Senaste kommentarerna i forumet

Haha du oxå ? Får nog fan fixa könsbyte om man ska vara med Ibsen här gruppen ??? Svårt för mig att fixa naglarna men jag unnar dig ❤️

Jo men anonymitet är viktigt såklart ? Men samtidigt känner jag att jag är en helt vanlig ” Familjefar ” som vill prata med ” likasinnad ” vilket borde medföra att man håller varann om ryggen gällande anonymitet , eller tänker jag konstigt ? ?

Eller så kanske jag är lite ” kvinnlig ” av mig ?

Dagarna rullar på känner mindre o mindre stress o irritation som jag gör när man blir stressad! Sover bra om nätterna om man inte skulle vara tvungen att upp o jobba ja då hade jag lätt sovit längre ??
Känns otroligt månadens stressigaste dagar gjorda o det bara flyter. Har slutat druckit kaffe för jag inbillade mig att det gav ångest - idag vågade jag mig till o med på en kopp på jobbet - nej då ingen ångest ??
Fixat middag för mamma pappa o bror ikväll efter jobbet med för att fira mamma som fyller år inte ens det blev stress...bara flöt inget mer än stressad för att få det gjort efter jobbet o i tid men tja det flöt ?
Nu trött alla har gått hem nöjda mätta o glada dax för sängen snart ?? kommer somna nöjd efter en händelserik dag ??
Kram o pepp till er andra! Fantastiskt att känna lugnet man får!

Räcker upp handen ??‍♀️
Flåt, även jag trodde det ??‍♀️

Det är våra feminina 40+vibbar som kanske påverkar oss för mycket ??

Nåväl jag är ? och imorgon ska jag unna mig snygga ?? så jag kan skämma bort min ? med kli på ryggen ? Tänk vad pengar jag sparat dessa åtta dagar och vilka bra grejer jag kan unna mig istället och dessutom låta någon annan få njuta lite av det också! Ibland är man lite snäll...

Ha en go kväll!?
Kram PimPim?

Tack för era kommentarer pimpim, Sara och tintino! Det värmer gott!

Är hos mamma nu och fått fejsat min urfamilj med skamsen blick. Sovit mest instängd i gästrummet och vaknat från och till med gråt. Säg att det är en mardröm!
Fyra timmar på kvinnokliniken och ”Lilla” jag ensam på rummet med två läkare som bara gör sitt jobb genom att topsa mig i varenda hål och yta på kroppen, frågor om sexuella situationer och alkoholvanor. Lägger mig platt och skamsen... jag minns ju inget? Drogad? För full? För sent att svara på... Finns inga spår kvar i sådana fall... Paniken bryter ut, känner en sån ilska och självömkande! Lotsas runt mellan olika rum och andra patienter stirrar på mitt rödgråtna ansikte och hulkande. Väntetid utanför labb. Panik igen!
In till kuratorn och där.. där släpper paniken litegrann. Får inpräntat i hjärnan att jag skulle INTE ha blivit lämnad i det skicket jag var, av min sambo, han gjorde fel! Och ingen funtad människa utnyttjar en mycket full person i sitt icke sinnesfulla bruk! Att jag var för full ursäktar inte någon av hur de betedde sig. Den ena värre än den andra... Detta blir något jag får upprepa gång på gång för att inte falla ned i förtvivlan! Jag måste tänka på mig själv, sätta mig främst i detta läge. Jag är stark och klarar mig ur denna kris utan alkohol och utan sambo! Vi har inte hörts av på ett dygn nu. Undrar han ens vart jag är? Bryr han sig? Bryr jag mig? Vill jag verkligen ha en person, som min andra hälft, som vänder ryggen till när det stormar som värst? Vart var han idag när jag behövde honom som mest?
Jag vet att jag gjorde fel när jag inte bromsade alkoholen i tid, jag har också min brister såklart. Orkar inte gråta mer. Men en hel del bearbetning ligger framöver och just nu är fokus på att överleva, må så bra som möjligt och DET VET JAG att jag gör utan alkohol i mitt liv!
Så tacksam för forumet som finns för att kunna skriva av sig, reflektera och spara för framtida läsning.
8 dagar avklarade! Nu kör jag!

Jag ska be Admin avsluta min tråd här på forumet. För det första för att, även om jag är tacksam för att forumet finns och att det hjälper många mäniskor, så måste man vara mer motiverad än vad jag är. För det andra så byter jag bara det ena beroendet mot det andra. Dvs att jag blir beroende av att logga in här, flera gånger om dagen, för att läsa/skriva. Och när jag inte tillhör dem som lyckas avhålla sig från A helt och hållet sjunker självförtroendet.
Det liknar mitt tidigare beroende av att få sms lite då och då, från en person jag bitvis flirtade lite med, bara för att få "kicken" utav uppmärksamhet! Jag kanske hittar tillbaka hit igen, det vet man aldrig...
Lycka till & ta hand om er!

Hade gärna haft mer direktkontakt, men jag är så rädd om min anonymitet..
Hur tänker du kring det?

Ber så hemskt mkt om ursäkt..??! Oavsett kön, diggar jag din kämpaglöd och positiva anda som du sprider här❣️
Vi var så många 40+ på en gång där i början och en hel del kvinnor i tråden också + att jag kände igen mig så i det du skrev, oavsett kön (!)
som ju förstås är helt irrelevant?!
Irrelevant i sammanhanget menar jag, men förstås högst relevant för dig, som betraktar dig som man (?!) vilket jag också gör från och med nu..???! Hahaha, så tokigt det kan bli!
Kan också skylla min ouppmärksamhet på att jag inte direkt var i mina sinnes fulla bruk, under dessa första dagar utan giftet..

Grymt jobbat ❤️ Mandelmans är bäst

I perioder av sömnlöshet och stress funkar ren melatonin jättebra som insomningsmedel för mig. Tar ca 3 mg. Vaknar ibland efter 4 timmar ung. Och tar en gnutta till. Lite mer färgrika drömmar. Inga efterverkningar alls vad jag märkt.
Däremot det som vanligtvis skrivs ut här i Sverige, Cirkadin,blir man trött av även dagen efter eftersom det är en depåmedicin.
Dom kan inte patentera melatonin ( kroppseget hormon). Istället skrivs det ut kopiösa mängder av beroendeframkallande sömnmedel. För jäkligt!

Likaså sömnbristen - helt sjukt ?
Jag hade inga som helst problem med att lägga ner huvudet på kudden och somna in och sova fram till kl 03:00 då jag vaknade och behövde gå på toa och kissa ?
Nu har jag jättesvårt att komma till ro! Ligger som en virvelvind ? och snurrar runt med massa täcken och kuddar. RLS:en är galet speedad och myrkrypningarna går inte att koppla bort!
Testar att sätta på lugna rocklåtar och räknar baklänges från 300 för då lägger jag fokus på en enda grej och till slut somnar jag. Har inte hunnit ner till noll ännu!
Sen tar jag en kopp te varje kväll nu - Rooibos vilket ska ge efter på nervarvning och rogivande!

Ha en underbar kväll!

Kram PimPim ?

Nu skriver jag igen... Men ni är mina vänner. Även om många av er som skriver nu är nya för mig spelar det ingen roll eftersom vi har en stor del av våra liv gemensamt. Vi har på olika sätt problem med alkohol. Det räcker så.

Jag ska plugga. Jag har två jobb. Jag har man och två barn(7 och 13 år).
Jag är fantastisk på allt.
Men det räcker inte. Varför räcker det inte?
Det sjuka är att jag nästa vecka börjar plugga, Psykologiska aspekter på bruk, missbruk och beroende..... Varför gör jag det?
Jävligt dum fråga, vi alla vill ju förstå, men det intressanta är att jag ibland mina kolleger har mött en nykter alkoholist. Hon, utan att känna mig, sa att "ja men herregud, eftersom du vet med dig att du börjar bli beroende (jag berättade att jag blev beroende är du ingen beroendepersonlighet..." Jag säger: WHAT!!!!???? I detta läget idiotförklarar jag henne fast jag älskar henne.
Nä fy fan, nu får jag skriva en annan gång. Maken kom hem.
Kram på er.

Jag kan tycka att risken att förlora sin familj kan vara en motivation nog för att sluta. Vem är du om du förlorar din familj? Kan du se det framför dig? Jag själv brukar tänka i de banorna? Tänk om soc ”tar” mitt barn pga mina alkoholvanor... skulle inte kunna leva med mig själv om det inträffade. Som någon sa ovan... en kort fylla på kvällskvisten och dagen efter bakis och dåligt humör fram till att kvällen kommer. Dygnen utgör alltså 20% ångestfritt och 80% ångest, varav 10% kanske försvinner för att barnen lägger sig tidigare än du. Jag försöker att tänka så när jag tvivlar på ett nyktert liv. Vet inte hur dina alkoholvanor ser ut... men mina var: full på helgkvällarna och jag mådde toppen (när barnen somnat). Dagen efter och i veckodagarna fick de en mamma som var sur, lättirriterad och väldigt trött.
Ett annat tips är att hitta något mer nyttigt som är beroendeframkallande och tar upp mycket tid. Ett tips som jag fick när jag slutade röka var att börja spela betapet på nätet som är gratis och som Alfapet. Ett annat tips är att signa upp sig på en PT-kurs på nätet, finns massvis med kurser och det räcker med att ha ett gummiband och ett par hantlar dessutom ändra kostvanor som tar mycket tid att planera och det som är positivt att du planerar och arbetar för en bättre hälsa som kommer att ge dig massvis med endorfiner. Jag tror på att byta ut ett dåligt beroende mot ett bra beroende, ex träning. Lyssna även på poddar, ljudböcker (gärna A-relaterade som kommer att få dig att känna gemenskap, bli inspirerad till nykterhet och bli avskräckt) och du kan då lyssna samtidigt som du spelar ett spel som typ Tetris, vet inte hur mycket man får tipsa om poddar och liknande. Men hojta till så kan jag nämna några. Sist men inte minst, ta hand om dig. Lyxa till det med en god dryck i ett fint vinglas. Istället för ett glas vin när man lagar mat kan man istället ta Loka med frysta hallon och myntablad i sitt finaste kristallglas.

.... check på den ✅
Tack för din stöttning Fundersam79 ?
Jag har sån energi trots sömnbrist! Nåväl man kanske ska testa Melatonin. Någon som gjort det?
Har jobbar 12 timmar idag och det är skönt att vara sysselsatt så man skingrar tankarna. Bara för att jag känner mig så jäkla bra och unnade mig en kopp te precis!

Galna paret Mandelmanns på tv nu! Mer positiva människor än dem finns ju knappast! Man blir lite glad över deras sätt att se alla möjligheter till naturens skönheter! ?
Det peppar mig att också alltid vilka vara så glad och förhoppningsfull till resan jag gör just nu för visst kommer det komma dalar och utmaningar men man får aldrig ge upp hoppet på sig själv helt enkelt! ✨??✨

Ha en go kväll ?

Kram PimPim ?

...3 år ????
Vilken resa du gjort!

Kram PimPim ?

Fy vilken obehaglig upplevelse! Har du tagit professionell hjälp så att du kan få ut din ångest? Ta hand om dig ?

Kram PimPim?

Läste din tråd. Vilken jobbig situation du är i ? Är lite i samma sits med STOR kris i familjen... sambon vill inte veta av mig och barn finns inblandade som kommer till helgen. Har varit nykter sen nyårsdagen, precis som du. Vi bevisar för de och är starka nu! Vi håller oss nyktra! A löser ingenting mot ångesten! Jag hejar på dig!

När jag började skriva här för ett och ett halvt år sedan kände jag mig pånyttfödd.
Det gör jag inte längre. Jag är knäckt, jag är ledsen och ganska arg.
Jag var så hoppfull och under hela året jag var nykter blev jag så stark och full av beundran för mig själv. Det är jag inte längre.
Mitt problem är att jag är inte måttfull, inte i något, aldrig. Alla känslor, alla tillstånd, situationer måste alltid förstärkas, med alkohol ja visst men jag har också andra metoder. Och det blir inte alltid till det bättre, jag tror det är något sjukligt hos mig som gör att jag alltid måste dra allt till sin spets. Det är som om jag har ett behov av att känna kylan från avgrunden och värmen från lyckan samtidigt. Alltid samtidigt, annars kan jag inte uppskatta lyckan när den kommer.....
Två dagar före julafton låg jag på min svärmors finsoffa och skakade av ångest, ensam naturligtvis (hon var bortrest) eftersom min ångest ALDRIG pyser ut, en ångest som höll på att bryta ner mig i atomer. Sen gick jag till jobbet.
Vem känner mig, på rikitigt?
Ingen.
Jo en förresten, en person, jag själv. Hur kunde jag någonsin tro att jag skulle kunna bli fri från alkoholen?
Fy faaaaan vad dum jag är... Och jag är ändå rätt smart.

Vill säga en sak till alla er som kämpar mot ert beroende:
Underskatta det aldrig, ALDRIG. Det är starkare än du någonsin kan föreställa dig så ring in kavalleriet om du kan....

Vad sa din man om er sons kommentar? Tänker att det borde ha varit en tankeställare för honom, åtminstone i alla fall att vara nykter under sonens vakna timmar. Starkt att du visar upp en bättre sida och kan visa på att du håller dig nykter! Kämpa på!

Grattis till tid ?. Då är vi årsbarn... siktar på min 3-års medalj i mars. Eller siktar o siktar men det är skönt å känna att en dag i taget blir till månader och år. Precis som du skriver har jag också en väldig respekt för alkoholen och tar inget förgivet. Dock har livet blivit avsevärt mycket bättre sedan jag insåg att jag+alkohol inte är någon frisk kombo.
Grattis igen.
Kram
Ellan

Tack för omtanken. och pepp..:-) Inte provokativt alls. Skriver ju för att få ett utbyte här.. Annars är det ju värdelöst att skriva :-)
Är uppe på hästen som attan... Jag mår inte dåligt längre. Tror fortfarande jag kan leva med alkohol men jag väljer att avstå nu ett tag.
Ska fortsätta att fundera på varför det blev som det blev. Tror att socialt bruk är bättre. Nu var jag själv och då testade jag 2 dagar för mycket.
En dag hade räckt så hade jag varit mer i matchen s.a.s. Det blev lite för mycket kompisen A.
Toleransnivån hade inte sjunkit så mycket som jag trodde.. Tålde 8-9 glas/dag men under många timmar.Förväntade mig en snabbare kick/effekt.
Blev sliten på Måndagen. Normalt hade varit återställare men jag avstod. Nu tar jag hand om mig. Tror att kroppen tog stryk. Känns så i alla fall.
Stöder kroppen nu med mycket Ingefära, juicer och Maria Tistel för levern..Att toleransnivån inte hade sjunkit mer är jag mest förvånad över.
Helt klart är att en ökad nykterhet sett över tid framledes krävs. Är fullt medveten om att kroppen protesterar och visar detta genom symtomen
som jag fick.. Slutsats: En dag hade räckt... Nu vet jag bättre..Kör på nyktert.. Är en vinnare i detta. Ska fortsätta att lyckas få balans i livet..

John

När jag drack som värst i somras, var och varannan dag, var jag sjukt trött på eftermiddagarna. När vi åkte på utflykter så somnade jag alltid i bilen och även i soffan på eftermiddagarna. Blev riktigt orolig då detta skedde varje dag, så jag ringde läkaren som tog en massa prover och ”friskskrev”. Fanns ingen allvarlig sjukdom och inte ens någon minsta tillstymmellse till järnbrist, vilket annars kan vara en naturlig förklaring till trötthet ? I efterhand förstår jag att det var min alkoholkonsumtion som bidrog till tröttheten.

Upp på den vita hästen igen. Bara en något provocerande fråga för ordningens skull :) Du tycker fortfarande att det är ”värt besväret”? Det är ju i mitt fall precis så där det blir, jag glömmer eller ”glömmer” (varit olika) att räkna glas. Sen ”ah” upp på banan igen efter den här helgen. Men jag har inga synpunkter på det, bara intresserad faktiskt. Men för att mildra så har du en enorm vilja att får till det, så om nån lyckas så tror jag på dig 100%. Ta hand om dig och gräv inte ner dig!

Säg till om du ör intresserad av att kunna prata på någon social media ! Där man ser om respektive är online ( känner att man skulle vilja ha en ” fadder ” som man kan prata lite mer med )