Senaste kommentarerna i forumet

Någonstans har jag veta om att jag har ett alkoholberoende, i många år. Växte upp med en mamma som drack mycket under ett fåtal korta perioder per år under uppväxten. Jag hade själv drogproblem fram till 17-årsåldern, började med hash redan i en ålder av 13-14 år. Testade på det mesta förutom heroin. Fick nog som sjuttonåring och ringde en dag min pappa. Han var ett bra stöd, och sendan den dagen har jag inte haft något större sug efter droger. Däremot fortsatte jag att dricka, som unga många gånga gör. Periodvis mer andra gånga mindre. Har ibland varit utan alkohol i drygt ett år, i entligen för att jag inte gillar att vakna upp till ett ”svart hål”. Men ändå har jag alltid druckit för eller senare igen. Jag har den finaste familj idag, två friska barn och en fantastisk fru. Och ändå förmår jag att dricka mig ful och vakna upp till ytterliga ett svart hål. Jag vill inte mer, jag hatar känslan, det verkar i mitt hjärta, jag vill gömma mig under en sten, fly bort, bli frisk, bli en bättre pappa och make, ge familjen vad de förtjänar, kvitta alkoholen! Efter senaste svarta hålet, vaknade jag bredvid någon annan än min fru, minns inte hur jag kom ditt, hade alla kläder på när jag vaknade, men det spelar ingen roll! Varför vaknade jag där och inte hemma bredvid min fru och barn? Jag vet inte hur jag ska göra, just nu gör allting bara ont! Detta hände för en halv veckan sedan, inget sug efter alkohol, eller mat för den del. Vill bara skrika, raderar allt skit och göra vad jag burde göra, fokuserar på och njuta av min familj. Jag har aldrig sagt åt någon att jag har ett alkoholproblem, men nu är det dags, jag har ett alkoholproblem, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

Att vara fler med samma problem och mål är bra då det är svårt att kämpa helt själv. Har läst alla inlägg här och det finns mycket styrka här för en förändring att komma bort från beroendet av alkoholen. Tänk vilket gift det är som kan skapa ett sånt beroende att man väljer det före familj, jobb och annat som borde vara det självklara att sätta i första hand. Själv tog jag mina sista klunkar alkohol för 76 dagar sedan efter att druckit mer eller mindre dagligen under senaste året. Jag har skött jobbet men varje kväll blev det en vinare eller mer i veckorna och på helgerna mer. Alltid lite bakis på jobbet och ännu mer på helgerna vilket gjorde att jag tog mig för mindre o mindre saker. Men för 76 dagar hade jag nått en gräns och åkte in till psykakuten och fick tillbringa en natt på Beroendemottagningen. Första och, hoppas jag innerligt, sista gången jag är där. Fick förslag om att ta antabus och det har jag inte ångrat en sekund. De hjälpte mig otroligt mycket de första veckorna och jag kan nog säga att det var det som äntligen gjorde att jag inte som vanligt efter en vit period trillade dit igen. Nu klarar jag mig utan dem, äter Campral mot suget och det fungerar väldigt bra på mig. Jag har också ett otroligt bra stöd och peppande från min fru, utan henne hade det heller inte gått. Hoppas jag inte kapat denna tråd för mycket men kände att jag ville dela med mig lite och och även säga att jag hoppar med er i kampen. Nu kämpar vi vidare!

Hur länge och hur mycket har du druckit tidigare? Delirium, är så vitt jag förstått, ett tillstånd som kan uppstå efter en lång och intensiv dryckesperiod som avbryts tvärt.

.

Sovit länge o konstant idag drömmer förmodligen bättre drömmar nu. Var en härlig kväll igår med sambons släkt. Två småbarn med en ett åring o en 4 åring vilket liv så gosiga o mysiga att vara med men sååå skönt att komma hem till lugnet haha ?
Saknar mina egna barn idag eller ja den store kom hem 0030 o skulle sova här istället för hos kompis så så länge var inte han borta! Men klarar eller lär mig hantera den sorgen saknaden utan alkohol nyttigt o skönt att få lärdom att göra det utan det gör ont naturligt ont o jag dövar det inte!! Ska ta det lugnt idag bara lugnt ska bli sååå skönt!!
Alla kämpar om någon läser en stor styrkekram till oss o en till mig själv med ?

Godmorgon alla kämpar! Ultra o Chansen blir grymt avundsjuk på er o era träningar!
Önskar så att min fot gick att springa på - bröt dessvärre foten illa för ganska exakt två år sen (på tre ställen) så ska jag vara helt ärlig tror jag aldrig mer att jag kan springa ? inte för att jag varit en fantast innan det heller ? men när man inte kan vill man...märkligt det där...men det finns annan träning så ingen ursäkt där!
Vintervila du skriver så fint - tack för dina tankar o att du tänker på mig ?? jag blir riktigt rörd!! Allt har gått bra sorgen börjar lägga sig eller ja sitter kanske lite som en tagg i hjärtat men det brukar lätta. Store sonen kom infarande vid 0030 o plingade på dörren - skulle sovit hos kompis men bestämde sig för att sova här ? inte borta så länge haha!!
Santorini tack för dina fina tänkvärda ord!! Ja du har erfarenhet o en stark nykterhet bakom dig!! Otroligt starkt! Jag tror man läser såna glädje hiatorier o tar till sig o mal in i hjärnan sakta men säkert (hoppas o vill tro det). Alla här inne ingen nämnd ingen glömd kämpa på VII peppar varandra! Ha en toppenfin dag njut av en vit o fin dag!!

Under julen har jag verkligen misslyckats... Varit nykter i lite mer än 1 dygn nu och börjar må lite bättre... såg fram emot ett nyktert nyår, nya tag, nya vanor. Kände mig fånigt stolt när jag faktiskt inte ville ha alkohol igår/idag... till och med räknade timmarna som nykter, och blev glad. Upplevde att jag kommit till en punkt där jag vet att/hur jag vill förändra mitt drickande! Men, sen läste jag om delirium och har nu panik och oro i kroppen. Tänk om jag får det? Tänk om jag dör på dag 2-5 som nykter. Nu är jag inte längre glad över mina nyktra timmar eftersom det bara tar mig en timme närmare eventuell delirium och död.

Har skrivit ner mina planer för 2019 och hoppas att jag kan förändras och börja må bra. Att 2019 får bli det året då jag slutar självmedicinera min ångest med alkohol. Vilken fruktansvärd cirkel det här är, att vara rädd att bli sjuk av att dricka men också rädd för att bli sjuk om jag inte gör det.

när jag läser era inlägg! Ni är många på gång och jag känner igen allt ni skriver. Vi är så lika i vårt missbruk. Jag är nykter sen 6,5 år med flera tidigare försök innan det lyckades. Kvinna, drygt 60. Jag har tänkt som ni, testat att dricka ”lagom” igen och vet att det inte lyckas. I alla fall ytterst sällan! Det är ok att tänka så, att vara ledsen över det, att sörja. Det är ett starkt missbruk. Visst saknar man ibland att få ta lite vin och slipa av vardagens kanter. Visst vore det skönt om det fungerade men för oss räcker aldrig ett glas eller två. Precis som ni beskriver, inte ens en flaska räcker. Och ångesten är mycket värre än den lilla belöningen.

Jag känner också väl igen funderingarna på vad man ska skylla på. Det är inte så lätt, inte i början när man håller på att vänja sej vid tanken. Att tänka på hälsan, på vikten, att man ska träna osv kan vara bra. Men risken finns att nån säger att ett glas kan du väl ta. Eller ett glas på nyårsafton är väl ingen fara. Der är då man måste vara beredd med ett bra svar. För ett glas kan lätt spoliera hela föresatsen. Jag sa att det blivit lite för mycket (årets underdrift). Tar man bilen har man en säker ursäkt. Så småningom bryr man sej inte om att förklara. Dessutom har det blivit ”inne” att inte dricka alkohol, det är ju kul att vara trendsetter, haha. Det visar sej också att folk bryr sej mycket mindre om vad man dricker än vad man själv tror. Jag märkte också att det är många fler som inte dricker. Det ger sej. Det viktiga är att man gör klart för sej själv att man inte ska dricka alkohol, no matter what. Inte förhandlingsbart. Ni har alla en fantastiskt fin start som klarat av julen och ni är bra förberedda inför nyår. Sen är helgerna över och i januari med nyårslöften och allt sånt har många en vit månad. Eller föresatsen i alla fall.

Jag kan lova att det går utmärkt att leva ett nyktert liv. Det är inte eufori och lycka för det men allt blir så mycket lättare på nyktert huvud. Alla beslut jag tar, dåliga elller bra, har jag gjort nykter. Jag minns vad jag gjort, känner mej ärlig och det ger en enorm frihet. Det är JAG som bestämmer och inte min missbrukarhjärna. Kroppen återhämtar sej. Jag läser här för att det hjälper mej att förstå och förlåta mej själv för åren jag lät missbruket styra. När jag ser så många kloka människor beskriva samma sak så inser jag hur svårt det var. Men det går att komma ur. Jag gjorde det med hjälp av detta forum och en stark önskan om förändring. Det har ni också!

Ett riktigt gott nytt år!

Dag 10
Nu tvåsiffrigt va glad o stolt man blir över sig själv o er andra oberoende vilken dag ni är på ?
Vintervila, ja du är en riktig nattuggla en annan somnar vid ca 23 fast börjar nog bli gammal (50+) men som jag sagt tidigare så skriver du väldigt bra.
Att berätta, för mig rätt enkelt bland de nära men säger ju inte hur galet allt va med stora mängder bara min fru vet allt fast tror många anar då man alltid var den som blev full....sen som Chansen skriver kan jag alltid skylla på träningen eller ett lopp som snart kommer o har faktiskt en tävling 11-13 Jan o blir spännande att se om kroppen funkar bättre när kroppen är helt ren från A, tidigare har jag varit vit typ veckan innan lopp o efter målgång var jag värd massa A (sjukt)
Chansen kul att höra att du var ute på 5 km o extra kul i sällskap med frun, träningsvärken försvinner så bara att ge sig ut igen.
Ska också ut på runda idag o sen på middag hos vänner ikväll o jag kör dvs inget A
Ha det bra vänner o kämpa på ☺️

Ett par dagar till och det har gått över förväntan. Tackade nej till både öl och snaps igår.
Promenerar och äter orimliga mängder godis.
Längtar efter vardag igen. Vill gräva ner kropp och hjärnan i skola.
Ett litet nyår kvar.

Välkommen Kuriosa, du kunde inte ha hittat en bättre tråd med inspirerande inlägg och peppande människor!
Vintervila du skriver fantastiska inlägg, tror inte du att dom runt dig har på känn eller vad man skall säga, anar att du är glad i drickat och därför vill dra ner? Personligen så skyller ju jag med på träning så det fungerar det vet jag. Men det kommer ju komma nångång då man antagligen måste säga som det är. Iaf till dom som står en närmast.
Nån i vårt lilla gäng frågade i ett tidigare inlägg om hur man skulle återgå till en lagom konsumtion. Jag har haft samma tankar för visst vill man kunna ta ett glas ibland. Men jag blir mer och mer övertygad om att det går inte att börja dricka igen någonsin och det tycker jag känns jättejobbigt.
Sprang mina första fem km igår på över ett halvår, snacka om träningsvärk idag. Men det fantastiska med det var att min fru kom hem igår eftermiddag och bad mig hänga med ut, för en månad sen hade jag vid den tiden på eftermiddagen redan druckit i många timmar så då hade det inte gått.
Men igår gick det och det är en sån frihet, helt nyvunnen känns det som!
Kram till er alla!!

Nattvaken och tänker på allt möjligt. Som om så många tankar aldrig fick utrymme tidigare, eller blev fördunklade och fördummande ju senare på natten det blev.
Tack Ultra för de vänliga orden om att uttrycka sig. Men det är ju just det som är det fina här. Att vi kan sätta ord på det vi upplever, och därigenom kanske någon annan hittar något igenkännande i det, på samma sätt som man själv kan känna igen sig i det som andra skriver- och därigenom inte känna sig så ensam i det här skamfyllda.
Jag känner så väl igen mig i din beskrivning Kuriosa, när det gäller dryckesmönstret. Sippa på vin när man lagar mat- absolut! Och sedan fortsätter det hela kvällen dag efter dag efter dag.......Gärna mitt på dagen på lördagen för att det känns festligare så.....och på söndagen bara för att man kan.....Ett tag bestämde jag mig för att byta ut boxen mot flaskor för att ha bättre koll hur mycket jag drack och för att kanske minska mängden. Men jag upptäckte snabbt att efter en flaska så kändes det snopet om det inte fanns mer hemma. Jag kunde dricka nästan två. Så välkommen hit! Du är inte ensam! Jag har dock förskonats från magproblem, men är orolig över att alkoholen har satt andra spår.
Och Lennis....När det känns tomt, ensamt, ledset eller något annat som skaver i en. För dig i dag kanske saknad......Hur lätt och trösterikt känns det inte då att låta värmen och välbehaget från första glaset lägga sig som en varm lugnande filt runt hjärtat. Eller när man känner sig missförstådd eller oälskad i en relation, kanske ljugen för.....Ja vinet blir ens bästa vän, som bekräftar och lindrar.
Förstår om det var svårt i kväll när det gjorde ont. Hoppas du kunde rida ut stormen!
Jag har tänkt en del på din fråga Vitutanvin. Hur man berättar för vänner. Du använde uttrycket "komma ut"....... Det kanske är olika om man har familj och barn i smååren och man har ett umgänge där det är kutym att man socialdricker, och ingen egentligen spårar ut. Kanske tycker folk i umgängeskretsen då att det är märkligt? Att det behövs någon slags förklaring? Varför ska man avstå att dricka? Det är ju så gott och trevligt!
Jag har en två år lång och stökig separation bakom mig. Har ett vuxet barn. Har " tjejkompisar" och vänner som jag oftast träffar för en AW el liknande. Till dessa har jag ibland sagt att jag är bekymrad över att jag dricker "lite" för mycket (och det är ju en väldig underdrift)...att jag tänker att man borde dra ner...kanske testa att köra en månad vitt.
I augusti köpte jag ett träningskort. Innan jag upptäckte det här forumet var det något av de bästa jag gjort. Har en PT och har kört 2-3 ggr i veckan men har fortsatt att dricka (för min kroppshydda) kopiösa mängder och sovit på tok för lite. Jag tänker att jag kan säga (vilket också är sant)...att jag vill ge mig själv möjlighet att tänka på min hälsa lite mer, och där ingår att dra ner på alkoholen.
Jag tänker att i dag när hälsa är något som står högt i kurs, att man kanske kan använda det som ett argument. Kanske ett nyårslöfte?
Att låta minskandet/avstå från alkohol ingå i ett "kit" av åtgärder man vill göra för att " inte behöva vara så trött", " få bättre kondition" osv, och där man hittar något som känns någorlunda trovärdigt för sig själv och andra?
Mina systrar har rätt "generösa" alkoholvanor också. Jag hade egentligen inte behövt "smyga" på julaftonen. Till dem har jag ofta sagt att vi borde inte dricka så mycket på våra middagar, och att jag själv skulle vilja dra ner.
Ja vi får fortsätta prata om och delge varandra våra strategier. För det kanske är nu vi måste kavla upp ärmarna ännu mer!
Men nu ska jag krypa till kojs. Ser fram emot att "träffa" er här i morgon igen. Inser att jag får snart byta nick till Nattuggla! God natt!

Kämpa på. Viss alkoholfri öl är riktigt fin om man nu vill ha den smaken. Ökar viss risk för de alkoholiserade...

Det har varit svårt att hålla sig borta från alkoholen den senaste månaden, men jag har som tur är inte trillat dit. Det har sannerligen inte varit lätt alla gånger.
Vet inte hur många gånger per dag jag tänker hur gott det skulle vara med 3-4 "riktiga" öl. Den senaste tiden så har jag druckit alkoholfri öl ibland, tycker att de smakar helt okej trots allt. Nu har jag hursomhelst 4 månader och 24 dagar i total nykterhet bakom mig. På måndag är det 5 månader, mitt tidigare rekord var
3 månader så det har jag slagit med råge redan nu. Kampen går vidare och jag tänker inte ge upp!

Massa kramar till er alla!

Oj, En Jul utan alkohol på bordet. Funderar om det någonsin har hänt. Jag drack ju inte förrän jag kom i tidig tonår Och inte vid mina två graviditeter och vid amning men alkohol har alltid funnits med. Jag har inte druckit en droppe på tre månader. Inte rökt en cig på nästan 3 månader och oj oj vilken pärs för kroppen. Ska berätta om det en annan gång. Vill bara hälsa rill alla som är alkoholister. Som dricker eller inte dricker. Vi behöver varandra. Vi behöver ge kärlek till varandra. Klart är att den jul jag har upplevt 2018 är den bästa julen i mitt liv. Kärlek till er alla

Jag känner likadant som er. Det är som Adde säger att man blir lite beklämd att läsa om dessa olika försök som vi genom egna och andras erfarenheter lärt oss inte kommer att fungera. Det finns inga genvägar, hur gärna man än vill tro det. Först när man accepterar det så kan man få en varaktig nykterhet. Och slipper räkna, förhandla med sej själv och planera. Slipper också deprimerande bakslag.

Denna dagen - ett liv, som Farbror Melker skulle ha sagt.
Lika lång som ett liv iaf......!
Fram tills em. var det ett litet h-e.
Mannen flydde och jag ringde psykjouren.
Sen lättade det lite och känns hyfsat just nu.
Har sett en helt underbar film som jag varmt rekommenderar .
Den heter "Antonias vörld" och får en att både skratta och gråta.
Nu skall jag gå förbi barskåpet och räcka ut tungan åt flaskorna.
Skickar en stor varm kram ❤️till er fina här på forumet.
Ni har räddat mej idag!

Jag kan bara föreställa mig att det här måste vara den absolut svåraste tiden att sluta, du är apstark.
Har haft min första nyktra jul på över femton år, trodde bara det skulle vara mysigt, men jävlar, det är en tung högtid. Allt det här påtvingade umgänget, det var så mycket lättare att hantera när man drack.
Hur har det gått idag?
Och ska du inte fundera över att hälla ut dom dära flaskorna?

Fleur - var inlägget menat till mig?
Jag går gärna vid din sida :-)

Tack :-)
Jag känner att jag är i rätt forum. Har läst igenom ganska mycket av andra trådar och inte någonstans kastas det skit, har provat andra forum tidigare men där får man så mycket skit och inget pepp över huvud taget så jag tror jag hamnat rätt!
God Fortsättning!

Jag håller med Ultra, Vintervila du är väldigt bra på att sätta ord på känslorna.
Lennis jag lider med dig och ditt avsked. Tungt! Vet inte hur jag skulle fixa det.
Fleur och kuriosa välkomna och grattis till beslutet om förändring till ett bättre liv.
Chansen hoppas det blev bra träning idag.

Jag gav upp skogen och åkte tillbaka till stan. Känns som ett bra beslut. Isolering i spartanskt torp frestar på mer än det ger just nu.

Dag 10 väntar runt hörnet :)

Bra att du börjat inse att du konsumerar för mycket och vill ändra på ditt beteende. Här inne hittar du många andra som vill ändra på sitt dryckesmönster. Vi peppar varandra genom att dela med oss av våra erfarenheter.

Hej, ny här.
Jag är här för jag behöver stöd och råd. Jag är här för jag kan och vill inte prata med någon annan. Inte ens min man, inte ens min bästis. Ja, ni förstår nog vad jag menar. Det har blivit för mycket om dagen och i alldeles för många år. Det är ju så lätt att börja sippa vin när man lagar middagen och sen fortsätter jag lätt tills jag lägger mig. Vissa perioder 1 flaska totalt, andra perioder minst 2 bag:ar i veckan. Blir aldrig "full" men är ju definitivt påverkad. Det här gäller må-sö dvs varje dag.
Min mage pajade förra vintern när jag blev utbränd. Till slut visade det sig att jag blivit glutenintolerant. Jag lade om kosten och blev bra och hade även min första vita månad. Jag har aldrig mått så bra som då - jag var i det närmaste euforisk över att jag KUNDE!
Sen har det gått upp och ned men under hösten blev det som vanligt igen. Upptäckte att jag veckan före jul plötsligt tagit 2 boxar igen. Under dagarna innan julafton började jag sippa direkt vid lunchtid. Jag känner skam varje gång jag fyller på kranen, varje gång jag tar en klunk - jag vill ju inte ha det såhär!

Sen i lördags har jag haft diarré, inte hela tiden utan när jag behövt göra nummer två - åt väldigt dåligt i lördags och söndags, kan det bero på mängden vin i kombination med tom mage?

Nu tar jag mig i kragen igen, drack kanske 2-3 glas från lunch till sen kväll igår, idag inget för nu får det vara nog.
Tar gärna emot tips och råd.
Kram från en "vinkärring"
(Kvinna-45)
PS. Jag är helt ny här så vet inte riktigt om jag postade detta i något forum/eller rätt forum ens? Hittar inte riktigt på sidan ännu...

Jag är också ny (gammal) här och vi tycks dela både mag/vinproblem.
Vi kanske kan följas åt och stötta varandra.☺️

Jag är också ny (gammal) här och vi tycks dela både mag/vinproblem.
Vi kanske kan följas åt och stötta varandra.☺️