Senaste kommentarerna i forumet

Ta tre månader helt nyktert. Efter det tar du ett nytt beslut om du vill dricka eller inte.

Dom kommer inte göra något pga detta. Men vi vet ju inte så mycket.

Samt att sätta gränser för sig själv, tex jag har som spärr att bara festa 1gång i veckan. Just denna gick halvbra då man festat 4 ggr på en vecka så nu ligger man bakis och får betala fört haha

Har inte testat antabus men det är inge bra att blanda det med sprit, jag skulle nog försöka lösa det genon psykiatrin först.

Jäklar. Då hade det nog blivit lite väl vilt. Jaja, bara upp på planet igen!

Tack för svar! Grejn är att jag vet att jag inte skulle klara av det, så jag tänkte snarare på antabus och dylikt! Någon som testat det?

... för första gången på länge. Hur mår du och hur har helgen varit?

Kram och godnatt

För en trevlig fredagshälsning, det värmer...

Jo så har ännu en helg passerat revy, men inte oförbisedd.
Jag har lärt mig att ta tillvara på min tid, och försöker se allt som är bra med den.
Okey allt är inte bra, men jag låter inte det får äta upp allt det andra, som är bättre.
Det var lättare förr när man drack, att bara vilja koncentrera på allt som var dåligt, att ta på sig offerkoftan.
Det är så j..va synd om mig, alltid och mest...

Så är det inte nu, det har blivit bättre när man kan se nyktert på det, i hårda ordalag.
Den här helgen har bjudit på födelsedagskalas hos min bror som vi har fått anordnat själva jag och min familj.
Min mor har börjat lämpa över lite praktiska saker på mig med stigande ålder, det ör ungefär som om hon vill testa om jag klarar av att ta hand om brorsan när hon inte finns med oss längre.
Och det gör vi väl, kanske inte med den bästa av stående applåder, men vi fixade det.
Lördagen gick i underhållningens tecken, då vi gick på Rival och såg Måns Möller och Özz Nuyen i världens historia.
Vi såg den förra uppsättningen med Sveriges historia och fick härliga skratt så det värkte i mellangärdet.
Och det var inte så mycket sämre den här gången, det var en julklapp från svåger och svägerska och snart är det dags för nya klappar i form av teaterbesök.
Upplevelser har blivit viktigare än fysiska klappar för oss, ännu en vuxenvarning, tra la la..
Söndagen blev bara hårt arbete, vi vände upp och ner på huset i en storstädning efter att det har fått gro igen under lång tid, samt att jag hann förbereda bilen för en kommande utlandsresa under veckan.
Sex timmar senare skiner det och luktar fräscht i både hem och bil, frugan och jag satte oss helt utmattade i soffan för att sitta ner en stund, en kvart senare kom barnen och undrade varför vi satt där och latade oss och inte hade börjat med söndagsmiddagen, de såg nog hur det svartnade i våra ögon, och de påbörjade snällt middagen själva.
Efter middagen blev det en ormgrop i soffan med hundar och filtar om vartannat, småsnarkande allihopa.
När klockan närmade sig tio så sa vi åt dem att åka hem för då var det dags för oss att mata sängkvalsterna.

Jo förresten jag hann med att rengöra akvariet också, en enda stackars firre som vi ännu inte lyckas tagit död på.
Inte har det legat i vårat intresse, men det var dotterns överblivna och bristfälliga hobby som blev kvar när hon flyttade.
Sakta men säkert har småfirrarna dött av en efter en, men det finns en bottenlevande sugfisk som överlevt dem alla.
I snart sju år, det kändes onödigt att behöva rengöra akvariet för en enda stackare, men det var grönt och nästan omöjligt att se in i det, och det var elakt att inte göra någonting åt det.
Så nu är det skinande rent med ny sand och nya kurragömmor att gömma sig under dagtid, för den är nattaktiv.
Lite ensamt men han/hon/det är en överlevare minsann.
Får se hur lång tid det tar för honom ensam att bajsa ner 30 liter vatten.

Har precis innan läggdags varit ute och kollat efter norrsken, det stod att det var norrsken över vår lilla stad för en kvart sedan på fejjan, men inte såg jag några små gröna slöjor däruppe, jag var nog försent ute.
Stjärnorna lyste starkt och då tänkte jag på dig mulletanten, jag har ju nämnt dig i samband med stjärnorna tidigare.

Jag får mycket kraft ifrån naturen, en nattsvart himmel med vita prickar en kall höstkväll med kylan som försiktigt nyper mig genom mina tunna kläder, frosten har lagt sig på våra bilar och ljusen ifrån våra grannars fönster blir allt färre ju längre natten fortskrider.
Jag borde vara trött, men jag är ju en nattuggla och blir allt mer intensiv i mitt medvetande ju lugnare det blir runt omkring mig, om jag vore ett djur så skulle jag nog vara en huskatt, sover på dagarna och jagar på nätterna.
I skydd av mörkret är jag osynlig och kan smyga runt precis som jag vill, men mest i mina tankar.

Snart är det en ny arbetsvecka för oss alla, och paniken sprider sig inom mig, måste somna för att spara på reservkrafterna som jag tullar på var vardagsnatt...

Berra

Tjenare albin88, då jag själv har gått på folkhögskola i 2år så kan jag relatera till din problematik, jag bodde visserligen inte på internatet men har kompisar som bor på internat= man är där rätt ofta. Mitt tips är att om du vill ha kvar den sociala biten med fester och dyligt aå byt till folk/alkoholfri öl det är ingen som kommer lusläsa dina flaskor = man behöver inte ta det jobbiga snacket med ens polare. Annars så är det nog ingen i lag som skulle bry sig då internatboende och alkoholism går hand i hand. Som man brukar säga var man inte alkoholiserad innan man började så kommer man vara det efteråt.

Långpromenad, yoga, god mat och kaka från barnen. Lite jobb och städning. En helt vanlig dag.. utan alkohol. Imorgon åker jag på en resa och har intalat mig att jag såklart ska skippa vinet. Jag har haft sjukt ont i magen sedan jag drack efter mina 50 dagar så jag tänker skylla på det... att jag bara inte tål alkohol just nu.

Vinäger, tror det kan bli en ändring på mitt jobb så jag är hoppfull. Och till er som tycker att jag ska skippa han-som-inte-vill-ha-en-relation kan jag meddela att jag inte har hört av mig sedan i fredags. Det är nästan svårare än att låta bli alkoholen.

John, har funderat på gluten och jag mår faktiskt bättre utan bröd och pasta- ska prova det ett tag nu...

Åh, ni betyder så mycket för mig??- om ni bara visste... Knaskatten, Vinäger, Lim, Nurture, Winna, John... Morgondag ?

Godnatt

Äntligen några rader från dig. Förstår att du har det tufft. Dock en sund, om inte alltid så lätt, inställning: "Resultatet tar vi när det kommer".

Hoppas att helgen blev bra. Önskar att det ordnar sig till det bästa för dig/er. ♡

Kram

Nu låter du starkare igen, det gör mig så glad. ♡

Tycker att du gjorde rätt som tackade nej till en middag med riskvin så här i början. Sedan kommer vi till nästa steg, hur ska vi kunna gå på fester utan att trilla dit? På sikt måste vi se till att det överhuvudtaget inte innebär en risksituation att vistas bland lättillgänglig alkohol. Men i början av vår lite skakiga nykterhet gör vi nog klokt att avstå om vi inte kan ha en hållbar strategi, som till exempel att vara tvungen att köra bil.

Hur har det gått med/på jobbet?

Kram ♡

Den är knappast obekant, den farliga känslan av uppgivenhet, "jag kommer inte att klara det".

Vill, alltså VILL, du låta bli att dricka i dag eller låter du ovanstående känsla ge dig tillåtelse till det du inte borde?

Menar förstås inte att dissa dina intentioner att vara nykter, det vill vi alla som håller till här. Men tvivlet på att det blir svårt att avstå är åtminstone för mig ett första steg mot att det kommer att sluta med att jag dricker.

Vad kan du göra för att stärka den motsatta känslan? Nästa gång en risksituation närmar sig kanske du ska möta den från ett annat håll. Hur skulle dina förebyggande åtgärder kunna se ut? För det gäller ju att inte hamna i just den negativa känslan.

Döm dig inte för hårt redan på förhand, det hjälper inte ett dugg, tvärtom. Försök räta upp ryggen och hålla huvudet högt, du är bra som du är.

Hoppas att det blev så bra som möjligt i dag, även om det inte blev helvitt.

Du beskriver din situation så ärligt. Önskar verkligen att medicinen snart kommer att de dig lite lättnad. Blir så glad av att läsa att den snabba, tillfälliga, men ack så bedrägliga, ångestlindringen inte är ett alternativ. För som du säger, vi vet ju hur det slutar...

När ångesten tar ett järngrepp om oss kan det ibland kännas outhärdligt jobbigt. Att då kunna stå emot - det är starkt!

Tack Santorini! Jag skall tro på medicinen.....! Det kommer att bli bra tror jag - även om jag är lite otålig. Fortfarande rätt ångestfylld på dagtid. Kanske klingar det av så sakteliga. Ändå sååå glad att jag inte har fylleångest eller abstinens.

Snart nykter i 2 månader. Tänker varje dag på hur lätt jag skulle kunna bota ångesten med en flaska vin...... men icke! Finns inte på världskartan. Och det känns oerhört bra - att övertygelsen är så stark. Sen vet jag ju att det aldrig räcker med en flaska vin. Den är ju bara ett startskott.....

Önskar alla som kämpar styrka att stå emot. Det är jävligt tufft ibland, det skall gudarna veta!

Ångrar några ord. Redigerar härav

Jag måste ha varit vilse i pannkakan, eller trådarna, mär jag tyckte att det var två. I alla fall har jag läst rätt tråd, jag kollade? Hoppas du har en skön söndag, kram / mt

#mulletant
Tack ånyo för hjälpen! Jag har dock bara en tråd här på forumet, så du vet.
Kram,

Igår var ännu en nykter dag! Hittills känns det lätt och enkelt. Mest nyfiken är jag hur jag kommer känna mig mentalt efter oktober månad. Om jag fått några nya insikter eller märkt någon mer märkbar förändring i övrigt? Det är nästan mest det som motiverar mig. Jag vet att jag kommer spara ca 3.500:- på uteblivna A-inköp och självklart kommer min kropp vara tacksam över att få en andhämtningspaus från alkoholen. Min stackars lever i synnerhet!
Önskar alla en fin dag!

Så var man på vift igen pga jobbet. Hur ska jag fixa stå emot ett glas vitt i mellanlandningen? Hotellrum nästa och en mysig bar runt hörnet. Det krävs en vansinnig kraft för att jag ska klara mig nykter idag. Känns inte som jag har den inom mig.

Usch,,, är alldeles darrig och lite förvirrad... rädd och orolig. Rädd för mig själv, alkoholismen.

Jag har bett min man om stöd. Det går bra så länge han själv inte dricker. När han dricker och jag provocerar honom blir han aggressiv. Arg och hotfull.
Nu nonchalerar han mig totalt och är passivt arg. Jag blir ännu mer ångestfylld. Men jag försöker vara i känslan, acceptera ångesten jag skapat, inse att jag är alkoholist och måste bli nykterist. Jag vill det, fattar bara inte hur när alkoholisten i mig börjar med ”en öl, ett glas kan du ta”. NEJ! Jag kan inte hantera alkohol sunt. Jag vill bli nykterist. Tror ni att det ens är möjligt? Eller kommer man alltid hålla på såhär? Ett steg fram, ett tillbaks.

Kan du be din man om stöd i stället för att han blir aggressiv? Förklara att det är inte det du behöver.
Kan han följa med dig på dina möten med din terapeut? Du kanske ska kapitulera och be ödmjukt om
din mans hjälp? Berätta för honom att du behöver honom.

Du har någon som skriver om att "dra ner" och dricka max "nått" i veckan i din tråd. Blir lika jävla trött varje gång.
Glöm. Radera. Läs det inte. Det funkar inte. Blir nästan förbannad på folk som ska skriva om det. Tror man undermedvetet
tar det till sig. Samma sak som att en narkoman skulle kunna unna sig en 1/4 sil då och då. Ställ in hjärnan på att
- jag kan inte dricka alkohol. Det blir mycket lättare när man accepterar detta.

Att tro det är att ha en dörr lite öppen. Stäng alla dörrar du kan.

Styrka o kram - och DU kan du med.

MM

Känner igen mig när jag läser din storry. Hur lätt är det inte att slinka in på bolaget på väg hem från jobbet. Identifiera mig inte som alkis har inget kemiskt beroende. Det är bara min hjärna som går på autopilot och upprepar ett dåligt mönster. Har varit nykter hela helgen och lyssnat på en ljudbok. Den heter mindfulness i vardagen och är skriven av Ola Schenström. Den har fått mig att jag förstår mer om min hjärna och mitt beteende. Rekommenderar den till oss som vill ändra våra liv.

... utan ett steg närmare ett bättre och nyktrare liv! Bakslag är snarare regel än undantag, och man måste faktiskt på egen hand få ta reda på var gränsen går. Kan jag dricka mindre? Fungerar det i längden? Eller gör det inte det? Ta hjälp av terapeuten att reda ut dina tankar och känslor!

Helvete alltså. Jag har problem.

Det började med ett samtal med alkohol terapeut. Satte mål. Trodde på fullaste allvar att det var så enkelt. En öl kan jag ta. Jag har kontroll.
En öl blev tre, en flaska vin, fler öl, tre vinglas slank ner.... allt slank ner denna helgen. Jag är ledsen. Gräl med mannen, dålig stämning hemma. Lider med mina barn som säkert känner av allt. Trots att jag lyckades hålla mig till sen kväll när de lagt sig.
Jag har nu ytterligare problem. Min man hatar mig när jag dricker, jag förvandlas totalt. Blir ältande och trist i humöret. Han reagerar med att bli aggressiv mot mig.
Detta måste sluta.
Imorgon ska jag träffa terapeuten. Måste erkänna att jag inte kan minska ner på drickandet utan måste sluta helt. Helt! Är på ruta 1 igen. Hjälp?