Senaste kommentarerna i forumet

Ja, ibland måste man nog kunna skratta lite åt eländet för att inte gräva sig djupare och djupare ner i misären. Jag kanske borde tillägga att de sköna lirarna från aa inte var inlagda utan nyktra och var där för att hälsa på och prata :)
Tusen tack för stödet till dig Idamia, Krumeluren, Anders och Niklas.

Jag hoppas att din första dag gick bra! <3

Kul att du fick din stämpel, Jag tycker också att du är OK för övrigt! Och bra att du fortsätter samtalen, alkoholträsket är ett jäkla elände. Dit villvi inte igen.

Hej och välkommen igen. Tänker lite på att det har gått lite snett för oss båda. Vi borde kanske hänga här mer även när det känns som det går bra både du och jag. Jag har fått ordning på det igen nu. Det är inte omöjligt alls att komma tillbaka och du har ju en lång period när det gick bra att luta dig mot. Du kommer igen!

Välkommen hit, ja vi kämpar alla mot adjävulen här i forumet och det finns mkt att ta till sig. Lycka till på din resa.

Skönt. Jag struntade i att öppna flaskan. Mest för att det bara fanns en och jag vet att det blir jobbigt när den är slut. Men dock. Nu har suget släppt lite. Jag känner igen mig i det många skriver här att efter ett par nyktra dagar tror man på allvar att "nej men jag har ju inga problem egentligen" och "jag tar ett glas bara, kanske jag kan det denna gång". Tycker att alkoholjävulen är ett bra uttryck. Tack och åter tack för att detta forumet finns. Kramar till alla

Jag skaffade ett tredje barn, just av den anledningen. Att då var jag ju tvungen att vara nykter. Jodå, det hjälpte i 9 månader, sedan drack jag värre än någonsin. Förstå ångesten när man är full med en tre månader gammal bebis och ÄNDÅ inte slutar?!
Jag ser mig själv som en god, intelligent och moralisk person, vilket jag också är, så länge jag lever nyktert. Att leva nyktert för mig, är så otroligt mycket mer än att vara nykter. Det är ett annat tankesätt, ett annat sätt att leva mitt liv. Jag vet, svårt att begripa vad jag pratar om... Men alkohol, för mig, handlade om att döva jobbiga känslor.
Jag levde i en destruktiv relation, med barnens pappa. Jag lämnade honom för 1,5 år sedan. Strax innan jag lämnade honom var de sociala myndigheterna inkopplade. Då, kunde jag inte ta emot den hjälp de erbjöd, det kom senare. Jag berättade för min arbetsgivare om mina problem och fick en oerhörd hjälp! Dock var det inte ett rakt spår mot nykterheten, men vändningen kom där. Nu är jag en bra mamma, varannan vecka. En stor tröst för mig är att jag ALLTID är tillgänglig för dem, nuförtiden

Idamia, har du kvar din familj och jobb?

Känns så konstigt att jag ens skriver här.
Jag som är så "duktig"...
Har tom funderat på att skaffa en fjärde bara för att under graviditeten "kan" man ju inte dricka. Fast jag är inte säker på att jag skulle klara det heller, jag som tvingade alla sprita händerna innan de tog i min baby, sitter full och läser godnattsaga...bakis på lekplatsen...helt sjukt...

Jo det går upp och ner... kan hålla mig till tre glas vin per kväll men sen dyker det upp en motgång och då är suget enormt och jag lyckas inte stå emot.
Igår blev det dubbla och i kväll är jag nog rädd för att det blir det samma.
Är mitt uppe i en skilsmässa som gör att jag har svårt att motivera ett helt slut på drickandet, hittar inte kraften till det liksom. Det hjälper inte heller att man blir hotad med att aldrig få se sitt barn mer. Jag trodde att efter min skilsmässa så skulle allt bli bättre men är rädd att motgångarna bara kommer att bli värre. Fast jag druckit så har jag alltid skött mitt jobb och hemmet, varit en bra pappa till mitt barn men nu hålls detta emot mig som någon form av hämnd för att jag vill skiljas.

Jag känner med dig... jag vet hur det är när man kommer hem till någon "vän" och bara ska ta en öl och det slutar med annat. Som tur är så la jag det livet på hyllan för 15 år sen men alkoholen hänger kvar.
Mitt tips till dig är att byta umgängeskrets, det gjorde jag och det fick mig att ta avstånd från andra droger helt.

Var inte för hård mot dig själv om du trillar dit igen. Det är känslan av misslyckande som får oss att dricka mer.
Jag hoppas du har det bra och skriv gärna mer, det hjälper...

Kram
/Niclas 38

Haha, kunde inte låta bli att skratta, mitt i eländet som du just har genomgått. Trevliga lirare från AA :-D ja, en sådan är jag oxå! Jag som aldrig i livet skulle på ett AA-möte, nu älskar jag dem! Jag har varit nykter i drygt ett år. Det går att leva nykter, det trodde jag inte för ett år sedan... Flera års kamp mot skiten, jag begrep inte varför jag drack. Jag trodde att jag var hopplös, men näe, jag var inte det trots allt!
Jag tror på dig, du har insikt och du vill ha ett bättre liv. Kram!

Det började på samma sätt som för dig. Högpresterande och med tre barn. Jag klarade allt! Trodde jag alltså.. Jag började dricka vin för att få en stunds lugn och ro och visst, det fungerade några år. Sedan blev det mer och mer.. Jag visste hela tiden att det var fel. När jag började bestämma mig för att inte dricka (kanske 5-6år sedan) gick ju det bra, periodvis. Problemet var efter dessa perioder.. Då drack jag fruktansvärt mycket. Tog återställare. (Jag??? Återställare?? Jajamän!)
Nu har jag varit nykter i drygt 1 år. Jag är 37 år nu.

Bra jobbat. Se nu till att få medicin.
En dag i taget.

Idamia, hur länge har du varit fri? Hur länge fick du kämpa?
Just nu har jag inget sug alls, men jag vet att om barnen får utbrott nu vid läggningen eller om min man surar över igår så kommer ångesten...

Hej!
Jag vill bara säga, att din text hade kunnat vara min, för några år sedan! Åh, vad jag vet hur du känner. Jag har haft en resa, med vinet, som jag inte önskar någon annan människa här i världen. Nu är jag nykter, men det var många smällar innan jag klarade att leva nykter. Mycket insikt och mycket jobb med mig själv. Jag vill bara säga att du har mitt stöd. Jag vet hur du har det! Jag vet hur man känner sig som mamma och jobbet för att hålla upp fasaden. Jag vet allt om det! Stor kram

Jag antar att det bara är att ta nya tag, det gick bra för mig under en tid men nu när det är sommar och semester så föll jag tillbaka igen.
Lyckligtvis har jag en sambo som lyssnar på mig och förstår mitt problem.
Nu hoppas jag bara att ångesten släpper snart, ingen alkohol idag och jag får ta dag för dag.

Är på dag 4 och vet hur helvetiskt tungt det är just nu... Vi fixar det!!

Så bra att du åkte in och fick hjälp - hoppas att du blev väl omhändertagen, och att du känner dig bättre nu. Kämpa på!

och du verkar ha rätt inställning, som bådar gott för framtiden. Bra att du kan börja jobba igen.

Kämpa på!

Så oerhört skönt att jag idag fick ett OK från min läkare (kopplad till arbetet) att börja arbeta igen! En väldigt tung sten som föll från mina axlar. Jag hade målat upp ett "worst case scenario", där jag skulle "tvingats" till att berätta allt om anledningen till att jag varit sjukskriven - och att jag varit inlagd på beroendeakuten. Jag har absolut inte ljugit för läkaren - jag har bara inte berättat HELA sanningen. De har ett annat journalsystem - och kan inte ens se att jag har en spärrad journal från någonstans. Vilken lättnad! Dock så fortsätter jag med mina samtal med beroendesköterskan - och hoppas att jag skall få möjlighet att träffa en terapeut för att kunna prata om hur jag agerar och reagerar, för att förhoppningsvis slippa att dras ner i drickaträsket igen?! Känner mig så beslutsam och bestämd. Inget dricka, och inget sug på 1 månad o en vecka:-) Det får f-n vara nog nu! All styrka till oss/er som kämpar vidare - dag efter dag!!!

Det var några dagar sedan du skrev ditt inlägg men här kommer ändå lite sen feed-back. Precis som banani säger hoppas jag också att du läser de här kommentarerna även om du både verkar vilja och inte vilja läsa dem....

I alla fall vill jag hälsa dig välkommen till forumet, jag tror att det finns fler som kan känna igen sig i de beteenden du beskriver, det låter också som om det du upplever ställer till det mycket för dig och skapar problem på olika sätt. Du vill förändra din livssituation men vet inte riktigt hur. Banani säger mycket kloka saker och visst finns det hjälp att få för fler av de problem du har. Vill du ha vidare tips om var du kan få stöd dig kan du alltid vända dig till din vårdcentral som ett första steg och så klart fortsätta skriva och ta del av andras berättelser här på Alkoholhjälpen.

Allt gott,
Miriam

Det var ett tag sen du skickade ditt inlägg men jag vill ändå nu passa på att hälsa dig välkommen hit!

Det låter som om det varit ett klokt beslut för dig att registrera dig här i forumet och utifrån det du beskriver i ditt meddelande tänker jag att du kommer ha god användning av att vara här och själv skriva/ta del av andras berättelser.

Alkohol är ju lurigt på så sätt att det i stunden kan ge positiva effekter såsom avslappning och ökad glädje, medan det på längre sikt snarare försämrar måendet på olika sätt. Det är lätt att få just ångest av att dricka mycket och du är långt ifrån ensam om den upplevelsen.

Skulle du känna att du behöver ytterligare hjälp utöver forumet kan jag tipsa dig om att kontakta http://alkohollinjen.se/, där kan du få rådgivning anonymt om hur du kan få vidare stöd för dina svårigheter kopplade till alkohol.

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Och så tacksam att det här forumet finns, för jag är verkligen ensam i detta. Att gå på aa möte finns lixom inte på kartan, är glad om jag hinner dricka kaffet sittandes 5 min på morgonen. "Stjäl" tid för att hinna skriva detta. Men vet att om jag lägger ner a kommer jag få så mycket tid till andra, roligare och mer njutbara saker.
Ikväll ska jag byta ut vinet mot en kopp te och lång varm dusch. Snart är första sagen över och jag ska fixa den...

Jag är ensam. Min man dricker i princip aldrig, av våra 12 år tillsammans har jag sett honom berusad max 5ggr. Därför tycker han att jag är extra svag och har noll förståelse för mina vanor.
Alina, vad lättad jag blev av att höra att det finns fler mammor som mig...
Jag dricker ofta som "medecin" för att lugna mig när barnen är jobbiga eller när jag och maken bråkat. Känner oftast inget "sug" handlar mer av ren reflex. Vill verkligen inte förlora det jag har...och vill inte att barnen ska råja illa ut eller påverkas mer av att mamma är lullig vid nattning eller helt slut dagen efter...
Vad är det som triggar dig? Är dina barn stora eller små?

Hej! Har aldrig tidigare haft problem med alkohol. Gjorde en gastric by pas operation för fyra år sedan. Vet inte vad som händer med mig när jag dricker. Dricker för mycket och blir verbalt elak mot min man. Tappar helt kontrollen, får minnesluckor. Känner mig äcklig. Vill kunna dricka normalt. Känner egentligen inget sug efter alkohol och ändå så köper jag. Har gjort bort mig för vänner samt familjen ett antal gånger. Senast igår. Kissade på mig bl.a. Fy fy vill inte ha det så här längre. Skäms något otroligt över mig själv. Mår skit. Har en underbar familj ett arbete jag älskar. Min man och jag kan dela en flaska vin tillsammans och det funkar bra. Känns bra att skriva av sig. Och ja måste börja inse mina problem nu och inte dricka mer! Detta blev ett rörigt inlägg. Tack