Senaste kommentarerna i forumet

Tack Ellan...jag vet att det finns fler som jag...som jag skrev i senaste inlägget känner jag ändå att det börjar lätta lite med allt, men så kom detta... Jag skulle ringt vården idag men ironiskt nog hann jag inte. Sitter dessutom i öppet kontorslandskap och alla rum för samtal är uppbokade långt i förväg...känner mig inte helt bekväm med att ringa från jobbet men får se till att få det gjort i veckan.

Betalade du själv för Nämndemansgården? Känns som att familjen tagit tillräckligt med skada, och att lägga nästa 100 papp känns inte rimligt. Kommer aldrig få det subventionerat. Nu låter det väl som att jag förnekar problemet men så mycket, eller snarare ofta, dricker jag inte. Bara det att när jag väl gör det, för att jag tror att jag "bara" ska ta ett glas vin, så går det alltid över styr... Jag vill få hjälp med att ta Antabus. Tror det skulle hjälpa mig mycket vid "risktillfällen" typ semestrar och fredagar. Inte varje dag men på morgonen när jag vet att idag är en sån dag när skulle kunna tänkas vilja dricka, skönt det skulle vara att ta en då och är det alternativet uteslutet...

Hur har dina barn tagit det nu när du mår bättre? Känner du att det satt spår? Får jag fråga hur gamla de är, ca?

Jo det är klart att alkoholen har varit en flykt. En vän, något att ta till när man vill varva ner och glömma hur stressad jag egentligen är. Ett glas (flaska) när man viker tvätt sent på kvällen, en flaska när man kommit hem från en aktivitet med barnen som gjort att man är som en urvriden disktrasa men ändå måste ställa sig och laga mat och köra kvällsproceduren. Då har det varit såååå skönt att ta ett glas vin, hälla i sig det första i tre klunkar och sedan lite mer behärskat dricka upp resten av flaskan, och eventuellt ett eller två glas på nästa...Sedan mår man ännu sämre för att man är bakis och inte hann med det man hade tänkt. Dåligt samvete för att barnen fått ställa in sina aktiviteter på lördag eller söndag morgon för att jag inte är körbar. (inte hänt så många gånger men det har hänt...)

Hjärtat gick sönder idag när jag hämtade på fritis och det första barnet säger när jag kommer är : "Mamma har druckit vin?" och skammen dessutom när andra föräldrar hörde...försökte skoja bort det men fy vad det gjorde ont...ännu mera ont när vi sedan satt i soffan i hela familjen och läste godnattsaga och h*n säger; "Mamma jag vill inte ha det där minnet när du och pappa bråkade" Hur fan har jag kunnat skada dem så??? Jag, som lägger orimligt mycket tid på deras läxor, aktiviteter, läser varje kväll, lämnar sent och hämtar tidigt, playdates och fan och hans moster....sitter uppe halva nätterna för att få gjort klart allt jag inte hunnit när jag sprungit och åkt runt för att ta hand om alla....och så gör jag så här...

Det konstigaste är att på senaste tiden har jag ändå tyckt att det lättat lite, mitt "projekt" är i en lugnare fas och jag ser slutet på det närma sig, jobbet flyter på och jag och min man har det bättre än någonsin, både i relationen och ekonomiskt....min mamma som jag har haft en jättekonflikt med senaste året har också börjat lugna sig. Och så får jag världens snefylla och förstör relationer och barnens trygghet...

Jag vill aldrig någonsin mer se besvikelsen hos dem och jag vet inte hur jag ska reparera detta....har noll sug efter alkohol och började nästan lipa när jag hittade en tom ölflaska gömd i tvättkorgen sedan i lördags...

Mycket som har hänt på forumet sista veckan. Många nya har tillkommit
och några " veteraner" har det jobbigt..
När det gäller kära Vinäger så är jag imponerad av den massiva uppslutningen
och pepp i hennes tråd när hon öppet gick ut med hur hon mådde.
Det är lite krigsliknande lägen ibland. Om en dukar under ett tag så kommer
andra för att backa upp den som faller. Vi fungerar som en arme av goda
medmänniskor eller medkrigare mot alkoholens vassa taggar.
Hade det varit krig på riktigt så är jag säker på att Alkoholbataljonen
skulle hålla ihop bäst. Många fina krigare finns här.
Vissa dagar är hemska för mig. Jag känner att jag mår betydligt
sämre vid stress och det triggar utav h--e. Idag var det hemskt.
Jag bestämmer dock och inte A och det är tur..
En positiv sak i nykterheten är att jag börjat baka lite smått
och jag dröjer mig kvar längre i naturen med hunden.
Har inte bråttom hem för vinet eller ölen som står och flirtar
med mig innan hundpromenaden. En annan slags stress efter
alkoholen, men ofta kände jag välbehag att kompisen väntar
på mig efter promenaden. Nåväl, andra tider nu och hjärnan
måste läras upp för nya kickar utan alkohol
Trevlig kväll alla medkrigare och om du läser detta Vinäger
så har du en hel krigsbataljon som backar upp dig :-)
Hoppas att du mår bättre idag/Kram till dig

//John

Hej,
Och välkommen hit. Jag har ingen egen tråd... eller jo det har jag någonstans men jag är inte så aktiv i den. Tittar in lite då och då... Dessa ord som du skrev fastnade hos mig: ”Min mans förtvivlan och ilska över att jag utsatt familjen för detta. Mina föräldrar som desperat försöker hitta sätt att hjälpa mig”. Det var jag för 3 år sedan. Jag var fullkomligt uppslukad av mitt beroende och min sk bästis vinet. Såg familjens och omgivningens förtvivlan med tog inte in den på riktigt. Ledsna och rädda barn som undrade vad som hänt med deras mamma. Och en fruktansvärd stress o ångest på det.
Efter en trög start mot nykterheten så trillade poletten ned. Det krävdes en rejäl djupdykning innan jag fattade att jag behövde hjälp. Det blev behandling via Nämndemansgården och nu har jag varit nykter och levt nykter sedan dess. Har det varit enkelt? Att sluta dricka var det enkla men att verkligen tillfriskna och må riktigt bra har varit tuffare. För det handlar för mig om förändring. Inte bara att ta bort alkoholen och sedan allt annat lika. För mig krävdes det att verkligen öppna upp ögonen för vem jag egentligen var. Jag har tidigare varit en högpresterande kvinna med sjuttioelva bollar i luften. Hon som sa ja till allt och alla, avancerade på jobbet, presterade i träningslokalen, klassmamman som försökte vara med överallt. Hon som värdesatte sig själv efter prestation... Förändringen har inte varit enkel men den har varit helt fantastisk. Den är fullt möjlig och det viktigaste av allt är jag idag känner en sådan enorm frihet. Så frågan är vad du vill? Många av oss lever i ett sådant sjukt tempo att vi knappt hinner stanna upp och känna efter. Så istället för att våga känna efter så tar vi till alkoholen som hjälp. Nej stopp och stanna upp. Du är mer värd en så. Mycket mer. Å ja visst har jag fått jobba mycket med skammen över att vara alkoholist. Men samtidigt är jag så innerligt tacksam över det liv jag har idag så det väger över med råge.
Så ta hand om dig i detta och ta hjälp. Det är så mycket värt.
Kram
Ellan

Att göra något på sin fritid är bra i början av sin nykterhet..Planera in roliga saker som inte innefattar alkohol. Ta en stund i taget. Ibland 1 dag i taget, se inte för långt fram i tiden..Se på konsekvenser alkoholen för med sig för dig och för andra. Själv räknade jag även ut hur mycket pengar jag lagt på alkohol, till absolut ingen nytta, tvärtom. Mina barn for illa av mitt drickande, och det använde jag som motivation för att sluta dricka..Nu kan jag undra varför man ska dricka? Jo, min hjärna är beroende av alkohol, som jag då måste undvika. Precis som någon är beroende av droger eller annat gift. Att skriva och läsa om alkohol och missbruk har gjort att jag förstår mitt beroende.Bra att du har börjat skriva här..

Tack för pepp :-)
Återgäldas härmed ...

// John

Bra jobbat! 2 vita helger på raken, det ska du vara stolt över.

Det är bara att stå på!
Kramar
???

Knutten?

För mig så var det hälsorelaterat,fick det svart på vitt att jagja har alkoholsteatos (alkohol orsakad fettlever/förstorad lever) och förklarat att om jag fortsätter i samma bana så har jag max 10år kvar tills leversvikt ändock drack jag "bara" på helger men blev minst 2flak öl varje helg, sen så drar ju läkarna till i överkant för att skrämma rätt folk. Men i det stora hela så är det inte värt det. Mag problem och fan o hans moster, inte så skoj att känna sig som 64 när man är 24. Går in på dag 13 nyktert idag :)

Låter som ett jättebra val att välja julmust! Kör hårt.

Efter en väldigt ångestladdad händelse tyckte jag att jag nått så långt ner jag kunde tillåta mig att sjunka. Tvingade mig själv att inse att alkoholens positiva effekter mestadels är en illusion för mig. Alkoholen viskade små kärleksfulla ord i örat för att sedan ta tillbaka allt och lura mig djupare ner i djupet.
Jag försöker se det som en livsstilsförändring och hälsoresa. Men också att varje gång jag tvivlar, försöka sätta mig in i känslan av fruktansvärd ångest som jag känt så många gånger. Den går ganska lätt att framkalla.
Impulser är jag van vid från att försöka sluta snusa några gånger. De går över och jag försöker tänka på vad som händer just då och hur det käns. Kanske samtala lite i huvudet med mig själv. Men det har blivit mindre av dem på sistone.
Jag gillar känslan av att vara i full kontroll över mitt liv (tror inte på ödet), utan att ha en baksäteschaufför som förr ofta hoppade in och antingen dikterade villkor (kan inte köra i kväll etc) eller ibland tog över spakarna helt och satte mig i klistret. Kunde aldrig riktigt känna mig vuxen heller. Min bild av ansvarsfulla vuxna är att de inte vaknar upp med näsan på ringklockan eller på hallgolvet med ytterkläder lagom till att barnen vaknar. Det är nästan all motivation jag behöver.
Men jag behövde verkligen öppna ögonen. Illusionen av positiva effekter och svaga (förträngda) minnen av dåliga händelser satt djupt. Skulle säga att det som mest tog 1,5 vecka att förtränga något riktigt illa och förpassa ner till ”bara en dum grej som säkert händer alla”...ganska ofta.
Kanske insåg att det var höjden av galenskap. Att göra samma sak om och om igen och förvänta mig olika resultat.

Det är såklart individuellt. I mitt fall såg jag hur jag ”förföll” aldrig utsövd, risigt hår, ölmage, det enda jag såg framemot var att bli berusad. Barnen började ifrågasätta drickandet, vädja, eller bli ledsna..Motivationen för mig var att jag inte ville vara ett fyllo, jag ville vara frisk och fräsch.Jag ville inte få alkoholrelaterade sjukdomar. Jag ville inte tappa minnet och glömma vad jag gjort. I förlängningen var jag rädd att bli av med barn, jobb, körkort..Hela mitt liv började kretsa kring alkohol, när skulle jag få dricka nästa gång? Det är inget liv, det är slaveri..

Jo, så är vi många som fungerar. Flykten att man vill bort från där man befinner sig. Därför super man istället då det andra inte funkar. Gäller att jobba med sig själv och bara acceptera att det är tristess ibland.

Tja, under tiden du trappar ner typ. Räkna med 4-7 dagar. Har du tur försvinner de snabbare. Sömnen kommer vara som den är när allt ska ställas om i kroppen. Man har mött de flesta demoner i de där situationerna.

Bra jobbat! Läste att när man erkänner för sig själv, kan man börja förändringen..

Dricker du för att orka vara perfekt utåt?
Låter lite som du beskriver ett ”kravfängelse”. Jag känner igen det iaf. Bra jobb (ofta) = stressigt, fint hus i fint område = ekonomiska krav, 1000 barnaktiviteter, övrig tid utseendehantering, samt att vara underbar och älskad av alla låter väldigt påfrestande. Är alkoholen en flykt?

Tack för dina fina o peppande rader! Så härligt att läsa hur du upplever dina nyktra dagar, känner verkligen igen mig! Tänk vad skönt det är att ha andra saker att fokusera på än att planera hur man ska smussla med vinet idag. Jag har också fått Campral som jag tar tillsammans med Antabus. Det verkar fungera väldigt bra och jag har inte märkt av några biverkningar alls. Styrka och mod önskar jag dig också, nu kör vi på mot ett nyktert liv!

Du är grym på att sätta ord på det innersta, det jobbiga, men även att lyfta fördelarna med Antabus och alkoholfri vardag. Jag har tagit Antabus i 4,5 v nu och älskar mitt nya liv. Närvarande, uppmärksam, minnet, god sömn, bättre humör, piggare och har tid till annat då A inte tar all vaken tid för planering och smusslande. Mitt sug är helt borta med Antabus, men om det är jobbigt så har jag fått Campral att ta för suget, har du provat det? Jag har bestämt mig, jag är en nykter alkoholist, jag kommer ALDRIG mer att kunna dricka alkohol, den dödar mig. Vi har varit på semester under de senaste veckorna och det är första gången jag är nykter under en utlandsresa. Lyckan och närvaron, sällskapet med barnen, orken och kärleken är enorm i jämförelse när jag var full dygnet runt på tidigare resor. Jag har högt sagt till folk att jag inte dricker, och valt jättegoda juicer och iskaffe istället. Stoltheten när jag lagt mig på kvällarna och glädjen nästa morgon att vakna pigg och alert var en härlig känsla. Det kanske låter som om jag skryter, men jag mår så här bra! Jag tänker inte skämmas, alkoholism är en sjukdom, jag har berättat för familj och närmaste vänner, de blir chockade och ledsna, men jag tänker inte skämmas. Detta är jag, mitt liv, och min framtid.
Jag önskar dig styrka och mod!

Vaknar av mardrömmar trots att jag bara är i början av nedtrappningen - hur länge sitter de i? Jag står såklart ut med dem för jag måste och alternativet är värre men kanske någon som vet här på forumet?

Alla kämpar så tappert och är sådan inspiration. Tack.

Du kan inte räddas av ett forum. Du kan rädda dig själv men med STÖD av ett forum med anonyma i samma sits som hjälper varann.
Det hänger på din motivation och vilja att bli av med alkoholen. Har du testat förut? Tror du att du klarar det av egen maskin eller kan det behövas hjälp av vården?
Kämpa på!

Är du redo för förändring? Att ge upp? Eller behöver du slå hårdare mot botten?

Du är här bland vänner och likasinnade, läs och skriv. Livet och friheten väntar på dig.

AlkoDHyperD’s tråd. Och Märthan’s. Jag tror att de kommer att få dej att känna dej hemma här. För du ska ju häcka här ett tag ??

Nä, jag får packa vid 04-tiden imorgon bitti. Nu måste jag klappa den där fånkelige missen som pussar mina fingrar ( svartsjuk på mobilen ? ) och hoppas att medicinen kickar in för Lillan. Och blunda ? La vita e bella ❤️

Vi är alla olika, men likheten är att alkoholen har gett oss dåligt mående eller andra oönskade konsekvenser. För min del har forumet betytt extremt mycket för min nykterhet.?Personerna på forumet har stöttat mig, tipsat, hejat på, varit förstående osv..Jag hade nog hamnat någon helt annanstans utan forumets stöd..Från början visste jag ju inte det. Här finns trådar att följa, beroende på vad man vill läsa om. När jag väl fattat att det ”enklaste” var att sluta helt, så var vägen ut betydligt stadigare..Du hittar nog ditt sätt att läsa och skriva här..

Tack :) jag vet att jag har för många bollar i luften. Det är det som fått mig att hamna där jag är. Samtidigt är det den jag är... Jag vet att om jag lägger ner något så plockar jag upp något annat. Jag har alltid varit sån. Och träningen håller mig från drickandet, mår pyton av träna bakis och om man har ett pass bokat så kan man inte ta det där glaset (flaskan) till middag. Lchf tror jag är mer en "belöning" än ansträngning för mig, men det krävs lite mer planering. Dags att sova, upp vid halv sex imorgon. Ska sova gott med hela barnaskaran i min säng :)