skrev Femina i Klarar man bli nykter utan hjälp?
Hej!
Ja, det hjälper att skriva av sig här, lätta på trycket och kunna vara helt ärlig men samtidigt anonym. Du får stöd och kan utbyta tankar med alla. Mitt bästa råd är att visa dig aktiv här på forumet.
Lycka till!
skrev Rosenlilja i Det sket sig
Jag har nog inte fått kläm på det här ?. Menar du att admin kan slå ihop dem? Eller en liten lektion? Kan nog behövas
skrev John-Erik i Till slut blev det antabus
Kommer ihåg när du skrev här för 8 veckor sedan i början av din resa. Du känns riktigt stabil nu i din text. Bra tankar och styrka i texten
Bara en sådan sak som att din fru känner att hon fått tillbaka dig... Låter som musik...en krycka i sig kan man tycka.
Nu när antabusen är slut så är det bra att läsa här och kanske påminna dig genom att läsa dina egna inlägg.
Bra att se hur man har mått i tidiga stadier och jämföra med nulägessituationen.
Du fixar det om du håller dig till planen strikt...Bra jobbat hittills..:-)
Kämpa på Luddrigt.
//John
skrev Femina i Någon mer med make/maka/sambo som inte förstår??
Har du lyckats starta ytterligare en ny tråd? Be Admin om hjälp. Det blir lite förvirrat. Väldigt sorgligt att din man inte stöttar dig. Dricker han också?
skrev Femina i Det sket sig
Det blir lite förvirrande. Be Admin om hjälp.
skrev Femina i Hjälp mig!
Fruktansvärt sorgligt. Jag såg nyligen ett program, Kalla fakta?, om hemmasittande barn/undomar som ofta har dessa diagnoser och som inte går i skolan för de får inte rätt stöd och hjälp. Stöd de har rätt till, på pappret, men som inte infrias. Min son hade turen att få gå åk 0-3 i en liten specialklass med flera lärare och sen var han redo att gå åk 3-9 i en vanlig klass. Han gick alltså om åk 3. Det har lyckigt nog fungerat för honom. Han gick i våras ut grundskolan med godkända betyg i alla ämnen. Nu har han börjat Bygg-och Anläggnings gymnasiet och vi håller tummarna. So far, so good.
Har du startat ytterligare en ny tråd?
skrev Rosenlilja i Det sket sig
Ja hopp. Det var det. Jag hade ju ingen öl hemma för att jag handlade på nätet. Men, det fanns ju whisky.. Jag klarade mig riktigt långt. var mitt i matlagningen då jag inte längre stod ut så jag tog en whisky, eller snarare 2 stycken 4 cl. Kände mig så usel och okontrollerad.
Nog är det märkligt att vissa saker kan man inte behärska? Förutom alkoholen kan jag inte behärska sockerintag och treo. De 2 sista har jag precis lika svårt med. Ja, nästan. Det byter plats liksom. Om jag blir starkare i ett missbruk, t ex alkoholen, så ökar suget i något av de andra eller båda! Det är som om jag inte orkar hålla stången till de alla 3. Ta kontrollen.. Lättare sagt än gjort. Men jag jobbar på det! En dag i taget...
skrev Linlun i Någon mer med make/maka/sambo som inte förstår??
Jag är helt slut som människa snart. Får inte ens stöd av min egen man trots inskrivning på beroendemottagning och sen genomgått intervju på soc..Jag orkar inte mer snart:(
skrev Chansen i Klarar man bli nykter utan hjälp?
Hej,
Sitter hemma första kvällen nykter med barnen när frun är bortrest, just en sån kväll som jag så sent som förra veckan såg fram emot då man kunde ta ett glas direkt man kom hem för att sedan fortsätta hela kvällen.
Fruktansvärt sugen nu..... samtidigt stolt att jag i helgen äntligen vågade berätta för min fru hur det egentligen står till. Allt smusslande och gömda flaskor. Skönt att det är ute men f-n vad jag saknar det just nu. Svårt att sätta ord på vad man känner. Känns som att det är en del av vardagen och att det alltid varit så. Det har det ju givetvis inte men iaf dom senaste fem åren.
Har läst en del här i forumet och många av er verkar vara i samma situation. Hur klarar ni det? Avstår ni från alkoholen helt? Det är min plan tillsvidare även om jag inte riktigt tror på att det kommer att gå särskilt länge men en månad hoppas jag på. Vi får se.
Hjälper det er andra att skriva här?
skrev Rosenlilja i Hjälp mig!
Femina, jag känner igen det där. Inga vänner irl, fast när han spelar så har han online. Samma som går i skolan visserligen. Skolan som han inte går i. Han har varit hemma större delen som hösten trots att skolan gjort väldiga insatser.
skrev Femina i Hjälp mig!
Min son har nyss fyllt 17 och han har en diagnos inom autismspektrat. Livet är fullt av utmaningar för alla men dessa typer av funktionshinder syns inte alltid men kan vara nog så jobbiga för både dem själva och för oss föräldrar. Min son har t ex inga vänner och jag vet inte vem utav oss som lider mest utav det?
Kram,
skrev Napoleons kompis i Ska det fungera den här gången?
Jag och min sambo gick skilda vägar i blrjan av sommaren. Pga alkohol/droger. Jöttetråkigt.
Förstår inte riktigt. Fattar 1:a steget måste vara solid. Men öndå... har jobbat igenom stegen kanske 5 ggr. Sponsrat massa folk. Nu känns det som hag inte fattar något alls.
Tror heller inte stegen är en magisk lösning. Om jag inte applicerar dem i mitt dagliga liv, i mitt sätt att leva, så får jag heller inte resultaten.
Tror jag har steg 1,2 och 3 på plats så gott jag kan.
Får kömpa vidare. Dag 12 idag, mår bra men min hjärna ljuger och skriker om slkohol och droger. Genomskådat lögnen såhär långt, så kanske har jag fått mitt förstånd iaf lite tillbaks.
Tack för svar <3
skrev Femina i abstinens
Det beror nog på hur länge och hur mycket du har druckit hittills. Fortsätt skriv här på forumet!
skrev Sigge69 i Träff 16 februari
Tjo AF
Sigge69 kommer nykter såinihelvete, brukar inte planera så långt fram, men jag gör ett undantag nu för den goda sakens skull. Ser fram mot att träffa er gamla vapendragare här på forumet. Tyvärr kan jag inte mullra in på min antibus, det får bli boskapsvagnen till Stockholm.
Fridens liljor
Kram
skrev Tomen i Sober December
Hej alla kämpar. Dags att öppna lucka 6 . Där gömmer sig vilja. Viljan vi har att förändra våra vanor. Viljan till en vit månad och jul. Ibland så faller jag in i mörka tankar, men oftare och oftare känner jag att viljan till att kämpa har fått mig på mycket bättre humör. Har mer ork och energi till tex mitt arbete. Så viljan och vetskapen om att vi alla sitter i samma båt hjälper mig framåt. I morgon är det Fredag. Vi fixar helgen. Kämpa!
skrev Rosenlilja i Nu gäller det!
Jag ska snart börja laga mat och det är min värsta trigger. Och fast jag har beställt mat online och då blev det ingen öl! Ha! Lyckades lura mig själv! Nu ska jag bara låta bli whiskyn!
Plockar strax upp min stickning och sätter på min ljudbok. Så här ska jag fixa det!
skrev IronWill i Så kom och gick dagen
Jag vet inte om jag har någon direkt ”järnvilja”. När jag valde det så skulle det mer representera vad jag vill ha och påminna mig om att det krävs.
Inser att mitt inlägg ovan kan läsas som att det är det enda jag kan kontrollera för att det är lätt. Jag menar snarare att det är det enda problemet jag har som jag har full kontroll över alla lösningar. Att jag inte är beroende av någon eller något annat. Jag och ingen annan äger både problemet och lösningen.
Tack för ditt svar pellis!
skrev Manda i Nu är det på tiden...
Har 11 helt nyktra dagar nu, eller 21 - 1, beroende på hur man räknar. Jag drack tyvärr senare på kvällen den 24/11, på ett spontant krogbesök. Men det var måttligt och jag blev inte särskilt berusad. Så det känns ganska bra ändå. Finns hopp om en längre vit period nu. ??
skrev Luddrigt i Otroligt
Grattis till 35 dagar. Och kul att det kändes bra på julbordet. Kul att läsa. Lycka till till med 35 dagar till(minst) ??
skrev Luddrigt i Till slut blev det antabus
Tack för de fina kommentarerna. De hjälper att läsa!
skrev Luddrigt i "Antabus närmar sig.".. - flyttar över till andra forumet. Nykter nu!
Förstår att det känns jobbigt men du kommer säkert klara av det. Lycka till!
skrev Ångestmoln i Ångest av ett glas vin
Känner så mycket stress och press i vardagen, alkoholen blir ett sätt att rensa huvudet från alla intryck... dålig ursäkt kanske. Tyvärr tränar jag ingenting, får inte ihop det, hinner inte med. Men jag borde verkligen börja, typ ersätta en dålig vana med en god vana. Inte för att jag egentligen dricker så ofta, snarare mer sällan än de flesta
skrev Denhärgången i "Antabus närmar sig.".. - flyttar över till andra forumet. Nykter nu!
Vad duktig du är som orkar med det här. Du kommer ju orka om det blir utredning också, världen kommer inte gå under även om det känns så, men jag håller såklart alla tummar och tår för att du slipper gå igenom det. Du är inte ensam!
Största kramen
skrev Pianisten i Snart helg igen
börjar ofta oskyldigt med en lite dålig dag. De kommer ju bara ibland, hur duktig man än är. Jag hade min fina stolta svit av vita dagar med massor av träning och mådde toppen för bara ett par veckor sedan. Även om jag erkände att träningen, även då, var en typ av mani som allt fokus låg på. Livet omkring fanns inte riktigt men visst mådde jag bra, trots jag insåg att det var ohållbart i längden. Avgrunden börjar smått. Känner sig lite låg. Börjar fundera. Vad är meningen med allt egentligen. Det man behöver är antagligen bara en dags vila men istället väljer man lite A, bara för att må liiite bättre och sen går det fort.
Avgrunden kan också börja en vanlig fredagskväll, t.ex som denna helgen. Efter en duktig ordentlig vecka lite lagom belöning på fredagkvällen, lite mer på lördagkvällen för att inse att man inte kan hålla sig borta på söndagskvällen..
Börjar återhämta mig lite nu. Blev ett stort smyg-glas rött i tisdags kväll för att bli lite stabil sen har det varit bra. Var sugen igår men gick att härda ut.
Det som är så otroligt jobbig nu är att jag fortfarande inte kan föreställa mig ett helt liv utan alkohol. Så fort jag tänker på att det enda rätta är ju självklart att bara plocka bort A ur mitt liv så flyger bilder förbi i huvudet av alla tillfällen då man måste avstå. Kanske inte bara just från själva A, utan kanske från hela tillfället eftersom du förstår att i det undermedvetna så har mycket av dessa tillfällen grundat sig i A. Hur roligt är det att gå på AW utan att dricka. Hur roligt är det att gå ut med vänner på helgen utan att dricka. Hur roligt är det att bjuda hem halvbekanta på middag om man inte kan hjälpa stämningen lite på traven. Så många frågor dyker fort upp.
Jag brukar ha en plan, jag brukar känna lite hopp för framtiden när jag börjar återhämta mig. Tro lite på mig själv och att jag klara detta, det är lugnt. Men inte nu. Jag försöker hålla mig lugn och hålla stressen nere. Jag blir stressad av tanken att jag borde söka hjälp. För jag vet inte var jag skall vända mig. Hur ska jag beskriva mina problem så att någon tar mig på allvar på ett enkelt sätt.
Tack Vinägermamman och Vinäger för att ni bryr er. Kram
...men det vore bättre för dig ifall du bara har en tråd.