Senaste kommentarerna i forumet

är det din dåliga karaktär på samma sätt som det är den dåliga karaktären hos en diabetiker att han inte kan hålla blodsockret under kontroll. Eller alla de där karaktärslösa människorna som bara inte kan låta bli att få cancer. Det trista är att det är praktiskt taget omöjligt att få andra människor att förstå vad alkoholism går ut på. Det enda vi kan göra är att försöka skaka det av oss, det är inte vår uppgift att utbilda de obildbara, allt vi kan göra att kämpa vidare för oss själva. Visst är det något fel på oss, men till skillnad från så många andra människor är vi medvetna om det och kämpar hårt för att komma till rätta med vårt liv.

Så ta tid på dig, bakslag är något vi alla har råkat ut för, sluta bara inte kämpa och låt inte omgivningens okunskap påverka dig.

De kommande två veckorna ligger framför mig som ett minfält. Vet att jag kommer att vara stressad till tusen. Vet att jag absolut inte får lugna ner mig genom att dricka någon alkohol fastän alla andra gör så här hemma. Vinstället är fullt med fina viner, fin-cognacen, champagnen..ingenting fattas.
Nu gäller det att kryssa fram försiktigt så att ingenting briserar.
Hu!

var i många, många år nyktra. Inte för att jag valde det, logistiken gjorde det helt enkelt omöjligt att få sig minsta lilla tår på tand. När barnen var små skulle de självklart fira jul hos både mor- och farföräldrar, som lägligt nog bodde 40 mil isär. Ingen av dem kunde tänka sig att resa någonstans på självaste jul, så det blev vår uppgift. Julaftons morgon på ena stället, tre timmar i bilen för att dumpa första uppsättningen julklappar där hemma (till barnens förtvivlan; dom ville ju leka med sina nya saker), så tre timmar till för att titta på Kalle Anka på nästa ställe. Ingen verkade ägna en tanke åt förnuftet i att skicka ut de dyrbara barnbarnen och deras stressade föräldrar att slira omkring på vintriga vägar på julafton.

Efter min hustrus frånfälle blev det där lite enklare, mina föräldrar flyttade in hos mig och kände väl aldrig riktigt att det var deras hus också, så deras behov av att juldekorera in absurdum avtog. I stället följde dom med till morföräldrarna, jag tror dom tyckte synd om dom som bodde så långt bort och inte fick träffa barnbarnen så ofta. Det blev ändå en hel del tid i bilen på julafton; vi var för många för att kunna övernatta, så det blev tidig morgon och sen kväll, med halva dagen i bilen och någonstans där i mitten total julhysteri. När så ungarna blev större och mina föräldrar blev skröpligare så upphörde även det där. Efter att mor och far gått bort och ungarna hade utvecklat egna jultraditioner så blev jag sittande ensam på julafton. Jag hävdade alltid att det var skit samma, jag brydde mig inte, men på något sätt saknade jag det där i alla fall. Så jag tog till flaskan även till jul.

Just i år har det beslutats att vi ska försöka samla alla igen, för en sista tack och avskedsföreställning. Det har blivit om möjligt ännu mer komplicerat nu, jag tillbringade hela kvällen igår med att försöka få allt att gå ihop. Det är folk som ska hämtas och lämnas på järnvägsstationer och flygplatser, åter andra som ska köra och några som inte har en aning om hur dom ska ta sig till det lilla huset mitt i mörkaste Småland. Plus att det finns begränsat med plats för övernattning, så det kommer att bli ännu en lång, lång jul i bilen för mig. Jag både ser fram emot det och avskyr det. Fast mest ser fram emot tror jag, det kommer folk jag inte har träffat på flera år. Och jag kommer att vara nykter, inte för att jag måste utan för att det är min livsstil nu.

Ha en härlig fredag!

... och denna helg vill jag stå emot! Vill inte dricka men gör det ju ändå för att uppnå ett lugn och inte tänka, tänka.

Vill vakna pigg och utvilad imorgon och kanake gå och träna.

Måste stå emot frestelsen men har lilla djävulen sittandes på axeln som säger "bara en sista gång och sen slutar du för gott". Är det min dåliga karaktär som gör att jag faller dit gång på gång? Det säger min sambo i alla fall.

Kämpa på alla fina och ha en härlig fredag!

Kram
Pärlemor

... snart två veckor!

Jag hör också till dem som inte heller kan dricka måttligt. Jag måste avstå helt men har ingen karaktär att stå emot när ångesten kickar in. Eller rastlösheten - måste hitta på något att sysseldätts mig med istället för att dricka vin..

Kämpa på och så tar vi en vit helg!
Kram

Nykter i 11 dagar, känns skönt och befriande .. Läser mycket här på forumet, det är till stor hjälp för mig. Lyssnade på P1 dokumentär - Kvinnor som supit . Om att vara kvinna och fast i ett missbruk, och om vägen till ett nyktert liv. Skrämmande , ledsamt men även lärorikt och inspirerande . Rekommenderas.
I morgon är det fredag,, är rädd för mina infall, att jag inte ska kunna styra mina impulser. Får jag något för mig så vips är allt förnuft borta .. Får ju sådan sjuk kick av alkohol. Slutar inte dricka fastän jag vet att det alltid tippar över. Kan dricka tills jag kräks och sedan fortsätta dricka mer. Är dock inte fysisk beroende , har aldrig haft riktiga abstinens besvär. Allt sitter i psyket..
Vill så gärna leva nyktert.. Svårt, men det ska gå.
Kram alla kämpar där ute.

Hoppas det är bra med dig.
Saknar att "höra din röst"
här på forumet .....

Kram från Monday
:)

...med sjukskrivningen och lättnaden över att inte behöva prestera på ett tag. Jag behöver ju lära mig att jag inte är det jag gör utan också är helt ok och värdefull även när jag inte är på topp.

Kommer ibland på mig själv att stressa upp mig över att jag inte gör så mkt ens här hemma. Men nu märker jag det och kan för det mesta stoppa acceleration av puls och tankar.

Från och till har jag varit sugen på vin och fegade inför tanken att handla julklappar eftersom det finns systembolag på varenda köpcentrum i min trakt.

Jag inser att jag inte kan undvika att komma nära systembolag och middagar med vin hos vänner och familj i all evighet eftersom jag då isolerar mig hemma vilket jag inte ska göra för depressionen, men just nu känns det som den tryggaste strategin till jag fått lite mer distans och tillit till mig själv.

Kram till er alla som kämpar, som faller, som reser er upp och tar nya tag.

Jag har klarat kvällen med lite youtube-tutorials om hur man lär sig sticka (jag tänker definitivt gå ut och handla stickor och garn imorgon) och ångesten lade sig utan att jag behövde hälla ut flaskan - och utan att dricka den! Snart stänger ICA också och då behöver jag inte oroa mig för att gå dit och handla folköl eller något. Jag klarade min första dag!

Hur går det? Allt väl hoppas jag.
Kram

Tack Monday Morning. Nu förstår också jag dig bättre.
vänligen
Ikaros

Hoppas ni får en underbar resa och att din beslutsamhet håller i sig. Du verkar ju må så himla mkt bättre nu!

Fint att se att ni båda skakar av er små felsteg och kör på igen med en dag i taget Skamsen och Pärlemor.

Behöver nog själv ta mig en funderare på om jag klarar av en middag på lördag. Vännerna skulle inte ifrågasätta om jag valde att inte dricka men vet dock inte om jag litar på mig själv ännu. Ironiskt, eftersom jag skulle må bättre psykiskt av en kväll med vänner.
Kram

Hej Kvinna över 50 år
Jag vet faktiskt inte vad som gjorde dem befriade trots att jag kände den ene mycket väl. Han hade suttit mer eller mindre fast i alkoholen under 45 år, han drack i perioder. När han just hade fyllt 70 år slutade han att dricka. Han beskrev det som allt inom honom tog avstånd från alkoholen. "Det är som att komma ut ur ett fängelse" sade han.
Men som sagt vad som utlöste denna förändring kunde han inte själv förklara.
Den andre slutade efter att han hade blivit vräkt.

Ett förtydligande är att jag var nykter i 13 år. Nu har jag varit nykter sedan drygt två månader
Lycka till i kampen för befrielsen.
Ikaros
.

Min inre kraft har jag.

Jag går ju på alkoholklinik, pratar med mig själv och skriver här.
Hos alla tre kanaler, får jag bra råd och stöd.

Ikaros;
Grattis till 11 nyktra år. Verkligen imponerande och att du fortfarande orkar skriva här.

så underbart att du har mött två människor som blivit befriade från alkohol. Vad tror du det var som var den utlösande faktorn för att bli befriad? Går det att framkalla på något sätt genom tankemönster el annat? Önskar så att själv bli befriad och inte låta alkohol ha så mycket utrymme i mitt liv. Skulle vilja vara sysselsatt med annat i tankarna.

Jag känner att jag vill förtydliga det jag skrev under rubriken "Inte ensamma".
Med "mer än den egna viljan"menar jag att min erfarenhet är den att de flesta alkoholister inte klarar att bli nyktra helt på egen hand. Det krävs något mer t.ex. att man tar hjälp av, eller samarbetar med någon. På det sättet kan den inre kraften uppehållas och förstärkas. Att det skulle behövas ett ingripande av någon högre makt för att kunna bli nykter tror jag alltså inte. Däremot tror jag att ett öppet sinne och ödmjukhet inför andras upplevelser och tro är något som är bra för mig själv.

Men i mitt inlägg skriver jag också att jag faktiskt träffat på undantag. Sådana finns, men jag tror inte att jag är en av dem.

vänligen
Ikaros

Jag är likadan.
Allt eller inget.

Jag ska på ADHD utredning.
Kanske det förklarar mitt drickande.
Då även det är svart/vitt.
Nykter eller stupfull.

//MM

Svartvit; kunde varit mitt användarnamn för sån är jag i ALLT. Det är verkligen allt eller inget som gäller annars mår jag inte bra. Visst vet jag innerst inne att balans är eftersträvansvärt men det händer inget då. Antingen för mycket vin och livet leker eller inget alls och strikt kost och träning, tröttnar och släpper taget. Släpper så mycket så jag oftast faller handlöst ner och får kämpa mig uppför en lång backe som känns oöverstiglig. Har du funnit någon balans?

Jag upplever ingen högre makt som hjälper mig att hålla mig nykter.
Det är enbart min egen vilja.
Jag litar på min egen kraft i detta.

En kraft starkare än min egen hittar jag såldes icke.
Förstår inte heller vad man menar med att det krävs
något mer än den egna viljan för att hålla sig nykter.

Och vad är det för fel på mig då som inte hittar den där
makten/kraften man pratar om?
Eller har jag hittat den fast jag inte vet om det?

Tror snarare att "ett djupgående inre beslut"
är det som får mig att inte dricka.
Jag har gett mig fan på att klara detta.
Makten sitter (för min del) enbart i mig
själv.

uturdimman
Visst är det den strikta biten som till slut gör så jag ger upp allt för att livet blir så fruktansvärt tråkigt. Samtidig vill jag verkligen ta mig i kragen och skärpa till mig för att komma i form och se snygg ut. Det i sig kan ge mig en kick som gör att jag orkar lite till. Attans att det ska vara så svårt och jag orkar inte i längden att vara alltför superstrikt.

Svartvit och pärlemor.
Vi är många som kämpar en kamp som ni gör. Jag har många gånger mött och själv ställt frågorna
Varför skadar jag mig själv? Varför klarar jag inte att göra det jag vill? Varför lurar jag mig själv? Varför? Varför?

Jag vet inte om det finns några svar mer än att en kraft starkare än min egen styr mitt liv. Det krävs alltså något mer än den egna viljan för att bli varaktigt nykter. Att ta hjälp av andra alkoholister kan mobilisera en sådan kraft. En andlig eller annan djupgående inre upplevelse kan också hjälpa. Att kapitulera inför alkoholen kan också vara ett sådant steg. Jag har under min alkoholistkarriär träffat många som blivit befriade på sådana sätt.

Själv har jag inte lyckats även om jag upplevt många långa nyktra perioder där jag trott mig vara fri. Men hittills har jag till slut ändå lurat mig själv. När jag läser det ni skriver känner jag ändå hopp. Dels för att ni stärker min egen nykterhet, dels för att ni vill bli nyktra och dels för att ni stödjer varandra. Jag är övertygad om att det i samarbetet mellan alkoholister finns en mycket stark kraft. Under 13 år lyckades jag få ett bra nyktert liv genom samarbete med andra alkoholister. Detta skedde såväl inom som utom AA.

Paradoxalt är att jag träffat två personer som till synes helt spontant blev befriade från sin alkoholism. De slutade helt enkelt dricka en dag. Ett djupgående inre beslut befriade dem. Jag vågar inte tro på denna nåd för min egen del. De är nog undantagen som bekräftar regeln att alkoholen för alkoholisten är en kraft starkare än hens egen.

vänligen
Ikaros

Jag vet faktiskt inte vad du ska göra, men mitt tips är nog ändå att hälla ut det. Då behöver du inte tänka på det mer ikväll. Jag själv har just nu sån fruktansvärd ångest efter mitt återfall, kan inte göra annat än att säga att det inte kommer vara värt det.. Lycka till och kämpa på.

Jag hoppas verkligen det kommer funka för mig också, att jag kommer inse att det inte är något för mig. Som sagt så är jag ju ändå stolt att jag kommit så pass långt, men det känns förstås ändå skit när det där dumma återfallet kommer. Vet inte vad jag ska göra för att låta bli, det är precis som du säger att det bara blir liksom. Jag hoppas att jag nästa gång kan stanna upp, verkligen tänka efter innan jag gör något dumt. Jag vet ju att det inte är värt det, men mitt huvud glömmer som sagt bara bort allting efter ett par veckor. Förut var det bortglömt efter 2-3 dagar, nu är det 2-3 veckor så visst har man kommit någonstans, men det är inte tillräckligt bra ännu. Längtar så tills jag slipper dessa dumma återfall, jag längtar efter att må bra och att få bestämma över mitt liv, jag vill tro på en bra framtid. Jag kan inte, jag vill inte, jag får inte förstöra mera nu. DUMMA alkohol och dumma samhälle som tillåter såna idiotiska substanser. Jag har aldrig trott på nyårslöften och liknande men jag vill verkligen vara nykter, det finns inget jag vill mer så klarar jag mig nu till nyår så ska jag bara börja om helt efter det. Jag vill vara nykter resten av mitt liv.

Jag vet att det logiska borde vara att hälla ut flaskinnehållet i toaletten eller handfatet eller något. Men jag tror det blir för mycket. När jag bodde hos en släkting med grava alkoholproblem (det var långt innan jag själv började dricka) så hällde jag ut när jag hittade. Efter bara några veckor blev stressen med att bo med släktingen så pass stor att jag själv började ta klunkar ur flaskan. Så: trigger. Tror jag. Jag har panik i alla fall. Jag borde gå ut och springa eller göra något, vad som helst.