit kvar av.
Den Loka'n smakade tvi vale och allt jävelskap på samma gång, spottade ut vad jag inte hade hunnit svälja, men lite slank ner ändå.
Kände som tur vad inget av det, men var väldigt rädd att jag skulle få en härlig upplevelse och att detta skulle kunna bli en möjlig fortsättning på mitt drickande.
Den kvarten samlades svettpärlorna i min panna.
Jag bannade grabben och sa åt honom att ge blanka f-n i att blanda alkohol i oskyldiga flaskor, har sagt det förut men han verkar glömma hela tiden.

En annan grej som jag hörde på radion, en snubbe som var ungkarl och alltid arbetade som busschaufför under jularna på sjuttiotalet för att få in lite extra cash,
Fick en julafton sällskap av sin kollegas 14 åriga dotter som följde med honom på natt-turen hela natten, hon ville inte vara hemma när det var julafton för att hennes föräldrar alltid söp så mycket, så hon valde hellre att sitta på nattbussen hela natten istället...
Och jag tänkte, jag måste vara lyckligt lottad ändå som undsluppit allt elände under min uppväxt, i ett absoluthem.

Jag kanske inte hårdapplåderar min egna jul och försöker hävda att den är så mycket bättre än andras, men när man sätter den i ett perspektiv mot hur andra ändå kan ha det, så måste jag nog anse att den har varit bra ändå, hur liten och oansenlig den än har varit utan alla barnen hemma.
Snart kommer barnbarnen och förgyller jularna igen, och tomten får en efterlängtad återkomst med ögon på barn som bara kan skönjas på julafton.
Imorgon stöter det in två arbetsdagar och sedan kommer amatörernas afton igen, jag och frugan flyr fältet till en herrgård och blir bortskämda istället.
Vill inte uppleva att en av nyårsgästerna dör dagarna efter firandet igen som förra året.

Det finns så mycket man tänker på när man har blivit nykter, sådant som man inte tänkte på förr.
Att reflektera över livet är en sak, och inte ta saker för givet.

God fortsättning, eller säger man så efter nyåret enbart?

Berra

Grattis till den nyktra julen! Blev likadant här! I "storfamiljen" jag firar jul med när jag kan serveras ingen alkohol. Har alltid varit så. Det är inga nykterister - men har alltid varit barnens, och nu barnbarnens, dag, afton och kväll!

Nu drar jag till gymmet o bränner lite julskinka.....?

Försök komma iväg på ett möte i morgon. Att ha någon/något att hålla i när du skrivs ut.
Kram
Ellan

Hej,
Välkommen till forumet.
Insikten om att vi har problem kan vara otroligt smärtsam men samtidigt är den insikten otroligt stark och god. När poletten trillar ner och den gör det ordentligt så finns det liksom ingen tvekan längre. Det alkoholen gör med många av oss är inte något vi vill ha längre. Jag blir sjuk av alkohol och min polett trillade ner för 1001 dagar sedan. Jäklar vad den satt hårt inne. Och den platsen jag befann mig på då var mörk, ångestladdad och vidrig. Sårad make och oskyldiga barn som hade en sjuk mamma. Så vad göra? Jag tänker såhär att när vi har vaknat upp och inser att vi har ett beroende så är det enda vi kan göra är att ta vårt ansvar. Det låter ju enkelt men det jag menar att göra allt vi kan för att må så bra vi kan. Du beskriver ett mörker du inte vill vara i och en sorg över att du utsätter din familj för detta. Jag vet vad du menar och den är tung. Det fantastiska är att det går att komma därifrån och bli den fina och kärleksfulla person du egentligen är. Det är en resa du behöver göra för din egen skull men med på den hänger ju dina anhöriga. Vi blir inte ”fria” eller nyktra bara för att vi slutar dricka. Ofta finns det annat bakom vi behöver ta hand om och kanske tankemönster och beteenden som vi behöver förändra men det första steget är ju ändå att säga tack o hej då till vår drog. Jag tycker att du är enormt modig och stark som inser att detta måste förändras och jag vill ge dig hopp om att det faktiskt är fullt möjligt. Frågan är vad du är villig att göra? Det finns olika vägar att gå vilket det här forumet vittnar om. Att skriva och ventilera här, AA-möten där du träffar likasinnade som vet precis vad du pratar om, behandling, beroendecentrum mm.
Det finns möjligheter och det finns hopp att vända om.
Stor kram
Ellan

#Kärleksguden
Tack för ditt förtroende. Utan att vilja låta minsta högmodig så tror jag det också.

Nu sju dagar utan alkohol. Imorgon skrivs jag ut och återvänder hem, känns inte bra...

Någonstans har jag veta om att jag har ett alkoholberoende, i många år. Växte upp med en mamma som drack mycket under ett fåtal korta perioder per år under uppväxten. Jag hade själv drogproblem fram till 17-årsåldern, började med hash redan i en ålder av 13-14 år. Testade på det mesta förutom heroin. Fick nog som sjuttonåring och ringde en dag min pappa. Han var ett bra stöd, och sendan den dagen har jag inte haft något större sug efter droger. Däremot fortsatte jag att dricka, som unga många gånga gör. Periodvis mer andra gånga mindre. Har ibland varit utan alkohol i drygt ett år, i entligen för att jag inte gillar att vakna upp till ett ”svart hål”. Men ändå har jag alltid druckit för eller senare igen. Jag har den finaste familj idag, två friska barn och en fantastisk fru. Och ändå förmår jag att dricka mig ful och vakna upp till ytterliga ett svart hål. Jag vill inte mer, jag hatar känslan, det verkar i mitt hjärta, jag vill gömma mig under en sten, fly bort, bli frisk, bli en bättre pappa och make, ge familjen vad de förtjänar, kvitta alkoholen! Efter senaste svarta hålet, vaknade jag bredvid någon annan än min fru, minns inte hur jag kom ditt, hade alla kläder på när jag vaknade, men det spelar ingen roll! Varför vaknade jag där och inte hemma bredvid min fru och barn? Jag vet inte hur jag ska göra, just nu gör allting bara ont! Detta hände för en halv veckan sedan, inget sug efter alkohol, eller mat för den del. Vill bara skrika, raderar allt skit och göra vad jag burde göra, fokuserar på och njuta av min familj. Jag har aldrig sagt åt någon att jag har ett alkoholproblem, men nu är det dags, jag har ett alkoholproblem, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

Att vara fler med samma problem och mål är bra då det är svårt att kämpa helt själv. Har läst alla inlägg här och det finns mycket styrka här för en förändring att komma bort från beroendet av alkoholen. Tänk vilket gift det är som kan skapa ett sånt beroende att man väljer det före familj, jobb och annat som borde vara det självklara att sätta i första hand. Själv tog jag mina sista klunkar alkohol för 76 dagar sedan efter att druckit mer eller mindre dagligen under senaste året. Jag har skött jobbet men varje kväll blev det en vinare eller mer i veckorna och på helgerna mer. Alltid lite bakis på jobbet och ännu mer på helgerna vilket gjorde att jag tog mig för mindre o mindre saker. Men för 76 dagar hade jag nått en gräns och åkte in till psykakuten och fick tillbringa en natt på Beroendemottagningen. Första och, hoppas jag innerligt, sista gången jag är där. Fick förslag om att ta antabus och det har jag inte ångrat en sekund. De hjälpte mig otroligt mycket de första veckorna och jag kan nog säga att det var det som äntligen gjorde att jag inte som vanligt efter en vit period trillade dit igen. Nu klarar jag mig utan dem, äter Campral mot suget och det fungerar väldigt bra på mig. Jag har också ett otroligt bra stöd och peppande från min fru, utan henne hade det heller inte gått. Hoppas jag inte kapat denna tråd för mycket men kände att jag ville dela med mig lite och och även säga att jag hoppar med er i kampen. Nu kämpar vi vidare!

Hur länge och hur mycket har du druckit tidigare? Delirium, är så vitt jag förstått, ett tillstånd som kan uppstå efter en lång och intensiv dryckesperiod som avbryts tvärt.