Senaste kommentarerna i forumet

Min särbo och jag träffas främst på helgerna bara, oftast hos honom. Då har vi nästan alltid träffat hans vänner. Kan tillägga att jag under några månader inte drack någonting. Efter att hos företagshälsovården vid en rutinkontroll lämnat blodprover och att det där syntes att jag konsumerat lite mycket alkohol.
Satt då och såg när de drack,tänkte vad är det för vänner egentligen. Det var skitjobbigt!!!
Jag vill verkligen inte låta som om jag lägger i knät på någon annan om mitt problem. Det är bara jag som kan göra något åt det.
Men allt känns så jobbigt!!!

i går kväll fick jag en sådan där härlig skjuts av att vara nykter. Jag körde visserligen bil med min kompis med, och vi var och lyssnade på musik på en klubb. Vi satt vid bardisken på var sin stol, och han beställde in en öl, liksom alla runt omkring oss drack vin och öl. Jag tänkte att det är lite trist att behöva dricka Cola, men så slog det mig förstås att det måste finnas alkoholfritt, så jag beställde in en alkoholfri Spendrups som var riktigt god. Jag kan gärna dricka en Cola, men det kändes också bra att sitta där med ett halvfyltt glas öl hela kvällen och smälta in i atmosfären. Men det som kändes så himla bra, var att det fanns inte en tanke om uppoffring eller avundsjuka, utan en stilla glädje över att slippa sitta där och dricka före lite och bara nervöst vänta på att få komma hem och korka upp. Efter två månaders nykterhet känns det så naturligt att nästan aldrig ens tänka på alternativet att dricka. I går sa jag till min doktor när jag var där i ett annat ärende: du, vi har ju pratat om mina alkoholproblem innan, kan meddelade att jag inte druckit en droppe sedan jag var här sist och jag mår så bra av det. Han blev riktigt glad! När vi pratades vid sist insåg han att han inte kunde hjälpa mig, jag har ju provat allt som han känner till:-)
Fenix

Jag funderar på det där att man ska bestämma sig i dag dricker jag inget, det känns svårt idag. Igår var det jag lättare fast jag åt kött (det bästa jag vet) men idag vet jag inte. Man tänker fredag gott rött vin nått gott till.jag kan inte tänka. Jag har en fråga kan man skicka meddelanden till nån som bara den kan läsa.. Åter till ämnet det är nog ochså för att jag vill och tror u jag kan dricka bara på fre och lör. Har inte hänt på länge förrut har inte heller försökt. En fråga till jag har alltid haft pru sen liten att sova men med vin i kroppen sover jsg som ett nöjt barn. Veckans sömn har varit skit, tur att jag är sjukskriven men börjar jobba snart. Är sömntabletter ett alternativ? Nu en änn konstigare fråga finns det några omskrivna regler här som man bör veta.// Pixie

på fester och sammankomster och väntade bara på att få åka hem och dricka mer. Så vad du ser är inte alltid sanningen. Kunde dricka lite eller låta bli helt med tryggheten att det fanns mera hemma. Om inte-panik! Det är så skönt att slippa den stressen. Att se till att det finns tillräckligt. Att skämmas när man måste handla en måndag. Att cykla till systemet på lördag eftermiddag innan dom stänger när man redan druckit och inser att det inte kommer att räcka. Så skönt idag fredag att inte behöva trängas med de andra på systemet efter jobb för att köpa ut. Så mycket pengar jag kan använda till annat istället.

Det fanns nån tanke om att absolut nykterhet skulle vara begränsande, att inte få dricka vin igen utan alltid tänka efter. Det är inte sant. Nykterhet är befriande, öppnar alla möjligheter till annat i livet. Frihet, självbestämmande!

Så himla enkelt och sant! Faktiskt, det behöver inte vara svårare än så. Klok dotter.

Just nu stark. Middag med massor av mat och dricka. Kollegor och kunder, god stämning.
Alla utom jag drack vin och avec. Ingen verkade ha de problemen jag har. Men man vet aldrig, även den som är måttlig utåt....eller hur?

I vilket fall som helst, mycket skönt och väldigt lätt gick det. Bestämmer man sig klarar man det mesta.
Som min lilla dotter sa för många år sen, inte om alkohol då men ändå.
Pappa, om man vill så kan man.

Stark o glad.

Helgen är bestämd och klar. Ingen jobbig helg den här gången.

Ha det gott och ta hand om e.

nu har jag läst hela.

Mitt första tänk är att du inte kan lägga ansvaret för drickandet i knät på nån annan. Det är ingen annan än du som kan låta bli att dricka. Det finns såvitt jag förstår goda anledningar för dej att låta bli att dricka? Döttrarna verkar inte vara glada.

Förresten, du skriver särbo - varför kan de som vill supa inte hålla sej hemma hos särbon?

Berätta gärna mer om hur du tänker och känner.
/MB

Du är på rätt väg - bara att inse att man har problem och erkänna det för sej själv är ett stort steg, man försöker ju i det längsta att försvara sin "rätt" att dricka.

Fortsätt läsa, tänk medan du läser hur det känns för dej, vilka likheter som finns, och att du inte är ensam om ditt problem - vi är många här.

Starta sedan gärna en egen tråd här, att skriva ner sina känslor och upplevelser, kunna bolla dem med andra i samma situation är jättebra, det är det här med skrivandet och tänkandet som gjort att jag nu har varit fri i drygt åtta månader.

Välkommen!
/MB

att du börjar se ljuset i tunnel igen. Det finns där bara man kämpar på. Nu nalkas det helg igen och precis som du så är det där jag brukar förlora varje gång. Nu har jag tagit min antabus - så i alla fall den här helgen kommer det att blir lugnt. Hoppas den blir det för dig också.

På måndag vaknar vi starka och fortsätter kämpa!

Det är bättre o bättre.
Ingen tvekan om det, riktigt bra faktiskt.
Kul att vi har samma antal dagar i ryggsäcken!
Fortsätt kämpa Spes! Jag gör det tillsammans med dig.
LillPer

Jag utrykte mig fel. Jag menade att här har alla gjort samma resa. Här är vi alla lika men med olika berättelser. Här kan jag säga att jag dricker för mycket, känns så jävla skönt.// pixie

Jag har nog väntat på slutet av berättelsen, den kapades lite snopet. Du kanske kan fortsätta berättelsen?
/MB

Vill bara skriva under på att INGEN på det här forumet ser ner på dig. Det skulle jag kunna ta gift på. Ja, annat gift än alkohol så klart ;-)
Sköt om dig!

Ta det lugnt ett par dagar till att fundera och Låt ångest stormen pasera tills du börjar känna dig mer sammlad.
Jag är på samma elände. 4d nykter. Skriv upp tankar, bra dåligt så kanske du lättare kan se brister och vägar. Så försöker jag göra. Lättare sagt än gjort men man tänker inte klart när det är som värst.
Att du inte blir full, lite som jag senaste år. Något har nog börjat om programmera i oss. Vi kan nog inte njuta av alk nått mer!? Vilket är positivt i de dåliga.
2mån är jätte bra kämpat, nya tag nu. Vi ska hitta ro o glädje. Kram!

Jag tycker om att läsa det du skriver. Men jag ska dela med mig nån gång av mi resa som har varit jävligt tuff från födelsen och framåt. Ja känner att Spec och är på samma nivå ingen som ser ner.på oss och att vi börjar våran resa. Ocj att vi kan stötta varandra på olika sätt. Jag skulle kunna sitta här hela dan men är det dags att lppa sista solen strålar.//pixie

Ulrika grattis till din vecka! Vad fantastiskt bra jobbat, heja dig!
Du undrar över om det är lika svårt hela tiden eller om det blir lättare. Min upplevelse är att det absolut blir lättare. Men den första tiden är det upp och ner, kan vara med ganska kraftiga svängningar. Det är då det gäller att ta fram det där jävlar anamma och ta till allt vad som behövs! I mitt fall hade jag god hjälp av tips jag fick från vänner här på forumet som kommit lite längre på den nyktra vägen än jag. Här kommer några tips från mig:

I mitt fall tröstade/belönade jag mig med godis, en liten present eller annat som pepp. Visst kan man ju se det skeva i tröst/belöning, precis samma mönster som då jag druckit, men i en övergångsperiod var jag tvungen att ta till alla medel för att hålla alkoholmonstret borta. Kalorier finns ju även i alkohol i mängder, så det fanns ju lite utrymme för utsvävningar tänkte jag ;-)

Se upp tör HALT! dvs Hungrig, Arg, Ledsen, Trött. Dessa känslor triggar vårt alkoholsug.

Analysera och lista de situationer och personer som kan utgöra en risk för att du bryter ditt nykterhetslöfte mot dig själv. Tex: i mitt fall fick jag lov att undvika att tillbringa kvällstid med den väninna jag oftast druckit vin med. Jag tackade nej till många tillställningar. Jag gick inte på krogen osv. Däremot är det viktigt att fylla det tomrum jag upplevde. "Ska livet aldrig bli roligt igen nu då?". Jag började göra lite nya saker pö om pö. Fick ju tvinga mig till mycket, eftersom att jag kände att inget ändå var kul utan vin, men gjorde det ändå. Gick på bio, teater, någon föreläsning det annonserats om. Egentligen handlade det om att fylla ut de tillfällen i veckan som jag identifierat som risk-tillfällen. I en akut situation bokade jag frissatid en sen fredagkväll, haha:D

Skriv och läs här! Då jag hade riktigt jävliga kvällar sökte jag mig hit och kunde hänga här en hel fredagkväll. Ibland var det stiltje här (fast det var oftast då en pågående aktivitet)och då läste jag gamla trådar och lät mig lugnas lite av igenkänning och det hoppingivande i att andra faktiskt gjort det här, varför skulle inte jag klara detsamma?!

Det ni gör nu, du och Spec får mig att känna stor glädje och gott hopp! Precis detta hjälpte mig så ofantligt. Att förutom att ta rygg på de här som hade längre erfarenhet, också hitta en vän/vänner att hålla i hand, att gå tillsammans med. Någon som är där du är, i fas så att säga. Någon av mina vänner här har jag idag flitig kontakt med utanför forumet och det är en verklig livsgåva att ha någon som gör/har gjort samma resa.

NÄR blir det då lättare kanske du undrar?? Det är med all säkerhet väldigt individuellt, efter min första nyktre vecka kände jag mig väldigt taggad att "banne mig ta" en till osv. I perioder, särskilt i början tyckte jag det var lättare att bestämma mig för en lite längre vit period i taget. Att tänka "aldrig mer" skrämde slag på mig! Jag började med målet på en månad. När den var över beslutade jag för att klara tre månader osv. Andra tycker tänket en dag i taget är det bästa. Då det varit riktigt riktigt illa med suget har jag fått bryta ner mitt mål och riktigt djupandas och bara fokusera på att Idag/ikväll blir det ingen alkohol, bara just idag - imorgon vet jag inget om än. Precis så, en dag i taget då det känns för stort med allt annat, en vecka eller månad om jag kännt mig stabil och trygg i det beslutet. Alla medel är tillåtna, allt utan att dricka det där första glaset!
Efter tre-fyra månaders uppehåll mellan november 2009 och februari 2010 tog jag ett återfall. Konstig känsla, men efter det var det som att poletten trillade ner. Jag bara gav upp, helt och hållet kapitulerade inför att jag KAN INTE dricka. Luften gick liksom ur mig, på ett bra sätt. Jag kunde med det sluta älta om "kanske ändå?...när?...hur?...osv" jag ev skulle kunna dricka igen. Jag gav mig där! Och efter det var jag färdig med alkoholen. Jag säger inte att det inte kommer sug ibland. Men det är flyktiga tankar och känslor idag, de fladdrar förbi och det är inte svårt längre. Snarare en befrielse, ett lugn inför faktumet och en enorm tillfredställelse över att leva och inte bara överleva utan alkohol.

Detta är något av vad som hjälpt mig, förlåt att det blev långt, andra här har andra erfarenheter. AA, Antabus, KBT osv
Jag tror på er Ulrika och Spec, något säger mig att ni fixar det här! Varm Kram

Du har inte ställt till det, men nu tänker jag god mat och 2 glas vin, själva grejen är stoppar jag där. Jag tsr en dsg i taget inget i dsg heller.jag röker äver helgen sen är det ochså stopp. Va fan jag har lyckats att gå ner 12 kilo är på perfekt vikt slutat röka. (Förutom nu).så vinet kan inte va värre bara man vill. ...
Är dina barn små.// Ulrika

Jag har också dag 5 i dag och mår bättre och bättre,
hoppas du också kommer att göra det // Spes

Hur känns det. Jag tyckte att det vsr jobbigt igår. //pixie

Var stolt över din vecka. Jag har dag 5 i dag och det går nästan för lätt för mig. Trots lite tjafs hemma så har jag inte fått något sug, tvärtom, jag vill ta tag i mina problem nu och se på dem med klara ögon. Eftersom jag lagt på mig en vin och chips mage så hjälper dieten mig att vara motiverad. Jag ska fasta måndagar och sedan onsdag eller torsdag. Den här veckan fastade jag måndag och onsdag och det gick bra. På helgerna har jag rätt att unna mig godsaker, hur det blir med vinet i helgen har jag inte bestämt ännu. Men om det blir något så blir det kontrollerat. Hoppas inte jag ställde till det så att ditt mål inte längre är 90 dagar. Det är jag som är för vek för att ha sådant mål, du klarar det säkert bättre. // Spes

Nu har de gått en vecka, känns bra. Ni som har slutat är det jobbigt hela tiden eller blir det lättare och lättare. Är det nån som varit på Riddargatan 1. Jag har aldrig varit aktiv på någonn sida förrut är de första sidorna nyast?// pixie

Åh vad härligt med någon som seriöst undrar hur det är! Jag vet att ni är många. Jag undrar också mycket.
Jag har återhämtat mig och talat med vännerna från helgen som såg hur illa jag hade det. Sedan kom en massa tankar, då jag gråtit öppet flera gånger, att jag var en looser och mes som inte kan tygla känslorna. Men jag var tankad, är känslomänniska, speedad och samtidigt på nåt vis lycklig. Men jag går igång på sånt jag brinner för och har svårt att släppa sånt jag inte kan påverka eller förändra. Tar alltid på mig skulden för saker som är helt utanför mitt ansvar.
Besvärad i mitt sinne nu att vännerna inte förstår eller blev chockade, men de var egentligen helt underbara och förstående även om det bara vara mig det handlade om hela tiden, nästan.
Jag kan inte släppa att det brast för mig.

Kom idag på att jag levt snabbt och pressat senaste åren. Mest press från mig själv. Nästan ingen vila, inte ens på nätterna då jag ALLTID sovit sjukt dåligt och lite. Men jag orkar kopiöst mycket. Ibland ramlar jag i och för sig ner i min grop och orkar då väldigt lite mentalt, framförallt. Senare tid har kroppen sagt ifrån också, eller senare tid föressten, den har alltid varit skadad, ont, stram eller frakturerad på grund av mitt eviga tränande för att må bra och koppla av. Först prestation, sedan eventuellt vila!

Jag upplever trots allt ett uppvaknande efter helgen. Jag kunde sätta ord på min mentala kollaps och det känns skönt. Nu vill jag sakta ner tempot och försöka duga utan den ständiga strävan och bekräftelsen, som jag ändå inte tror på eller tar till mig om någon berömmer. Det gör människor ofta till mig, men det räcker aldrig riktigt ändå. Fast det värmer ändå mitt hjärta.

Nå, nu är fjärde dagen gjord och femte knackar på dörren. Upplever inga problem att stå emot just nu, trots en stor kundmiddag ute i morgon kväll. Känner mig motiverad, men min akilleshäl är som alla vet vid det här laget helgspöket.
Känner även där att denna helg kommer jag klara det.
Kanske man ska ta en dag i taget och inte alltid vara så långt fram i tanken som jag ofta är?

Sov gott och ha en härlig torsdag så hörs vi!

LP

Jag har varit sur hela kvällen och ångest. Min man fick en släng av min ångest. Fan.Kommer inte kunna sova ta nog sov tablett brukar intre det men efter den här kväll . Jag gav han massage på slutet plåst på såret. Drack iinge vin iallafall. Sur ä ångest och godis och cigg fast jag slutat får mer ångest avdet. Den här dan ialla fall det går verkligen upp och ner.imorgon 1vecka.// Ulrika

ska man säga? Att vår kidnappade hjärna är lömsk som tusan? Det räcker att slappa lite i vaksamheten så sitter man där, i fyllediket, igen. Men jag tror att du lyckas bena upp vad det var som hände, varför det blev som det blev, och då gör du inte om det misstaget. Jag höll på i flera månader att leta upp alla grynnor och förrädiska undervattensstenar på mitt nykterhetens hav, tog ett tag innan jag kunde navigera utan att köra på grund. Trägen vinner!
/MB

Härliga ord och visdomar NM!
Jag är imponerad av din resa.
Själv är jag på nytt inne på dag 4 och möter dag 5 med glädje.
Vet vad jag vill, då borde det gå lätt?
Känner en kraft i det du skriver, det ger mening och värde till oss alla som tuffar på.

LP