Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
Välkommen till forumet. Ja det är extremt slitsamt, både fysiskt och psykiskt, att vara aktiv i sitt drickande. Varför är det då så otroligt svårt att ta steget mot något som bara kan göra oss gott. För mig var det en mängd saker. Bla rädsla, skam och att ge upp min trygghet. Vem var jag egentligen utan alkoholen som snuttefilt. Det kan kännas som ett enormt stort steg. Men om vi börjar med ett litet steg, ex gå på ett kvinnomöte. Mer än så behöver du inte göra just nu. Jag vet att det känns tufft men kan lova dig att du blir bemött med värme och kärlek. Jag älskar kvinnomöten och jag är långt ifrån ensam. Prova och är du osäker innan så kolla om det finns något nummer du kan ringa så kan du säkert få sällskap.
Kram
Ellan

Ser fram emot att följa din nya karriär som panternykteriskt, underbart ord som genast läggs in i min verbala ordlista ?

Identitet och självbild, där fastnade jag. Vill ställa en fråga rakt upp och ner till dig, vänd på den många gånger. Vad i A identifierar dig som person, skapar självbild och i jämförelse med vad?

Jag har samma bild av människor som inte dricker, tråkiga. Vilka fördomar, får sticka hål på dumhetsballongen där.

M

Imorgon ska jag göra ändringar i vardagen... jag brukar börja med att kolla mobilen, vara den som går upp först, sätter mig i köket med min dricka när övriga hushållet fortfarande sover.

Imorgon har jag bestämt att vi går upp samtidigt och tar en morgonpromenad. Kommer aldrig klara en vit dag än men om man drar på det, hittar annat fokus är man kanske ett litet steg på vägen, eller försöker jag bara lura mig själv?

Har ett inbokat möte med min insider 24/7, ska fråga efter campral. Om ångesten, oron, illamåendet, skakningarna minskar, om jag får sova utan att ligga o drypa av kallsvettningar, kanske går det göra större förändringar. Frågan är till trots den ni tidigare ställt, vad vill jag? Vad ör målet? Hur mycket är man beredd att offra och till vilket pris?

Imorgon ska jag ta en promenad som start på dagen innan frukost.

... är en framgång! Och du ska berömma dig själv för den! Kanske känns det bättre redan idag, att ha druckit mindre än vanligt?

Började dagen rätt sent med drickat, kände mig ju nästan förföljd av partnerns ögon, skuld och skam. Men innan vi for iväg hann jag med några återställare, men sen höll jag upp under hela resterande fm och em. Allt för hans skull, för att han skulle få komma iväg och jag var då tvungen att ta bilen till ett möte tidig kväll....

Fy fasen vad jag mådde där ett tag, oro, ångest, illamående, förjävligt helt enkelt. Men ändå en vinst.

Sitter återigen med ett glas, men tänker försöka sluta piska mig själv och faktiskt säga, vad bra du var M! Men det ger verkligen en tankeställare vad det gör med en, fysiskt och psykiskt, ändå vill man ha det?

Det är så konstigt...

Jag klarade vågen.

Stoppade in älskade maken i bilen och for iväg för att köpa färg och penslar osv. På vägen dit meddelade han att -”ska du köra så här så var vänlig att sätt av mig nu”. Jag svarade inte och släppte lite på gaspedalen och försökte tänka på mitt språkbruk.

Väl framme frågade han;
-”har du ätit idag”?
-”ja, det har jag men jag är törstig som fan”
-”då stannar jag kvar här för jag har inte lust att följa med in när du är på det humöret”
-”nähä”?
-”du e så jobbig nu”!
-”jaha”?
Efter en stunds tystnad på parkeringen så sa jag att ”faran var över” för denna gången och jag lovar ett inte köra på någon med kundvagnen eller fräsa till någon osv.

Nu sitter jag hos ”frissan” med en plastpåse på huvudet och ser värre ut än vanlig. Rödmosig i ansiktet av värme och irritation över allting. Inte sugen på någon form av alkohol just nu men det känns att kroppen skulle behöva det. Som sagt så förra ggn var det hemskt de första tio dagarna och nu är det sex stycken kvar. Milde tid, också denna värmen som pricken över i;et.

Se det som vågor. Topparna är kanske svåra att uthärda, men rid ut varje våg, de klingar av.

.

Där kom suget.

Ska inte!
Vill inte!

Attack.....

Jag går på semester nu. Kanske blir kag mindre aktiv under en tid.

IronWill: jag gillar att läsa de du skriver! punkt 1 är det jag har mest problem med. Där behövs en del arbete för mig. Kontraster är viktiga för mig, att gör skillnad på jobb och ledig tid.
Måste helt klart fundera mer över båda punkterna när jag får tid över.

Studenten: det går bra! Jag mår bra, har mått bra rätt länge nu vilket nästan är lite skrämmande. Väntar på mörkret som brukar komma men än så länge håller de sig borta.

Tillägg: jag har alltså inget helt oemståeligt sug att dricka, och jag försöker fokusera på de positiva vinsterna, men jag tycker att livet är rätt trist när jag inte får dricka och koppla ur mig från vardagen. Jag vet ju att jag har typ kronisk depression, och att alkoholen inte är lösningen men ändå...

Tack för att ni tagit er tid och svarat!

En liten uppdatering. Under tre veckors semester (där konsumtionen, som för många, brukar vara som högst) har jag hittills bara druckit tre gånger, varav en gång endast två glas. Dessa gånger har varit sociala sammankomster då jag långt i förväg bestämt att det är okej för mig att dricka. Jag har inte en enda gång druckit för mig själv, vilket har varit det jag har hållit på med tidigare. Bra av mig. Jag har haft alkohol tillgängligt hela tiden. Nu tänker ena delen av mig att jag har bevisat att jag fixar detta och därför kan börja dricka mer igen. ? Den andra delen oroar sig över att jag kan ha skador i kroppen som inte syns. Ångest! Jag har så svårt att själv bedöma var på riskskalan jag ligger egentligen. Att ingen (uttalat) har visat oro över mitt drickande beror nog mest på årtionen av träning på att dölja ångest och ätstörningar... Jag får anstränga mig för att inte bara byta beroende nu - till mat, självskador eller shopping. Samtidigt som jag försöker vara lite extra snäll mot mig själv.
Jag läser dagligen här på forumet, och det ger mig pepp och påminnelser. Ingen i min omgivning vet om att jag kämpar, men här känner jag mig mindre ensam.

Ja vad hindrar mig från att ringa VC? Bara jag själv. Och har kollat upp AA i närheten. Skulle helst vilja gå på ett kvinnomakten första gången men de är inte så ofta. Jag har hela dagen legat på soffan och läst forumtrådar! Det ger mig pepp. Jagger på mitt konto att jag vari medlem i över två är. Vilket också ger mig perspektiv. Får besök några dagar av familjen och det kommer stötta mig från a.
Jag ska kämpa den här gången och ta mig ur ensamheten, som jag skapat så jag kunnat dricka.

Halloj!
Nu gör jag det lätt för mig, men jag rekommenderar att du läser den här boken: "Alkohol, droger och hjärnan" av Markus Heilig. Han har forskat järnet på alkoholproblematik och beroende och han har skrivit ned sina källor i boken så man kan läsa vidare om man vill.

Hoppas den ger dig mycket kunskap! Den gav mig väldigt mycket i alla fall.

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hade tänkt uppdatera igår men glömde bort det totalt. Igår nådde jag 90 dagar nykter! Känns fantastiskt.
har faktiskt haft lite sug i helgen, dom där tankarna kom.. "Det är ju fredag och alla andra dricker, varför ska inte jag få göra det?". Jag får dricka, jag kan dricka, jag kan hålla mig till måttligt ett par gånger. Men inte hela tiden. Därför väljer jag att inte dricka alkohol mera.
Dagarna flyter på ganska bra, tänker på alkohol kanske 5min/vecka, stor skillnad mot förut. Oroar mig lite ibland när jag läser om människor som varit nyktra i allt från ett par månader till ett par år, och sedan fallit tillbaka i missbruket. Jag vill inte hamna där. Jag ska göra allt i min makt för att undvika det.
Nu njuter vi av sommaren och nykterheten ?

4 dagar! Det är en jättebra start, speciellt i kombination med att du skriver här. Vi stöttar dig och peppar varandra.

Va bra att du kommer ut och går (önskar jag hade den drivkraften i mig men en dag så), många verkar bli lite starkare av att ha sådana rutiner. Jag har inte märkt någonting på vågen så det kan säkert ta ett tag eller så är det så att en ersätter alkoholen med annat (mat, godis etc). Jag åt nästan ingenting när jag drack så jag får nog i mig ungefär lika mycket kalorier nu som då.

Men det finns ju andra saker att motiveras av. Att slippa ha dåligt samvete, att inte lukta alkohol, att vakna fräsch, att orka mer, man får behålla mer pengar i plånboken etc.

Och klappa dig på axeln, fyra dagar är som sagt en riktigt bra start. Heja dig.

Kram

Tjoho, jag klarade gårdagen med bravur och fick vakna nykter idag. Förvisso var det ett antal toalettbesök under natten men det är precis så det ska vara när kroppen ska försöka rena sig.

Det var så skönt att slippa den tunga känslan i kroppen dagen efter alkoholintag. Jag kunde efter morgonkaffet och det där andra som ska göras när man är ledig köra ut en sväng i lilla staden. Stannade till hos älskade sonen som oxå är ledig i dag och berättade för honom att jag försöker ta ett nytt stryptag på min följeslagare. Han sken upp och önskade mig lycka till vilket värmde långt in i hjärtat.

När jag körde hem igen fick jag ett litet lyckorus och det kändes så skönt att vara på dag fyra i detta nya försök. Det kändes rent ut sagt för jävla bra.

Nu gäller det att hålla mig sysselsatt resten av eftermiddagen så inte skuggan hinner i fatt mig med det sedvanliga begäret efter en omfamning.

Så därför blir det ett hopp ner i poolen.

Have a nice day

Hej Detärdags och välkommen hit.

Va bra att du startar din egen tråd så att vi kan stötta och du kan skriva av dig. Det är så skönt att kunna berätta för folk som förstår och inte dömmer en utan som kommer med konkreta förslag, pepp och värme.

Jag tycker du har tagit ett bra steg på vägen. Vad hindrar dig från att ringa VC? Finns det någon AA-förening i närheten?

Vi är många som varit/är i din situation och vi är här för varandra. Så välkommen in i gemenskapen och till det första steget på något bra.

Du är stark.

Kram

Ännu en dag att lägga till handlingarna (dag 17 alltså). Det var inga problem att inte dricka trots att vi var på restaurang där alla runt bordet tog en öl (gillar inte öl så på så sätt inga problem, men runtomkring dracks det vin, drinkar, champagne etc), jag tog en cola och vatten. Sen gick vi på konsert och det såldes givetvis både öl och cider. Jag köpte en vatten. Det var många som drack alkohol men jag såg även många som gick omkring med vattenflaskor och det var uppfriskande. Eftersom vi kom tidigt satt vi ner ett tag och fick se ett kompisgäng där en tjej var så full så att hon inte kunde sitta upp ordentligt. Slutade med en praktspya och vi konstaterade att hon nog inte kommer komma ihåg så mycket av konserten...

Tror det här var första konserten på många år när jag var helt nykter. Dock brukar jag inte dricka jättemycket innan en konsert, jag vill uppleva konserten (dock brukade det bli rätt mycket dricka efteråt). Men det kändes exakt likadant utan alkohol i kroppen, jag dansade, sjöng med och var glad. Härlig känsla. Dock vaknade jag inte alls som en nyponros i morse :-( Jag har problem med nacke och axlar och fyra timmar i en buss och sen flera timmars konsertittande gjorde att jag hade fruktansvärd huvudvärk och smärtor i nacke, käkar och rygg när vi kom till hotellet. Det är inte första gången så det var bara att försöka leta upp en massör. Så nu ska jag strax dit och sen kommer jag känna mig som en nyponros (förhoppningsvis) och kunna njuta av staden. Vi stannar tills i morgon.

När jag tänker på det så här så är jag så sjukt tacksam att jag valde den här vägen. Oavsett vad det för med sig relationsvis (ja det hade ju definitivt inte blivit bättre om jag fortsatt men då kanske jag hade dränkt mina sorger i alkohol ist) så känner jag mig starkare, klarare och mer tacksam. En iskall Coca-Cola med is är faktiskt bra mycket godare än ett glas vin. Dessutom släcker det törsten. Win-win

Och idag är det dag 18 och jag ska inte dricka idag heller. Jag ska njuta (nåja, det brukar göra ganska ont men en skön smärta) av massagen, av det fina vädret och staden vi besöker. Jag ska dessutom se till att äta något riktigt gott och skämma bort mig själv lite. För det är jag faktiskt värd.

Hoppas ni andra har det bra, jag tänker mycket på forumet och dess invånare, det känns som en andra familj vid det här laget och det är så skönt att kunna skriva av sig men även stötta andra. Tillsammans är vi starka.

Kram på er!

Ett stort steg, att inse och erkänna för sig själv.
Jag inser också att jag är ganska energisk och kör fullt ut. Försöker bemästra det med, meditation, träna, springa.

På ett sätt är det bra att din kärlek markerar. Får dig att stanna upp och reflektera. Det kan rädda dig.

vågar erkänna till de omkring mig. Den enda som vet fullt ut är min kärlek, som nu verkar vara påväg bort från mig. Egentligen är det faktiskt så att jag inte har vågat erkänna för mig själv förrän för en vecka sedan ungefär. Trots att jag och kärleken under nov-jan ej hade kontakt pga han hade gjort slut. Jag lovade att aldrig dricka igen och vi började om, tog små steg framåt. Det gick jättebra, tills jag började smygdricka igen. Och nu står jag här, ensam, rädd, vilsen med en genuin insikt att jag har alkoholproblem och jag måste hålla mig borta från alkoholen. Jag kan endast hoppas att min kärlek ger mig en sista chans.

Jag har nog en missbruks personlighet (vet ej vad jag ska kalla det). Jag har tidigare i livet varit gravt ätstörd och även ett tag tagit starka smärtstillande som jag blev kroppsligt beroende av. När de skrevs ut till mig var de nya och då trodde man inte att de var beroende framkallande, det var de... Jag har en tendes att göra allt fullt ut. Vad det än är. Det jag tar min an gör jag ordentligt. Det är positivt i vissa avseenden som jobb, beslut, mål m.m. men negativt i avseende att jag även blir destruktiv med dåliga val samt att alla ser mig som så jävla duktig jämt. Jag är inte duktig, jag orkar inte vara duktig jämt och med min kärlek fick mitt rätta jag komma fram. Min kärlek har lite samma personlighet och vi drack båda två för mycket, tillsammans, under ett år eller mer. Han kunde sluta... inte jag...och här står jag nu...

Går det hjärtat? ??

Styrka och kärlek till dig!
????❤️❤️❤️❤️

Åh men så skönt, jag hann bli lite nojjig och hann gå igenom mitt inlägg 10 ggr för att försöka hitta om jag skrivit något tokigt.
Jag har gjort 4 dagar nu helt nykter och det måste jag säga är det längsta jag klarat på 3-4 månader iaf. Jag mår inget vidare just nu, det är varmt som attans och jag svettas dubbelt såklart. Inatt var en pärs. Men det vänder väl nu gissar jag. Har tagit mig ut på morgonpromenad 3 dagar i rad och det ger lite riktning framåt under dagen. Men vid middagen är sommar-dricka-suget så starkt och orken försvunnen. Men jag kämpar på. Hade väl hoppats att jag skulle se direkt på vågen en liten förändring och få motivation där, men damnit om jag inte har svullit upp istället. Men det borde vända.
Tack för att ni svarat mig. Ja jag ska skriva lite svar till folk här nu när jag äntligen skaffat en användare. Har smugit omkring här och tjyvkikat ett tag. Är väl lite rädd att någon ska känna igen mig på något sätt åxå... Men tack ska ni ha! Ska kolla om AA-möjligheter efter semestern.

Huvudet på spiken, vad är jag själv beredd att göra. Jag vet inte faktiskt, och ärligt vet jag inte om jag är värd att må bra faktiskt.

Avslöjade allt mitt mörker för partnern igår, som har samma problem men lite annorlunda. Vilket jag ångrar nu, känner mig mentalt förföljd, fan vad sjukt det låter. Jag är så misslyckad och ledsen, patetisk självömkan. Ska snart iväg här... sminket sitter, LRL sitter som smäck, leendet likaså. Jag är en bluff som ingen gillar.

M