Senaste kommentarerna i forumet

och kanske suget efter snus lättat lite. Tufft att både sluta drick och snusa samtidigt. Mysigt att gå och titta på hundvalp med dotter och äta middag. Jag har upptäckt att kaffe är väldigt gott, godare nu än förr :)

Bra kämpat!

Talade med min lillasyster idag. Hon var så glad då hon fått besked om att hon slipper cellgifter efter sin Canceroperation. Hon och maken skulle öppna en flaska Champagne och fira. Jag sa att jag inte dricker (vilket hon visste redan) då jag är så alkoholkänslig (tänker inte säga att jag är alkoholist, beroende är ok eller alkoholkänslig). Då säger hon att du kan väl ta bara 1-2 glas. Jag svarar att jag är dålig på 1-2 glas och alltid dricker upp hela flaskans innehåll. Då säger hon, man kan köpa en liten flaska. Eh, hon har sett mig dricka typ 100 ggr och jag har nästan lika många ggr druckit 2 glas för mycket i hennes sällskap. Hon är måttlig och jag blir skitstressad av att dricka med henne ( jag vill ha glas fyra när hon är inne på sitt andra). Inte ens läkaren på beroendemottagningen var bekväm med mitt beroende. Jag fick Campral och då sa han att han brukade ta en också innan han gick på fest, så han inte drack så mycket. Jättebra tips -NOT. Sen dikterade han när jag satt kvar i rummet (spelade in för journalen) Kvinna ......ålder.... välklädd, ser välvårdad ut.. Det är nu tre år sedan och jag har inte gått tillbaka. Jag vill inte att en läkare ska förminska mitt problem när jag söker hjälp. Jag vill heller inte höra hur jag uppfattas. Varför ska det vara så svårt för andra att acceptera? Det kan väl räcka att det är svårt som det är med ett beroende och att avstå alkohol. Nu ska jag fixa en god toast med laxröra och ta en kopp te innan sängen lockar och läsa en bok av Susanna Alakoski, April i anhörig Sverige.
Tack för hejarop rabarber och miss lyckad!

Ni är så duktiga. Jag är inte lika duktig, men jag kämpar på. Härligt att läsa om era framgångar.

men vad jag är rastlös och har tråkigt. Skulle det vara roligare här hemma med vin i kroppen? Kanske inte, men just nu känns det så, men jag har inget vin hemma så det alternativet finns ju inte. Det är bra och jag kommer att vakna upp fräschare än om jag pimplat vin här hemma.

Vad kul att vi har kört tillsammans lika länge - fast på olika sidor! :D
Jag kanske har "min tråd" på fel sida - jag är ju knappast ute på "andra sidan", dvs "Det vidare livet"- ännu. ;)
Vårt drickande verkar ha vissa likheter. Jag har snittat på mellan 17-19 alkoholenheter/dag, 7 dagar i veckan i, ja det blir 10 år - och innan dess drack jag nästan dagligen i ytterligare 5 års tid - fast mindre mängd. Konstigt nog tog det väldigt lång tid innan jag tyckte jag hade något problem. Visst gömde jag mina flaskor i en ryggsäck eller stor väska - på mina dagliga inköp till Systembolaget. Drack i stort sett alltid hemma - gömd från allas blickar.
Jag har precis som dig - haft en fruktansvärd abstinens med hemska svettningar, ångest, gråtattacker, darrningar, sömnproblem, spända käkar och muskler. Jag fick benzoider första 10 dagarna som hjälpte mig när det var som värst. Nu har jag Naltrexon och Campral - som hjälper mot "suget".

Vad bra du kämpar! Hejja alla ni på den här tråden!!! Vilken härlig väg vi är på - mot tidigare - även om den också är tuff och jobbig! Det gäller för oss att hitta nya roliga och lustfyllda saker att fylla vår vardag med. Min rådgivare säger att man måste ha en inställning som är öppen och nyfiken när det gäller nya saker. Ja, för visst blir det mycket tid som man plötsligt får - att slå hål på - eller fylla med något annat - än att införskaffa - dricka - och återhämta sig från alkohol. För mig är det ca 6-7 h per dag.

Oj, nu blev det långt. Jag är också så tacksam för detta forum och alla fantastiska personer som hänger här och tampas med Alkoholen. Tack alla och kul att ha hittat din tråd också! Nu tar vi en dag i taget och förhoppningsvis kan vi titulera oss som "Nyktra i en hel månad" snart! :D Hejja och Grattis!
Kram och kraft

Jo, tack. Den har varit OK. Onekligen lättare på vardagar än helger. Även om jag inte ska överdriva mina helger heller. De går smidigt faktiskt. Men jag får ett sting av "åh, vad det vore gott med ett glas vin nu". Fast det finns liksom inte på kartan att jag skulle ta ett glas. Och så den där lilla sorgsenheten som kan komma över en. Men i helgen var det kanske vädret som bidrog till sorgsenheten ;)

Nä. Jag kämpar på och jag tycker det går bra. Ser fram emot min månadsmedalj om en vecka ;) Även om det kanske bara blir en pappersutskrift. Efter en månad börjar nog en ny fas misstänker jag. Från att räkna dom där dagarna, till att kanske släppa det lite till att se framåt lite mer tydligt. "Hur ska det här bli nu?" liksom. Nya mål. Som förstås innefattar månad 2, men kanske något annat. Måste börja motionera till exempel. Har laddat ner en Mindfullness/meditations-app (som jag fick tips om här på forumet) som jag måste testa. Tror det kan vara bra för mig. Lite sånt. Måste fylla fritiden med något bra. Nu när man trots allt har tid över :)

Såg att du brottades med snus-jävulen, NS. Som sagt beundrar dig verkligen att du tagit tag i detta samtidigt som A! Ingen lätt match för dig! Det är svårare att sluta snusa än att sluta röka vet man ju. Vissa har sagt att det är svårare att sluta snusa än att sluta med A! Du är stark som kämpar med det också. Heja dig!

Tänkte bara titta in i tråden och undra hur måndagen varit?

så då får det bli nykert här hemma idag. Ska hänga lite här på forumet i kväll.

Fruktansvärd dag idag. Ändå fick jag flera saker avprickade på min måste-göras-lista. Jag brukar vara nöjd då. Men jag tror det är snuset. Känner inget sug efter Alkohol vilket jag aldrig gjort på vardagar heller. Men nåt fattas, jag tittar efter dosan hela tiden på borden, känner att en snus eller två fan inte gör någon skada!!.. Men nej den finns inte!

Det låter som att du börjat fundera på hur alkohol påverkar dig och att alkohol får allt mer långsiktiga negativa konskevneser för dig. Fint att du är här! Det krävs mod att se helhetsbilden ibland och du har det.

Ditt mål nu är att kunna dricka måttligt. Hoppas du får många svar och hittar andra trådar att ge och ta emot i. Du har redan en strategi: tempo och tydlig planering inför alla tillfällen då du väljer att dricka. Bra där!

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Superbra att du stod emot suget. Och smart av dig att ha olika strategier. Jag känner personer som varit nyktra länge och sen fallit just pga att dom inte haft strategin klar, eller varit förberedda när dom träffat nya personer. Jag utsätter mig inte än i alla fall för fester eller andra tillställningar med a. Känner att om jag är tvungen att avstå allt sånt så är det värt det. För mitt eget framtida liv men framför allt mina barn, som fått utstå fulla föräldrar allt för många gånger. Ha de gott :)

Jag tror att du kommer få en stor del av lösningen där. Jag berättade inte mer för min terapeut än att jag självmedicinerade och att jag var orolig för det. Hon viftade bort det och sa att hon förstod. Men att vi var tvungna att tag i de grundläggande orsakerna först.

Det är förstås olika från person till person samt förstås vilket traumat man blivit utsatt för. Men för mig var samtalen avgörande för att kunna släppa livlinan och våga lita på mig själv. Först då kunde jag ta tag i mitt drickande.

Beroende på hur hårt du håller i din snuttefilt, så skulle jag föreslå (när du känner dig redo) att du låter bli att dricka helt under en period. Att du landar i det, bygger upp styrka och känner efter. Sedan ta beslutet om att ev försöka återgå till ett måttligt drickande. Vissa klarar det, vissa inte. Jag hade självmedicinerat under så många år, så för mig är det att försöka sluta helt.

Du verkar ha insikt och motivation. Det är jättebra! Det tar dig långt!

All styrka och lyckönskningar!

Trauma; JA - precis så är det; vinet är snuttefilt & napp på en och samma gång! Salongsberusad är ett bra ord, skulle nog tro att det är vad jag är också (fast inte i dag)... Så där lite "lagom" så ingen märker något men så jag känner tryggheten av bedövningen i alla fall.

Samtidigt tycker jag det är så märkligt hur jag, som varit så måttlig i mitt drickande hela livet och ganska många år inte drack alls, faller dit på en sådan tröst. Men det krävdes väl något så omskakande som det jag var och är med om för att få mig att kasta allt gammalt förnuft. :-/

Jag vill bli måttlig igen; ta något enstaka glas fredag/lördag till maten och inget resten av veckan. Försöker tänka att om jag klarat det trots grupptryck när man var ung osv så borde det inte vara omöjligt att komma tillbaka till.

Går hos en psykolog men har hittills inte vågat erkänna att jag dricker för mycket. Skäms och känner mig trashig. :-(

30årman; Tack, jag får försöka tänka så också - för när jag tänker att det säkert ändå är kört så kommer ju följdtanken "men då spelar det ju ingen roll om jag fortsätter". :-/

När jag läser din tråd skriver du om mitt liv.... Sitter själv halvbakis o orkar inte ta tag i mina arbetsuppgifter utan pendlar mellan forumet o fejjan. Så besviken på mej själv. Kommenterar inte alltid men läser din spalt varje dag.
Kram (från din spegelbild) hi hi hi

Även om det är tungt och motigt så skriv, skriv, skriv.

Prickis

Tre veckor är ju en jättebra början. Jag förstår att du skäms när du smygsuper men låt bli! Ta fram flaskan eller ta nya tag. Vad skulle mannen säga om du tog fram flaskan och ställde den på bordet?
Du kan starta om programmet idag, gör det och tänk ut en strategi för att slippa dom här situationerna. Du verkar inte må så bra, kanske nåt du kan göra något åt?
Ha en bra dag

Hej Mjoha_69 och välkommen hit!
Jag känner igen mig så mycket i din berättelse. Jag dämpade också min ångest efter ett antal trauman i mitt liv med vin. Var aldrig raketfull, somnade inte avsvimmad i en soffa, eller uppträdde berusad. Men jag var konstant "salongsberusad" om man säger så. Vinet var min snuttefilt. Jag inbillade mig att om jag inte hade den, så skulle jag falla isär fullständigt. Min livlina. Och så ångesten av just det. Att jag hade vin som livlina. Att jag pimplade i mig mängder varje dag, vad händer i min kropp. Dödsångest. Vågade självklart inte gå till läkaren. Ville inte veta. "Det var ju kört ändå", tänkte jag. Försökte lite halvt att sluta ibland, men det gick inte. Kopplingen till vinflaskan för stark.

Det var först när jag sökte hjälp för att bearbeta mina trauman som jag kunde släppa min snuttefilt. Det tog tid, men det fick ta den tiden. Min terapeut medveten om mitt vinpimplande, men menade på att vi måste plåstra om själen först, bearbeta mina trauman, innan jag kunde känna mig trygg att släppa. Till slut vaknade jag en morgon och tänkte, jag provar. Med terapin i ryggen och detta forum har jag lyckats (så här långt). Firade 3 veckor vinfri igår och det är jättestort, gigantiskt för mig. Det fantastiska är att all ångest har släppt. Vin föder ångest, jag insåg först när jag lät bli hur sant detta var. Det är en befrielse, en underbar känsla. Som natt och dag.

Så mitt råd är att söka samtalshjälp. För mig var det omöjligt att sluta med alkohol innan jag brottat ner mina demoner. Nu har jag en helt ny tillvaro. Ska till och med våga mig till läkaren för att göra en statuscheck. Kände bara efter några dagar hur mycket bättre jag mådde. Kroppen reparerar sig otroligt snabbt. Du kommer att känna av det. Det kommer att synas.

Modigt och starkt att du börjar en tråd här. Det är en jättebra början. Här finns så många kloka, fantastiska personer som ger dig stöd och uppmuntran hela vägen. Utan dem hade jag aldrig varit där jag är idag.

Styrkekramar!

Idag blir det föreläsning på stan med förmingel där champagnen flödar. Kommer tyvärr inte klara säga nej tack men hoppas mina tabletter hjälper mig till att minska mängden..... Kram o kämpa på!

Du beskriver att ditt humör och ditt hopp åker berg och dal bana vilket är mycket påfrestande. Jag är glad att du hittat hit samtidigt blir jag orolig då detta är ett anonymt forum för användare som kommer och går. Här finns sällan "snabba svar" som man kan behöva då man är i kris. Jag skriver här det som även finns att läsa på vårt faktablad. Jag hoppas att det blir hjälpsamt för dig. Såväl yttre som inre påfrestningar kan väcka stark ångest och känslor som hopplöshet och vanmakt. Det är smärtsamt att stå ut med. Särskilt då du känt så i perioder under en längre tid. Tankar på att avsluta sitt liv kan för många i stunder kännas befriande då det blir som ett alternativ för att förändra sin situation. Men det är stor skillnad på ”Jag vill inte leva så här längre” och ”Jag vill dö”. Vad du så fint beskriver skiftar tankar och känslor över tid.

Att vara ångestfylld och nedstämd kan vara del av ett sjukdomstillstånd, exempelvis depression som går att behandla, ofta med mycket god effekt. Det finns ett flertal behandlingar och en del personer kan behöva prova sig fram för hitta det som fungerar för just dem. Vad har du tidigare provat? Vad vi vet är att alkohol påverkar oss på många och ibland oberäkneliga sätt och självmordstankar kan förstärkas av alkohol.

Om du inte har någon anhörig eller vän som du kan vända dig till just nu finns det andra människor som kan ge dig stöd. Vi hoppas att något av nedan förslag på kontakt kan kännas rimligt för dig.

Vill du prata med någon direkt kan du ringa 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21:00-06:00.
Kl. 13-22 kan du ringa Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar. /www.1177.se/hjalplinjen/
Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ångest. Vaknar tidigt med ångest. Har druckit alkohol i helgen. Fredagen gick bra. Drack på ett sätt som jag kan tycka är ok. Vi hade gäster och jag tog ansvar för mig. Mannen drack mera och jag kan inte låta bli och lägga mig i och kommentera hans sätt att dricka. Jag trodde att jag kunde vara så bra som jag ville men ack vad jag bedrog mig. På lördag dracks det åter igen och jag drack lite mera än på fredagen. Så kom söndagen och vi bjudning. Drinkar och vin till maten. Jag var stressad och nervös mycket känslor som låg och krampade i mig. Då dricker jag två drinkar i smyg. Idag är skammen och ångesten stor. Varför gör jag på detta viset? Säger till mannen hur jag känner men han märkte inget på mig och tyckte jag var en utmärkt värdinna. Jag talar inte om mina smygdrinkar för honom. Jag tänker att det är bara att kliva på tåget igen och fortsätta att inte dricka alkohol. Jag klarade de dagar jag bestämt mig. Tre vita veckor. Men inser att jag är beroende och medberoende. Jag klarar inte att ta ansvar för mig själv. Fallet känns stort och jag famlar efter självkänslan. Tror jag har så mycket lagrad ilska i mig som är svår att hantera. Jag är en ältande smygalkolist som döljer min ångest snyggt.
Drar på mig den klippiga, äckliga offerkoftan som är bekväm att gömma sig bakom. Face my fears. Jag reser mig sakta och tänker att denna dag skall vara utan alkohol.

Tråkigt, tråkigt att höra hur du ser på dig själv just nu. Du går i skolan fortfarande, för mig var det på sätt och vis en lättnad att sluta. Att du fick 2,5 p på att MA-prov beror definitivt inte på att du är misslyckad. Tror att MA hör till de prov som påverkas nästan mest av stress och det är oerhört lätt att få panik för att man inte förstår direkt och sen är det nästan hopplöst. I de lägena är det bästa man kan göra att försöka ta det lugnt, läsa ordentligt etc. Nu hade du också druckit innan, vilket gör att stressen och oron i kroppen redan är på. Innan du börjar.
Vem kan du prata med? Du borde söka hjälp för ditt drickande. Det blir bättre kan jag nästan lova om du slutar. Du skulle nog behöva lite hjälp. Kanske har du en depression? För mig var det en jobbig ålder, den där du är nu och jag känner igen grubblerierna. Det blev sakta men säkert bättre för mig. Hoppas du får lite hjälp.

Missbruk och missbrukare så nedvärderande ord, omdömen om en människa med problem. Vem uppfann dom här uttrycken och varför? Kan det ha varit någon i behandlingsbranchen som tröttnat på sitt jobb och som inte längre var en framgångsrik hjälpare? Som inte hade förmågan att kunna skapa en dialog med patienten. Någon som inte vill ägna tid åt att motivera till nykterhet och som bara vill jobba med motiverade patienter.
Jo, jag vet det är individens ansvar att ta hand om sina problem och det är individen som lyfter glaset från bordet till munnen.
Men vilket ansvar har behandlaren som tar 900:- i timmen? Borde man inte kunna utlova resultat om man tar betalt och inte skylla misslyckandet på patienten?
Det är inte många som tackar nej till behandling om man erbjuds adekvat hjälp!
Ja vi är många som inte vill misslyckas och jag hoppas att ni mina pen pals slutar med att definiera er som missbrukare!
Skriver så klart in en ny nolla i loggan och låter bli vinet denna vecka.

Kroppen mår alltid bättre utan alkohol.
Alltså menar att det kan bara bli bättre för kroppen utan alkohol även om man vore döende så förlänger man livet utan alkohol - så har jag tänkt nån vecka nu. Bland annat för att ha ännu en orsak till att inte dricka ...
Men vet att det är svårt när man har vanan/ beroendet. Speciellt vid tragedier o dyl som man vill glömma ett tag.
Hoppas du får hjälp med att hantera traumat
Kram

Vad var det där?
Det var din helg Berra!
Va!, så kort?
Yep, det bara blev så...

Vadå bara blev så?, hallå kan jag få lite mera av den?
Hallå?
Haaaallå?

Nej det blev inget svar där, dialogen försvann, lika snabbt som helgen.
Vem är det som bestämmer tiden egentligen?
Om man nu stoppar tiden för en lite stund, och tänker efter....
Hmm, få se nu, vad har vi gjort och hunnit med.
Det där, det där andra och det tredje och sedan efter det, ja just det det dära, och sen höll jag på att glömma den däringa saken...
Javisstja, höll på att glömma bort den där grejen, ja den var bra och nödvändigt.
Men kära nån, vi har ju hunnit med massor med grejer, ändå känns det som om tiden inte räcker till.

Jo vi har massor av saker kvar att göra, vartenda helg är fullbokad, få se nu,.... ja minst tre veckor framöver.
Våren är verkligen en tid av miljoners grejer att hinna med att fixa, denna vår exeptionelt mycket saker faktisk.
Händelserna går i varandra, timme för timme....
Undrar om det är ljuset och värmen som får oss att gå igång på fullvarv, man vill hinna med att förbereda så mycket grejer som bara går innan sommaren börjar på riktigt, man har hunnit ladda hela den mörka och kalla vintern.
Har slitit otroligt mycket på min helgklädsel som varit meckarstället och varit ute i ur och skur, målat i hällande regn för att hinna blir klar till nästkommande projekt, det var ju bara att sätta upp partytältet.
Finner man en lucka eller en möjlighet, ja då hinner man, utöver de fasta rutinerna.
Upptäckte en kväll i förra veckan att mitt tålamod var helt slut, grinig och jäklig var jag nog inte så lätt att umgås med längre.
Jag hade kört slut på batteriet och behövde ladda om med lite välbehövlig vila, kroppen sade ifrån.
Hade det varit många år tidigare så hade jag nog kunnat trolla bort det med alkohol, för en stund.
Men det känns på något sätt bättre på att få svar på sina kroppsliga ibland svårtolkade reaktioner direkt, istället för att dämpa bort dem till något annat symptom som varit ännu lättare att feltolka.
Men att ha ont i handleden efter mycket jobbande med handen kan egentligen inte feltolkas, den är överansträngd och ovan.
Samma sak med att ha stått på knäna en längre tid, eller legat på ryggen på en kall och fuktig yta.
Men jag är ändå sjukt nöjd och stolt med vad jag har åstadkommit, utan att det har blivit allt för matriellt.
Jo vi har hunnit med att umgås med släkt och vänner också, så det sociala har inte fått strukit på foten.
Blandningen har varit helt perfekt, även om det har gått i hundraåttio precis hela tiden.

Kan bocka av gamla surdegar samtidigt som jag har hunnit tagit hand om helt nya impulsiva grejer.
Det blir fint runtomkring oss och jag tuppar mig i min egna stolthet, jo jag mår bra just nu.
Frugan fladdrar till med nya ide'er och jag står där beredd med hammaren att gå till verket.

Ikväll ordnade vi till en improviserad middag med en annan familj, vi var åtta personer och alla fick vinglas till bordet stora såväl som små, men vanan till trots, inget vin i dessa glas, bara en massa isbitar och vi tömde ur alla slattar ur läskflaskorna.
Jag frågade, inget vin?
Damerna tittade på varandra och ryckte på axlarna, vill du ha?, nähej inte då...
Och där satt vi alla och umgicks och skrattade precis som det skall vara, hjärtligt och intensivt...
Inte behövde vi någon alkohol för att kunna umgås, det krävs både mod och tålamod för att klara av något sådant om vanan har satt klorna i en.

Vi mår bra och vi förtjänar det, man behöver egentligen bara sätta spelreglerna från början, våga att bryta de invanda mönstrena.
Alkoholen förenklar inte inte umgänget, den gör det bara mycket mer komplicerat och ångestfyllt.
Är det tråkigt?, så är det antagligen det, och har man det aldrig tråkigt, hur ska man då veta när det är roligt.
Och har man det roligt för jämnan, ja så blir det ju tråkigt i längden, och hur gör man då sen?

Man dör inte av att ha en pissig dag, efter regn kommer oftast solsken, och det skapar dynamik åt livets alla med och motgångar.

Med nykterheten så vet man när det är dåligt, och då kan man göra någonting åt det, eller bara låta det vara...
Precis som man vill, man måste ingenting.

Det är min frihet, och den är jag stolt över...

Berra