Senaste kommentarerna i forumet

Det är svårt det där. Har inte du varit nykter i många år redan? Hjälper inte det för din son, är han fortfarande orolig? Eller kanske beteendet aldrig går om? Utan hjälp. Det är väldigt många inblandade kring ett beroende. Själv är jag beroende (har varit skulle jag ändå vilja säga). Men också medberoende. Min pappa drack av och till, periodare, i många år. Var nykter de sista 15 åren av sitt liv men ändå sitter min ilska mot honom ännu i, mer eller mindre. Det förstörde vår relation. Ilska över allt han utsatte mamma och mina yngre syskon för. Han var aldrig våldsam bara lallig och full och opålitlig. Trots det, och det är väl ändå ironiskt, blev jag själv alkoholist! Även medberoende till min man som dricker för mycket. Det är verkligen komplicerat och skuldtyngt detta kring missbruk.
Men som du säger Adde, man kan inte gå omkring med skam och skuld, det mår ingen bättre av. Vi är nyktra nu och tiden läker till viss del. Med ökad ålder och mera ledig tid kommer tankarna. Det känns ibland som jag är med i nåt "här har du ditt liv" där tyvärr mest felen jag gjort spelas upp. Som om jag inte gjort nånting rätt, vilket jag vet att jag har! Det är inte lätt att vara människa.

Hej!

Välkommen hit!
Här finns många tips och råd i trådarna.
Läkaren som skrev ut din antabus, kan inte han/hon skriva ut lite lugnande när du har
abstinens.? Tror att du behöver det som det verkar

Hoppas det löser sig

//John

Slutade röka förra veckan och intog en del vin. Inte i okontrollerade mängder men det retar mej.

Styrkekramar till alla ?

Hej,
jag är ny här och söker stöd i det ni skriver. detta är mitt tredje försök, går på antabus o campral. Mår väldigt dåligt just nu, men vet ju att om dagarna går a-fria så blir det bättre. Vad har ni gjort för att slippa abstinens, ångest och oro och lindra den?
// Meta

Stort tack Anders!
Vi har lite liknande aspekter du och jag med piller för sömn och så.. Kämpa på Anders och hoppas du mår bra.
Vi hjälps åt, tack för pepp...

//John

Grattis till alla dina nyktra dagar! Och hur du stoppade dina tankar....-hjärnan kan verkligen spela oss spratt. Gång efter annan. Keep up the good work!

Hej.
Lider ned dig och tror alla här inne känner likadant. Vi vet alla hur det känns, och som självutnämnd expert på fall, så vet jag precis hur du känner dig. Men det viktigaste av allt är att du hittar tillbaka hit igen och börjar om från början med vita dagar.
Kämpa på !

Det har gått lite upp och ner. Fredagskväll var lite jobbig, men igår gick det förvånansvärt lätt. Inget sug alls. Och känner än sål länge likadant idag. Tack för tipset ang Mindfullness. Allt som kan tänkas hjälpa för sömnen tas tacksamt emot. Så tänker pröva att ta en landskapsresa :-)
Hur går det för dig då? Hoppas helgen varit bra.

Pianisten,
Om du mår som du gör tror jag inte att du ska anstränga dig för mycket.
Ta det lugnt bara och låt tiden gå. Tiden är din bästa kompis just nu.
Du måste bara ta dig över den här tröskeln som finns de första dagarna.
Kan ta lite tid beroende på hur mycket man druckit innan.
3-7 dagar brukar vara ett mått som gäller då det är som jobbigast.
Ta då en minut/tim. i taget. Att göra något roligt brukar inte hjälpa
mig i alla fall. Inte efter överkonsumtion under en längre en tid i alla fall.
Har du någon läkare som kan skriva ut något bra? Ex.vis Atarax som är lugnande
och inte beroendeframkallande.
Har känt så som du känner. Att det går över är väl en klen tröst, men det gör det
även om det tar lite tid uppenbarligen för dig.Ge det en chans nu när du har börjat
avstå.. Gör det för din egen skull.. Vila kroppen, det mår den bra av. Men som sagt
förstår hur du mår och lider med dig..

Styrkekram

John

Har du funderat över att hälla ut all alkohol som finns i hemmet? Då är det inte ett alternativ, inte idag när det är söndag.

Hur är det med ångesten? Ofta återkommande? Kanske något att söka hjälp för? Självmedicinering genom alkohol är aldrig en bra idé, även om det känns så när man tagit första glaset, jag vet!

Har du någon du kan låna lite lugnande av?
Du behöver lite medicin...
Blir lättare då

//John

Tack för att ni finns och ger hopp <3 Man brukar ju säga ta det dag för dag. Nu är det minut för minut. Jag vet inte vad som hände igår, jag hade faktiskt bestämt mig för att ge upp. Jag tänkte ta en shot vodka och jag tänkte att det fortsätter jag med till lidandet försvinner. Men jag hämtade aldrig flaskan.. Jag började plötsligt känna att klumpen i bröstet gav med sig. Jag började lugna mig. Från en minut till en annan så klarade jag det!

Men redan nu är det tillbaka... Ända sedan frukosten. Jag känner mig gråtfärdig, jag orkar inte mer. Hela helgen har varit i plåga. Jag försöker, försöker intala mig att jag är påväg igenom något häftigt nu. Något som blir en vändpunkt. Men jag förmår inte att göra någonting idag. Den motivationen som fanns igår att försöka göra dagen bra genom aktiviteter visade sig vara meningslöst igår kväll. Idag skiter jag i det! Jag går i cirklar. Ångest, ångest, ångest.

Kram till er!

Tack.

Problemet är att frugan är rabiat igen, det ska göras 100 jobb och alla måste detaljstyra av henne. Ska göra mitt bästa för att hålla mig lugn, men tyvärr tror jag det här bara kan leda till en sak. För att få lugn i livet kan jag inte leva med någon dom är hyper och uppfinner jobb på jobb och försöker göra allt på en gång helt utan struktur.

Jag jobbar vidare iallafall, behöver nyktra dagar för att kunna få till en förändring.

Ja låt din kropp få vila. Tänk så. Kroppen tar stryk och även om det ÄR skitjobbigt
så tänk på alla organ som får lite semester. Chans till rehab och få komma igen.
Lever, njurar, hjärnan, hjärtat får vila ut.

Din kropp är värd det. Det är den som bär dig framåt i livet.
Så vila och drick. Det är bara tecken på att kroppen vill försöka
återhämta sig.

Var snäll mot kroppen idag.

Ok?

Den enorma törsten och tröttheten när man har ett par nyktra dagar. Skönt och en bra påminnelse att något inte varit rätt i kroppen med all alkohol. Pumpar i mig b-vitamin, mjölk thistle och l-glutamin.

Halloj! Hur går det för dig? Jag har kommit fram till att mindfulness grejer är bra för mig. Lyssnade på en ljudbok som heter mindfulness i vardagen. Författaren heter Ola schenström. Den fick mina tankar att lugna ner sig. Har kört mindfulness musik i lurarna på jobbet under veckan. Det har varit jätte skönt för min del. Sitter i landskap med allt vad det innebär.

Jag har en känsla av att jag kommer hänga här hela dagen idag. Eftersom jag är helt själv idag så är det ok, då kan jag göra det. Allt jag behöver just nu är att få tiden att gå. Inte för att jag är sugen utan för att jag behöver lite mer distans, distans som kommer med tiden. Jag behöver stänga inne och stänga ute. Vara i min bubbla, en bubbla som handlar om nykterhet.

Kroppen är fortfarande sliten, att bakfyllan kan bli så hård och brutal ... det blir värre för varje gång. Kanske för att jag bli äldre? Kanske för att kroppen helt enkelt inte orkar mer? Jag vet inte.

Har äntligen fått i mig lite fast föda och druckit ett glas julmust. Bara för att jag kan. Alldeles för tidigt att börja med det i oktober (!!!) men just nu är det ok. Just nu är jag snäll mot mig själv. Allt är ok så länge det inte är alkohol. Ligger dessutom i sängen mitt på ljusa dagen och skriver det här. Kroppen behöver vila, läka.

Tankarna är spretiga. Det finns många tankar om hur jag ska tackla kommande problem. Hur blir det nästa helg? Då kommer jag ha några vita dagar i ryggen och då kommer A-rösten börja viska. Det vet jag, jag har varit där förr! Tankar om att jag borde befinna mig här och nu istället konkurrerar med tankar om eventuella lösningar på eventuella problem. Tankar på hur lycklig jag är om några månader när jag varit vit ett tag och insett att jag kan. Tankar på hur jag tackar nej till alkohol som om det vore väldigt mest självklara sak. Tankar på att jag inte borde tänka så långt fram och inte ska ta ut någon seger i förskott.

Hur gick helgen?

Jag har varit på en resa till Spanien med vänner och har inte hunnit varken skriva eller läsa på forumet... Vi har tränat, badat, solat, skrattat, pratat och ätit gott. Jag har haft det helt underbart och känner mig glad☺. Inget mer ont i magen och har inte tänkt så mycket på han-ni-vet på flera dagar. Men, jag drack vin på resan- förlåt! Dock i mycket begränsad mängd, typ 1-2 glas vin per kväll. Men, nu börjar det helvita livet igen- känns bra!

Kram till er alla och tack för att ni tänker på mig när jag är borta?

Tack Adde! Just nu känns det så bra, jag är verkligen på rätt spår igen. Jag vet att det är lite som att vara nykär när jag bli nynykter. Övertygelsen är så stor och jag går in i det till 100%, arbetar aktivt med suget , skriver och reflekterar. Efter en tid släpper jag lite på det och det är så återfallen kommer. Nåväl, just nu ska jag njuta av känslan av att ha tagit rätt beslut!

Ja visst för vi det Jasmine! Det här forumet betyder så mycket för mig, utan det skulle jag inte klara det. Hade tänkt att förra månaden skulle bli nykter och att jag klarade det "själv". Sen blev det 19 onyktra dagar, fastän jag bestämt mig för att vara nykter ... Nej, att bestämma sig räcker inte. Jag behöver arbeta aktivt på det. Ta beslut varje dag, varje timme om de så behövs nu i början, och reflektera kring jobbiga tankar. Det är därför det går bättre när jag är här. Här känner jag mig dessutom inte ensam i kampen.

Skulle skrivit godmorgon , men morgonen är inte god utan lite ångestladdad .
Jag drack whisky igårkväll . Alltså , varför ? Det var stundens ingivelse , jag lagade mat , där fanns en flaska whisky i skåpet . När min man inte såg passade jag på . Drack ca 15 cl rätt snabbt . Sen inget mer . Så himla onödigt !!!! Nu funderar jag på om jag ska bekänna mina synder eller inte ... måste nog det men vet inte om jag orkar se besvikelsen i min mans ögon .

Fint att du stoppade suget i tid... vet precis hur det där känns... att längta efter alkoholen för avkoppling och en "skön" känsla efter en veckas jobb. Att det liksom saknas något en helg utan A. Men, det är ju bara en lång tids (o)vana som får oss att känna så, och beroendet förstås.

Njut av att vakna pigg och utan huvudvärk idag?

Kram!

Tack Nystart för att du inte drack igår. Här sovit som en stock och vaknat utan att må skit. Fortfarande trött törstig och seg, men inget kaktus. Tack.

Nu hjälps vi åt att lägg nyktra dagar i lååång rad! Fint att du mår bättre idag. Vi alla här vet nog hur det känns en sådan där bakfylleångestdag... det är inte alls roligt. Skönt att du kommer att slippa det framöver.

Kram?

om blodsband och sorg på anhörigsidan och det väckte tankar hos mig.

Jag har ju 2 barn varav den äldste är så medberoende så det är skrämmande. Han följer schemat helt hur en medberoende agerar och han tvärvägrar att lyssna eller ta emot hjälp, ni vet : "kanselv" som treåringarna säger. Han har magproblem, ont i muskler, behov av bekräftelse (främst från sig själv), svårt att lita på andra....ja, jag kan räkna upp allt som har med medberoende att göra.

Jag har för länge sen "accepterat det jag inte kan förändra" men på ålderns höst kommer ett orättvist samvete ifatt och jag börjar tycka synd om honom OCH mig som utsatt honom för alkoholens biverkningar. Och det ändå fast jag vet att det är en sjukdom och att jag inte hade möjlighet att agera annorlunda när jag var aktiv alkoholist. Spriten styrde helt mitt liv och jag hade inget annat val än att lyda med den kunskap jag då hade. Mitt prio ett var alkoholen, inte barnen.

Men det är en gången tid och jag försöker idag att vara så tillmötesgående jag har möjlighet till för mina barn. Med dottern tycker jag att det fungerar bra även om det tog lång tid innan hon slutade att lägga skuld på mig oavsett vad som hände i hennes liv. Det satt så djupt i henne att all skit var mitt fel men har blivit bättre med åren. Med grabben fungerar inget och han är även reserverad mot sin syster som han kanske helt omedvetet ser som en förrädare ? Jag tror att han själv ser att han gör galet och att syrran gör rätt men för att ändra sig själv måste han böja på nacken och ta emot hjälp.

Att känna skam och skuld är inte bra för en alkoholist, det skapar ångest som kan leda helt åt helvete. Därför är jag lite rädd för dessa känslor nu på äldre dar och det fast jag har kunskapen om det. Och jag vet ju att det bästa sättet att behandla det är att prata eller, som här, att skriva av mig mina tankar. Typ släppa ut trollen i ljuset. När jag var aktiv så hade jag inte kunskapen eller viljan till förändring, sjukdomen styrde mig helt, och idag är det inget jag kan göra åt det.

Idag har jag ett bra liv och är mäkta förvånad över att min kropp än så länge inte har tagit skada av allt gift jag hällt ner i den. Jag är tacksam för var dag jag får vara frisk och nykter även om jag är usel på att påminna mig det. Jag har än så länge ett helt fritt val att göra vad jag vill med min dag, lite ideellt arbete, lite språkträning, lite resor, besök hos andra, när jag vill gå upp på morgonen....bäst att passa på innan jag återigen blir beroende av andra. Nya minnen och upplevelser hoppas jag blir en källa till förnöjsamhet när jag väl sitter i rullstolen !

Men för att kunna ha det fina livet förutsätter det att jag inte tar det första glaset !!