Senaste kommentarerna i forumet

Det var allvarliga konsekvenser du fått lida pga alkoholen... Så bra att du har beslutat dig för att förändra situationen! Fantastiskt bra att du redan har psykologhjälp och har lyckats gräva fram roten till det onda! Jag tror på dig :) Du kommer att fixa det här. Välkommen till forumet!

Intressant! Jag tror inte att detta bara är ett sammanträffande. Jag har försökt att hitta fakta om detta någonstans, men utan resultat. Du är än så länge den enda som beskriver samma sak, Emma. Men det är väl klart att kroppen måste reagera på något sätt när den inte längre får sitt "gift".
Nu är det väl bara att invänta ryggont också=)
Dag 11 är nästan avklarad! Känner mig nöjd och nyfrälst. Näst intill odräglig. Ja, ja, gott folk, jag vet att det kommer ett bakslag snart. Men just idag mår jag bra.
Sov gott

Ja det var kanske så att stressen hann ikapp. Från klockan 7 på morgonen hade jag fullt ös genom hela dagen och kvällen. Hann inte sätta mig ner över huvud taget. Attacken kom vid kl 20... Mitt i ett moment som krävde väldigt hög grad av koncentration. Det blev kanske droppen. Även om det är det roligaste jag vet. Idag har arbetsdagen varit ännu värre. Kris efter kris att hantera. Och den följdes av en 2,5 tim kvällsföreläsning :P Plötsligt höll jag på att kräkas rakt ut. Stoppade i mig en banan, högst motvilligt. Det lättade då. Månne jag har blivit allergisk mot stress...

Kosmiskt sammanträffande! Sjukt otäckt att plötsligt inte ha kontroll över sin kropp... Kaxig som en nyfödd kattunge. Men upplevelsen påminde faktiskt om ungdomens karatefyllor. De där när man söp sig helt redlös och försvarslös. Usch aldrig mer!

Vi vet ju oftast inte anledningen till att en period drar igång.

Men när ni slutar vansinnesdrickandet. Vad är det som får er att sluta? Anhöriga som ställer krav? Akut alkoholförgiftning som resulterar i sjukhusbesök?
Slut på ledighet?

För mig så om det inte är pga något av dom ovanstående en känsla av att nej fy nu räcker det. Och när jag tänkt så, så kan jag även fast jag är abstinent som en heroinist, hälla ut resten av alkoholen utan problem. Om jag nu skulle råka ha kvar något, inte så ofta dock..

Tänk om den känslan kunde hålla i sig resten av livet

Välkommen hit!
Känner igen mig i just barndomen. Det troliga är att det finns i historiken och att du kanske mår bättre av att vända på lite stenar
som du inte vänt på ännu. Kan vara smärtsamt.. Men ibland kanske nödvändigt..
Bra att du har experthjälp... Trist historia du berättar men det finns alltid utvägar som gör att du kan gå vidare
och bli starkare av. Livet är som att gå på en enda lång kurs i att leva. Man blir aldrig fullärd men kanske lite visare
med tiden..

Lycka till!

/John

Kärlek och vänskap flätar oss samman!
Vi får varandra att synas och ofta lysa upp.
Allt Gott själv! :-)

blir man glad av att läsa!
Allt gott//J

En stor Eloge :-)

John!

Emma, du är klok och insiktsfull och det är alltid ett snäpp uppåt att läsa dina kommentarer??

Stort tack för ditt fina inlägg om din erfarenhet kring periodiskt alkoholism. Det är så stor skillnad på de olika sätten, att vara missbrukare och beroende. Jag hoppas du kan få hjälp att gå i samma fotspår som din pappa. Och då menar jag såklart den nyktra vägen (inte att du ska bli periodare) Tusen tack att jag fick läsa. När jag läser om andra erfarenheter så förstår jag lite bättre min egen problematik.

Finns det en risk att du kommer utveckla intervalldrickande, tror du?

Kram

MM

Hej
Jag kan känna igen mig i en hel del av det du skriver, särskilt detta med att ibland dricka hejdlöst. Jag och även min omgivning betraktar mig som "periodare" och under sådana dryckesperioder går allt överstyr. All sans och vett är som bortblåst.
När du skriver:" ....inte bara för min egen skull utan för min familj och min vän." verkar det på mig som om du inte tycker att du själv är tillräckligt viktig. Har jag rätt i det? Om inte, ursäktar jag mig med att jag har, och har haft ,alltför lätt att se ner på mig själv. Självföraktet går för mig i armkrok med alkoholismen.
Tack för att jag fått läsa ditt inlägg.
Vänligen
Ikaros

Hej
Jag är också 50+. ja till och med 70+. Det är säkert ingen tröst, men jag tycker du är på rätt väg och återfall kan vara ett steg i rätt riktning om man klarar att hantera dem. Av det du skriver drar jag slutsatsen att du är på rätt väg.
Ångesten. oron, skamkänslor mm brukar hopa sig vid ett återfall, jag har haft tillräckligt många sådana för att våga generalisera.
Det självklara att söka all hjälp som går att få tror jag inte jag behöver skriva dig på näsan. Det vet du säkert själv. Men läs och skriv här på forumet, här finns verkliga experter. Jag rekommenderar varmt till läsande av Monday Morning mfl. mfl.. Här finns ingångar till verkliga guldgruvor.
Hoppas du klarar den första tunga tiden, livet väntar på att du kommer tillbaks.
vänligen
Ikaros

Kämpa vidare...

Kämpa vidare...

Nu 50+ druckit för mycket nästan hela livet. Tänker iband att A blir min död, men så tänker ja också på en period då jag inte drack på 10 år... Kanske kan jag kämpa m dit igen!? Men första tiden är ett helvete.. Innan fått distans o ångest o sug inte vill ge med sig... Måste leta upp annat att fylla livet med än dricka.. Skriva av sig här har hjälpt m förut..

Kan det ha varit stressen som kom ikapp dig på kvällen ? Men härligt att du hittade "fokus" igen och mådde lite bättre ?

Så härligt att läsa din text.Så stark och klok..? Bra att du står fast vid ditt beslut och det viktigaste att du njuter av det ???

Nu vet alla att jag inte dricker. De flesta har fått “sanningen” ( att jag drack lite för mycket lite för ofta ) och det blir en del igenkänning och lite skam kanske då de hummar lite “ Men Gud vad bra!” innan de för glaset till munnen och sippar på sitt vin.

Jag vill inte skuldbelägga någon, men jag inser nu att alkoholeproblematik är oehört vanligt och rättfärdigandet håller alla jag umgås med på med.

Enda skillnaden är att de som är lite yngre och inte har familj egentligen bara har sig själva att ta ansvar för.

Min man har slutat “tjata” om när det här ska ta slut osv och verkar ha insett att jag mår mycket bättre så här. Vi har middagar hemma och bjuder in folk så att han får dricka sitt finvin I annat sällskap.

Jag dricker mest vatten. Ginger beer är gott men för sockrigt I längden ( typ en hel kväll ). A fri öl på uteservering, helt superok! Har också lite sakta börjat med Afritt kallt vitt vin då jag lagar mat.

Och jag saknar inte alkoholen. Shit alltså, det funkade! Det var hit jag ville komma och nu är jag här!

Jag är lite blyg ibland, undviker vissa sammanhang men I andra är jag STOLT över mitt val och har inte heller problem med konversationen.

Jag behöver inte slappna av efter jobb för jag har gjort förändringar där med mindre arbetsbörda och ett mer lustfyllt arbetssätt.

Ibland kikar han fram Ajäveln, efter en panikångestattack, när allt är över och jag känner att jag överlevt och att jag är värd något. Men han piper tillbaka dit han hör hemma illa kvickt.

Barnen. För deras skull. De ska inte behöva leva med alkohol, det har inget i barndomen att göra. Jag tyckte aldrig att jag blev knasig när jag drack men nu vet jag, jag ser andra. Fokus flyttas från barnet till glaset för “ det är man minsann värd”.

Det här blev en hel massa. Tror jag fortsätter min predikan ikväll.

Så upplevde jag det också förut, allting kändes tråkigt och meningslöst utan alkohol.. Vet inte rent konkret vad man ska göra för att slippa det men testa att göra sakerna utan. Det kommer vara minst lika bra. Slippa vakna upp bakis dagen efter den där fotbollsmatchen.. Utan ångest. Det är värt det.

Det kanske var ngt I luften igår, jag säckade ihop på ett trappsteg mitt I stan o kunde inte röra mig. Vågade inte göra någonting, min man fick hålla mig sällskap I telefonen innan jag lyckades kravla mig hem.

Ta det lugnt! Jag säger det till dig och jag säger det till mig.

Ja vin är det sista man vill ha när man mår sådär, snarare en kalldusch och ett glas pressad citron. Närvaro.

Jaja, hoppas att du mår lite bättre!

Håller med Nydag om att det låter som en fantastisk dag att våra nykter! Se det som en utmaning!!

De som följt mig här har läst om när jag bodde på en vingård över påsk, utan att dricka vin - och det går, man kan njut av utsikten istället!

Njut av att vara 100 % närvarande för din dotter på hennes stora dag! Jag vet att det låter skrattretande omöljigt, för jag vet vart du är jag har också varit där, men någon gång måste du ta tag i allt och jag skulle rekommendera på direkten.

Ladra upp med något alkoholfritt alternativ eller helt enkelt bubbelvatten. Du fixar det men behöver en plan.

Improvisation funkar dåligt i sådana situationer.

?

Jag hade influensa mina två första nyktra veckor- slog in ungefär på fjärde nyktra dagen.

Kan vara en tillfällighet, eller inte.

Sedan kraschade min rygg så jag blev sängliggandes I en månad. Doktorer hittar inget fel. Sedan efter två månader kom huvudvärken- spänning o stress säger de men jag har inte varit så här lugn på årtionden.

Jag misstänker att det är en process. Ibland slår kroppen ut en för att man ska tvingas till vila och eftertanke. Bort med alkoholen fram med ångesten- bearbetning av ångest, så kommer en massa gammalt groll upp. Mycket sitter I kroppen och har geggat in sig där under en lång tid.

Effekterna av det man gjort kommer långt senare.

Så här pågår vårstädning! Naprapaten, massören och psykologen hjälper till. Och nykterheten fortgår.

Jag kände mig lite blåst på konfekten då jag inte mådde prima då jag tog bort alkoholen men jag tror man får se allt I ett större perspektiv.

En förändring av livsstilen.

?

Lunch prom med vovven...så skönt. Snart samtal med arbetsledare. Känns så där. En ny en som inte fattar mitt jobb. Förklara förklara...tröttande verkligen. Vet att jag efteråt vill tömma en box. Förutfattade meningar....jaaa men jag är gammal och intet nytt under solen har jag sett. Vårtrött och pollen-stinn är nog orsaken. Blir bättre imorgon.

på din dag ?Den bästa gåvan gav du dej själv när du startade denna resan !