Senaste kommentarerna i forumet

Jag har undrat hur det går för dig? Varmt välkommen tillbaka..Jag tyckte alltid du skrev ärligt och intressant.Hoppas du tar hand om dig så bra du kan..En dag i taget...Kram❤

Hej på er bästa forumvänner,
Jag är så tacksam för att jag kan ha förmånen att skriva av mig här och att det finns folk som verkligen förstår vad man går igenom. Många andra "normala" människor skulle kanske bara rycka på axlarna och mena att det är "för faan bara att ta tag i sig själv och rycka upp sig". Egentligen borde det vara så enkelt men när det gäller A verkar andra regler gälla.

Sov två och en halv timme på en insomningstablett. Törstig och torr i mun om vart annat. Ytterligare en halv tablett gav ingen ytterligare effekt utan det har vänts många kuddar fram och tillbaka under de ensamma, mörka och ödsliga nattimmarna. Jag har svårt att varva ner hjärnan. Jag vet att det enda rätta är att "släppa taget" och "åka med". Att det borde kännas skönt att kanske äntligen få professionell hjälp och bara vara den som tar emot. Det är dit jag måste komma. Just nu känns det som det är någonting jag ska prestera när jag ska träffa läkaren och eventuell psykoterapeuten på tisdag. Det är jag som måste "skrapa på foten", göra ett gott intryck, vara hel och ren och inte vara till för mycket besvär. Inte ta upp för mycket av deras dyrbara tid. Se till att vara förberedd för att underlätta. Med andra ord försöker min hjärna förbereda mig som det vore ett stort projekt på jobbet där det är jag som själv måste prestera till 100%. Jobbigt, jobbigt....

Jag MÅSTE ändra strategi och tala mer ur hjärtat vad mina problem består av och hur pass allvarliga de är. Måste kunna förlita mig på andra...(har jag någonsin gjort det?) Jag har för några år sedan testat antabus under ett kort tag men fick svåra magproblem och hudproblem så jag slutade. Jag har ingen aning om vilken annan slags medicinering jag skulle kunna få initialt. Kanske något för min depressiva läggning. Jag skulle så gärna vilja se lite mer ljust på tillvaron och inte grotta mig ner i problemen, stora som små.

Idag snöar det från och till och är full vinter. Jag tvingar mig att äta lite men aptiten är fortsatt dålig. Bra bantningsmetod detta, men ingenting jag kan rekommendera. Ska ändå försöka att gå ut någon timme på eftermiddagen och få lite friskt syre.

Vi hörs och kram/Tjalle

...avspeglar sig det som Mirabelle säger och som jag själv alltid hävdat. Alla typer av människor behövs för att komplettera samvaron (därmed inte sagt att någon ska känna sig låst i ett fack). Tänk om alla skulle snacka och skämta hela tiden och ingen lyssna. Tycker detta återspeglar sig även i sociala medier. En del skriver och lämnar ut sig mer, andra inte alls, trots att de läser och kommenterar. Till och med här på forumet - trots att vi är anonyma - kan vi nog urskilja olika personlighetstyper. Generaliserande och lite fördomsfullt kanske, men lite tror jag det stämmer. Har jag fel gör det inget, jag är ju också anonym. ?

Lycka till! Nu håller vi i! ♡ Kram

.. Jag känner mig så nere.. egentligen pga min mans nedvärderande sätt emot mig. Han har trampat över mina gränser med ord i för många år och förstår inte skadan de gör. Han klankar ned på mig som människa och kvinna. Men tar inget ansvar för att han sårar mig, tycker att han "bara säger sin åsikt". Ingen empati. Jag känner mig så arg och frustrerad men får inget utlopp och ingen bekräftelse i det här. Vilket får mig att vilja dämpa den jobbiga stressen med a.
Jag har försökt prata lugnt och förklara hur jag mår men han har inte förmågan att förstå mig. Jag känner mig trängd i min situation. Finns inga snabba lösningar. Bara snabba lösningsmedel ?
Som trycker ner mig ännu mer. Jag ska stå ut en liten stund till. Jag är så arg så jag är kall och spänd och orolig i kroppen. Eller är det abstinens? Och olika argument för att "få" ta till a?
Idag känns det tungt.

Tack för en väldigt insiktsfull och inspirerande analys??
Jag är bara på dag 10 och behöver förbereda mig på alla känslor som kan tänkas komma.

Även jag har ibland tittat på gamla foton på mig själv och tänkt ”vad hände”. Önskar inte att någon behövde vara slav under en fånig dryck ?

Att jag kommer från anhörigsidan.
Så är jag en beroendepersonlighet.
Känner igen mig i dina våndor,ångest,tomhetskänslor mm.

Vad tror du om att inte ta något alls?
Kanske börja möta ditt inre jag som säkert vill komma fram och prata med dig.

Ångesten kanske blir monumental.
Eller inte?

Att ersätta en substans med en annan brukar inte vara till så stor hjälp.
Att försöka kontrollera intåg av alkohol tabletter eller tom sitt eget känsloliv brukar sällan gå så bra.

Att kanske bara låta denna första helg bli ett ordentligt avstamp till noll tröst i form av stötämpare.

För mig har forumet varit en guldgruva i snart 4 år.
Mitt mående har svajat både upp och ner.

Men när jag lyckas avstå beteende och handlande som i längden skadar mig så här jag bit för bit återerövra mitt eget jag.

Hur du än väljer så håller jag tummarna för dig och din sambo denna helg.

Hoppas det känns bättre idag! Jag tänker att dipparna vi får är inte nykterhetens fel, det är alkoholens... Nånstans måste vi sluta förknippa alkohol med avslappning och glädje, många frågar sig hur de ska kunna ha roligt och slappna av igen utan alkohol. Är det så viktigt egentligen, frågar jag mig? När jag slutade kände jag nog att det just då var viktigare för mig att överleva. Ha roligt och slappna av lade jag på is helt enkelt, det finns faktiskt saker som måste gå före ibland. Men med tiden kom det av sig själv. Utan att jag planerat det upptäckte jag att jag ibland hade askul! Och på kvällarna när jag tack vare min nykterhet klarat av alla så kallade ”måsten” kom avslappningen av sig själv. Att inte kunna slappna av beror ju ofta på att man inte kan släppa vissa saker. För mig var det så att jag tidigare stressade över min alkoholkonsumtion men för varje dag jag inte drack blev ju det orosmolnet mindre. Idag är det obefintligt. Visst finns det andra saker som kan stressa mig och få mig att må skit men jag är helt klart bättre rustad att deala med dessa saker UTAN alkohol i systemet. Framförallt tar jag bättre beslut.
Jag har mött en del motstånd när jag hävdat att man kan strunta i avslappning men det jag menar är att när man slutar jaga det kommer det av sig själv. Så var det iaf för mig och jag tror inte jag är unik på nåt sätt. Jag är bara människa och det är jag glad för❤️

Ja, alla knep är bra och jag tycker ditt var extra bra?? Det ska jag också använda mig av?

Jag har många orosmoment runtom mig och som jag inte kan påverka. Det är människor i min närhet som mår dåligt. Jag är för empatisk många gånger och grubblar för mycket. Det är väl en av orsakerna till varför jag hamnat i alkohol beroendet från början.
Men just nu väntar jag på att kunna sova normalt, har ju varit tvungen att ta till sömnmedel vissa nätter. Men det blir en ju också beroende av?

Vad underbart det låter!! Precis såna saker vill jag höra som är på dag 10!
Tack snälla, du peppar mig till att längta efter en alkofri sommar?????

???? Skrattade rakt ut. Hoppas jag inte väckte de andra hotellgästerna. Sista meningen....? Galet kul o prick på. Tack att du gör min dag ett ton lättare att leva.

Vill börja med att tacka Vinäger för positiv feedback, TACK!

Igår kväll var det rörigt men jag klarade av att låta bli att döva mitt inre hål med A. Lyssnade på en meditationspodd och skönk in i dvala. Vaknade och gick upp och väckte maken som somnat i soffan. Där han somnat ifrån en halvdrycken öl. Blev irriterad och väckte honom lite brutalare än jag tänkt. Nu på morgonen hällde jag ut den snabbt, för även en avslagen öl är drickbar. Ja, min man tycker om öl, men han får ta tag i sitt liv själv. Vi har talat om båda våras alkoholvanor och det är inte laddat. Vi dricker på olika sätt. Jag dricker snabbt och på stress/ångest för att få hjärnan att sluta spinna. Maken dricker sakta och kan ha sin öl framme länge innan första klunken (då är jag oftast inne på min andra öl).

Jag har morgonpigga hundar så nu måste jag ut.

Nu har jag passerat 6 månader nykter! Det känns helt galet bra!! Jag har inte i mitt vuxna liv varit nykter så länge förutom när jag varit gravid. Jag är så glad att jag till slut fattade rätt beslut den där ångestmorgonen i slutet på förra sommaren, att sluta dricka helt. Jag mår så mycket bättre, orkar mer, är gladare och stabilare i humöret. Stolt över att jag orkade mig igenom de där första mardröms veckorna och månaderna. Jag var inte så säker på i början att jag skulle kunna leva ett fullt liv utan vin, att min liv skulle bli världens tristaste. Vilket det faktiskt inte alls blev. Jag sa att jag skulle hålla mig nykter ett halvår och sen kanske prova att börja dricka igen, men jag struntar i att börja dricka igen, jag har det väldigt bra där jag är nu. Jag önskar alla kämpat en härlig kväll och firar mig själv med ett glas bubbelvatten! ??

att du kan använda forumet när du inte kan sova. För några år sedan hade jag mycket problem med sömnlöshet o jag hade oro o ångest. Jag provade sömnkurs på nätet o självhypnos som är väldigt rogivande för mig fortfarande, som en slags meditation och den gör mig lugn. Numera har jag ganska sällan oro när jag ska sova o kommer oro försöker jag tänka att det inte är farligt iallafall. Kanske kan du ha nytta av något av detta. Hoppas du sover gott inatt.

Jag kände just det när jag skrev. Har formulerat mig många gånger och vet att det till slut skulle sabba allt om jag fortsätter dricka. Just nu är det enkelt, inte lockad alls men det kommer så klart ... då skall jag ta dina råd till mig!

Allt bra här!
Jag fann nyligen ett gammalt foto på mig själv som 7-åring där jag nöjd o med öppen blick tittar in i kameran. Jag skall precis börja skolan.Varje dag slänger jag ett öga på den där glada ungen som ju på sätt o vis finns inuti mig fortfarande , och så tänker jag att jag kan ju inte hälla sprit i henne.?. Låter kanske fånigt men det hjälper mig.
Alla knep är bra som får oss att låta bli alkoholen.

Jag kan hålla med om att vi blivit paketerade i "på låtsas". Alla dessa valmöjligheter... varav många egentligen inte alls är valmöjligheter för väldigt många som ändå strävar ditåt. Om du bara tror på dig själv kan du uppnå vad som helst. Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara längre tid. Blablablablaj. Realiteten är att livet kommer med begränsningar. Så snart man finner acceptansen för det faktumet får man en annan frid i själen. Jag läste någon artikel av en psykolog om just det nyligen. Tror det kan ha varit i DN.

Jag finner att jag har väldigt litet till övers för folk som rabblar frihetens och självförverkligandets lov som något mantra. Och de är väldigt många, ty sådan takt och ton ska man hålla i vårt tidevarv. Frågan är om du är så störd som du tror, eller om du helt enkelt ser igenom all förljugen bullshit det sociala samspelet vilar på? Man får sikta in sig på sällskap som uppskattar oss cyniker, eller åtminstone inte börjar lipa ;) kram

Ett stort steg taget, att berätta. Även om det är anonymt. Att få tankar på pränt är värt så mycket. Det blir ärligare - och mer brutalt - på något sätt.

Mitt favoritord i sammanhanget är strategier. Vilka som passar dig och dina behov vet förstås bara du. Mina är först och främst ingen tillgång till alkohol hemma. Omväg runt Systemet, boka aktiviteter (t ex promenad med en kompis) vid den kritiska tiden, övertid på jobbet, sitta på händerna, vad som helst för att undvika första glaset. Annars går det åt h-e direkt. Kämpar själv extra just nu, trots många nyktra dagar.

Lycka till! ♡

Tack för era tankar!

Av ren irritation på mannen skulle jag hälla i mig den där ölen jag sett i källaren. Nu var den borta! Ååå frustration. Lättnad. Ilska. Lättnad. Faaan också. Vilken tur!
Jag har en sjukt jobbig dipp nu! ?

....mindre bra slut ...på hotell igen via jobb. En dödsfälla för mej. Men en ny dag imorgon då jag försöker igen.

Vi behöver varandra, nya som gamla vänner och forumet skänker mig en viss tröst. Jag fortsätter min kamp och har kommit till slutet av min alkoholkarriär! Jag har lärt mig att kör jag i diket så är det bara att ratta upp på vägen igen nästa dag! Det funkar gaska bra!

Hur har du det, Rosen?

Hej på er.
Nej, det är inte lätt. Själv är jag tillbaka på punkt noll efter drygt ett år på Antabus. Har funderat på en omgång till men...jag tror inte det. Förra gången körde jag med två veckor Sobril och sen ner på Vårdcentralen, Träffade en bra läkare och började med Antabus. Funkade bra, jag var nöjd och frun var jätteglad. Tänk att kunna köra bil när man vill. Inte behöva planera inköpen på bolaget. Massor av pengar till annat. Efter ett år slutade jag med Antabusen och två veckor senare var jag tillbaka på ruta ett....och där är jag nu (två år senare). Jag håller med dig Io, det kryper i kroppen de dagar som man inte dricker. Samtidigt undrar jag varför vi dricker. Vad är det som vi inte har som de andra har? Jag tror att nästa gång jag försöker får det bli utan piller men med terapi istället. Men hur som helst, jag hoppas att du lyckas. Jag tror att allt blir lättare i det långa loppet om vi ger fan i att dricka.

Antabus funkar bra, i alla fall funkade för mig. Jag höll mig nykter i mer än ett år....men sen slutade jag med Antabus....och nu funkar det väl inte så bra längre. Jag smygsuper också, sköter jobbet och som du säger är det väl bara min (i mitt fall) fru som märker något. Jag hoppas att det går bra för dig.... men jag tror egentligen att det behövs mer än bara Antabus för att det ska funka i det långa loppet. Terapi, någon att prata med. Försöka förstå varför man dricker. Ja, lätt är det inte. Jag håller tummarna för dig.