Senaste kommentarerna i forumet

När jag gått igenom överjävliga händelser har jag ofta dövat och dämpat och flytt med alkohol och annat. Tappat fotfästet.

Nu som nykter har jag en avskalad känsla, att allt lull och ludd tagits bort och här står jag nu avklädd att konfrontera världen.

Känner mig inte jättestark men jag är mig själv och den känslan är cool. Jag fixar det och fixar jag det inte fixar jag det ändå. På något sätt.

Att återfå kontrollen.

Ha en fin dag!

Vill du verkligen förändra din situation, om du kommit till insikten “Nu fan gör vi något åt det här” så tror jag att du kommit helt rätt!

Att dela tankar och känslor med andra som förstår, känner igen men även ifrågasätter är oslagbart.

Välkommen hit❣️

Blir inspirerad av dina ord.
Speciellt ”va? ska ni dricka”, lite som rökningens naturliga bortfall?
Och dina ord om familjen och närhet med barnen.

Har själv upplevt det och efter flera år tog jag kontakt med vården. Rekommenderas starkt. Bra att du tagit första steget och skriver här!

Att förlora sin mamma är som att förlora en del av sig själv. Det är precis så.
Vissa dagar känner jag mig så trasig att jag bara vill skrika, gråta och fly in i dimman.
Men nu har jag bestämt mig.
Jag ska inte vika mig. Jag ska hitta tillbaka till den jag var.
Jag ska göra mamma stolt över mig.

Tack för att du läser, och tack för dina ord. ❤️

Fulblått hår, ett ögonbryn och eftertänksamhetens kranka blekhet... Jag hade kunnat skriva något liknande. Klart man måste testa. Hämningslöst. Alla idéer är bra idéer om man inte tänker efter före. Mycket ånger över stort som smått får man leva med när man funkar så. Men samtidigt, tänk alla segrar och triumfer som hade uteblivit om man inte funkade just så. Allt man inte hade fått uppleva, lära sig och lyckas med. Det finns två sidor av varje mynt. Kram

Inte för att vi inte kan/vill dricka utan för att vi brottas med själslig vånda. Och önska att vi kunde få den att försvinna en liten stund. Stirra upp i taket, gråt, eller vad som helst. Ha din upplevelse. Jag sitter här i köket och ska ta bilen till jobbet, tycker jävligt synd om mig själv för att situationen är sådan att jag inte kan cykla istället, nu när det äntligen är sommarväder. Känner mig låst, styrd, tvingad till underkastelse av min chef, min arbetsplats, min situation, hela jävla tillvaron.
Ja’ ä int’ bitter....?
Kram

önskar dig en dag med lugn i sinnet. Blev nyfiken på dina studieplaner. Berätta om du vill.
Kram ? / mt

Jag har inte samma sorts beroende. Men, det verkar så jobbigt att tårarna börjar trilla. Tårar för dig. Det hjälper ju inte ett skit förstås.

Tona håret till en vanlig färg?. Även om jag tror att du är fin i blått hår! Kram?

Fin vardagsbeskrivning Emma ?

24 cl är fördrinken.
;)

Kram

MM

Ligger mest o stirrar i taket, tycker synd om mig själv för att jag inte kan dricka bla bla bla. Färgade håret - blev inte bra. Blått. Ser ut som en tant. Och jag har lärt mig en sak idag och noterar till mig själv. Använd inte epilatorn på ögonbrynen. Stod på lappen. Do not use in face. Varför då? Måste ju testas tänkte jag.

Tack alla för omtankar och kloka fina ord. Tycker om er alla så mycket. Ni är VÄRME.

Kram från MM..

Med blåtonat hår, ett ögonbryn och på toppen på det - ett överjävligt alkoholsug.

LIFE IS GOOD!

Bra jobbat och lite "kul" att ingen annan heller drack alkohol....
...då går du/vi in i helgen med lätta steg nu då?

Kan inte förstå din smärta ang din mamma.Men beklagar så mycket. Jag hoppas verkligen att du får sörja till slut.Utan A och frid.
Men jag känner igen det mesta av de andra du har skrivit.Ibland vill man bara ge upp,och ibland känns det som man gör/har gjort. Men kämpar glöden finns i oss alla som är här.Viljan att hitta till ett sunt och fridfullt liv..! Man får bara inte ge upp ❤️

Frihet hr du väl haft hela tiden.
Samma anledning som hållit dig nykter i 555 (556?) dagar finns väl kvar?
Jo du, en 24:a whisky skulle du nog tåla. Förmodligen allt för väl. Kanske skulle den kännas riktigt bra. Inte lämna några negativa biverkningar.
Förutom önskan om att uppleva ruset igen. Längta till nästa. Och nästa.
Tack för att du delade med dig, MM, både här och i min tråd. Nu fick jag formulera anledningen till att vi inte alls ska eller vill smyga i oss lite sprit.
Kram

Detta är mina tankar kring ämnet..Om man inte bearbetar sitt missbruk och beroende, utan kör på med vita knogar, så halkar man oftast in i något annat..Jag och några närstående till mig har slutat dricka alkohol..Jag har nog bearbetat alkoholproblemet mest av oss, med hjälp av böcker, diskussioner, filmer om missbruk, och forumet . Även aa-möten ibland. Har nu sett att en av oss bytt till spel. En annan till prylar och arbetsnarkomani..Den tredje verkar vara medberoende till frun, annars inget beroende. Jag själv har inte gått på annat, än i varje fall..En skillnad är också enligt mig att jag inte är en beroendepersonlighet..Jag blev fysiskt beroende av alkohol..Drack inte för att döva eller få självförtroende..Utan drack så länge och ofta att hjärnan blev beroende..Det gäller att se upp med andra saker man kan missbruka och förstå sig själv och sitt egna beroende..

...att veta att man är ensam I kampen att det bara är man själv som gör vissa val ( att inte föra glaset till munnen?) och att inte folk står och applåderar.

Men du har oss och du är as-duktig och du fick med dina ord en gång mig att känna mig så fånig i mitt resonemang kring “att kanske bara smaka lite” att jag bestämde mig för att det skulle jag verkligen INTE göra och jag säger det igen: du är en sådan inspiration för mig!

Sov gott!

...vad lika vi alla är I vår kamp här!

Olika förutsättningar och situationer men resonemangen är de samma.

Sov gott ❣️

Vill folk läsa så läser de annars kan de låta bli!

Man kan bli tokig på “systemet”, starkt av dig att hålla hela vägen fram. Hoppas att du nu träffar rätt folk som kan ge dig rätt hjälp!

Godnatt!

Fatta vad mycket man oroar sig I onödan! Vi är sällan protagonister i våra medmänniskors liv, även om man ofta tror att man har alla ögon på sig.

En tjej middag fixad, nästa kommer också att gå bra.

Jag ska ha första middagen med rätt många inbjudna på lördag. Är mest nyfiken att iaktta alla under kvällens gång. Är säker på att det kommer att gå bra, men det ska ju vara en första gång av allt.

Bra jobbat jasmine! Don’t worry be happy ?

Måste kännas underbart. Grattis!
Vet ju hur svårt det är när man är bland kompisar och tacka nej!

Duktigt gjort!

John

En solig varm eftermiddag, staden är lugn med ett sorts ivrigt bubblande under ytan. Hämtar barnen på förskolan, efter parken går vi hem- trötta men nöjda.

Allt är rent o fint hemma, lägenheten badar I solljus. Vi hamnar på balkongen och jag gör mig en färskpressad grapefrukt med tonic, sugrör och is.

Det funkar, men inte riktigt. Ja, jag saknar vinet, vinkänslan, lullet. När allt är såhär bra. Är jag inte nästan värd det nu? Vad skulle kunna hända, jag som har sån koll- jag är skitbra pã att vara nykter. Mitt vanliga resonemang.

Men givetvis dricker jag inte. Ångesten börjar med stora svepande penseldrag måla in mig I ett hörn Medan kvällen fortskrider. Ångest är nog det ord som missbrukas mest i detta samhälle. (“Ångest för att träffa honom, obetalda räkningarna osv”) Min ångest sveper in mig I detta syrefattiga tillstånd av overklighet. Jag kämpar emot och tar mig igenom middagen. Min man tar ett halvt glas vin till osten efter maten. Jag tittar på det. Ser stabilitet, i detta vacklande tillstånd, en hård kärna- något tryggt, stöttande. ( vinet alltså inte mannen ?)

Men jag dricker inte. Reser mig och plockar iordning. Diskar, torkar av, sopar. Tar min varma dusch.

Bad rummet- det enda privata utrymmet i denna småbarnsfamiljsverklighet. Kan inte titta på telefonen I duschen. Ingen stör. Meditativt. Jag bara ÄR I allt det varma ångande.

Lägger barnen. Det blir en sådan där frågvis kväll (“men bor verkligen jävulen I helvetet? Vart ligger det? Får man säga helvetet?”) som övergår i flams och jag blir som en av dem och går över gränser och säger ord man inte får säga och skratt o kramar o “NU MÅSTE vi sova” o vi somnar allihop I en enda svettig hög och jag tänker “Det här är fanimej meningen med allt”.

Min nästa milstolpe, tjejmiddagen (vi ses en gång per månad och äter middag..) gick helt smärtfritt. Ingen drack alkohol?. Inser att det nog är jag som brukar vilja dricka vin och får med mig de andra... De blev lite förvånade när jag beställde cola, men jag sa bara att jag hade en vit period. Känns såååå bra?

”Jag eller någon av mina kollegor ringer upp dig och bokar en tid senare i eftermiddag.”
Nåja, jag är iallafall typ inskriven på missbruksenheten nu.
För två år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle vara där jag är just nu, men nu är jag här och hoppas jag kan komma tillbaka dit jag var.
Där jag vill vara. Vara stolt över den jag är.

Det är lite monologvarning på mig nu, men jag vet av erfarenhet att jag mår bättre när jag bara skriver av mig. Förr skrev jag i en svart bok som jag brände när den var full.
Nu kör jag här istället. ?

Förstår precis vad du menar och det är viktiga poänger. När jag skrev inlägget var vinklingen mer argt på alkoholen och ett slags ”på med hårdhandskarna”. Men känns som jag har rustning, vapen och en armé med mig nu utöver hårdhandskarna.

När mina försök med att sluta helt som började för lääänge sen skrev ngn person (kommer inte ihåg vem) - gå till vården!

Att man inte lyssnade då? :) men att kolla för mkt i backspegeln är ju ingen bra väg framåt.

Går förbi vinställen hemma och blir arg och äcklad. Hoppas den känslan håller i sig resten av livet men det känns faktiskt som den kommer göra det.

Men rustning ska nog vara på också, läste tex per holknekts bok som ju hamnade i återfall efter tio år nykter.

Hej då röriga inlägg, snart dags för sömntablett och välbehövlig vila. :)