Senaste kommentarerna i forumet

Blir det många glas varje dag? Eller är det något enstaka?
Har du testat att sätta upp regler? Inget vin i veckan? Skillnad på ”tänkt att” och regler.
Skära ner kräver en plan och disciplin.

Det vackra ljuset brinner vidare i mörkret. Dagen har varit hemsk. Bara saknad och tomhet. Jag gråter nog lika mycket över mig själv som för Sessans bortgång. Jag har inte druckit något ännu och ska inte göra det heller. Det ska gå. Jag vet att det går.

Alkoholen har tagit mer och mer plats i ditt liv, du har testat att bli av med den och vid ett tillfälle och fick då medicinsk hjälp. Utifrån det du beskriver låter det som läkaren också sagt att det var just abstinens. Har man en gång haft abstinens på det viset är risken större att den kommer på samma vis och kanske värre igen. Precis som du får tips om här ovan kan det vara en god idé att ta hjälp från vården när du slutar med alkoholen nu. Förstår att du samtidigt vill undvika den medicin du tidigare fått, kanske finns det annat du kan få?
Nu fick du lite råd här, det är ju såklart ändå du som känner vad du vill göra och är redo för.

Fortsätt såklart gärna läsa och skriva här på forumet!

Om du vill kan du läsa mer på vår faktasida om abstinens:
https://alkoholhjalpen.se/akut#abstinens

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Har efter 30års nästan dagligt drickande nu varit helt vit 6dagar, vad har jag att se fram emot psykiskt o fysiskt?

Jag har inte gått på någon promenad ännu, även om jag vet att det skulle göra mig gott. Däremot klädde jag på mig, borstade tänderna och kammade håret och tog bilen till Plantagen och köpte en grankvist, ett större stenhjärta med plats för ett gravljus och en liten sovande ängel som gravdekoration. Nu ligger det på gräsmattan och ljuset brinner så fint.

Tufft har du det nu. Att komma ut på en promenad är nog det bästa du kan göra nu. Det sägs ju att sätta på sig skorna är det svåraste, så på med dem bara!

Välkommen till forumet! Ja, du har verkligen allt att vinna på att ta hjälp nu, innan du förlorar allt det fina du har. Abstinens är inget att leka med men det går över. Om det känns ohanterbart så kontakta VC/beroendemottagning/akut för läkarhjälp. Själv försöker jag just nu bara härda ut, en minut i taget.
Sköt om dig!

Idag blir jobbig. Jag måste sluta dricka. Jag har sån ångest just nu. Ensam hemma denna grå novemberdag. Saknar Sessans närvaro enormt! Jag har nästan ingen aptit. Får tvinga mig att äta något när halva dagen gått och jag är hungrig. Det är ju konstigt hur man kan vara jättehungrig och ändå inte orka äta något.
Orkar inte duscha alls ofta längre. Börjar känna att det tar emot bara att ta mig ut och handla mat. Ångesten över mig själv och familjen gör mig nästan förlamad. Orkar inte knappt läsa tidningen.

Jag inser att ingen annan än jag själv kan bryta denna onda cirkel och det absolut första jag måste göra är att sluta dricka. Resten får komma sen. Mina barn mår ju inte bättre av att se mitt förfall och min apati. Jag måste försöka gå ut idag. Ikväll vet jag ett möte i en kyrka i närheten. Jag måste försöka ta mig dit. Jag måste välja glädje även om det är det sista jag känner nu. Nu känns det fruktansvärt jobbigt bara att klä på sig, kamma håret och borsta tänderna. Gud, hjälp mig!

#Kaffetanten
Tack, vad roligt att höra! Jag brukar inte skriva låtar men det var ett sätt för mig att bearbeta och få utlopp för mina känslor. Låtarna skrev sig nästan själva. Det var väl inspiration från ovan!

Jag tyckte låten var superbra! Så du fick en like från mig och en ny prenumerant ??

Dag 28 - 4 veckor sedan sista intaget av a! Känner mig stolt över att har klarat av det så här långt och varje morgon jag vaknar utan bakfylla och ångest över allt drickande är så otrolig skön.
När jag läser igenom mina kommentarer så slås jag av att jag kanske inte har gett en helt nyanserad bild av Beroendemottagningen och Beroendecentrum. Jag låter ju nästan som om jag gör reklam för dem, men så är det ju naturligtvis inte alls.
Jag har läst många inlägg där jag förstår att andra inte alls har samma positiva erfarenheter av besök på nämnda mottagningar utan istället har mötts av okunnighet och känt sig illa bemötta. Det är ju riktigt dåligt om man har tagit steget att äntligen söka hjälp. Men jag har haft tur kan man väl säga i så fall som mött en annan mer positiv sida.
Det är också ett stort steg att ta kontakt med dem med allt vad det innebär av journaler etc. men jag kom till den punkten där jag insåg att det inte gjorde nåt. Jag ville och behövde ha hjälp innan det slutade riktigt riktigt illa och det har jag fått. Så ni som tvekar, sök hjälp! Det är svårt att axla allt själv när man ska ta en dust med alkoholdjävulen. Hoppas ni alla får en bra dag!

...ångesten rullar i mig. Det här var ett steg för långt.
Jag förstår om sonen till slut "kom på mig" och fick nog. Men...jag är heller inte i en position där jag kan sätta mig ner och ha ett samtal med honom om detta. Jag har inte ens samtalat med maken eller kanske riktigt med mig själv ännu.

Mitt huvud dundrar av anklagelser och ångest.

Tack och detsamma :-)... Starkt att dricka vatten bara.. Flyg är ju lite associerat till någon
söt liten vinflaska :-)
Vi peppar...Läser in din tråd.. du inspirerar

Fortsatt trevlig resa!Och sköt om sig nu...

//John

Jo det känns verkligen att jag mår bättre! Sitter här 11.000 meter uppe i luften o festar till det med lite kolsyrat vatten o en påse nötter. Let the party begin...?.

Sömnisarna fortsätter jag med, fast mindre/färre. Ett jävla gissel är det. Men jag är nykter!!!!

Hoppas att du mår bra ! Jag läser din tråd med nöje - och du sänder alltid varma hälsningar o stöttning till många av oss här. Det är bra. Vi ska stötta varandra i kampen, var vi än befinner oss i den.

Trevlig helg tänkte jag säga, men kom på att det bara är tisdag idag?

Böcker, Dionysa är inte dumt.. Läser inte böcker i detta nu men väl fem tidningar om dagen
från pärm till pärm. Det blir ju som en bok mängdmässigt om
man tänker på all text. När det gäller nykterheten så är
målet att nå det jag föresatt mig..ett friskare liv med träning,
rätt kost. En balans mellan allt som är viktigt.. Fuskade idag dock med
lite efterrätt m.m. och utebliven träning...
Tycker inte att jag ska tvinga mig att träna alla veckans dagar.
Det blir överdrivet och vilan behövs ju också.
Idag har jag läst lite gamla inlägg som jag skrivit fr.o.m. Mars-2018.
Mådde pyton då och tycker att jag behöver titta tillbaka. Vill inte dit
igen... Mitt sätt att sätta rätt fokus. Aldrig glömma varför man nu
söker förbättrad livskvalitet..

Trevlig kväll alla..

//John

Ni som vill höra mina två låtar på youtube... Jag kom just på ett sätt att kringgå detta forums anonymitet. Gå in på youtube.com och sök på Cadasil. Först får ni nog upp lite annat, föreläsningar och sånt men sen hittar ni en oansenlig mörkblond kvinna med en gitarr, det är jag. För nästa låt ser ni ju mitt namn på den första låten. Bara ifall ni är nyfikna.

Läsa böcker... nä hur dum kan man bli....!

Självklart får sörjandet efter någon älskad ta sin tid men samtidigt ska man inte glömma bort att uppskatta de kära man har nära kvar, nu. Uppskatta dem idag och imorgon för man vet aldrig hur mycket "tid" man har att göra det. Det är lätt att glömma allt man har ibland och ta det för givet.

Som nu kan jag tänka att Sessan borde fått oftare räkor och fisk än hon fick. Typiskt dåligt samvete trots att hon fick det lite då och då. Och alla gånger sista månaderna när man blev trött på hennes kissande i sängarna och bajsande på golvet. Hon var ju 22 år gammal och levde på övertid länge...

Jag vet hur tröttsamt jag kände gentemot min dementa pappa senaste åren. Man bara väntade på ett avslut. Och när han till slut dog kom det dåliga samvetet om att man borde besökt honom oftare... Då måste man förlåta sig själv med att man inte är mer än en människa.

En insikt har jag iaf fått. Jag ska inte ens överväga att ta mitt eget liv. Det får jag inte. Det är helt oförlåtligt när man har barn. Aldrig mer dessa tankar... De har det INTE bättre utan mig. Döden är helt definitiv. Inte så att jag inte upplevt döden förut, både för människor och djur, men nu känner jag på något sätt att Sessans död ändå gett mig en insikt. Vi är alla värdefulla, hur mycket eller lite "nytta" vi än gör. Bara vår existens är värdefull och till mer glädje än vi/jag kan tro i mörka stunder. Det är normalt att sörja någons bortgång, katt eller människa. Men vi är alla värdefulla så länge vi finns, just bara för att vi finns. Tack, Sessan, för att du lärt mig denna viktiga läxa.

Tycker att du är superduktig...Du verkar må väldigt mycket bättre..:-)
Har du släppt sömnpillzen? Ganska svårt om man tagit
under lång tid..

//John

Det räcker med att titta på Lyxfällan för att aldrig vilja spela. Så många spelberoende :( FATTAR inte varför man tillåter spelreklam :(

Tragiskt. Och många är unga.

Styrkekramar ?

Men väldigt upptagen med att lära mig det nya jobbet och hitta fungerande rutiner här hemma. Det blir strax över en timmes pendlingstid (enkel väg) vilket ställer till det en del.

Hittills har jag varit för trött för att tänka på alkohol. Hoppas tankarna håller sig borta när rutinerna börjar ta form!

Gällande spel så är det verkligen farligt. Tar 2 sekunder att föra över pengar till ATG.
Det är kickarna man får av spänningen.. Farligt lätt att spela stort, för stort som många gör
och förstör sina liv..
Btw såg jag en intervju med Camilla Kuylenstierna (19 min). Stark kvinna som beskriver
sitt förhållningssätt till A.. Intressant . Länken finns i Fina Lisas tråd.

Kramar

//John

Hela familjen sörjer. Det är helt otroligt hur mycket känslor vår Sessan väcker inom oss! Det är så tyst här nu. Även om hon mest sov sista tiden så har hennes närvaro ändå varit påtaglig. Inga tassar som hörs längre, inget mjau när hon behövde hjälp att ta sig upp/ner från våra sängar. Inget mer mjau när hon vill ha mat. Av ren reflex tittar jag till barnens sängar där hon brukar ligga. Av gammal vana tittar man till hennes låda. Hennes matplats är redan bortstädad och gapar tom. Senaste året har hon tytt sig mest till min son. Han fick vara hemma från skolan igår eftersom hon dog strax innan han skulle åka på morgonen. Idag gick han till skolan. När han kom hem såg jag genom fönstret honom stå och gråta vid hennes grav innan han kom in... Vi är ännu alla i stor sorg. En sådan liten katt som funnits så länge i våra liv lämnar en otroligt stor tomhet efter sig. Vi får sörja och sakta vänja oss att leva utan henne. Allra mest min son. Hon låg nästan alltid i hans säng när han kom hem från skolan och sedan på hans bröst när han spelade spel eller tittade på youtube. Saknaden är total.

Såg att din tråd kom upp på listan. Själv var jag inne hösten 2010 i fem veckor. Gled tillbaka i ytterligare tre år innan jag hittade till varaktig nykterhet. I helgen blir det nu fem år. Är så glad och nöjd med det. Ingen större rädsla att ta återfall längre, men är säker på att det är viktigt att hålla mig borta från alkoholen. Har faktiskt hänt att jag skålat i champagne för att jag inte orkat ta diskussionen, den slurken fick mig inte att tro att jag kan dricka alkohol, men det triggade mig inte heller. Missförstå mig inte, jag förespråkar verkligen inte laborerande med alkoholen. Avhållsamhet är det enda säkra. Däremot kan jag utan problem dricka 0,5 öl. De är helt ok, vilket jag inte anser om vinet.
Jag är glad för det stöd jag hittade här, inte minst i dina inlägg. Hade jag inte slutat är jag helt säker på att livet hade varit riktigt illa idag. Nu blickar jag framåt, och kan gott leva med den jag är, fast åren av alkoholberoende önskar jag ingen. Ha det så fint, grattis till livet!
// PP