Senaste kommentarerna i forumet

Minns när man sparade på kvitton och fick återbäring på konsum och ok
Det är lite så med att panta burkar man får tillbaka ganska mycket pengat om man har säckar fulla.
Men bättre ta med sej regelbundet.
Eller inga burkar köpa alls

Har 11 stora svarta sopsäckar som jag gömt undan för att jag skäms ???

...till ända. En vit vecka! Dom har varit lätt räknade senaste åren. I dag markant skillnad .. även fysiken börjar återvända. Hoppas det håller i sig. Blir lite som att gå över nattgammal is framöver.
Ha d gott alla!

Planering är A & O tror jag. Sen behöver man inte planera in en miljon aktiviteter men måltiderna måste finnas.

Tack för dina fina kommentarer, jag vet att jag är stark och det känns fint att höra det. Pratade med min man om det, jag satt långt ner I en dal o beklagade mig över min hypersensibilitet och han bara suckade, drog bort gardinerna och sa att jag är fanimej den starkaste han mött (“klä på dig nu så cyklar vi iväg o grillar”) .

Du har skrivit mkt om din fru och hur ert förhållande ändrats, förbättrats. Visst känner man ibland en sådan gratefulness för allt att man skulle kunna gå och bli religös?! ??

Men jag vill inte ha medicin, jag vill jobba med mig själv- jag tog 3 lägsta doser och slutade sen. Har varit ett helvete sen dess nu i 5 dagar. Jag undrar lite vart jag tagit vägen. Men som en klok dam sa “All things must pass”.

Idag har jag lärt mig en hel del om hur jag fungerar.
Jag måste bli bättre på att planera dagarna och inte bara ta dagen som den kommer. Att göra nåt för stunden fungerar helt enkelt inte för min del.

Att svepa den där alkoholfria ölen före frukost imorse svepte undan benen på mig. Jag hade lika gärna kunnat sätta ungarna i bilen, åkt till bolaget och kört en fylla. Ungefär den känslan fick jag.
Tack och lov gjorde jag det inte. Jag har kryckan. Och även om jag inte har kryckan så hade jag hejdat mig. Tror jag. Det kändes så efteråt. Men jävlar vad rädd jag blev när allt blommade upp igen.

Åkte lite planlöst med ungarna till affärn och köpte glass, blöjor, maskindiskmedel, Loka och vattenmelon. Vidare gick färden till mammas hus för att mina små skulle få träffa hundvalpen. Den sötaste av de söta.
Nu börjar jag inse att dagen kommer gå på skit snart. Ungarna behöver mat. Och det är dags snart.
Kastar oss in i bilen, landar hemma, skär gårdagens pannkaka i bitar och steker på. Serverar med hallonsylt varpå little miss 4-åring börjar gråta och skriker att hon minsann inte vill ha sånt där. Hon vill ha rullar med sylt inuti!
Svetten börjar pärla sig i pannan.
Försöker så pedagogiskt som möjligt förklara att farmor (min mamma) alltid gjorde så med pannkakan om det blev några över dagen efter.
- Smaka! Det ÄR gott. Jag lovar!
- Men jag vill ha ruuuullar!!
- Men snälla? Brorsan äter ju för fullt!
4-åringen smakar och utbrister:
- Oh vad gott! Nästan godare än rullar!

Jag inser att jag har inte ätit något.
En svept alkoholfri öl och två koppar kaffe.
Ser till att ungarna äter sig mätta och belåtna innan jag tar det lilla i pannkaksväg som finns kvar. Har inte känt någon hunger, men det sviktande humöret stabiliseras en smula.
Tvätta ungar, in i sängen för en tupplur, pojken somnar, 4-åringen somnar inte.
Jag vaknar av att 4-åringen vill att vi ska gå ut. Jag lyckas övertala henne att hon kan få titta på Mashas läskiga sagor bara vi väntar tills brorsan vaknar.
Jag vaknar igen, genomsvettig, och går upp och tömmer diskmaskinen. Fixar mellis åt ungarna (utan en tanke på mig själv). Pojken är som vanligt helt anti allt som han sig bör efter att ha sovit.
Lyckas få ut båda två på baksidan med en tallrik vattenmelon och en varsin banan.
Vattenkrig!

Nu kommer 4-åringens polare, som även är min äldsta dotters lillasyster förbi. Det leks och härjas. Klockan börjar bli middag.
Helvete!
15-åringen passar 4-åringarna medans jag ränner till affären och handlar tillsammans med den riktigt missnöjde lillebrodern.
Grin, skrik, och snor överallt, men snart är middagen serverad. Ungarna sitter vid bordet. Alla äter. Alla utom jag.
Kommer på mig själv igen, och humöret har varit på bristningsgränsen den senaste timmen.
Äter jag med, stående för köksbordet är ockuperat av småfolk i varierande ålder.
17:30 ringer farsan och berättar att han är på ingång.
Perfekt! Då kommer jag i tid till mötet!
17:50 kommer han.
Stressad som en idiot kastar jag mig in i bilen och kommer precis in i lokalen när mötet startar.
Svetten yr, men jag hann.

Idag delade jag.
Kändes som jag fick en inre ro efteråt.

Nu ska jag bara bli bättre på den dagliga strukturen som jag en gång var så bra på innan jag började försvinna pga alkoholen.

Jag heter Fredrik och jag är alkoholist.

Har kört citalopram i flera år på låg dos, blir nog livet ut. Det var samma där att de första två veckorna var värst. Men det berodde mestadels på att depressionen fördjupades innan det blev bättre. Har för mig att Sertralin och Citalopram är bland de vanligaste SSRI-preparaten som skrivs ut. Det ska inte vara som du beskrev. Be om att få testa något annat, ex. Citalopram. Det har hjälpt mig oerhört genom åren. Men tyvärr kan man säga att de kapar topparna åt båda hållen och jämnar ut mer. Hoppas du hittar nått för dig.

Klarade dag två galant, konstigt nog inga särskilda abstinensbesvär mer än det extrema suget på morgonen och tankar som far, samt rätt sur på morgonen med. Så här ska det fortlöpa.

Adhd tack tack för pepp och kram till dig med, dock har jag inte ännu för avsikt att lägga av helt utan ta det i steg. Jag har provat att vara utan helt och jag faller som en sten efter någon vecka, jag har dessutom väldigt svårt att se ett liv helt utan alkohol i. Däremot vill jag få balans, förmodligen en väldigt svår väg att gå. Att ta bort dagligdrickandet på arbetstid som en start, att inte börja morgonen med alkohol känns som ett jättesteg men ändå ett i rätt riktning...

Sen har jag många tankevurpor att jobba med, för man är expert på att lira sig själv! Iallafall jag.

Inte dricka så fort, inte på så udda tider, aldrig låga alkoholen begränsa mig på något vis. Till en början göra som jag gjort dessa två dagar, sen lägga in att inte dricka varje dag, att prova det... babysteps... men ändå framåt. För jag vet att jag faller annars, jag är en allt eller inget människa, på eller av. Det är så rackarns dumt, jag måste lära mig balans och ett steg i taget.

Starkt av dig att du skriver och berättar hur du mår. Hur det går för dig även när det inte går som du vill. Det ger oss chansen här att ge dig stöd. Alkoholen kommer in som en kortsiktig lösning på flera saker i ditt liv nu, så vill du inte ha det. Du vill ha andra sätt att ta hand om dig, och stå emot även om du skulle känna ett sug.

Du är inne på att du kanske vill ha något samtalsstöd eller terapi. Du verkar öppen och utforskande, det är en bra egenskap som kommer hjälpa dig att ta emot hjälp och testa flera saker när det känns rätt. Finns det något som du tänker skulle vara ett steg på vägen mot att hitta den där andra hjälpen?

Oavsett superbra att du är här, läser och skriver och berättar. Det är steg tagna trots att du inte mår bra idag. Bra gjort!

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag vet inte vad jag ska skriva, försöker komma på vad jag själv hade haft hjälp av att höra i den situationen. Kan du kanske försöka styra drickandet så att det värsta gått över när du vaknar i morgon? Slippa abstinensen, så du får lättare att börja om igen?

Det vinet du har hemma nu kommer att ta slut och då sitter du där med samma känsla igen. Köpa mer eller sluta. Köper du mer tar det också slut. Det tar alltid slut och skiten börjar om.

Är visst inte så bra på detta, och själv hade jag slitit fullständigt i vad någon så till mig. Men jag hoppas att du lyckas hålla nere mängden så att du får en lätt omstart ❤

Fyfan, Emma..
Jag lider med dig.
Om det är till någon tröst så kommer du garanterat gå ur det här ännu starkare. För styrka besitter du. Enorm sådan dessutom.

Kram på dig!

Jag skulle kalla det vårdslarv, för jag “lovades guld I gröna skogar” I en väldigt utsatt situation.

Mår skit dagtid, slår om framåt kvällen. Har pratat en massa med läkemedelsupplysningen ( vet mer än doktorn ) och det borde vara ute ur blodet efter 36x5 timmar, typ söndag eftermiddag.

Är så arg!!!

Det var ett tag sedan du skrev detta inlägg och du har inte fått svar på det. Ibland kan det vara så att man behöver skriva flera gånger innan någon svarar, det är flera som skriver och ibland är det väldigt många samma tidpunkt.

Det hörs att det hjälper dig att reflektera kring alkoholens plats i ditt liv. Du ser att det är dubbelt för dig i hur den både ger och tar. Så är det för många och flera kan säkerligen känna igen sig i det som läser det du beskriver här.

Du klarade ett par dagar att inte dricka, något hjälpte dig då att klara det. Oavsett är du här och skriver och läser nu som ett stöd på vägen. Kanske kommer du på flera saker som blir hjälpsamma för dig framåt.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig, eller bara läs runt här på forumet. Vad som än känns hjälpsamt för dig!

Ha en bra helg!

Vänliga hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

AlkoDHyperD Tack för dina ord! Har läst dom om och om igen och de har lagt sig som balsam runt det som gjorde ont.

Ja, vi har en bra kontakt och pratar mycket, alla tre barnen. Jag har varit hemma med dom i alla år, lagt karriär och allt annat åt sidan för att bara vara en närvarande mamma. Kanske hade det varit bättre om jag underhållit mitt vuxna liv lite bättre, har insett nu att jag mått dåligt av att vara hemma så mycket, utan mental stimulans. Förhållandet var dessutom destruktivt med både psykiskt och fysiskt våld, otrohet och en ständigt tung känsla i bröstet. Mina alkoholproblem började några år efter att jag flyttade ihop med sambon, efter att allt hade brakat loss och jag kom på honom med allt. Jag slutade dricka när jag lämnade honom efter att ha fått honom dömd för misshandel. Fy vad hatad jag var av allt och alla som anklagade honom för såna saker, men jag var tvungen för barnens skull och min egen. Nu finns det på papper ifall det skulle hända igen. När folk insåg att jag talade sanning hette det att jag fick skylla mig själv, självklart slår han om jag dricker, det är ju synd om honom. Han ljög ihop såna otroliga historier och jag blev helt knäckt till slut.Jag får dock inte ihop den lilla detaljen att han slog i 4 år innan jag drack första droppen.

Efter domen umgicks vi mer och mer, hjälptes åt med barnen. Ofta ville dom att jag skulle sova över och efter ett halvår flyttade vi ihop igen. Har haft några lugna år med ett tråkigt vanligt Svensson-liv, men nu är det där trycket tillbaka i bröstet. Han slår inte och är inte medvetet elak, men ändå väldigt nedvärderande. Allt i mitt liv är dåligt, mitt jobb, min träning, mina vänner, mina tankar och känslor. Är jag ledig en dag tänker jag sällan på vad jag själv vill göra, allt handlar om vad jag tror att han vill att jag ska göra. Och det blir ändå sällan rätt.

Nu har jag börjat dricka smått igen som sagt, sambon är less och jag förstår honom. Måste vara skitjobbigt! Vi pratar om separation och den tanken får det att pirra i magen och den där stenen lättar. Jag vet att det hade varit det allra bästa för oss allihop, jag skulle få en chans att börja leva mitt liv igen. Men nu är det som bortblåst från hans sida och jag vet inte om jag kommer orka lämna honom. Problemet är dock att han har ljugit väldigt mycket för omgivningen om mig igen, så om jag stannar måste han ju förklara det på något sätt. Och jag vet att han kommer köra med samma sak som förra gången, att jag är en psykiskt sjuk alkoholist som han måste ta hand om. Att han låter mig stanna för att han tycker synd om mig och så kommer skitsnacket florera bakom min rygg och jag kommer må ännu sämre.

Sanningen är illa nog, förstår inte varför det måste ljuga ihop saker så det blir ännu värre. Nu ledde lögnerna till att grannarna har sett mig köra full, vilket dambon ska ha bekräftat. Soc kontaktades och någon har ringt mitt jobb och sagt att jag jobbat full. Jag fick inte veta något av detta, alla pratade med varandra utan min vetskap. Som tur är blåser vi i alkolås på jobbet iom truckkörning så det var ju lätt att bevisa. Har dessutom en underbar chef som tog upp det med mig direkt. Men vilka går nu runt och tror att jag kört full med barnen, jag har ingen aning!

Blev en roman, har visst ganska mycket tankar som snurrar. Tack igen för ditt svar, det ändrade mina tankar ordentligt ❤

Hej Fru Anhörig, hoppas att du hann hitta något hjälpsamt här trots att du tog bort ditt inlägg. Jag vet ju inte alls hur det var för dig, men Ibland är det skönare att bara läsa än att skriva själv.. vad som än är hjälpsamt är såklart bra!

Tyvärr kan man inte ta bort inlägg helt, om man gör det försvinner samtliga svar under och ibland kan det vara väldigt långa trådar där flera skrivit saker de vill ha kvar eller som kan vara hjälpsamt för andra att läsa. Men bra idé att bara redigera bort det du inte ville skulle synas.

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag är på inga sätt utbildad psykolog eller liknande men en sak har jag lärt mig av all terapi jag själv fått och det är att det sällan hjälper att döma sig själv för hårt. Se det som en mindre miss att lära sig av. Vad jag läst av din resa borde du ge dig själv en medalj i stället! Kämpa på, jag kör i din slipstream :)

Dina ord och meningar visar att du har KRAFT och en VILJA att göra skillnad för DIG! Resten får du "på köpet" liksom är du stark i kropp och själ så kommer dina nära & kära att må ännu bättre ❤️. Jag själv avskyr att planera framåt, är väldigt mkt här och nu. Men känner att det är en styrka du har att du planerar och lägger upp strategier framåt. Ex hur du ska fixa den kommande semestern. Avslutningsvis, skriver jag som förra inlägget avslutades.
JAG TROR STENHÅRT PÅ DIG??!
Kram S69

Ännu en dag och ett nytt beslut. Tänker inte veva omkring frågan i skallen. Vill gärna se de positiva effekterna av att inte dricka alkohol. Men vet att jag får ha tålamod. Förra året förstörde jag mitt alkoholslutande genom att ta en drink på semesterresan. Det gick rakt utför och jag slutade inte dricka. Jag fick panik och overklighetskänsla mitt under resturangbesök med man och barn. Återställare för att slappna av. Svettades och vankade omkring för att lugna psyket tills det avtog. Barnen blev oroliga för mig, förstod inte varför jag betedde mig så. Det är inte värt att dricka! Den timmen alkohol är trevligt är inte värd oron, illamående, ångest, panik, darrningar, rädslor, mm. Psyket och kroppen mår så illa.
Jag vill vara stark i kropp och själ. Jag vill vara en bra förebild för mina barn. Den här gången (semester snart) har jag byggt upp ett beslut om att semestern ska baseras på barnen, återhämtning, vila, rensa kropp och själ.
Vill jag dricka a? -Nej, det vill jag inte.

Och detta pga vårdslarv?
Det är ju för helvete skandalöst dåligt!
När jag började med antidepressiva så hade jag en sjukt bra läkare som hela tiden följde upp med möten och telefonsamtal.
Uppenbarligen inte samma sak idag.

Skönt att du börjar komma på benen igen!

Bra liknelse, för det var ju ett tomt rum.
Men grejen.. Samma förbannade känsla som innan när jag kunde dra den där avslagna ölen jag somnat ifrån kvällen innan.
Alla spärrar som tidigare sagt ”Gör det för helvete inte!” blir / är som bortblåsta.
Det är nog en hel del motvindspissande kvar innan jag listat ut att det är bäst att köra i medvind för att inte bli blöt.

Ha en fin helg du med!

Varför kommer alls inlägg t å gånger och hur redigerar man det?

Det gick inte idag! Fan! Jag vill så gärna svara var och en av er, men kan inte fokusera just nu. Stort tack så länge! Har fått ner 1/2 flaska vin. För minsta lilla motgång så drar det igång igen. Som alkoDhyperD skriver och säger så klokt. Komma åt det som pratar emot den inre rösten, det är som sagt minsta lilla. Kaffet är slut, möte på jobbet som inte gick bra, något av barnen har problem, en avlägsen släkting är blir sjuk etc Men i det här finns det verkliga och stora problem bakom. Mobbning på jobbet, två kraschade förhållanden, alkoliserad pappa, ensamhet, falska vänner etc. Det jag inte orkar ta tag i det jag inte mäktar med. Behöver nog terapi eller någon att prata med, även om det under tiden känns okej att skriva av sig och få respons av ER. Som förstår och har så fin input. Jag läser så många trådar och tycker samtidigt som det känns tråkigt att människor fastnat i den här skiten så är det skönt att man peppar man varandra att komma ur den. Får se hur dagen slutar, känns redan förstörd. Tack och kram!

... än att du svept något annat. Klart man kan få en impuls då och då som är svårstoppad men du sparkade ju bara in en dörr i ett ödehus. Inget där att hämta. Onwards and uppwards. Tur man har stödjande partners för att ge lite perspektiv på saker. Ta hand om din i helgen!

Tydligt mål och grym inställning. Har alltid beundrat människor som har tydliga mål då jag mer är en bananskalskille själv. ”Det verkar bra i den här riktningen ungefär för tillfället”. Tror du har stor chans att lyckas. Och vem vet, när du kommer till 35 och är nöjd med tillvaron, varför inte fortsätta utan?

De senaste texterna här till min mobil . Ska läsa dom när de blir tufft
Mina älskade barn
Jag är själv uppväxt med fylla och tagit stor skada av det. Hur kan ja utsätta mina barn för samma?

Förändring måste ske NU!